På DN Debatt skrev Per Kornhall, undervisningsråd vid Skolverket häromdagen ett debattinlägg om skolan som fick mig att börja fundera:
Läs inlägget här:
Men även detta är intressant i sammanhanget:
Även om inläggeet känns lite väl bakåtsträvande tycker jag nog ändå att han har ett par viktiga poänger. I princip blandar han dock ihop två helt olika frågor, nämligen kommunaliseringen av skolan och friskolereformen. Dessutom tar han in en tredje aspekt som jag inte tänker kommentera för ögonblicket, nämligen målstyrningen.
Finns det skäl att ifrågasätta dessa två grundläggande reformer? Svaret är ja i bägge fall, men vad det gäller friskolereformen måste svaret nyanseras.
Kommunaliseringen av det allmäna skolväsendet
Jag tror allt fler börjat komma till insikt att kommunaliseringen starkt bidragit till skolans allmäna nedgradering vilket inte minst kommer till uttryck i statusen på lärar- och rektorsyrket. När det bara finns 0,6 sökande per ledig rektorstjänst, när utbildningsplatser på lärarutbildningarna står tomma och en välutbildad lärare kan tjäna som en busschaufför, då har något gått galet som inte är bra för landet. För kommuner som kämpar med socialbudgetar, äldreomsorg och parkskötsel är helt enkelt skolan för attraktiv som sparprojekt och de klarar inte av att se den som en samhällsinvestering. Ett första steg vore kanske att förstatliga gymnasieskolan för att sedan ta steget till grundskolan.
Friskolereformen
Waldorfskolorna var på många sätt pionjärer med alternativ pedagogik och självstyrande skolor och slogs därför med rätta för en rättvis finaiering via en skolpeng som följer eleverna. Inte minst Waldorfskolornas lobbyarbete ledde fram till friskolereformen. Vad kanske ingen kunde förutse var att det kan vara så lönsamt att driva skola att stora koncerner bildades med skoldrift som affärsidé. Att en och annan lycksökare drogs till branschen var kanske däremot ingen större överraskning. Tyvärr har friskolereformen fått lite av en svart skugga efter sig i takt med rapporter om övervinster, dålig undervisning och fokusering på inkomstarka områden.
Från waldorfhorisont tänker jag på uttalanden från Rudolf Steiner i samband med grundandet av den första Waldorfskolan i Stuttgart. Steiner menade att Waldorfskolan varken var till för att tjäna statens eller näringslivets intressen och skulle vara absolut fristående från bägge dessa makter. Skolan skulle endast tjäna BARNET, den växande människan och dess utveckling till en fri varelse som själv kunde vara med och gestalta framtiden. Som en logisk följd skulle alla ev. vinster som genererades i skolverksamheten återinvesteras i den samma så att den kom barnen till godo. Sedan dess drivs alla (över 1000) Waldorfskolor som stiftelser eller ideella föreningar, och inte som aktiebolag. Inga pengar flyter ut ur verksamheten utan kommer alltid nuvarande och framtida generationer tillgodo.
Jag tror att friskolereformen måste korrigeras så att det blir mer gynnsamt att driva skolor från en ideel ståndpunkt, och mindre från en kommersiell. Det finns säkert olika sätt att uppnå detta, t.ex. genom att begränsa vinstuttaget eller att ge stiftelser och föreningar högre skolpeng eller andra avdragsrätter, men en friskolerörelse som bygger på lärares och föräldrars engagemang istället för koncerntänkande borde leda till en annan utveckling än den som Per Kornhall kritiserar. Jag tycker fortfarande Steiners hållning att skolan främst skall tjäna BARNET håller, nästan 100 år senare./Örjan
Categories: Allmänt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: