Advent i waldorfskolan

 

Många läsare av Waldorfbloggen har frågor rörande högtiderna i waldorfskolan förskolan. Vi tänkte därför berätta om adventspiralen eller adventsträdgården som den också kallas.

Innan vi berättar om adventsfirandet i waldorfskolan kan det dock vara på plats att klargöra vad som gäller angående religionsfriheten och kravet på konfessionsfri undervisning i skolan. Här följer två utdrag från Skollagen och Skolverkets Allmänna råd.

Skollag (2010:800)

Kapitel 1:

7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara ickekonfessionell.

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

Skolverkets allmänna råd

Skolavslutningen är en viktig högtid. Det märks inte minst på den debatt om skolavslutningar i kyrkan som brukar återkomma. Frågan är svår och väcker ofta starka känslor. Här reder vi ut vad som gäller.

Den svenska skolan är ickekonfessionell. Det slås fast i skollagen som riksdagen har beslutat om. Skolverket ger vägledning för att underlätta för skolor att följa lagen.

Att skolan är icke-konfessionell innebär att det inte får förekomma religiösa inslag i utbildningen. Eleverna ska inte behöva utsättas för religiös påverkan i skolan. Det gäller även vid skolavslutningar eftersom det är en del av skolans verksamhet.

Det går bra att ha skolavslutning i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron. Det får dock inte förekomma några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse. Däremot går det bra att sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer”. Den är sedan länge starkt förknippad med skolavslutningar och är i det sammanhanget snarare ett uttryck för tradition än religion.

Fristående skolor med konfessionell inriktning lyder under andra regler. De får inte ha konfessionella inslag i själva undervisningen men väl i skolans övriga verksamhet som till exempel skolavslutningar.

//Faktum är att den svenska skolan har varit ickekonfessionell länge. Trots det skapar frågan om skolavslutning i kyrkan ofta diskussion. Religionsfrågor väcker starka känslor och många har en åsikt utifrån sin egen övertygelse. Kyrkans uppdrag att förkunna religion möter skolans uppdrag att förmedla kunskap. Avgörande i den här frågan är att det finns lagstiftning att luta sig emot.

Eftersom waldorfskolorna inte är skolor med konfessionell inriktning är det alltså skollagens allmänna bestämmelser som gäller.

***

Adventsljus

Med sträckta händer

Vi mottar ett ljus

Och lågan som tänder

Vi tacksamma sänder

Från hus till hus.

O, vänner låt snarast

Den vidare vandra.

Det ljus brinner klarast

Som brinner för andra.

Till grannen har vi ej många steg,

Genom hjärtana drar vi

En lysande väg

Som förbinder himmel

Och jord med varandra.

av Martin Tittmann

I de flesta waldorfskolorna firar man advent. Det finns många olika sätt och säkert flera gemensamma drag mellan skolorna. Som att tända ett ljus för varje adventssöndag, ha en adventskalender i klassrummet och kanske berätta ”Marias lilla åsna” för de yngsta barnen.

Skolor med judiska barn firar säkert chanukka – hanukka, också känd som ljusets fest, Den varar i åtta kvällar vid nymånen i november eller december. Det firas till minne av Judas Mackabeus återinvigning av Jerusalems tempel år 164 f.Kr.

Om Ramadan infaller under adventstiden uppmärksammas eid al-fitr. Ramadan är den månad under vilken Koranen först uppenbarades för profeten Muhammed.

***

Ljusets seger

Från ljuset är jag kommen och ljus är min håg,

På jorden jag vandrar i människors tåg.

Mot mörker och ondska jag höjer mitt svärd,

Att ljuset må segra i människors värld.

av Ingrid Stenström

Men nu till hur man kan fira advent i waldorfskolan.

Många waldorfskolor ordnar med en adventsspiral/adventsträdgård för de yngre barnen. Det kan vara en kväll under advent eller under en skoldag.

Kortfattat kan man förklara adventsspiralen som en metafor för att sprida sitt inre ljus i omvärlden så att det kan glädja andra människor.

Det var Karl König (1902-66) en österrikisk läkare och författare med judisk bakgrund som 1938 flydde undan den nazistiska invasionen och bosatte sig i Aberdeen som utvecklade traditionen med adventsspiralen. I Aberdeen grundade Karl König det som blev Camphillrörelsen baserat på Rudolf Steiners pedagogiska idéer. Det är specialskolor för barn och vuxna med funktionsvariationer som nu finns etablerat i hela Storbritannien, Europa, Nord- och Sydamerika, och södra Afrika.

Små barn kan vara rädda för mörkret liksom även vuxna. På hösten, när dagarna blir korta och mörkret breder ut sig alltmer, hjälper högtider som Sankt Martin, Halloween, Allhelgonadagen, advent och Lucia till att markera tiden i årskretsloppet tills ljuset börjar fylla dagarna igen. I USA firas också Thanksgiving. Våra hjärtan öppnas och vi kan uppleva tacksamhet när vi inser skördens överflöd och lyckan att leva. Att samlas med familj och vänner för att förbereda sig för vintern ger oss värme, närhet och glädje.

Himmelens ljus

Dagen kommer, natten går,

Dagen kommer med ljuset,

Ljuset kommer från himlen,

Himlens ljus är i solen,

I månen och i alla stjärnor.

Det är även i människors hjärtan

När de öppnar sig för ljuset.

av Rudolf Steiner

I adventsträdgården, kommer barnen in i ett mörkt rum, där endast ett ljus brinner i mitten av rummet. Rummet är fyllt av en granrisspiral på golvet. Barnen sätter sig i en ring utanför granrisspiralen. Lärarna har förberett spiralen av levande grönska. Granriset gör en väg för barnen att gå i en spiral till mitten. Den vintergröna spiralen är smyckad med kristaller, blommande växter och andra skatter. I mitten av spiralen finns ett stort tänt ljus.

 

 

 

 

 

När barnen, lärarna och föräldrarna träder in i det mörka rummet är det bara det stora ljuset i mitten som är tänt och lyser. Någon av de vuxna kanske spelar lyra. Så hämtar en av lärarna det första barnet och vandrar sakta in i spiralen av granris. Längst inne står det första lilla ljuset i ett äpple.

När ”äppelljuset” är tänt går barnet försiktigt tillbaka genom spiralen. Då kommer nästa barn och gör samma sak. Varje barn har ett ljus. Musiken klingar och fyller rummet medan barnen går i trädgården och tänder sina ljus en efter en. Förskolebarn brukar få gå i adventsspiralen tillsammans med sin förskolelärare.

Alla barnen får tända sina små ljus på det stora ljuset i mitten och sedan går de till sin plats och sätter sig i ringen kring adventsspiralen. När det sista barnets ljus är tänt sitter alla i stillhet en stund och betraktar de brinnande och lysande ljusen. Någon julsång kanske sjungs.

 

 

 

 

 

Det här kan ge barnen en bild av ljus i mörkret, av det egna ljuset som bidrar tillsammans med de andra ljusen och det stora ljuset i den mörka världen. Det blir ljusets ankomst från var och en av oss. Det ger en påminnelse om solens vridning från midvinter till midsommar varje år. Vi väntar tyst i mörkret på ljusets återkomst, som är ett bidrag från varje person, att göra världen ljus, en lärdom för livet.

Och därefter lämnar alla det ljusa rummet. Några vuxna hämtar äppelljusstakarna och barnen får kanske ha dem i sitt klassrum, eller så tar de hem dem eller kanske sätts äpplena ut i skogen till fåglarna.

Naturligtvis kan också äldre elever gå adventsspiralen. Kanske är det då fint att samtala om ljusa och mörka sidor i livet och hur man kan lysa upp tillvaron för varandra.

Om det finns uttalat ateistiska föräldrar i en klass eller till exempel föräldrar som tillhör Jehovas Vittnen, behöver deras barn inte vara med om adventsträdgården. De kanske inte heller vill vara med om Lucia, öppna adventskalendern, äta påskägg etc. Det bästa är att inte göra så stor sak av det utan låta det passera. Övriga barn i klassen behöver inte nödvändigtvis veta varför inte samtliga barn deltar i olika högtider.

Man kan se adventsträdgården som ett uttryck för att ”tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron”.

Adventsträdgården/adventsspiralen är ett exempel på en högtidsstund, en stund av allvar och eftertanke som inte är specifikt religiös. Det är mer ett betraktande av ljuset och mörkret i årskretsloppet och hur man som människa kan bli delaktig och sprida sitt inre ljus till andra människor.

Årene du har

År er som strenger

På ditt instrument

Jo flere du har

Jo mer vakker musikk

Kan du spille

År er som stjerner

På din kveldshimmelen

Jo flere som omgir deg

Jo mer glans er det

På din livsvei

Årene er smykker

Til din Sjel

av Kjell Helge

Först när jag tänker ljusa tankar,

Lyser min själ.

Först när min själ lyser,

Är jorden en stjärna.

Först när jorden är en stjärna,

Är jag i sanning en människa.

av Herbert Hahn

***

Under mina 25 år som klasslärare i ett par olika waldorfskolor har jag haft judiska elever, muslimska ,elever från Jehovas vittnen, elever från human-etiska och ateistiska föräldrar, kristet katolska och engagerade i svenska kyrkan. Jag har aldrig haft problem med någon! Vi har respekterat varandras åsikter och tro, har aldrig gjort de till politik. Genom en tydlig och öppen kommunikation, absolut ingen dold agenda, kan alla fatta sina beslut och bli respekterade.

 

Ljusets hjärta

Var inte rädd för mörkret

Ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor

Där inget mörker är.

 

I ljusa irisringen

Du bär en mörk pupill,

Ty mörkt är allt som ljuset

Med bävan längtar till.

 

Var inte rädd för mörkret

Ty ljuset vilar där,

Var inte rädd för mörkret

Som ljusets hjärta bär.

av Erik Blomberg

Få ord och kraftfulla bilder erbjuder på många sätt den bästa typen av lärande

Christine Liebendörfer, 2017-11-12

Källor:

https://www.waldorfpublications.org/blogs/book-news/78170881-the-winter-garden-in-waldorf-schools

http://www.florisbooks.co.uk/authors/karl-konig.php

 

 

Alla vägar bär till Rom – Romarriket i klass 6


Av Christine

(Bilder från perioden kommer på Waldorfbloggen i januari 2018)

Under hösten (2017) har jag besökt både Bokmässan och Skolforum. Eftersom jag ska undervisa den romerska kulturepoken under läsåret i min sjätteklass var jag nyfiken på vad man tar upp i den kommunala skolan.

Jag har beräknat 7 veckor för Romperioden (se nedan) men självklart blir det också mycket svenska och en del geografi samt latin. Döm om min förvåning när jag upptäckte att de olika förlagens läroböcker presenterade Romarriket på sissodär 3 sidor…. inklusive diverse bilder och teckningar….

Så otroligt snuttifierat, så fantasilöst och okonstnärligt!

Varför ägnas en så betydande kulturperiod så kort tid? Det som fyllde böckerna var svensk historia sida upp och sida ner. När jag tittade i lärarhandledningar i ämnet historia blev jag ännu mer beklämd. Här var det bedömningsmallar, diagnostiska prov, betygskriterier etc.

Så skönt tänkte jag lättad, att jag har förmånen att få arbeta i en waldorfskola där man gör saker och ting från grunden, där man fördjupar sig i ämnen som är fundamentala för vårt samhälle och där man för in det konstnärliga perspektivet i undervisningen så att ämnena belivas.

Här nedan följer min pedagogiska planering för den Romerska kulturperioden i årskurs 6.

***

Årskurs 6 innehåller två historieperioder: Roms historia och Svensk historia från slutet av vikingatiden till 1850. Här presenteras den första av perioderna.

Historiens ledande personligheter uppträder nu mycket tydligare än i klass 5. Motsättningarna kan också ses mera klart.

Det som verkligen behövs är att det finns en ordentlig plan över vad som skall gås igenom, särskilt inom Romperioden, annars finns det en stor risk med att man inte hinner med det man tänkt sig. Vidare är det bra om undervisningen är så ekonomisk som möjligt, då hinner man med innehållet. Att undervisa ekonomiskt enligt mig är att ta upp delar av Romarriket på svensklektioner, till exempel läsförståelse, latin under språklektioner för att förklara grammatiska termer etc.

Rättsväsendets ordning är viktigt att lyfta fram under Romperioden, sedan Rom som kulturell och politisk scen – centrum för ett välorganiserat världsrike.

Vi hör om hur välståndet utvecklas, Roms innerstad kläds i marmor, akvedukterna leder in friskt vatten från bergen i staden, i termerna badar de rika och de fattiga hålls på gott humör med gladiatorspel. Vi får veta organisationen i fält, om de långa marscherna och det vardagliga livet.

Glimtar ur Paulus biografi visar på att människor som brinner för någonting, som är uppfyllda i anden, består trots förföljelse och förakt. De överlever den yttre civilisationens undergång.

Romperioden i årskurs 6 är synnerligen omfattande och spänner över många händelser. För att hinna med stoffet utan jäkt och stress behövs minst 6 veckor. Den intressantaste tiden är fram till ungefär år 0 och man kan runda av med tiden för kristi födelse.

För att börja med Rom krävs att man går tillbaka till den grekiska kulturperioden och ser hur den upplöstes. En lämplig sammanlänkande berättelse är då om Aeneas (bilden ovan).

Alla periodens texter finns i detta dokument. Det kan komma några justeringar under periodens lopp. Texterna skickas ut så att alla elever kan ta igen missade dagar. Framförallt kan några bilder tillkomma.

En historieperiod i waldorfskolan är också mycket av en svenskperiod, det vill säga vi skriver texter, uppmärksammar skrivregler och grammatik, övar läsförståelse etc. Dessutom har vi 2 bokreferat varje morgonlektion (eleverna har fått välja en skönlitterär bok med minst 100 sidor text och håller ett referat utantill i minst 5, max 10 minuter).

Klass 6 kommer att få välja om de vill skriva sina texter på dator eller för hand. Naturligtvis går det också bra att blanda sätten. Vi använder oss av A4-papper, alltså inga färdiga periodhäften. Alla elever har en röd ringpärm med ett register i där de kan samla alla sidor som sedan binds ihop till ett periodhäfte.

Arbetet under lektionerna kommer gå till som vanligt. Först en återblick, därefter dagens berättelse och mot slutet av morgonlektionen kommer klassen få tid att arbeta i sina periodhäften ca 20 – 40 minuter. De elever som skriver sina texter på dator hemma får arbeta med de konstnärliga uppgifterna under morgonlektionens tysta skrivstund.

Periodhäftesarbete utanför morgonlektionerna – som vanligt 5 st halvtimmar/vecka krävs för att göra sig själv och ämnet rättvisa. 3 av dessa halvtimmar är schemalagda.

Perioden avslutas med en skrivning sista dagen där eleverna får använda sig av sina periodhäften.

Exempel på några konstnärliga/praktiska övningar under perioden:

  • Roms lagar, skriva ned några
  • Termerna, de Romerska baden, rita mosaiken
  • Scipios triumftåg, rita
  • Milo und der Löwe – läsa ur
  • En Romersk festmåltid, duka upp till fest!
  • Romersk arkitektur och skulptur, olika mönster, dräkter för de olika Romarna
  • Måla Roms kullar
  • Recitation och sång på latin
  • Mosaik med små olikfärgade papperslappar på stora pappskivor och/eller av krossat porslin på träplattor
  • Måla Janusansiktet
  • Rita Vestalen som vaktar elden.
  • Rita ett skepp från Karthago

 

Romerska kulturepoken – betydelsefulla årtal:

För att få en snabb överblick av kulturperioden:

753 f. Kr.

Rom grundläggs enligt myten detta år. År 753 f. Kr är utgångspunkt för romersk tideräkning

396 f. Kr.

Den etruskiska staden Veji norr om Rom erövras av romarna

312 f. Kr.

Via Appia börjar byggas från Rom till Brundisium vid Adriatiska havet.

275 f. Kr.

Krig förs mot Pyrrhus. Grekiska kolonier i Syditalien kuvas av romarna. Från dessa kolonier i söder behärskar romarna nu Italien ända till gränsfloden Rubicon i norr.

264-146 f.Kr.

De tre puniska krigen. Efter det första kriget blir Sicilien år 241 Roms första provins. Under det andra puniska kriget (218-201) tågar Hannibal över Alperna och segrar vid Cannae men besegras vid Zama i Afrika. Efter krigsslutet blir Spanien romersk provins. Efter det tredje puniska kriget förstörs Kartago och provincia Africa bildas.

122 f. Kr.

Gracchernas försök till jordreform i Italien misslyckas. Först Tiberius Gracchus, sedan Gaius Gracchus måste offra sina liv för den. Splittring mellan optimater (kämpar för aristokratin och bevarad senatsmakt) och popularer (strider för bl a en jordreform och arbetar mot aristokratin)

73-71 f. Kr.

Spártacus slavuppror

63 f. Kr.

Ciceros konsulat. Catilinas upprorsförsök

60 f. Kr.

Pompeius, Crassus och Caesar går samman i det första triumviratet (tremannaförbund).

58 f. Kr.

Caesar inleder sina erövringar av Gallien.

49 f. Kr.

Caesar går över Rúbicon. Inbördeskrig bryter ut mellan Caesar och Pompejus. Pompejus stöds av senatens optimatdel, som fruktar Caesars ökade makt.

48 f. Kr.

Caesar besegrar Pompejus vid Farsálos i Nordgrek­land.

44 f. Kr.

Caesar diktator på livstid. Han mördas den 15 mars.

43 f. Kr.

Konsuln för år 44 Antonius och Caesars adoptivson Octavianus samt Lépidus bildar det andra trium­viratet. Cicero – republikan – förklaras fredlös och dödas under flykt från Rom.

42 f. Kr.

Slaget vid Filippi i Nordgrekland. Caesarmördarna Brutus och Cassius besegras.

31 f. Kr.

Öppen brytning mellan Octavianus och Antonius. I slaget vid Actium på Greklands västkust besegras Antonius.

27 f. Kr.

Augustus principat. Detta år räknas som kejsar­dömets födelseår

14-37 e. Kr.

Tiberius är förste kejsare av den julisk-claudiska ätten.

37-68 e. Kr.

Av samma ätt är Caligula, Claudius (som erövrar Britannien år 43) och Nero (som påstås ha anstiftat Roms brand år 64)

69-96 e. Kr.

Flaviska kejsarätten: Vespasianus påbörjar Colos­seum, Titus inviger amfiteatern år 80 och Domi­tianus uppför med anledning av Titus seger över judarna Titusbågen nära Forum Romanum. Palats byggs på Palatinen: domus Flavia

98 e. Kr.

Trajanus kejsare. Erövrar Dacien (nuv. Rumänien). Under hans tid hade romarriket sin största utsträckning: från Spanien i väster till Armenien i öster, från Egypten i söder till Britannien i norr. Forum Trajani med kolonn i Rom.

117 e. Kr.

Hadrianus återuppbygger Pantheon i Rom. Han reser mycket i provinserna och samlar kopior av byggnadsverk och annat, som han under sina resor funnit intressanta, i Villa Adriana i Tivoli utanför Rom.

161 e. Kr.

Marcus Aurelius kejsare. ’Filosofen på tronen’, som författar sina Självbetraktelser. Ryttarstaty på Capitolium.

193 e. Kr.

Septimius Severus kejsare. Allt fler medborgare i riket får romerskt medborgarskap. Triumfbåge på Forum Romanum i Rom.

211 e. Kr.

Sonen Caracalla efterträder. Mäktiga ruiner av hans termer finns i Rom.

285 e. Kr.

Diocletianus kejsare. Han söker lösa tronföljds­problemet genom fyra riksdelar och ett fyrkejsardöme: två överkejsare (augustus) och två underkejsare (caesar). En caesar avses efterträda en avliden augustus.

306 e. Kr.

Konstantin kejsare. Konstantins triumfbåge och basilika uppförs i Rom. Han gynnar kristendomen, gör Bysantion till ny huvudstad i öst och döper den till Konstantinopel.

395 e. Kr.

Riket delas upp i två självständiga delar, Västrom och Östrom. Det västromerska riket upphör snart på grund av folkvandringarna.

1453 e. Kr.

När turkarna detta år intar Konstantinopel, utplånas det östromerska riket.

 

Bilder som står med fet sil – Bild: – obligatoriska bilder. I övrigt illustrerar eleverna i mån av tid.

 

VECKA 1

Dag 1– Diktamen Aeneas Bild: Aeneas

Dag 2– Anteckna, Bild: Karta över Romarriket

Dag 3– Färdig text Aeneiden, av den Romerske diktaren Vergilius

Dag 4 – Anteckna Romulus och Remus Bild: Romulus och Remus

Dag 5 – Färdig text Romarna och Sabinskorna

 

VECKA 2

Dag 6 – Diktamen Numa Pompilius

Dag 7– Färdig text Tarquinius Superbus & Rom blir republik

STUDIEDAG, ingen undervisning

Dag 8 – Anteckna Patricier och Plebejer Bild: Patriciervilla

Dag 9 – Bild: Rita romarnas kläder

 

VECKA 3

Dag 10 – Diktamen Den tändande gnistan

Dag 11– Anteckna Plebejernas tåg till det Heliga berget år 494 f.Kr.

Dag 12 – Färdig text Cincinnatus

Dag 13 – Anteckna De vilda Gallerna och de åttio senatorerna på Forum Romanum

 Dag 14 – Färdig text Manlius Capitolinus

 

VECKA 4

Dag 15 – Diktamen Republikens storhetstid

Dag 16 – Anteckna Rom och Karthago

Dag 17– Färdig text De puniska/feniciska krigen

Dag 19 – Färdig text – Arkimedes Bild: Arkimedes

Dag 18 – Anteckna – Hannibal

 

VECKA 5

Dag 20 – Diktamen: Hannibals tåg över Alperna Bild: Hannibals elefanter

Dag 21– Anteckna – Publicus Cornelius Scipio

Dag 22– Färdig text – Republikens inre sönderfall Bild: Colloseum

Dag 23– Anteckna – Gladiatorspelen i Rom Bild: Gladiatorspel

Dag 24– Färdig text – Roms badhus – termerna

 

VECKA 6

Dag 25 – Diktamen – Romarnas boningshus och villor

Dag 26 – Anteckna – I kejsartidens Rom

Dag 27 – Färdig text – Lucia – Den störste bland Romare Bild: Caesar

Dag 28 – Anteckna – Caesars död Bild: Romerska soldater

Dag 29 – Film – Asterix och Obelix

 

VECKA 7

Dag 30 – Diktamen – Kejsar Augustus 63 f.Kr – 14 e.Kr. Bild: Jesu födelse

Dag 31 – Göra färdigt

Dag 32 – Skrivning med periodhäfte, därefter lämnas häftet in

 

Periodens texter

VECKA 1

Dag 1– Diktamen

Aeneas

När Troja fallit i grekernas händer lyckades Aeneas fly ut ur den brinnande staden tillsammans med sin far och sin son. Med dem följde en stor skara hemlösa trojaner som förlitade sig på att Aeneas skulle hjälpa dem.

Apollon visade sig för Aeneas och sa: Du ska fara över havet till Hesperidens land. Där, vid floden Tiberns mynning ska din son grunda en stad som ska härska över världen.

Efter många missöden nådde de till slut Italien och Aeneas son Ascanius grundade staden Alba Longa vid Tiberns mynning.

Bild: Aeneas

Dag 2– Bild: Karta över Romarriket

Dag 3– Färdig text

Aeneiden, av den Romerske diktaren Vergilius

När Grekerna och Romarna skulle berätta en lång, fängslande historia skrev de i allmänhet på versmåttet hexameter. Det här är början av Aeneiden som inalles består av ungefär 10 000 versrader.

Vapen sjunger jag om och hjälten som flykting från Trojas

Kuster av ödet drevs till Laviniums strand och Italien.

Länge, förföljd av Junos hat och långsinta grymhet

Var han en lekboll till lands och sjöss för himmelska makter,

Länge måste han utstå krig tills en stad kunde grundas

Och han till Latien fört sina Gudar, varifrån Albas

Fäder stammar, Latinernas ätt, det mäktiga Roma.

 

Arma virumque canō, Trōiae quī prīmus ab orīs

Ītaliam, fātō profugus, Lāvīniaque vēnit

lītora, multum ille et terrīs iactātus et altō

vī superum saevae memorem Iūnōnis ob īram;

multa quoque et bellō passūs, dum conderet urbem,

inferretque deōs Latiō, genus unde Latīnum,

Albānīque patrēs, atque altae moenia Rōmae.

 

Youtube: Vergil Aeneid 1-11 (Arma virumque cano), Hexameter; Latin reading 

Dag 4– Anteckna

Romulus och Remus

På 700-talet f.Kr, 300 år efter Aeneas landsteg i Italien, härskade en konung vid namn Numitor över Alba Longa. Numitor och hans broder Amulius var mycket olika; medan Numitor var god och vis, så var Amulius grym och härsklysten.

Amulius störtade Numitor från tronen och lät döda hans ende son. Han tvingade Numitors Dotter Rhea Silvia att bli Prästinna i Vestas tempel. Krigsguden Mars blev betagen av henne och hon födde ett par tvillingpojkar. Hon blev då efter Vestas stränga lag dömd till döden och de bägge gossarna lades i en videkorg som sattes ut i floden Tiberns vass. En varginna kom ned till floden för att dricka. Hon hittade de två spädbarnen och förde dem till sin grotta där hon gav dem di. En herde som var ute och vallade sina får påträffade varginnan och spädbarnen. Han tog hem barnen till sin hustru och de fick namnen Romulus och Remus. De båda uppfostrades till herdegossar.

Så småningom förde ödet de båda bröderna till Numitor.

Numitor blev senare, med sina barnbarns hjälp, åter kung och som tack skänkte han dem ett stycke land. Romulus och Remus började bygga en stad vid Palatiniska kullen. Romulus blev stadens första kung efter ett tecken från Gudarna. Remus var besviken. Hånfull hoppade han över stadsmuren som bröderna börjat bygga. Romulus blev så förgrymmad att han slog ihjäl sin broder under utropet: Samma öde väntar envar som vågar hoppa över mina murar.

Kung Romulus gav staden namnet Rom efter sitt eget namn.

Bild: Romulus och Remus

 

Dag 5 – Färdig text

Romarna och Sabinskorna

Rom hade ännu få invånare. För att öka deras antal förklarade Romulus asyl, det vill säga han gjorde staden till en tillflyktsort, för förföljda män från andra platser. Många män flyttade på så sätt in i staden Rom men det fanns nästan inga kvinnor där.

Då hittade Romulus på en list. Vid skördetiden bjöd han in grannfolken till en religiös fest utanför Rom. Särskilt Sabinerna infann sig i stor mängd med sina hustrur och döttrar. Mitt under festen gav Romulus ett tecken med sin röda mantel. Då rusade Romerska ynglingar fram, ryckte till sig de Sabinska flickorna och bar in dem i staden. Bestörta flydde de andra gästerna åt alla håll under skrik och klagorop.

De bortrövade Sabinskorna lät sig blidkas i Rom, men Sabinerna rustade sig till krig. Det var ett talrikt folk och kriget blev farligt för Romarna. Men mitt under striden störtade de bortrövade Sabinskorna fram med flygande hår och fäktande armar och ropade till Sabinerna: Döda inte våra män! Och till Romarna: Döda inte våra fäder och bröder!

Vid denna syn upphörde Romarna och Sabinerna med striden och slöt fred. De bestämde sig för att förena sina folk. Rom blev därför betydligt förstorat genom att kullen Quirinalis bebyggdes.

 

VECKA 2

Dag 6– Diktamen

Numa Pompilius

Till Romulus efterträdare valde Romarna Numa Pompilius. Han var en fredsälskande och from konung. Han ordnade Vestalernas, prästinnornas tempeltjänst, gudstjänsten, i Gudinnan Vestas tempel.

Numa lät också uppföra ett koppartält åt Janus, tidens Gud, med de två ansiktena. I templets mitt stod Gudens bild av koppar tre meter hög. Det var en människogestalt med det ena ansiktet vänt mot solens uppgång och det andra mot solens nedgång. Janus betyder börjans Gud, årets första månad Januari, är helgad åt honom.

Detta tempel stod endast öppet i krigstid, som ett tecken på att Guden lämnat templet och följt med hären. I fredstid hölls templet stängt. Det sägs att detta tempel var stängt endast tre gånger under hela Roms historia.

 

Den heliga elden.

Lågan brinner klar i tempelstaden,

Som ett offer åt Gudinnan bragt.

I den sena natten, stum Vestalen

Som ej sömn får njuta, håller vakt.

Om hon somnade och oljan glömde,

Och åt elden icke näring gav,

Till ett rysligt straff man henne dömde:

Levande hon sänktes i en grav.

Bild: Gudinnan och elden

 

Dag 7– Färdig text

Tarquinius Superbus

Tarquinius Superbus regerade egenmäktigt och utan att varken fråga senaten eller folket. Han beordrade ut männen i krig så de försummade sitt åkerbruk. Godtyckligt lät han döma människor till orättvisa straff. Hans egna söner och deras vänner kunde däremot leva ett lättsinnigt liv. Under Tarquinius regeringstid påbörjades och slutfördes många stora byggen i Rom. Bland annat färdigställdes de berömda kloakerna (de torrlade Forum Romanum), vilka är uppförda med en sådan omsorg att de delvis går att använda än idag.

Till slut blev Tarquinius krav på Romarna för mycket, hans systerson Brutus uppmanade dem att avsätta förtryckaren. Detta skedde år 509 f.Kr.

Rom blir republik

Sedan Tarquinius Superbus fördrivits svor Romarna en helig ed att de aldrig mer skulle tåla någon envåldshärskare. I stället för kung valde folkförsamlingen två konsuler som tillsammans styrde Rom under ett år. Konsulerna måste vara eniga och de kunde använda sitt veto mot varandra. När konsulerna ville genomföra något diskuterades deras förslag i senaten och sedan röstade man för eller emot. Därefter hade man omröstning i folkförsamlingen. Om majoriteten (de flesta) röstade nej gick frågan tillbaka till konsulerna,

Konsulerna var klädda i en vit toga då de var i tjänst. De skyddades av tolv liktorer med gisselspöknippen och bilor.

Roms Centrum var Forum Romanum. Där sammanträdde folkförsamlingen och där stod Kurian i vilken senaten hade sina sammanträden.

Konsulernas uppgifter var:

Att anföra krigshären i fält.

Att hålla dom på Forum Romanum.

Att sammankalla folkförsamlingen och föra ordet i senaten.

Att hålla uppsikt över medborgarnas seder.

Bild: Forum Romanum

 

onsdag – STUDIEDAG

 

Dag 8– Anteckna

Patricier och Plebejer

Rom växte snabbt och blev en storstad. Många hantverkare och småbönder flyttade in och blev Romare. Bland de fria Romarna uppstod med tiden en klassindelning.

Patricierna var ättlingar av Roms förnämsta släkter. De ägde stora jordegendomar och var mycket förmögna. De var de härskande i samhället och ur deras krets valdes senatorerna och konsulerna. De stiftade statens lagar och höll sina sammankomster i Kurian. Även vid den allmänna folkförsamlingen ute på Forum Romanum hade Patricierna övervikten fastän också Plebejerna röstade.

Som tecken på sina medborgerliga rättigheter bar Patricierna den vita, Romerska togan, vilken hos konsulerna var purpurkantad.

Plebejerna däremot var hantverkare eller fattiga jordbrukare som senare flyttat in till Rom. De hade inte fått del i Patriciernas förmåner, men däremot var de skyldiga att dra i fält när det utbröt krig.

Medan Plebejerna i hären stred för staten, vem skulle då bedriva deras hantverk hemma eller bruka deras jord? De var fattiga och hade inte som Patricierna husfolk, slavar, boskap och spannmål i överflöd. Till följd av de täta krigen blev Plebejerna ofta nödsakade att sätta sig i skuld hos rika Patricier. Men som alla andra lagar var även skuldlagarna stiftade av Patricier och ytterst stränga. När den skuldsatte inte kunde betala, anmäldes han för konsuln, som lät kasta honom i fängelse eller dömde honom och hans familj till att bli slavar åt Patricierna.

Dag 9– Vi ritar romare!

 

VECKA 3

Dag 10 – Diktamen

Den tändande gnistan

En dag störtade en åldersstigen man in på Forum Romanum. Hans kläder var smutsiga och hans kropp blek och utmärglad. Trots att han var så vanställd blev han genast igenkänd. Han hade varit en centurion (underofficer). Mannen visade sina ärr som vittnade om många ärofulla strider. Han berättade hur hans gård blivit nedbränd och boskapen bortdriven av fienden, hur han blivit tvungen att ta lån som ökats genom räntor och hur han slutligen drabbats av sjukdom. Av sina fordringsägare hade han blivit förd till tukthus och straffarbete. Han visade sin rygg som var vanställd av gisselslag.

Vid åsynen av hans rygg upphävde alla Plebejer ett skri av förbittring. Nu fick det vara nog med orättvisorna!

Straxt efteråt sprängde Romerska ryttare in i staden och meddelade att grannfolket, Volkserna, var på väg mot Rom. Men nu vägrade Plebejerna göra krigstjänst om inte orättvisorna upphävdes. Patricierna lovade att de hårda skuldlagarna skulle mildras och de fattiga Plebejerna gick i fält och Volkserna besegrades.

Men när faran var över var Patriciernas alla vackra löften glömda… Detta upprepades på liknande sätt den ena gången efter den andra.

 

Dag 11 – Anteckna

Plebejernas tåg till det Heliga berget år 494 f.Kr.

Till slut förlorade Plebejerna tålamodet. En dag tågade de i krigsordning ut ur Rom till det Heliga berg som låg några mil utanför staden. Där slog de upp sitt läger och hotade att aldrig återvända. De ville grunda en konkurrerande stat där alla fria skulle vara jämlika.

Patricierna blev bestörta. Hur skulle det gå om ett krig utbröt? Sändebud skickades till det Heliga berget. Bland dem var senatorn Menenius Agrippa. Han var omtyckt av Plebejerna för sitt folkvänliga sinnelag och sina lustiga infall.

Agrippa berättade en liknelse:

En gång gjorde kroppens alla lemmar uppror mot magen. De klagade att magen ensam satt overksam och bekväm och åt upp allt vad de övriga lemmarna genom hårt arbete hade skaffat fram. Lemmarna vägrade nu att göra tjänst. Hjärnan slutade att tänka, armarna att arbeta, benen att gå, handen förde inte maten till munnen och käkarna tuggade inte. Men nu blev hela kroppen alldeles matt och lemmarna började förtvina. Då insåg lemmarna magens betydelse och började arbeta igen.

Plebejerna förstod liknelsen och lyssnade till Agrippas förlikningsförslag.

*Skuldlagarna skulle mildras och ingen fick hädanefter bli slav på grund av en skuld.

*I folkförsamlingen skulle alla endast ha en röst var.

*Plebejerna fick välja egna ämbetsmän som kallades folktribuner.

Dessa folktribuner hade till uppgift att skydda Plebejerna och se till att inga orättvisor ägde rum. Om senaten eller konsulerna beslutade något som folktribunen fann vara orättvist mot Plebejerna behövde han endast säga: Veto! (jag motsätter mig), så blev förslaget ogiltigt.

Bild: Agrippa

 

Dag 12 – Färdig text

Cincinnatus

För en lång tid framöver präglades Roms historia av tvister mellan Patricierna, som leddes av konsulerna och senaten, samt plebejerna anförda av sina folktribuner.

I tider av stor fara kunde senaten utse en diktator med oinskränkt makt över staten. Konsuler och folktribuner kvarstod visserligen i sina ämbeten men alla måste lyda diktatorn. Dock fick ingen vara diktator längre tid än sex månader och ju kortare tid han behövde, desto större ära för honom. Efteråt fick han uppträda som enskild person på Forum Romanum och stå till svars för vad han gjort.

En gång utbröt krig mellan Romarna och deras grannar. Patriciern Cincinnatus valdes till diktator. Han lyckades mycket snabbt slå tillbaka angreppet och när han framträdde på Forum Romanum hade alla bara gott att säga om hans beslut.

 

Dag 12– Anteckna

De vilda Gallerna och de åttio senatorerna på Forum Romanum

När Romarna år 396 f.Kr hade besegrat Etruskernas rika handelsstad Veji kom Romarnas anförare Camillus i tvist med sina plebejiska underbefälhavare. Tvisten gällde hur bytet skulle skiftas. När folkförsamlingen skulle döma i tvisten hade Camillus redan gått i landsflykt.

Gallerna (Kelterna) var ett vilt folk som bodde på båda sidorna om de snöklädda alperna i nuvarande Frankrike och i norra Italien. Deras krigare var halvnakna, hade tovigt skägg och hår. När de stormade mot sina fiender upphävde de genomträngande skrin och blåste hest i sina stridslurar. De föraktades djupt av de förnäma och kultiverade Romarna i sina eleganta togor.

En gång anföll Gallerna, vilt tjutande, Rom. Något liknande hade Romarna aldrig sett och i panik skingrades den välordnade hären. De Romerska krigarna tog med sig guld och silver och de heliga skatterna från staden och belägrade sig på den branta kullen Capitolium.

Åttio av de gamla senatorerna vägrade att fly från själva staden. De vigde sig åt döden och satte sig stela som statyer med elfenbensstavar i händerna på sina ämbetsstolar på Forum Romanum.

De instormande gallerna blev mycket förvånade när de fick se de allvarsamma gråhårsmännen sitta uppradade på torget. Först trodde de att de var de berömda Romerska Gudarna. Försiktigt steg de närmare. På prov sträckte en Gallier fram sin hand och ryckte en av statyerna i det långa skägget. Förnärmad slog då den gamle mot det rufsiga huvudet med elfenbensstaven. Som på en given signal drog gallerna sina svärd och högg ned de åttio senatorerna. Därefter plundrades husen och överlämnades åt lågorna.

Bild: Etruskisk vas

 

Dag 13– Färdig text

Manlius Capitolinus

De icke stridande Romarna, kvinnorna, barnen och de gamla, åsåg med stor oro hur Gallerna belägrade Capitolium. I denna nöd greps Romarna av längtan efter den landsflyktige Camillus och ville att han skulle bli utnämnd till diktator. Men hur skulle det gå till då senaten befann sig bland de belägrade på Capitolium?

En modig, Romersk yngling erbjöd sig att klättra uppför det brantaste stället av Capitolium för att anskaffa senatens utnämning. Han tog sig igenom den sovande hopen av Galler, men nästa dag upptäckte de hans spår.

Följande natt klättrade Gallerna uppför stupet för att överrumpla de Romerska krigarna. På Capitolium var alla försänkta i sömn. När den förste Gallern var nästan uppe vaknade Junos gäss och gav till ett högljutt kacklande. Den unge Manlius vaknade och undrade vad som stod på. Då fick han se en arm sticka upp över branten. Han drog sitt svärd, högg av armen, och Gallern störtade ner och drog med sig de andra i fallet. Capitolium var räddat och Manlius fick det ärofulla namnet Capitolimus.

Efter sju månader började Gallerna tröttna på belägringen och erbjöd sig att avtåga, om Romarna betalade en stor penningsumma. Romarna som led svår hungersnöd gick med på förslaget.

När Gallerna var på hemväg var Camillus redan i antågande med en här som han samlat ihop av Romare på flykt. Han skyndade efter Gallerna, slog dem och återtog guldet.

  

VECKA 4

Dag 14– Diktamen

Republikens storhetstid

Gallernas stormning av Rom gav Romarna en nyttig läxa. Rom byggdes åter upp utåt och inåt. Utåt förvandlades staden till en ointaglig fästning. Inåt svetsades Patricier och Plebejer samman till en enhetlig Romersk Nation. Patricierna fick inrätta censorernas ämbete som verkställde skattskrivningen. Genom en ny lagstiftning (Licinska lagarna 367 f.Kr) blev Plebejerna nu valbara till konsuler. Därmed upphörde alla tvister dem emellan. Alla hade nu rätt att bära toga och alla män hade samma medborgerliga rättigheter. Roms storhetstid började.

Bild: Patriciervilla

 

Dag 15– Anteckna

Rom och Karthago

Under ett femtital år bedrev Romarna erövringskrig mot först den mellersta och sedan den södra delen av den Italienska halvön. År 270 f.Kr härskade Rom över hela halvön ända till Messianska sundet. Väl komna så långt började Romarna rusta sig för att ta Sicilien från Karthagerna.

Karthagos hamnar var förträffliga, dess sjömakt och handelsflotta större än någon annan stats och dess inkomster rikare än Perserkonungens någonsin varit. Karthago härskade i hela västra Medelhavet. På västra Sicilien, på kusterna av Gallien, södra Spanien och Nordafrika låg dess kolonier och handelsplatser till ett antal av trehundra.

 

Dag 16– Färdig text

De puniska/feniciska krigen

Romarna hade inte någon krigsflotta. I allt som rörde strid till sjöss var Romarna okunniga. De visste inte ens hur ett krigsskepp skulle byggas.

Av en händelse strandade ett Karthagiskt femroddarskepp på Italiens sydkust. Efter detta mönster byggde Romarna åtskilliga femroddare. Med bundsförvanternas hjälp sjösattes en flotta bestående av hundra femroddare och tjugo treroddare. Romarnas flotta var så otymplig och illa manövrerad att den väckte Karthagernas hån.

Konsuln Duilius uppfann änterbryggor som var fästa vid de Romerska skeppen med gångjärn som under striden kunde fällas ner och hugga sig fast i de fientliga fartygens däck så att Romarna kunde strida nästan som på land.

Efter många år av krig fann de Puniska (Feniciska) köpmännen det billigare att överlämna Sicilien åt Rom än att fortsätta ett krig som förstörde deras handel och kostade ofantliga penningsummor. Fred slöts 241 f.Kr och Sicilien blev Roms första provins utanför Italien.

Hamilkar var Karthagernas främste fältherre. Han hade låtit sin lille son Hannibal svära en dyr ed att evigt hata Romarna.

Som vuxen anföll Hannibal, i spetsen för en Karthagisk här, staden Saguntum. Saguntum låg i Spanien och var en Grekisk koloni under Romerskt beskydd.

 

Dag 17– Anteckna

Arkimedes

I Syrakusa levde vid denna tid en Grekisk matematiker vid namn Arkimedes. Han uppfann en mängd sinnrika konstruktioner med vilka Romarna kunde slås tillbaka. År 212 f.Kr lyckades Romarna inta Syrakusa som överlämnades åt soldaterna för plundring. En Romersk soldat fann Arkimedes i sin trädgård när han satt och funderade över några nedritade geometriska figurer i sanden. Rubba inte mina cirklar ropade han åt Romaren. Denne som inte visste vem det var, genomborrade Arkimedes med sitt svärd.

Bild: Arkimedes

 

Dag 18– Färdig text

Hannibal

Hannibal var inte bara en av alla tiders största fältherrar, lika mästerlig i att göra fälttågsplaner var han i att leda en drabbning. Han var också slug och uppfinningsrik och använde ett nytt krigssätt med bakhåll, krigslister och överraskande marscher. En gång till exempel, när hans här blivit instänga i ett bergspass, lurade han Romarna ordentligt. Han lät i mörkret sätta risknippor på oxarnas horn och antände dessa. Romarna såg fackeltåget komma och gjorde sig beredda. Men när risknippena brunnit ner till hornen blev oxarna som tokiga och rusade åt alla håll så att träden sattes i brand. Romarna lämnade förfärade sina vaktposter och Hannibals armé kunde obemärkt tåga ut ur passet.

Hannibal hade skickliga kunskapare i sin här, men ingen var så skicklig som han själv. Förklädd med löshår och lösskägg gick han ofta in i Italiens städer och samtalade med människor, han talade både latin och grekiska, och utforskade fiendens tankar och planer. Med sitt glänsande och eldande sätt att tala hade han en enastående förmåga att rycka soldaterna med sig och förmå dem till stora uppoffringar.

Förvillade av Hannibals krigskonst blev Romarna gång på gång besegrade. Städerna i Kampanien och i södra Italien och Syrakusa, Siciliens huvudstad, gick alla över på Hannibals sida. Det tog flera års strider innan krigslyckan vände till Romarnas förmån.

 

VECKA 5

Dag 19– Diktamen

Hannibals tåg över Alperna

När Hannibal förstört staden Saguntum förklarade Romarna krig mot Karthago. Den djärve Hannibal beslutade sig för att uppsöka och slå Romarna i deras eget land.

På våren 218 f.Kr marscherade han med en här på 60.000 man fotfolk, 9000 ryttare till häst och 37 elefanter mot de snöiga Alperna. Det blev en mycket farofylld bergsbestigning. På vägen upp mot det höga bergspasset vid St: Bernhard blev Karthagerna fler gånger överfallna av fientliga bergsfolk som välte ner stenblock och träd från höjderna.

Efter nio dagar kom de upp på den högsta punkten, ca 2000 meter över havet. Från en utsiktspunkt kunde Hannibal visa de uttröttade soldaterna Podalens lummiga grönska, djupt nere vid alpkedjans fot. När han lovade dem vila och belöning för sina lidanden fattade soldaterna mod.

Nedstigandet var vida svårare än uppstigandet. I den förrädiska nyfallna snön kunde ingen se var han steg. Människor och djur störtade utför branterna i tusental. Äntligen kom de ner på slättlandet vid floden Po. Hären fick njuta en välbehövlig vila hos Gallerna som sedan anslöt sig till Hannibals här.

Tåget över Alperna hade tagit femton dagar. Av hären återstod bara 20.000 man fotfolk och 6000 ryttare till häst. Endast Hannibals ihärdighet och skicklighet hade räddat hären från fullständig undergång.

Bild: Hannibals tåg över Alperna

 

Dag 20– Anteckna

Publicus Cornelius Scipio

Hannibals störste motståndare blev den unge Publicus Cornelius Scipio.

När krigslyckan vände flyttade Romarna över kriget till Karthagos Spanien. Scipios far och farbror hade båda stupat i detta krig. Nu erbjöd senaten befälet åt den unge Scipio och han hade bättre lycka. Vid första anfallet erövrade han den stora staden Kartagena och fick genom vänlighet och högsinthet bergsfolken på sin sida. År 206 f.Kr var hela det Karthanska Spanien i Romarnas händer.

I Rom fanns en senator som hette Cato. På en resa till Karthago hade han till sin bestörtning sett att staden vuxit och riktigt blomstrade. De arbetsamma och flitiga Punierna hade i Afrika funnit ersättning för förlusten av Spanien. När Cato såg detta bestämde han sig för att förstöra staden. Varje gång han talade i senaten slutade han med följande ord: För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras. Många skrattade åt den envise Cato men till slut fick han sin vilja fram.

Följande år blev Scipio konsul. Då ville han segla över och angripa Karthago i själva Afrika.

Senaten ansåg företaget vågat så länge Hannibal ännu var kvar men sin här i Italien och gav honom bara två legioner soldater. Men från alla håll samlades frivilliga och snart kunde Scipio stiga i land på Afrikas kust. Förgäves gjorde Karthagerna motstånd. Deras här blev slagen, deras läger uppbränt och det fanns inga bundsförvanter och fästningar som skyddade deras huvudstad.

I denna nöd visste rådet i Karthago ingen annan utväg än att kalla hem Hannibal. Upprörd till tårar lämnade den store fältherren Italien, sina segrars land, där han kämpat i sexton år.

Ännu långt ute på havet såg han från skeppets akter tillbaka mot kusten. Inte Romerska folket, sa han bittert , utan Karthago har besegrat Hannibal.

Hannibals här mötte Scipios män vid Zama, fem dagsresor från Karthago. Hannibal erbjöd fred men Scipio litade på de Romerska Gudarnas hjälp och ville ha strid.

Lyckan svek Hannibal. Hans elefanter råkade i förvirring, hans hjälptrupper flydde och många av de tappra veteranerna från Italien stupade.

Karthago måste nu underkasta sig hårda fredsvillkor. De måste avträda sina besittningar utom Afrika, utlämna sina vapen och krigsskepp och betala en stor penningsumma.

Freden slöts år 201 f.Kr.

Dag 21– Färdig text

Republikens inre sönderfall

Under erövringarnas tid hade de förnäma Romarna vunnit ofantliga rikedomar. Tusentals slavar odlade deras lantgods eller arbetade i deras verkstäder. De hade lagt beslag på all statens jord, både i Italien och provinserna. De Licinska lagarna hade fallit i glömska. De satt i senaten och innehade alla ämbeten. Som prokonsuler reste de med vänner och anhängare runt i provinserna och skaffade sig genom utpressning, hot och våld, stora rikedomar. Dessa förnäma Romare kallade sig Optimater (De bästas parti).

Under tiden blev hantverkare och bönder allt fattigare. De övergav sina små gårdar och samlades i Rom. Här klarade de sig för senaten delade ut spannmål och Optimaterna delade ut gåvor av olika slag. Den som var mest frikostig fick folkets gunst och valdes till ämbetsman i staden. Därför tävlade de rika Optimaterna i frikostighet.

Före valdagarna gick de omkring bland folket och tryckte allas händer. Slavar följde efter och delade ut pengar ur stora påsar. Optimaterna bjöd också på dyra skådespel på Cirkus eller på Forum Romanum. Alla medborgare hade fritt tillträde. Förfädernas enkla seder hade Romarna sedan länge slutat leva efter.

 

Dag 22 – Anteckna

Gladiatorspelen i Rom

För att hålla befolkningen i Rom vid gott humör hölls stora och påkostade gladiatorspel på Colosseum, en arena som rymde 90 000 personer. Kejsaren och hans hov satt nederst tillsammans med senatorerna och de vestaliska jungfrurna, resten av publiken satt ovanför. En barriär skilde arenan från publiken.

På förmiddagen infördes de vilda djuren. Lejon, tigrar, elefanter, noshörningar, leoparder och tjurar stred mot varandra.. Ibland var det så många som över hundra på en gång. Vi Colosseums invigning dödades tillsammans 9 000 djur.

Senare på dagen inträdde gladiatorerna i guldglänsande kläder men blänkande vapen och hjälmar. De stred med varandra efter speciella regler och innan segraren nedstötte den besegrade väntade han på tecken från publiken eller kejsaren. Tummen upp betydde att förloraren skulle få leva, tummen ned, omedelbar död.

Bild: Gladiatorspelen på Colosseum

Youtube: Ben-Hur (3/10) Movie CLIP – The Chariot Race (1959) HD

 

Dag 23– Färdig text

Roms badhus – termerna

I staden Rom fanns flera praktfulla badhus. Vanligen badade Romarna på eftermiddagen innan dagens huvudmåltid intogs. Slavar bar med sig det som behövdes för badet: oljor, salvor och parfymer.

Först kom man in i termernas stora, grönskande trädgårdar där det fanns öppna pelargångar som omgav platser för kroppsliga övningar. I de stora, höga och välvda rummen föll solen in genom öppningar i valven. Väggar, golv och tak var av marmor eller mosaik. Badvattnet kunde vara både varmt eller kallt, alltefter behag. Badkaren var gjorda av porfyr och alabaster.

Efter badet vilade man sig, liggandes på praktfulla soffor och lät sig masseras och ingnidas med välluktande oljor. Eller också gick man till biblioteken för att läsa.

 

VECKA 6

Dag 24– Diktamen

Romarnas boningshus och villor

År 79 e.Kr fick vulkanen Vesuvius ett stort utbrott. Då begravdes bland annat hela staden Pompeji. Genom utgrävningar under åren har man kunnat se hur husen var uppbyggda.

Husets centrala del bestod av en atriumgård som hade en fyrkantig öppning i taket. Golven i huset var av marmor eller mosaik. På sidorna om atriumgården låg olika smårum som skildes av med förhängen. På baksidan av huset fanns oftast en liten trädgård med flera rum på sidorna, här fanns också kök och matrum. Liksom Grekerna låg även Romarna till bords. Bestick användes inte utan man åt med händerna. Slavar passade upp under måltiderna i de rikare hushållen.

Med villa menade Romarna en stor lantegendom, med flera hus, amfiteater, termer, trädgårdar och mycket mark därtill. Runt om i Italien står än idag kvar många förnämliga villor från Romartiden.

Bild: Vesuvius utbrott

 

Dag 25– Anteckna

I kejsartidens Rom

Omkring år 100 f.Kr föddes i Rom en pojke som med tiden skulle bli en av världens främsta krigare och en av Roms märkligaste män. Han fick namnet Julius Caesar.

Caesar tillhörde en av de förnämsta släkterna i Rom. Han fick en god uppfostran och lärde tidigt känna Grekernas och Romarnas historia. Som ung deltog han livligt i sällskapslivet. Han klädde sig elegant, använde parfymer och slösade med pengar. Caesar var livlig och påhittig och hade svarta blixtrande ögon. Men under sitt lättsinniga yttre dolde han, djupt i sitt inre, den ärelystna planen att avskaffa republiken och göra sig till envåldshärskare i det Romerska riket.

 

Dag 26– Färdig text

Den störste bland Romare

Caesar insåg att han inte själv skulle lyckas avskaffa republiken. Han gick därför samman med de båda Romerska fältherrarna Pompejus och Crassus. Detta förbund kallades Triumviratet. Efter Crassus död en tid senare vände Caesar blicken mot Rom, nu var tiden inne för att gripa makten. Triumviratet var upplöst och Caesar samlade sina män för avmarsch. De kom till Rubicon som var gränsflod mellan hans egen Norditalienska provins och mellersta Italien. Det fanns en lag som förbjöd prokonsuln att överskrida gränserna för sin provins. Ett ögonblick stod Caesar och tvekade. Tärningen är kastad! Utropade han slutligen och gick över Rubicon. Nu var Caesar blott en veckas marsch från Rom.

Pompejus tvingades att fly från Rom efter att han förlorat en strid med Caesar. Han flykt gick till Egypten där han hoppades på hjälp, men han lönnmördades kort efter att han kommit fram.

Senaten utnämnde Caesar till diktator på livstid, tillika även konsul och folktribun.

Efter att ha stridit mot republikens anhängare i många av rikets provinser och vunnit avgörande segrar mot dem i Afrika och i Spanien så var nu Caesars det Romerska rikets herre.

Caesar visade sig vara en skicklig styresman. Han stiftade lagar, bestämde om styrelsen i alla provinser och förskönade Rom med grekiska konstverk och nya vackra byggnader. Staden blev genom honom luftig och ljus och fick breda gator. År 46 f.Kr införde han en ny tideräkning, den Julianska kalendern.

Bild: Caesar

 

Dag 27 – Anteckna

Caesars död

Men senaten hade inte glömt att Caesar hade fråntagit dem makten. Till sist bildades en sammansvärjning för att röja den fruktade Caesar ur vägen. Även en av Caesars närmaste vänner var med i denna sammansvärjning.

Den 15 mars år 44 f.Kr gick Caesar som vanligt, trots varningar, till senaten för att leda förhandlingar. De sammansvurna omringade honom med sina dolkar. Et tu me Brute! (även du min Brutus!) var hans sista ord innan han sjönk död till golvet.

 

Dag 28–Youtube: Asterix Galliens Hjälte 1985 Animerade Filmer på Svenska Svensk Barnfilm

  

VECKA 7

Dag 29– Diktamen

Kejsar Augustus 63 f.Kr – 14 e.Kr.

Caesar hade i sitt testamente gjort sin adoptivson Octavianus till arvinge. Han var endast 19 år gammal. Octavianus blev det Romerska rikets herre. Men han kallade sig inte kung eller diktator för han visste att Romarna avskydde dessa titlar. Han bar endast familjenamnet Caesar och härifrån härstammar ordet kejsare. Senaten gav honom hederstiteln Augustus, vilket betyder den upphöjde.

Augustus förde en mild och fredlig regering. Han lät anlägga goda vägar från provinserna till Rom vilket gav upphov till det kända ordspråket: Alla vägar leder till Rom. Tempel, teatrar och torg byggdes, handeln och kulturlivet blomstrade.

Fån Bibeln känner vi Augustus som den kejsare som lät skatt skriva världen. Josef och Maria begav sig då till Betlehem. Där födde Maria Jesusbarnet. Denna händelse är utgångspunkt för vår tideräkning.

 

Bild: Jesu födelse

 

Dag 30– Göra färdigt och binda ihop periodhäftet

 

Dag 31– Skrivning med periodhäfte, därefter lämnas häftet in

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Geovetenskap klass 6 – …. där tunga stenblock vilar…

Kanske tänker vi inte så mycket på berggrunden där vi bor. Det är jordlager, skogar, växter och bebyggelse så men ser inte så mycket av det som finns under oss. Men om vi kommer ut i skärgården, vandrar i fjällen eller åker på någon av alla motorvägar ser vi berggrunden. I skärgården har havet slipat klipporna släta och i mjuka former. Branta bergväggar i fjällen visar upp stora block och stenras. Där en motorväg har dragits fram genom landskapet har små upphöjningar sprängts bort och i den skrovliga ytan kan man kanske se spår av dynamitstavarna.

Det lämpar sig väl att göra utflykter i landskapet för att titta på flyttblock, åsar, klippor, bergväggar etc. Kanske har barnen egna stenar hemma som kan få komma till skolan, eller går det att låna ihop några av de vanligaste mineralerna? Det är roligare och ger mer känsla med en liten ”mineralutställning” i klassrummet. I många lite större atlaser brukar också mineralbilder förekomma. Titta i kartboken, vilka mineraler finns i vårt land, var kan man hitta guld i världen och var finns vulkaner.

Levandegör mineralogin genom att berätta om granit och gnejs, det är alls inte bara gråsten. Tala lite om den geologiska tidsskalan, hur gammal är egentligen graniten och gnejsen?

I klass 6 kan det behövas lite varierande uppgifter under morgonlektionerna, gärna av sådan art att eleverna själva behöver vara aktiva. Ett bra sätt är att skriva upp frågor, vars svar vi går igenom i slutet av lektionen.

Det finns många kortfilmer ca 2-4 minuter på Youtube från till exempel vulkanutbrott, från olika gruvor och flygfilmer från geologiska formationer. Dessutom kan man hitta fantastiska foton på bergarter, ädelstenar och kartprojektioner på nätet som man kan visa. Jag brukar visa bilderna och ev. kortfilmer i samband med återblicken. Morgonlektionen innan har jag berättat och illustrerat på svarta tavlan. För att göra återblicken mer intressant har det fungerat utmärkt med att se bilder och filmer.

Självklart är exkursioner ute i naturen viktiga. Gärna i form av en kortare resa eller besök i en gruva.

Vid skrivningen i slutet av perioden kan man låta eleverna få ha med sig sina periodhäften, på så sätt upplever de vad de lärt sig under perioden.

 

 

 

 

 

 

 

Berättartips:

*Arbetet i olika gruvor, vaska guld, opalletning

*Vilka mineraler används till vad i industrin?

*Ur Marie Curies biografi, Alfred Nobels biografi

*Ädelstensslipning

*Glastillverkning

*Stenverktyg från stenåldern

*Interiör från en stor grotta med stalagmiter och stalaktiter.

*Speliologi – grottforskning

 

 

 

 

 

 

 

Konstnärliga övningar:

*Måla bergskristaller i skiktmålning på riktiga akvarellpapper

*Rita diagram över hårdhetsskalan

*Rita olika ädelstenar

*Många vackra dikter finns, eurytmi?

*Rita hur vulkaniska, sedimentära och metamorfa bergarter bildas

 

Tillverkning av jordglober

Material:

Badboll ca 25 – 30 cm i diameter

Tapetklister

Silkespapper

Pensel

Vit och matt väggfärg

Akvarellfärger

Badbollar finns att beställa på nätet.

Den uppblåsta badbollen täcks med ca 5 X 5 cm stora bitar av silkespapper som fästs med tapetklister. Vi rev silkespappret i handflatestora bitar

Minst 5 lager behövs för en stadig ”jordskorpa” och minst 5 torktider (minst 12 timmar vardera)

Mellan varje lager måste skikten torka ordentligt så räkna med ca 5 dagar innan själva grunden är färdig. När jordskorpan är stadig målar man den vit. Därefter ritas världskartan upp på globen och färgläggning sker med akvarellfärger (eleverna har först ritat en världskarta i sina periodhäften, Mercators projektion – så de är förtrogna med kontinenternas former.. Man kan spraya på ett tunt lager med genomskinlig lack som skydd allra sist.

Vi startade första veckan av geologiperioden med jordgloberna och sedan använde vi oss av morgonlektionernas senare del. Efter 4 veckor blev den första jordgloben färdig och hängdes upp i taket. En lång arbetsprocess som verkligen känns viljestärkande!

Spänn upp ståltråd i taket i klassrummet och häng upp alla jordglober där när ni är färdiga – klassens eget universum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Geologiperiodens dagar (4 veckor):

Dag 1 Diktamen Inledning

Dag 2 färdig text – rita världskarta, olika projektioner

Dag 3 Jordglobstillverkning

Dag 4 Jordglobstillverkning

Dag 5 Jordglobstillverkning

 

Dag 6 Diktamen och färdig text, Moh’s ristbarhetsskala

Dag 7 Anteckna, olika mineraler

Dag 8 Färdig text, forts. Olika mineraler

Dag 9 Anteckna egen text – Vulkaniska bergarter

Dag 10 Färdig text – Lagrade bergarter

 

Dag 11 Diktamen – Metamorfa bergarter

Dag 12 Anteckna, Bergartscykeln

Dag 13 Färdig text – Kalkbrytning i Sverige, cementframställning

Dag 14 Anteckna egen text – Falu koppargruva och Sala silvergruva

Dag 15 Göra färdigt i periodhäftet

 

Dag 16 Diktamen – Stenhuggning i Sverige och på Påskön

Dag 17 Anteckna egen text – Grottforskning

Dag 18 Färdig text – Glastillverkning, valfria 20 meningar

Dag 19 Göra färdigt i periodhäftet

Dag 20 Skrivning med periodhäfte, inlämning av periodhäfte

 

Hur vi arbetar:

Diktamen – eleverna skriver när jag läser en text. Eleverna försöker skriva så mycket de hinner. Efter diktamen får eleverna texten och skriver in den i sina häften.

Anteckna – ca 15-20 stödord står på svarta tavlan, jag berättar och förklarar under 15-30 minuter. Därefter skriver barnen en text med stöd av vad de hört och vad som står på tavlan.

Färdig text – eleverna skriver ett visst antal meningar från en färdig text.

Läsförståelse med frågor – vi läser en text tillsammans, därefter får eleverna svara på ett antal frågor till texten.

Till texterna kommer också några dikter som vi illustrerar.

Några barn i klassen skriver förkortade texter för att också hinna med det konstnärliga arbetet. Eleverna får 20 – 50 minuter varje morgonlektion att arbeta i sina periodhäften. I sällsynta fall blir tiden kortare om vi gjort något speciellt.

Läxor i periodhäftet – 5 halvtimmar/vecka utanför morgonlektionstid behövs för att göra sig själv och ämnet rättvisa. 3 av dessa 5 halvtimmar finns i schemat, 2 halvtimmar behöver man arbeta hemma.

Waldorfskolans grundidé i metodiken är att eleverna ”gör sina egna läroböcker” = periodhäften. Därför har vi inte så många olika läroböcker att läsa ur – vi har inte så många inläsningsuppgifter.

Vid skrivningen får man ha med sitt eget periodhäfte. Det blir en ”morot” att bli färdig i tid och det blir en bra återblick på ämnet.

Texterna nedan är en blandning av egna anteckningar från föreläsningar, faktaböcker, NE.se, Wikipedia och artiklar ur till exempel Forskning och framsteg. Litteraturen i ämnet är inte alltid så lättillgänglig och ofta späckad med faktatermer. Det krävs mycket arbete för att skala bort ”allt onödigt” – även om man är utbildad geovetare (eller kanske just därför!).

 

Dag 1, måndag 11/9 Inledning – diktamen

Kanske tänker vi inte så mycket på berggrunden där vi bor. Det är jordlager, skogar, växter och bebyggelse så men ser inte så mycket av själva berggrunden. Men om vi kommer ut i skärgården, vandrar i fjällen eller åker på någon av alla motorvägar ser vi berggrunden. I skärgården har havet slipat klipporna släta och i mjuka former. Branta bergväggar i fjällen visar upp stora block och stenras. Där en motorväg har dragits fram genom landskapet har små upphöjningar sprängts bort och i den skrovliga ytan kan man kanske se spår av dynamitstavarna.

Geologer studerar planeten jorden, från de minsta mineralkornen i jordskorpans bergarter och jordar, till jordens inre heta mantel och kärna. Jordklotet är nästan 4,6 miljarder år gammalt. Ända sedan det skapades har jorden förändrats och utvecklats. Långsamt har oceaner och bergskedjor bildats och försvunnit, kontinenter slagits samman och åter splittrats upp.

Dessa processer drivs av kraften och värmen i jordens inre, men även av snabba händelser som jordbävningar och vulkanutbrott. Läckage av gaser från jordens inre i vulkaner och urtida kometnedslag har gett oss en atmosfär och oceanernas vatten.

Jordklotets historia är också livets historia! Livets påverkan, tider av svag eller stark vulkanism, jordbanans geometri och kontinenternas skiftande lägen har bestämt Jordens klimat. Istider har varit sällsynta i jordens historia. De senaste dryga 2 miljoner åren med återkommande inlandsisar som brett ut sig över Nordeuropa och Amerika har skapat jordarterna i Sverige och format vårt landskap. Det är också den tid som människan utvecklats till den varelse hon är idag.

 

 

 

 

 

 

 

Dag 2 färdig text – rita världskarta, olika projektioner

En kartprojektion är en avbildning av den krökta jordytan på en plan karta. Eftersom man inte kan avbilda en krökt yta på en plan blir det olika avbildningsfel. På grund av att olika kartprojektioner har olika egenskaper måste man anpassa valet av projektion efter kartans användning.

Det finns tre typer av projektioner:

Asimutala,

koniska och

cylindriska projektioner.

Utöver dem finns det även andra, mer eller mindre fantasifulla, projektioner som ibland kallas konventionella projektioner.

Asimutala projektioner innebär att kartan är platt och ligger an mot jorden i endast en punkt. De används därför av till exempel radioamatörer när de skall rikta in radioantenner för att ta kontakt med andra radioamatörer på långa avstånd.

Koniska projektioner innebär att kartans yta är hoprullad till en kon. Ofta används de för att avbilda större, långsträckta, områden.

Cylindriska projektioner innebär att kartans yta är hoprullad till en cylinder som ligger runt om jorden.

Den vanligaste projektionen är Mercators projektion,en cylinderprojektion.

Projektionen blir rätt vid ekvatorn men fel vid polerna och det beror på den cylindriska projektionen. Mercators projektion blev känd på 1500-talet och har sedan dess använts på haven. Det behövdes bara en kompass och en linjal för att styra in rätt riktning och sedan var man på rätt väg.

Vi ritar en världskarta efter Mercators projektion som eleverna får arbeta med under resten av geologiperioden.

 

Dag 3 Jordglobstillverkning, material: badboll, silkespapper, tapetklister, pensel, akvarellfärger Hela morgonlektionen

Dag 4 Jordglobstillverkning Hela morgonlektionen

Dag 5 Jordglobstillverkning Hela morgonlektionen (följande 7 dagar ca 30 minuter/morgonlektion).

 

Dag 6 Diktamen och färdig text – Mohs ristbarhetsskala

Mineraler är små grundämnen i naturen som bygger upp bergarter. Bergarten granit till exempel består av tre mineraler: kvarts, fältspat och glimmer. Av de ungefär 3000 mineraler som finns är ca 100 vanligt förekommande.

Många mineraler har förmåga att bilda kristaller. En kristall är symmetriskt uppbyggd. Symmetri är när någonting följer ett visst mönster.

 

Mohs ristbarhetsskala.

Talk           Kan repas av nagel.

Gips           ————————

Kalcit         Kan repas med stålkniv.

Flusspat

Apatit

Fältspat       ————————-

Kvarts       Kan repa en fönsterruta.

Topas

Rubin

Diamant

 

Vilken sten?

För att ta reda på vilken mineral man funnit finns det några saker att titta lite noggrannare på: hårdheten, färgen, glansen, spaltbarheten, brottstan, streck, täthet, kristallformen och eventuella övriga egenskaper.

 

Färg – En del mineraler, till exempel guld, har alltid en speciell färg medan färgen på kvartats varierar.

Glans – Där ett stycke av mineralen brutits loss, en färsk brottyta, syns det om ljuset återspeglas eller om det är metallglänsande. En del mineraler saknar helt glans och beskrivs då som matta.

Spaltbarhet – De flesta mineraler faller sönder efter vissa plana ytor om man slår på dem med en hammare. Det kallas spaltning. Glimmer till exempel spaltas i skivor.

Brott – En del mineraler spaltas inte alls utan brister längs ojämna ytor. Dessa kan vara skålformade som hos kvarts eller flinta.

Streck – När en mineral repas, pulvriseras lite mineral i själva repan. De flesta mineralerna får ett vitt streck men en del malmer får streck i andra färger.

Täthet – En mineral med hög täthet är ”liten men tung sten”: bly, guld, silver

En mineral med låg täthet, porös: ”stor men lätt sten”: stelnad lava, krita

Kristallform – De flesta mineraler kan bilda kristaller som kvarts, kalk- och flusspat.

Övriga egenskaper – Några få mineraler är magnetiska till exempel järn, andra är radioaktiva och utsänder radioaktiv strålning, uran. Vissa mineraler fluorescerar vilket betyder att de utsänder synligt ljus om de belyses med ultraviolett ljus. Luktsinnet kan också vara till hjälp, svavelkis luktar som när svavlet brinner på tändstickan och arsenik luktar en aning vitlök…

 

Dag 7 Anteckna – Olika mineraler

I Kemin lär man att alla ämnen som till exempel luft, vatten, trä och salt är uppbyggda av ett fåtal grundämnen. Andra mineraler är man van att se i rent eller nästan rent tillstånd som järn, koppar, silver, guld, aluminium och kol. De flesta grundämnen förekommer däremot tillsammans och förenade med andra grundämnen. Vissa grundämnen som syre förenar sig lätt med andra ämnen, en sådan förening kallas oxid.

Några olika mineraler

Guld – förekommer gediget dels insprängt i kvarts dels som korn i kvartssand. Det största guldstycke som hittats vägde nästan hundra kilo. Guld vaskas fram ur kvartssand, då samlas de tunga guldkornen på botten i fatet.

I Sverige har man hittat guld på flera ställen men inte i så stora mängder. Sydafrika har världens största guldfyndigheter.

Kvarts – kallas också för kiseldioxid och är en mycket hård mineral. I sin mest typiska form är den mjölkvit med en fet glans. Kvarts vittrar inte så lätt sönder. Ren vit sjösand består huvudsakligen av kvarts som blivit kvar efter att övriga mineraler vittrat sönder och spolats bort.

Kvarts används i glastillverkning.

Bergskristall är en ren form av kvarts som kristalliserat i sexsidiga prismor.

Flinta är en slags kvarts som förekommer rikligt i Skåne. Under stenåldern tillverkades bland annat yxor, dolkar och pilspetsar av flinta.

Kopparkis – är ett mineral som består av koppar, järn och svavel.

Kopparkis förekommer vanligen i lager eller gångar i berget och har en grön färgton.

Mineralet förekommer i hela Sverige, speciellt i Bergslagen och utanför Skellefteå.

Kopparkis finns i naturen och är den vanligaste av alla kopparmalmer Man har brutit, kopparkis bland annat i Falu koppargruva.

Fältspat – är ett samlingsnamn för mineraler som innehåller aluminiumsilikat. När fältspat vittrar sönder blir det lerjord.

Två vittringsprodukter är:

Kaolin – används till porslin

Bauxit – används till aluminium

Magnetit – att magnetit är magnetisk hörs på namnet, det är den vanligaste järnmalmen i Sverige. Det är en väldigt tung bergart. Ristar man ett streck i magnetiten blir det svart.

Hematit – Om man ristar hematit blir det ett rött streck. Stenen ser ut som en blandning mellan lever och njure, den kallas ibland för blodstensmalm

Limonit – är av sjö- och myrmalm.

Pyrit/svavelkis – Hälften är svavel och hälften är järn. Det är en tung malm som bland annat används för att få fram svavel till tändstickor.

Kol – rita kol och diamant

Grafit – är ganska ren kol, men den har bara hårdhetsgrad 1. Grafit kan användas till blyertspennor, man kan ha det i ledningar och till smältdeglar där man smälter saker, grafit är nämligen osmältbar.

Stenkol – är en av de mjukaste kolsorterna, den är ofta uppblandad med andra grundämnen. Färgar lätt av sig.

Antracit – är blank och färgar inte av sig så lätt.

Diamant – är den allra renaste kolen. Den har hårdhetsgrad 10 och är den allra hårdaste mineral som finns. Diamant är så hårt att om man ska såga itu den måste man ha diamanttänder på sågen.

Slipade diamanter som används i smycken kallas briljanter.

I Sydafrika finns de största diamantfyndigheterna och där hittades den största i världen, Cullinandiamanten som vägde över ett halvt kilo. Vanligaste färgen på diamanter är som klart vatten, men det finns också gula, röda och gröna.

Diamanten används inte bara till smycken utan också i tandläkarens borrar, slippapper och glassågar etc.

 

Dag 8, onsdag färdig text – forts. olika mineraler

Glimmer

Glimmer glittrar så mycket att det också fått namnet kattguld. Det kan lätt spaltas upp i tunna skivor. Ljus glimmer kallas muskovit och mörk glimmer används som isolerande material.

Kalkspat

Kallas också för kalciumkarbonat och ingår som huvudbeståndsdel i kalksten, marmor och krita. Åkerjorden kalkhalt beror i stor utsträckning på vittrat kalkspat.

Bergarter

För att man bättre ska kunna förstå bergarternas byggnad har man lagt ner mycket möda på att förstå hur de bildats. Det finns tre olika sätt:

Vulkanisk aktivitet – vulkaniska bergarter, eruptiva

Lager på lager – lagrade bergarter, sedimentära

Omvandling – omvandlade bergarter, metamorfa

I Norden finns urberg. Dessa bergarter är flera miljarder år gamla och består i huvudsak av mineralerna kvarts, fältspat och glimmer. Bergarterna kallas granit och gnejs. De har ursprungligen bildats genom magmatisk aktivitet.

Frödings gråbergssång:

Stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå-å-å-å.

Så är gråbergs gråa sång

lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

 

Dag 9 Vulkaniska bergarter, rita vulkan

 

 

 

 

 

 

 

 

Vulkaniska eller magmatiska bergarter bildas när till exempel lava stelnar på jordskorpan.

Under jordskorpan finns manteln som är som het, tjock sirap. Ibland bildas gasbubblor i manteln som exploderar och trycker upp jordskorpan, det kallas vulkanutbrott. När mantelns magma kommer ut vulkanen kallas den lava..

Även i Sverige har det funnits vulkaner, bland annat i Skåne vid Ringsjön.

Vid ett vulkanutbrott kommer inte bara lava uppvällande utan också gas, aska, pimpsten och vulkanbomber. Det lavan för med sig kallas med ett gemensamt namn för tephra. Pimpsten är lavaskum som stelnat. Det är glansigt och poröst. Några vulkaniska bergarter är: granit, diabas och gabbro.

 

Dag 10 Lagrade bergarter, rita berglager

Ett lager eller sediment bildas av till exempel vittrat berg som förts iväg någonstans av en fors och lagrats där. Efter många tusen år har sanden från det vittrade berget stelnat och bildat en sedimentär bergart. Men sediment kan också bildas av alger, andra växter och djur som lagrats ovanpå varandra på havsbotten.

 

 

 

 

 

 

 

Sandsten är sand som ”läkt samman” till en fast bergart. Sandkornen hos de flesta sandstenar utgörs till största delen av kvarts. I Sverige finner man sandsten på Gotland och Öland till exempel.

 

 

 

 

 

 

 

Lerskiffer är lera som hårdnat till sten. Det går lätt att spalta upp skiffern precis som glimmer. Skiffer kan användas som takbeläggning istället för tegelpannor.

Kalksten har bildats av kalken från bland annat vattenlevande snäckor och musslor. I kalksten finns det gott om fossiler, det vill säga djur och växter som förstenats.

Kol har bildats av växter som multnat ned och packats ihop. Det är en brännbar bergart som bryts på flera ställen i Europa.

 

 

 

 

 

 

 

Stensalt bildas av saltvatten som dunstar. Vanligtvis är stensaltet vitt eller ljusgrått.

 

 

 

 

 

 

 

Dag 11 Omvandlade bergarter, rita marmor

När en bergart genomgår en omvandling som inte beror på vulkanisk aktivitet, kallas det för en omvandlad bergart. Omvandlingen kan ske genom att bergarten utsätts för starkt tryck eller om det blir mycket varmare.

När en bergart hamnar långt under markytan trycker de ovanliggande lagren. Vid jordbävningar kan bergen skakas om och trycket öka på lager som ”kommit i kläm”. Ju längre ner i jordskorpan man kommer ju högre temperatur. Men det blir också varmt då två bergarter möter varandra.

Den Skandinaviska halvön har en lugn jordskorpa. På andra ställen på jorden inträffar flera jordbävningar varje år eller så finns det vulkaner.

Gnejs är den vanligaste metamorfa bergarten i Sverige. Den liknar granit men är inte prickig på samma sätt utan snarare lite randig. Gnejs har en gång i tiden varit lava men genomgick en omvandling för många miljoner år sedan.

Kalksten som omvandlats blir till marmor.

 

Dag 12 Anteckna och rita, bergartscykeln

Dag 13 Färdig text – Kalkbrytning i Sverige, cementframställning, Bild: Oaxens kalkugn

Kalktillverkning är en process för att genom upphettning producera kalk ur kalksten. Detta sker bland annat för att få ett bindemedel till uppförande av stenbyggnader.

De äldsta spåren av kalkbränning har hittats i Göbekli Tepe i Anatolien och är 11 000 år gamla.

Under medeltiden fram till 1900-talet använde man enkla kalkmilor som det brändes kalk i. Antingen grävde man en grund grop där man staplade sten, eller så staplade man det direkt på marken och gärna mot en kulle så att det blev en liten skorsten. Man staplade först eldgången med stora block som valv, ofta i Y eller T form, sedan staplade man sten runt omkring eldgången, större block längst in och mindre sten utåt och därefter täckte man milan med jord/torv för att öka värmeisoleringen.

När man tänt milan brann den i cirka 3 dygn och när den hade svalnat rev man den, de yttersta stenarna lades åt sidan och återanvändes vid nästa bränning. Innehållet närmast eldgången och en bit ut från denna hade nu omvandlats till bränd kalk

Kalkugnar är ugnar för bränning av kalksten till kalk. I ugnen upphettas kalciumkarbonat till 1000–1100 grader, och bränns till kalciumoxid. Därefter släcktes den brända kalken med vatten, varvid kalciumhydroxid (släckt kalk) bildas.

Oaxen ugn är en schaktugn, som är murad 1880–1881 i en tid, då efterfrågan på släckt kalk till byggnadsändamål och till jordbruk steg kraftigt. Ugnen består av en konisk tegelpipa, vars nedre del är kringbyggd av ett piphus av trä i två våningar. Ugnen har fem eldstäder runt om, i vilka krossad kalksten och ved eller kol hälls ned upptill och den brända kalken tas ut nedtill efter ett par dygn.

 

 

 

 

 

 

 

Dag 14 Anteckna– Falu koppargruva och Sala silvergruva

Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen nära Falun Brytningen inleddes på 800 e.kr och upphörde 1992. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Det var dock under 1600-talet som gruvbrytningen fick sin största omfattning, då Sverige var en stormakt. Tidvis bröts 2/3 av all världens kopparmalm i Falun, och under 1600-talet var gruvan med omkring 1.000 arbetare Sveriges största arbetsplats

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på S:t Davids dag den 25 juni 1687 En stor del av gruvan rasade ihop och tre stora dagbrott förenades och bildade den jättelika Stora stöten, som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar var arbetsfria vid gruvan.

 

Sala silvergruva

Berggrunden i Sala Silvergruva består huvudsakligen av bergarten dolomitmarmor. Detta är en med kalkstenen nära besläktad bergart som innehåller kalcium och magnesium. Bergarten består huvudsakligen av mineralet dolomit, därav namnet. Dolomitmarmor är vanligen vit och glittrar sockrigt när den ses i ljus. I Sala Silvergruva är marmorn dock ofta grönaktig vilket beror på att den innehåller andra mineral som serpentin och klorit vilka färgar marmorn grön.

Silver är den ädlaste metall som har brutits i gruvan. Ser man till mängden av producerad metall så visar det sig dock att Sala även har varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly under historien. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i s.k. sulfidmalmer.

 

Dag 15 – Läsförståelse med frågor:

Malmbrytning i Sverige, LKAB

LKAB är en gruvdriftskoncern, ägd av svenska staten, grundad 1890 med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som huvudsaklig verksamhet. Huvudkontoret ligger i Luleå, Norrbotten.

1642 hittades magnetit i Masugnsbyn. Enligt sägnen upptäckte bonden Lars Larsson från Junosuando den magnetiska järnmalmen under en ekorrjakt i området 1642. Hans järnskodda pilspets fastnade vid ett stenblock. I december 1646 fick Arendt Grape tillstånd att använda malmen i området. 1649 byggdes en stångjärnshammare åtta mil därifrån, vid Torne älv, dit tackjärnet skickades för vidareförädling. Bebyggelsen som växte upp kring masugnen fick namnet Junosuando Masugnsbyn.

Masugnen var i bruk fram till 1804. Malmen i Svappavaara hittas i slutet på 1640-talet. Det första kända malmen från Malmberget dateras till 1660-talet och 1696 nämns namnen Kiirunavaara och Luossavaara för första gången.

År 1888 öppnades Malmbanan för transport av malmen.

Järnmalm är malm som innehåller det metalliska grundämnet järn

Idag bryts det järnmalm i Sverige i bland annat Kiruna och Malmberget. Det är LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) som bryter järnmalm på dessa orter. I Kiruna är det magnetit som bryts och i Malmberget är det magnetit och hematit. Järnmalm bryts också i Dannemora. Sverige är en av Europas största järnmalmsproducenter.

Järnmalmspellets är ett råmaterial för järnframställning via masugn. Bruten järnmalm krossas och males till en finkornking slig som anrikas för att avlägsna gråberg och eventuella föroreningar. Olika tillsatser så som exempelvis olivin eller kvartsit blandas med sligen, samt ett bindemedel som exempelvis bentonit. Sedan rullas blandningen till kulor innan de bränns vid 1300°C i ugnar.

 

Dag 16 Diktamen – Stenhuggning i Sverige och på Påskön, rita stenstaty

Stenhuggares yrke är att forma sten. Yrket var förr mycket vanligt, inte minst inom stenindustrin i Blekinge och Bohuslän. Stenhuggeri är brytning och formning av sten för exempelvis gatubeläggning och kantstenar, till byggnader och gravsten samt till skulpturer och liknande konstföremål. Stenhuggeriet har haft nästan oförändrade verktyg från medeltiden in på 1900-talet. Stenhuggeri har funnits sedan människans tidigaste historia till exempel i La Ferassie i Dordogne, Frankrike

Den gotländska stenhuggarkonsten har mycket gamla anor. De skickligt utformade bildstenarna visar att man redan för länge sedan var väl förtrogen med både sandstenen och kalkstenen. Öns många kyrkor pryds med stenskulpturer på portaler och dopfuntar bland annat.

Påskön – Det finns i dag cirka 1 045 stenstatyer av olika storlek. Statyerna kallas moai och de flesta är huggna ur sten från Rano Raraku. Där finns halvfärdiga statyer kvar i klipporna, vilket tyder på att stenbrottet kan ha övergivits i en hast. Påsköns invånare började med statyerna för mer än 1 000 år sedan. Varje stam högg sina egna statyer för att hedra en död hövding. Statyerna har individuella namn

 

 

 

 

 

 

 

Dag 17 Anteckna– Grottforskning

En grotta är ett naturligt hålrum, stort nog för en människa att gå in i. Vanligtvis är grottor huvudsakligen horisontella, eventuellt med vertikala inslag.

Grottforskare kallas speleologer.

Grottor är intressanta ur många aspekter. Förutom det utmanande i att ta sig fram i grottor kan man hitta ben av utdöda djurarter, lämningar efter förhistoriska människor eller ovanliga växter i dem.

Grottor kan bildas i flera olika material. Ofta avser man med grotta ett hålrum i berg.

Grottor bildas av olika geologiska processer. Några exempel på processer är:

kemiska processer,

erosion,

tektonik

Karstgrottor är belägna i berg av kalksten eller dolomit och har bildats genom att vatten med lågt pH har trängt in och cirkulerat i sprickor och småningom löst upp bergarten. Grottgångarna är orsakade av vattnets kemiska inverkan på stenen.

Grottor av detta slag finns i alla länder, som äger större kalkstensområden. I åtskilliga karstgrottor finns vackra droppstensbildningar. I Sverige förekommer karstgrottor i fjällkedjan, Korallgrottan som är Sveriges längsta grotta är en sådan. Lummelundagrottan på Gotland är en annan känd grotta.

Sveriges 5 längsta grottor:

5600m Korallgrottan

3900m Lummelundagrottan

2796m Labyrintgrottan

2633m Bodagrottorna

2280m Övre Kåppasjokkgrottan

Det grottsystem i världen som har den längsta sammanlagda längden av sina gångar är Mammoth Cave System i Kentucky i USA med 591 km (januari 2009).

Världens djupaste grotta, när man räknar höjdskillnaden mellan grottans högsta och lägsta punkt, är Kruberagrottan i Abchazien, Georgien med 2 191 meter (januari 2009).

 

 

 

 

 

 

 

Dag 18 Färdig text – glastillverkning, skriv 20 valfria meningar.

Glas är en oorganisk smälta som har stelnat till fast form utan att kristallisera

Glas består i allmänhet av tre sakerr: glasbildare, flussmedel och stabilisatorer.

Glasbildaren är det material som utgör glasets grundmaterial. I traditionellt glas är det alltid kiseldioxid, i äldre tid oftast i form av kvartssand

Flussmedlet har till uppgift att sänka smälttemperaturen.

Stabilisatorernar påverkar ljusbrytning, glans och lystern hos glaset

Den vanligaste typen av glas är silikatglas som framställs med kiseldioxid som glasbildare, natriumkarbonat som flussmedel och kalciumkarbonat som stabilisator

Buteljglas är ett enklare glas, som färgats av järn- eller kopparoxid vilket ger en grön färgton, manganoxid ger en brun färgton.

Glasbildaren kiselsyra utvinns ur kvartssand. I Venedig användes ren flodsand från Po eller kusten i Istrien. De Böhmiska glasmästarna använde krossad kvarts. På de flesta håll fick man större eller mindre mängd föroreningar genom metalloxider. Stabilisatorn kalciumkarbonat hämtade man i Egypten genom att tillsätta krossade musselskal. Under medeltiden hämtade man kalcium från aska av havsalger eller träaska. Först på 1600-talet började man i Böhmen använda kalksten som stabilisator.

Vanligt glas är sprött och krossas lätt men med speciella tillverkningsmetoder kan man göra “okrossbart” glas, så kallat härdat glas, som används bland annat till hushållsföremål och bilrutor. När glas används för optiskt bruk som linser av olika slag utnyttjar man de speciella ljusbrytningsegenskaperna

För att färga glas används olika metaller eller metalloxider.

 

Glas är mycket gammalt. Glas kan uppstå naturligt genom förglasning av sand – så sker ibland vid blixtnedslag. Omkring 8000 f. Kr. lyckades man i Mesopotamien skapa förglasade ytor på lerkärl. Från omkring 6000 f. Kr. stammar de äldsta föremålet i rent glas, en persisk amulett gjuten i lerform. Under antiken göts antingen glaset – eller så tillverkades glasflaskor genom att glastråd lindades runt en lerkärna, som därefter knackades bort. Omkring 1500 f. Kr. växte en betydande glasproduktion fram i Egypten men även i Fenicien och Mesopotamien. I dessa trakter hade man lämplig sand, sjöar med hög halt av soda och tillgång till kalksten och krita.

Först ca 50 f. Kr upptäcktes glasblåsningen. Romarna var de första som lärde sig att slipa glas. Under 100-talet efter kristus började man första gången kunna framställa ett halvgenomskinligt och någorlunda ofärgat glas. Det var dock först i Venedig som man på 1300-talet lyckades smälta en “Christallo”. Detta glas var dock efter moderna krav tämligen orent och har en tydligt grå nyans.

Romarna startade en rad hyttor i det erövrade Gallien och Spanien, och efter romerska rikets fall kom glasblåsare att dröja sig kvar i dessa områden, även om det tekniska kunnandet minskade. I stället kom Syrien att bli det område där glaskonsten under tidig medeltid kom att utvecklas till sin högsta konst.

Dock kom Venedig tidigt att bli en central plats för glastillverkning – kunnande inhämtades från Östra medelhavsområdet, och många glasblåsare flydde troligen hit från Konstantinopel i samband med dess många plundringar under medeltiden. Man kom redan under 1500-talet att kunna framställa en glasmassa som i renhet inte kunde överträffas i övriga Europa på många hundra år.

I Sverige har man faktiskt funnit enstaka glaspärlor i gånggrifter och gravar från bronsåldern, men de har varit så sällsynta att de måste letat sig hit som en tillfällighet. I en krigargrav från Dalby, Nättraby socken i Blekinge har man hittat en ringformig liten blå glaspärla jämte yxa, spjut, svärd osv. Det är första gången glas visar sig i nordiska fynd, daterbar till övergångtiden sten-bronsålder.

Till Sverige kom glastillverkningen tidigt. De första romerska glasbägarna letar sig hit redan under det första århundradet efter Kristus, och från 400-talet e. kr. har man här smält och återvunnit glaskross för att tillverka glaspärlor. Redan under 1200-talet blåstes glas för kyrkfönster vid kloster- och kyrkobyggen i Sverige, men medeltidens glastillverkning har nästan varit helt okänd fram till på 1980-talet. Om man även tillverkat bruksglas är hittills okänt. Först 1556 inkallas Anders Glasmakare av Gustaf Vasa för att tillverka vinglas för hovets räkning. Hur denna produktion såg ut är också helt okänt. Däremot startade hertig Karl, sedermera Karl IX en hytta vid Nyköpingshus och en annan i Sundby utanför Örebro. Den har grävts ut arkeologiskt och man har kunnat återfinna en bred produktion av olika dryckesbägare i Waldglas. Under slutet av 1500- och början av 1600-talet tillkommer en rad mindre hyttor i Sverige, de flesta dock med en ganska kortvarig existens. Under 1600-talet börjar man i Sverige även kunna framställa klarglas s. k. “Venetiansk kristall”.

Under 1800-talet och 1900-talet kom Småland att bli ett centrum för glastillverkning, bland exempel Emmaboda, Kosta Boda och Orrefors Till detta hör ett område som främst omfattar Lessebo, Emmaboda och Nybro kommuner mellan Växjö och Kalmar som därför kallas för Glasriket. I Halmstad tillverkas planglas. Så gott som allt förpackningsglas tillverkas idag på Limmareds glasbruk.

 

Dag 19 Göra färdigt i periodhäftet

 

Dag 20 Skrivning med periodhäfte, inlämning av periodhäftet efter skrivningen

Klassen får alltid 2 varianter på skrivning för att inte lockas att titta på varandras svar. Varannan elev får A, varannan B. Skrivningen ska ses som en enskild minnesövning och återblick på perioden.

 

Skrivning i geovetenskap klass 6, variant A                 Maxpoäng: 20p.

Skriv tydligt och tag gärna baksidan till hjälp om du inte får plats med svaret på första sidan.

 

  1. Var kan man bäst se berggrunden? I skärgården, fjällen, där det sprängts längs vägar

 

  1. Vilken kartprojektion är vanligast? Cylinderprjoektion, Mercators projektion

 

  1. Vad visar Mohs skala? Ristbarheten, hårdheten

 

  1. Vad är spaltbarhet/spaltning? Hur en mineral klyvs

 

  1. Vad består urberget i Sverige av? Kvarts, glimmer, fältspat

 

  1. Vad heter den vanligaste järnmalmen i Sverige? magnetit

 

  1. Hur bildas diamant? Genom kolets bildning hög temperatur o tryck

 

  1. Vad heter jordens första geologiska period? Prekambrium

 

  1. Vad heter den nuvarande geologiska perioden? Kartär

 

  1. Ge ett exempel på en sedimentär bergart. Kalksten

 

  1. Ge exempel på en metamorf bergart. Granit, gnejs

 

  1. Vad kallas lagret under jordskorpan? Manteln med magman

 

  1. Rita upp bergartscykeln på baksidan av pappret och skriv upp bergarter och processer.

 

  1. Läsförståelse:

Kalkbrytning i Sverige, cementframställning

Kalktillverkning är en process för att genom upphettning producera kalk ur kalksten. Detta sker bland annat för att få ett bindemedel till uppförande av stenbyggnader.

De äldsta spåren av kalkbränning har hittats i Göbekli Tepe i Anatolien och är 11 000 år gamla.

Under medeltiden fram till 1900-talet använde man enkla kalkmilor som det brändes kalk i. Antingen grävde man en grund grop där man staplade sten, eller så staplade man det direkt på marken och gärna mot en kulle så att det blev en liten skorsten. Man staplade först eldgången med stora block som valv, ofta i Y eller T form, sedan staplade man sten runt omkring eldgången, större block längst in och mindre sten utåt och därefter täckte man milan med jord/torv för att öka värmeisoleringen.

När man tänt milan brann den i cirka 3 dygn och när den hade svalnat rev man den, de yttersta stenarna lades åt sidan och återanvändes vid nästa bränning. Innehållet närmast eldgången och en bit ut från denna hade nu omvandlats till bränd kalk

Kalkugnar är ugnar för bränning av kalksten till kalk. I ugnen upphettas kalciumkarbonat till 1000–1100 grader, och bränns till kalciumoxid. Därefter släcktes den brända kalken med vatten, varvid kalciumhydroxid (släckt kalk) bildas.

Oaxen ugn är en schaktugn, som är murad 1880–1881 i en tid, då efterfrågan på släckt kalk till byggnadsändamål och till jordbruk steg kraftigt. Ugnen består av en konisk tegelpipa, vars nedre del är kringbyggd av ett piphus av trä i två våningar. Ugnen har fem eldstäder runt om, i vilka krossad kalksten och ved eller kol hälls ned upptill och den brända kalken tas ut nedtill efter ett par dygn.

 

  1. Hur får man ut kalken från kalkstenen? upphettning
  2. Hur gamla är de äldsta spåren av kalkframställning? 11 000 år
  3. Hur såg de första kalkugnarna ut? Kalkmila (lite som en kolmila)
  4. Var kan man se en schaktugn i närheten? Oaxen
  5. Hur lång tid tog det innan man kunde ta ut den brända kalken? Ett par dygn

 

 

Skrivning i geovetenskap klass 6, variant B                     Maxpoäng: 20 p.

Skriv tydligt och tag gärna baksidan till hjälp om du inte får plats med svaret på första sidan.

 

  1. Hur gammal är jorden? 4,6 miljarder år

 

  1. Nämn en kartprojektionstyp. Cylinderprojektion, Mercators projektion

 

  1. Vad kan repa en diamant? Diamant

 

  1. Vad är ett streck på en mineral? Visar mineralens inre färg

 

  1. Vad består gnejs och granit i Sverige av? Kvarts, glimmer, fältspat

 

  1. Vad består pyritkristaller av? svavelkis

 

  1. Hur bildas diamant? Genom bildningen av kol + tryck + värme

 

  1. Vad heter de geologiska perioder när kol bildades? Devon och karbon

 

9.Under vilken geologisk period var alla kontinenter samlade i en enda stor – Pangea? Perm

 

  1. Ge ett exempel på en bergart som bildas genom vulkanisk aktivitet.

 

  1. Vad kallas magman när den kommer upp på jordytan? Leva

 

  1. Vad behövs för att tillverka cement? Släckt kalk + sand

 

  1. Läsförståelse

Falu koppargruva och Sala silvergruva

Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen nära Falun Brytningen inleddes på 800 e.kr och upphörde 1992. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Det var dock under 1600-talet som gruvbrytningen fick sin största omfattning, då Sverige var en stormakt. Tidvis bröts 2/3 av all världens kopparmalm i Falun, och under 1600-talet var gruvan med omkring 1.000 arbetare Sveriges största arbetsplats

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på S:t Davids dag den 25 juni 1687 En stor del av gruvan rasade ihop och tre stora dagbrott förenades och bildade den jättelika Stora stöten, som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar var arbetsfria vid gruvan.

Sala silvergruva

Berggrunden i Sala Silvergruva består huvudsakligen av bergarten dolomitmarmor. Detta är en med kalkstenen nära besläktad bergart som innehåller kalcium och magnesium. Bergarten består huvudsakligen av mineralet dolomit, därav namnet. Dolomitmarmor är vanligen vit och glittrar sockrigt när den ses i ljus. I Sala Silvergruva är marmorn dock ofta grönaktig vilket beror på att den innehåller andra mineral som serpentin och klorit vilka färgar marmorn grön.

Silver är den ädlaste metall som har brutits i gruvan. Ser man till mängden av producerad metall så visar det sig dock att Sala även har varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly under historien. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i s.k. sulfidmalmer.

 

13.

  1. När inleddes brytningen av koppar i Falu koppargruva? 800-talet e.Kr.
  2. b) Vilka mer mineral har man hittat i Falu koppargruva? sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.
  3. Hur många arbetade som mest i Falu koppargruva? 1 000 st
  4. Vad består berggrunden av i Sala silvergruva? Dolomitmarmor
  5. Vilka mer mineral har man hittat i Sala silvergruva? Kalcium och magnesium

 

  1. Rita upp bergartscykeln på baksidan av pappret och skriv ut bergarter och processer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nordens geografiperiod årskurs 5

Av Christine

Nu fortsätter vi med tips och råd om Nordens geografi. Läs mer här om Sveriges geografi.

För många känns det naturligt att börja med Sverige i en första geografiperiod för att sedan fortsätta med Norden. Man vidgar vyn och kan samtidigt jämföra med sitt eget land. Men det är inget som hindrar att man gör tvärtom, det vill säga utgår från Norden och sedan närmar sig de olika länderna i jämförande studier. Norden är så fantastiskt och de olika länderna bjuder verkligen på stora motsatser. Sverige är faktiskt det land som inte bara ligger i mitten på kartan, utan också har ”lite från varje land” i sina landskap: lite Norska fjäll, lite Finsk skog, lite Dansk åkermark och lite Isländska glaciärer. Det är som om hela Norden speglar sig i Sverige!

Ca 3 veckors geografiperiod gör att man utan att stressa hinner med Nordens olika länder.

Börja med att rita hela Norden som formteckning. Utgå ifrån formen på Östersjön. Använd gärna griffeltavlor och tavelkrita så kan ni öva om och om igen. När ni blivit säkra går ni vidare och ritar med vaxkritor/färgpennor. Rita riktiga fjäll i bruna nyanser några med vita toppar, mörkgröna granskogar med ritade granar, gula åkrar med sädeskärvar osv. Utelämna Island eftersom Norden blir så litet om hela Nordsjön skall tas med.

Nu har ni övat på Nordens form och ritat allt som finns. Nu är det dags att måla hela Norden i vått-i-våtteknik. Ett tipps är att börja försiktigt och ljust med vattnet i blått och sedan gå över till gult där det skall vara land. På slutet växer skogarna fram och allra sist blandas lite orange i det gröna så att fjällkedjan kommer på plats.

Ett lite ambitiösare projekt är att göra Nordenkartor i papiermachieteknik. Då behövs spånskivor ca 40×50 cm, tidningspapper som rivs i frimärksstora bitar och tapetklister. När kartan är formad målas den med vanliga akvarellfärger. Kartorna blir mycket vackra och är verkligen värda allt besvär. Om man har en stor klass kan man naturligtvis arbeta i grupper och tillsammans göra lite färre kartor.

Våra grannländer har många vackra sånger. Kanske kan ni sjunga en eller ett par sånger från varje land. Hur låter nationalsångerna? Finns det folkmusik som passar för flöjt?

Försök läsa någon kort och enkel text på norska, danska och isländska. På vilka sätt påminner språken om svenska? Läs även någonting på gammalsvenska och upplev skillnaden. Vad det så här vikingarna pratade – en blandning av de nordiska språken?

Dag 1 och 2 Norden – inledning

Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island kallas med ett gemensamt namn för Norden. De har en stark inbördes samhörighet tack vare närheten till varandra och den gemensamma historien. Språken är fortfarande också ganska lika (förutom finskan som har ett helt annat ursprung).

Sverige och Norge bildar tillsammans den Skandinaviska halvön där fjällkedjan i mitten ligger som en ryggrad. Landområdet norr om polcirkeln kallas Nordkalotten.

En av orsakerna till varför det bor så pass få människor, ca 25 miljoner, i Norden är det kyliga klimatet. Stora fjällområden, myrar och skogar är glest befolkade. De flesta människorna bor i kusttrakterna eller i söder. I Danmark bor det 120 människor på en kvadratkilometer. Motsvarande siffra för Sverige är 19 och för Island 3.

2/3 av Danmarks yta är uppodlad, i Sverige och Finland är bara mindre än 1/10 av jorden uppodlad. Norge har ännu mycket mindre andel jordbruksmark och Island nästan ingen.

Dag 3 och 4 Norge

Sverige och Norge omfattar Skandinaviska halvön. Norge upptar halvöns västra och nordligaste del. Landet ligger alltså mellan Sverige och Atlanten. Norges nordligaste udde Nordkap är inte bara Nordens utan hela Europas nordligaste utpost.

Till omfånget är Norge något mindre än Sverige och har ungefär hälften så många invånare.

Södra delen av Norge delas i Östlandet, närmast Sverige, Sörlandet vid sydkusten och Vestlandet. Där landet smalnar av ligger Tröndelag och i norr finns Nordnorge.

Största delen av Norge består av Nordskandinaviska höglandet med berg och ödsliga fjällvidder. Bergen går vanligen ända ner till kusten. Ofta ligger det en remsa lågland vid havet och utanför denna enstaka öar eller skärgård. Särskilt Nordnorge har många öar.

De högsta fjällen i Norge är något högre än Sveriges. Högsta toppen heter Galdhöpiggen, 2468 meter. Den ligger i fjällområdet Jotunheimen (jättarnas hem). Även bergen i Dovre har många höga fjäll bland annat Snöhetta. Norge har även stora glaciärer till exempel Jostedalsbreen och Svartisen.

Östsluttningen av de stora fjällområdena sänker sig mot sydöst till ett skogsland. Detta genomdras av älvdalar. Många turister reser till de norska fjällen. Där har uppförts hotell, turiststationer och en mängd fjällstugor.

Fjord är det norska namnet för vik. Norges långa kust är sönderdelad av en mängd fjordar. Många tränger långt in i landet och har flera förgreningar. På sina håll har gårdar och hus klättrat upp för sluttningarna vid fjorden där det finns plats för små åkerlappar och betesmarker. I Vestlandet finns många fjordar som är berömda för sin skönhet till exempel Sognefjorden och Hardangerfjorden. Båda fjordarna har i sina inre delar låga stränder som är skyddade för havets stormar. Här kan säd, grönsaker och frukt odlas.

Norge har inte så många sjöar som Sverige. De flesta ligger på fjällkedjans östsluttning och flera är mycket djupa.

Utmed Norges västra och norra kust går en ljum ström i Atlanten, Golfströmmen. Den värmer upp vattnet. Därigenom får särskilt kusttrakterna ett jämnare och mildare klimat än de delar av Sverige som ligger lika långt norrut. Vintrarna blir inte så kalla och vattnet vid hamnarna fryser inte till is. Somrarna blir däremot något svalare än i Sverige. Ett sådant klimat kallas kustklimat.

Utmed Norges kust regnar det mycket, särskilt i Vestlandet. Där når högfjällen ända fram till havet och stoppar de fuktiga havsvindarna så att de ger ifrån sig regn (eller snö).

Mer att berätta om:

*En tur på fjället

*Fisket

*Oljeborrplattformen

*Getosttillverkning

*Norska folksagor

*Peer Gynt

Konstnärligt arbete:

 

*Musik: Grieg: melodier ur tex Peer Gyntsviten, Nationalsången

*Måla och rita Norgekartan

*Fiskebåt

*Bergen vid Lofoten

*De Norska fjällen

*Oljeborrplattformarnas arbete

*Norrsken över Nordkalotten måla och/eller rita

 

Dag 5 och 6 Finland

 

Finland som på finska heter Suomi, är till ytan ungefär så stort som Norge men har något fler invånare, 5.2 miljoner. Landet gränsar till Sverige, Norge och Ryssland och ligger vid Finska viken som är en del av Östersjön. Finland är med i EU och har euro som valuta.

Utmed kusterna är det lågland med skärgård. Det inre landet ligger något högre och är synnerligen rikt på sjöar och skogar. Det finns ungefär 188 000 sjöar som är större än 500 kvadratmeter. Längst i norr, i Lappmarken ligger öde fjällvidder. Den största sjön är Saima med angränsande sjöar. Dess vatten rinner till den ännu större sjön Ladoga i Ryssland genom en kort flod som bildar det stora vattenfallet Imatra.

Större delen av Finland upptas av skog närmare bestämt 3/4. Tall och gran är vanligast med inslag av björk. Den ger råvaror till Finlands alla sågverk, trämassefabriker och pappersbruk. Finland har också en betydande elektronik, kemikalie, metall- och verkstadsindustri. Bland annat tillverkas många mobiltelefoner här av märket Nokia.

Officiella språk i Finland är finska och svenska. De flesta i Finland har finska som modersmål men omkring en tiondel är Finlandssvenskar och har svenska som sitt eget språk. Det är framförallt i kustlandet i Österbotten och Nyland som Finlandssvenskarna bor.

Precis som i Sverige och Norge har Finland också en samisk befolkning längst uppe i norr. En annan stor minoritetsgrupp är romerna. Under senare år har Finland inte tagit emot så många flyktingar (endast något tusental), jämfört med till exempel Sverige som tagit emot över 100 000.

Finland är en republik och har en vald president. Ända fram till 1809 var Finland förenat med Sverige. Därefter lydde det under Rysslands kejsare. 1917 blev Finland fritt. Ögruppen Åland tillhör Finland men har ett vidsträckt självstyre. Åland bebos av svensktalande Finlandssvenskar.

Huvudstaden i Finland heter Helsingfors och ligger vid Finska viken. Vid inloppet till staden ligger fästningen Sveaborg. Mellan Stockholm och Helsingfors, via Åland, går många färjor med turister. Det är ett populärt resmål att ta sig över Östersjön för både finländare och svenskar.

Finlands mest kände klassiske kompositör är Jean Sibelius. Han levde under 1900-talets första hälft och har bland annat komponerat ett känt orkesterverk som heter Finlandia. Sibelius använde sig också av episoder ur Kalevala som han tonsatte.

I gränsen mellan öst och väst har Finland präglats genom århundradena. Både Sverige och Ryssland har gjort anspråk på landet och tidvis invaderat och ockuperat stora områden.

Mer att berätta om:

*Ur Kalevala

*Saunakulturen med vinterbad!

*Finska folksagor

*Fänrik Ståls sägner av Runeberg

*Hur det var att vara nybyggare i finska Karelen, kolmilan, svedjebruk, etc

Konstnärliga övningar:

*Eurytmi och/eller recitation till texter ur Kalevala, till exempel hur det gick till när kvarnen Sampo smiddes av smeden Illmarinen.

*Rita och måla Finlands karta

*Måla skogen, skog och sjö – vattenspeglingen

*kanske ingen konstnärlig övning, räkna med euro – jämför med svenska kronor.

*Hur (så enkelt som möjligt) tillverkas mobiltelefoner?

*Finlands nationalsång, finsk folkmusik på flöjt, finska sånger

*Lyssna på kantele

 

Dag 7 och 8 Danmark

Danmark är ungefär så stort som Småland och Östergötland tillsammans, men har hela fem miljoner invånare. Det gör Danmark till det tätast befolkade landet i Norden. Jylland heter halvön som sträcker sig från Europas fastland och norrut. Öster om Jylland ligger de danska öarna varav Själland är den största och ligger längst i öster. Mellan Själland och Skåne ligger Öresund.

Den nordligaste delen av Jylland, Skagen, är också en ö. På 1800-talet bröt nämligen Nordsjön genom en landtunga. Utanför Jylland ligger många sandbankar, revlar. De har i alla tider varit fruktade av sjöfarande. Många är de skepp som under storm eller dimma fastnat på revlarna och brutits sönder av vågorna.

Hela Jylland är ett lågland. Den högsta kullen är knappt 200 meter hög. Landskapet är uppodlat till största delen och bondgårdarna ligget tätt. På sina ställen finns lummiga bokskogar och rester av de ljunghedar som en gång präglade landskapet. Längs den västra kusten spolas sand upp ur havet på stränderna. Då bildas stora drivor som kallas klitter. Dessa har även flyttat sig inåt land och begravt hela byar, ja till och med kyrkor. För att hejda sanden har man planterat strandråg vars rötter bildar ett nät som binder sanden.

Jordbruket är en av Danmarks huvudnäringar. Det odlas mycket säd, sockerbetor och potatis. Många gårdar har svinuppfödning andra mjölkkor eller höns. Från Danmark exporteras stora mängder fläsk, smör och ägg.

Danmark är precis som Sverige ett kungadöme men har också statsminister, regering och riksdag. Den Danska flaggan kallas Dannebrogen.

Landets huvudstad heter Köpenhamn där ungefär en fjärdedel av befolkningen bor. Från Köpenhamn kan man numer åka bil eller tåg över till Sverige på Öresundsbron.

Mer att berätta om:

*Någon av Henning Andersens berättelser

Konstnärliga övningar:

*Rita och måla Danmarks karta

*Måla sanddynerna vid havet

*Danska nationalsången

 

Dag 9 Grönland

Enligt en gammal sägen seglade Erik Röde 982 från Island. Han hade blivit dömd fredlös och kom till Grönland. Här slog han sig ner vid de gröna slänterna, med blommande fjällkvanne kring fjordarna i Qaqortoq. Efter Erik Röde kom flera islänningar och gården Brattalid byggdes som blev tingsplats.

Grönland räknas som världens största ö och ligger i norra Atlanten. Ön ligger till största delen norr om polcirkeln och drygt 4/5 är ständigt täckt av is. Den isfria ytan är ungefär lika stor som Norge.

Grönländska fastlandets nordligaste punkt är Kap Morris Jesup och ligger 74 mil från Nordpolen. Det är därmed det nordligaste landområdet i världen. Sydspetsen, Kap Farvel, ligger på samma avstånd från Nordpolen som Uppsala.

Det bor drygt 50 000 invånare på Grönland. Sedan 1979 är Grönland en självstyrande del av Danmark. Huvudstaden heter Godthåb (Nuuk) och här bor 1/5 av befolkningen.

Istäcket på Grönland är upp till 3 300 meter tjockt. Själva landet ligger 250 meter under havsytans nivå där isen är som tjockast. Varje år växer isen till lite på grund av snön som kommer, men isen smälter också bland annat genom kalvning. Det är när ett helt isberg lossnar vid kusten och flyter iväg på havet. Det nu största isberget heter Humboltglaciären och är 10 mil bred! På land finns flera toppar som sticker upp ur istäcket, de kallas nunatakker. Grönlands högsta nunatakk är Gunnbjörn, 3 700 meter.

Ett utpräglat polarklimat råder på Grönland. I de sydligare delarna blir det 10 grader varmt som varmast på sommaren. I Thule i norr är det nära -30 grader i genomsnitt på vintern.

Det finns åtta olika landdäggdjur varav isbjörnen tillbringar mycket tid på isarna långt bort från land. Vildren är vanlig, likaså myskoxe och hermelin. Fjällräv finns i två färger, vit och blå, varg, polarhare och lämmel lever också på Grönland. Alla arterna lever vid iskanten. I havet förekommer flera arter säl, bland annat grönlandssäl och valross samt hela sexton olika arter av val: tumlare, späckhuggare och grindval till exempel. Längre ut till havs finns de sällsynta blåvalarna och grönlandsvalarna. Många havsfågelarter lever längs Grönlands kuster. Inne i landet kan man se snö- och lappsparv.

Nu för tiden saknar Grönland grod-och kräldjur men för flera miljoner år sedan levde här den fyrbenta fisken Ichtyostega – en förfader till de landlevande djuren.

Grönlands ursprungliga befolkning heter inuiter (eskimåer). Endast i Thuleområdet finns idag inuiter som bevarat sin traditionella jägarkultur, resten av inuiterna bor i hus i små byar.

Människorna på Grönland talar till största delen grönländska, Kalaallit oqaasii.

Grönländarna livnär sig främst på fisket varav en stor del exporteras.

Mer att berätta om:

*Alla sjöfåglar

*Hur Eskimåerna lever

*Djuren på Grönland: isbjörnen, valrossar, sälar

*Fisket

Konstnärliga övningar:

*Rita olika sjöfåglar till exempel Lunnefågeln

*Rita/måla fiskebåtar

*Rita Eskimåer i traditionella kläder

*Måla valar

 

Dag 10 och 11 Island

Island ligger i Atlanten väster om Norge. Här bor ett par hundra tusen invånare. Den södra kusten är låg och svårtillgänglig för fartyg. I övrigt är Islands kust sönderskuren av fjordar och rik på hamnar. Befolkningen bor mest i de låglänta delarna längs södra och västra kusten.

Större delen av Island är fylld av öde fjäll och jöklar (glaciärer). Ön är rik på vulkaner ur vilka lava bryter fram ibland. Vid vulkanutbrott slungas även stora mängder aska ut över landskapet. Islands mest kända vulkan heter Hekla.

Runt om på Island finner man även heta källor. I en del källor sprutar gejser upp i luften med jämna mellanrum, en het stråle av skummande vatten. Forsarna på Island är korta och fulla av brusande vattenfall. Islands klimat är milt tack vare Golfströmmen.

Nu för tiden bor de flesta islänningarna i och runt huvudstaden Reykjavik men fortfarande livnär sig många på att föda upp får och Islandshästar. Fisket är också betydande. Från Island exporteras fisk, fårskinn, ull och Islandshästar. Eftersom det inte finns skog på Island måste trävaror importeras. De varma källorna används inte bara för bad utan även till att värma upp bostäder och växthus.

Ibland kan det vara svårt att ta sig fram på Island, regn och översvämningar gör det omöjligt att köra bil. Då är det enklast att rida på de små, men starka Islandshästarna. Sedan urminnes tider har islänningarna använt sina hästar för att ta sig fram över ön.

Det var ursprungligen Skandinaviska utvandrare som bosatte sig på Island. Främst var det norrmän som började anlägga nybyggen där under 800-talet e.Kr. På grund av sitt avlägsna läge från andra länder har Islänningarna bevarat sitt ålderdomliga språk.

Island är en republik med president och en riksdag som kallas Alltinget.

 

Mer att berätta om:

*Vulkaniska berggrunden

*Glaciärernas rörelser

*Islandshästen

*Fisket

*När ön Surtsey bildades 1963

*Isländska sagor och myter

 

Konstnärliga övningar:

*Måla Islands karta i våttivåtteknik, måla vulkanutbrott.

*Rita de traditionella långhusen från Vikingatiden

*Recitation ur den gamla Eddan på isländska och svenska.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

Geografi i klass 5 – förslag till pedagogisk planering

Av Christine

I årskurs 5 tar man upp antingen både Sverige och Norden eller också bara Norden, om man gått igenom Sverige i årskurs 4. Här berättar jag mer om Sveriges geografi, i nästa inlägg går vi igenom Nordens geografi!

En gång bestämde jag mig för att genomföra en Sverigeperiod på hösten i årskurs 4. Jag kan ju säga, att det gör jag inte om! I alla fall inte på höstterminen.

Oj, vad eleverna hade svårt att rita kartor och färglägga dem tydligt. De tyckte det var för svårt och några klagade högljutt. Att de dessutom skulle lära sig namngeografi blev till och med för mycket för några föräldrar som berättade att deras barn inte alls kunde lära sig det (ca 20 namn på olika städer, sjöar och vattendrag/vecka). Jag bestämde mig för att inte göra om försöket, helt klart visade många av barnen tydligt att de inte var mogna för en så omfattande geografiperiod redan på hösten i årskurs 4.

 

Nils Holgerssons underbara resa har jag läst från pärm till pärm i ett par klasser. Ska man klara av det krävs att man då och då under året har högläsning, till exempel under matematikperioderna och/eller på handarbetet. Jag har börjat med högläsningen vid påsk i årskurs 3 eller 4 och det har tagit ganska precis ett år att ta sig igenom boken. Men det är det värt! Så många fina berättelser i berättelsen som bjuds gör Sverigebilden både nyanserad och mångfacetterad.

När jag undervisade Sveriges geografi i vintras i klass 5 gjorde vi perioden till Geografi/svenska. Klassen var inte van vid att göra egna periodhäften och många behövde öva sig i att författa texter. Eftersom vi verkligen lade fokus på svenskan, blev det lite mindre tid för sång, recitation och konstnärligt arbete. Vi skrev några inledande texter om Sverige i stort, gjorde en stor Sverigekarta och sedan skrev vi en text om varje landskap samt ritade en enklare karta över topografin och vegetationen. Men det räckte 25 kartor + Sverigekartan blev väldigt många bilder tillsammans!

Varför berättar jag nu detta? Jo, det visar på att det inte finns något recept som talar om precis hur man ska göra. Man får helt enkelt lägga upp perioden så att den passar eleverna i klassen på just den utvecklingsnivå där de befinner sig. Och behöver eleverna öva sig på att skriva, mer än de behöver rita, måla, sjunga – så får man som lärare se till att de får göra det. Naturligtvis kan man göra det på ett konstnärligt sätt!

Vi växlade mellan diktamen, skriva av texter, anteckna och göra egen text, läsförståelseövningar etc, allt för att öva på olika sätt.

Kartorna gjorde vi med hjälp av ”omvänd kalkering”. Det går till så att eleverna får ett papper med en karta som visar formen på landskapet och var det finns vattendrag. Därefter tar de en vaxkrita, gärna blå eller grön och färglägger baksidan på kartan. Sedan fäster de kartan på en sida i periodhäftet och ritar i formen på landskapet och var vattendragen finns. För att färglägga själva kartan med åker, skog, berg och myr visade jag på tavlan eller så tittade vi i kartböckerna eller på projektorbild.

Texterna nedan är skrivna med hjälp av Nationalencyklopedin, diverse läroböcker i geografi samt kollegors och egna anteckningar.

Dag 1 och 2 Inledningstext

Sverige är ett avlångt land som sträcker sig över hundra mil från söder till norr. Landet har en lång kust med skärgård på många ställen och tusentals öar. Det är ett land rikt på glittrande insjöar, stora skogar, slätter och berg. I söder är landskapet präglat av jordbruksbygd medan längre norrut är det skogsbruk som dominerar. Jordbruk och skogsbruk är också historiskt sett de största näringarna tillsammans med malmbrytning. Numer är de viktigaste industrierna förädling av trä och olika metaller samt verkstadsindustrin. På senare år har utveckling av den allra senaste teknologin betytt mycket för näringslivet i vissa delar av landet.

Det bor 9 miljoner invånare i Sverige. De flesta bor i städer eller tätorter i den södra delen av landet. Allt färre arbetar och bor på landsbygden. De allra flesta talar svenska men samiska, Tornedalsfinska och Älvdalsmål finns som inhemska minoritetsspråk.

Sverige är ett konungarike men landet styrs av Statsministern och dennes regering samt av Riksdagen. Vart fjärde år är det val. Sverige är en demokrati, det vill säga alla vuxna, svenska medborgare har rösträtt.

Berggrunden i Sverige består av urberg; gnejs och granit till största delen. På en del ställen i södra Sverige och i fjällkedjan finns även lagrade bergarter.

Klimatet är i huvudsak milt med korta vintrar i söder och strängt med långa, kalla vintrar i norr. Lövskog dominerar allra längst söderut för att sedan successivt ersättas av barrskog ju längre norrut man kommer.

Det finns ett rikt och varierande djurliv i landet. Alltifrån rovdjur som varg, björn, järv och lo, till gräsätare som älg, rådjur och harar bland de större däggdjuren. Vid kusten är också sälar relativt vanliga. Fågellivet är rikt speciellt under vår och sommar då många flyttfåglar häckar i landet.

Det är framförallt strömming, ål, lax, torsk, flundra, sik och gädda som fiskas i östersjön. På en del ställen förekommer även andra fisksorter. I norra Bottenhavet fångas till exempel siklöja.

De första vägarna trampades upp av gående eller ridande som färdades genom landet. Ännu långt in på 1800-talet liknade många av våra vägar mest stigar. Att köra med häst och vagn på dem var ofta omöjligt. Vägarna gick ofta uppe på rullstensåsarna för där var marken torr. De gamla vägarna var mycket krokiga. De svängde runt om berg och mossar och gick sällan genom de stora skogarna.

Innan Sverige fick tåg som drogs av lok fanns i Värmland i början av 1800-talet Hästjärnvägar. De användes främst för att frakta järn. Vårt lands första järnväg för resande gick mellan Fryken och Klarälven. Vagnarna drogs först av hästar som byttes ut mot ånglokomotiv.

I mitten av 1920-talet startades de första flyglinjerna i Sverige.

Dag 3 Sveriges olika landskap.

Sedan lång tid tillbaka har Sverige varit indelat i områden som kallas landskap. Vi har även ett något nyare sätt att indela riket, nämligen i län. Den som leder länsstyrelsen kallas Landshövding. Varje län består av flera kommuner. Till exempel är Stockholm en kommun liksom Ekerö, Järfälla och Solna.

I kyrkligt avseende delas landet in i 13 större områden som kallas stift. Biskop kallas den som styr varje stift och ärkebiskopen är den högste av biskoparna. Sveriges stift är: Uppsala (ärkebiskopens stift), Stockholm, Linköping, Kalmar, Växjö, Visby, Lund, Göteborg, Karlstad, Västerås, Härnösand, Östersund och Luleå.

De sydligaste landskapen i Sverige kallas med ett gemensamt namn för Götaland. Mellersta delen av Sverige kallas Svealand och landskapen i norr kallas för Norrland.

Nu ska vi ”lägga pusslet Sverige”. Vi skall följa i Nils Holgerssons fotspår och bekanta oss med och beskriva alla landskap. Vi börjar med vårt sydligaste landskap.

Parallellt med att läraren berättar om varje landskap läses berättelsen Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf. Om boken läses från ”pärm till pärm” behövs ca 20 veckor med läsning 10 -20 minuter varje morgonlektion. Man kan med fördel även ha en stund högläsning under matematikperioderna samt en del löpande timmar i svenskan. I svenskundervisningen är det bra om eleverna får öva sig att läsa högt.

På mittuppslaget i arbetshäftet ritas hela Sverige upp. Riktiga fjäll, granar och sädesax markerar hur landskapet ser ut. Denna karta kan anläggas den första dagen för att sen arbetas vidare på efter hand. Riktiga smycken har växt fram när eleverna använt tid och omsorg till färgläggning!

Varje landskap bör få ”en egen morgonlektion” (annars hinner man helt enkelt inte att både rita landskapskartan och skriva en text), det gör att Sverigeperioden tar ca 6 veckor. En gång i veckan, förslagsvis måndag, kan man inleda med ett muntligt/skriftligt namngeografiförhör som en kort repetition på förra veckans genomgångna landskap.

Lär barnen från början att snabbt och mycket enkelt rita upp landskapets gränser, floder, berg, skogar och städer. (se bildserie). Förutom kartor hinner man inte med så många bilder men några riktigt typiska bilder kan man försöka hinna med t.ex. fjällen,

 

Dag 4 och 5 Skåne

Sveriges sydligaste landskap heter Skåne. Fastän landskapet ligger lägre än 200 m över havet och därmed på kartan betecknas som lågland, är det till sin natur skiftande. Det finns vidsträckta slätter men dessa genomkorsas av bergåsar som delvis är bevuxna med skog. Åsarna är egentligen horstar, det vill säga höjder som bildats genom en förkastning. Urberget har först spruckit sönder i jämnlöpande sprickor. Berget mellan sprickorna har höjt sig och omgivningen har sjunkit.

Skåne omges på tre sidor av vatten och är alltså egentligen en halvö. På grund av det sydliga läget och närheten till vatten är klimatet i Skåne milt (kustklimat).

Berggrunden i Skåne utgörs av lagrade (sedimentära) bergarter som kalk-och sandstenar, lerskiffrar m.m. När de lösa bergarterna vittrat sönder och blandats med förmultnande växtdelar har en mycket bördig jord bildats. Växtligheten på den Skånska slätten är synnerligen rik. Jorden ger goda skördar. På Söderslätt breder vidsträckta åkerfält ut mot horisonten. Bondgårdar, ofta med husen lagda i fyrkant, vita kyrkor och stora herrgårdar är vanliga i Skåne.

På skånska slätten odlas mer vete, korn, råg och havre, potatis, foderväxter och oljeväxter än någon annanstans i landet. Här odlas även sockerbetor. En stor del av bären, frukterna och grönsakerna går till livsmedelsfabriker och hamnar så småningom i konservburkar eller frysförpackningar. Andra stora fabriker är stärkelsefabriker, brännerier och sockerbruk. På stora bondgårdar finns kor och grisar men även hästar och gäss (Mårten gås) är vanliga. I stora mejerier tillverkas smör, ost och andra mejeriprodukter av mjölken.

Det är en konst att berätta om en plats så att andra människor upplever att de också ”kommer dit”. Allra bäst kanske det går när man själv varit där och på riktigt upplevt någonting, men det är svårt att alltid uppnå… Så för de flesta återstår att läsa sig till eller se film från främmande platser. En geografiperiod kan kännas som ett hopplöst företag men ett enda rabblande av fakta och ”snuttifiering” av anekdoter bidrar inte till någon reslust precis… En försäljare på en resebyrå kan få kunder att prova udda resmål genom att beskriva platsens alla fantastiska sevärdheter, spännande natur och sköna vyer. Plocka fram “försäljaren” i dig som tillsammans med ”globetrottern” och äventyraren målar upp en landskapsbild kryddad av havsbrisen, fjällvidderna eller forsarnas brus. En språklärare sa en gång: undervisa engelska så det doftar England i klassrummet! Det samma kan i högsta grad gälla geografiämnet.

För att inte drunkna i ämnet behövs några tydliga linjer, lektionens struktur och arbetet med kartor och texter är en viktig bas. Välj ut några få saker som kännetecknar landskapet och skriv lite mer om dessa, i berättandet kan man ta med ett vidare spektra.

Geografiämnet känns fräschast om många ämnen får komma till tals i en ”unik mix”. Historiska platser, etnologi, näringsliv, väder och vind blandas med landskapets utveckling. Skilda levnadsöden berättas och jämförs med varandra. De olika dialekterna kan övas i recitation och sång. Låt fantasin flöda när ni beger er på resa i ert ”flygande klassrum”.

I sydöstlig riktning genomdras slätten av långsträckta höjder – åsar; Söderåsen, Linderödsåsen, Romeleåsen och Hallandsåsen med Kullen. Här och var på åsarna växer vackra bokskogar.

På kartan kan vi se att Skånes kust är jämn. Endast i nordväst finns en djupt inträngande vik, Skälderviken. Norra delen av östra kusten bildar en mjuk båge, Hanöbukten.

Städerna vid kusten har hamnar. Här sker på några ställen en livlig trafik och handel med varor. Här finns också fiskebåtar som till exempel ger sig ut på sillfångst i Östersjön och Öresund. Smygehuk är Sveriges sydligaste udde.

Numer finns en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Men fortfarande kan man åka färja både där och mellan Helsingborg och Helsingör.

Skåne är Sveriges mest tätbefolkade landskap. Byar och städer ligger mycket tätt. Fram till mitten av 1600-talet tillhörde Skåne Danmark. Sverige erövrade Skåne 1658 (freden i Roskilde). En del skåningar, så kallade snapphanar, ville inte tillhöra Sverige utan försökte på olika sätt göra sig fria.

I Skåne finns många korsvirkeshus. De är byggda enligt en gammal teknik. Först görs en stomme av trä som kallas korsvirke, sedan fylls mellanrummen med lera eller tegel. Genom att bygga husen i en fyrkant med en gårdsplan i mitten får man lite lä närmast husen. Andra sätt att hindra vindens framfart är pilevallarna, alléer av pilträd längs vägar och åkerkanter. Sveriges äldsta pappersbruk ligger i Klippan. Keramiktillverkningen är betydande i trakten av Höganäs, där det finns eldfast lera.

Malmö är Skånes största (och Sveriges tredje största) stad. Här finns många industrier. I Lund ligger ett gammalt och anrikt universitet.

Län: Malmöhus län och Kristianstads län.

 

Mer att berätta om:

  • Ett modernt jordbruk, mjölkgård, svinuppfödning etc.
  • Hur går det till på de olika livsmedelsfabrikerna?
  • När Skåne tillhörde Danmark
  • Hur tillverkas lergods?
  • Hamling av pilträd
  • Linnés Skånska resa.

 

Dag 6 Blekinge

 

Om man reser rakt österut från Kristianstad kommer man till Blekinge som är ett an Sveriges minsta landskap. I berättelsen om Nils Holgersson liknas Blekinge vid en trappa med tre trappsteg. Landskapet sluttar från norr till söder och de tre huvuddelarna är: skogsbygden, mellanbygden och kustbygden.

Nordligaste delen av Blekinge är stenbunden och mestadels bevuxen med barrskog. Den viktigaste näringen i dessa trakter är därför skogsbruk.

I mellanbygden finns också skog, men denna består huvudsakligen av lövträd, bland andra många ekar som bildar dungar här och var. Djupa dalgångar och bokdungar har gjort området bekant för sin naturskönhet. Jordbruk, boskapsskötsel och småindustri är viktiga näringsgrenar.

I kustbygden finns stora, sammanhängande lerslätter som är mycket bördiga. Här odlas de vanliga sädesslagen, frukt och potatis. Boskapsskötseln är betydande. Utanför kusten finns en skärgård. De större öarna är skogsklädda och delvis uppodlade. I Östersjön bedrivs fiske, främst av ål och sill. Karlskrona är Blekinges största stad och mest känd för att vara en av flottans största hamnar. I nordöstra Blekinge ligger Brömsebro. Här slöt Danmark och Sverige fred 1658 och Blekinge blev ett svenskt landskap.

Län: Blekinge län

 

Mer att berätta om:

*Vilka fartygssorter finns i den svenska flottan?

*Hur fångas ål?

*Ur ”Nässlorna blomma” av Harry Martinson

 

Dag 7 Småland

Småland är södra Sveriges största landskap. Det inre av Småland uppfylls av ett högland, medan ett brett låglandsområde sträcker sig utmed kusten i öster. Berggrunden på höglandet utgörs av urberg; gnejs och granit. Jordlagren består mest av stenblandat morängrus. Sådan mark är mindre lämplig som åkerjord men utgör god jordmån för barrträd. Skogsbruket här är betydande. I det inre av Småland finns små utspridda åkertegar omgivna av sten gärdesgårdar. De vittnar om böndernas ihärdiga arbete med att bryta mark och rensa åkerjorden från sten.

I de inre delarna av landskapet råder ett strängt klimat. Takten ligger nämligen ganska högt över havet och långt ifrån vattnet. Detta kallas för inlandsklimat. Skillnaden mellan sommar och vinter är märkbar.

Småländska kustlandet är ett låglandsområde med välodlade slätter. Här är jordbruket huvudnäring i förening med boskapsskötsel. Fårskötsel är vanligt. Småindustrier som: verkstadsindustri, möbelindustri, glas- och pappersbruk samt gummifabrik finns i närheten av några av Smålands städer. De mest kända glasbruken är Kosta, Boda och Orrefors.

Vättern är Sveriges näst största insjö. Den är på sina ställen över 100 m djup. I Vättern ligger endast en betydande ö – Visingsö. Vättern är inte särskilt fiskrik. Det finns många mindre sjöar i Småland vilket gör landskapet vackert och omväxlande.

Län: Kalmar län, Kronobergs län och Jönköpings län

Mer att berätta om:

*Under 1800 -1900-talets början utvandrade många smålänningar till Amerika. Wilhelm Moberg har skildrat detta i sina romaner om Karl-Oskar och Kristina. Här finns rika bilder om den magra jorden, slitet med all sten och hur nödår påverkade människorna förr. Alla svenskar känner till en eller flera släktingar som utvandrat. Vilka känner barnen i klassen till?

*Astrid Lindgren har berättat om Småland så att många i vår värld känner till landskapet.

*Hur blåser man glas? Vad behövs för råvaror?

 

Dag 8 Öland

Om man reser med båt från Kalmarsund kommer man till Öland. Man kan också åka bil över Sveriges längsta bro: Ölandsbron. Öland är Sveriges minsta landskap.

Hela Öland består av en kalkstensklippa som sticker upp ur havet. På västra sidan har den ett borgliknande utseende och kallas sedan gammalt Landborgen. Där finns många väderkvarnar.

Det inre av ön, där kalkstenen på många ställen ligger bar eller täcks av ett mycket tunt jordlager kallas Alvaret. Det är en hed som används som betesmark åt får, kor och hästar.

På Öland finns nästan ingen skog som kan ge skydd åt blåsten. På vintern kommer den kalla nordvästvinden, fåken, med yrsnö.

Alltsedan Carl von Linné besökte Ölands södra udde, den 8 juni 1741 har platsens (och hela Ölands) rika fågelförekomst blivit alltmer välbekant. Idag hör denna udde till de internationellt ryktbara fågellokalerna.

Vårt lands största sammanhängande ängsmark finns på sydöstra delen av Öland. De så kallade Schäferiängarna ( från tyskans Schaf – får) är ungefär en halv mil långa och en kilometer breda.

Kustremsan mellan Västra landborgen och Kalmarsund är mycket bördig. Här odlas förutom säd också gurkor, lök, gula ärtor, bruna böner och jordgubbar. Klimatet är på grund av havets inverkan ganska milt. Torkan kan vara svår på försommaren och häftiga stormar rasar ofta, särskilt om hösten och vintern.

Öland har många fornminnen bland annat rester av ett tjugotal fornborgar från järnåldern. I Eketorps fornborg har man byggt upp en del hus igen för att visa hur människorna levde på järnåldern.

Mellan åren 1569 och 1801 var hela Öland en kunglig jaktpark. Bara kungarna och deras vänner fick jaga. Vildsvinen som släppts lösa på ön trampade ner böndernas åkrar och åt upp deras grödor. Bönderna var förtvivlade, men kunde ingenting göra.

Öland kallas också för ”solens och vindarnas ö”.

Län: Kalmar län

 

Mer att berätta om:

*Hur fungerar en väderkvarn? Hur får vi mjöl idag?

*Orkidéerna på Alvaret.

*Långe Jans fyr. Hur arbetade en fyrvaktmästare förr i tiden? Hur navigeras fartyg i dag?

*Linnés Öländska resa.

 

Dag 9 Gotland

Ute i Östersjön ligger Gotland, Sveriges största ö. Gotlands berggrund består av kalk- och sandsten. Vid kusten har havet format pelare – raukar. Öns sydligaste spets utgörs av en brant kalkstensklippa, Hoburgen. I Lummelunda finns ett stort grottsystem. Kalkstensgrottans gångar är tillsammans 4 kilometer.

Gotlands jordmån är bördig. Här odlas både säd och grönsaker, framförallt morötter. På hällmarkerna, där berget ligger bart och endast täcks av ett tunt jordlager, och där det växer endast gräs, betar många får. Fårskötseln är också av stor betydelse i landskapet. Klimatet är milt och fåren går även ute på vintern – utegångsfår.

På Lojsta Hed lever Sveriges enda vildhästflock. Gotlandsrussen är små och får mycket tjock päls om vintern. Vildkaniner, eller ”rabbisar” som de kallas finns det gott om på Gotland.

Kalksten och sandsten används som byggnadsmaterial. Ett stort antal kalkbrott finns på det karga, norra Gotland. Av kalkstenen bränns kalk och tillverkas cement. En stor cementfabrik finns i Slite.

De typiska Gotlandsgårdarna är vitkalkade stenhus med spetsigt tak. Man har aldrig långt till en kyrka på Gotland. På ön finns det 95 kyrkor, varav 92 byggdes före år 1350. Många av kyrkorna innehåller medeltida konst.

Utanför norra kusten ligger Fårö och ännu längre ut i havet Gotska Sandön. Vid västra kusten ligger Stora och Lilla Karlsö med ett rikt sjöfågelliv. Här finns tusentals med sillgrisslor.

Största staden på Gotland heter Visby. Under medeltiden var det en viktig handelsstad. Här finns många gamla hus bevarade och en ringmur omringar staden. Genom flitig handel blev Gutarna ett rikt folk redan på bronsåldern. Rikliga fornfynd vittnar om Gotlands rikedomar.

År 1361 försvann stora delar av rikedomen när Valdemar Atterdag och hans här plundrade Gutarna.

Gotland blev svenskt efter freden i Brömsebro 1645.

Visby kallas ”rosornas och ruinernas stad”. Till Gotland och Visby söker sig många turister särskilt om somrarna.

Län: Gotlands län

 

Mer att

*Hur gör man cement?

*Visby som viktig Hansastad.

*Vad är fossiler för någonting?

*Linnés Gotländska resa

 

Dag 10 Östergötland

Östergötland är ett rikt och omväxlande landskap med skogs- och bergstrakter i norr och söder och ett bördigt slättland i mitten.

Östgötaslätten är alltså mycket bördig. På vidsträckta åkerfält hämtas rika skördar av vete och andra sädesslag. I nära förening med jordbruket står djurskötseln som är betydande.

I nordost reser sig det skogsklädda berget till branter, Kolmården. Här bryts en vacker, grönflammig kalksten som kallas marmor.

Sveriges näst största sjö Vättern utgör landskapets gräns mot väster. Från Vättern rinner den vattenrika Motala ström genom sjöarna Boren, Roxen och Glan ut i Bråviken som är en vik av Östersjön. Mellan Vättern och Roxen har man grävt en kanal, Göta kanal. Via Göta kanal kan man åka båt genom Sverige från Mälaren till Göteborg. I Göta kanal finns många slussar. Slusstrappan vid Berg består av inte mindre än sju slussar.

Östergötland har en mångsidig industri: metall- och snickeriindustri, mässingsindustri och järn- och sågverk. I Östergötlands största stad, Norrköping finns en mängd fabriker bland annat ett pappersbruk. Förr fanns här stora textilfabriker. Här finns också en stor hamn. I Linköping tillverkas bilar och flygplan.

Vadstena har ett gammalt vackert slott, Vadstena slott samt en kyrka som förr tillhörde den heliga Birgittas kloster. Vid Omberg finns ruiner av klostret Alvastra.

Län: Östergötlands län

 

Mer att berätta om:

*Hur fungerar en sluss?

*Hur bryts marmor och vad används den till?

*Hur görs mässing och vad använd den till?

*Den heliga Birgitta och Alvastra kloster.

*Hur hade människorna det i fabrikerna förr i tiden?

*Vad är statare för något? Hur levde de?

 

Ibland känner man som lärare lite extra starkt för ett landskap eller en trakt. I mitt fall är det just Östergötland där min morfar och mormor levde. Min morfar var statare och yngsta pojken av nio barn. Familjen var statare på en av de stora herrgårdarna utanför Norrköping. Som tolvåring fick han sluta skolan och börja arbeta på ett av de stora väverierna i staden. Ganska snart fick han en hörselskada av dånet från vävstolarna. Just under den här tiden, i början av 1900-talet växte sig arbetarrörelsen stark i Sverige. Människor engagerade sig i arbetstider, rätt till semester och bättre arbetsvillkor. Alltihop är i dag sådana självklarheter att vi inte längre tänker på det. Visst är det värt att då och då reflektera över hur människor hade det förr?

 

Dag 11 Västergötland

Mellan de stora sjöarna Vänern och Vättern och med en spets utåt havet i väster ligger Västergötland. Det är till sin natur skiftande med bergstrakter, ljunghedar, skogar och bördigt slättland. I norra delen av Västergötland utbreder sig den stora och välodlade Västgötaslätten. Här finns av tradition många stora mjölkgårdar. Av mjölken görs ostar som herrgårdsost, grevéost och hushållsost. På slätten reser sig några enstaka berg med egendomliga, jämna partier och branta sidor. De kallas för platåberg. De mest kända är: Kinnekulle, Halle- och Hunneberg samt Billingen. Västgötabergen består av lagrade bergarter (Kalk- och sandsten, alunskiffer m.m.). Allra överst finns en mycket hård bergart som kallas trapp. Trappen har i smält form trängt upp ur jordens inre och lagt sig som en hård skorpa som skyddar de underliggande lagren.

Södra delen av Västergötland är bergig och jordmånen mager. Eftersom jordbruket i dessa trakter inte kunnat försörja människorna har de måst söka sig inkomst på annat sätt. I gamla tider bedrevs en omfattande hemslöjd. Föremålen som tillverkats såldes av kringvandrande affärsmän. Dessa kallades knallar. Än idag kallas södra Västergötland för Knallebygden. Hemslöjden utvecklades så småningom till en betydande fabriksindustri. Idag har många av postorderföretagen sina lager här.

Vänern är Sveriges största insjö. Här finns en hel del öar. Sjön är inte heller så djup och klar som Vättern. Genom Västgötalinjen av Göta kanal kan man komma från Vänern till Vättern. Från Vänern rinner den stora och vattenrika Göta älv ut i havet. Vid Göta älvs mynning ligger Göteborg som är Sveriges näst största stad. Här finns en stor hamn och många olika fabriker och verkstäder. Skara är en av Sveriges äldsta städer. I Lidköping vid Vänerns strand ligger en av vårt lands mest kända porslinsfabriker. Rörstrands gör tusentals tallrikar och koppar varje år.

Län: Skaraborgs län och Älvsborgs län, Göteborgs och Bohus län.

 

Mer att berätta om:

*Hur bildades Göta älv en gång?

*Vad är typisk insjöfisk?

*Vad sålde knallarna för varor?

*Hur ser arbetet ut i en stor hamn nu för tiden och förr?

*Vad (och hur) tillverkas på ett ysteri?

 

Dag 12 Närke

Närke är ett av Sveriges minsta landskap. Det består av en vidsträckt, bördig slättbygd i mitten och bergiga skogstrakter runt omkring. På Närkeslätten bedrivs jordbruk. Kring slätten ligger randbergen Kilsbergen, Tiveden och Tylöskog. Kilsbergen utgör gräns mellan Närke och den del av Västmanland som brukar kallas Bergslagen.

I slutet av 1800-talet behövde bönderna kring Hjälmaren mer mark. De grävde diken och kanaler som sänkte sjöns yta med närmare två meter. På så sätt fick bönderna många nya hektar åker. Örebro är landskapets största stad. Här finns flera olika industrier. Närke har fått stor betydelse för transporter genom Sverige. I Hallsberg till exempel löper två av landets största järnvägslinjer samman. Till godsterminaler i Örebro kommer varje dag massor av varor. De lastas om för att sedan transporteras vidare ut i landet med långtradare eller tåg.

Län: Örebro län.

 

Mer att berätta om:

*Hjalmar Bergmans berättelser

*Zinkbrytning i Närke, vad används zink till?

 

Dag 13 Södermanland

När Nils Holgersson flög över Södermanland utbrast han: Jag har då aldrig sett något så vackert! Han satt och såg ner på landskapet och tänkte för sig själv att det inte var likt något av dem som han hade sett förut. Det fanns inga stora slätter som i Skåne och Östergötland och inga stora sammanhängande skogar som i Småland, utan det var en blandning av allt möjligt. Ingenting fick lov att riktigt breda ut sig. Det var ständigt ombyte. Barrskog bytte om med lövskog, åkrar med mossar och herrgårdar med bondstugor.

Södermanland som ofta kallas Sörmland är ett mycket vackert landskap med bördiga dalar och leende sjöar, omväxlande med skogsklädda, märka åsar. Sörmland har ett milt klimat. Här är jordbruk och boskapsskötsel viktiga näringar. Slott och herrgårdar finns det gott om vilket vittnar om en rik bygd. Även trädgårdsodlingen är betydande.

Mälaren är till storleken Sveriges tredje sjö. Mälaren har inte någon stor och sammanhängande yta, det finns gott om öar och holmar.

Hela Mälardalen är rik på minnen från gammal tid eftersom landskapen runt sjön tillhör våra äldsta kulturbygder. Mälaren rinner ut genom den korta men vattenrika Norrström i Stockholm. Större båtar som ska till Mälaren kan antingen åka genom Södertälje kanal eller genom Hammarbyleden. Utmed Östersjön är Sörmlands kust uppdelad i större och mindre öar. Tusentals öar, holmar och små skär bildar tillsammans Stockholms skärgård. Landsort, straxt söder om Södertörn, är Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Skärgården sträcker sig hela 8 mil ut till havs.

Utmärkande för Södermanland är liksom för övriga landskap kring Mälaren rullstensåsarna. De bildades under istiden och går i riktning från NV till SÖ. De är smala, ofta milslånga höjdsträckningar som inuti består av sand och grus.

I Oxelösund ligger Östersjöns djupaste hamn. Här finns också ett stålverk. En bit därifrån ligger Nynäshamn, som har ett stort oljeraffinaderi. Härifrån går det färjor till Gotland.

Sörmlands norra gräns mot Uppland går genom Stockholm, Sveriges största stad och huvudstad. På Västerlånggatan finns landskapsgränsen utmärkt.

Län: Södermanlands län och Stockholms län.

 

Mer att berätta om:

*Stockholm: Riksdagen, Slottet, de olika stadsdelarna, stadens historia m.m.

*Hur bildas en rullstensås, hur ser den ut i genomskärning?

*Livet i skärgården förr och nu

*Skillnaden mellan att bo i en stad och på landet.

*Ivar Lo-Johansson böcker om bland annat statarlivet

*Per Anders Fogelströms böcker, tex Mina drömmars stad

*Vad sker på ett oljeraffinaderi?

 

Dag 14 Uppland

Det inre av Uppland består av en stor slättbygd, Uppsalaslätten. De många runstenarna vittnar om att människor tidigt slagit sig ned i dessa trakter och odlat jorden. Uppland är ett av de plattaste områdena i Sverige. Jordbruket är betydande på Uppsalaslätten som är ett av Sveriges största jordbruksområden. Jorden är mycket bördig eftersom den består av lera. Av leran från Upplands slätter tillverkas tegel. I norra Uppland finns mycket barrskog, här finns Hallstaviks pappersbruk. Vid Mälarens stränder trivs eken och de ståtliga träden ger sin prägel åt denna vackra trakt. Eken, liksom flera andra växter och djur har sin naturliga nordgräns vid Dalälven i norra Uppland.

Den mäktiga Dalälvens nedre lopp finns alltså i Norduppland. Kraftstationer har anlagts vid till exempel Älvkarleö. Vid älvens mynning ligger Skutskär som är ett av vårt lands största sågverk.

Upplandskusten är precis som Sörmlandskusten sönderskuren av en mängd vikar och omgiven av otaliga öar, holmar och skär. Kustlandet vid Östersjön kallas sedan gammalt Roslagen. Här fiskas strömming. Om somrarna är det en livlig båttrafik men även andra delar av året går de stora Finlandsfärjorna här och en mängd olika lastfartyg.

Det område som man i dagligt tal kallar Stockholms skärgård sträcker sig mellan Landsort i söder till Arholma i norr vid Upplandskusten.

Bland Upplands öar finns bland annat Lidingö. I Mälaren finns många öar: Lovön, Ekerö, Färingsö och Björkö där köpstaden Birka låg. På Björkö lär Ansgar en gång på 800-talet e. Kr. rest det första kristna korset i vårt land. Nu har man byggt ett litet kapell till minne av händelsen. På Lovön ligger Drottningholms slott med en vacker park och minnen från Gustav III tid.

I Uppland finns över 100 000 fornlämningar, där ibland hälften av Sveriges alla runstenar, omkring 1200 stycken. Skriften på runstenarna ger oss många värdefulla upplysningar.

Några mil norr om Stockholm ligger Sveriges största flygplats, Arlanda.

Ungefär mitt i Uppland ligger en av Sveriges största städer – Uppsala. Här finns ett stort och viktigt universitet med gamla anor, det grundades redan år 1477. Uppsala är en av våra viktigaste industristäder med bland annat läkemedelsindustri.

Län: Uppsala län, Stockholms län och Västmanlands län

 

Mer att berätta om:

*Hur fungerar ett vattenkraftverk?

*Hur går strömmingsfiske till?

*Hur såg Birka ut på Ansgars tid?

*Hur tillverkar man tegel?

*Albert Engströms berättelser om rospiggarna.

*Hur hämtar man, och vad används gruset från grusåsarna till?

*Varför är rullstensåsarna viktiga för dricksvattnet?

 

Dag 15 Västmanland

Västmanland är ett av de tre landskapen kring Mälaren. Norra delen är skogrik bergsbygd medan södra delen är slättland. I norra delen av Västmanland finns det gott om järnmalm i bergen. Norra Västmanland hör till Bergslagen som dessutom omfattar södra Dalarna och östra Värmland. I Bergslagen har man sedan länge haft ett betydande bergsbruk. Norberg och Skinnskatteberg hör till de viktigaste gruvorterna. Namnet Bergslagen kommer från det gamla ordet berg-lag, en grupp av män som tillsammans ägde en gruva. För att lättare kunna frakta malmen från Bergslagen byggdes Strömsholms kanal i slutet av 1700-talet. I Skultuna ligger Sveriges äldsta koppar- och mässingsbruk. Här tillverkas bland annat ljusstakar, grytor och kastruller.

När Gustav Vasa var kung i Sverige lärde man sig att bygga riktiga masugnar. I dessa lade man malm och träkol och tände på. Järnet i malmen smälte och det flytande järnet fick sedan rinna ut ur masugnen och stelna i avlånga formar. Det kallas för tackjärn.

På 1600-talet invandrade valloner från Belgien och norra Frankrike. Vallonerna var stångjärnssmeder, plåtsmeder och hjulmakare. De var mycket skickliga yrkesmän.

I Västmanland finns också järnindustri i till exempel Hallstahammar, Hällefors, Surahammar och Fagersta. I Sala ligger en silvergruva där man förr bröt silver.

Södra delen av Västmanland domineras av jordbruk.

Västerås är Västmanlands största stad och ligger vid Mälaren. Här finns många stora industrier.

Län: Örebro län och Västmanlands län

 

Mer att berätta om:

*Hur arbetar man på ett järnverk?

*Hur fungerar en masugn?

*Hur fungerar en kolmila och varför var de så viktiga förr i Bergslagen?

*Vad använde man silver till förr och vad används det till idag?

*Böckerna om Kulla-Gulla, berättelser i bruksmiljö från början av förra seklet.

 

Dag 16 Värmland

”Ack Värmeland du sköna, du härliga land, du krona bland Svea Rikes länder!” Så heter det i en gammal visa. Värmland är ett landskap med glittrande sjöar, milsvida skogar och blånande berg.

Norra delen av Värmland är ett höglandsområde som genomdras av dalgångar. Den största av dessa är Älvdalen där Klarälven slingrar sig fram på sin långa väg till Vänern. En annan dalgång är Fryksdalen som brer ut sig utmed de långsmala Frykensjöarna.

Klimatet är strängt med kalla och snörika vintrar.

Vid vattendragens forsar och fall finns vattenkraftverk. I mellersta och södra Värmland ligger sågverk, trämassefabriker, pappersbruk och järnverk. I Långban finns ett museum vi en numer nedlagd järnmalmsgruva. Här finns också ett av jordens rikaste mineralfält med över 200 olika mineraler. Östra Värmland tillhör Bergslagen och här har sedan gammalt beskrivits bergsbruk. I södra delen av Värmland förekommer också jordbruk.

I Värmlands djupa skogar kan man få se älg, bäver, björn och varg. Värmland är ett av de landskap som har flest älgar.

Finnskogarna i Värmland har fått sitt namn av de Finländare som bosatte sig där på 1500-talet. De livnärde sig bland annat på svedjejordbruk. Norra Värmland är numer glest befolkat, bara fyra personer per kvadratkilometer.

Karlstad är Värmlands största stad. Här finns en stor fabrik som bland annat tillverkar vapen och sprängämnen. Det ägdes en gång av Alfred Nobel som uppfann dynamiten. Han är en av de mest kända svenskarna i världen. Varje år den 10 december delas Nobelpriset ut till hans minne i Stockholm.

Värmlands län och Örebro län

 

Mer att berätta om:

*Selma Lagerlöfs Mårbacka, några av hennes Värmlandsskildringar

*Gustaf Frödings dikter

*Hur bedrivs svedjejordbruk?

*Hur spränger man med dynamit? Hur ”sprängde” man innan dynamiten uppfanns?

*Hur lever vargen?

 

Dag 17 Dalarna

Landskapet Dalarna består till största delen av ett skogrikt höglandsområde som är högst i nordväst och sänker sig i sydöstlig riktning. Sitt namn har landskapet fått av två långa dalgångar: Österdalarna och Västerdalarna. Här brusar två mäktiga älvar fram: Österdalälven och Västerdalälven.

Nordvästra Dalarna har flera berg som är så höga att det inte kan växa skog på dem på grund av det kalla klimatet däruppe. Man säger att dessa berg når ovan trädgränsen. Dessa berg räknas till den sydligaste delen av fjällkedjan. De mest kända fjällen i Dalarna är Sälenfjällen som ligger ca 1000 m över havet, Storvätteshågna och Städjan, ca 1200 m över havet.

Skogsbruk bedrivs i stor skala inom landskapet och väldiga massor av timmer forslas på långtradare till sågverk och pappersmassefabriker. Förr i tiden forslades timret på älvarna.

På många håll i bergstrakterna träffar man på fäbodstugor. Här släpptes kreaturen på bete under somrarna. En och annan fäbod är ännu i bruk men de allra flesta fäbodstugorna står numer övergivna och förfallna. I Dalarna finn många gamla traditioner som till exempel folkmusik, folkdanser och folkdräkter bevarade. Flera av Sveriges mest berömda konstnärer och diktare kommer från Dalarna: Carl Larsson, Anders Zorn, Erik Axel Karlfeldt och Dan Andersson.

I mitten av Dalarna ligger landskapets största sjö, Siljan. Vid Gangef straxt söder om Siljan förenar sig de båda mäktiga Österdal- och Västerdalälvarna. De bildar tillsammans Dalälven. Längs älven ligger många vattenkraftverk.

Södra Dalarna är en del av Bergslagen. Här har brutits både järn (Grängesberg) och koppar (Falu koppargruva).

Län: Kopparbergs län och Gävleborgs län

 

Mer att berätta om:

*Kapitlet om Dalälven i Nils Holgersson – det går också att göra eurytmi till!

*Livet på en fäbod.

*Hur man arbetade i Falu koppargruva

*Vad är trädgränsen? Hur ser växtligheten ut över och under trädgränsen?

*När Gustav Vasa fick hjälp av dalkarlarna för att göra uppror mot Danmark.

 

Dag 18 Gästrikland

När Nils Holgersson flög på örnen Gorgos rygg över Gästrikland tänkte han: ”Det här landet är klätt i granriskjol och gråstenströja. Men kring midjan finns ett vackert bälte av blånande sjöar, blommande hagar och järnverk som en rad ädla stenar. Till spänne finns en hel stad med slott, kyrkor och många hus”.

Största delen av landskapet är ett lågland med morängrus. Här finns stora barrskogar och flera rullstensåsar.

Sedan gammalt är mellersta Gästrikland en viktig industribygd. På järnåldern hämtade man järn ur myrar, så kallad myrmalm. På 1300-talet började man hämta järnmalm ur berg i stället. Efterhand byggdes järnbruk för att bearbeta malmen. I mitten av 1800-talet fanns det inte mindre än 27 järnbruk i Gästrikland. Numer är alla gruvor och nästan alla järnbruk nedlagda i Gästrikland. Kvar finns det stora stålverket i Sandviken som tillverkar hårdmetall. Under 1800-talet utvecklades två nya metoder att framställa stål. En av metoderna kallades bessemermetoden.

Gävle är Gästriklands största stad. I staden finns en betydande hamn och flera viktiga industrier. Korsnäsverken har stora sågverk, trämassefabrik, pappersbruk och tillverkning av färdiga trähus. Utanför Gävle ligger Furuvik som är en stor djurpark.

Län: Gävleborgs län

 

Mer att berätta om:

*Hur ser morän ut och var finns det i Sverige?

*Hur arbetar en isbrytare?

*Hur hämtar man myrmalm?

 

Dag 19 Hälsingland

Hälsingland är till allra största delen ett högland, högt i väster och sluttande mot kusten. Över hela detta högland sträcker sig väldiga skogar av tall och gran. Skogarna är Hälsinglands stora rikedom. Har man tur kan man träffa på lodjuret i skogen.

Genom Hälsingland rinner den stora älven Ljusnan. I dalgångarna finns jordbruksbygd. Förr odlades mycket lin i Hälsingland. Linberedning är en arbetskrävande process som i slutänden ger ett starkt och vackert tyg. Det användes till dukar, lakan och kläder innan bomullen kom till Sverige.

Husen i Hälsingland är oftast gjorda av trä och rikt utsmyckade både utanpå och inuti. De rikaste bönderna lät förr i tiden målare göra vägg- och takmålningar som visar motiv ur livet på bondgården eller bilder hämtade ur bibeln.

Landskapet är rikt på sjöar, de största är Dellensjöarna.

Kusten är inte jämn utan söndersplittrad med många vikar och uddar. Här bedrivs bland annat strömmingsfiske. Hälsinglands industri är i främsta rummet träförädling men också annan industri förekommer.

Län: Gävleborgs län och Jämtlands län

 

Mer att berätta om:

*Vilka alla varianter finns av träförädlingsindustri?

*Hur sköts ett modernt skogsbruk idag jämfört med förr?

*Hur går linberedning till?

 

Dag 20 Medelpad

Medelpad liknar i många avseenden Hälsingland. Väldiga barrskogar klär bergen i nästan hela landskapet. Skogsbruket är därför mycket betydande. Förr flottades timret på Medelpads två stora älvar Ljungan och Indalsälven. Nu körs timmerstockarna på långtradare mot kusten eller söderut i landet. Forsar och vattenfall i älvarna har utnyttjats genom kraftverksbyggen.

Namnet Medelpad betyder landet mellan älvarna på gammal svenska.

Kustområdet omkring staden Sundsvall är ett av Sveriges största träindustriområden. Om denna trakt har sagts en gång: ” Såg vid såg jag såg, varhelst jag såg, jag såg en såg.” Men det finns inte bara sågar utan även pappersmassefabriker och annan industri för förädling av träet.

I Sundsvall tillverkas också aluminium.

Sveriges geografiska mittpunkt finns på Flataklacken. Här är det lika långt till Treriksröset i norr som till Smygehuk i söder.

Medelpads kust är relativt kort och har flera öar.

Län: Västernorrlands län

 

Mer att berätta om:

*Hur arbetade man förr i tiden med att flotta timmer?

*Hur ser växt- och djurlivet ut i en reglerad respektive en orörd älv?

*Vad används aluminium till och hur tillverkas det?

 

Dag 21 Härjedalen

När Nils Holgerson flög över Härjedalen låg dimman tät. Hur ser det ut nere hos er frågade pojken. Fjäll i väster, skog i öster, bred ådal genom hela landet, svarade en tupp. Det dröjde inte länge förrän dimman drev bort och pojken såg nu att de flög fram över en bred floddal. Det var ett grant landskap med höga fjäll här som i Jämtland, men det fanns ingen stor och fruktbar bygd nedanför bergen. Det var långt mellan byarna och åkrarna var små.

Landskapet Härjedalen är ett storslaget och vackert bergland som ligger högt över havets yta. På sina ställen är bergen så höga att de når över trädgränsen och därför kallas fjäll.

I Härjedalen ligger Sveriges högst belägna by, Högvålen. I väster, på gränsen till Jämtland reser sig Helagsfjällen 1796 meter över havet. Däruppe finns också Sveriges sydligaste glaciär. En av Sveriges högst belägna landsvägar går över kalfjällsplatån Flaturet. Under vintern är vägen ofta avstängd, eftersom den snöar och blåser igen.

Härjedalens yta täcks till 2/3 av barrskog. Skogsbruket är därför landskapets viktigaste näring.

Det finn stora myrar i Härjedalen. Här bryts torv på en del ställen. Torven används framförallt till bränsle.

Runt älven Ljusnan finns en smal dalgång där det odlas framförallt korn.

I Härjedalen råder inlandsklimat med långa och kalla vintrar. Landskapet är mycket glest befolkat. Det är det enda av landskapen som inte har någon stad utan enbart mindre

samhällen. Härjedalen tillhörde länge Norge men blev svenskt vid freden i Brömsebro 1645.

I Härjedalen finns landets sydligaste sameby.

Län: Jämtlands län

 

Mer att berätta om:

*Vad heter de olika fjällen i landskapet?

*Hur överlever man på fjället i snöstorm?

*Hur ser de olika årstiderna ut i fjällen?

 

Dag 22 Jämtland

Hela Jämtland är ett högland. Det är Sveriges näst största landskap I mitten av landskapet ligger Storsjön och bygden däromkring är jordbruksbygd. Västra delen av Jämtland är en storslagen fjällbygd medan östra delen består av milsvida skogar. De mest kända fjällen är Sylarna, Snasahögarna, Åreskutan och Oviksfjällen. Vid Åreskutans fot ligger skidorten Åre. Vid gränsen till Norge ligger Storlien, det ligger vid järnvägen som går från Medelpad tvärs över Jämtland in i Norge. Här finns i Handöl en speciell bergart som kallas täljsten. Den är så mjuk att man kan tälja i den med kniv. Av täljsten tillverkas bland annat kaminer.

Fastän bygden runt Storsjön ligger högt över havet och långt in i landet är klimatet inte så strängt som i övriga fjällen. Det beror på att ljumma och fuktiga havsvindar strömmar in genom en sänka i fjällen i trakten kring Storlien.

Också i Jämtland bedrivs ett betydande skogsbruk. Vid de många forsarna och vattenfallen i landskapet finns flera vattenkraftverk. Den största älven heter Indalsälven och har många bifloder.

De första människorna som blev bofasta i Jämtland slog sig ner runt Storsjön. Det var troligen någon gång under järnåldern. I den bördiga jorden sådde man korn. Sina hus byggde de ofta uppe på sluttningar. Där var risken för frost mindre och kornet hann mogna. Än idag ligger gårdarna runt Storsjön ofta uppe på höjder.

Många samer bor i Jämtland. En del av dem försörjer sig genom renskötsel. I byn Alsen ligger Wången som föder upp Nordsvenska hästar. De var förr vanliga i skogsskötseln men har alltmer ersatts av skogsmaskiner. Fortfarande finns det dock några som använder sig av de starka arbetshästarna, bland annat därför att de påverkar marken så lite.

Östersund är Jämtlands enda stad och ligger vid Storsjöns strand mitt emot Frösön. I Östersund ligger Sveriges mittpunkt.

Län: Jämtlands län

 

Mer att berätta om:

*Hur byggdes järnvägen och hur var det att arbeta som rallare?

*Varför är just täljsten så bra till kaminer?

*När började turisterna komma till fjällen för att åka skidor?

*Hur är det att vandra i fjällen om sommaren, vilka djur kan man möta?

*Hur arbetar man med häst vid skogsavverkning?

*Älgjakten betyder mycket för Jämtland.

 

Dag 23 Ångermanland

Ångermanland är vårt lands skogrikaste landskap. Mil efter mil kan man färdas i de inre delarna av det vackra landskapet och ständigt ha skog omkring sig. Även bergen är skogsklädda. Inte mindre än 8/10 av Ångermanland täcks av barrskog. Skogsbruk och träindustri är därför Ångermanlands viktigaste näringar. Flera miljoner timmerstockar kommer årligen till sågverken och pappersmassefabrikerna vid kusten. Numer sker de flesta timmertransporterna med långtradare eller tåg. Förr i tiden flottades dock allt timmer på älvarna.

Genom landskapet flyter en av Sveriges vattenrikaste älvar, Ångermanälven. Där älvarna går fram har det bildats dalgångar med bördig lerjord. Ådalen, Ångermanälvens dalgång, är en av de bördigaste platserna i landskapet. På många håll i Ångermanland kan man stöta på bävern, eller i alla fall se avgnagda träd och bäverhyddor. Vid havsviken där Ångermanälven mynnar ligger Höga Kustenbron en av Sveriges längsta broar.

Kusten är på många ställen bergig med mager jord och glest skogbevuxen. Nordingrå och trakten däromkring kallas för Höga kusten. Här finns stora höjder med vacker barrskog. Utsikten från dessa höjder är hänförande. Höga kusten har fått sitt namn dels för de höga och branta kustbergen men också för att här är landhöjningen störst i Sverige, 5-10 cm/decennium.

I Nämforsen finns norra Europas största hällristningsområde. Här kan man se hur jakt och fiske bedrevs förr.

Flera stora industriorter ligger vid den Ångermanländska kusten: Härnösand, Örnsköldsvik och Kramfors. Vid Ångermanälven ligger Sollefteå.

I Ångermanland äter många gärna surströmming som fiskats och konserverats vid kusten.

Län: Västernorrlands län, Jämtlands län och Västerbottens län

 

Mer att berätta om:

*Vad är landhöjning? Hur varierar landhöjningen i Sverige?

*”Skotten i Ådalen” – vad hände då?

*Hur gör man papper i en pappersmassefabrik? Vad allt används papper till?

*Hur lever bävern?

*Om Hällristningarna i Nämforsen – 1400 bilder som är ungefär 4000 år gamla.

 

Dag 24 Västerbotten och Norrbotten

Västerbotten sträcker sig utmed Bottniska viken från Ångermanland ända till Sveriges nordgräns. Oftast delar man dock landskapet i en sydlig del, Västerbotten, och en nordlig del som fått namnet Norrbotten.

En stor del av landskapen är lågland. Jordmånen på slätterna är god men på grund av det stränga klimatet kan inte så många olika grödor odlas. Korn är det viktigaste sädesslaget. I Tornedalen bedrivs jordbruk långt upp i norr, ja det är faktiskt världens nordligaste jordbruksområde. Här odlas potatis, grönsaker och bär. Befolkningen är till övervägande finsktalande – Tornedalsfinska.

De inre delarna av Västerbotten täcks av skog. Här finns också stora, gungande myrar. Genom Norr- och Västerbotten flyter många mäktiga älvar: Umeälven, Vindelälven, och Torneälven bland annat. Torneälven bildar gräns mellan Finland och Sverige. Vindelälven är en av Sveriges få orörda älvar. Här fiskas mycket abborre, gädda, harr och öring. I närheten av Skellefteälven ligger Boliden. Här finns flera gruvor med bland annat koppar, guld, silver, svavel, koppar, zink, bly och arsenik. Arsenik är mycket giftigt, det används bland annat till att behandla trä så att det inte skall ruttna. Vid Rönnskärsverken, det stora smältverket vid kusten, tas en del av malmen omhand.

Genom Norrbotten går polcirkeln. Norr om polcirkeln kan man se midnattssolen några veckor om somrarna. På vintrarna är det bara ljust några få timmar varje dag utom en tid runt midvintersolståndet, då går solen inte över horisonten.

Ju längre norrut längs kusten desto fler öar. I Bottenviken fiskas en del strömming. Fångsten bereds bland annat till surströmming. Vid Piteås strand finns ett berömt havsbad. Haparanda vid Finska gränsen är Sveriges östligaste plats. Umeå heter landskapets största stad, här finns ett av Sveriges universitet. Andra större städer är Luleå, Piteå och Boden.

Län: Västerbottens län och Norrbottens län

 

Mer att berätta om:

*Hur tas malmen omhand och vad används den till?

*Hur ser växt- och djurlivet ut på en myr?

*Hur lever fiskarna i älvarna?

*Vad användes kyrkstäderna till?

*Solens höjd över horisonten under året.

*Sara Lidmans böcker

 

Dag 25 och 26 Lappland

Det största landskapet i Sverige är Lappland. Det är så stort att hela Götaland och halva Svealand kunde få plats på Lapplands yta.

Lappland är mycket glest befolkat.

Lappland är högt i väster. Utmed hela gränsen till Norge sträcker sig ett fjällområde. Över vidderna reser sig väldiga berg vilka många når över trädgränsen; kalfjäll. Några fjäll är så höga att topparna ständigt är täckta av snö; högfjäll. De mest bekanta högfjällen i Lappland är: Kebnekaise 2111 m och Sveriges högsta topp, Sarekfjällen och Sulitelma.

Nederbörden är inte så riklig i de Svenska fjällen. Den mesta nederbörden faller nämligen vid kusten det vill säga i Norge. Det kallas för att svenska fjällen ligger i regnskugga.

I dalgångarna mellan fjällvidderna växer barrskog. Högre upp växer lågvuxna och knotiga björkar. Uppe på kalfjället där köld och starka vindar härskar under en stor del av året, kan endast dvärgbjörk och videbuskar uthärda det hårda klimatet.

I fjällvärlden träffar man under sommaren på blommor i vackra färger. Typiska fjällväxter är:

Det är också gott om renlav som är renens viktigaste föda. Bland djuren som lever i fjällvärlden märks: fjällämmeln, snöripan, fjällräven, järven, björnen, och vargen med flera. I öster övergår fjällområdet i skogsbygd omväxlande med oändliga myrmarker.

Särskilt i fjällområdet finns många sjöar. Dessa är vanligen djupa och har klart vatten. I fjällsjöarna finns gott om röding. Hornavan är Sveriges djupaste sjö, 221 m. Av den smältande snön i fjällområdet bildas många bäckar som samlar sig till stora älvar. Det är dessa älvar som sedan rinner genom Norr- och Västerbotten och rinner ut i Bottenviken, Östersjöns nordligaste del. Lule älv är den av Sveriges älvar som producerar mest ström. Torne och Kalix älv är orörda. Där strömmar forsarna fritt och vilt.

Namnet Lappland betyder lapparnas land. Nu för tiden vill lapparna helst bli kallade för samer. Samerna är ett folkslag som sedan gammalt bott och strövat omkring i norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna har ett eget språk, samiska. Många av samerna har renar och driver sina renar mellan sommarbetet på fjällvidderna och vintervistelsen i skogsmarkerna. Förr levde samerna som nomader men numer är alla bofasta.

I norra Lappland finns Sveriges rikaste järnmalmsfält. I Kiirunavaara och Luossavaara bryts malm som sedan lastas på malmbanan (tåg) och körs till Narvik i Norge. Denna hamn är isfri under vintern eftersom vattnet värms upp av Golfströmmen. Nuförtiden kan man också åka bil till Narvik på Nordkalottvägen. Nordkalotten kallas de delar av Sverige, Norge och Finland som ligger norr om polcirkeln.

Mitt ute i vildmarken ligger Treriksröset som är Sveriges nordligaste punkt. Här möts de tre länderna Sverige, Norge och Finland.

Lappland kallas också för midnattssolens land.

Län: Västerbottens län och Norrbottens län

 

Mer att berätta om:

*Samerna

*Hur arbetar man med att bryta järnmalm?

*Vad används järnet till?

*Vad är Golfströmmen?

*Vad är en glaciär för något?

*Växt- och djurlivet i Lappland.

*Hur klarar djuren av den långa vintern?

*Linnés Lappländska resa.

 

Dag 27 Dalsland

Nu gör vi precis som Nils Holgersson, vi vänder söderut igen! Men eftersom vi redan berättat om Norrlands landskap gör vi ett stort hopp – ända ner till Dalsland som ligger precis söder om Värmland.

Större delen av Dalsland är ett skogrikt land med bergåsar, dalar och sjöar. Närmast Vänern är Dalsland en slättbygd med en del jordbruk.

För ungefär 10 000 år sedan när inlandsisen höll på att försvinna blev klimatet plötsligt kallare. Under knappt 1000 år smälte inte isen. Den låg kvar på samma ställe, ungefär från det som idag är Dals Ed till Hjortens udde vid Vänern. Iskanten gick rakt igenom landskapet. Än i dag kan man se var iskanten låg i form av en grusvall som går genom Dalsland.

Dalsland har en mängd långsmala sjöar som gör landskapet omväxlande och vackert. Hela 10 % av Dalslands yta täcks av sjöar. Dalslands kanal sammanbinder en rad sjöar i norra delen av landskapet med Vänern i söder. Kanalen har en bro för båtar i Håverud.

I Dalsland finns en stad, Åmål. Nuförtiden är Dalsland glest befolkat.

 

Mer att berätta om:

*Hur gick det till att gräva en kanal förr i tiden?

*Varför är Dalsland så glest befolkat nu för tiden?

 

Dag 28 Bohuslän

Bohuslän är ett bergigt landskap med gräns mot havet i väster. Bergen är i regel kala och inte så höga. De grå urbergsklipporna i kustbygden ser karga ut, men ändå är landskapet vackert. Berghällarna har fått färg av de olika lavarna, de skiftar i svart, grått, gult och orange. På sina ställen bryts granit ur bergen.

Bohuslän har ett milt och fuktigt kustklimat. Den Bohuslänska kusten är sönderskuren av en mängd smala havsvikar som här kallas fjordar. Två av de kändaste fjordarna är Gullmarsfjorden och Idefjorden. Den sistnämnda fjorden bildar gräns mot Norge.

Utanför kusten finns en stor skärgård med tusentals öar. De största öarna i Bohusläns skärgård är Orust, Tjörn och Hisingen i söder. På Kosteröarna ligger Sveriges västligaste plats.

I Tanum ligger ett av Sveriges mest kända hällristningsområden. Över 1000 av hällristningarna är mer än 3000 år gamla. Många av hällristningarna föreställer jägare, fiskare, krigare i strid och skepp i olika former.

Under lång tid tillhörde Bohuslän Norge. Norska, danska och svenska krigare kämpade länge om makten i Bohuslän. Det är därför det finns så många fästningar i landskapet. Vid freden i Roskilde 1658 blev Bohuslän svenskt.

I Lysekil och Stenungssund finns oljeraffinaderier och oljeindustrier.

Vid kusten har det genom tiderna bedrivits fiske. Bland annat fångas sill, kolja, torsk, långa, makrill, flundra och vitling. Också hummer, räkor och krabbor fångas i betydande mängd. Den färska fisken och skaldjuren tas om hand och distribueras över hela landet. En del av fångsten konserveras eller fryses in. Vi kusten finns också flera kolonier av knubbsäl.

I Bohuslän samlas många turister, framförallt på somrarna. Populära semesterorter är till exempel Smögen, Fjällbacka och Grebbestad. Alla tre orterna var förr viktiga fiskelägen men numer har turismen blivit en av de viktigaste näringarna.

Uddevalla och Kungälv är landskapets största städer.

 

Mer att berätta om:

 

*Fisket på Skagerack och Kattegatt förr och nu. Vilka fisk- och skaldjurssorter finns. Hur lever de?

*Hur går hummerfiske till?

*Hur odlas musslor?

*Vad skiljer en fjord från en flodmynning?

*Hur sker arbetet på en konserveringsfabrik?

*Vad är mareld för något?

*Vad gör man på ett oljeraffinaderi?

 

Dag 29 Halland

Halland ligger på Västkusten mot Kattegatt. Det är ett lågland som är lägst vid kusten och höjer sig något inåt landet. Utmed kusten i södra delen av landskapet finns vidsträckta sädesfält och betesvallar. Innanför kustbältet finns stora ljunghedar som delvis planterats med skog. På en del ställen finns torvmossar. Av mosstorven får man torvströ som används både i ladugårdar, stall och trädgårdar. Av torven kan också få bränntorv som används istället för ved.

Också Halland till hörde länge Danmark och blev svenskt år 1658 vid freden i Roskilde.

Den Halländska kusten är jämn, låg och sandig söderut. Norrut är kusten klippig. Utmed kusten finns en rad badorter, till exempel Tylösand.

Flera stora och vattenrika åar flyter genom Halland. De fyra största är från norr: Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. För att lättare kunna minnas åarnas namn i rätt ordning finns en gammal ramsa: ”Vi ska – äta – ni ska – laga.” Där åarna rinner ut i havet har flera av Hallands städer vuxit upp.

Om man fortsätter söderut från Halland kommer man till Skåne – och det var där vår Sverigeresa började. Nu har vi färdats genom alla Sveriges landskap i fotspåren efter Nils Holgersson. Förhoppningsvis har vi lärt känna vårt land ännu lite bättre!

 

Mer att berätta om:

*Hur bryter man torv?

*Fornfynd i torvmossar, tex Bockstensmannen.

 

I nästa inlägg fortsätter vi med Nordens geografi!

 

 

 

Botanik i årskurs 5 och fortsättningen i årskurs 6 – förslag till pedagogisk planering

Av Christine

Botanikperioden i klass 5 kan med fördel delas i 2 delar, en på hösten och en på våren/sommaren som avslutning av läsåret. Själva perioderna behandlar hela växtriket från alger, svampar, lavar och mossor, ormbunksväxter och fröväxter. Som ”efterklang” i klass 6 (eventuellt direkt på hösten) kan man gå igenom alla träd.

Botanikperioden ger rika tillfällen till konstnärliga övningar. Rita och måla så mycket som möjligt! Pröva att rita och måla ute och samla växter som ni tar in i klassrummet.

I samband med botanikperioden på våren kan ni också lära er de vanligaste fågellätena. Öva först i klassrummet och lyssna på www.fågelsång.se. Jag valde ut de 23 vanligaste fåglarna och de första veckorna (vi började efter påsk och höll på fram till sommarlovets början, ca 10 minuter varje morgonlektion) lyssnade vi igenom alla fåglarna varje morgon (ca 10-15 sekunder/fågel). Därefter valde jag ut 10 fåglar varje morgon och eleverna fick gissa. Mot slutet av terminen var det många som fick alla rätt varje morgon!

Gör sedan promenader och titta både på växter och lyssna på fåglar. Kanske kan ni ordna en gökotta?

För att hinna med hela växtriket behövs ungefär 2 veckor på hösten samt 2 veckor på våren.

Latinska namn är spännande och ger en föraning till det som kommer i klass 6 (Romarriket). Lär er några av de vanligaste växterna på latin och vad namnen betyder samt beskriv kortfattat vad som är släktnamn, familjenamn etc. Berätta om Linné!

Som sommarläxa förr i tiden fick ofta eleverna göra ett eget herbarium. Kanske inte alltid så roligt med livlösa, bleka och platta växter. Men en sak var bra: barnen fick i uppgift att följa växterna längre tid, ja en hel säsong. Kanske kan de få i sommarläxa att beskriva i ord och bild minst 10 olika växter från skilda platser de varit på under sommaren. Ni kan göra en egen klassflora.

Spännande är också att titta på olika slags frön och rita av dem. Om ni sår några olika frön kan ni se hur snabbt de gror och hur hjärtbladen ser ut. Vad behöver de olika fröna för att kunna gro? Värme, frost, rikligt med vatten eller bara en droppe?

Finns det en botanisk trädgård och/eller växthus i närheten är det roligt att göra en utflykt dit. Ge barnen uppgifter/frågor i förväg så de verkligen måste titta ordentligt och inte bara ytligt betrakta växterna i förbifarten.

Har skolan en skolträdgård finns stora möjligheter att utvidga ämnet botanik.

Gå inte igenom växternas fortplantning som till exempel generationsväxling, fröämnets tillkomst eller celldelning. Det blir alltför abstrakt och tillför varken barnen eller ämnat någonting i klass 5.

Koncentrera er på morfologin och olika växtorter!

Beskriv växterna på ett levande, bildrikt sätt. Många dikter och sånger handlar om blommar. Välj ut några som får spegla ämnet under perioden.

 Vad kan man berätta om?

  • Vilka läkande krafter som finns i olika växter.
  • Vad man använt de olika växterna till under historien.

Vilka konstnärliga uppgifter kan man arbeta med?

  • Måla urplantan (Goethes bild)

  • Måla/rita de växter som tas upp under perioden
  • Maskrosens utveckling i fyra bilder: tidig vår – bladrosett, vår – stängel och knopp, sen vår – blomman och försommar – fröboll. Visa med bakgrundsfärger hur jorden och luften blir varmare.
  • Rita bild som jämför enhjärtbladig med tvåhjärtbladig växt omgiven av de fyra elementen.

  • Rita en lilja i genomskärning så att symmetrin framträder.
  • Rita en korgblomma i genomskärning
  • Illustrera olika växtdikter

Om perioden innan vårterminens botanikperiod varit en ”skrivperiod”, till exempel Antiken Grekland, kan man låta botanikperioden få en mer konstnärlig prägel. Överhuvudtaget kan man växla mellan mer ”teoretiska” och mer konstnärliga perioder.

Här följer lite användbara texter och planering för perioden:

 Dag 1 Växtriket

Du sol som uppenbarar

Din makt i minsta plantas saft.

Giv oss din ljusa skaparkraft,

Så länge dagen varar.

Av Verner von Heidenstam, tonsatt av Martin Hoffman (eurytmipianist en gång på Kristofferskolan)

Växandet sker inifrån. Det levande pressas fram samtidigt som det yttre dör och så småningom skalas av. När vi tittar på en blomknopp som sväller ser vi växandets kraft. Växterna lever på jorden i samklang med solen, luften, mineralerna och vattnet. Roten hänger ihop med jordens vattenliv och mineraler. Bladen utvecklas i luften och blomman i solljuset. Hela omgivningen är betydelsefull för växten. Vi kan se hur olika till exempel en maskros kan se ut om den vuxit i stark sol eller mörk skugga. På samma sätt blir växterna olika om de växer på torr eller fuktig mark, i lä eller ständig blåst eller om det funnits kalk eller granit i berggrunden. Överallt på jorden finns växter, från de varmaste till de kallaste platserna. Alla växter berättar någonting för oss om hur jorden är just där de växer. I den spirande grönskan anar vi jordens inre egenskaper.

Änglamark

Kalla den Änglamarken eller himlajorden om du vill,

Jorden vi ärvde och lunden den gröna,

Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,

Låt dem få leva, de är ju så sköna!

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,

Leka tittut mellan blommande grenar,

Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,

Låt fiskar simma kring bryggor och stenar!

Sluta att utrota skogarnas alla djur.

Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa.

Låt sista älven som brusar i vår natur,

Brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur.

Kalla den Änglamark eller himlajorden om du vill,

Jorden vi ärvde och lunden den gröna,

Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,

Låt dem få leva, de är ju så sköna.

av Evert Taube

 

Dag 2 & 3 Svamparna

Svamparna är nästan som små barn. De måste få hjälp att bereda sin näring. Svamparna växer i skuggan. De skyr starkt solsken. I skuggan bevaras fuktigheten och det är viktigt för svamparna för de behöver mycket fukt. Svamparna får nästan allting de behöver ur jorden och vattnet i jorden. Deras färger är som jorden i olika brun-oranga-gula nyanser.

Egentligen lever den riktiga svampen under jorden. Som ett fintrådigt nät breder mycelet ut sig. Det liknar ett träd. Svampen ovan jord är själva fruktkroppen.

Dag 4 & 5 Algerna

I vattnet finns en plantvärld som består av blad i olika former. Som ett helt sagolandskap breder algerna ut sig i ängar, skogar och undervattensträdgårdar. En del alger ser ut som sallad, andra som mossa eller små palmer. Algerna har inga rötter utan små sugskålar som fäster dem vid stenar och grus. Algerna närmast vattenytan får gröna nyanser. Lite djupare ner finner man bruna alger och allra djupast ner växer rödalgerna. På de stora oceanernas väldiga djup finns inga alger. Det är bara längs kusterna det kan växa alger, där en liten strimma solljus kan nå ned.

Dag 6 Lavarna

Det finns en stor växtgrupp i vårt land, som trots att den betyder så mycket, är liten och oansenlig till växten. Inte många tar sig tid och tittar närmare på de små, sirligt utformade lavarna. De växer på marken i våra skogar och på stenar och hällar uppe på de högsta fjälltopparna.

Drygt 2000 arter av lavar finns i Sverige. För ungefär hundra år sedan upptäckte man att en lav egentligen består av två växter som lever tillsammans: svampen och algen. Man kallar det för att leva i symbios.

Symbiosen är mycket känslig för hur luften är. Genom att titta närmare på lavarna förstår vi om luften är ren eller smutsig.

Det finns tre olika grupper av lavar: Busklavar som ser ut som små buskar, Bladlavar som liknar blad och Skorplavar som växer som en skorpa på stenar och berghällar.

Lavarna växer väldigt långsamt. De är de första växterna som klär marken efter ett vulkanutbrott eller en glaciärs avsmältning.

Människor har i alla tider använt sig av lavar både till att täta hus, som föda och som mediciner. Många lavar har bakteriedödande egenskaper och hjälper till att läka sår. Lavarna innehåller också olika färgämnen som man kan färga garn och tyg med.

Dag 7 Mossor

Där mossorna växer ser marken så mjuk och skön ut att man skulle vilja lägga sig ned och vila. Lägga sin kind mot de lena och svala ”kuddarna”.

Mossorna trivs bäst i skuggig mark. Djupt inne i den mörka skogen, i raviner, myrmarker och grottor kan man finna mossa. De vill gärna ha det fuktigt men kan också tåla uttorkning. Mossorna saknar rötter och suger upp vatten direkt ur regnet. Bladen hos mossorna är väldigt tunna och stammen är enkel. Precis som lavarna är mossorna känsliga för förorenad luft.

*****

Så här långt kan man göra på hösten.

Från och med ormbunkar till fröväxterna passar bra att gå igenom på våren.

*****

Dag 1 & 2 Ormbunkar

När vi såg på svamparna kunde vi jämföra dem med små barn. Lite längre i utvecklingen har fräken, lummer och ormbunkar kommit. De kan utbilda riktiga blad och har en tydlig stam. Ormbunksväxterna kan man därför jämföra med något större barn. De kan lite mer. Men fortfarande kan de inte utveckla varken blommor och frön.

Lummer växer i skogen eller på fjällhedarna. Den kryper ofta längs marken i revor.

Fräken står stolt upprätt i diken och på fuktiga ängar. Bladen är så smala och tunna att de inte liknar riktiga blad.

Ormbunkarna breder ut sina stora och flikiga blad i skuggan under träden. På våren liksom rullas bladen upp ur stjälken, det liknar en Biskopskräkla. När den första frosten kommer gulnar ormbunkarna och vissnar ned.

Dag 3-5 Fröväxterna

De växter som kommit längst i sin utveckling kan bilda både rot, blad och blomma. I blomman finns fruktämnet som innehåller fröet, och i fröet finns möjligheten till en helt ny planta. Tänk att det kan växa upp en ny växt ur ett litet frö!

När ett frö gror tittar en liten grodd fram. När denna grodd utvecklar ett litet blad säger vi att den är enhjärtbladig – Monocotyledon. Plantans allra första blad kallas alltså för hjärtblad.

Den enhjärtbladiga plantans första blad är smalt och långsträckt. På samma sätt ser sedan alla blad ut.

Bland de enhjärtbladiga växterna finner vi bland annat alla gräs och liljeväxter. Gräsen har små och oansenliga blommor medan många liljor har praktfulla blommor som doftar starkt. Alla liljeväxter har en symmetri som är jämt delbar med tre.

Efter att ha gått igenom mer allmänt om fröväxterna kan du välja ut några växter och berätta särskilt om dem

Dag 6 Gul svärdslilja – Iris pseudácorus

Vid stranden bland fuktiga tuvor av gräs- och starrväxter växer svärdsliljan. Majestätisk och lysande står den och vajar i vinden mot en bakgrund av kaveldun och vassblad. Sitt namn har liljan fått av de svärdslika bladen. Blomman är strålande gul och har två kransar av vardera tre kronblad. Roten är kraftig och djupt förankrad i jorden.

Svärdsliljan är en flerårig, perenn, växt. Från samma rot växer varje år upp en ny planta. En annuell, ettårig, växt däremot växer varje år upp ur ett frö för att sedan blomma, bilda nya frön och helt vissna ned. Hos alla perenna växter övervintrar plantan i roten. Hos annuella växter övervintrar plantan i fröet.

Dag 7 Astraceae – Composite – Korgblommiga växter

Blommorna är alltid många och sitter tätt samman, samlade i en korg. På undersidan av blomman finns små blad som kallas holkfjäll. De små frukterna sprids med hjälp av vinden. Frukten är som en liten nöt med en pensel av fjädrar i toppen. Många välkända blommor finns i den här familjen till exempel: maskros, prästkrage, ringblomma och blåklint.

 

 

 

*******************

Fortsättning på botanikperioden i årskurs 6

I årkurs 5 ingår en botanikperiod i kursplanen. På ett enkelt och beskrivande sätt närmar man sig växtriket utan att förirra sig i detaljer som pollinering och olika typer av förökning

Som en slags efterklang av botanikperioden kan man i klass 6 direkt på hösten ha en period om våra träd.

Trädperioden som kanske kan vara 1-2 veckor lång, erbjuder rika tillfällen att arbeta konstnärligt. Teckna och måla, iakttaga ett träd under ett år (en gång i månaden till exempel) skriva och rita en träddagbok, lära sig träslagen – tälja och jämföra.

Visst är det tråkigt att så få människor idag kan skilja en alm från en ask? Hur skall vi kunna ta hand om vår natur om vi inte vet lite mer om till exempel lövträden. De är viktiga för jordmånen, för insekterna och inte minst för människans närmiljö. Hur trist är det inte att bo intill en granplantering?

Vi bor i ett land med mycket skog, hela 52 % är täckt av mestadels barrskog. Vårt land har byggts upp med hjälp av skogen, tänk bara på exporten av virke och papper. Vi har en lång skogstradition i Sverige. För många människor betyder skogen naturupplevelser, bär-och svampplockning eller ”bara” välbehövlig avkoppling. Visst är det väl värt att lära sig lite mer om skogen?

Börja med att titta på träden runtomkring skolan. Vad är det för arter, hur gamla kan de vara, är de planterade eller självsådda. Hur mår träden, kan de må bättre, hur skall vi göra då? När ni känner er bekanta med omgivningens träd kanske ni väljer ut ett träd var/ett klassträd. Beskriv det, rita och måla det, när faller löven, hur ser knopparna ut, fröna, grenarna etc. Kort sagt, gör er riktigt bekanta med trädet/träden. Det/de blir ert vårdträd!

I klassrummet kan man för varje dag tala lite närmare om ett/ett par träd. Var växer de helst, hur ser de ut, hur gamla kan de bli etc, tas upp och varje träd ritas naturligtvis tillsammans med en lite större bild på ett blad.

Många träd har speciella betydelser, tänk bara på Yggdrasil – asken, hamlingen – pilen, julträdet – granen och skeppsbyggets träslag – eken. Hur har människan använt sig av de olika träden genom historien?

Misteln som växer som parasit i många träd används till framställning av cancerpreparat. Vad ger olika träd till misteln?

Vilka fåglar, insekter och andra djur trivs i träden, hur gammal måste en tall i Lappland vara för att härbärgera ett kungsörnsbo, var trivs den utrotningshotade vitryggiga hackspetten bäst, lever ekoxen i unga ekar?

Försök att beskriva träden på ett sådant sätt att det blir ekologi på ett organiskt och engagerande sätt. Inte ren ekologi! Det fungerar inte i klass 6, här måste andra saker till för att väcka barnens intresse. Den som någon gång har läst en ekologibok förstår vad jag menar. I moderna ekologiböcker är sidorna fulla av tabeller och diagram, man talar om populationer och hänvisar till olika vetenskapliga försök. Det är bra och viktiga saker för vuxna att veta, men knappast för sjätteklassare, det kan komma senare.

Vad vill vi uppnå med trädperioden? Jo, vi vill att barnen skall känna igen träden och bry sig om hur de har det! Med människor som lärt sig detta kommer förhoppningsvis våra skogar att må bättre i framtiden!

I kursplanen för klass 6 ingår Romarriket och latin. Det sistnämnda kanske man inte ägnar så mycket tid åt på grund av bristande kunskaper. Därför kan man passa på i just trädperioden och skriva förklaringar till trädens latinska namn. Många träd har både passande och beskrivande namn.

Ordningen på träden spelar naturligtvis ingen roll, inte heller vilka arter man tar upp. De allra vanligaste träden kan man ju ägna lite mer tid.

På youtube finns många kortfilmer om hur man flottade timmer förr i tiden, pappersmassatillverkning, modernt skogsbruk med maskiner och skogsbruk med häst.

Kanske kan man samarbeta med klassens träslöjdslärare för att känna på skillnaden mellan olika trädslag?

Här följer lite förslag på texter:

De vilda träden i Sverige:

(*beskrivs nedan)

*Gråal, klibbal

*Alm

*Ask

*Asp

Benved (buske)

Brakved (buske)

*Dvärgbjörk, fjällbjörk, glasbjörk, Ornäsbjörk, vårtbjörk (masurbjörk)

*Bok, rödbok

*Ek, druvek, rödek, stjälkek

*En

Fläder (buske)

*Avenbok

*Hassel

Hagtorn (buske)

Havtorn (buske)

*Hägg

Idegran

*Kastanj

*Bohuslind, parklind, skogslind

*Asklönn, naverlönn, skogslönn, tysklönn

Olvon (buske)

*Oxel, vitoxel

*Knäckepil, vitpil

Poppel

*Rönn

Skogstry (buske)

Slån (buske)

*Sälg

*Gran, rödgran, ädelgran, balsamgran, nordmannsgran, silvergran

*Lärk

*Tall, contortatall

tibast

*Vildapel

 

Dag 1 Om träd

Ett träd är som en kung eller drottning, med en egen krona! Varje träd är egentligen som en hel trädgård med många tusen likadana växter. Träden förbinder jorden med himlen. Trädet är ett levande förflutet. Tänk, denna ek stod här när Gustav Wasa red förbi.

Sverige är ett av världens skogrikaste länder. Mer än halva ytan täcks av skog, bara 1/10 är jordbruksmark och resten fjäll och myr. Ibland kallas skogen för det gröna guldet. Skogen har tillsammans med malmen varit en viktig bas för vår ekonomi. I vår datoriserade tidsålder, fylld av syntetiska produkter har känslan för träd återuppväckts. Folkstormar rasar när träden får ge vika för nya vägar, trädkramare klättrar upp i träden för att stoppa avverkningen.

I Sverige har vi ca 45 olika trädarter varav 4 är barrträd. De högsta träden i landet är de majestätiska granarna som kommer upp i en höjd av knappt 60 meter. De högsta träden i världen är redwood i Kalifornien, de blir drygt 100 meter och så tjocka att bilar kan köra igenom dem om man gjort en tunnel.

För att ett träd skall kunna bli stort och högt krävs en stark inre byggnad, annars skulle det lätt kunna knäckas av blåsten. Under året växer trädet olika snabbt. På sommaren växer det lite mer på grund av värmen och vattnet, på vintern när det är kallt och vattnet fruset växer det lite mindre. Denna växelvisa tillväxt ger upphov till trädets årsringar som man ser när man fällt trädet. Räknar man årsringarna kan man säga trädets ålder.

När trädet växer i tjocklek spricker barken mer eller mindre, den får ett skrovligare utseende. Yttersta barklagret kallas kork, hos björken kallas det näver. Det yttersta barklagret är dött, men redan en liten bit innanför finns floemet där näringen transporteras uppifrån och ned. Vattnet transporteras i veden nerifrån och upp. Om man tar näver från en björk måste man vara mycket försiktig så att inte floemet förstörs.

Vatten transporten i en trädstam kan vara imponerande, en björk kan en varm sommardag ta upp mer än 600 liter vatten. Det mesta av vattnet dunstar dock från bladen.

Dag 2 Hur var det förr?

Skogsmarken utnyttjades förr till bete för kreaturen, fortfarande är skogsbetet viktigt för renarna. Människorna avverkade skog, hämtade ved, tillverkade tjära och byggde kolmilor. Hela Sveriges skog utom i oländiga områden är kulturpåverkad. Endast på några få ställen i landet finns urskog, det vill säga självsådd skog som fått stå helt orörd. Många av dessa områden är idag nationalparker.

Människorna som kom till vårt land och följde i isens spår var jägare och samlare. Så småningom blev de bofasta och började använda sig av svedjebruk, det vill säga de brände ner skog för att kunna odla. Första året odlades rovor, andra året korn eller råg, sedan lät man marken vara och skogen växte upp igen. På 1700-talet kunde man inte längre använda sig av svedjebruk eftersom befolkningen vuxit – det krävdes helt enkelt för stora områden med skog för att det skulle räcka. När människan sedan lärde sig att utnyttja gödsel kunde hon odla på samma ställe år efter år. Nu har den gemensamma utmarken förvandlats till granåker.

Ända fram till 1800-talet tillverkades de allra flesta varor man behövde för sitt uppehälle i den bygd man bodde. Härvid fick man en mycket mångsidig användning av trä. Alla träslag hade olika kvalitéer som man tog till vara.

Trä tillhör människans äldsta naturresurser. Det har försett henne med bränsle, skydd och verktyg i tusentals år. Under historiens gång har en stor kunskap utvecklats om de olika träslagens användbarhet. Det har skett inom många skrån till exempel snickare, båtbyggare, musikinstrumentbyggare, korgflätare och många andra hantverk. En båtbyggare måste tänka sig noga för innan han väljer träslag till båtens olika delar. Kölsträckningen gjordes av ek. På större båtar där hela kölen var under vatten användes alm. Både ek och alm är hårt och står bra emot röta. Stäven och bottenstockar togs ur naturvuxen ek, det vill säga ek som vuxit i rätt form. Till spant togs ek eller ask och till bordläggningen oftast furu. Masten gjordes av gran och däcket av furu.

På ängen tolererades inga barrträd, däremot omhuldades lövträden väl. Löven som fälldes gav viktig näring på hösten och bidrog till mullen. På sommaren skuggade de gräset som blev bra hö vid för torra somrar (vid regniga somrar blev höet bäst utanför trädens skugga).

Dag 3 Träd blir till papper.

I trä finns ett ämne som heter cellulosa. Om man kokar träet och får fram den rena cellulosan kan man tillverka papper. I Sverige används framförallt två metoder: Sulfitmetoden och sulfat metoden. Det bästa pappret får man fram genom sulfitmetoden då gran och i viss mån även björk och asp används. Sulfitmassan tillsätts surt kalciumbisulfit. I sulfatmetoden som används till tall och lärk tillsätts en alkalisk lösning av natriumhydrat. Papper är en av Sveriges största exportprodukter.

Dag 4 Träden och de vilda djuren

Många fåglar trivs i träden. De har sitt bo där, söker skydd i trädet eller samlar föda. Hackspetten hackar hål i stammen, och har verkligen sitt bo i trädet. Ett hackspettsbo kan sedan övertas av någon annan fågel eller kanske en ekorrfamilj. Hackspettarna och nötväckan till exempel pickar i sig insekter och larver som finns i barken. På höstarna, när många träd har frukt, kommer bland annat trastarna och äter av äpplen och päron.

En trädstam är nära släkt med jorden. När trädet blir gammalt och murket, smulas det sönder i mull. Ett träd kan vara ihåligt och fyllt av mull, kommer en stark vind faller det lätt till marken. Därför måste man ibland ta ned stora träd i parker, alléer och på skolgårdar. Men egentligen borde alla träd få förmultna så småningom, i gamla träd trivs alldeles särskilda arter av smådjur och fåglar.

Dag 5 Träden under året

Årets gång förstärks av trädets växlande skepnad, från de kala vinterkronorna, över vårens skira grönska och sommarens kompakta lövmassa till höstens färgsprakande fyrverkeri. I det trädlösa landskapet sker tidens passage mer obemärkt.

På våren blir lövskogen vackert ljusgrön när de första löven slår ut. Under sommaren förvandlas den gröna färgen och blir mörkare och mer mättad. Om hösten får många lövträd sprakande höstfärger, de fallna löven ligger i drivor på marken och lyser upp de allt kortare dagarna. Så plötsligt en dag har de flesta löven fallit, kanske har det varit storm under natten. Lite ödsligt och dystert ser det nog ut i parken när träden inte har löv längre. Så kommer den första snön och klär grenverket, det kan se ut som virkade spetsar, som gnistrar i solskenet. När dagarna blir längre fram i mars väntar vi ivrigt på det första takdroppet och snart, snart blir det lövsprickning igen…

 

I gröna skogen.

Kom ut i gröna skogen

Det är så svalt i den.

Var björk är vår förtrogen

Och tallen är vår vän.

Var källa är vår spegel,

Allt i den klara sol,

Och vinden är vårt segel,

Och tuvan är vår stol.

 

Kom vandra vid min sida

Allt på den gröna färd.

Vårt hem är nu den vida,

Den obekanta värld.

Vår fot är lätt och yster,

Vår håg är glad och stor.

Var blomma är vår syster,

Var fågel är vår bror.

av Zackarias Topelius

 

 

Dag 6 Al

Alnus, Alen är nära släkt med björken. Det finns ungefär 30 arter i världen varav två, gråalen och klibbalen, växer i vårt land. Alarna är ett vanligt inslag i landskapet över hela Sverige. Dock är det inte samma art i Norrland som i södra delen av Sverige, gråalen växer i norr medan klibbalen trivs bäst i söder. Alens förmåga att växa i kärr som tidvis blir översvämmade kan man säga bereder marken för andra träd och buskar.

Alen är det enda lövträdet som får kottar. De små kottarnas nötfrön är omtyckta av grön- och gråsiskor.

Alens virke är mjukt och lättarbetat. Det har använts framförallt till träskor och leksaker, men är också vanligt till bryggor och pålar. Delar av Venedig och Amsterdam vilar på alpålar!

Alnus incana (XX grå), gråalen är ett litet ofta busklikt träd och blir som högst 5 meter. Stammen har slät och ren ljusgrå bark och kronans grenar är uppåtriktade. Grenarnas årsskott är filthåriga och det är också gråalens blad. Formen på bladen är äggrunda, spetsiga och med dubbelsågade kanter. De små svartbruna kottarna är äggformade och ca 1,5 cm långa. Alen blommar som ett av de tidigaste träden i Sverige i mars-april. Med livskraftiga rotskott föryngras alen.

Man hittar gråal på stränder och i kärr från Värmland och norrut till de lägre fjällområdena.

Alnus glutinosa ( XX klibbig), klibbalen blir ett upp till 20 meter högt träd. Stammen är rak med mörk och sprucken bark. Bladen är breda, mörkgröna och glatta. I spetsen är de runda eller inbuktade. De helt nya bladen på våren är klibbiga, därav namnet klibbal. Alen får aldrig några vackra höstfärger, om hösten faller bladen av gröna. Blommorna sitter i hängen som under sommaren mognar till alkottar. Blomningen sker på bar kvist tidigt om våren.

Klibbalen finns i kärr och på stränder från Skåne upp till Gästrikland samt längs hela Norrlandskusten. Skogar med klibbal kallas ofta alkärr och är en typ av ängsskog på fuktig mark. Dessa marker blir ofta översvämmade på våren i snösmältningen. Stora delar av alkärren har försvunnit och omvandlats till åkermark.

Hösten.

Om hösten de silvergrå vingar

Slår ut över lundarnas sal,

Och älvorna dansa i ringar

Till prasslet från kärrängens al.

Från klippan uvarna ropa

Och vindarna tjutande sopa

De virvlande löv ner i dal.

 

Alm

Ulmus glabra (ungefär alm med kala frukter), almen är ett upp till 40 meter högt träd med rak stam. Barken är fårad och mörk, kronan tät och välvd som en kupol. Almens blad är stora och har korta skaft och sågtandade kanter. Basen är lite sned och ovansidan sträv. En alm kan bli flera hundra år.

En bit in i april blommar almen på bar kvist. Då färgas kronan svagt rosa eftersom varje liten blomma har ett röt stift. Snart växer nötfrukterna med sina gröna vingkanter ut och redan i juni sprids de.

I Sverige är almen ganska vanlig i södra hälften av landet, men sällsynt längre norrut. Almen trivs bäst i lundar och finns också i många alléer.

Förr i tiden kunde man mala almens bark och använda i brödbak. På så sätt drygades det vanliga mjölet ut vid nödår. Man kunde också göra rep av almen. Kärnveden är ljusbrun till mörkbrun. Virket är tungt, segt och mycket starkt, det spricker inte så lätt. Därför användes också almträ till hjulnav och kvarnhjul. Få andra trädslag är så beständiga som alm. I London lade man ned ett rörsystem av alm i början av 1600-talet. Detta var alldeles helt när det grävdes upp på 1930-talet och nya tunnelbanetunnlar skulle byggas.

På senare år har alltfler almar drabbats av almsjuka. Det är en svamp som gör trädet så sjukt att det dör efter några år. Svampen täpper till grenarnas fina kärl så att saven inte kan komma fram. Svampen sprids av en liten skalbagge, almsplintborren. För att inte svampen skall kunna sprida sig har man fällt många almar och eldat upp dem, så småningom kanske man återigen kan plantera alléer med almträd.

Almen räknas som ett ädellövträd.

Dag 7 Ask

Fraxinus excelsior (ungefär svårbrytbar och högrest), asken är nära släkt med syrenbuskarna i våra trädgårdar. Det kan bli 30 meter högt och har en välvd krona. På unga träd är barken glatt, på äldre träd är den fårad och sprucken. Asken har parbladiga blad, det vill säga bladen sitter två och två, mitt emot varandra. Småbladen är lansettlika med fint sågade kanter. En ask kan bli mycket gammal, nära 400 år och få en omkrets på 6-7 meter.

I maj blommar asken på bar kvist. Blommorna är mörklila och sitter i täta knippen. Frukterna, som ofta sitter kvar hela vintern är avlånga nötter med vingar.

Eftersom askens blad är frostkänsliga är det oftast det sista trädet på våren med sin lövsprickning, och det första att fälla sina löv på hösten. Ett gammalt ordspråk säger: Kommer ask före ek blir sommaren blek, kommer ek före ask blir sommaren blask.

Man finner ask i södra delen av Sverige, ungefär till Dalarna, Hälsingland. Asken trivs bäst i lundar och strandsnår. Jorden skall vara lite fuktig, lerig och kalkrik. I askskogar är floran yppig, här trivs många arter men det finns inte så många askskogar kvar nu för tiden, de flesta har blivit åkermark.

Askens ved är lätt, seg och hård. Virket har använts till verktygsskaft, skidor, ishockeyklubbor, åror och lansar. Löven användes till kreatursfoder.

Vi känner asken Yggdrasil från den Nordiska mytologin. I Gudasagan skapade Oden den första mannen, Ask, av trä från en ask.

Många gårdar har en ask som vårdträd.

Asken räknas som ett ädellövträd.

Asp

Populus tremula (ungefär folk som darrar), aspen räknas som en av videväxterna och är en av våra vanligaste lövträd. Den kan bli 25 meter hög men är oftast runt 10 meter. Normalt blir en asp omkring 70 år. Om hösten får aspen starka gul-oranga-röda färger.

Aspens bark är blank hos lite yngre träd men blir mattare och mer sprucken ju äldre trädet blir. De nästan runda bladen har tillplattade skaft, vilket är anledningen till att asplöven darrar för minsta vind. Om vi blir riktigt rädda och skakar i hela kroppen kan vi säga att vi darrar som asplöv!

En gammal sägen förklarar aspens darrande löv med att det blev följden, eftersom Kristi kors timrades av aspträ.

Aspen blommar tidigt på bar kvist. Blommorna sitter samlade i håriga hängen. Frukterna är små kapslar som innehåller ludna frön.

I Sverige kan man hitta asp i större delen av landet, ända upp till trädgränsen, ca 1 000 meter över havet. Aspen klarar sig på de flesta typer av marker och uppskattas av älgen som gärna äter bladen och på vintern skalar av barken på unga stammar. Även rådjur, hare, vildkanin och sork äter med förtjusning av aspens blad och bark. Eftersom virket är mjukt brukar hackspettar hacka ut bon i trädet, som sedan övertas av andra fåglar eller ekorrar och mårdar.

Asparna trivs på kalhyggen där de snabbt växer upp till skogssly. Man ser också mycket asp längs med skogskanten intill åkrar, ängar och myrar. Kraftledningsgator som går fram genom landskapet växer snabbt igen med aspsly om man inte röjer med några års mellanrum. Att bli av med asp är inte så lätt, hugger man ner ett träd kommer tio nya! När man fällt ett träd skjuter det nämligen upp livsdugliga rotskott år efter år. Att gräva upp rötterna är inte heller det lättaste, de kan nå 20 meter ner i marken. Det bästa sättet att ta bort asp är att ringbarka stammen. Då svälts rotsystemet ut och dör

Aspens träslag är ganska mjukt, segt och lät. Det är lätt att tälja i aspvirket som är gult och saknar tydliga årsringar. Den mest kända användningen är tändstickor, men man tillverkar också finpapper av asp.

 

Björk

Betula (från fornsvenskans ljus), björken bildar en släkt med ungefär 40 arter, varav 5 förekommer i Sverige. Det anses vara det första träd som växte i Norden efter istiden och är mycket härdigt, det enda trädet som klarar sig på Island och Grönland. För att björken skall trivas behöver den mycket vatten, men den klarar inte av att översvämmas som alen. Regniga somrar dröjer det länge innan vi ser några gula blad i kronan. En solig och torr sommar kan man se en föraning om höstens färger redan i början av juli. Vi hittar björk i hela Sverige, även ovanför trädgränsen (dvärgbjörken). Det är ett av våra vanligaste träd och känns lätt igen på den vita stammen med svarta tecken.

Björkar växer snabbt och uppnår i 80-årsåldern sin slutliga höjd på runt 25 meter. En björk kan bli upp till 300 år gammal.

Björkens blad är ganska små, runda men med en utdragen spets, bladkanten är tandad (glasbjörken) eller dubbeltandad (vårtbjörken). Frukten är en liten nöt med vingar och sprids med vindens hjälp.

Vid avverkning bildar björken stubbskott som kan vara besvärliga att bli av med om man inte drar upp stubben.

Björk har historiskt sett haft en mycket mångsidig användning i vårt land: möbler, husgeråd, verktyg, slöjdföremål och skidor. Nu för tiden tillverkar man mest möbler och inredningar av björk.

Förr i tiden användes björkriset till sopkvastar och löven torkades som vinterfoder till kreaturen. Till sig själva samlade människorna den vitaminrika björksaven på våren och drack. Av björklöven gjordes björksaft (innan midsommar). Askan från björkveden kunde användas till pottaska som var en ingrediens i såpa, krut och glas.

Träslaget är relativt tungt, hårt och starkt. Det är inte så tåligt mot röta och används numer framförallt till massaved, sågtimmer och brännved (torr björkved har ett högt värmevärde). I Sverige utgör björkar (glasbjörk och vårtbjörk) drygt 10 % av virkesförrådet.

Av björkens näver kan man fläta korgar och skor. I Nordamerika byggde indianerna till och med kanoter av näver! Vallpigorna tutade i näverlurar för att samla ihop kreaturen uppe vid fäboden. Eftersom nävern är mycket motståndskraftig mot väta har den också använts som takläggningsmaterial.

Glasbjörk – trivs bra i skärgården men finns över hela landet.

Fjällbjörk – en variant av glasbjörk som är lågvuxen och krum. Fjällbjörken bildar ett bälte mellan barrskogen och kalfjället.

Dvärgbjörk – växer som ett ris ovanför trädgränsen.

Vårtbjörk – växer där de ädla lövträden inte trivs, till exempel i Småland, Bergslagen och Norrland. ”Vårtorna” kallas masur (därav namnat masurbjörk) och har ett alldeles speciellt sorts trä, hårt och vackert mönstrat. Av masurbildningarna kan man bland annat tillverka skålar.

Ornäsbjörk – utsedd till Sveriges nationalträd och finns planterad på många ställen i landet men är kanske vanligast i Dalarna.

 

Björken

Har du sett hur som björkarna kamma sitt hår

När en susande vind över grenarna går,

Hur de andas så lätt genom ådriga blad,

Hur de tvätta sig rena i morgonens bad?

 

Det var en där på kullen så högt vid en sjö,

Och hans stam var så vit som all bländande snö,

Och hans gren var så mjuk, och hans löv var så grönt,

Att en vackrare björk har ej kullarna krönt.

Av Zackarias Topelius

 

Höstkväll i hagen

Där viskar en nordan isande kall,

Där viskar en röst i hagen,

Är sommaren slut, är sagan all,

Är solen borta och slagen?

 

Det är en ungbjörk frusen och mörk

Som trött om kvällen klagar,

Det är en gammal masurbjörk,

Han mumlar i multnande hagar.

 

Den mörkaste natt oändligt lång

Allt liv må väl genomlida,

Att hälsa med hoppfull håg en gång

Den gråkalla gryning vi bida.

 

Allt tyngre sånger var höst som går

Djupt i min stam hör jag tona.

Allt högre jag lyfter var nyfödd vår

Mot skyn min gamla krona.

av Karl Erik Forsslund

 

Höstvers

Björkarna sprutar sin höstliga fontän

Högt över granarnas evigt gröna vågor.

På den hårt klingande skogsjorden

Trummar älgklövars kungsparad

Och i det frostiga nattgräset

Smyger grävlingen på frusna tassar

För att skövla den vintersovande

Myrstackspyramiden.

 

Dag 8 Bok

Fagus sylvatica (ungefär ätlig skog), boken kan bli nära 40 meter hög och är vårt högsta lövträd. Den har lika rak stam som en pelare, med silvergrå, glatt bark. Kronan är tät. Bladen, som är helbräddade, eller svagt tandade är äggrunda. Färgen är mörkgrönt glänsande, nästan läderartade. På kanterna och bladnerverna finns fina silkeshår. Bokens bladknoppar blir stora, 2 cm långa och smala, är rödbruna med en tydlig spets. Blomningen inträffar samtidigt med lövsprickningen under senvåren. En bok börjar blomma först i 60-årsåldern och kan bli upp till 400 år. Frukten kallas bokollon och är två trekantiga nötter som sitter ihop i ett taggigt skal. Bokollonets skal öppnar sig sedan i fyra flikar och släpper ut nötterna.

Boken är vårt enda vilda lövträd som ensamt bildar skogar. Den trivs allra bäst på kuperad och kalkrik mark.

Bokskog hittar man på såväl näringsrika som näringsfattiga marker. I Sverige är bokskog vanligast i Skåne samt på Västkusten men enstaka träd kan man hitta ända upp till mellersta Norrlands kusttrakter.

Förr i tiden ansågs bokskogarna viktiga i jordbruket, man släppte ut grisarna där för att de skulle äta sig feta av bokollonen. Fortfarande gör man så ibland annat Italien där den kända Parmaskinkan produceras.

Bokollon uppskattas också av nötskrikor, ekorrar och sorkar.

En bokskog bjuder på många olika stämningar under årets lopp. På våren, innan lövsprickningen, står de höga, ljusa pelarna bland tusentals vårblommor som blåsippor, vitsippor, violer och. Under sommarens grönska är det svalt och skönt i skuggan från träden. Eftersom det är så skuggigt hittar man inte så många växter på marken. På hösten faller de läderartade bladen till marken, där ligger fortfarande fjolårets blad och kanske även tidigare års. Bokbladen förmultnar långsamt. Vintertid är det åter ljust i skogen, som en pelarsal med vitt golv.

Bokträ är ljust, ofta med en röd ton. Det är ganska tungt, hårt och starkt. Bok är populärt till möbler och inredningar, främst i offentlig miljö. Ett parkettgolv av bok är slitstarkt.

 

Ek

Quercus robur (ungefär kraft och styrka), eken är släkt med boken men blir inte riktigt lika hög, 20-25 meter når den upp till som högst i vårt land. En ek kan bli mycket gammal, 700 år är ingen ovanlighet och betydligt äldre ekar finns. Den ljusgrå barken blir så småningom mycket grov och spricker upp i korta plattor. Kronan breder ut sig oregelbundet med grova och knotiga grenar som nästan är rätvinkliga i förhållande till stammen. Knippen av småkvistar växer direkt från stammen eller de tjocka grenarna. Årsskotten är grönbruna med spetsiga och ljusbruna bladknoppar. Lövsprickningen sker sent, betydligt senare än alla de andra lövträden. Det är bara asken som är senare. Ekens blad är ungefär 10 cm långa, ganska breda och parflikiga med en matt, mörkgrön färg på ovansidan och något ljusare på undersidan. Blomningen sker i maj men blommorna är små och oansenliga, frukten kallas ekollon och sitter 2-3 tillsammans på skaft.

Eken växer i södra delen av landet, särskilt i skogs- och hagmark och på näringsrik jord där det finns gott om ljus. Norr om Dalälven finns endast enstaka, planterade ekar.

Eken växer ganska snabbt, tvärtom kanske vad många tror. Ett 50 år gammalt träd är ungefär 20 meter högt och har en omkrets av 1 meter runt stammen. De riktigt stora ekarnas ålder kan vara svårt att bestämma beroende på att de ofta är ihåliga. Många jätteekar i vårt land är fridlysta. Den största eken i Sverige är Rumskullaeken i Norra Kvill i Småland.

Mängder av småkryp trivs i eken. Den stora skalbaggen ekoxen livnär sig på saften som sipprar fram ur barken. Med sina horn kämpar de mot varandra för att få de bästa platserna. Ibland mister någon greppet och ramlar ner, det låter som ett ekollon som dunsar mot marken.

Eken har i alla tider varit ett värdefullt träd för människan. Virket har använts till skeppsbygge (regalskeppet Wasa), pålning under hus, möbler, golv, fönsterkarmar, kistor, vinfat, ekrar på hjul samt de allra äldsta ekorna, urholkade ekstockar. Barken som är rik på garvsyra användes till garvning av skinn och ekollonen blev föda åt grisar eller rostades och maldes till ”fattigmanskaffe”.

Ekträ är mycket hårt, tungt och starkt. Färgen är ljusbrun eller mörkare brun. Nu för tiden används ek framförallt till möbler, inredningar, utomhussnickerier och parkettgolv.

Eken var en gång helgad åt krigsguden Mars. Det kan man förstå eftersom den så bra klarar alla stormar. Eken verkar ha klippans styrka i sig! Med lite fantasi kan man se grenarnas form som blixtar.

Eken dör mycket långsamt, en gren i taget. Man kan se över 1 000-åriga eker som verkar helt döda, men som i lövsprickningen får löv på en enda liten gren.

En

Juniperus communis (ungefär yngling som är vanlig), enen är släkt med cypressväxterna som framförallt finns i södra Europa. Den växer på ängsbackar och hedar i hela Sverige och kan bli upp till drygt 10 meter hög men oftast är den inte mer än 4-5 meter. Vanligtvis växer den upprätt med en konformad krona men den kan också vara marktäckare i till exempel skärgården på utsatta platser. Enen är en mycket härdig barrväxt och växer till och med på Grönland, men där är den inte så högrest.

Barken är gråbrun och spricker upp i tågor som lossnar. Barren sitter tre och tre i kransar, de är stela och nålvassa. Översidan är blekt grön medan undersidan är mörk. Frukten som utvecklas är de blåsvarta enbären som första vintern är ljusgröna. Enbär används som krydda till bland annat vilträtter men kan också smaksätta drycker. Enens ris blev förr golvströ i husen eller användes som nödfoder åt kreaturen.

Enens ved och bark används vid rökning av kött och fisk. Veden är ljus och i kärnan mörkt rödbrun. Den är seg, svårkluven och hållbar och används ofta till snideriarbeten. Man känner lätt igen en smörkniv av enträ på den goda doften!

Gärdsgårdar tillverkas av enstammar som stolpar och granar som tvärslår.

Enen spelar en stor roll för de vilda djuren, fåglar och smådjur söker skydd under grenarna, haren, rådjuren och älgen äter av de unga kvistarna. Orren och tjädern tycker om bären men domherren äter helst bara kärnorna.

Enen har använts flitigt som naturmedicin eftersom enbärsdricka är urin- och svettdrivande och röken från trät lindrar reumatiska besvär.

 

Enbusken

Tyst står han vid stenen,

Enig med ljungen.

Bland stickbarren

Sitta bären svärmvis

Som uppfångade hagelskott.

På honom biter ingenting.

Han brukar borsta nordanvinden.

Hans kvistar är sega som senor.

Med det kargaste härdar han ut,

Men doftar ändå, har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris,

Och ett gott öl bryggde han

Där han stod, stark och vänlig,

Klämd mellan gråa stenar i Thule.

av Harry Martinson

 

Enen

På mager mark och stenig jord

Växer jag i högan nord.

Seg är stam och seg är rot,

Köld och torka står jag mot.

Gröna bär och blåa bär,

Sticks jag gör båd’ här och där.

Doftar gott i stugan din

Om du bara tar mig in.

 

Dag 9 Avenbok

Carpinus betulus, avenboken är släkt med hasselväxterna (alltså inte med boken). Den kan bli upp till 25 meter hög och har en slät, ljusgrå stam. Avenbokens blad är äggrunda och spetsiga med en sågad kant. Blomningen sker på senvåren i samband med lövsprickningen. Frukten är en liten nöt med treflikig bladskål. Denna skål fungerar som en liten flygapparat när vinden för med sig nöten.

Avenbok finns nästan bara i Skåne i Sverige. Den planteras främst som allé- och parkträd.

Virket är det hårdaste och starkaste av alla svenska träslag och används till olika redskap och till hyvelbänkar.

Hassel

Corylus avellana (ungefär hjälm från Abella i Kampanien), hasseln växer helst som stora buskar. Barken är tunn och glansigt brungrå. Den har fjädernerviga, omvänt äggrunda blad med en utdragen spets. Bladkanten är dubbelsågad. Blomningen sker på bar kvist tidigt om våren. Frukterna sitter ofta samlade 2-3 stycken och är tjockskaliga hasselnötter som med förtjusning äts av bland annat ekorren. Först är hasselnötterna ljust gröna men framemot hösten blir de glänsande ljusbruna.

Hassel hittar man i lundar, på lövängar och i hagar. I Sverige är den vanlig upp till Uppland.

Hasselnötter har i alla tider samlats och ätits av människan. De innehåller fett och var förr i tiden en viktig näringskälla under vinterhalvåret. Hasselnötsoljan som utvinns ur de pressade nötterna kunde man använda i matlagning eller som lampolja.

Hägg

Prunus padus (Ungefär vid floden Po), häggen är släkt med rosväxterna. Den kan både växa som buske och träd. Grenarna är först ganska upprätta men ju äldre trädet blir, desto mer vågräta eller till och med hängande grenar får det. Ett riktigt gammalt träd har en rundad krona med grenar som till och med ligger mot marken, där de kan utveckla rötter.

Häggen sprider sig med rotskott. I den gråbruna barken finns ett ämne (amygdalin) som doftar starkt av bittermandelolja. Bladen är mattgröna, ovala och har sågade kanter. Häggens blommor sitter i ca 10 cm långa hängen, de är vita och har en starkt söt doft. Blomningen sker under senvåren. Häggen kanske är ett lite anonymt träd, men det gäller minsann inte vid blomningen. En blommande hägg ser ut som ett träd insvept i en brudslöja av vita spetsar. Uttrycket: mellan hägg och syren brukar man använda för att tala om den tid (oftast inte mer än en vecka) då våren är som alla vackrast!

Frukten kallas häggbär och är en liten, svart stenfrukt som har mycket kärv smak. Av frukten görs ibland saft eller likör, i Norrland kallas de för fattigmanskörsbär.

Häggen trivs på lite fuktig mark, i snår och vid stränder och är vanlig i hela landet.

Virket är hårt och segt, det användes förr till tunnband och som slöjdvirke. Eftersom barken luktar så starkt har man också lagt den vid råtthål och i mullvadshögar för att hålla djuren borta.

 

Kastanj

Aesculus hippocastanus (hästkastanj), kastanjen är släkt med boken och kan bli nästan 30 meter hög och har en bred, vackert rundad krona. Träden växer snabbt och kan bli mycket gamla, säkert omkring 400 år. Bladen är stora och lansettliknande med tandade kanter. Blommorna sitter i knippen upp till 15 cm stora, de är vita med röda fläckar. På hösten är nötfrukten mogen och deras gröna, taggiga fodral faller till marken. Inuti fodralen ligger de glänsande kastanjerna. Många djur tycker om att äta dem, till exempel vildsvinen, rådjuren och hjortarna.

Namnet hästkastanj kommer troligen från Turkiet, där man gav sina hästar malda kastanjer om de fick hosta.

I Sverige hittar man ofta kastanjeträd i parker, vid gårdar och i alléer. Den växer också vild från Skåne och upp till södra Norrland. Kastanjerna från träden går inte att äta för människor (de är för beska). De kastanjer som rostas och äts kommer från en annan kastanjeart som växer i bland annat Frankrike.

Kastanjeträdets virke är för mjukt för att kunna användas.

Dag 10 Lind

Tilia cordata (fiber hjärtlik), linden blir ett uppemot 30 meter högt träd med hög och tät krona. En lind kan bli mycket gammal, det sägs att de äldsta lindarna blivit runt 2 000 år! Bladen är hjärtformiga med en tydlig spets. Linden blommar sent, en bit in i juli slår de små ljusgröna blommorna ut. Blommorna hänger ned i små buketter. Då doftar det verkligen lindblom, en stark och söt doft som lockar till sig många insekter. I kronan surrar tusentals bin en solig dag under blomningstiden. Linden växer gärna på lite stenig mark, främst i den södra delen av landet. Trädet har länge använts av människan. Av basten har man gjort mattor, rep och husgeråd, lindhonung har använts i naturmedicin och som smaksättare på likör. Te kan göras av blommorna och förr rostades frukterna till ”fattigmanskaffe”. Lindbladen hamlades och gavs åt kreaturen. Lindträ som förkolnat används som teckningskol och bland vårdträden är nog linden ett av de vanligaste.

Lindens trä är ljust gulvit. Det är lätt och mjukt men ändrar inte form eller spricker så lätt. Därför har man genom århundradena använt sig av lindträ till träskulpturer. Många medeltida kyrkoskulpturer och altartavlor är av lindträ liksom regalskeppet Wasas skulpturer.

Lönn

Acer platanoides (spetsig platanliknande), lönnen får en tät, lövrik krona och blir 20-25 meter hög. En lönn blir sällan äldre än 150 år. Barken är gråröd och slät men mörknar och blir fårad med åldern. Bladen är friskt gröna, glansiga och handflikiga med långa skaft, på hösten får de starka höstfärger i rött-orange-gult. I maj-april blommar lönnen på bar kvist. Blommorna, som är gröngula, sitter i små kvastar och blir så småningom ”lönnäsor”, de platta och bevingade fröna som sitter i par. Bina tycker mycket om lönnens blommor.

Lönnen trivs i lövskogar och lundar, den är vanlig från Skåne upp till Mälardalen och finns i viss utsträckning längs Norrlandskusten. Lönnen är också ett vanligt parkträd och finns på många platser som vårdträd.

Veden är efter torkning nästan vit, det är ett hårt och elastiskt träslag som är lätt att bearbeta. Lönnvirke används till finare möbler och snickeriarbeten. Fiolernas halsar och vackra bottenstycken brukar göras av lönn.

Det finns många sorters lönnar i världen. I Canada till exempel tappar man lönnar på sav (lönnsirap), det äter man till pannkakor.

Lönnen räknas som ett ädellövträd.

 

Ur tuvor

I dag kastar lönnen sin brinnande kappa

I stormregn som utsläckte sommarens glöd

Och kallnande stormar på dörrarna klappa,

De ropar att grönskan hos gräset är död.

Med lövmoln i famn far den glada orkanen,

Den skymtar förbi, klädd i flammande blad,

Den fäller på åsen den tungsinta granen,

Det mörkaste tornet i skogarnas stad.

av Harry Martinson

 

Oxel

Sorbus intermedia (dricka, korsning mellan två arter), oxeln är en art i den stora familjen rosväxter. Den blir upp till 20 meter hög och har en grov stam. Bladen är parflikiga med sågade kanter och gråludna på undersidan. De vita och ganska stora blommorna sitter i en kvast, blomningen äger rum i början av sommaren. Frukten är orangeröda, något ovala bär som smakar sött. Fasaner är mycket förtjusta i bären. Människan har förr i tiden kokat både mos och gelé av bären.

Oxeln trivs i bergig och backig terräng i södra delen av Sverige och längs Norrlandskusten.

Veden är seg och vit till färgen. Hårdheten har utnyttjas i framställningen av vagnsaxlar, tumstockar är vanligtvis gjorda av oxel.

 

Vildapel

Malus sylvestris (melon i skogen), vildapeln tillhör rosfamiljen. Det blir upp till 8 meter högt och kan växa både som träd eller buske. Bladen är ovala och blommorna rosavita. Blomningen sker i maj-juni på bar kvist. Då är det härligt att besöka en äppelträdgård! Frukten, äpplet, är ca 2 cm och gulgrön. Den smakar syrligt, för att inte säga surt och beskt, som surkart hos trädgårdens äppelträd.

Vildapeln växer i hagmarker, lövskogar och skogsbryn, den är vanlig från Skåne och upp till Uppland. Våra äppelträd som växer i trädgårdarna har odlats fram genom korsningar av vildapeln.

Av vildäpplena kan man göra god gelé och marmelad.

 

Dag 11 Pil

Salix (skjuta upp), sälg/videfamiljen är ett stort släkte med närmare 300 arter (varav ca 30 i Sverige) av träd och buskar. Sälg och pil blir vanligtvis inte så gamla, upp till ca 60 år är normalt. De kan se ganska olika ut sinsemellan. De olika sälgarna korsar sig med varandra, så därför kan det vara svårt att säga vilken art det egentligen är.

Barken hos sälgen är slät och grågrön i början för att sedan bli grå och uppsprucken. Den innehåller garvämnen och har använts för att garva skinn. Årsskotten är mjuka och böjliga. Blomningen sker tidigt och då tittar små ”videkissar” fram.

Bäst trivs sälg där det är lite fuktigt och ljust. Sälg är vanlig i hela Sverige men förknippas kanske mest med Skåne och dess pilevallar (rader av pilar, som ensidiga alléer) som planterades som skydd för blåsten. Årsskotten hamlades och användes till kreatursfoder eller till korgflätning. De tunna vidjorna kan också användas till att fläta pilkojor. I barken finns ett ämne som kan användas till framställning av huvudvärkstabletter (salicylsyra). Sälgskott rotar sig mycket lätt, på våren är det bara att sticka ned kvistar i fuktig mark, så vips växer nya sälgar upp!

De flesta av skogens växtätande djur tycker om sälgens årsskott. Bina flockas också kring sälgen eftersom den blommar så tidigt, innan några andra blommor har slagit ut.

På våren, när saven stigit kan man tälja sälgpipor.

På senare år har energiskog planterats på en del åkermark. Det är speciellt snabbväxande pil som odlas och som efter skörd blir till bränsle.

 

Rönn

Sorbus aucuparia (dricka, fågelfångande), rönnen tillhör familjen rosväxter. Den kan bli uppemot 15 meter hög buske eller träd och har en slät och blank bark. I allmänhet blir inte rönnen äldre än ca 70 år. Bladen är parbladiga med sågade småblad. Blommorna kommer i maj-juli och är vita och sitter i klasar. De luktar kvalmigt och en aning surt. Rönnbären mognar under hösten och är rödoranga till färgen. Eftersom de är rika på C-vitamin och har en syrlig och frisk smak nyttjas de ibland till marmelad och gelé.

Rönnen är ett av våra vanligaste lövträd och växer i hela landet, ända upp till fjällområdena.

I den fornnordiska mytologin var rönnen guden Tors träd. Det sägs att mycket rönnbär på hösten tyder på en kall vinter, men egentligen stämmer inte det har det visat sig.

Rönnbären är mycket omtyckta av fåglarna, bland annat kråkor, trastar och sidensvansar mumsar i sig bären under hösten och vintern. Med hjälp av fåglarna sprids rönnens frön till de mest udda platser, där de kanske kan börja gro: grenklykor, murar, ruiner och på tak.

Av rönnens ved gjorde man förr räfspinnar. Årsskott och löv kunde användas som nödfoder åt kreaturen.

Surt, sade räven om rönnbären, när han inte nådde dem.

 

Dag 12 Gran

Picea abies (tjära, levande), granen är vårt vanligaste trädslag, nästan vartannat träd i Sverige är en gran. Det är ett rakt och högstammigt träd som kan bli upp till 60 meter högt. Granar kan bli ungefär 500 år, men avverkas oftast runt 70. Barken är tunn och slät. I unga år är barkens färg rödbrun för att sedan bli alltmer gråbrun. Granens krona har en konisk form, grenarna är vågräta och böjda i en svag båge som pekar snett uppåt.

Granen, som tillhör släktet barrträd, har mörkgröna och nålvassa barr som är 1-2 cm långa. Kottarna är först ljust gröna för att sedan bli ljust bruna, de är ca 10 cm långa. Årsskotten som utvecklas under senvåren är ljust gulgröna och mycket C-vitaminrika. De smakar syrligt och något sötaktigt.

Granen växer naturligt i hela vårt land förutom i Skåne och på Västkusten. Den trivs på mullrik mark. Rotsystemet är ytligt vilket medför att granen är känslig för hård vind och torka. Stark kyla tål dock granen bra, i Sibirien kan temperaturen under vintern vara under -50 grader.

Granved blir efter torkning gulvit. Det är ett ganska mjukt trädslag, fattig på kåda och har ett brett användningsområde. Vid de svenska sågverken förvandlas granstammarna till olika breda plankor som kan användas till husbyggen, golv, möbler, båtbygge etc. Speciellt fint granvirke används till pianon och fioler. Störarna (tvärslåna) i gärdsgårdarna är gjorda av unggran. Eftersom granens cellulosafibrer är långa är trädet den bästa råvaran för massaframställning enligt sulfitmetoden och för vidare framställning av kvalitetspapper. Av grankådan utvinns terpentin och harts.

Granen är omtyckt av en hel rad olika djur i skogen. Korsnäbben till exempel föder upp sina ungar helt och hållet på granfrö. Gransångare, kungsfågel och svartmes är andra fåglar som livnär sig i granskogen. Ekorren bor gärna i granen och äter av dess frön. När det blir snöstorm på vintern, eller en solig och varm dag, söker sig många djur in under granens skyddande grenar. Men att ta en promenad i en riktigt tät granskog är kanske inte så roligt, det är mest barr och kanske lite blåbärsris på marken. För att granarna skall kunna växa ordentligt krävs gallring med jämna mellanrum, annars blir det bara granrissnår med tunna spinkiga träd.

Andra djur som tycker om granen är barkborren, en liten skalbagge som varje år orsakar skogsskador för miljonbelopp.

Granen har en speciell plats i många människors hjärtan under julen. Då lyser julljusen och granen är klädd med äpplen, röda kulor och glitter. Granen förvandlas till julens ljusbärande träd!

 

Granen

I skrevan högst på klippan

Har granen fattat rot,

Där ännu inte trampat

Någon människofot.

 

Där klamrar de sega rötter

Kring den skrovliga sten,

Densamme i vinterns snöstorm

So i glittrande vårsols sken.

 

Östersjöns vågor rulla

Allt från morgon till kväll

Och vita skummet ryker

Mot klippans kala häll.

 

De hårda vindarna unna

Ej grönskande granen ro,

Men under yviga barren

Reder ejdern sitt bo.

Fritt efter Edvard Fredin

 

Dag 13 Lärk

Larix decidua (XX avfallande), lärken tillhör barrväxterna men barren faller av på hösten och nya växer ut på våren igen. Lärkträd växer snabbt och kan bli uppåt 60 meter höga. Exempel finns på mycket gamla lärkar, över 600 år, men vanligtvis blir de inte så gamla. Precis som granen är lärken ett mycket härdigt träd och klarar av de Sibiriska vintrarna med ner till -50 grader.

Barken är tjock och kronan påminner om granens konformiga. Barren är lite längre och mjukare än granens. När lärkträdet grönskar på våren ser det nästan ut som det växer gräs på grenarna! På hösten blir barren gula och faller av. Kottarna blir ca 3 cm och sitter oftast kvar i flera år.

Lärkträ är mörkt rött, hårt och starkt. Det är härdigt och används gärna utomhus till träfasader, båtar, bryggor etc. Raka och höga lärkstammar var förr mycket värdefulla eftersom de användes som master på segelfartygen. Med tiden blir färgen grå med stänk av en blålila ton. Lärkträ behöver inte behandlas, som till exempel gran och furu, utan är redan ”färdiginpregnerat”. Av lärkens kåda görs terpentin. Nu för tiden går de flesta lärkträden till pappersmassaindustrin (sulfatmetoden).

I gamla lärkträd ser man ofta många olika fåglar på vintern, trädkrypare, mesar, grönsiskor, grönfinkar och steglitser söker föda bland trädens smäckra grenar.

Tall

Pinus sylvestris (tall i skogen), tallen är ett barrträd och ett av Sveriges två vanligaste träd. Den blir vanligen 20-30 meter hög och kan bli nästan 1 000 år gammal. Normalt avverkas tall vid 80 års ålder. Barken är längst ned brun och tjock, högre upp på stammen är den ljus, tunn och flagnar lätt i papperstunna flagor. Tallbarren sitter två och två, är blågrågröna och mellan 3-6 cm långa och mjuka. Tallens kottar är koniska till formen och 3-8 cm långa.

Tallar trivs på mager mark med mycket ljus, den har en pålrot som når djupt ned i jorden och är därför inte så känslig för storm som sin släkting granen. Den förekommer allmänt i hela Sverige. Tallar som fått dåligt med näring och växt i stark vind (till exempel i skärgården eller i fjällen) kallas martallar.

Trät från tallen kallas furu. Färgen är gulvit som mörknar med tiden. Det är ett ganska mjukt träslag och har en mycket mångsidig användning: snickerier, möbler, inredningar och golv samt till papperstillverkning (sulfatmetoden). Av kådan görs terpentin, aceton, träsprit och harts

I Norge byggdes Stavkyrkorna av tallvirke och är fortfarande efter mer än 800 år sedan beständiga.

Förr i tiden framställdes tjära av tallar. Vid nödår blandades malen tallbark med rågmjölet. Precis som hos granen är tallens årsskott C-vitaminrika. Under en skörbjuggepedemi bland karolinerna i Ukraina år 1709 lyckades fältskären med tallskott bota de flesta soldaterna.

I riktigt gamla tallar i fjällen kan det hända att man får se ett kungsörnsbo.

 

Martallen

Med en knippa ris på ryggen

Från skogarnas hyggen,

Martallen knogar

Mot fjället opp.

Riven och sliten

Är hela habiten

Och ruggig och liten

Är martallens kropp.

Men envis som synden,

Ja, mer än de fleste’,

I skrevan ett fäste

Hon tar,

Och petar och letar

I klyftan och stretar,

I blåsten – och håller sig kvar.

Av Sigurd Dahlöf

 

Furornas sång

Hör vårt ord,

högt i nord

Långt i tid

Djupt i jord

Går vår rot,

Står vår fot.

Vi kan stå

Stormen mot.

Vintrar snöar,

Somrar duggar,

Sekler skuggar

För vårt öga

Molnet far.

Männskor’ födas

Och förödas,

Vi står kvar.

Männskobarn,

Väx som vi,

stor och stark

rotad i

berg och mark.

Väx i brus,

Väx i ljus,

Väx med pannan

Som vår topp,

Lyftad högt mot

Himlen opp.

Fritt efter Zacharias Topelius

 

 

Lycka till med perioden!

Antikens Grekland i årskurs 5 – förslag till pedagogisk planering

Av Christine

En av de mest omfattande perioderna i årskurs 5 är den om Antikens Grekland. Hur kan man begränsa och tydliggöra kulturepokens viktigaste bidrag till mänsklighetens utveckling, det finns ju oändligt mycket litteratur…

Filosofin, demokratins födelse, Gudarna, arkitekturen, de historiska händelserna, vardagslivet, seglatserna, äventyren… Och allt ska hinnas med på 6 veckor…. Tidigare under läsåret har vi hört talas om det gamla Indien, Persien, Egypten och Kina och nu som kronan på verket Antikens Grekland. Historieämnet tar verkligen upp många av årets morgonperioder!

I seminariet för de första waldorflärarna uppmanar Rudolf Steiner lärarna att beskriva historien åskådligt, då blir det en sannare historia som lärs ut. Som klasslärare måste man koncentrera sig på enstaka gestalter och deras levnad. Inför varje lektion behöver man göra sig en bild av det man vill berätta om.

I det första läroplansföredraget 6 september 1919 talar Rudolf Steiner om klasslärarens uppgift för den första historieundervisningen i klass 5: I femte klass skall man lägga ned mycket arbete på att få barnen att börja förstå de historiska begreppen. Särskilt om man hela tiden appellerar till 10-11 åringarnas känslor, kan man mycket väl få dem att visa förståelse för de asiatiska folken och för grekerna.

I Grekland står kulturen i utvecklingens och tankens tecken. Den Grekiska kulturepoken når sin höjdpunkt under 500-400-talet f.Kr. Man kan låta den egentliga historien börja med Trojanska kriget, för att sedan fortsätta med Odysseus, Sparta, Olympiska spelen och Solons lagar. Som avslutning på perioden berättar man om Alexander den store. Den berättelsen fungerar också som en sammanfattning och repetition av kulturperioderna i klass 5.

Den sista kulturperioden i klass fem blir den Grekiska kulturperioden. Materialet är mycket omfattande och för att de bildrika berättelserna skall hinnas med samtidigt som man kommer till ett fördjupat konstnärligt arbete behövs minst 3, helst 6 veckor.

I många waldorfskolor världen runt anordnas i klass fem Olympiska spel/lekar. I traditionella vita, grekiska kläder mäter man sina krafter i till exempel diskuskastning, löpning och mångkamp. Kanske finns det möjlighet att utmana en annan skola?

Antikens berättelser

Flera grekiska berättelser passar utmärkt som drama. Recitation, musik och eurytmi kan levandegöra de dramatiska händelserna. De Grekiska Gudarna är i många fall komiska personligheter som råkar ut för dråpliga situationer, de blir lätt stötta och ruvar då genast på hämnd. Kort sagt inte så olika oss människor… Och Gudarnas sammankomster på Olympen, visst finns drag av kollegiearbetet…

Det kanske är svårt att få till regelrätt undervisning i grekiska, men alfabetet och några verser ur till exempel Odyssén klarar man av att lära sig och klassen.

Ännu kan man inte undervisa i orsak – sammanhang det vill säga abstrakt/kausalt. Den gamla grekiska kulturperioden får i stället präglas av mänskliga möten och gärningar. Först i årskurs 6 – 8 kan läraren arbeta fram kausala sammanhang i främst fysik och kemi. Den första riktiga inblicken i orsak – verkan i ämnet historia blir den industriella revolutionens start i England.

Eftersom jag i grunden är biolog/geovetare blir det naturligt att inleda perioden med landskapet och dess omgivning. Hur ser Grekland ut, hur livnärde sig människorna och hur tog de sig fram. När sedan de fysiska förutsättningarna blivit klara för eleverna fördjupade vi oss i den mer andliga världen – de grekiska gudarna och där efter följde mer ”traditionell” historia, hela tiden med målet att avsluta perioden med Alexander den store.

Planering för 31 dagar

Nedan följer 31 dagars texter från den Grekiska kulturepoken. Till de flesta av texterna hör också en bild, skrivet inom parentes efter texten. En del av bilderna kan med fördel göras under bildlektionerna. Vi både ritade och målade i periodhäftena och på växtpapper.

Naturligtvis måste man variera arbetet med periodhäftets texter! Låta eleverna anteckna ett par gånger varje vecka, diktamen en gång varje vecka, göra sammandrag av lärobokstexter, svara på frågor till en text etc. Elever med läs- och skrivsvårigheter måste få ett för dem speciellt utformat textmaterial, utan att det för den skull blir stigmatiserande. En bra variant är att de skriver sina texter med hjälp av dator, skriver ut texterna och sätter in dem i periodhäftet där de gör de konstnärliga uppgifterna.

De 31 morgonlektionernas texter nedan innehåller ingenting om filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles. Dessa kan man dock ta upp under de löpande timmarna i svenska, likaså retorik och argumentation. Även grekiska alfabetet och recitation ur Odysséen kan man förlägga hit. Jag har upplevt att perioder når en maxlängd på ca 6 veckor, därefter är både elever och läraren i behov av att byta ämne!

Om man berättar om Herkules storverk och vill skriva om dem blir det hela 12 dagar. Jag valde att berätta lite mer kortfattat om storverken och ta 2 storverk/dag.

Digital användning under perioden

Vi lyssnade på grekisk recitation ur Odysséen, samma text som vi själva övade. Vi såg hur man dansade Zorba – tyvärr hann vi inte pröva själva, men jag tänkte ha det som ett projekt i årskurs 6, i samband med geografiperioden. Flera kortfilmer finns hur man i samband med olympiaden tänder elden och för den till den plats olympiska spelen ska hållas.

Många vackra bilder finns på tempel, statyer, målningar av till exempel Herkules storverk, grekiska klädedräkter etc. Som komplement till målningarna på svarta tavlan ger det ett rikt bildmaterial.

Dag 1 Inledning

Människan har alltid varit en utforskare som velat veta vad som fanns bakom nästa kulle eller bortom skogsbrynet. Under stenåldern vandrade våra förfäder hela tiden omkring i jakt på föda. Vid tiden för de antika högkulturerna, som den Grekiska på 500-talet f.Kr hade människan blivit bofast och börjat färdas allt längre bort från sina hem, sökandes efter platser där hon kunde bedriva handel med andra folkslag. Människorna som levde vid kusterna blev sjöfarare och seglade och rodde ut på långa, farofyllda färder.

Grekerna utforskade kusterna längs Egeiska havet och grundade nya kolonier. Omkring år 330 f.Kr seglade greken Pytheas med besättning norrut och nådde en plats han kallade Thule – som kanske var Norge, Island eller Shetlandsöarna.

(Karta över Grekland)

Dag 2 Hellas

Grekland kallades av invånarna för Hellas och sig själva kallade de för hellener. I Hellas låg det många städer och varje stad var som ett eget land med egna lagar, seder och härskare. Dessa små stater hade språket gemensamt, överallt talade man grekiska.

Hellenerna var ett sjöfarande folk. Det var lättare att ta sig fram över havet än över bergssluttningarna. Utmed den grekiska kusten finns mängder av vikar och öar.

Det grekiska riket, Hellas, hade sin storhetstid för ungefär 2 500 år sedan. Den kultur som levde där kom att påverka historien ända in i vår tid. Till exempel finner vi i svenskan flera ord som har sitt ursprung i antikens Grekland: demokrati, atlet, bibliotek, musik, astronomi, drama, skola, diagonal, dialog, teater, labyrint och diagram.

(Forts. Karta över Grekland)

Dag 3 Skapelsen

I tidernas början rådde Chaos, den omätliga världsrymden där allt var sammanblandat och livlöst. Urmörkret och Natten höljde under oändliga tider allt i dunkel, men ur dem löstes så småningom den klara Etern och Dagen. Eros, kärlekens livgivande kraft började genomströmma rymderna.

Jorden, Gaia, sänktes ned till sin plats. Himlen, Uranos, välvde sig över jorden och åt honom födde Gaia de tolv Titanerna. Dessa var väldiga till gestalt och kraft, en av dem, Kronos, lyckades genom svek störta sin far Uranos och ta befälet över världen.

Tidevarv på tidevarv gick och så steg människan fram ur jordens stoft.

(Forts. Karta över Grekland)

Dag 4 Zeus och Hera

Kronos gemål Rheva, som också var hans syster födde sonen Zeus på Kreta. Zeus växte upp i en grotta och besegrade titanerna med hjälp av hundrahänta jättar och enögda cykloper som han kallat fram ur jorden. Därefter tog han sin boning på det höga berget Olympen i norra Grekland. Här blossade snart nya strider upp. Zeus hade nu på sin sida sin dotter Pallas Athena samt sina bröder Poseidon (havsguden) och Hades (dödsrikets Gud).

Till slut segrade Zeus och han blev erkänd som den högste Guden och allas Fader. Zeus är himlens och vädrets Gud. Den som trotsade honom drabbades av hans vredesblixtar.

När Zeus rynkade ögonbrynen darrade alla levande varelser.

Örnen var Zeus heliga fågel och budbärare.

Zeus träd är eken. Prästerna lyssnade till vindens sus i grenarna och tolkade Gudens vilja som talade därur.

Zeus gemål var Hera. Hon var en stolt och härsklysten Gudinna som färdades i en vagn dragen av skimrande påfåglar. Hera beskyddade familjen och hemmet.

(Zeus och Hera)

Dag 5 Gudarnas Olympen

I norra Thessalien ligger berget Olympen. Dess sidor är delvis tvärbranta och kala, delvis täckta av skog. En mängd bäckar störtar skummande nerför sluttningarna, högsta toppen är snötäckt och vanligen höljd i moln. Här uppe på Olympens snöiga hjässa bodde de Grekiska Gudarna. Härifrån kunde de blicka ut över världen och ingripa i människornas öden.

När Gudarna samlades spelade Apollon på sin lyra och Afrodites Gracer (behagets Gudinnor) dansade. De drack nektar ur gyllene kärl.

Gudarna hade mänsklig gestalt. De var kraftfulla, visa, sköna och därtill odödliga. Deras heliga ätt var i tidens gryning född av jorden den vida och himlen den höga.

Gudarna var inga fullkomliga väsen. De hade både svagheter och fel. Precis som vi kunde de gripas av avund och vrede, de var lättstötta och hämndlystna och använde både list och våld för att nå sina mål. De uppenbarade sig stundom på jorden, oftast i skepnad av en eller annan människa eller i djurdräkt.

Gudarna visste allting. De älskade när människorna offrade till dem, en vredgad Gud kunde blidkas genom rika offergåvor.

Det fanns ingenting som Gudarna avskydde djupare än övermod och skryt. Den som gjorde sig skyldig till sådant drabbades snart av Gudarnas hämnd och vrede.

(Några Gudar)

Dag 6 Pallas Athena

En gång kände Zeus svåra smärtor i sitt huvud. Han lät kalla till sig Hefaistos, smideskonstens Gud, som klöv hans panna. Ur huvudet framträdde fullt rustad med både spjut och lans, Pallas Athena, Zeus käraste barn.

Pallas Athena är den ordnade stridens Gudinna men också vishetens. Hon har undervisat människorna i slöjd och de sköna konsterna. Då hon en gång stötte sin lans i Attikas mark spirade den första olivplantan upp. Därför är olivträdet hennes träd. Ugglan är hennes fågel.

Pallas Athena uppträdde bland människorna i en mängd olika gestalter. Segergudinnan Nike brukade ofta ledsaga henne.

Skön och ståtlig var Pallas Athena när hon svävade ner från Olympen med gyllne sandaler på sina fötter.

Även den vilda och oordnade kampen hade sin Gud, det var Ares som var son till Zeus och Hera. Han frågade inte efter vems sida han stred på, det blodiga tumultet var nog för honom.

(Pallas Athena)

Dag 7 Poseidon

Den mörklockige Poseidon, jordfamnaren eller jordskakaren, var havets mäktige härskare. Han körde fram över vattnet, dragen av sitt hästspann med glänsande kopparhovar och böljande manar, medan delfiner och snäckblåsande tritoner tumlade omkring honom. Med sin väldiga treudd rörde han upp vågorna och eggade vindarna till storm. Han var fruktansvärd i sin vrede och svår att blidka.

När Poseidon en gång stötte sin treudd i marken skapades hästen som han sedan tämjde och beskyddade.

(Poseidon)

Dag 8 Hades och Persefone

I de dödas värld, i underjorden, härskade Guden Hades. Man kunde komma ner i underjorden från andra sida Världshavet. Underjordens gräns var den mörka floden Styx som flöt fram mellan klippiga stränder. Det var hit som Gudarna kom och svor sina dyraste eder. På stränderna irrade skuggorna, de dödas själar till dess Karon, den gamle färjkarlen, forslade över dem i sin bräckliga farkost.

På den andra stranden bredde en äng ut sig som var bevuxen med liljor. Här fladdrade sorgsna och maktlösa skuggor omkring. De rörde sig utan att verkligen leva. Somliga av dem som under livet ådragit sig Gudarnas vrede plågades under svåra straff. Sisyfos till exempel rullade ett tungt klippblock uppför en höjd, men så fort han kommit upp gled blocket undan och rullade ner. Då måste han börja om sitt fruktlösa arbete på nytt.

Tillvaron i dödsriket var hopplös, därför var döden hemsk för grekerna.

Mitt i Skuggriket bodde Hades med sin fru Persefone. Deras palats vaktades av en trehövdad hund som måste mutas av den som ville komma förbi.

Persefone hörde egentligen hemma på jorden men rövades ner till dödsriket av Hades. Persefone vistades inte ständigt i underjorden. En del av året fick hon återvända till sin mor Demeter. Då grönskade allt i naturen. Men när Hades fordrade henne tillbaka vissnade växterna och det blev vinter.

Hades dyrkades även som rikedomens Gud.

(Hades och Persefone)

Dag 9 Naturväsen och halvgudar

Zeus var visserligen den obestridde härskaren, men all makt var inte hans. Människornas öden avgjordes av de tre ödesgudinnorna och deras domslut kunde ingen ändra, inte ens Zeus – även han var underställd deras välde.

Tillsammans med Gudarna levde en mängd andra väsen. Apollon ledsagades av de nio Muserna som beskyddade konsten och vetenskapen. Muserna var: Urania – astronomin, Thalia – skådespelet, Klio – historien, Euterpe – dansen, Erato – kärlekssången, Melpomene – tragedin, Terpsichore – dansen, Polykymmnia –sången och Kalliope – hjältediktningen.

Överallt i naturen levde nymferna: Nereiderna höll till i havet, Najaderna i bäckar och källor, Oreaderna som jagade med Artemis bodde i bergen, trädens nymfer kallades Dryader och i skogarna strövade Fauner, glada och vänliga med bocköron, bockklövar och svans och Kentaurer som hade hästkropp med huvud och armar som en människa.

Överallt fanns ett vimmel av varelser, naturen var befolkad och besjälad.

På gränsen mellan Gudar och människor stod Heroerna. De hade en gång varit människor som utfört hjältedåd och efter döden fått komma upp till Olympen som en slags halvgudar.

(Valfri nymf/halvgud)

Dag 10 Apollon och Artemis

Tvillingarna Apollon och Artemis var Zeus barn med Gudinnan Leto. Apollon var en strålande yngling och ljuset, sanningens, musiken och poesins Gud. Hans instrument var lyran och silverbågen var hans vapen. Apollons pilar missade aldrig sitt mål. Det var Apollon som lärde människan att dyrka Gudarna och fira fester till deras ära.

Apollon färdades i en vagn dragen av svanar. Lagern var hans heliga träd.

Artemis, Apollons tvillingsyster, var den av Olympens gudar som var mest omtyckt av grekerna. Hon var jaktens och den fria naturens gudomlighet. Vid Artemis sida fanns en vit hind som ledsagade henne på färden.

(Apollon och Artemis)

Dag 11 Oraklet i Delfi

Apollons berömda tempel låg i Delfi. Dit vandrade hellenerna för att rådfråga oraklet. De tvättade sig först i kristallklart vatten för att kunna träda inför Apollon. De vandrade sedan bort till altaret utanför helgedomen för att offra åt ljusguden. Nu kunde de stiga uppför templets trappor och närma sig porten. Över ingången stod en uppmaning: Känn dig själv.

Inuti templet kunde man läsa andra visdomsord som: Måtta i allt. och Intet med överdrift.

Fyllda av allvar trädde de slutligen fram till prästen och ställde sina frågor. Dessa framfördes till Pytia, Apollons prästinna, som hade sin plats i templets heligaste rum. Hennes svar var dubbeltydiga och måste tolkas av prästen innan han kunde forma ett orakelsvar till de väntande besökarna.

(Oraklet i Delfi)

Dag 12 Andra betydande Gudar och Gudinnor

Dionysos var vinets och glädjens Gud. Skönhetens Gudinna var Afrodite, hon föddes ur Medelhavets vita skum. Hennes son Eros, kärlekens skämtsamma Gud, kunde skjuta bilar i människornas hjärtan så att de blev förälskade.

Gudarnas budbärare var Hermes. Han kunde flyga med hjälp av sina bevingade sandaler

(Hermes)

Dag 13 Helios

Solgudens namn var Helios. Han hade sin bostad i ett strålande palats längst bort i öster. Varje morgon steg han upp i sin vagn som drogs av ett fyrspann med eldiga hästar.

Den rosenfingrade Eos, morgonrodnadens Gudinna öppnade himlens portar. Med ljusdiademet kring sin panna körde Helios solens vagn över de blå fälten ned mot väster. Han färdades tillbaka längs jordens norra kant i en gyllene bägare.

Grekerna beskrev jorden som en skiva omgiven av havet.

(Helios)

Dag 14 Pandoras ask

När Zeus upptäckte att han någon gång blivit lurad av människorna, blev han arg och ville straffa dem.

En gång stal Prometheus elden från Zeus och då beslöt sig Zeus för att hämnas. Han fick hjälp av de andra Gudarna på Olympen. De skapade en kvinna av lera. Hon blev lika skön och älskvärd som Gudinnorna. Zeus lärde henne falska ord och Hermes gav henne ett svekfullt sinne som hela tiden skiftade. När lerkvinnan var färdig kallade Hermes henne för Pandora (den begåvade). Innan hon lämnade Olympen kläddes hon i de vackraste kläder av Pallas Athena.

Hermes följde med Pandora till jorden och lämnade henne till Prometheus bror som sällan tänkte sig för. Då han fick se den vackra Pandora glömde han alldeles bort att han blivit varnad att ta emot gåvor från Gudarna.

Pandora hade med sig en ask med tungt lock. Obetänksamt öppnade Prometheus bror locket – och ut över världen flög alla sjukdomar och olyckor. Pandora lade snabbt på locket igen. Kvar på botten av asken stannade hoppet. Därför överges aldrig människan av hoppet trots att olyckor och sjukdom ibland plågar henne. Innerst i människan finns precis som i Pandoras ask, hoppet, en okuvlig visshet om något bättre, värt att sträva efter!

(Pandoras ask)

Dag 15 Herkules och hans 12 storverk

Lejonet

Hydran

Hinden

Vildsvinet

Stallet

Fåglarna

Tjuren på Kreta

De fyra hästarna

Bältet

Solgudens hjortar

De gyllene äpplena

Kerberos

Herkules var en av Zeus söner. När Herkules ännu låg i vaggan dödade han en gång två ormar och alla häpnade över hans kraft och mod. Under sin uppväxt hade Herkules en kentaur som lärare. Hos honom fick han lära sig att hantera vapen och läka sår.

Herkules skulle också lära sig spela ett instrument, men han blev så arg på läraren att han slog harpan i huvudet på honom. Läraren föll död ner.

För detta illdåd blev Herkules utvisad från Thebe och fick valla kentaurer bland bergen.

När Herkules fick höra att fienden hotade kungen i Thebe bestämde han sig för att återvända. Han lyckades jaga bort fienden och som tack fick Herkules gifta sig med prinsessan.

Men Hera (Zeus hustru men inte Herkules mor) hatade fortfarande Herkules för det han gjort och sände ett vanvettigt raseri över honom så att han besinningslöst dödade sin familj.

Efter dåden var Herkules förtvivlad. Han vände sig till Oraklet i Delphi för att få råd. Efter botgöring och offer blev Herkules ålagd av Apollon att i tolv år tjäna kungen i Mykene. För att bli fri skulle han utföra de svåraste uppgifter som kungen kunde hitta på – ja, till och med omöjliga uppdrag.

(Herkules)

Dag 16 Lejonet

Ett stort och farligt lejon hade länge satt skräck i hela Argolis. Herkules fick i uppdrag av kungen i Mykene att ta sig till lejonets kula som låg uppe i bergen. Som bevis på att han lyckats döda lejonet skulle han komma tillbaka till kungen med lejonets skinn.

Hur man än jagat lejonet tidigare hade man inte lyckats varken med att fånga eller döda det. Pilarna bara studsade mot pälsen.

Herkules kunde inte heller döda lejonet med sina pilar. Lejonet sprang oskadat vidare.

Då började Herkules förfölja lejonet. Till sist försvann lejonet in i sin kula och när Herkules sprang efter rusade lejonet ut på andra sidan. Då baxade Herkules ett stort stenblock för den ena utgången och jagade in lejonet i kulan igen. Lejonet blev rasande, ögonen gnistrade i mörkret och den öppnade sina väldiga käftar för att slita sönder Herkules. Men Herkules tog en klubba och måttade ett fruktansvärt slag, sedan kvävde han vilddjuret med sina starka armar.

För att dra av huden fick han bryta en klo och använda som verktyg. Med sitt segerbyte vandrade han tillbaka till Mykene.

(Lejonet)

 

Hydran

På den ödsliga och sumpiga stranden i Lernai fanns en hög kulle där det stod ett träd. Under trädets rötter hade en hydra med nio huvuden bosatt sig. Ett av huvudena var osårbart och kroppen var slemmig och hal. Den farliga stjärtspetsen var kluven.

Från kullens krön hade hydran utsikt åt alla håll. De många ögonen spejade överallt. Om någon kom i närheten blev han omedelbart dödad av det gift som hydran sprutade ut.

Många hade redan fått sätta livet till när Herkules blev befalld att döda hydran. På sin färd till Lernai fick han sällskap av den tappre Iolaos, sin brorson.

När de kom fram till kullen anföll Herkules genast hydran. Det blev en blodig och våldsam strid. Men för varje avhugget huvud på hydran växte det fram två nya. Herkules sa åt Iolaos att tända en eld och med elden svedde han halsen där huvudena suttit. Snart fanns det bara ett huvud kvar, det odödliga. Med starka armar grävde Herkules en djup grop och kastade i det sista huvudet. Över den igenfyllda gropen välte han ett väldigt stenblock.

(Hydran)

Dag 17 Hinden

Gudinnan Artemis vårdade skogarna och alla djur som levde där. Hennes tvillingbror Apollon beskyddade betesmarkerna och boskapshjordarna.

I det sköna Arkadien färdades Artemis i en vagn dragen av fyra hjortar medan en femte hjort sprang lös bredvid.

Herkules fick i uppdrag av kungen att hämta den fria hjorten och föra den till Mykene. Förutom att hjorten var snabb som vinden kunde den aldrig känna någon trötthet och hur än Herkules försökte, så lyckades han inte fånga hjorten.

Till slut, efter en lång och mödosam jakt kunde Herkules äntligen fånga hjorten. Då hade han sprungit så fort han kunde i flera dagar och nätter både uppför höga berg och nerför branta stup. Han lovade Artemis att släppa hjorten fri igen när han visat upp den i Mykene.

(Hinden)

Vildsvinet

Kungen i Mykene fick en gång höra talas om ett ofantligt vildsvin som gömde sig bland bergen. Då och då kom det ner i dalgångarna och bökade upp fruktträden och förstörde säden. Många av de allra djärvaste jägarna hade fallit för vildsvinets förskräckliga betar.

Kungen kallade på Herkules och befallde honom att föra vildsvinet – levande – till Mykene. Det verkade vara ett näst intill omöjligt uppdrag.

I den djupa snön bland bergen förföljde Herkules vildsvinet. Han fick pulsa genom meterhöga drivor och kana fram över isklädda sluttningar. Till slut lyckades han mota in vildsvinet bland några stenblock i ett trångt pass så att det fastnade. Då kunde Herkules binda ihop fötterna och bar det med störta ansträngning ner till staden.

(Vildsvinet)

Dag 18 Stallet

Solguden Helios hade en snål son som hette Augeias. I hans stall stod rader av snövita tjurar som, när de var rena, gnistrade lika vackert som himlens stjärnor. Under vintern, när tjurarna fick vara inne, samlades mycket gödsel. Ingen gjorde rent i stallet. När våren kom behövde stallet verkligen storstädas och all gödsel köras till gödselstacken.

Nu ville kungen riktigt pröva Herkules. Han sände honom till Augeias stall för att göra det skinande rent på 24 timmar. Det visste han, var en omöjlig uppgift.

Till Herkules hjälp kom då Pallas Athena. Hon lät en fors rinna genom stallet och all gödsel spolades bort. Stallet blev så rent som det aldrig varit tidigare!

(Stallet)

Fåglarna

I Arkadiens berg fanns vildmark långt bortom vandringslederna. Herkules hade där förvandlat den steniga ödemarken till åkerland. I träskområdena hade han byggt kanaler som ledde bort vattnet, också där fanns nu åkrar och ängar. Runt om i landskapet vallade herdarna sina hjordar. Arbetet var dock riskabelt för i bergen höll en flock människoätande fåglar till. Med sina näbbar och klor slet de stora stycken ur sina offer.

Trots många försök lyckades inte Herkules skjuta någon fågel. Då skänkte Pallas Athena honom en kopparskallra som skramlade så högt att fåglarna skrämdes ut från sina gömslen. Nu kunde Herkules pilar träffa fåglarna som döda störtade ner på marken. Men några lyckades fly och flög med hesa skrän mot norr till Svarta Havets stränder, och där finns de än idag.

(Fågel)

Dag 19 Tjuren från Kreta

På ön Kreta härskade vid denna tid kung Minos. En gång under hans tid slapp Nordanvinden lös. Den hade länge varit bunden och flög nu tjutande ned från bergen och över Egeiska havets öar mot Kreta. Många drunknade i de vilda vågorna som Nordanvinden piskade upp.

Kung Minos lovade då, för att blidka Poseidon, att offra det första som flöt i land på Kreta. Aiolis, vindarnas Gud fångade Nordanvinden och havet stillnade.

I gryningen nästa dag kom en snövit tjur flytande på vågorna och tog sig utmattad i land på en strandäng. Kung Minos nändes inte offra den ståtliga tjuren utan lät den beta bland sina hjordar. Då blev Poseidon arg och lät göra tjuren rasande. Den galna tjuren sparkade upp heliga träd och trampade sönder flera altare när han stormade fram över ön.

Kungen i Mykene befallde Herkules att hämta den vita tjuren. Genom list och outtröttligt tålamod lockade Herkules tjuren ner till havet. Till slut var den så spak att den kunde lastas ombord på en båt och föras till Argolis.

(Tjuren)

De fyra hästarna

Herkules sändes allt längre bort för att utföra de storverk som kungen i Mykene önskade.

Nära Svarta Havet fanns Diomedes fyra vilda hästar. Dessa ville kungen ha.

Diomedes var son till krigsguden Ares och minst lika fruktad som sin far.

De fyra hästarna sparkade och trampade ihjäl skeppsbrutna människor och åt upp dem.

Herkules närmade sig försiktigt Svarta Havets norra strand i en liten båt. Han blev dock ett lätt byte för Diomedes som genast kastade honom i fängelse. Men Herkules lät sig inte vara fången någon längre tid. Han smet ur fängelset och lastade de fyra hästarna i gryningen på ett väntande skepp. Diomedes mannar försökte stoppa honom men Herkules slog tillbaka och kunde segla iväg.

När kungen i Mykene fick se hästarna ville han inte ha dem. Då sände Zeus sina vargar till Arkadiens skogar och lät dem jaga bort hästarna.

(4 hästar)

Dag 20 Bältet

Dottern till kungen i Mykene önskade sig det dyrbara skärpet som Amazonernas drottning ägde. Detta skärp var prytt med juveler och skänkte mod och kraft. Det var en gåva från Ares som satte stort värde på Amazonkvinnornas vilja att försvara sitt land.

Herkules fick nu bege sig till Amazonernas land för att föra bort skärpet. På stranden möttes han av Amazonkvinnorna som med spända pilbågar hotade att döda honom. Men Herkules framförde lugnt sitt ärende och Amazonerna tyckte sig aldrig ha sett en skönare yngling. Amazonernas drottning var genast villig att för Herkules skull avstå från sitt vackra bälte.

Från Olympens höga berg upptäckte Hera att uppdraget blev för lätt. Hon förvandlade sig till en Amazon och for med blixtens hastighet till ön Där Herkules var. Där lyckades hon få de andra Amazonerna att tro, att Herkules kommit för.

(Bältet)

Solgudens hjortar

Kungen i Mykene hade hört talas om Solguden Helios oxar. De betade på en ö där en fruktansvärt elak jätte härskade. Han hade inte mindre än tre huvuden, sex armar och ben. Herden som vaktade oxarna hade en hund med två huvuden som kunde skälla så högt att det mullrade genom dalarna.

Herkules fick i uppdrag att hämta oxarna. Först fick han gå till världens yttersta gräns. Där fick han stiga upp i Helios gyllene vagn och åka en lång väg. När han närmade sig ön gav hunden skall och väckte herden. Efter en kort men häftig kamp övermannade han herden och hunden. När Herkules drev ner oxarna till stranden kom jätten. Med en välriktad pil fällde Herkules honom. Så kunde Herkules föra de vackra oxarna till Mykene.

(Hjort)

Dag 21 De gyllene äpplena

När Zeus och Hera firade sitt bröllop fick de ett träd med gyllene äpplen av jordens Gudinna Gaia. Den som åt av frukten vann evig ungdom. Herkules fick i uppdrag att föra de gyllene äpplena till kungen i Mykene. Det var ett farofyllt uppdrag. Vägen till ungdomens träd slingrade sig långt bort. Trädgården där äppelträdet stod vaktades av en eldsprutande drake. Jätten Atlas som bar upp himlavalvet på sina axlar lovade att döda draken om Herkules bytte med honom. Medan Herkules bar himlavalvet kunde Atlas besegra draken och hämta äpplena. Kungen i Mykene skänkte dock alla äpplen utom ett, åter till Herkules, som offrade dem till Pallas Athena. Hon förde dem till Hesperidernas trädgård, det enda stället där den eviga ungdomens äpplen kunde förvaras säkert.

(Äpple)

Kerberos

Det sista och allra svåraste uppdraget Herkules fick var att hämta upp Hades vakthund Kerberos från underjorden.

Men när kungen fick se den trekäftade hunden blev han så rädd att han genast befallde Herkules att föra tillbaka Kerberos till dödsriket.

Kungen bestämde sig sedan för att inte smaka på det gyllene äpplet som han sparat från ungdomens träd. Han ville inte ängslas i oändliga tider för att mista sin kungahärlighet.

Med en suck fogade han sig i alla dödligas lott.

När Herkules långt senare dog, följdes han av Hermes till Olympens berg, där han blev Gudarnas like.

(Kerberos)

Dag 22 Trojanska kriget

En gång vid ett stort bröllop blev alla Gudar och Gudinnor bjudna utom tvedräktens Gudinna Eris. Medan bröllopet pågick öppnade Eris en dörr på glänt och kastade in ett äpple med påskriften: Åt den skönaste Gudinnan! Genast började alla Gudinnorna att tävla om äpplet.

I staden Troja levde vid denna tid en underskön konungason vid namn Paris. Han blev utsedd att döma vem av Gudinnorna som var skönast. Hera lovade honom makten över jordens alla länder, Pallas Athena att lära honom alla vetenskaper och konster och Afrodite att ge honom den skönaste kvinnan på jorden till gemål. Det sista behagade Paris mest och han gav äpplet åt Afrodite.

Paris kom till Sparta och fick där se kung Menelaus dotter Helena, den skönaste kvinnan han sett. Han beslöt sig för att röva med sig Helena till Troja och Afrodite beskyddade hans färd.

Detta dåd väckte grekernas ilska och de bestämde sig för att hämnas på Paris och hämta hem Helena. Den grekiska hären leddes av Agamemnon, bror till kung Menelaus. I hären fanns bland annat Odysseus och Akilles.

Väl framme vid Troja drog grekerna upp sina båtar på sandstranden och slog läger. Nu började belägringen av staden. Striderna varade i hela tio år utan att grekerna kunde inta Troja. Många trojaner och greker dog i kampen. Innan staden till sist kunde intas dog Akilles efter att han träffats av en giftig pil i hälen från Paris båge.

När grekerna insåg att de inte kunde erövra Troja i strid, tänkte Odysseus ut en list. Han lät bygga en ihålig, jättestor trähäst där han själv och flera soldater kunde gömma sig.

De andra i den grekiska armén låtsades segla hem, men gömde sig i själva verket strax utanför kusten.

Trojanerna jublade och trodde att kriget äntligen var slut. De strömmade ut från staden och fick då se trähästen. Förvånade och nyfikna beslöt de att föra in hästen i staden.

När det blev natt klättrade Odysseus och hans följeslagare ut och öppnade stadsportarna. De övriga i armén hade seglat intill land igen och smög sig in i staden. Nu satte de Troja i brand. Grekerna kunde sedan påbörja seglatsen hem med Helena och alla sina skatter.

(Trojanska hästen)

Dag 23 Odysseus irrfärder

Odysseus fick en förbannelse av Poseidon och skulle få färdas på havet i evighet utan att nå fram till Ithaka.

Hemfärden från Troja blev en äventyrlig färd. Odysseus maka Penelope satt på ön Ithaka och väntade i många år för att få se skeppen dyka upp vid horisonten.

(Odysseus i sin segelbåt)

Odysseus hos Cykloperna

De hemvändande grekerna landsteg en dag på Cyklopernas ö. Där blev de instängda i en grotta tillsammans med en Cyklop. För att bli fria tänkte Odysseus ut en list. När Cyklopen druckit sig rusig av vin frågade han Odysseus vad han hette. Jag heter Ingen, svarade Odysseus. Cyklopen grimaserade och sa att han skulle äta upp Odysseus sist av grekerna, fram till dess får du vara min gäst. Så föll Cyklopen i djup sömn. Knappt hade han somnat förrän Odysseus och några män borrade in en stör, tjock som en skeppsmast, i Cyklopens öga. Med ett illtjut for Cyklopen upp. Han ropade högt: Ingen har gjort mig illa! De andra Cykloperna som fanns utanför grottan trodde att han blivit tokig.

På morgonen tog cykloperna bort den stora stenen som låg för grottöppningen. Sedan satte de sig utanför medan getterna gick ut på bete. Odysseus och hans män klängde sig fast under getternas magar. På så sätt kunde de smita ur fångenskapen. Väl ombord på sina skepp kunde inte Odysseus låta bli att ropa sitt riktiga namn. När cykloperna hörde det blev de arga och bad Poseidon att förfölja dem med stormvindar.

(Cyklop)

Dag 24 Odysseus på Vindarnas ö

Men Odysseus och hans män seglade oskadda genom vågorna. De beslöt sig för att gå i land på Eolus ö. Eolus, som var vindarnas härskare, kunde lösa den vind som behövdes. Alla vindar var fastbundna med kedjor i en grotta. Vid avfärden fick Odysseus en lädersäck med några vindar inknutna. Endast västanvinden, Zephyr, blåste i seglen. Odysseus förbjöd sina män att öppna säcken men när han sov kunde de inte låta bli. Den storm som nu blåste upp var så vild att endast Odysseus skepp klarade sig.

Äventyren fortsatte för Odysseus och hans män. Så småningom kom de till kusten där

Sirenerna bodde.

(Vinden som slapp lös ur lädersäcken)

 

Dag 25 Odysseus och Sirenerna

Sirenerna hade en kvinnoöverkropp och nedtill var de fåglar med vassa klor. Varje sjöman som hörde deras sång fick en stark längtan att komma närmare dem. Men de som landsteg på Sirenernas ö blev slitna i stycken och uppätna.

Odysseus som kände till Sirenerna, lät stoppa vax i sina och besättningens öron och bad själv att bli fastbunden vid masten. Sirenerna fick sjunga förgäves den gången Odysseus seglade förbi.

(Siren)

Dag 26 Odysseus, Skylla och Karybdis

Vid Messianska sundet var man tvungen att segla mellan två havsvidunder. Det ena, Skylla, sträckte ut sina sex ormhuvuden från en klippgrotta. Försökte man undvika Skylla, råkade man ut för Karybdis i vars gapande svalg en vattenvirvel bildades vid varje andetag.

Odysseus män rodde av alla krafter. Men Skylla var snabbt framme och slukade sex män. Sedan lyckades båten ta sig vidare utan att Karybdis nådde fram.

(Skylla och Karybdis)

Dag 27 Odysseus hemkomst

Efter tio års irrfärder kom Odysseus hem till Ithaka. Pallas Athena mötte honom på stranden och berättade om alla objudna gäster som kommit för att fria till Penelope. Odysseus blev med hjälp av Pallas Athena förvandlad till en gammal tiggare och begav sig in i sitt eget palats. Ingen kände igen honom.

När kvällen kom avslöjade han för sin son vem han var och när alla friarna somnat bar de iväg deras rustningar och gömde dem.

Nästa dag ordnade Penelope en tävling. Den som kunde skjuta med Odysseus pilbåge genom tolv öglor skulle få gifta sig med henne. Alla friarna fick prova, men ingen lyckades.

Då steg tiggaren fram och ville också prova. Alla skrattade, men Odysseus tog vant upp sin gamla pilbåge, siktade och sköt i väg en pil som for rätt genom alla ringarna. Det gick ett sus genom gruppen av friare. För att hämnas sköt nu Odysseus på friarna. De blev arga och ville ta till vapen, men fann att alla pilbågar, svärd och spjut var borta. Skrämda rusade de därifrån.

Äntligen kunde Penelope omfamna sin make och hälsa honom välkommen hem till Ithaka.

(Odysseus och Penelope)

Dag 28 Sparta

I Sparta bodde ett folk som hade mycket stränga lagar. Deras ledare ville göra dem till tappra och härdiga krigare. Redan barnen uppfostrades hårt.

De nyfödda barnen besiktigades noga. Alla vanskapta eller svaga sattes ut för att dö. De friska barnen fick vara hos sina föräldrar till sju års ålder, sedan togs de till statliga skolor för att de inte skulle bli bortskämda av sina föräldrar. I skolan fick flickorna och pojkarna öva sig i brottning, simning, löpning, fäktning och spjutkastning. De fick sova på säv som de själva plockat med bara händerna. Året runt bar de lika tunna kläder och de gick alltid barfota. Allt eftersom vande de sig att uthärda både kyla och smärta utan att klaga. Maten de fick var enkel och knapp. För att få mer mat var det tillåtet att stjäla. På så sätt fick de öva sig i uppfinningsrikedom, vilket var bra i krig. Om de blev ertappade vid en stöld fick de stryk. Men inte för att de stal utan för att de gjort det så dåligt att de blivit upptäckta. Onödigt prat var förbjudet. Blev en spartan tillfrågad något skulle han svara kort och fyndigt.

I strid var spartanerna oslagbara. Sträng disciplin och kampvilja gjorde dem omtalade. En spartan skulle antingen segra eller dö. Länge var Sparta den starkaste staten i Grekland.

(Spartakrigare)

Dag 29 Aten

Aten låg på en höjd, Akropolis kulle. Staden var omgiven av ett torrt och stenigt landskap. Människorna kunde inte försörja sig enbart på jordbruk. Hantverket kom då att få stor betydelse. Man gjorde såväl nyttiga som vackra föremål. Handeln med dessa ledde också till att atenarna lärde känna andra språk och kulturer.

I Sparta kunde man hålla sams med hjälp av de stränga lagarna. I Aten, som blivit republik, var det tvister och oenighet. De som regerade i Aten lät sig mutas och gav sina vänner fördelar. Slutligen blev missnöjet så stort att Atenarna gjorde uppror. År 594 f.Kr valdes Solon till Atens lagstiftare. Han lade grunden för demokratin. Aten styrdes av 9 arkonter, som i sin tur styrdes av ett råd bestående av 400 medborgare. De viktigaste frågorna avgjordes dock av folkförsamlingen som bestod av alla fria atenska män. De sammanträdde på aguran, torget. Alla fria, atenska män kunde yttra sig och hade rösträtt vid sammanträdena. Omröstning skedde med handuppräckning, det förslag som vann hade samlat flest uppräckta händer. Än idag talar vi om demokrati, folkstyre.

Precis som i Sparta var barnens uppfostran viktig. Men i Aten fick barnen stanna i hemmen. Pojkarna undervisades tillsammans av privata lärare. De övade sig bland annat i gymnastik och hantera vapen på stora öppna platser som kallades gymnasium.

I Aten var det dock inte bara kroppen som skulle skolas utan också själen. Pojkarna fick lära sig verser ur Illeaden och Odyssén utantill. De fick också lära sig att tala väl – retorik. Pojkarna deltog även vid domstolarna där de fick lära sig statens lagar och seder. De allra flesta spelade flöjt eller cittra och sjöng i kör, musiken avsågs viktig och förädlade människans hjärta.

Flickorna fick en helt annorlunda uppfostran. De skulle inte lägga sig i statens angelägenheter utan växte upp i sina hem. Där fick de utbildning i hushållssysslor och handarbete.

(Aguran)

Dag 30 Olympiska spelen

I det gamla Grekland ansågs idrotten mycket viktig. Vart fjärde år, med start år 776 f.Kr, anordnades de Olympiska Spelen. Då samlades många män på en arena för att tävla mot varandra i en rad olika idrotter. Femkampen var en av de mest ärofyllda tävlingarna. I femkampen ingick: längdhopp, spjutkastning, löpning, diskus och brottning. När deltagarna skulle brottas blev de insmorda i olja och sedan fick de rulla sig i sand.

På hippodromen körde man i kapp med fyrspann. Alla segrare fick en olivkrans på sitt huvud och äran räknades som det finaste priset. De Atenare som vann fick en stor summa guldmynt av de stadens ledning, medan för spartanerna blev belöningen att inta den farligaste platsen på slagfältet.

Grekerna gjorde sin tidräkning efter olympiaderna. Den tid av fyra år som gick mellan varje spel kallades en olympiad.

De Olympiska spelen upphörde år 389 e.Kr, men återupptogs igen år 1896 i Aten.

(De 5 ringarna)

Dag 31 Alexander den store 356 – 323 f.Kr

Alexander var son till Filip II av Makedonien. Han fick en förnämlig uppfostran av Greklands mest lärda män, bland annat Aristoteles som varit elev Sokrates elev Platon.

Alexander visade tidigt att han var en skicklig ryttare. Hans häst Bukefalos var en svårtämjd vilde innan Alexander lyckades rida honom.

Vid tjugo års ålder dog Alexanders far Filip II. Då beslutade sig Alexander för att själv leda fälttåget mot Persien. Hären bestod av 35.000 man. Man tog sig över vid Hellesopren och lyckades besegra Persiens konung Darius III. Genom denna seger blev Alexander herre över Mindre Asien.

Hären under Alexanders ledning fortsatte att segra i flera krig mot Perserna. På så sätt erövrade de Syrien, Fenicien, Palestina och Egypten. Efter att Darius III dött utropade sig Alexander även till kung över Persien.

År 327 drog Alexander och hans här mot Indien. Landet var så gott som okänt för trupperna.

Här mötte de elefanter som bar på små hus, fulla med indiska krigare. Hästarna i Alexanders armé ryggade och striderna inleddes försiktigt. Men snart hade soldaterna övertaget mot de indiska hinduerna. Alexander blev efter flera strider även härskare över Indien.

Nu ville Alexander till den stora Oceanen där solen gick upp varje morgon. Men hans soldater ville tillbaka hem. Med harm i hjärtat fick Alexander ge befallning om återtåg.

De vandrade längs floden Indus, gick genom öknen där de blev utmattade av törst och hunger. Många av soldaterna dog. Först i Babylon fick de äta sig mätta och dricka sig otörstliga. Denna stad ville Alexander göra som huvudstad i sitt rike.

Han ville ena alla folk och vart än hans här kom hade lagt grunden till nya vägar och byggnader. En av de mest kända städer han anlagt är Egyptens huvudstad Alexandria. Men innan Alexander hunnit med att ena alla folk, och mitt uppe i allt styrande över sitt enorma rike blev han svårt sjuk. När han kände att han inte hade långt kvar bad han sina fältherrar att utse den mest värdiga till sin efterträdare. Så dog Alexander 33 år gammal.

Fältherrarna kunde inte enas om vem som skulle bli Alexanders tronarvinge utan väldet föll sönder i tre delar efter tjugo års strider: Makedonien med de Grekiska staterna, Syrien och Egypten

(Alexander till häst)

Lycka till med perioden!