Vi har tidigare flera gånger skrivit om ADHD här på bloggen. Bland annat här:
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/06/sanningsord-om-overtro-pa-diagnoser-och.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/fel-pa-undervisningen-eller-pa-barnen.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/adhd-och-rorelse.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/adhd-debatten-gar-vidare.html
De senaste dagarna har problematiken aktualiserats igen, bland annat genom en ledarartikel i Gotlands Tidningar (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=7943342) som starkt kritiserar den ökade läkemedelsanvändningen vid ADHD.
Artikeln ledde oss vidare till Karolinska Institutets temaartikel om ADHD som delvis tidigare publicerats i tidskriften Medicinsk Vetenskap (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=38724&a=118407&l=sv).
I artikeln tydliggörs bland annat att gränsen mellan personlighet och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är flytande:
– Det finns ingen klar gräns mellan adhd och normal utveckling, och i vår forskning försöker vi identifiera barn i riskzonen snarare än att nödvändigtvis ställa en formell diagnos. Det viktiga är att hitta sätt att hjälpa det individuella barnet i vardagen, säger Lisa Thorell (docent i psykologi som forskar på barn i förskoleåldern med ADHD).
Kreativitet, oräddhet och handlingskraft är positiva egenskaper som också förknippas med adhd. Lisa Thorell är inriktad på att hitta styrkor att bygga vidare på i stället för att bara fokusera på svagheter.
Forskningen har visat att det ligger biologiska faktorer bakom ADHD problematiken, det är alltså något man föds med, en del av personligheten:
Den höga ärftligheten och neurobiologiska grunden gör att det inte finns några bra sätt att förebygga adhd, funktionsnedsättningen kan betraktas som medfödd och finns troligen kvar hela livet.
– Koncentrationsproblematik och hyperaktivitet kan leda till problem oavsett om de är tillräckligt stora för att ligga till grund för en adhd-diagnos. Diagnosen är ett sätt att fånga upp dem har störst problem, säger han.Sven Bölte är inne på samma linje och menar att fokus i forskningen rör sig bort från diagnoser och “antingen-eller-tänkande” till att mer studera betydelsen av gradvisa nedsättningar i olika kognitiva funktioner. Det hindrar dock inte att diagnosen adhd har en viktig funktion.
– Jag tror också att samhället har blivit mindre tillåtande för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det gör att problem som annars inte skulle märkas blir större, säger hon.
Susanne Bejerot anser att mer forskning behövs kring orsaker, och vilka behandlingsinsatser som fungerar bäst. Men faktum kvarstår, menar hon, att adhd inte kan botas.
– Adhd är något man är, inte något man har. Den enda vägen framåt är att skapa ett samhälle där personer med funktionsnedsättningar får ta plats. Kanske måste varje arbetsplats ha en eller ett par tjänster som är utformade för personer med funktionsnedsättningar. Omgivningen måste ta ett mycket större ansvar, säger hon.