En forskare som gjort sig många tankar om funktionsnedsättningar är professor Per-Anders Rydelius vid Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus.
I en intervju i Pedagogiska magasinet (http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2010/05/07/larande-handlar-ocksa-mognad) gör han upp med många föreställningar som varit dominerande de senaste åren:
Han är en profet för den kunskap om barn som han anser har tappats bort på vägen. Det handlar om mognad, utveckling, förändring. Om att barn i stället för att sjukdomsförklaras med bokstavs-diagnoser bör ses som pedagogiska utmaningar.
Mognad är en förändring som även gäller kognitionen. Det var tidigare allmänt erkänt och accepterat men blev, enligt Per-Anders Rydelius, omodernt ungefär när 1969 års läroplan (Lgr 69) kom.
– Då blev det i stället modernt att tänka att alla barn vid en viss ålder kunde klara samma krav, medan det mycket tydligt ändå var utsagt att inlärningsålder och levnadsålder inte går hand i hand.
Det visade både svensk och internationell forskning. Enligt de tester som gjordes kan spridningen i inlärningsålder bland tolvåringar variera från ungefär åtta och ett halvt år till arton och ett halvt års ålder.
Det här är i dag helt bortglömt, respekten för individuella mognadsskillnader har försvunnit, säger han konstaterande.
Rydelius är också kritisk till att den medicinska världen fått en så stor dominans över bedömningen av barns behov i skolan, han anser att skolmognadstest borde återinföras för att barn ska bli bemötta på rätt nivå. Men det handlar inte bara om det:
Om vi går tillbaka till hur man jobbade med uppmärksamhetsstörda barn i den gamla svenska skolan så hade man förstått att uppmärksamhetsproblemet är ett pedagogiskt problem mer än ett medicinskt. Tänkandet om att man måste stödja barn med långsam inlärningsförmåga som inte hänger med, det försvann väldigt fort under 1970-talet.
Nya spännande studier visar hur bemötandet antingen hjälper barn i utvecklingen eller försvårar för dem. Miljön kan inverka positivt eller negativt på den växande hjärnan och viktigast är att förstå den stora normalspridningen i barns utveckling, menar han.
– I en stor undervisningsgrupp kan inte en ensam lärare möta alla barns skilda behovsnivåer. Hur hjärnan utvecklas och skolan organiseras hänger ihop. Så man måste ödmjukt ta till sig att den pedagogiska miljön, den sociala miljön och förståelse för barns utveckling tillsammans avgör hur det går för barnet.
Rydelius menar att inkludering (vilket innebär att barn med funktionsnedsättningar tar del av den vanliga undervisningen) måste göras annorlunda än idag men att den i princip är riktig. Den forskning som fokuserar på hjärnan behöver inte stå i motsatsförhållande till ett holistiskt perspektiv:
– Just nu är hjärnforskning och kognitiv forskning mode.  Dagens hjärnforskning liksom dagens genforskning har haft en enorm genomslagskraft. Det sista när det gäller genforskning är att man har börjat förstå att generna samverkar med miljön. På samma sätt kommer man så småningom att komma fram till hjärnans behov av interaktion med sin miljö för att det ska ske en utveckling.
Han tror att den holistiska synen på barn successivt är på väg tillbaka. Att det finns en ökande förståelse för behovet av en miljö som både tillgodoser de psykosociala känslomässiga och de kognitiva behoven.
– Under 1960-talets psykodynamiska, psykoterapeutiska fas blev det fult att testa barn, att diagnostisera. Det blev ett tomrum för mer biologisk forskning, men nu när det tomrummet fyllts ut kommer vi att återgå till ett holistiskt synsätt – just genom att den moderna molekylärgenetiska forskningen har visat på miljöns betydelse, avslutar han.
Ett mer holistiskt synsätt innebär dock att pedagogisk erfarenhet måste få en större tyngd än vad den har idag. Något har gått snett när främst medicinska diagnoser används för att rättfärdiga pedagogiska åtgärder som lärarna sedan länge bedömt som nödvändiga men inte kunnat få igenom eftersom det “krävs en diagnos”. Tyvärr säger det också en hel del om hur vi värderar lärarnas yrkeskunskap och erfarenhet.


Categories: Allmänt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: