I klass 8 är eleverna riktiga proffs i ämnet geografi. Nu återstår bara den ”Nya världen”, det vill säga Nord- och Sydamerika samt polarområdena och så är jorden komplett. Eventuellt kan Australien/Oceanien vara kvar också, om det inte hanns med i klass 7.
Om ämnet Geografi
När det gäller Nordamerika med USA och Canada är det naturligt att lägga stor vikt vid namngeografi som stater, städer och vatten. När det gäller Syd- och Centralamerika kanske man bara tar upp ett par länder lite mer noggrant (alltefter tycke och smak), men själva tonvikten kan man lägga på mer jämförelser mellan olika ytterligheter, som olika kulturer, naturtyper etc.
Eftersom geografin i klass 8 är elevernas sista ”riktiga” geografiperiod, kan man öka kraven något på vad de ska redovisa (se kunskapskraven). Eleverna behöver ”få upp ångan lite” inför gymnasiet, för lågt ställda redovisningskrav i klass 8 ger fel signaler inför de sista klasserna där kunskapskraven allteftersom ökas.
Det moderna livet i landet skall stå sida vid sida med landets historia. Eleverna ska känna att de får en absolut dagsfärsk genomgång av landet, samtidigt som de har en god baskunskap i landets utveckling. G
Beskrivning av periodens centrala innehåll:
Nordamerika, Sydamerika och Centralamerika
• Geografi i ett ekonomiskt perspektiv.
• Namn och läge på länder, (Stater- USA) vatten, öar, berg, öknar, regioner och orter.
• Kolonialismens konsekvenser för ursprungsbefolkningen och olika typer av migration och urbanisering samt hur befolkningen är fördelad över Amerika idag.
• Betydelsen av nya råvaror och handelsvägar och hur människors försörjning och handelsmönster förändrats.
• Var olika varor och tjänster produceras och konsumeras samt hur varor transporteras. Hur människors försörjning och handelsmönster har förändrats över tid.
• Samtal om den stora utvandringen till Amerika, immigration, integration och segregering.
• Vilhelm Mobergs böcker om utvandrarna – läsa utdrag.
• Sydamerika, USA och Kanada, dess klimat, råvarutillgångar, uppdelning i delstater och ursprungs- befolkning.
• Samtal om miljö och klimat, översvämningar, torka, jordbävningar.
• Samtal om intressekonflikter om naturresurser.
• Samtal om fattigdom, ohälsa, befolkningstäthet, klimat och naturresurser.
Genom undervisningen i ämnet geografi ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att:
• analysera hur naturens egna processer och människors verksamheter formar och förändrar livsmiljöer
• utforska samspelet mellan människa, samhälle och natur
• göra geografiska analyser av och värdera resultaten med hjälp av kartor och andra geografiska källor, teorier, metoder och tekniker
• värdera lösningar på olika miljö- och utvecklingsfrågor utifrån överväganden kring etik och hållbar utveckling.
Bedömning av elevens kunskaper i geografi (ligger till grund för det skriftliga omdömet och riktbetyget):
* förmågan att kunna föra underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av befolkningsfördelning, migration, klimat, vegetation och klimatförändringar
* förmågan att använda geografiska begrepp på ett fungerande sätt
* förmågan att undersöka var olika varor och tjänster produceras och konsumeras, och beskriver geografiska mönster av handel och kommunikation samt föra underbyggda resonemang om hur dessa mönster ser ut och hur de har förändrats över tid samt orsaker till och konsekvenser av detta
*förmågan att föra underbyggda resonemang om klimatförändringar och olika förklaringar till dessa samt deras konsekvenser för människa, samhälle och miljö teorier, metoder och tekniker på ett fungerande sätt, samt föra resonemang om olika källors trovärdighet och relevans
* förmågan att undersöka världen och använda kartor och andra geografiska källor,
* godkända kunskaper om Amerikas namngeografi (minst 50 % rätt på namngeografiproven)
* kunna visa detta genom att beskriva lägen på och storleksrelationer mellan olika geografiska objekt
* förmågan att kunna resonera om olika ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsfrågor och redogöra för underbyggda förslag på lösningar där konsekvenser för människa, samhälle och natur vägs in
Kunskapskrav för betyget E (förenklade):
* Eleven har grundläggande kunskaper om samspelet mellan människa, samhälle ochnatur, och visar det genom att föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av befolkningsfördelning, migration, klimat, vegetation och klimatförändringar i olika delar av världen.
* Eleven kan även använda geografiska begrepp på ett i huvudsak fungerande sätt.
* Eleven kan undersöka var olika varor och tjänster produceras och konsumeras, och beskriver då enkla geografiska mönster av handel och kommunikation samt för enkla och till viss del underbyggda resonemang om hur dessa mönster ser ut och hur de har förändrats över tid samt orsaker till och konsekvenser av detta.
* Eleven kan undersöka omvärlden och använder då kartor och andra geografiska källor, teorier, metoder och tekniker på ett i huvudsak fungerande sätt, samt för enkla och till viss del underbyggda resonemang om olika källors trovärdighet och relevans.
* Eleven har grundläggande kunskaper om världsdelarnas namngeografi och visar det genom att med viss säkerhet beskriva lägen på och storleksrelationer mellan olika geografiska objekt.
* Eleven kan resonera om olika ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsfrågor och redogör då för enkla och till viss del underbyggda förslag på lösningar där några konsekvenser för människa, samhälle och natur vägs in.
Kunskapskraven för betyg A – E finns på skolverket.se
Morgonlektionernas disponering under geografiperioden:
Dagens ordspråk ca 5 minuter
Återblick 15 – 20 minuter, powerpoint, kortfilmer från Youtube
5 minuters paus
Det nya för dagen 45-60 minuter
Eget arbete ca 20 minuter
Världen idag ca 10 minuter
De texter, bilder och kartor som inte blir klara i skolan behöver göras färdigt hemma.
För de som missar någon lektion finns all text på schoolsoft (förkortade texter finns sist i dokumentet).
Exempel på extra anpassningar:
Skriva rent halva diktamen (men skriva hela under själva diktamen)
Skriva av kortare texter istället för att anteckna (texterna står med fet, kursiverad stil sist i Geografidokumentet)
Rita färre bilder – koncentration på kartorna
Extra tid för det skriftliga provet
Namngeografiproven behöver endast rätt siffra skrivas vid rätt plats
Schema för periodens innehåll läggs ut på Schoolsoft första perioddagen
Övningskartor för namngeografin delas ut första perioddagen
Se terra (gratisapp) rekommenderas utanför skoltid
Möjlighet att skriva periodhäftet på dator utanför skoltid
Användning av chrome books vid vissa uppgifter
Talsyntes – möjlighet att lyssna på texterna
Filmer på youtube – kunna se det vi sett på lektionerna en gång till
Powerpoint läggs ut på Schoolsoft
Om förkortade texter:
Dessa texter används endast av de elever som av olika anledningar behöver mer hjälp för att skriva sina periodhäften. De förkortade texterna kan också användas av elever som till exempel varit sjuka och missat lektioner.
Geografi klass 8 Amerika
Vecka 1
Dag 1 Stor karta Nord- och Sydafrika, Diktamen: Inledning, rita stor karta
Dag 2 Läsa och sammanfatta text: Natur och klimat i USA
Dag 3 Anteckna: USA’s befolkning
Vecka 2
Dag 4 Diktamen: Näringslivet i USA, Bild: karta över USA’s stater
Dag 5 Anteckna: Jord- och skogsbruk, mineraltillgångar, energi, miljö och kommunikationer
Dag 6 Anteckna: Statsskick
Dag 7 Läsa och sammanfatta text: Historia 1700/1800-talen – nu
Dag 8 Konstnärlig uppgift: Indianer
Vecka 3
Dag 9 1 Namngeografiprov USA’s stater, Diktamen: Inbördeskriget
Dag 10 Anteckna: Canada och Arktis, Bild: Karta Canada och Arktis
Dag 11 Anteckna: Canadas befolkning
Dag 12 Läsa och sammanfatta text: Samhället i Canada
Dag 13 Konstnärlig uppgift: Inbördeskriget
Vecka 4
Dag 14 Diktamen: Sydamerika – inledning
Dag 15 Anteckna: forts. Sydamerikas natur, Bild: Karta över Syd- och Centralamerika
Dag 16 Anteckna: Sydamerikas befolkning
Vecka 5
Dag 17 Diktamen: Länderna i Sydamerika, Namngeografiprov Nord- och Sydamerika,
Dag 18 Anteckna: Centralamerika – Mexiko
Dag 19 Skriva 3 – 5 meningar om varje land i Centralamerika
Dag 20 Göra färdigt i periodhäften
Dag 21 Skrivning utan periodhäfte Nord- och Sydamerika och Centralamerika samt namngeografi Centralamerika
OBS! Texterna nedan omfattar periodens innehåll. Olika elever läser/skriver olika texter. Ingen elev skriver/läser all text!
Förkortade texter finns sist i dokumentet.
Amerika
Dag 1 Diktamen: Amerika – inledning
Amerika är den kontinent – eller “dubbelkontinent” – som omfattar landmassorna på västra halvklotet mellan Atlanten och Stilla havet. Till Amerika brukar också räknas de stora öarna norr om kontinenten, till exempel Grönland. Från Grönlands nordspets till Amerikas sydspets – Kap Horn – är avståndet 16 000 km.
Amerika indelas i två världsdelar, Nordamerika och Sydamerika. Gränsen mellan dem går genom Panamakanalen. Den smala landtunga som utgör området söder om Mexico och norr om gränsen till Sydamerika kallas Centralamerika eller Mellanamerika och betraktas ofta som en särskild region, liksom övärlden i nordöst, Västindien/Karibien.
Namnet Amerika namngavs 1507 efter upptäcktsresanden Amerigo Vespucci.
Invandringen ägde huvudsakligen rum när en bred landbrygga, fanns mellan Alaska och Sibirien: 50 000 – 10 000 f.Kr.
Befolkningen beräknas ha ökat snabbt, samtidigt som den intensiva jakten bidrog till att flera djurarter dog ut, däribland mammuten, mastodonten och vildhästen.
Odling kan säkert beläggas i Mexico 5000 f.Kr. Den viktigaste grödan var majsen, men över 100 växter odlades i Amerika, däribland bönor, pumpa, potatis, tomater, tobak och kakao.
Den första högkulturen i Mexico uppstod under 1200-talet f.Kr. och följdes av andra.
På det bördiga låglandet inom Yucatán grundades mayakulturen. De flesta av dessa civilisationer gick emellertid under på 700- och 900-talen e.Kr.
Aztekerna underkuvades av Hernán Cortés 1521. Den mäktigaste högkulturen i Nya världen var inkariket, som uppstod i centrala Anderna och som varade fram till den spanska erövringen 1533.
När portugiserna seglade runt Afrika och nådde Indien 1498, hade Columbus spanska skepp 12 oktober 1492 nått vad han trodde var Asiens övärld i väster.
USA – United States of America – Amerikas förenta stater
USA är ett land i Nordamerika med över 300 miljoner invånare.
Landet grundades 1776 när 13 engelska kolonier på östkusten förklarade sig självständiga från moderlandet. Vid den första folkräkningen hade USA drygt 3 miljoner vita och 750 000 svarta, indianer räknades inte.
USA består av 50 delstater jämte förbundsdistriktet District of Columbia. Ett antal områden i Amerika och Oceanien är knutna till USA på olika sätt och med skiftande former av självstyre. Störst är Puerto Rico, som liksom amerikanska Virgin Islands ligger i Västindien. Viktigast i Oceanien är Guam och American Samoa.
Huvudstaden i USA heter Washington D.C. och har drygt en halv miljon invånare.
USA är ett stort land, 20 gånger ryms Sverige inom dess gränser. Från östkusten till västkusten är det 4 000 km, och från Canada till Mexico är det 2 500 km.
Stjärnbaneret, The Stars and Stripes är namnet på USA:s flagga. Namnet syftar på hörnfältet med stjärnor, en för varje delstat. Nuvarande antal är sedan 50 stycken.
Dag 2 – läsa och sammanfatta, 3 sidor
Naturen
En äldre bergskedja brer ut sig längs östra sidan och en yngre längs den västra. Ett stort och lågt område finns däremellan, där Mississippifloden med bifloder, Missourifloden och Ohiofloden rinner.
Längst i söder och öster finns en kustslätt. Den byggs upp av unga, lösa sediment och når upp till 800 km bredd utmed Mexikanska golfen. Den innefattar hela Floridahalvön. Höjden överskrider inte 100 meter över havet och ligger ibland under 5 meter. Översvämmade floddalar bildar mynningsvikar, till exempel Chesapeake Bay och Delawarebukten. Sandrevlar, strandsporrar och strandsjöar med sumpmarker förekommer utmed stora delar av kusten. Utmed Mexikanska golfen finns rikligt med sanddyner och deltan.
Appalacherna är den bergsregion som dominerar östra USA och skiljer den atlantiska kustslätten från det inre av landet. Den sträcker sig med en bredd av 200-500 km från Alabama i söder ca 2 400 km i nordöstlig riktning till gränsen mot Canada.
Medelhöjden är ca 1 100 meter, Högsta toppen, Mount Mitchell, 2 037 meter, ligger på Blue Ridge, en lång smal bergrygg, som åt öster sluttar brant ner mot Piedmontplatåns vågiga yta. Inre slätterna är den största regionen i USA. De når från kustslätten i söder till Canada och Stora sjöarna med en bredd som är långt större i norr, ca 2 800 km mot 600 km i söder. Sedimentära bergarter från den tid då området var vattentäckt, bildar underlag utom i nordöst och runt Övre sjön, där urberg finns.
Inlandsisarna under den senaste istiden nådde som längst söderut ned till Ohio- och Missourifloderna och har lämnat spår i form av morän och sjöfyllda sänkor. Söder och väster brer väldiga områden med lössjord ut sig.
Östra delen av Inre slätterna kallas centrala låglandet och når från Texas till staten New York. Här finns också en del högre platåer. Slätterna bildar vågiga platåer som successivt höjer sig från ca 600 till ca 2 000 meter över havet. Markytan är på många ställen starkt eroderad med djupt nedskurna raviner, badlands.
Kordiljärerna upptar västra tredjedelen av USA. De ingår i ett system av bergskedjor och öbågar som sträcker sig runt Stilla havet. Inom USA har de två huvudgrenar, där den östra grenen, Klippiga bergen, utgörs av ett stort antal bergskedjor med toppar upp till nära 4 400 m. Den västra grenen är Kustbergen (Coast Ranges) närmast havet. På dalens östra sida reser sig Sierra Nevada i söder och Kaskadbergen längre norrut. Här finns USA:s högsta topp utanför Alaska, Mount Whitney 4 418 m.
Bergen i norr är huvudsakligen av vulkaniskt ursprung. Mellan de båda bergskedjegrenarna brer Coloradoplatån ut sig, bestående av sedimentära bergarter. Där flyter flera floder, till exempel Coloradofloden med Grand Canyon. Åt väster och norr ligger Great Basin med bland annat Stora Saltsjön. Det är till stor del ett stäpp- och ökenområde.
Längst i norr finns Columbiaplatån med stora lavafält och flera floder, bland annat Columbiafloden och Snake River.
Kordiljärerna fortsätter genom Canada till Alaska, där USA:s högsta berg Mount Mc Kinley, 6 194 m. ligger. Utanför Alaskas västra kust ligger den vulkaniska ögruppen Aleuterna. Även Hawaii i Stilla havet är en vulkanisk ögrupp.
Klimat
Inom ett så vidsträckt område som USA finns flera olika klimattyper. Landets är öppet i nord-sydlig riktning. Det finns inte några stora bergskedjor i öst-västlig riktning och det medför att klimatets kontinentala prägel förstärks. Varma luftmassor tränger långt norrut på sommaren och kalla långt söderut på vintern. Norr om 40° breddgraden råder kalltempererat klimat. Östra USA söder om 40° breddgraden har varmtempererat fuktigt klimat. Västerut är nederbörden ringa, under 500 mm per år. Här finns torra klimat som öken- och stäppklimat. Kusten vid Stilla havet har maritimt klimat med regn på vintern och en sommartemperatur på 16-18 °C.
Medeltemperaturen i januari är mellan -15 °C i norra USA och 20 °C längst i söder. Medeltemperaturen i juli är 20-30 °C i större delen av landet.
Mest nederbörd får västra sidan, ca 2 000 mm per år, medan östkusten får 1 000-1 500 mm. De inre delarna av landet drabbas på sommaren och våren ofta av åska och tornador liksom östkusten på sensommaren av tropiska cykloner, hurricanes.
Växtligheten
I Appalacherna i öster samt i området väster om bergen, dominerar lövskog med bland annat hickory, valnöt, magnolior, rododendron, sassafras, popplar och lönnar. Längre söderut, i sydstaterna, finns omfattande träsk med sumpcypress och olika epifyter, till exempel ananasväxten spansk mossa.
I träsk- och savannområdet Everglades täcks stora ytor av ag-arter och halvgräs. På sandig mark breder glesa skogar med tallar och ekar ut sig.
De vidsträckta centrala delarna av USA var en gång täckta av prärier, vilka numera är nästan helt uppodlade, så när som på några få nationalparker.
Ökenområdena i södra och sydvästra USA har en rik flora av kaktusarter, till exempel den väldiga saguaron samt palmliljor, agaver, sagebrush, andra torrmarksanpassade buskar samt efter regnen, mängder av kortlivade örter.
Västkusten domineras av de väldiga bergskedjorna, där man påträffar skogar av olika barrträd, såsom douglasgran, hemlock och olika ädelgranar. På hög höjd finns alpina hedar. USA har en rik flora av barrträd, bland annat 35 arter tallar. Längre söderut har till exempel Kalifornien en rik flora med många endemiska arter. Här finner man det monumentala mammutträdet och den knotiga rävsvanstallen, som blir uppåt 5 000 år gammal.
I havet utanför västkusten växer i den kalla havsströmmen bälten av jättelika brunalger, de kan bli över 60 m långa.
Djurlivet
Det finns drygt 400 arter däggdjur och ca 650 arter häckande fåglar, ca 285 arter kräldjur, drygt 200 arter groddjur och ca 800 arter sötvattensfiskar. Exempel på utbredda arter är svartbjörn, tvättbjörn, puma, strimmig skunk, nordamerikansk opossum, vitsvanshjort och snappsköldpadda.
Barrskogsbältet i norr hyser snöskohare, nordamerikansk lo, nordamerikansk bäver och vapiti. Här finns också nordamerikanskt trädpiggsvin, grizzlybjörn, bison och i nordväst ekorrbäver. I Klippiga bergen finns pipharar, murmeldjur, snöget och tjockhornsfår.
På prärien lever bison och gaffelantilop. Präriehundar, jordekorrar och kindpåsråttor förekommer rikligt och är viktiga bytesdjur för prärievarg och nordamerikansk grävling.
I torrområdena i sydväst finns vanlig kattfrett, halsbandspekari och ett 30-tal arter av kindpåsspringmöss.
Sonoraöknen har en mycket rik kräldjursfauna med bland annat gilaödla och de flesta av USA:s skallerormsarter.
I sydöstra USA finns niobandad bälta, lamantin och mississippialligator. Här är fågellivet rikt, speciellt i träskmarkerna. Bland fågelgrupper som finns över stora delar av USA kan nämnas trupialer, skogssångare, vireosångare och kolibrier (även i Alaska). Det finns många arter hönsfåglar som tofsvaktlar, kalkon och prärielevande arter. I söder tillkommer tangaror och i torrområden större tuppgök. Vid Alaskas kust häckar många arter alkor.
Groddjur är rikt representerade. Bland sötvattensfiskar kan nämnas bågfena, bengäddor, skedstör, flera arter gäddfiskar och många arter sugkarpar.
År 1997 fanns ca 180 områden med nationalparkskaraktär. De största områdena är Yellowstone i Wyoming, Everglades i Florida, Grand Canyon i Arizona och Glacier National Park i Montana.
Öken
När de första spanska erövrarna nådde fram till de öknar som sträcker sig längs Coloradofloden, gav de det torra landet namnet: ”Guds handflata – La Palma de la Mano de Dios”. Det betydde att när de vågade sig ut i denna ödemark, gav de sig den allsmäktiges hand. Det fanns goda grunder för att påkalla högre makters skydd. En människa som i juli månad gör en 8-timmars vandring i den Californiska öknen, måste dricka över 11 liter vatten för att inte kollapsa. Får inte vandraren denna mängd vatten, börjar kroppstemperaturen stiga.
Till sist når den en nivå som obevekligen innebär döden för en människa, även om hon precis i det läget hittar en källa.
15 meter eller mer, sträcker sig jättekaktusarnas siluetter upp mot Västerns ökenhimmel och trotsar naturen. De står som levande fästningar och uthärdar torkan. För de djur som lever i öknen ger de välbehövlig skugga. Indianerna vet hur man kan få ut ett par droppar vatten ur det hårda skalet. Kaktusarna växer långsamt. Först när de nått drygt hundra år, blommar de och frön sprids.
I den amerikanska öknen lever skallerormen. Den har fått sitt namn av sin rasslande stjärt. När skallerormen känner sig hotad, reser den yttersta delen av stjärten i vädret och frambringar ett rasslande ljud. Djuren i öknen har lärt sig att det skallrande ljudet betyder fara.
Skallerormen ligger stilla och inväntar sitt byte. När ett lämpligt byte kommer inom räckhåll, rör sig ormen blixtsnabbt, hugger tänderna i bytet och följer sedan efter det flyende djuret, som ofta hinner ett stycke iväg innan det faller omkull och dör av giftverkningarna.
Tvättbjörnen
Tvättbjörnen finns i hela Nordamerika. Den har fått sitt namn eftersom den ofta stoppar ner sin föda i vatten. Födan undersöks länge och sönderdelas noggrant innan den stoppas i munnen. Tvättbjörnen har visat sig vara mer intelligent än både hundar och katter. Den har god uppfattningsförmåga och drivs av sin nyfikenhet. Många saker som våra vanligaste husdjur inte klarar, utför tvättbjörnen utan problem, som att öppna dörrar, lyfta brädor och knyta upp knutar. Ja, den sticker nosen i allt och lyckas till och med lösa kluriga uppgifter som skruva av lock på mjölkflaskor och sluka innehållet.
Tvättbjörnen är allätare och finner sig tillrätta i de mest skiftande miljöer. Den är duktig på att klättra i träd och plundrar gärna fågelbon om tillfälle ges. På våren äter den mest animalisk föda som ägg, fågelungar och andra smådjur. På sommaren blir det mest växter och vid sjöar gräver den upp skölpaddsägg och fångar fisk och ostron. När hösten kommer behöver tvättbjörnen lägga ordentligt på hullet för att klara vintersömnen. Då finns det bland annat gott om ekollon.
Dag 3 – Anteckna
Befolkningen
Folkmängden har de senaste årtiondena ökat med ca 1 % per år. Befolkningen beräknades 1997 bestå av 83 % vita. Den icke-vita andelen (17 %) utgörs av svarta (13 %), indianer (0,8 %) och asiater (4 %).
Ungefär hälften av de 7 miljonerna invånare med asiatiskt ursprung finns i de västra delstaterna, och av den svarta befolkningen (totalt drygt 30 miljoner) bor fortfarande drygt 50 % i sydstaterna (över 90 % år 1900).
Ca 75 % av USA:s 2 miljoner indianer finns i de västra staterna och i vissa av sydstaterna, framför allt Oklahoma.
10 % av befolkningen härstammar från Mexico. Många har kommit till USA genom illegal invandring .
De senaste årens invandring har dominerats av närliggande latinamerikanska områden, främst Mexico. Stora invandrargrupper kommer också från Kina, Indien och Filippinerna, medan andelen europeiska invandrare är ca 15 %.
Engelska är naturligtvis det dominerande språket, men språksituationen är brokigare än man kanske föreställer sig.
Man beräknar att urbefolkningen i USA talade omkring 300 olika språk vid européernas ankomst. Av dessa har ungefär hälften överlevt till nutiden, men de flesta har ett mycket litet antal talare, ofta äldre personer, och många kommer att försvinna inom den närmaste generationen.
De största inhemska språken är navajo med över 100 000 talare samt cherokee, dakota, lakota och yupik, som alla talas av omkring 20 000 personer.
De federala myndigheter som har ansvar för indianreservaten ansåg tidigare att de inhemska språken var ett utvecklingshinder. En mer positiv syn har numera slagit igenom, men det är osäkert om man kommer att lyckas i försöken att bevara språken.
Stora delar av USA:s nuvarande territorium koloniserades först av icke engelsktalande européer. Det viktigaste europeiska språket förutom engelska är spanska, som har talats kontinuerligt i de tidigare spanska områdena i sydvästra USA, men numera är det framför allt modersmål för invandrare från Mexico, Puerto Rico, Cuba och andra latinamerikanska länder (totalt ca 20 milj. personer). Spanska har officiell status i New Mexico.
Särpräglade utvecklingar av europeiska språk finns i Louisiana (cajunfranska) och Pennsylvania (pennsylvaniatyska hos amish). De stora invandrargrupperna från Europa har endast i begränsad utsträckning bevarat sina modersmål. Inget av de språk som ursprungligen talades av de afrikanska slavarna har överlevt i USA.
USA har västvärldens mest polariserade inkomst- och förmögenhetsskillnader. Det finns en rik medelklass och en stor underklass, där andelen svarta latinos (människor med central- och sydamerikansk bakgrund) är tydligt överrepresenterad. Under 1990-talet har avståndet mellan svart medel- och underklass vidgats. Fattigdomen i USA är påträngande, både i städerna och på landsbygden. Ca 15 % av befolkningen lever under den fattigdomsgränsen, och en stor del av dessa är barn (ca 23 % av barnen lever i hushåll som befinner sig under fattigdomsgränsen).
Tiggeri, hemlöshet och drogmissbruk är stora sociala problem.
Företagsbaserade förmåner och frivilliga hjälpinsatser har större betydelse än i något annat land i västvärlden.
I USA finns ingen allmän sjukförsäkring (med undantag för delstaten Hawaii), och över 15 % av befolkningen är oförsäkrad.
Två federala program, Medicare och Medicaid, som president Lyndon Johnson startade på 1960-talet som del av “kriget mot fattigdomen” (War on Poverty), syftar till att täcka de äldres, de handikappades och de fattigas kostnader för akutsjukvård.
De handikappades situation har dock förbättrats under 1990-talet genom en rättighetslagstiftning som tvingar delstatliga och lokala myndigheter att ta ansvar för de handikappades försörjning och levnadsbetingelser.
Särskilda federala program finns också för krigsveteraner och den amerikanska ursprungsbefolkningen; många delstater har dessutom egna sjuk- och hälsovårdsprogram. Anställda och egenföretagare är i regel försäkrade i privata försäkringsbolag.
Abort är en lagfäst men mycket omstridd rättighet. Under 1990-talet trappade abortmotståndarna upp kampen mot sjukvårdspersonal som utför aborter, och flera anställda på abortkliniker mördades av abortmotståndare.
Någon lagstadgad föräldraledighet vid ett barns födelse existerar inte utan regleras för lönearbetare via anställningsvillkoren, vilket även gäller semester. Framför allt i större företag får de anställda vanligtvis olika sjukförmåner, semester och även barnledighet. Lättnader i inkomstbeskattningen – avdrag i stället för bidrag – påverkar de flesta yrkesverksammas levnadsvillkor i gynnsam riktning.
Hemlöshet är ett påträngande socialt problem främst i de större städerna. Uppskattningsvis är 1-3 milj. människor utan bostad. Lokala sociala myndigheter och frivilliga välgörenhetsorganisationer ordnar tillfälliga härbärgen, som emellanåt fungerar som permanentbostäder för flera hundra tusen människor. Drogmissbruket är utbrett och narkotikahandeln lukrativ, särskilt i svarta och andra minoritetsdominerade innerstadsområden.
Prayer of the Sioux indians
Great spirit,
Whose voice I hear in the winds
And Whose breath gives life to the wide earth,
O hear me!
I come before yuor face
As one of your numerless children.
See, I am small and weak;
I need yout strength and your wisdom.
Let me walk in beauty,
Let my eyes behold the purple sunset.
May my hands care for the things
You have created;
May my ears hear your voice.
Make me wise,
That I may recognize the things
That you have taught my people,
The wisdom you hav hidden in every leaf, in every rock.
I long for strength,
Not that I may struggle against
That greater enemy, myself.
Make me ever prepared
Upright and with pure hands,
To come to you
So that my spirit
May reach you in shamelessness,
When my life,
Like the sinking sun,
Dwindles.
Indian moons or months
January – snowmoon
February – hungermoon
March – crowmoon
April – grassmoon
May – plantingmoom
June – rosemoon
July – heatmoon
August – thundermoon
September – huntingmoon
October – falling leafmoon
November – beavermoon
December – long nightmoon
Amerikas indianer och de första nybyggarna
För 1 000 år sedan fanns det bofasta indianer längs hela Mississippifloden. De livnärde sig på jordbruk, jakt och fiske. Det fanns många olika stammar, till exempel Algonkin-indianerna, Apacheindianerna, Cheyenneindianerna, Siouxindianerna och Cherokeeindianerna.
Algonkinindianerna bodde i wigwamer, tält med en cirkelrund markyta. De hade en lös samhällsstruktur och det fanns inte några hövdingar med stor makt.
Andra stammar hade såväl freds- som krigshövdingar. Medicinmännen var både religiös ledare och läkare som kunde ge råd i både krig och fred.
Hos Tlingitstammen snidade man totempålar. Det var minnesmärken över döda hövdingar. Totempålen berättade om alla bragder hövdingen gjort under sitt liv.
Under 1500-talet kom indianerna för första gången i kontakt med vita människor. Från de första kolonisatörerna kom hästen till indianerna. De förrymda hästarna förökade sig snabbt på de frodiga prärierna och lade grunden för en ny typ av indianer: de ridande buffeljägarna.
Genom åren kom indianerna att alltmer trängas tillbaka. Nybyggarna var hänsynslösa i sin jakt på mark och naturtillgångar. Många av indianstammarna utrotades helt och hållet. Mohikanerna tillhör en av de stammar som slogs i spillror.
Dag 4, diktamen
Näringslivet i USA
Dollarn blev USA:s myntenhet genom lagstiftning 1792 – med det spanska myntet peso som förebild – och har där beteckningen $ eller USD.
Ca 75 % av de förvärvsarbetande är sysselsatta inom de tjänsteproducerande näringarna, drygt 15 % inom tillverkningsindustrin, 8 % inom bergsbruk samt byggnads- och anläggningsverksamhet och 2 % inom jord- och skogsbruk samt fiske. Karakteristiskt för USA är förekomsten av en rad mycket stora företag och koncerner. De är ofta av multinationell karaktär och kan samtidigt vara verksamma inom flera områden.
Under de senaste decennierna har den högteknologiskt inriktade industrin vuxit starkt. Landet har satsat väsentligt mer än övriga världen på forskning och utveckling och är i många fall klart världsledande, till exempel inom läkemedelsbranschen och inom den försvarsanknutna flyg- och rymdfartsindustrin.
Ett problem för regeringen är de stora underskotten i USA:s handelsbalans samt den starkt skiftande dollarkursen, särskilt i förhållande till den japanska yenen och euron.
Under 1900-talet har USA varit världens klart ledande industrination. Den stora industritillväxten i andra delar av världen medför dock att USA:s andel av den totala produktionen successivt sjunker.
Stora industrikoncentrationer finns i Kalifornien och Texas, och flertalet av USA:s storstadsregioner har också en omfattande industriproduktion. Näringslivet kännetecknas av stora företag och koncerner såsom bilföretag samt oljebolag.
USA:s järn- och stålindustri, som utgjorde grunden för industribältets framväxt, var länge världens största men har senare gått starkt tillbaka. Gamla centra som Pittsburgh och Chicago–Gary drabbades hårt av konkurrensen från övriga världen och från de nyare skrotbaserade mindre stålverken.
Bilindustrin har fabriker på många orter i USA, men dess centrum är fortfarande Detroit. Textilindustrin, som uppstod i New England, är nu främst lokaliserad till North och South Carolina samt Georgia.
Skoindustrin har till stor del upphört. Nike och Reebok, som är kända för sina sportskor m.m., klassificeras numera som grossistföretag. Även tobaksindustrin har gått tillbaka. Livsmedelsindustrin är en av USA:s största och mest spridda industrigrenar; det mest kända företaget är Coca-Cola Company.
En av de mest forskningsintensiva industrierna är läkemedelstillverkningen. USA svarar för över 40 % av världsproduktionen och en ännu högre andel av forskningen. New Jersey är den ledande delstaten (1/4 av tillverkningen) med de två största företagen, Johnson & Johnson och Merck.
I USA bedrivs också en intensiv forskning inom området bioteknologi.
En stor del av högteknologisk verksamhet har sitt ursprung i olika forskningsbyar, till vilka framstående universitet har varit knutna. USA har ett 50-tal stora anläggningar eller områden av denna typ. Bland de mest kända är Silicon Valley sydost om San Francisco (med Stanford University) och Bostonregionen med Harvard University.
Dag 4: Fördjupningstext: ekonomi och näringsliv
Valutan i USA är dollar,1 dollar = 100 cent. Dollar används också i följande länder: Antigua och Barbuda, Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Brunei, Canada, Dominica, Fiji, Grenada, Guyana, Jamaica, Kiribati, Liberia, Nauru, Nya Zeeland, Salomonöarna, Singapore, Saint Christopher och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Taiwan, Trinidad och Tobago, Tuvalu, USA och Zimbabwe. Dollarn är också myntenhet i ett antal områden på olika sätt knutna till Australien, Nya Zeeland, Storbritannien och USA.
Under 1900-talets skiftande växelkurssystem har dollarn i kraft av USA:s ledande ekonomiska och politiska ställning varit den dominerande valutan i världen.
Stora naturresurser och ett mycket mångsidigt näringsliv har gjort USA till världens ledande ekonomiska stormakt, och landet svarar för 1/4 av världens totala BNP.
USA:s dominans minskar emellertid, och på många områden utmanas näringslivet av de växande ekonomierna ibland annat Japan och Tyskland.
USA har en mycket mångsidig industriproduktion och en stor inhemsk marknad. Industritillväxten började i de nordöstra delstaterna, där ett “industribälte” (Manufacturing Belt) växte fram från Boston och Norfolk, Virginia, vid atlantkusten västerut till Saint Louis och Chicagoregionen. Fortfarande kommer en betydande del av landets industriproduktion från denna rektangel..
Industrin har i någon mån återhämtat sig.
Landets kemiska och petrokemiska industri svarar för 30 % av världsproduktionen; den är lokaliserad till kustområdet vid Mexikanska golfen. Framställningen av plastmaterial och syntetiskt gummi är omfattande. Aluminium, som är en viktig basprodukt för bland annat flygindustrin, tillverkas av importerade råvaror i nordvästra USA och Tennesseedalen, där billig energi finns tillgänglig.
Störst tillväxt inom amerikansk industri har de högteknologiska sektorerna, det vill säga industrier där forskning och utveckling spelar särskilt stor roll. Grundvalen har delvis varit framstegen inom datorsektorn, där USA länge varit världsledande men nu fått hård konkurrens, främst från Japan.
Största företaget är IBM, följt av Hewlett-Packard, Compaq Computer Corporation och Apple. För överföringen av data m.m. spelar fiberoptiken stor roll. USA svarar här för
40 % av den snabbt växande världsmarknaden.
Till den högteknologiska sfären räknas också flyg- och rymdfartsindustrin.
De största företagen är Boeing Company (huvudkontor i Seattle), United Technologies (Hartford, Connecticut), McDonnell Douglas (Saint Louis) och Lockheed Aircraft Corporation (Los Angeles). Tillverkning sker på många platser i USA. Framställningen av raket- och robotvapen har haft nära anknytning till rymdfartsindustrin.
En av de mest forskningsintensiva industrierna är läkemedelstillverkningen. USA svarar för över 40 % av världsproduktionen och en ännu högre andel av forskningen. New Jersey är den ledande delstaten (1/4 av tillverkningen) med de två största företagen, Johnson & Johnson och Merck.
I USA bedrivs också en intensiv forskning inom området bioteknologi.
En stor del av högteknologisk verksamhet har sitt ursprung i olika forskningsbyar, till vilka framstående universitet har varit knutna. USA har ett 50-tal stora anläggningar eller områden av denna typ. Bland de mest kända är Silicon Valley sydost om San Francisco (med Stanford University) och Bostonregionen med Harvard University.
Dag 5 anteckna
Jord- och skogsbruk
Av USA:s totala landareal är ca 20 % åker och 25 % ängs- och betesmark. Ungefär 1/4 av åkermarken används för bete eller ligger oanvänd. Mindre än 2 % av arbetskraften är direkt sysselsatt inom jordbruket. Ändå försörjer jordbruket i stort sett hela nationens befolkning, och produktionen räcker också till en betydande export av livsmedel.
Jordbruket är högmekaniserat. Konstbevattning är vanligt inom stora områden.
Konstgödning och kemiska bekämpningsmedel används i stor omfattning, även antibiotika, hormoner och genteknik förekommer i betydande utsträckning.
Flertalet av de tempererade och subtropiska zonernas grödor odlas inom USA. Störst betydelse har majs, vete och sojabönor. Även hö och vallväxter upptar stor areal. Andra viktiga grödor är jordnötter, bomull, tobak, potatis, sockerbetor och sockerrör. Grönsaker och frukt är också av stor ekonomisk betydelse.
USA:s majsskörd är den största i världen. Majsen, som främst odlas inom det majsbältet, ett område med centrum i Iowa och Illinois, används huvudsakligen som djurfoder. Längre västerut, där klimatet är torrare, i Kansas till North Dakota, odlas stora mängder vete, och i de ännu torrare områdena ytterligare västerut, Texas, Kansas och Nebraska, produceras durra. Bomullen är fortfarande viktig i södern i Mississippi och Louisiana , men odlingen har förskjutits västerut och de största producenterna är nu Texas och Kalifornien.
Tobaksodlingen domineras av Kentucky och North Carolina. Sockerrörsproduktionen äger rum i Florida, Louisiana och Hawaii. Georgia svarar för 40 % av jordnötterna. Ca 2/3 av citrusfrukterna kommer från Florida, och resten huvudsakligen från Kalifornien, som också svarar för merparten av den ökande vinproduktionen och har stor grönsaksodling. Frukt och grönsaker spelar också stor roll nära storstadsmarknaderna i nordöst. Där ärproduktionen av mjölk, mejerivaror och kycklingar också omfattande.
I de södra delstaterna spelar broiler- och kalkonuppfödningen allt större roll. Produktionen av kött sker ofta i industriell skala, särskilt i fråga om fjäderfä, vars andel av USA:s köttkonsumtion har ökat starkt. Nästan samma andel uppnår oxkött, medan fläskkött utgör en något mindre del. Svinuppfödningen har sitt centrum i Iowa i majsbältet. Av ca 100 miljoner nötkreatur finns 14 miljoner i Texas och knappt 6 miljoner i vardera Nebraska och Kansas. A
Omkring 30 % av USA:s landareal räknas som skogsmark. De totala skogstillgångarna var stora vid tiden för kolonisationen, men de minskade sedan mycket starkt dels genom röjning och uppodling av stora områden, dels genom att man länge avverkade den grova skogen utan att sörja för återväxten.
De två viktigaste skogsbruksregionerna är nu nordvästra USA (huvudsakligen barrskog) och sydstaterna (både löv- och tallskog). New England och området kring Stora sjöarna kan på nytt få betydelse när återväxten börjar ge resultat.
Nästan 20 % av timret produceras i Oregon, som tillsammans med grannstaterna Kalifornien, Washington och Idaho samt västra Montana svarar för hälften av USA:s timmerproduktion. I området finns en omfattande sågverks- och massaindustri.
I sysöstraUSA, där skogsbruket gynnats under senare år, dominerar utvinningen av massaved till regionens massa- och pappersindustri. Från Alaska exporteras stora mängder skogsprodukter till Japan.
Trots att USA har världens största produktion av timmer är det inhemska behovet väsentligt större, och importen av skogsprodukter är omfattande. Den kommer främst från Canada.
USA framställer ca 1/3 av världens pappersmassa och papper.
Jordbruk diktamen
Sedan länge har USA’s jordbruk kännetecknats av stora, sammanhängande områden, där en enda gröda dominerar: vete, bomull, majs eller mjölk- köttproduktion. Uppdelningen beror både på traditioner och naturliga förutsättningar. Den strikta indelningen i områden med olika specialiteter håller nu på att luckras upp. Flera nya grödor som sojabönor och jordnötter upptar allt större arealer. Av sojabönorna tillverkas kreatursfoder, olja och proteinkoncentrat. I majsbältet förekommer ofta svin- och kreatursuppfödning.
Vetebältet är ett av jordens viktigaste skafferier. Här odlas 15% av allt vete i världen.
I torra trakter är jordförstöringen ett stort problem. Under de perioder då marken saknar växttäcke blåser jorden lätt iväg eller spolas bort av regn. Under några torra år i slutet av 1980-talet förvandlades prärien till ett stort, torrt och dammande inferno – The Dust Bowl. Den uttorkade jorden blåste iväg från åkrarna och transporterades tusentals kilometer av vinden. För att skydda marken och minska vinderosionen planteras häckar och träd.
Vid konturplöjning, plöjer man hela tiden efter höjdkurvorna, det vill säga fårorna dras runt om kullarna i stället för rakt över dem. Regnvattnet ligger då kvar i fårorna istället för att bilda rännilar som eroderarsluttningarna. Konturplöjning ökar också fuktigheten i jorden och är en av metoderna i ”dryfarming”.
Vetebältet ger USA en enorm livsmedelsreserv och en stark position på världsmarknaden. Det amerikanska vetet växer snabbare än man hinner äta upp det, sälja det eller lagra det…. I en svältande värld får USA stor makt. Länder som Ryssland köper regelbundet av överskottet, men de fattiga länderna har inte råd att köpa till marknadspriser.
Bomulls- och tobaksodling diktamen
Så snart frosten är förbi om våren sås bomullsfröna i rader. Plantorna kommer snart upp, men först efter fyra månader visar sig de gräddgula blommorna. De går över i mörkrött och faller av efter ett par dagar. Kvar finns en rund frökapsel. Under två månaders tid växer kapseln, till den blivit så stor som en valnöt. Därpå spricker den och avslöjar sitt snövita inre. Fram till höstfrosten fortsätter boullsväxten att blomma och bära fröbollar. Därför kan inte hela skörden tas in på en gång. Nu för tiden skördas bomullen med plockningsmaskiner. Detta arbete var en gång slavarnas. I fuktig värme och stekande sol fick de arbeta på fälten från morgon till kväll.
Två tredjedelar av skördens vikt är frön och fröna måste skiljas från fröhåren innan dessa kan användas. Av fröhåren spinns tråd som sedan vävs till tyg.
Bomullen kan användas till mycket. Av den får man alla slags kläder, skor, lakan, handdukar, möbeltyg etc. Av fröna görs olja som används i margarin och tvål.
Tobak är en betydligt mer svårodlad växt än bomull. Dessutom sliter den ut jorden och angrips lätt av svamp. Tobaksplantorna är mycket känsliga för frost. Vid precis rätt tidpunkt måste de toppas, så att de växer ut på bredden.
Skördemaskiner plockar tobaksbladen och sedan får de torka i ugnar eller kanske i solen – allt efter den sort och den smak man söker åstadkomma. När tobaken äntligen är torkad och rostad, samlas den i stora korgar och forslas tilltobaksauktioner. Uppköparna ombesörjer rensning och lagring. Sedan skärs och blandas tobaken för att till sist rullas in i papper, om det skall bli cigaretter.
Mineraltillgångar
Både som producent och konsument av metaller och mineral samt bergarter är USA ett av världens ledande länder. Den samlade tillgången på järnmalm, kol och kalksten var en gång en av förutsättningarna för den snabba industrialiseringen i USA, och den fortsatta industriella utvecklingen har lett till ständigt ökande behov av en mängd mineral. En del av dessa finns god tillgång på inom landet, men i vissa fall har en omfattande import blivit nödvändig.
Guld har spelat stor roll i USA:s historia, och fortfarande är landet en av världens största producenter, liksom också av silver. Nevada är den delstat som har störst utvinning av såväl guld som silver.
USA:s järnmalmsproduktion har genomgått stora förändringar under senare år, delvis beroende på konkurrensen från länder som Brasilien och Venezuela.
Kopparproduktionen i USA är världens största. Den inhemska malmen bryts främst i Arizona och i grannstaterna New Mexico och Utah. Även i fråga om bly (Missouri), zink (Alaska) och molybden (Bergsstaterna) spelar USA en ledande roll. Däremot måste man importera stora mängder tenn, nickel, krom, mangan, volfram, kobolt och platina, från Canada, Australien och Latinamerika.
Även råvaror för aluminiumframställning (bauxit och aluminiumoxid) importeras. USA är världsledande i fråga om utvinning av svavel (Louisiana och Texas), salt (Texas) och råfosfat (Florida).
Energi
Omkring 1960 svarade USA för ca 40 % av världens energianvändning. Andelen har senare sjunkit till under 25 %, men i absoluta tal har förbrukningen ökat.
Energibehovet täcks till ca 20 % genom import, huvudsakligen av olja, bland annat från Saudiarabien och naturgas från Canada.
Den amerikanska energianvändningen baseras till 40 % på olja, 26 % på naturgas, 24 % på kol och drygt 7 % på kärnkraft, samt resten på vattenenergi och solenergi.
De inhemska energikällorna utgörs främst av kol, naturgas och olja.
Elproduktionen kom 1990 till ca 70 % från värmekraftverk, medan kärnkraftverken svarade för 20 % och vattenkraftverken för 10 %.
Kol är USA:s största energiresurs. Det bryts främst inom tre regioner. I Appalacherna: Kentucky, West Virginia och Pennsylvania, som svarar för knappt hälften av produktionen, finns kol av olika kvaliteter. I den inre regionen, Illinois, är kolets svavelhalt hög, vilket minskat efterfrågan sedan lagstiftningen om renare luft införts.
Bland delstaterna har Wyoming störst kolproduktion och dessutom olje- och naturgasutvinning.
Olja och naturgas produceras i flertalet stater, men fyra stora utvinningsområden kan urskiljas, nämligen kusten vid Mexikanska golfen, Texas och Louisiana, mittkontinentfältet, Texas och Oklahoma, Kalifornien och Alaska.
USA har mer än 100 elproducerande kärnkraftsreaktorer, men sedan 1996 har inga nya startats. Tillgångarna på uran är goda.
Förutom i Tennesseeregionen utnyttjas vattenenergin främst i de västra staterna. Utbyggnaderna samordnas med flodkontroll och bevattningsprojekt. Forskningsarbete kring alternativa energikällor pågår. Sol- och vindenergi prövas i Kalifornien, och bergenergi utvinns i Utah.
Miljön
USA är ett resurskrävande samhälle, och ett av de länder i världen som förbrukar mest energi per person. Utsläppen av koldioxid, främst från fossila bränslen, var 1997 20,5 ton per person mot 8,6 ton i genomsnitt för EU.
Koldioxidens betydelse för växthuseffekten ifrågasattes länge från amerikanskt håll, och USA kritiserades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992 för att hindra klimatarbetet. Senare lovade dock USA att senast år 2000 sänka utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser till 1990 års nivå.
USA:s naturvårdsverk bedömde dock 1999 att det målet kommer att överskridas med 12 %. Medelamerikanen kör dubbelt så långt med bil varje år som befolkningen i jämförbara europeiska länder.
Luftproblemen är störst i Kalifornien, där de hårda avgaskraven för bilar samtidigt är internationellt pådrivande. Nu måste alla bilföretag med en försäljning på över 3 000 bilar per år i delstaten sälja minst 10 % avgasfria fordon år 2003.
Kalifornien införde 1994 handel med utsläppstillstånd för svavel- och kväveoxider. Tanken är att ett företag skall vinna på att sänka utsläppen när de kan sälja sina överflödiga utsläppstillstånd.
År 1999 klassades 40 % av USA:s vattendrag som olämpliga för bad och fiske. Det är dock betydligt bättre än på 1970-talet.
Mängden sopor per person och år låg i mitten av 1990-talet långt över snittet i Europa.
Kommunikationer
USA anses ha världens bäst fungerande transportnät. Under kolonisationens inledande skeden spelade flod- och sjötrafiken störst roll. Därefter blev järnvägen det viktigaste transportsystemet, och nu dominerar vägtrafiken.
För persontransporter kompletteras den av flyget, och för godstransporter har pipelines tillkommit.
USA:s vägnät har en total längd av 6-7 miljoner km, varav ca 90 % är belagda. Stommen i vägnätet utgörs av ett omfattande system av motorvägar och motortrafikleder, som knyter samman alla viktiga orter och regioner. Därtill kommer ett antal avgiftsbelagda stora motorvägar. Kollektivtrafiken är tämligen obetydlig utom i de stora stadsområdena, som förutom bussar i vissa fall också har tunnelbanetrafik och förortsjärnvägar.
Järnvägsnätet, vars längd nästan halverats sedan första världskriget, är världens största (212 433 km, 2000) och har fortfarande stor betydelse för godstransporter av främst för kol, säd m.m. samt för containertrafik.
Huvuddelen av olje- och naturgastransporterna sker via pipelines. Även inrikessjöfarten spelar stor roll för transport av kol, olja, malmer och säd.
Utrikessjöfarten domineras av östkusthamnarna Norfolk, Baltimore och New York vid Atlanten samt New Orleans, Houston vid Mexikanska golfen. Stillahavshamnarna är framför allt Seattle, San Francisco, Los Angeles och San Diego.
USA har världens mest omfattande inrikesflyg. Det är uppbyggt efter en knutpunktsprincip, där huvudlinjerna strålar samman till vissa stora flygplatser, som är utgångspunkter för ett stort antal linjer. USA har också många internationella storflygplatser, i New York, Kennedy Airport, Chicago – O’Hare, Atlanta – Hartsfield, Boston – Logan, Washington D.C., Los Angeles, Miami och Honolulu.
Dag 6, Anteckna
Statsskick och politik
USA:s statsskick grundar sig på konstitutionen från 1789 och de 27 tillägg som gjorts därefter. Den bygger på maktdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande institutioner.
Den verkställande makten utövas av presidenten och hans administration, vilken innefattar kabinettet med dess departement och ämbetsverk, olika executive offices, av vilka Budgetbyrån och Nationella säkerhetsrådet hör till de viktigaste, samt presidentens personliga stab.
Presidenten, som måste vara infödd amerikan, väljs på fyra år och kan omväljas en gång. Till skillnad från presidenter i Europa är USA’s presidenten både statsöverhuvud och regeringschef och har mycket omfattande befogenheter.
Lagstiftningen ligger hos kongressen, som består av två kamrar. Senaten har 100 ledamöter, två från varje delstat, med en mandattid på sex år; en tredjedel väljs vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter, som samtliga väljs vartannat år.
Delstaterna har antal ledamöter i förhållande till sin folkmängd. Alla mandatperioder är fasta, och presidenten kan inte upplösa kongressen och utlysa nyval.
Även om presidentens parti inte har majoritet i kongressen avgår han inte utan sitter kvar till nästa val. Presidenten kan endast avsättas genom riksrättsåtal impeachment, men detta är en juridisk process och inte en politisk, och det krävs då att presidenten skall ha begått någon form av ämbetsmissbruk.
Lagar måste antas av båda husen i exakt likalydande form. De kan dock blockeras genom att presidenten har vetorätt, men ett presidentveto kan överröstas med två tredjedels majoritet. Förutom att direkt stifta lag bestämmer kongressen även över skatter, tullar och andra statsinkomster liksom över anslagsbevillningar.
Vissa skillnader finns mellan husen; bland annat är det endast senaten som godkänner utnämningar till högre federala poster och domare liksom fördrag med främmande makter. Kongressens verksamhet är organiserad i utskott, vilkas förhör kan vara såväl slutna som offentliga. De senare väcker ofta stor uppmärksamhet i massmedierna.
Den dömande makten utövas av ett självständigt domstolsväsen. Överst finns Högsta domstolen med nio ledamöter, utnämnda på livstid av presidenten med senatens godkännande. USA är en förbundstat bestående av 50 delstater med egna författningar, vilka liksom unionens bygger på maktdelningsprincipen. Alla delstater har en verkställande funktion under ledning av en folkvald guvernör, en lagstiftande församling med två kamrar, samt ett självständigt domstolsväsen. En skillnad är att de högsta ämbetsmännen, liksom domare och åklagare, i de flesta delstater är folkvalda. Varje delstat är suverän att besluta om sin egen organisation så länge den inte strider mot konstitutionen.
Det politiska livet i USA domineras av de båda största partierna, demokraterna och republikanerna. Det finns en rad andra men så gott som betydelselösa partier. Vid enstaka tillfällen har ett tredje parti kunnat spela en viss roll men har hittills aldrig lyckats välja någon president.
Valdeltagandet är oftast mycket lågt, mellan 50-55 % i presidentvalen och mellan 30-35 % i de kongressval som ligger mellan presidentvalen. Valen är starkt personfixerade, och kandidaternas personlighet betyder ofta mer än partitillhörighet eller ståndpunkter i olika frågor. Politisk smutskastning förekommer ofta.
Försvar
Försvaret är organiserat som ett globalt försvar i samverkan med bundsförvanter, främst länder i Europa samt Japan och Sydkorea. I flera av dessa länder har USA baser för flyg, marina stridskrafter och underrättelsetjänst. I Tyskland, Sydkorea och Japan finns därutöver omfattande markstridskrafter.
Efter Sovjetunionens sönderfall 1990 pågår en översyn av USA:s försvarspolitik, som lett fram till en inriktning mot att USA samtidigt skall kunna bemästra två regionala konflikter. Tre principiella beslut har tagits som markerar att kalla kriget har övergått i en annan fas. Brigaden i Berlin lämnade staden 1995. I april 1996 förnyades säkerhetsavtalet mellan USA och Japan med löften om amerikansk militär närvaro, och 27 maj 1997 togs beslut att utvidga NATO österut och inbjuda Ryssland att delta i ett nytt euroasiatiskt råd.
Den 11 september 2001 inträffade terrorangeppen på World Trade Center i New York och på Pentagon, USA:s försvarsministerium. Detta attentat förändrade förutsättningarna för nationellt försvar mot angrepp av andra stater. Från detta datum står det klart att icke-nationella krafter har en betydande förmåga att utföra terrordåd. Denna utveckling påverkar såväl enskilda stater som världssamfundet och inte minst FN. FN-stadgan har inte helt förutsett denna form av storskalig våldsinsats från icke-statliga krafter.
USA antog 2002 en ny säkerhetspolitisk strategi som syftar till att förhindra attacker på USA. Baser i mindre viktiga områden minskas ned, och nya byggs ut i ett område från norra Afrika över Mellanöstern till Fjärran Östern. Turkiet och Saudiarabien minskas ned, och baser i Irak byggs ut. Baser i Centraleuropa flyttas österut till Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien.
Krigshandlingarna i Irak 2003 genomfördes i ett högt tempo och på ett sådant sätt att försvararens förmåga på ett tidigt stadium lamslogs. Den materiella förstörelsen var betydligt mindre 2003 än 1991 trots att huvudstaden Bagdad intogs av markstridsförband.
Den militära utvecklingen i världen domineras av USA. För att kunna utnyttja sin militära styrka effektivt och med hänsyn till den snabba utvecklingen inom det militära området har ökade krav på samverkan mellan de fyra försvarsgrenarna genomförts.
Snabbinsättbara förband över hela jorden är förberedda från framskjutna baser, hangarfartygsgrupper och marinkårsförband. USA är den enda nation som har kapacitet att kunna försörja omfattande operationer med flyg- och sjötransporter.
USA deltar i ett flertal av FN:s fredsbevarande operationer. På Balkan, i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Montenegro.
Dag 7 – Läsa och sammanfatta text, 2,5 sidor
Kultur, traditioner och historia (senaste ca 200 åren)
Filmkonstens uppkomst och tidiga utveckling tog sin början i USA. Redan på 1860-talet gjordes försök att kombinera laterna magica med apparater för fotograferad rörelse. Thomas Edisons assistent William Dickson konstruerade och utvecklade 1889-93 kinetografen, en kamera för rörliga bilder, och tittskåpet kinetoskopet. I New Jersey 1893 byggde paret världens första filmstudio. På Broadway i New York året därpå inleddes användning. Nymodigheten blev en succé.
Edison byggde sedan en projektor benämnd vitascope, vars första offentliga demonstration 23 april 1896 i New York markerar den amerikanska filmindustrins födelse.
Från städerna i östra USA började produktionen omkring 1910 flyttas till Hollywoo nära Los Angeles.
Under 1920-talet blomstrade filmen med clowner som Charlie Chaplin, Buster Keaton, samt Helan och Halvan. Skådespelare som Chaplin, Mary Pickford och Douglas Fairbanks nådde på kort tid en världsberömmelse som lade grunden till hollywoodfilmens stjärnstatus.
På 1990-talets början producerades årligen ca 4 000 biograffilmer världen över. De amerikanska utgjorde högst 10 % av dessa, men svarade för 70 % av de totala intäkterna. Hundra år efter den kommersiella amerikanska filmens Broadwaypremiär 1894 var dess industri den mäktigaste i filmvärlden.
De europeiska utvandrare som sökte sig till Nordamerika mötte hos indianbefolkningen en musikkultur som skilde sig starkt från deras egen. Indianernas musik var i huvudsak vokal och enstämmig med ackompanjemang av trummor.
Ibland blandades dock traditionerna, och nya musikstilar uppstod. Mötet mellan den svarta slavbefolkningens afrikanska musik och den vita befolkningens tradition utvecklade flera nya riktningar.
På 1930-talet kom många framstående europeiska tonsättare att söka sig till USA, till exempel Schönberg, Stravinsky och Bartók.
De främsta av USA:s symfoniorkestrar finns i New York, Boston, Philadelphia, San Francisco, Los Angeles och Cleveland. Betydande operascener finns i bl.a. New York (Metropolitan) och San Francisco.
Sedan slutet av 1800-talet har användandet av grammofon, radio, ljudfilm, TV och video, varit av avgörande betydelse för den amerikanska musikens utveckling.
En viktig musikstil utgjorde jazzen, med rötter i blåsensemblernas dans- och marschmusik, ragtime och blues. Jazzen utvecklades under 1900-talets första år och nådde stor spridning under åren efter första världskriget. Vid samma tid framträdde även bluesen som en självständig stil i olika former.
Jazztraditionen fördes vidare under följande decennier i stilar som swing, bebop, cool jazz, free jazz och fusion av musiker som Louis Armstrong, Duke Ellington, Charlie Parker och Miles Davis..
På 1940-talet utvecklades rhythm & blues och under 1950-talet föddes rock’n’roll, en stil med rötter i rhythm & blues, gospel och country and western.
Under 1960-talet utvecklades soulmusiken, sedan kom folkrocken, den psykedeliska rocken. Under 1970-talet kom funk och disco och under 1980-talet rap, house och techno.
Amerikanska traditioner
En av de viktigaste heldagarna i USA är tacksägelsedagen, Thanksgiving day, som firas den fjärde torsdagen i november. Då påminns amerikanarna om de umbäranden, som de första pilgrimerna mötte när de landsteg i det som nu är Massachusetts och grundade kolonin Plymouth. Pilgrimerna tillhörde en religiös sekt som kallades puritanerna och hade lämnat sitt hemland England för att forma ett eget samhälle utan yttre inblandning i den Nya världen.
Den första vintern i USA blev hård och många av nykomlingarna dog. Med hjälp av indianer planterade pilgrimerna majs och andra grödor och hösten 1621 åt de en tacksägelsemiddag för att fira den goda skörden och tacka Gud.
Idag är Thanksgiving en lika stor familjehelg som julen och miljoner amerikaner umgås med sin släkt och äter kalkon.
Historia 1700/1800- talet – nu
Vid tiden för självständigheten var den europeiska delen av befolkningen ung och det skedde en kraftig befolkningsökning, från 4 milj. 1790 till 23 milj. 1850. Senare hölls befolkningsökningen uppe av den omfattande immigrationen från Europa, och år 1900 hade invånarantalet ökat till 76 miljoner.
Detta gjorde att nya landområden måste tas i besittning. Vid 1840-talet hade odlingsgränsen nått Mississippifloden och under 1860-talet Klippiga bergen. Koloniseringen av Stilla havskusten påbörjades redan under 1840-talet. Denna förflyttning ägde i början rum längs vattenlederna, vilka kompletterades med kanalbyggen.
Under 1850-talet hade även ett vidsträckt väg- och järnvägsnät byggts ut. Indianbefolkningen tvingades allt längre västerut och hade vid slutet av 1800-talet fösts ihop i ett antal reservat, där de förde en tämligen eländig tillvaro.
USA hade under första hälften av 1800-talet en ganska enhetlig befolkning. Huvuddelen av befolkningen kom från Storbritannien, och det blev de som kom att sätta sin prägel under den period då USA formades som nation. Det var först mot slutet av 1800-talet som andra folkgrupper i större mängd började komma till USA och de fick anpassa sig till den kultur som fanns.
Den hastigt växande befolkningen medförde också en omfattande urbanisering med början i hamnstäderna längs östkusten. Från 1820-talet växte stora städer upp även i väster, främst längs Ohiofloden och vid Stora sjöarna.
År 1790 bodde endast 3 % av befolkningen i städer, 1860 hade denna andel ökat till 16 % och 1900 till 32 %. Framväxten av storstäder skapade stora sociala problem med stora slumområden och hög brottslighet.
I Södern utvecklades ett helt annorlunda samhällssystem. Här fanns redan tidigt stora plantager sida vid sida med fattiga småjordbruk, som huvudsakligen producerade för självhushållning. Denna utveckling tog fart ytterligare under 1800-talet, då bomullen fick ett kraftigt uppsving, vilket också medförde att slaveriet ökade.
I början hade Södern och Västern mest gemensamt. Båda var jordbruksregioner, om än av olika karaktär. Mississippifloden var den viktigaste transportleden och knöt samman dessa båda områden med New Orleans som den viktigaste hamnen.
Från 1830-talet ändrades detta. De växande industriområdena i öster blev viktiga marknader för Västerns jordbruksprodukter, och industrin började förse jordbrukarna med förbättrade maskiner m.m. Transportlederna längs Stora sjöarna blev allt viktigare, och handelsvägarna kom att ändras genom att kanalbyggen och järnvägar oftast kom att gå i öst–västlig riktning.
I Södern gjorde de få produkterna för export, främst tobak och bomull, att man kunde expandera ekonomiskt endast genom att öka produktionen. Genom sin samhällsform, där plantageägararistokratin helt dominerade, kom Södern att isoleras från staterna i norr och väster.
År 1860 valdes Abraham Lincoln, till president, och som en direkt följd av detta beslöt South Carolina i december 1860 att utträda ur unionen. Under våren 1861 följde ytterligare tio sydstater exemplet och bildade Amerikas konfedererade stater. Lincoln vägrade godkänna utbrytningen och följden blev amerikanska inbördeskriget -1861–65.
Orsakerna till inbördeskriget var att samhällen i Södern respektive Norden radikalt skilde sig från varandra ekonomiskt, socialt och kulturellt. Slaveriet var en viktig bakgrund till dessa skillnader och blev också det som utlöste kriget.
Efter ett fyra år långt, blodigt krig stod nordstaterna 1865 som segrare. Inbördeskriget fick djupgående inverkan på det amerikanska samhället. En direkt följd var att slaveriet avskaffades och de svarta blev fria, men härigenom inleddes en utveckling som kom att leda till ett hundra år långt rasförtryck i Södern.
Ekonomiskt segrade Nordens industrisystem, till vilket Södern endast långsamt kunde anpassa sig till.
Perioden efter inbördeskriget medförde ett enormt industriellt och ekonomiskt uppsving. Befolkningen ökade genom de väldiga immigrationsvågorna från Europa. Mellan 1865 och 1930 beräknas ca 30 milj. människor ha invandrat. Dessa kom att lösa det problem med brist på arbetskraft som tidigare hämmat industrialiseringen.
Från Sverige utvandrade nära 1,3 miljoner svenskar mellan åren 1840-1930. Runt år 1900 bodde var sjätte svenskfödd person i USA. Chicago blev den stora svenskstaden framför andra, men många flyttade till Minnesota också.
Dag 8 – Konstnärlig uppgift
Dag 9, Diktamen
Inbördeskriget
Thomas Jefferson hade som president förbjudit import av afrikanska slavar till USA. Han hade också varnat för de oroligheter som skulle komma om landet inte i tid frigav slavarna. Oroligheterna blossade upp i det stora och blodiga inbördeskriget mellan Nord- och Sydstaterna 1861-1865.
Under hela tidigare delen av 1800-talet var slavfrågan ett problem som ständigt upprörde. Om alla slavar skulle friges betydde det bankrutt för slavägarna. De höll på sin rätt att behandla slavarna precis efter behag. I Tennessee till exempel var det tillåtet att piska ihjäl en slav och i South Carolina fanns det en piskningsanstalt för uppstudsiga slavar.
Vilken slav som helst kunde riskera att när som helst bli såld på auktion och skiljas från sina närmaste. På slavauktionerna kom spekulanterna och klämde och kände på männen och kvinnorna. De inspekterade närgånget muskler och tänder. Bakom slavägarnas hänsynslöshet låg en fruktan för afrikanerna, som i många trakter var överlägsna i antal.
Kring slavarnas villkor uppkom många problem. Sydstaterna ansåg sig ha rätt att bestämma även i Nordstaterna om slavarnas villkor. Nordstaterna tvingades avstå från sin rätt att skydda de förrymda slavarna. En slav kunde rädda sig upp till Canada via en rad hemliga gömställen som kallades ”den underjordiska järnvägen”.
Det Nordamerikanska inbördeskriget utbröt 1861. Kriget gällde egentligen inte slaveriet, utan unionens enhet. Men mitt under kriget, den 1 januari 1863 utfärdades en lag om att slaveriet skulle upphävas i hela USA. Kriget medförde svåra förluster för båda parter. Sammanlagt stupade över 600 000 soldater. Ett av de största slagen utkämpades vid Gettysburg, där Nordstaterna besegrade Sydstaternas trupper. Efter slaget höll president Lincoln ett berömt tal. 1865 besegrade Nordstaterna Sydstaterna för gott.
Dag 10, anteckna
Canada och Arktis
Canada är ett land i Nordamerika och omfattar hela kontinenten norr om USA, med undantag av Grönland (Danmark), Alaska (delstat i USA) och de små franska öarna Saint-Pierre-et-Miquelon vid östkusten söder om Newfoundland. Gränsen till USA från stillahavskusten fram till Lake of the Woods, nordväst om Stora sjöarna, följer 49:e breddgraden. Huvudstaden heter Ottawa och har 874 400 invånare (2004).
Canadas flagga fastställdes officiellt 1965, dessförinnan användes den brittiska Red Ensign (rött fält med “Union Jack”). Lönnlövet är en gammal kanadensisk symbol. Det röda i flaggan står för Canadas offer i första världskriget, det vita för de snöiga vidderna i norr.
Natur
Canadas yta omfattar två femtedelar av hela Nordamerika. Den är i stort sett utformad som ett stort, centralt område med högländer i periferin, särskilt i väster. Kärnan i denna landmassa är urberg med en sänka i mitten, som intas av Hudson Bay.
Omkring hälften av landets areal består av urberg som brer ut sig med slätter och platåer runt Hudson Bay. Den prekambriska berggrunden har medverkat till att ge stor likhet med det Skandinaviska urbergsområdet. En långvarig erosion har tagit fram djupt liggande ytor, och de nedisningarna har också skapat ett glacialt präglad landskap, som starkt påminner om Sveriges och Finlands.
Den ganska likartade landytan består av rundhällar, trågbildningar och sjöar, liksom ett moräntäcke, ofta med stora block, samt rullstensåsar och andraformer skapade genom lagrande material. Särskilt i väster längs gränsen mot sedimentära bergarter har erosionen skapat ett antal stora sjöar från Manitoba i nordväst, Winnipegsjön, Athabascasjön, Stora Slavsjön och Stora Björnsjön. Större delen av området ligger lägre än 600 m. Förkastningar har dock medfört att ett antal urbergsblock ligger högre. Så ligger till exempel Baffinön i norr mer än 2 000 m. och fjordar finns som har 700–1 000 m höga sidor. Höga områden finns vidare i öster vid Hudsonsundets södra kust och i sydöst med en 600 m hög brant längs Saint Lawrenceviken.
Låglandet vid Hudson Bay har sin största utbredning söder om viken och har en berggrund av marina bildningar från silurtiden.
I norra och västra delen av landet utbreder sig de arktiska öarna, där de stora öarna i söder, Victoriaön och Banksön, bildar ett platå- och lågland. Längre norrut ligger en stor mängd bergiga öar, med Ellesmereön utmed Grönlands nordkust som den högsta, upp till 3 050 m.
De inre slätterna, Great Plains, sträcker sig som en bred zon från gränsen mot USA till Kordiljärerna i väster. Berggrunden består av flackt liggande, sedimentära bergarter, mest från krita och tertiär.
De inre slätterna, som omfattar en femtedel av Canadas areal, börjar i söder med Manitobaslätten på en nivå av 180–275 m. Den är täckt av finkorniga och bördiga jordarter. Efter en serie kullar och branter vidtar en högre liggande prärieyta i Saskatchewan, som nu är delvis uppodlad. Den ligger mellan 400 och 600 m., har bördig jord och är ganska böljande. En tredje yta, 600–1 200 m. bildar Albertas högslättsområde. Ännu längre mot norr utbreder sig Mackenzieflodens lågland, som ligger mellan 150 och 1 200 m.
Längst ut i väster höjer sig Kanadensiska kordiljäran tydligt från de inre slätterna, med en sammanlagd bredd av ca 800 km. Det börjar i öster med de mäktiga toppar och ryggar som ingår i Klippiga bergen. Minst 30 toppar når över 3 000 m., med Mount Robson som den högsta, 3 954 m.
Ett stort antal snö- och isfält förekommer och gör bergen vackra. Här finns också fem av Canadas nationalparker, den äldsta avsatt redan 1885. Längst i väster löper Kustbergen, som har Canadas högsta topp, Mount Logan, 5 959 m. Längs kusten finns också många djupa, natursköna fjordar och stora öar. Det påminner om Norges kust.
Den appalachiska regionen i östra Canada är ett annat högland. Det karakteriseras av rundade bergkullar och mellanliggande dalstråk. Dit hör bland annat Gaspéhalvön, Nova Scotia och Newfoundland. Det uppbyggs av gamla bergarter som veckades under paleozoisk tid.
De stora sjöarnas och Saint Lawrenceflodens lågland utgör ett särskild landskap, som omfattar Ontario och södra Quebec. Terrängen består mest av mindre låglands- och kullområden, lägre än 650 m., samt dalar och cuestaryggar, av vilka Niagarabranten är den mest kända.
Canada har en kalltempererad klimattyp, utom i en smal zon längs Stilla havet som har varmtempererat klimat samt ett område i nordväst som har polarklimat. Vintern är lång och kall med temperaturer lägre än -10 °C i större delen av landets inre delar och med -40 °C i norra delen av Yukon och Northwest Territories. Endast västkusten har vintertemperaturer över 0 °C.
Sommartemperaturen är mellan 10 och 20 °C i större delen av Canada, utom i de nordligaste landområdena och öarna, som har lägre än 10 °C. Nederbörden är störst längs Stillahavskusten, i genomsnitt 2 540 mm per år. Även vid Atlantkusten förs fuktig luft in från havet, och nederbördsmängden är i de södra delarna 1 000 mm per år. De inre slätterna däremot har nederbörd lägre än 500 mm. På vintern kan dessa delar drabbas av blizzard, en kall vind blandad med drivsnö, och på vintern och våren av chinook, som på några minuter kan höja temperaturen åtskilliga grader som medför snösmältning men också möjliggör bete för djuren vintertid.
Den kanadensiska naturen påminner alltså mycket om den vi möter i Sverige. Många arter är också identiska eller åtminstone närstående våra, men Canada är generellt sett mer artrikt. Det finns ca 185 arter däggdjur, 550 fågelarter, nästan 40 arter kräldjur och 35 arter grod- och salamanderdjur. Före indianernas invandring för ca 12 000 år sedan fanns en ännu rikare fauna. Indianerna utrotade snabbt tre fjärdedelar av arterna bland de stora växtätarna, bland annat två elefantarter.
Längs den arktiska nordkusten, på de isfria arktiska öarna samt i stora områden kring Hudson Bay är vegetationen trädlös tundra. Här växer perenna örter, gräs och halvgräs, ris och dvärgbuskar samt mossor och lavar. Bland djuren märks vildren, myskoxe, isbjörn, varg, fjällräv, polarhare, lämlar, fjälluggla, fjällripa och sommartid jaktfalk, snögås och en mängd vadare.
Direkt söder om tundran dominerar svartgran och vitgran, och ytterligare söderut löper ett brett skogsbälte tvärs över landet. Förutom granar utgör där kanadalärk, banksianatall, balsampoppel, amerikansk asp, pappersbjörk och balsamgran dominerande trädarter. Typiska djur i dessa skogar är älg, ren, varg, rödräv, svartbjörn, lo, nordamerikansk järv, skogsmurmeldjur, nordamerikansk bäver, snöskohare samt olika järpar, ugglor, hackspettar och skogssångare.
I sydöstra Canada, öster om Stora sjöarna, utbreder sig artrika lövblandskogar med lönnar, amerikansk rödbok, björkar, weymouthtall och hemlock.
Newfoundland, som huvudsakligen är täckt av barrskogar, har varit isolerat från fastlandet i 12 000 år. Under den tiden har tio av de fjorton landlevande däggdjursarterna hunnit utvecklas till egna underarter.
I sydvästra Alberta och södra Saskatchewan är prärie, det vill säga trädlös gräsmark, den naturliga vegetationstypen. Denna är i dag praktiskt taget helt uppodlad. Där strövade en gång stora hjordar bison, i dag finns bara små grupper inom särskilda naturreservat. Prärien är också hemvist för svartsvansad präriehund, som är ett slags jordekorre, gaffelantilop och prärievarg.
Kanadensiska kordiljäran täcks av barrskogar med bland annat västlig vittall, contortatall, engelmannsgran och douglasgran. Typiska djur här är snöget, tjockhornsfår, vapiti (nordamerikansk kronhjort), svartsvanshjort, puma och svartbjörn.
Längs stillahavskusten utbreder sig storslagna, fuktiga och lavrika barrskogar med douglasgran, västamerikansk hemlock och sitkagran. Dessa träd blir normalt 60 m höga, douglasgranen ibland hela 100 m. Vithövdad havsörn är här en karaktärsfågel. I havet utanför finns sjölejon, havsutter och en lång rad alkfåglar.
I Canada fanns 1997 totalt nästan 900 större naturskyddade områden. Av dessa hade 34 st. benämningen National Park, men i praktiken var hela 316 områden internationellt klassade som nationalparker. Störst är Wood Buffalo National Park i Alberta (44 800 km2), som avsatts för skydd av skogsbison. Polar Bear Provincial Park i Ontario, som avsatts för skydd av isbjörn, var med 24 087 km2 en av de större övriga nationalparkerna. Det största skyddade området var Cape Churchill i Manitoba med 137 072 km2 (som Götaland och drygt halva Svealand). Några av de övriga mer kända nationalparkerna var Jasper i Alberta, Glacier i British Columbia, Ellesmereön i Northwest Territories och Kulane i Yukon. Det fanns också 40 stycken Migratory Bird Sanctuaries, det vill säga områden avsatta för skydd av flyttfåglar.
Arktis och Antarktis
Arktis kommer från grekiskans arktikos – nordlig, eller för att vara mer exakt: ”som hör samman med stjärnbilden Stora björnen”, i sin tur en bildning till arktos – björn.
Arktis kallas det polarområdet som ligger runt Nordpolen. Det finns ingen vedertagen, entydig sydgräns. Tidigare användes norra polcirkeln som en sådan, varvid norra Skandinavien föll inom Arktis. En mera användbar avgränsning av Arktis är trädgränsen, eftersom ett landskap utan skog har ett klimat som man kan beteckna som arktiskt. Trädgränsen mot norr sammanfaller med en julimedeltemperatur på 10 °C. Med denna avgränsning blir Arktis areal ca 26 miljoner km2, varav 8 miljoner utgörs av land.
Till Arktis räknas den norra kusten av Sibirien, Rysslands europeiska kust, den nordligaste delen av Norge, större delen av Island, hela Grönland, de norra kusterna i Canada och Alaska samt Norra ishavet (Arktiska oceanen) med öar. Havet är uppfyllt av drivis och fast is, och landområdena täcks till stora delar av snö, glaciärer och inlandsis.
Stora delar är mest lågland. Undantag är Nordnorge, Svalbard, Tajmyrhalvön och nordöstra Sibirien med bergsområden på 1 800-2 000 m. I Alaska reser sig Brooks Range 2 000-2 800 m ö.h. över ett smalt lågland. Den kanadensiska övärlden är delvis låg, till exempel Banksön och Victoriaön, medan den till stor del istäckta Ellesmereön når nära 3 000 m. Grönlands inlandsis når 3 200 m i den centrala delen. Isfria områden vid fjordkusten, omger iskupolen. Högsta punkten på Grönland, 3 700 m, är en nunatak på östsidan.
Även Svalbard, med Nordaustlandet och Spetsbergen, är till övervägande del istäckt. I Norra ishavet ligger också flera andra ögrupper, alla med stora glaciärer, samt i Norska havet den 2 277 m höga vulkanön Jan Mayen.
På grund av permafrost präglas de arktiska landområdena av glaciala landformer. Strandvallssystem som visar på landhöjning är vanliga. I Norra ishavet mynnar de stora floderna Ob, Jenisej, Lena och Mackenzie River.
Arktiska oceanen är till större delen täckt av havsis. Denna bildas under den kalla årstiden och kan under vintern bli metertjock. På grund av vindar och vågor bryts dock isen ideligen sönder, varvid isflak reser sig på kant men även skjuts över varandra och bildar packisvallar. Dessa kan nå 5-7 m höjd över vattenytan och ha ett ännu större djup under vattnet. Packisvallarna utgör ett svårt hinder för färder i polarhavet, vare sig de sker med fartyg, hundspann eller snöfordon. Vallarna bildar tjockare is, som inte smälter den kommande sommaren utan blir kvar som flerårsis.
När saltvattnet i havet fryser minskar saltmängden i den nybildade isen avsevärt. Eskimåerna har tidigare använt flerårsisen att smälta till dricksvatten när de färdats över havsisarna.
Havsisens utbredning varierar under året, med en största utbredning i slutet av vintern och en minsta i september. Den varierar också under olika år, beroende på väderförhållandena. Området kring Skandinavien och Svalbard är isfritt stora delar av året, medan den nordsibiriska kusten och den kanadensiska övärlden är isfria endast kortare perioder under högsommaren. Området norr och nordost om Grönland har däremot en mycket svår issituation året om.
Växter och djur i Arktis
Den arktiska växtregionen omfattar det trädlösa området norr om barrskogszonen i Amerika, Europa och Asien. Regionen kännetecknas av en kort växtsperiod på 6-12 veckor, låga temperaturer, långa sommardagar, låg nederbörd 100-500 mm/år och stark vindpåverkan.
Ett speciellt fenomen är palsmyrarna; palsarna är 2-4 m höga kullar med en kärna av isblandad torv som inte smälter om sommaren.
Vegetationsmässigt är Arktis ett område av rishedar och myrar. Blomknopparna anläggs redan på hösten och blomningen sker omedelbart efter snösmältningen, och frömognaden är snabb. Viktiga släkten är viden och bland ljungväxterna. På myrarna dominerar starr, ängsull och andra halvgräs.
Novaja Zemlja har ca 200 arter fröväxter, Svalbard ca 160 och Grönland ca 500, arktiska Nordamerika är något artrikare. En del arter är cirkumpolära som snögräs och björnstarr. En stor grupp cirkumpolära arter förekommer i arktiska Nordamerika och på Grönland; några av dessa även i de skandinaviska fjällen.
En rad arter är amfiberingiska, det vill säga de förekommer på ömse sidor om Berings sund, där det ännu under senaste istiden var landförbindelse. En stor grupp är arktisk-montan, det vill säga de finns dels i Arktis, dels i bergsområdena längre söderut som Klippiga bergen, Alperna och Himalaya. Hit hör bland annat fjällsippa, fjällbräcka, gullbräcka och dvärgvide.
På norra Grönland finns ett stort isfritt område mellan ca 80 och 84° nordlig breddgrad. Trots det hårda klimatet med ett årsgenomsnitt på -20 °C och juligenomsnitt på +6 °C förekommer här nästan 100 arter kärlväxter. Den art som påträffats allra längst mot norr är purpurbräcka.
Till den arktiska regionen räknas, förutom själva ishavet, även de nordliga, trädlösa tundrorna. Klimatet begränsar det landlevande djurlivet. Den ständiga tjälen hindrar djuren att gräva i marken. Vintern är lång och mörk, men vinterdvala är omöjlig eftersom somrarna är för korta för en tillräcklig fettupplagring.
Många djur drar nytta av tundrans snabba sommarproduktion av växter, småkryp och fiskar men tvingas flytta söderut under vintern. Hit hör åtskilliga vadare, dykänder och gäss. Detsamma gäller de stora mängder med kusthäckande alkor. Alkekungen är en av jordens talrikast förekommande fåglar.
Tundran är rik på gnagare som sorkar och lämlar, vilka är vegetarianer och aktiva under snön även vintertid. Polarhare, vildren, myskoxe och ripor flyttar under vintern ofta till områden med mindre snömängder. Växtätarna utgör föda för varg, fjällräv, fjälluggla och jaktfalk. Antalet gnagare, och därmed antalet rovdjur, varierar därför starkt mellan åren.
De enda landdäggdjuren ute på ishavsisarna är isbjörn och i randområdena fjällräv. Rosenmås, tärnmås, ismås och vittrut är fåglar som håller till på packisarna. Havet är näringsrikt och där lever stora mängder kräftdjur och polartorsk, vilka utgör basföda för många sälar som vikare, storsäl, klappmyts, grönlandssäl och valross, samt valar: narval, vitval, blåval, grönlandsval och vitsiding.
Människorna i Arktis
De ursprungliga folkgrupperna i Arktis är av tradition jägare, fiskare och/eller renskötande nomader. Deras naturahushållning ryms framförallt inom tre områden: havet, tundran och skogen.
Inuiterna (eskimåerna), som lever från nordöstra Sibirien österut till Grönland, är antagligen de som är mest specialiserade i sin anpassning till det nordliga havet och isen. De lever till stor del av fiske samt av jakt på havsdäggdjur. Vildrensjakt har också varit viktigt för flera folk i Arktis. Den storskaliga renskötseln med renbesättningar började i Europa och Asien under 1500- och 1600-talen men introducerades i Canada och i Alaska först kring sekelskiftet 1900. De traditionellt nomadiserande renskötande samerna i europeiska Arktis uppvisar en av de högst utvecklade kulturella anpassningarna till tamrenen.
Ursprungsbefolkningen i amerikanska Arktis utgörs huvudsakligen av inuiter men flera indianstammar är också bosatta i området, en del till och med norr om polcirkeln.
Europesika och asiatiska delen av Arktis kännetecknas av en mycket större etnisk och språklig mångfald, och där har inflyttning av människor söderifrån fortgått under århundraden, främst av ryssar, norrmän, svenskar och finländare, och immigranterna är numera minst sju gånger så många som ursprungsbefolkningen. Likväl är Arktis fortfarande det mest glesbefolkade området i världen, med ett genomsnitt av mindre än en person per km2.
De länder som kontrollerar Arktis har följt vitt skilda program för utveckling och utvinning av resurser där, men i allmänhet har följderna för ursprungsbefolkningen varit desamma: de har förlorat stora landområden och deras kulturer har gått under eller är i ett tillstånd av upplösning.
De moderna transportmedlen har haft stor inverkan på invånarnas levnadsmönster i Arktis och har möjliggjort för jägare att bo mycket längre bort från sina byten och för renskötare att bo längre bort från sina hjordar. Familjer kan bosätta sig permanent nära ett samhälle och barnen kan gå i skolor, medan deras föräldrar pendlar till arbetet ute i markerna.
Historisk tillbakablick
När de allra första färderna till de nordliga trakterna ägde rum, är osäkert, men under forntiden finns det belagt att resor gjorts. Man sökte efter rikedomar och nya handelsvägar eller drevs av ren upptäckarlust. Greken Pytheas anses ca 325 f.Kr. ha nått Nordnorge och Irerna företog i början av 800-talet resor till Island. Norrmännen reste till Vita havet under 800-900-talen och upptäckte och koloniserade mellan 700 och 1000 bland annat Färöarna, Island och Grönland. Leif Eriksson nådde omkring år 1000 Nordamerikas nordöstra kust, Vinland. Spetsbergen/Svalbard upptäcktes sannolikt av islänningar 1194.
Det dröjde dock ända till 1400-talets slut innan egentliga Arktisexpeditioner företogs; det skedde i samband med försöken att finna ytterligare en sjöväg till Stilla havet via en nordväst- och en nordostpassage, det vill säga norr om Amerika respektive Europa och Asien. Bland pionjärerna kan nämnas John Cabot och hans son Sebastian, som 1497 nådde nordöstligaste Nordamerikas kust, och de portugisiska bröderna Cortereal, som 1500 kom till Grönland och även for längs Labradors kust. Också från fransk sida utsändes expeditioner, vilket bland annat ledde till att det franska väldet i Canada grundades.
Fiskerinäringen och valfångsten, till skillnad från upptäcktsfärderna, ökade i betydelse under 1600-talet. Samtidigt började ryssarna företa nordliga färder i syfte att vidga sitt välde.
Ett uppsving i utforskningen av Arktis skedde under 1800-talet. Målen för de flesta utforskarna var dels att genomsegla nordväst- och nordostpassagerna, dels att nå fram till själva Nordpolen. Särskilt britterna var aktiva. År 1818 utsändes John Ross för första gången för att uppsöka nordvästpassagen, men han nådde bara en bit in i Lancastersundet. Han återupptog forskningsfärderna 1829-33 för att söka efter Nordpolen. Han utforskade Boothiahalvön och lokaliserade den magnetiska nordpolen, som då var belägen där.
William Parry seglade 1819-20 igenom Lancastersundet, vidare genom Barrowsundet, Melvillesundet och fram till Melvilleön. Därigenom hade han tagit sig igenom den största delen av nordvästpassagen.
John Franklin gav sig 1845 ut på en stor expedition, utrustad med de specialbyggda fartygen Erebus och Terror. Expeditionens öde förblev länge okänt, men slutligen fastlades att den fastnat i packisen utanför Kung William-ön och att ingen hade överlevt.
Robert McClure genomfor efter en övervintring 1850-54 nordvästpassagen. Det var emellertid norrmannen Roald Amundsen på Gjøa som först tog sig igenom nordvästpassagen i ett svep, 1903-06.
Först att fullborda nordostpassagen var svensken A.E. Nordenskiöld och hans expedition med Vega 1878-79.
Av de strapatsrika försöken att nå själva Nordpolen kan nämnas flera amerikanska expeditioner på 1860-80-talen, Fritjof Nansens isvandring från skeppet Fram 1895 samt S.A. Andrées expedition med luftballong 1897, vars öde förblev okänt tills expeditionens läger med de omkomna deltagarna hittades 1930.
Det anses ha varit amerikanen Peary som tillsammans med sin expedition var den förste som nådde Nordpolen, den6 april 1909. Amerikanen Richard E. Byrd var den förste som flög över Nordpolen, vilket skedde 9 maj 1926. Den kärnenergidrivna amerikanska ubåten Nautilus passerade 1958 Nordpolen under istäcket.
Den tidigast kända förhistoriska bosättningen inom arktiska områden norr om den 60:e breddgraden är från ca 8500 f.Kr. Jägargrupper följde istidsdjuren i kustområdena. De viktigaste bytesdjuren förutom säl var ren, myskoxe, valross och olika valarter. Småviltsjakt, fiske och bärplockning var också av betydelse.
Människan nådde nordligaste Norge ca 8500 f.Kr. och den sibiriska kusten samt Alaska och västra Canada ca 11 500-8500 f.Kr. De kanadensiska öarna och Grönland befolkades betydligt senare, ca 2500 f.Kr. Inga förhistoriska bosättningar har hittills upptäckts på Svalbard.
Fasta vinterbosättningar etablerades huvudsakligen i kustområdena, och byar med halvnedgrävda hus var typiska i Nordnorge, norra Alaska, Canada och på Grönland. Transporter skedde med släde, hundspann, snöskor, skidor och skinnbåtar (kajaker). Skidor användes enbart i Skandinavien och Sibirien. Arktiska hantverk baserades på ben, horn, elfenben, drivved och skinn. Stenredskapen tillverkades av spån och mikrospån av olika bergarter samt av slipad skiffer, grönsten och täljsten.
Stenålderskulturen i Nordamerika, ca 9000-6000 f.Kr., hade sitt ursprung i nordöstra Asien. Typiskt för dessa grupper var användningen av kilformade kärnor för tillverkning av mikrospån som användes i sammansatta redskap av ben eller trä, en metod som också var vanlig i norra Sverige och Norge.
Stenålderskulturen lade med största sannolikhet grund till både eskimåernas och de nordliga indianernas kulturer.
Dag 11 anteckna
Canadas befolkning
Canada har en genomsnittlig befolkningstäthet av 3 invånare per km2, men befolkningen är mycket ojämnt fördelad. Mer än hälften bor i ett område vid Stora sjöarna och Saint Lawrencefloden, i de södra delarna av provinserna Ontario och Quebec. I övrigt är bebyggelsen lokaliserad främst till ett öst–västligt bälte längs gränsen till USA. Landets norra delar är i stor utsträckning obebodda.
Ett särdrag beträffande Canada är befolkningens historiska uppdelning på två stora språk- och kulturkretsar, vilket har medfört bland annat politiska problem.
Drygt 3/4 av landets befolkning bor i städer. Andelen har förändrats obetydligt under de senaste decennierna. De största stadsområdena var 2004 Toronto (6 milj. inv.), Montreal (3,6 milj.) och Vancouver (2,2 milj.). Huvudstaden Ottawas storstadsområde hade samma år 1,1 milj. inv. I prärieområdet märks Calgary (1,1 milj.), Edmonton (994 500) och Winnipeg (674 100).
Canadas inhemska befolkning utgörs av inuiter (eskimåer) och indianer och uppgår enligt den officiella statistiken till ca 500 000 (2 % av befolkningen).
Indianerna i det subarktiska området livnärde sig traditionellt på jakt, fiske och insamling. På grund av den sparsamma mängden av villebråd var befolkningstätheten i subarktis bland världens lägsta, nomadgrupperna bestod i regel av bara 25-30 individer per grupp. Formellt politiskt ledarskap saknades och beslut träffades genom konsensus (samförstånd), och familjer eller individer som blev osams med gruppen hade möjlighet att lämna den och ansluta sig till en annan. Den traditionella teknologin för transport och lagring av mat innebar en perfekt anpassning till den naturliga miljön. Hyddorna (wigwamerna) var kägelformiga och beklädda med björkbark eller skinn, och för transporter på sjöar och floder användes björkbarkskanoter. Kontakten med européerna innebar emellertid en försämring av indianernas villkor: pälshandeln medförde att flera djurarter blev nästintill utrotade, samtidigt med att indianerna blev beroende av handelsstationerna för redskap och vapen. Deras antal minskade dessutom på grund av europeiska sjukdomar, som smittkoppor, mässling och influensa.
Religionen bland de olika subarktiska indianerna hade många gemensamma drag. I myter berättades det om samhörigheten mellan människan och naturen.Villebrådet hade sina skyddsandar, som måste blidkas i samband med jakt på större djur. Människans skyddsandar var ibland individuella och måste kontaktas eller “hittas” genom fasta och böner. Religiösa specialister, schamaner eller medicinmän, tog kontakt med andarna, ofta genom att försätta sig i trance, och verkade som helbrägdagörare, profeter och siare.
Canada har två officiella språk, engelska och franska, men dessutom talas ett femtiotal inhemska språk och ett stort antal invandrarspråk. De största språken enligt 1996 års folkräkning var engelska (60 % av befolkningen), franska (24 %), kinesiska (2,6 %), italienska (1,8 %) och tyska (1,6 %).
De flesta fransktalande finns i provinsen Quebec.
Näringslivet
Canada är ett av världens rikaste länder. Den ekonomiska utvecklingen har baserats på utnyttjandet av landets stora naturresurser. Canada är mycket beroende av den internationella handeln. Anknytningen till USA är stark.
Jordbruk, boskapsskötsel, skogsbruk har spelat stor roll för Canadas utveckling. Direkt sysselsättning ger de numera åt bara 3 % av arbetskraften, men den ekonomiska betydelsen är fortfarande stor. Av landarealen är ungefär 5 % odlad mark och 2,5 % betesmarker.
Canada är en stor exportör av jordbruksprodukter, som utgör ca 8 % av landets export. Landet är tillsammans med USA världsledande i fråga om spannmålsexport, trots att 75 % av dess säd används för animalieproduktion. Av exporten svarar vete för 1/3. Det odlas framför allt i Saskatchewan samt i Manitoba och Alberta. I dessa tre prärieprovinser ligger landets största och viktigaste jordbruksområde, med odling av förutom vårvete även stora mängder korn och oljeväxter. Det andra stora jordbruksområdet finns i s. Ontario och Quebec vid Stora sjöarna och Saint Lawrencefloden. Detta är en folkrik region, och jordbruket inriktas på de närbelägna städerna med odling av frukt och grönsaker samt foderväxter som majs och hö.
Mejeri- och köttprodukter är viktiga. Köttdjursuppfödningen är i övrigt koncentrerad till prärieområdet (Alberta), som också har stor vallväxtodling. I British Columbia längst i väster odlas grönsaker och frukt, och Prince Edward Island i öster, landets minsta provins, är känt för sin potatisodling.
Canada är en av världens ledande producenter och exportörer av skogsprodukter. Ca 42 % av arealen är skogklädd, och hälften utgör produktiv skogsmark (80 % barrträd). De ekonomiskt viktigaste områdena finns i British Columbia samt norr om Stora sjöarna och Saint Lawrencefloden.
Om man ser till värdet är Canada ett av världens främsta exportländer i fråga om fiskprodukter. Av årsfångsten kommer 75 % från fisket i Atlanten. Störst omfattning har torskfisket haft, men också fångsten av sill och skaldjur (hummer) är betydande. På grund av överfiskning har torskfisket delvis stoppats, vilket har medfört såväl arbetslöshet i Canada som konflikt med fiskefartyg från bland annat Spanien och Portugal. Fisket med tillhörande frys- och konservindustri är en viktig näringsgren i Canadas provinser vid Atlanten och i British Columbia vid stillahavskusten, där det värdefulla laxfisket dominerar.
Pälsdjursjakten, som historiskt sett spelat mycket stor roll (Hudson’s Bay Company), har fortfarande ekonomisk betydelse. Även pälsdjurfarmar spelar en viss roll för landets näringsliv.
I fråga om mineralresurser är stora delar av C.anada ännu relativt outforskade. Nya tillgångar upptäcks ständigt. Många fyndigheter dock svåra att utvinna på grund av det stränga klimatet och de långa avstånden.
Canada är ett av världens ledande producent- och exportländer i fråga om många viktiga mineraler, som zink, nickel, guld, uran och titan.
Till värdet är järnmalmsproduktionen tillsammans med koppar-, nickel- och den historiskt betydelsefulla guldutvinningen viktigast. Pottaska, asbest och svavel är andra stora produkter från gruvsektorn, där Ontario, Quebec, British Columbia, Alberta och Saskatchewan är de viktigaste provinserna.
Trots mineralproduktionens viktiga roll är dess årliga värde endast hälften av vad utvinningen av oljan, naturgasen ger. Alberta är den dominerande provinsen med Calgary som oljecentrum.
Upptäckten 1947 av Leducfälten söder om Edmonton blev början till en oljeindustri av ständigt ökande betydelse för Canadas ekonomi. Oljefynd har också gjorts i landets norra delar samt i havet sydöst om Newfoundland.
Förutom olja och naturgas har Canada också väldiga energiresurser i sin vattenenergi. Vattenenergin kommer främst från provinserna Quebec, Newfoundland och British Columbia. Energipriserna är låga, och förbrukningen av el är en av de högsta i världen.
Canada räknas som ett av världens ledande industriländer. Ontario och Quebec, de två viktigaste industriprovinserna, har båda en mångsidig industriproduktion. I British Columbia är skogsindustrin av stor betydelse, och i Alberta har en oljeindustri växt fram. I övriga provinser spelar industrin en mindre roll. Tillverkning av bilar, traktorer och flygplan samt delar till dessa är den viktigaste industrigrenen. Den är huvudsakligen lokaliserad till Ontario. I Quebec är massa- och pappersindustrin omfattande. Canada är världens största exportör av tidningspapper.
I båda dessa provinser spelar också livsmedelsindustrin stor roll, liksom i British Columbia. Canadas industri har i stor utsträckning baserats på de rika naturtillgångarna.
Den helt dominerande handelspartnern är USA. Handelsutbytet med det gamla moderlandet Storbritannien har minskat starkt, men EU-länderna svarar totalt för ca 10% av Canadas utrikeshandel. Östasien, särskilt Japan, har tillkommit som en ny betydelsefull handelsregion.
Kommunikationer
Canada är ett land med mycket stora avstånd. Ett väl fungerande kommunikationsnät är en förutsättning för att befolkningen ska kunna förflytta sig och transporter av varor fungera.
Det tidiga järnvägsbyggandet öppnade landet för kolonisation och band samman dess olika delar.
Två huvudjärnvägar går från kust till kust. Den ena, Canadian Pacific Railway, är ca 7 000 km lång och privatägd och blev färdig redan 1885. Den andra, Canadian National Railways, är statsägd och har som regel en något nordligare sträckning. Båda företagen har numera enbart godstrafik, medan ansvaret för passagerartrafiken i hela Canada överlåtits på ett särskilt bolag, VIA Rail Canada.
Biltätheten i Canada är en av de högsta i världen; vägnätet får därför allt större betydelse. Den 7 800 km långa Trans-Canada Highway färdigställdes 1970. Det är dock huvudsakligen i en zon längs gränsen mot USA som ett mer tätt transportsystem utvecklats. I de norra delarna är vägnätet glest eller obefintligt. Här spelar flyget stor roll, liksom det också i ökande utsträckning gör för långa transporter i hela landet för såväl person- som godsbefordran. De största flygbolagen är Canadian Airlines och Air Canada.
För godstransporterna är också sjöfarten på de inre vattenvägarna betydelsefull. Stora mängder vete, järnmalm m.m. transporteras på Saint Lawrence Seaway, som öppnades 1959 och på vilken oceangående fartyg kan nå hamnarna vid Stora sjöarna, till exempel Thunder Bay vid Övre Sjön. Specialbyggda kanalbåtar svarar dock för 3/4 av denna trafik. Omlastningshamnar som Sept-Îles och framför allt Port-Cartier vid Saint Lawrenceflodens mynning har blivit bland de största i landet. Canadas viktigaste hamn är Vancouver vid Stillahavskusten. För transport av olja och gas har ett omfattande system av pipelines, totalt över 200 000 km, byggts ut.
Dag 12 läsa och sammanfatta text 2,5 sidor
Samhället i Canada
Canada är en federation bestående av tio provinser och tre territorier. Den lagstiftande makten utövas av ett tvåkammarparlament: senaten, med högst 112 ledamöter utsedda av regeringen på regional basis, och underhuset, med 308 medlemmar utsedda i allmänna val i. De båda kamrarna har formellt samma status, men all lagstiftande makt har i praktiken kommit att ligga i underhuset.
Val till det federala parlamentet skall hållas minst vart femte år. Statsöverhuvud är Elizabeth II, som även är drottning av Canada och där representeras av en generalguvernör, utsedd på 5–6 år. Rösträttsålder är 18 år.
Provinserna har egna regeringar och parlament, som bland annat ansvarar för vård och det sociala välfärdssystemet. Territorierna har efter hand fått ökat självstyre, men den federala regeringen har fortfarande kontroll över till exempel frågor kring naturresurser.
Försvaret bygger på medlemskap i NATO och ett utvecklat försvarssamarbete med USA. Det omfattar ca 62 000 man frivillig trupp och är huvudsakligen inriktat på sjö- och luftrummet mellan Atlanten och Stilla havet.
Canada är aktivt vad avser insatser i utlandet.
Försvarskostnaderna har 1985–2005 minskat och är lägre än genomsnittet i europeiska NATO-länder.
Canada medverkar i ett flertal av FN:s fredsbevarande insatser, en brigad i Bosnien och Hercegovina (EUFOR II, 800 man), en brigad i Afghanistan (NATO-ISAF, 1 500 man), i Cypern, Kongo (Kinshasa), Egypten, Haiti, Mellanöstern (UNTSO och UNDOF), Serbien och Montenegro, Sierra Leone samt Sudan.
Italien och Storbritannien har flygträningsenheter i Canada.
De första permanenta byggnaderna i Canada uppfördes under 1600- och 1700-talen längs Saint Lawrencefloden av de franska kolonisatörerna. I första hand rörde det sig om bondgårdar och församlingskyrkor. Bondgårdarna byggdes på samma sätt som i Normandie, varifrån merparten av kolonisatörerna utvandrat, medan församlingskyrkorna utformades enligt romansk tradition med inslag av enkla barockdetaljer.
Canadas historia
För 20 000 år sedan täcktes Canada helt av inlandsisen. Människor vandrade in över landbryggan mellan Alaska och Sibirien, och de fortsatte söderut genom en isfri korridor i nuvarande Alberta. Tidiga fynd (9500-8000 f.Kr.) har gjorts på den kanadensiska prärien och så långt österut som i Ontario och New Brunswick.
Efter 8000 f.Kr. utvecklades flera kulturer anpassade till skogs- och präriemiljöer samt till kustmiljöer. Mellan 6000 och 4000 f.Kr. blev en sydlig påverkan påtaglig, livet blev mer differentierat och byteshandeln utvecklades. En anpassning till havet skedde i Arktis liksom på väst- och östkusten.
Med nya västliga strömningar från Sibirien mellan 2000 f.Kr. och 1000 e.Kr nådde paleoeskimåer ända fram till Grönland. De följdes efter 1000-talet av neoeskimåer, de nuvarande eskimåernas förfäder. Vid ungefär samma tid anlände vikingar till L’Anse aux Meadows i Newfoundland.
Under perioden 1000 f.Kr.-500 e.Kr. spreds keramiktillverkningen från Asien och från sydliga indianska grupper till landets östliga och västliga delar. Även pilbågen infördes från Asien. Majs, som odlades redan 5000 f.Kr. i Mexico, nådde södra Ontario ca 500 e.Kr., och detta jordbruk lade grunden för nya samhällssystem.
Långhus i stora befästa byar blev karakteristiska för de krigiska stammar som bodde kring Stora sjöarna vid tiden för kontakten med européerna. I kustområdet i nordväst (British Columbia) levde andra stammar på det rika laxfisket.
Permanenta byar med hus byggda av ornerade cederplankor uppstod, och samhällen med starka sociala skiktningar växte fram. I skogslandet och på prärien i Canadas inland livnärde sig människorna på jakt och fiske in i historisk tid.
Fransk koloni (ca 1600–1763)
Under den europeiska jakten efter en västlig rutt till kryddöarna återupptäcktes Canadas östkust redan 1497 av John Cabot, som seglade under brittisk flagg. Frankrikes anspråk i Canada etablerades av Jacques Cartier, som upptäckte och namngav “Canada” (nuvarande Quebec) 1534 och under två resor (1535–36 och 1541–42) utforskade Saint Lawrencefloden ända till första forsen (vid Montreal) i hopp om att hitta en vattenväg till Kina.
Någon permanent bosättning fanns inte före 1600-talet i Nya Frankrike, som de franska områdena på den nordamerikanska kontinenten benämndes under perioden 1534–1763.
År 1604 anlade Samuel de Champlain Port Royal i Acadie (nuvarande Annapolis Royal i Nova Scotia).
Koloniseringen av Canada där Champlain 1608 anlade en pälshandelsstation vid Quebec, kom i gång på allvar först på 1630-talet. Montreal grundades 1642.
Under tiden befäste Storbritannien sin ställning som kolonialmakt längs Nordamerikas östkust. För att ta upp tävlan med Frankrike om den lönande pälshandeln gav man 1670 Hudson’s Bay Company genom kungligt privilegiebrev tillstånd att förvalta hela flodområdet vid Hudson Bay, vilket Storbritannien gjorde anspråk på sedan det upptäckts av Henry Hudson 1610. På så sätt kom brittiska och franska intressen i konflikt på två fronter.
Acadie, som under 1600-talets krig bytte ägare fyra gånger, avträddes slutgiltigt av Frankrike till Storbritannien (som kallade kolonin Nova Scotia) vid freden i Utrecht 1713.
Invandringen till Canada avstannade efter 1680 på grund av Frankrikes europeiska krig. Som mest fanns endast 70 000 invånare i de franska kolonierna, jämfört med 1,5 miljoner brittiska kolonisatörer på östkusten. År 1763 överlät Frankrike kolonin till Storbritannien.
Brittisk koloni (1763–1867)
Genom freden i Paris hade Storbritannien fått herravälde över hela den östra halvan av kontinenten. Denna ställning blev kortvarig. I Quebec Act av 1774 erkändes de fransktalandes rätt till sitt språk, sin religion och sin civilrätt. Samtidigt reserverades sydvästra Quebec för pälshandel. Detta hindrade kolonisering från Nya England och bidrog till missnöje där. I nordamerikanska frihetskriget (1775–83) förhöll sig endast Quebec och Nova Scotia lojala. I freden i Versailles 1783 förblev Canada brittiskt.
För att ta hand om de ca 40 000 flyktingar från USA som varit den brittiska flaggan trogna skapades 1784 New Brunswick samt, genom en tudelning av Canada 1791, Övre Canada (motsvarande den senare provinsen Ontario) och Nedre Canada (motsvarande den senare provinsen Quebec). Ett spänt förhållande uppstod mellan USA och de brittiska kolonierna. Regelrätt krig utbröt 1812, men USA-styrkorna slogs tillbaka. Det följde dock hundra år av territoriella bråk med USA.
Den första hälften av 1800-talet var en expansiv tid. Till följd av freden efter Napoleonkrigen samt jordbrukets mekanisering tilltog invandringen från Storbritannien. Den totala befolkningen växte från ca 430 000 vid seklets början till 1 400 000 år 1832 och 3 169 000 år 1861. Uppodling av nya områden ägde rum, kanaler och järnvägar byggdes, städer och industri tillväxte.
Samtliga kolonier hade vid seklets början en tidig form av parlamentariskt system.
Canada inträdde 1939 i andra världskriget på Storbritanniens sida och var efter Frankrikes nederlag och fram till Sovjetunionens och USA:s inträden Storbritanniens viktigaste bundsförvant.
Efter freden hörde Canada till de stater som grundade såväl Förenta Nationerna som NATO. Newfoundland blev Canadas tionde provins 1949.
Administrativ indelning
Dag 13 Konstnärlig uppgift
Dag 14 diktamen
Sydamerika
Sydamerika omfattar den södra delen av dubbelkontinenten Amerika. Här lever 378 miljoner invvånare (2006). Avgränsningen mot Nordamerika görs längs gränsen mellan Colombia och Panama, men det förekommer också att man drar gränsen vid Panamakanalen.
Till Sydamerika räknas även en del ögrupper, såsom Galápagosöarna (Ecuador) och Juan Fernández-öarna (Chile) i Stilla havet samt Fernando de Noronha (Brasilien) och Falklandsöarna (Storbritannien) i Atlanten.
Sydamerika delas in i tolv självständiga stater, vartill kommer de båda besittningarna Franska Guyana och Falklandsöarna.
Längs västsidan av Sydamerika reser sig Anderna, en fortsättning söderut av Kordiljärerna i Nordamerika, bergstopparna når i medeltal 4 000-5 000 m. Högst är Aconcagua med 6 959m.
Kedjorna åtskiljs av dalgångar som Magdalenaflodens dalgång i norr och den stora nord-sydgående dalen i Chile eller av högplatåer som Altiplano (Peru och Bolivia) med Sydamerikas största sjö Titicaca, på 3 812 m höjd. Stora saltsjöar förekommer också. Vulkaner är vanliga utom längst i söder, och många är aktiva. Jordskalv förekommer ofta och orsakar i den branta terrängen stora ras och skred. Glaciärer präglar de högsta delarna av Anderna. I söder når glaciärer ända ned till havet.
Västsidan av södra Anderna karakteriseras av fjordkust och skärgårdar. På centrala Andernas västsida ligger Atacamaöknen.
I norra Sydamerika når Guyanas högland nästan 3 000 m i den centrala delen. Höglandet, som är ett urbergsområde, består i övrigt av en serie låga berg, under 1 000 m, med träskartade lågland emellan. Liksom i det brasilianska höglandet, som också är ett urbergsområde, är slätter med enstaka berg vanliga.
Det brasilianska höglandet är högst i öster och sydöst och når i Serra do Mar nästan 3 000 m. Branta horstar når ända ut till kusten vid till exempel Rio de Janeiro. I söder bildar basalter platåer på olika nivåer. Flera vattenfall finns i området. Lutande lager av sedimentära bergarter bildar cuestalandskap inne i höglandet.
Dräneringen sker i huvudsak mot Paraguay-Paranás lågland och Amazonas, floden São Francisco i en djupt nedskuren dalgång i nordöst är ett undantag. Mellan höglanden utbreder sig Amazonas lågland, till största delen under 200 m. Orinocos lågland mellan Anderna och Guyanas högland är en böljande slätt, uppbyggd av flodslam. Den når sällan över 300 m och är en utlöpare av Amazonas.
Paraguay-Paranás lågland börjar i norr i det flacka Pantanal, som är ett träsk under regntiden och övergår i söder i Pampas, en slätt som stiger från ca 20 m vid Buenos Aires till 500 m vid Anderna.
Patagonien, längst i söder, utgörs av en serie platåer som höjer sig från öster till väster till ca 1 000 m vid Anderna.
Dag 15 anteckna
Forts. Sydamerikas natur
Tre olika slags geologiska regioner kan urskiljas i Sydamerikas berggrund: kratoner, gammal berggrund som varit förhållandevis stabil och inte utsatts för bergskedjebildning de snast hundra miljoner åren, sedimentationsbassänger, det vill säga fördjupningar i jordskorpan där tjocka lagerföljder med sediment avsatts samt bergskedjan Anderna utmed västkusten..
Under nästan hela tertiärtiden, ca 65-1,65 miljoner år före nutid, var Sydamerika isolerat från Nordamerika, och under en stor del av perioden existerade endast en öförbindelse mellan kontinenterna.
Den sydamerikanska faunan genomgick en egen utveckling, vilket gav upphov till en rad särpräglade däggdjur. Först för ca 3,5 miljoner år sedan uppkom Panamanäset. Detta medförde att Sydamerika invaderades av moderna däggdjur från Nordamerika, vilka starkt bidrog till att minska den ålderdomliga däggdjursfaunan. Fossila däggdjur från tertiär- och kvartärperioderna är kända från ett flertal platser.
Jordarterna i Sydamerika domineras av vittringsjordarter och alluviala sediment. I Eldslandet och sydligaste Patagonien utgörs jordarterna främst av moräner och andra glaciala avlagringar. Lössjordar har en vidsträckt utbredning på Pampas.
På grund av Sydamerikas stora utsträckning i nord-sydlig riktning varierar klimatet starkt. Mer än hälften av kontinenten har tropiskt klimat, detta som en följd av att den har sin största bredd utmed ekvatorn och strax söder därom.
Bland faktorer som påverkar de sydamerikanska klimatförhållandena är den speciella reliefen, i synnerhet Andernas höga och långa bergskedja i väster. Frånsett temperatursänkningen i Andernas högre nivåer avger luften hos de fuktiga västvindarna större delen av sin fuktighet i form av nederbörd. Öster om bergskedjan bildas regnskugga med torrt klimat som följd. Kalla havsströmmar som flyter norrut, särskilt Humboldtströmmen i östra Stilla havet, kyler dessutom av luften varigenom ett av de torraste klimaten på jorden – i Atacamaöknen – uppkommer längs Chiles kust.
För nederbördsfördelningen i Sydamerika spelar de subtropiska högtrycken på ömse sidor om ekvatorn en viktig roll. De ger upphov till passadvindarna, vilka träffar kontinentens östsida med regntid under en del av året som följd. Därigenom uppkommer det växelfuktiga, tropiska savannklimatet som har den största utbredningen av de olika klimattyperna i Sydamerika. På mellanbredderna härskar Västvinddriften, och de västvindar som träffar sydliga delar av Chile ger upphov till de stora nederbördsmängder som faller här.
Tropiska klimat förekommer i hela den nordliga, breda delen av Sydamerika. Tropiska regnskogsklimat har större utbredning här än på någon annan kontinent. De täcker hela Amazonas, fortsätter längs Atlantkusten åt söder och norr samt återfinns även längs Colombias stillahavskust.
Dygnsmedeltemperaturen håller sig kring 30 °C med års- och månadsvariationer mindre än 3 °C. Nederbörden faller jämnt under hela året och uppgår i södra Brasilien till 2 770 mm och i Iquitos i Peru till 1 770 mm. I Chocóregionen i Colombia faller omkring 10 000 mm per år. Det tropiska klimatets växelfuktiga variant, savannklimatet, har under samtliga månader en medeltemperatur på mer än 18 °C. Dygnsmedeltemperaturerna varierar dock betydligt, eller från 18 °C till 35 °C. En tydlig torrtid förekommer under året och nederbörden uppgår till mellan 900 mm och 1 600 mm per år. Detta klimat täcker hela Orinocobäckenet, Brasiliens högländer och Ecuadors västra del.
Tempererade klimat förekommer huvudsakligen söderut i den avsmalnande delen av Sydamerika och skiljs från de tropiska klimaten bl.a. genom en långt större temperaturvariation under dygnet.
Varmtempererat, fuktigt klimat som utmärks av att den kallaste månadens medeltemperatur ligger mellan 18 °C och -3 °C är koncentrerat till södra vändkretsen och områden strax söder därom. Det täcker Paraguay samt delar av Bolivia, Brasilien och Argentina. Nederbörden överskrider i öster, tack vare vindar och varma havsströmmar från Atlanten, 450 mm men minskar västerut.
Södra Chile har kalla vintrar.
Kalla klimat, innefattande kalltempererade klimat och polarklimat, har mycket liten omfattning i Sydamerika. De förekommer endast i de allra sydligaste delarna av Argentina och Chile samt i Anderna på nivåer över 3 500 m där det även kallas bergsklimat.
I norra Anderna är klimatet svalt och dimmigt med ca 12 °C på dagen och -2 °C på natten; från mellersta Peru till Bolivia och Chile med ännu lägre temperaturer.
Torra klimat förekommer främst i fyra större områden. I söder finns ett nord-sydligt bälte från Patagonien till Argentina med en årsnederbörd på endast 100-175 mm. Variationen i medeltemperatur mellan olika månader är stor i Patagonien, mer än 20 °C.
Torrt klimat utmärker också en smal kustremsa längs Stilla havet från 5° till 31° södra breddgraden där Atacamaöknen utbreder sig. Den kalla Humboldtströmmen kyler luften närmast över havet, varvid ett tätt molnlager på 350 till 1 000 m bildas och hindrar de lägre delarna från att värmas upp. Regn blir därför sällsynt, liksom solsken under en tid av sex månader. Endast genom kondensation av dimma kan vatten ger en viss fuktighet åt marken. Ett annat område med torrt klimat är en kustremsa längs nordkusten mellan Colombia och Venezuela.
Nordöstra Brasilien har torrt klimat med endast 100 mm nederbörd vissa år. Det mest besvärande med så ringa nederbörd är oregelbundenheten hos regnet, som gör att torka lätt kan uppkomma.
Regnskogarna i norra Sydamerika är jordens artrikaste ekosystem. Ecuador, med en yta ungefär som Norrlands, beräknas ha ca 15 000 arter fröväxter, Brasilien kanske 40 000. Viktiga växtfamiljer i hela tropiska Sydamerika är palmer, panamahattsväxter, paranötsväxter och krasseväxter, bland epifyter framför allt orkidéer och ananasväxter.
Från Amazonas kommer ursprungligen gummiträd och jättenäckrosor. Pollinering med hjälp av kolibrier är vanlig. Många nyttoväxter härstammar från norra Sydamerika, till exempel majs, kakao, ananas, tomat, paprika, avokado, passionsfrukt och kassava. Potatisen härstammar från Peru och Bolivia i Anderna..
I torrare tropiska områden (delar av Colombia, Venezuela och Brasilien) förekommer lövfällande skog och savann (campos, llanos). I de tempererade delarna (Argentina, Uruguay) finns vidsträckta grässlätter (pampas), torra stäpper och halvöknar. Patagoniens stäpper bildar övergång till det antarktiska florariket.
I Anderna finns arter i nordliga tempererade släkten som violer, daggkåpor och bräckor, men också antarktiska släkten som taggpimpineller, gulldynor och gunneror. Ovanför skogsgränsen vidtar torra fjällhedar (puna) med växter i täta kuddar eller, i de fuktigare ekvatoriala delarna (páramos) med bland annat rosetträd, mycket storväxta örter med täta bladrosetter; det rör sig här om bl.a. ananasväxter och lupiner. Från Andernas bergsskogar härstammar kokabuske och kinaträd.
På kustremsan väster om Anderna förekommer vegetation av mediterran typ. Norrut övergår den i en av jordens torraste öknar, Atacamaöknen, som påverkas av den kalla Humboldtströmmen.
Området längst i söder och sydväst samt närliggande öar (Falklandsöarna, Sydgeorgien) räknas till det antarktiska florariket. På fastlandet förekommer fuktiga, mossrika skogar av sydbokar och andra antarktiska släkten som taggpimpineller. Öarna är skoglösa med fuktiga gräsmarker av tussokgräs.
Den neotropiska regionen är den rikaste av världens alla faunaregioner. Djuren är en blandning av en kvarlevande arter som levde under perioden tertiäroch som fått utvecklas ostört, och sentida invandrare norrifrån.
Invandringen från Nordamerika, som började under kvartär, resulterade i att ett flertal djurgrupper slogs ut, bland annat jättetrögdjuret.
Exempel på exklusiva däggdjursfamiljer är sengångare, myrslokar, kloapor och cebusliknande brednäsor. Pungdjuren representeras av ca 70 arter (inkanäbbmöss, pungråttor och chiloépungråtta).
Sydamerika kallas ibland fåglarnas, fiskarnas och fjärilarnas kontinent. Av de två förstnämnda grupperna finns ca 3 000 respektive 2 700 arter i Sydamerika. Nanduer, stubbstjärthöns, hoatzin, tukaner, myrfåglar, ugnfåglar och kotingor är några av fågelfamiljerna. Världens samtliga ca 320 kolibriarter förekommer i regionen, varav ett dussin når upp även i USA-Canada (en art ända till Alaska).
Cichlider och laxkarpar (inklusive pirayor) är artrika fiskfamiljer, och malartade fiskar är rikt representerade. Typiska kräldjur är kajmaner, leguaner, tejuödlor, boaormar och korallormar. Bland groddjuren bör speciellt nämnas lövgrodor, tandpaddor, paradoxgrodor och pilgiftgrodor; vissa arter av den senare familjen har ytterst giftigt hudsekret. Småkrypsfaunan är otroligt rik med skalbaggarna som artrikaste gruppen.
I regnskogen finns bland annat jaguar, ozelot, näsbjörn, vampyrer (fladdermöss), många apor, amazonmanat (en sjöko), amazondelfin, myrslokar, sengångare, tapirer, navelsvin och kapybara (världens största gnagare). Kolibrier, aror och andra papegojor, tukaner, ugnfåglar, myrfåglar, tyranner och kotingor är dominerande fågelgrupper. Boaormar (med anakondan) och kajmaner tillhör de större kräldjuren. Fjärilsfaunan är extremt artrik, med bl.a. stora, blåglänsande himmelsfjärilar. Andernas högplatåer hyser en intressant djurvärld, med vikunja, guanaco (troligen lamans och alpackans vildform), marsvin, kondor, frösnäppor, tre arter flamingor och flera endemiska doppingarter. Här, och framför allt i bergsskogarna, finns Sydamerikas enda björn, glasögonbjörnen.
Perus och Chiles extremt torra kustöknar bebos endast av ett fåtal specialiserade djur, främst leddjur och kräldjur. Kustnära öar utanför öknarna hyser däremot stora kolonier av sydamerikanskt sjölejon och guanoproducerande sulor, skarvar och pelikaner, vilka alla lever av fisk (bland annat anchovetas) i den näringsrika Humboldtströmmen. Galápagosöarna är kända för sina elefantsköldpaddor, land- och havsleguaner samt galápagosfinkar.
Gamla världens savanner och stäpper betas huvudsakligen av hovdjur. På Argentinas stora grässlätter, Pampas, finns pampashjort och guanaco, men vegetationen betas till största del av mindre djur, i synnerhet viscachor, maror och andra gnagare, numera dominerar dock tamboskapen. Bältor och nanduer är också typiska pampasdjur. I Patagonien förekommer guanaco, magellanräv, inkanäbbmöss, bergsnandu, ångbåtsänder och flera arter brokgäss, bl.a. magellangås. Här finns förutom sydamerikanskt sjölejon också sydlig sjöelefant. Båda dessa arter attackeras av späckhuggare, som regelbundet patrullerar kusterna. Nära kusten kan man ibland också träffa på sydkapare, en val som ibland betraktas som underart av nordkapare, men nu ofta räknas som en särskild art.
Naturtillgångar
Sydamerika har betydande tillgångar av nästan alla metaller. I urbergsområdena finns järn-, mangan-, wolfram-, titan-, guld-, bly- och zinkmalmer. Carajásbergen (Brasilien) har världens största järnmalmsreserv, tillsammans med stora förekomster av koppar, mangan, nickel, guld och bauxit. Betydande bauxittillgångar finns vidare i Guyana och Surinam.
I Anderna finns, förutom legeringsmetaller, tenn, guld och silver, mycket stora reserver av porfyrkoppar. Chile och Peru har tillsammans ca 25 % av världens kopparreserver. Guld finns som vaskförekomster i flera områden i Amazonas På samma sätt finns tenn i Rondônia i Brasilien.
Det finns större tillgångar av fosfat, nitrat, främst chilesalpeter, och salt i Sydamerikas torrområden.
Energitillgångarna domineras av olja (Venezuela, Amazonas lågland i Colombia, Ecuador och Peru samt Argentina). Större reserver av naturgas finns i Venezuela och Argentina. Oljesand förekommer i Venezuela.
Sydamerika har små tillgångar av stenkol (Colombia, Brasilien). Även de kända urantillgångarna är små, endast ca 5 % av världens (Brasilien, Peru och Argentina). Vattenkraftspotentialen är stor, framför allt i Amazonflodens biflöden från brasilianska höglandet. Världens hittills största vattenkraftverk Itaipú finns i Paranáfloden, som rinner söderut från brasilianska höglandet.
Sötvattnet är otillräckligt i såväl Sydamerikas torrområden som i flertalet storstadsregioner, där också nedsmutsning utgör ett problem. Den tropiska regnskogen utgör tillsammans med savanner (främst Brasilien) och tempererade gräsmarker (Argentina) de viktigaste men delvis överexploaterade naturliga vegetationstyperna.
De tidigare vidsträckta araukariaskogarna (som ger träslaget parana pine) är till stor del borthuggna. De tempererade skogarna i södra Chile avverkas i snabb takt. I Amazonas lågland är den nordvästra delen och skogarna i Guyana i stort sett orörda. I övrigt skövlas regnskogarna för att ge plats för främst nybyggarjordbruk och boskapsuppfödning, vid sidan av avverkning för ved, timmer och pappersmassa.
De tempererade gräsmarkerna (Pampas) har omvandlats till jordbruks- och boskapsskötselområden. Lössjord utgör här bas för odlingsjorden.
Sydamerika har bland världens viktigaste men överexploaterade fiskevatten utanför Peru och Chile.
Dag 16, anteckna
Befolkningen i Sydamerika
Nyare upptäckter från Sydamerika av en förindiansk befolkning, besläktad med de australiska urinvånarna, kan ännu inte bekräftas säkert. Indianerna vandrade söderut och nådde Eldslandet omkring 8000 f.Kr.
I förcolumbisk tid sökte sig indianerna längs floddalarna ned i det heta amazonska låglandet där de odlade maniok, jagade och fiskade. Längre söderut, på Pampas och i Patagonien, bedrevs jakt på guanaco, och Eldslandets isolerade indianer ägnade sig åt jakt och fiske, inte minst insamlandet av skaldjur.
I Anderna uppstod ett par tusen år f.Kr. en mäktig högkultur, med tempel, bollplaner, organiserat prästerskap och sakralt kungadöme. I likhet med mayaindianerna på Yucatan och andra mexikanska folk odlade de majs och potatis.
Kanske fanns det före den spanska och portugisiska erövringen bortåt 20 milj. indianer i Sydamerika, varav hälften inom inkaindianernas. Genom de sjukdomar och förföljelser som de vita människorna förde med sig minskades den indianska befolkningen till en tiondel av vad den tidigare varit.
Latinamerika befolkades efter conquistan (erövringen) av spanjorer och portugiser, men det indianska är alltjämt på sina håll betydande. I de tempererade delarna av södra Sydamerika dominerar de vita (i Argentina utöver spanjorerna mest tyskar och italienare), medan indianerna är en undanträngd minoritet. Tropikerna hyser däremot en färgad befolkning: svarta slavättlingar i Brasiliens kustområden, indier och malajer i Guyana samt indianer i Amazonas. Portugiserna i Brasilien är delvis uppblandade med de svarta. I de andinska staterna bor indianer och mestiser, i synnerhet i bergsområdena, och ättlingar till spanjorerna. Här finns Amerikas största indianbefolkning.
Folkökningen i Sydamerika har länge varit kraftig, men har under senare år avtagit. Mer än 1/3 av världsdelens invånare är under 15 år och endast 6 % över 65 år. Befolkningen härstammar från tre olika huvudgrupper: de ursprungliga indianerna, invandrade européer samt införda svarta slavar.
Sydamerikas genomsnittliga befolkningstäthet är 21 invånare per km2, men stora områden, som de inre delarna av Amazonaområdet och Patagonien, är nästan obebodda, medan andra områden är tättbefolkade.
Ca 90 % av befolkningen finns i kustnära områden, främst i en zon längs kusten i sydöstra Brasilien och norra Argentina. Tättbefolkade är också dalgångarna i Andernas bergskedja i nordvästra Sydamerika.
Antalet miljonstäder ökar snabbt till följd av en tilltagande ström av fattiga inflyttare. Nya slumområden växer ständigt upp inom och omkring storstäderna. Folkmängden i de tre största storstadsregionerna – São Paulo, Buenos Aires och Rio de Janeiro – uppgick i mitten av 1990-talet till ca 40 miljoner.
De inhemska språken i Sydamerika, vilkas antal är mellan 400 och 500, tillhör ett 35-tal språkfamiljer, vars eventuella inbördes släktskap är oklara.
I nutiden domineras Sydamerika av portugisiska, som är officiellt språk i Brasilien, och spanska, som är officiellt språk i övriga länder. Undantag är Guyana, Surinam och Franska Guyana, där engelska, nederländska respektive franska är officiella.
Näringslivet
Inkomsterna är mycket ojämnt fördelade, och fattigdomen är mycket utbredd i Sydamerika. I stor utsträckning saknas en medelklass, och den inhemska marknaden är begränsad. Jordbruket sysselsätter 15 % av befolkningen. Det bedrivs under skiftande förhållanden såväl på smågårdar med odlingar för lokal konsumtion (till exempel i Anderna) som på storgods ( i Argentina och Brasilien).
De viktigaste grödorna är majs, vete och ris. Stora arealer upptas också av sojabönor och sockerrör. Viktiga produkter är kaffe (Brasilien och Colombia), kakao och bananer (Brasilien och Ecuador) samt citrusfrukter.
Boskapsskötseln spelar stor roll i flertalet länder. Drygt 50 % av Sydamerika är skog, men egentligt skogsbruk bedrivs endast i Chile och Brasilien. Det väldiga Amazonaområdet har en oersättlig artrikedom och utgör en stor tillgång, men är utsatt för omfattande kortsiktig exploatering och grov skövling. Fisket har störst betydelse vid stillahavskusten (Chile och Peru).
Mineralresurserna är stora och delvis outforskade. Bergsbruket ger guld, silver, ädelstenar, vissa legeringsmetaller och bauxit.
Argentina och Brasilien har kärnkraftverk.
Industrin är under uppbyggnad i stora delar av Sydamerika. Den traditionella livsmedels- och textilindustrin har kompetterats i Argentina, Brasilien, Chile och Venezuela med tung industri (järn- och stålverk, oljeraffinaderier, petrokemiska, kemiska och metallurgiska anläggningar), och tillverkningen av maskiner, bilar, hushållskapitalvaror m.m. ökar snabbt.
De största industriregionerna är São Paulo, Rio de Janeiro och Buenos Aires, men också i många huvudstäder och andra storstäder växer industrin snabbt.
Exporten, som 1980 till 80 % bestod av råvaror och jordbruksprodukter och till 20 % av industriprodukter, har genomgått en stor förändring; andelarna är nu lika stora.
Främsta handelspartner är USA och EU-länderna. Turismen är på många håll en allt viktigare näringsgren, som förutom sysselsättning ger ett betydande valutatillskott. Ett sådant medför också den illegala kokainhandeln, till exempel för Colombia, även om detta inte framgår av officiell statistik.
Transportförhållandena i Sydamerika har varit besvärliga. Järnvägsnätet är delvis undermåligt, medan vägnätet är under kraftig utbyggnad, inom ramen för det mångnationella vägprojektet Pan-American Highway. Flyget är i allmänhet mycket väl utvecklat, och kontinenten har också ett stort antal goda hamnar.
Sydamerikas historia
De första människorna i Sydamerika invandrade troligtvis via Centralamerika och kan spåras genom fynd av små boplatser där man hittat bland annat spjutspetsar. Kol-14-dateringar visar att invandring ägt rum ca 12000-ca 8000 f.Kr.
Under perioden 8000-5000 f.Kr. övergick människorna från storviltsjakt till allmän jakt och insamling.
Längs kusterna i Peru, Chile, Ecuador, Brasilien och Venezuela växte havsnära kulturer fram. Från ca 3000 f.Kr. tillverkades keramik vid Real Alto och Valdivia i Ecuador. Jordbruk, med omfattande odling av majs, bönor, pumpor, sötpotatis, kassava, chilipeppar och bomull, var mycket utbrett omkring 2000 f.Kr. Nu började också ansenliga ceremoniella centra uppföras vid kusterna, bland annat vid Huaca Prieta i norra Peru, samt i centrala Anderna.
I Peru växte inkariket fram under 1430-talet. Inkaväldet baserades på effektiviteten hos armén, bevattningssystemen och de väl fungerande kommunikationerna samt ett välorganiserat arbets- och skattesystem. Denna dynamiska stormakt, Sydamerikas dittills största rike, var dock splittrat av inbördeskrig då spanjorerna anlände 1532.
Ön Hispaniola i Västindien var till 1520-talet centrum för den spanska kolonisationen av den amerikanska kontinenten. Dit fördes människor, djur och växter från Gamla världen. Den inhemska befolkningen, indianerna, gick snabbt under och ersattes som arbetskraft av afrikanska slavar.
Inkaindianernas rike i Peru erövrades på 1530-talet, och Lima vid Perus kust blev säte för en spansk vicekung. Erövringen (conquistan) var lättare i dessa områden med disciplinerade invånare än i periferin med obändiga stammar (till exempel i Chile). När Buenos Aires 1580 anlagts (för andra gången) var erövringen över.
Främst till följd av epidemier från Gamla världen minskade antalet indianer i Sydamerika drastiskt. I enlighet med kolonialpolitiken skulle de på samma gång kristnas, beskyddas och arbeta åt de vita, främst med utvinning av silver.
Omkring 1/2 milj. spanjorer och 1/3 milj. afrikanska slavar beräknas 1500–1650 ha anlänt till Sydamerika.
I Brasilien höll sig de fåtaliga portugiserna fram till 1700 kvar vid kusten, där de främst odlade socker med hjälp av afrikanska slavar.
Machu Picchu är en ruinstad 70 km nordväst om Cuzco, Peru. Staden uppfördes i inkariket omkring 1450. Machu Picchu omfattar ca 200 rektangulära stenbyggnader, samlade längs små torg på en brant bergssadel 500 m ovanför Urubambaflodens dalgång, på ungefär 2 400 m höjd. Staden omges av talrika odlingsterrasser. Machu Picchu undgick de spanska conquistadorerna och upptäcktes först 1911 av den amerikanske arkeologen Bingham. Hur länge staden var bebodd är ännu oklart. Fynd av talrika kvinnoskelett har tolkats som att Machu Picchu skulle ha varit en bosättning för Solens jungfrur från inkaindianernas rike.
Machu Picchu som ruinstaden ser ut när man kommer fram på inkaleden från Cuzco. Branterna är fyllda med odlingsterrasser, till och med uppe på den branta toppen Wayna Picchu, 2 720 m längst bort i stadens norra ände. På ett fåtal byggnader har man rekonstruerat taken, men de flesta gapar öppet mot himlen. Urubambafloden strömmar i en båge runt berget och fortsätter i dalgången till vänster sitt lopp mot Amazonfloden.
Canto General
Då steg jag upp på jordens trappa
Bland de förlorade urskogarnas
Förfärliga spår
Ända till Machu Picchu.
Höga stad av klättrande stenar,
Äntligen boning för den som det jordiska
Inte glömde bland de sovande klädnaderna.
Hos dig, likt två parallella linjer,
Gungades människans
Vagga i en vind av taggar.
Moder av sten, kondorernas skum.
Höga skär för den mänskliga gryningen.
Årblad förlorat i den första sanden.
Av Pablo Neruda, nobelpriset 1942
Dag 17, diktamen
Länderna i Sydamerika
Argentina ligger i sydöstra Sydamerika. Till ytan är det sex gånger större än Sverige, och där bor 39 miljoner människor.
Namnet kommer av det spanska ordet argento som betyder silver (jämför latin argentum) och är givet efter landets läge vid Río de la Plata, Silverfloden, där de första upptäckarna lär ha bytt till sig silver av urinvånarna.
I bergskedjan Anderna i nordvästra Argentina ligger Sydamerikas högsta berg, Aconcagua, 6959 meter över havet. I öster ligger den bördiga grässlätten Pampas. Söder om Pampas vidtar det karga halvökenområdet Patagonien. Längst i söder, på Eldslandet, är klimatet mycket kärvt. Den djupa havsviken Río de la Plata tränger från Atlanten österifrån in i landet och bildar gräns mot grannlandet Uruguay. Längst in i havsviken Río de la Plata ligger Argentinas huvudstad Buenos Aires. Mer än 95 procent av invånarna är av europeisk härkomst. Det är den högsta andelen i hela Amerika.
Argentina har den högsta levnadsstandarden i Sydamerika och den största ekonomiska jämlikheten. Det finns dock många fattiga, framför allt i norr. Levnadsstandarden har också sjunkit allmänt, och år 2001 var Argentina nära en total ekonomisk kollaps, kombinerad med svår politisk oro. Den tidigare mycket lönsamma boskapsuppfödningen och köttexporten har förlorat i betydelse. Politiskt har Argentina ofta varit oroligt, men sedan 1983 är det en välfungerande demokratisk republik.
Argentina koloniserades av spanjorer på 1500-talet. Det blev självständigt 1816. Från 1976 till 1983 rådde en hård militärdiktatur i Argentina. Tiotusentals människor mördades eller “försvann”. År 1982 lät militärerna argentinska trupper inta Falklandsöarna i Atlanten, som tillhör Storbritannien. De drevs bort av brittiska trupper efter ett kort krig, Falklandskriget. Detta bidrog till att diktaturen störtades året därpå.
Skriv om minst 3 valfria länder i Sydamerika. Använd dig av fördjupningsteterna – Sydamerika.
Dag 17 Fördjupningstexter Sydamerika
Bolivia
Bolivia ligger på Sydamerikas västra sida. Till ytan är Bolivia lite mer än dubbelt så stort som Sverige, men det har ungefär lika många invånare, drygt 9 miljoner.
Bergskedjan Anderna går genom landet. Väster om den är Bolivia en högt belägen bergsplatå, mellan 3 600 och 4 000 meter över havet. Där ligger världens högst belägna stora sjö, Titicacasjön. I norr och öster är det ett skogbevuxet lågland.
Omkring 85 procent av invånarna är indianer eller av indianhärkomst, men det är de vita som har den politiska och den ekonomiska makten. Bolivia har stora naturtillgångar, men de flesta människor är fattiga.
Bolivia är politiskt mycket ostadigt och har en lång historia av uppror, kupper och militärdiktatur. För närvarande råder dock en någorlunda välfungerande demokrati.
Bolivia ingick i inkariket och blev intressant för spanjorerna när man hittade silver i bergen. Det blev självständigt från Spanien 1825. Det förlorade sin kust mot Stilla havet efter ett krig mot Chile på 1880-talet.
Brasilien
Brasilien är det största landet i Sydamerika. Det är världens femte största land både till ytan och till invånarantalet. Till ytan är det lite mindre än Kina och lite större än Australien. I landet bor 187 miljoner människor.
En stor del av Brasilien är täckt av regnskog. Världens längsta flod, Amazonfloden, flyter genom regnskogen. Den nybyggda huvudstaden Brasília ligger långt in i landet. De största städerna, Río de Janeiro och São Paolo, ligger vid kusten i sydöst.
Brasilien har stora naturrikedomar och en välutvecklad industri. Men socialt och ekonomiskt är det ett mycket ojämlikt land. Det finns ett fåtal mycket rika människor, men över hälften av invånarna är fattiga. Landet har varit en demokratisk republik sedan 1985. Innan dess hade det varit militärdiktatur i 20 år. Fotboll är nationalsporten, och Brasilien är världens främsta fotbollsland.
Brasilien upptäcktes av en portugisisk sjöfarare år 1500 och koloniserades av Portugal på 1530-talet. Det blev självständigt 1822 och var då kejsardöme till 1889.
Chile
Chile ligger i västra Sydamerika. Det är ett mycket långsmalt land. Det är 4 300 kilometer långt, nästan tre gånger så långt som Sverige. Men den genomsnittliga bredden är bara ungefär 175 kilometer. Det är som avståndet mellan Stockholm och Örebro. Det ger en yta som är omkring en och en halv gång Sveriges. Till Chile hör också Påskön, långt ut i Stilla havet. Bara 2 procent av invånarna är indianer.
Bergskedjan Anderna bildar i öster Chiles gräns mot Argentina. I väster, mot Stilla havet går en annan bergskedja. Mellan bergskedjorna finns en bördig slätt.
Den allmänna levnadsstandarden i Chile är ganska hög, fastän det finns många människor som är mycket fattiga. Chile är världens största exportör av koppar och exporterar också mycket vin. Landet är numera en välfungerande demokratisk republik.
Chile tillhörde inkariket på 1400-talet. Spanjorerna började kolonisera landet på 1530-talet. Chile blev självständigt 1818. År 1970 valdes socialisten Salvador Allende till president. Han störtades och mördades i en militärkupp 1973. Militärerna, under general Augusto Pinochet, regerade med mord och terror, men landets ekonomi blev bättre. Militären lämnade frivilligt ifrån sig makten 1989.
Colombia
Colombia är ett land i nordvästra Sydamerika. Till ytan är det lite mer än dubbelt så stort som Sverige.
Bergskedjan Anderna går genom västra delen av landet. I öster finns stora regnskogar.
Colombia är ett land sönderslitet av inbördeskrig. Mot den lagliga regeringen kämpar både olika politiska grupper och organiserad brottslighet. Den organiserade brottsligheten tjänar mycket pengar på odling och smuggling av kokain. Kaffe är den viktigaste lagliga exportprodukten.
Colombia gjorde sig självständigt från Spanien 1810 och blev efter ett befrielsekrig helt självständigt 1819. Det var då mycket större än nu och omfattade även de nuvarande länderna Ecuador, Venezuela och Panama. Ecuador och Venezuela gjorde sig självständiga 1830 och Panama 1903.
Ecuador
Ecuador ligger i nordvästra delen avi Sydamerika. Som man förstår av namnet ligger det vid ekvatorn. Ute i Stilla havet ligger Galápagosöarna, som hör till Ecuador. Bergskedjan Anderna går genom landet.
Huvudstaden Quito, som ligger i bergen, är världens högst belägna huvudstad, 2 850 meter över havet. Till ytan är Ecuador lite mer än hälften så stort som Sverige.
Omkring 85 procent av invånarna är indianer eller har indianskt påbrå. De lever mest av jordbruk. Ecuador har exporterat olja i 30 år, men pengarna från oljan har bara i liten utsträckning kommit de fattiga människorna till del.
Ecuador blev självständigt 1822 och ingick då som en del av Colombia. Det blev en egen självständig stat 1830. Det har nästan alltid varit ett oroligt land politiskt och socialt. Det är nu i princip demokratiskt, men oron kvarstår.
Falklandsöarna
Falklandsöarna är en brittisk ögrupp i sydvästra Atlanten med 2 700 inv. (2006). Öarna är belägna ca 600 km nordöst om Sydamerikas sydligaste udde, Kap Horn. De består av Västra och Östra Falkland samt ca 200 småöar.
Öborna är av brittisk härstamning. Fårskötseln är den helt dominerande näringen; det finns hundratusentals får på öarna. Övriga sysselsättningar är koncentrerade till huvudorten, Port Stanley på Östra Falkland, som förutom administrativa funktioner rymmer stationer för den brittiska antarktisforskningen, för radio- och rymdforskning samt för telekommunikation. Sjöflygplan och bilar sörjer för de interna kommunikationerna. Det finns ingen reguljär flygtrafik till utlandet. Fyra gånger om året angörs Port Stanley av ett skepp från Storbritannien som medför förnödenheter och fraktar ull tillbaka.
Guyana
Guyana är namn på ett geografiskt område i nordöstra Sydamerika. Det är ett högland i södra Venezuela och norra Brasilien och går igenom tre politiska områden som också heter eller har hetat Guyana. De är, från väster till öster, det självständiga landet Guyana som tidigare var Brittiska Guyana, det självständiga Surinam, som tidigare var Nederländska Guyana, och Franska Guyana, som tillhör Frankrike. Det är tre ganska små och glest befolkade länder, alla med kust i norr mot Atlanten. Kusten är lågland, och det inre av länderna är bergigt. Alla länderna är täckta av regnskog. Befolkningen är av mycket blandad härkomst.
Paraguay
Paraguay ligger nästan mitt på Sydamerikas kontinent. i Sydamerika. Till ytan är det något mindre än Sverige. Större delen av ytan, väster om floden Paraguay, upptas av slättlandet Gran Chaco, med grässlätter och glesa skogar. Öster om floden är det skogklätt högland.
Nio tiondelar av invånarna är mestiser av blandad indiansk och europeisk härkomst. De talar till vardags indianspråket guaraní, men spanska är officiellt språk.
Paraguay tillhör inte de fattigaste länderna, men ägandet är mycket ojämnt fördelat, och många människor lever under svåra förhållanden. Jord- och skogsbruksprodukter är de viktigaste exportvarorna.
Paraguay har inga demokratiska traditioner. Generalen Stroessner regerade som diktator i 45 år, tills han störtades år 1989. Demokratiska val har hållits sedan dess, men de politiska motsättningarna är mycket stora och ibland våldsamma.
Paraguay koloniserades av spanjorer på 1500-talet. Landet förklarade sig självständigt år 1811.
Peru
Peru är ett land i nordvästra Sydamerika. Till ytan är det tre gånger större än Sverige.
Bergskedjan Anderna går genom landets västra del. Inkaindianernas gamla städer Cuzco och Machu Picchu ligger i Anderna.
Mer än fyra femtedelar av invånarna i Peru är indianer eller av indianhärkomst. Men bara omkring en tiondel talar indianspråket quechua, som dock är officiellt språk i Peru tillsammans med spanska. Perus ekonomi är ganska god. Det finns stora tillgångar på bland annat koppar, olja och fosfat. Men ändå är mer än hälften av invånarna fattiga. Politiskt har landet ofta varit oroligt och aldrig haft någon välfungerande demokrati.
Inkaindianerna bildade ett mäktigt rike i Peru från 1430-talet. Redan år 1533 störtades det av den spanske kolonisatören Pizarro. År 1821 blev Peru självständigt från Spanien.
Uruguay
Uruguay är ett litet land i Sydamerika med kust mot Atlanten, mellan Brasilien i norr och Argentina i väster och söder. Till ytan är Uruguay som Götaland och Svealand tillsammans.
Större delen av landet är gräsbeväxt eller uppodlad slätt. De flesta invånarna är av europeisk härkomst. Det finns nästan inga indianer i Uruguay.
Uruguay var länge ett land med hög levnadsstandard och goda sociala förhållanden för de flesta invånarna. Från 1970-talet gick landet tillbaka under 20 år, då bland annat gerillagrupper härjade, men förhållandena är ändå relativt bra. Kött- och jordbruksprodukter är de viktigaste exportvarorna.
Uruguay har varit den mest stabila demokratin i Sydamerika, men hade en militärregering 1973–85. Landet började koloniseras först i slutet av 1600-talet, till en början av portugiser, men snart tog spanjorerna över. Det förklarade sig självständigt från Spanien år 1811 men måste utkämpa ett krig med Portugal och tvister med Argentina och Brasilien innan självständigheten definitivt uppnåddes år 1828.
Venezuela
Venezuela är ett land i norra Sydamerika. Till ytan är det dubbelt så stort som Sverige.
Bergskedjan Anderna går genom norra Venezuela, i mitten är det lågland och i söder är det högland på nytt. I sydöstra Venezuela finns världens högsta vattenfall, Angelfallen. Det är 976 meter högt.
Venezuela är rikt på olja och exporterar även socker och kaffe. Trots det är de flesta människorna fattiga. Landet är en demokratisk republik men har ändå varit politiskt oroligt på senare år.
De första spanjorerna kom med Christofer Columbus till Venezuela 1498. Landet blev en egen stat 1830.
Rituppgift: Rita upp Sydamerika och landsgränserna. Skriv upp alla länder och deras huvudstäder bredvid (märk ut med siffror på kartan). Märk också ut: Amazonfloden, Eldslandet, Patagonien, Titicacasjön och Galapagosöarna.
Dag 18 anteckna
Centralamerika
Centralamerika eller Mellanamerika kallas den smala och långsträckta del av Amerika som utgör landförbindelsen mellan Syd- och Nordamerika. I geografisk mening omfattar Centralamerika landområdet mellan Atratosänkan i norra Colombia och Tehuantepecnäset i Mexico.
Mexico är ett land i södra Nordamerika/Centralamerika med108,3 milj. invånare (2006), det har landgräns till USA i norr och till Guatemala och Belize i söder samt kust mot Mexikanska golfen i öster, Karibiska havet i sydöst och Stilla havet i väster. Landet delas av norra vändkretsen i två ungefär lika stora delar. Huvudstaden heter Mexico City och har 8,6 milj. Invånare (2005).
Mexicos natur
Mexico har många vulkaner och jordbävningar är vanliga. I centrala Mexico utbreder sig Mexikanska högplatån som består av två delar: Mesa del Norte, som sträcker sig från nordgränsen (där höjden är 1 200 m) till San Luis Potosí, där Mesa Central tar vid och slutar i höjd med Mexico City (på en höjd av ca 3 000 m).
Mesa Central är betydligt jämnare än Mesa del Norte och kan indelas i ett flertal lägre områden med bördig jord vilka åtskiljs av delvis nederoderade vulkanberg. Mexikanska högplatån omges av bergskedjor. I väster ligger den vulkaniska Sierra Madre Occidental med djupa övertvärande kanjonbildningar. Sierra Madre Oriental i öster består av veckade skiffrar och kalkstenar och har bergstoppar på ca 3 600 m.
En tvärgående bergskedja, Sierra Neovolcánica, söder om Mexico City, har flera snöklädda vulkantoppar, såsom Mexicos högsta punkt, Citlaltépetl, 5 699 m.
Längst ut mot havet finns kustslätter. Den östra längs Mexikanska golfen är bred, särskilt i norr, och har gott om träskområden och laguner. Den långa kustslätten längs Stilla havet är betydligt smalare med kustterrasser och smärre platåer och gränsar i sin norra del till Californiaviken.
Halvön Yucatán skjuter långt ut mot öster och är i huvudsak ett låglänt (lägre än 150 m) kalkstensområde med många grottor, slukhål och andra karstformer.
På grund av det torra klimatet är vattendragen få och relativt små. Den mest betydande floden är Río Bravo del Norte, som bildar en del av gränsen mot USA, där den kallas Rio Grande.
Norra delen av Mexico har tropiskt stäpp- och ökenklimat, medan det i söder är övervägande savannklimat. Årstiderna utgörs av torrtid och regntid. Den senare infaller i juni-oktober. I norr faller mindre än 250 mm regn per år och på kustslätterna 1 000-1 500 mm per år.
Det starkt skiftande landskapet ger stora temperaturskillnader. Man indelar landet i fyra höjdzoner med olika temperaturklimat. Det är tierra caliente (0-1 000, dygnsmedeltemperatur för året 25 °C), tierra templada (1 000-2 000 m, 19 °C), tierra fría (2 000-3 300 m, 15 °C) och tierra helada (över snögränsen, 10 °C).
Floran är rik. I de torraste områdena finns kaktusöken med växter som i stor utsträckning är suckulenta och saknar blad. Här finner man bl.a. många olika kaktusväxter och palmliljor. De två egendomligt formade växterna ocotillo och boojumträd kan också nämnas. En annan typ av öken är saltöken, som domineras av gräset tobora. Öppna slätter med blått gramagräs dominerar de nordliga delstaterna och hyser särskilt i nordöst många torniga växter, t.ex. mesquite, som också har gett namn åt denna typ av vegetation. Här finner man även olika arter agaver och plymfiberliljor.
Bergsområdena är huvudsakligen skogklädda, och beroende på temperatur och nederbörd har skogen olika sammansättning. På de högre bergen förekommer skogar av barrträd, av vilka enen och tallen når ända till trädgränsen. I tempererade områden växer tall-ekskog med mer än 100 arter ekar. I denna skogstyp har de välkända trädgårdsväxterna zinnior och dahlior sin naturliga hemvist. Mesquite, grässlätter och tall-ekskog täcker tillsammans ca 70 % av Mexicos yta. I varmare och nederbördsrika delar utbreder sig tropiska skogar av lövfällande och städsegröna träd, och där temperatur och nederbörd är som högst, till exempel på Yucatán, finner man tropisk regnskog med en mängd palmer, ormbunkar, epifytiska orkidéer och ananasväxter samt lianer och träd som mahogny, sapodill och kakao.
Djurlivet är också mycket rikt med både nord- och sydamerikanska inslag. Det finns drygt 400 arter däggdjur. Av rovdjur kan nämnas jaguar, puma, jaguarundi, prärievarg, sju arter skunkar, båda arterna kattfretter samt brunbjörn och svartbjörn, som båda når sin sydgräns i norra Mexicos bergsområden. Centralamerikansk tapir, röd spindelapa, mantelvrålapa och guatemalavrålapa har sin nordgräns i södra Mexicos skogar. Californiaviken och det kustnära havet väster om Baja California är världens viktigaste fortplantningsområde för gråval.
Ca 750 arter fåglar häckar i Mexico och ytterligare ca 300 har observerats, bland annat merparten av Nordamerikas flyttfåglar, vilka övervintrar i eller passerar Mexico vår och höst; kuststräckan söder om Río Bravo del Norte är ett av de viktigaste flyttfågelstråken i Nya världen.
Flera fågelarter lever i de kaktusdominerade områdena i norra och centrala Mexico och bygger bo i eller på kaktusar. Kräldjursfaunan är mycket rik, med bland annat omkring 350 arter ormar.
Gilaödla och skorpiongiftödla, de hittills enda kända ödlorna med giftig saliv, finns i öknar och halvöknar. Det förekommer ca 225 arter groddjur. Bland insekter kan nämnas den nordamerikanska flyttande fjärilsarten monark, som övervintrar i miljontal i några tallskogsområden i centrala Mexico. Av spindeldjur förekommer många arter fågelspindlar och skorpioner och även de intressanta grupperna amblypyger och gisselskorpioner.
Befolkningen i Mexico
Då spanjorerna anlände till Mexico 1519 fanns där en mångfald av samhällsformer: jägar- och samlarfolk i norr, fiskarfolk med begränsat jordbruk i väster och mäktiga högkulturer med jordbruk på det centrala höglandet. Befolkningen, som uppskattats till 25 milj. vid den första kontakten, minskade på åtta decennier till endast 1 milj.
I norra Mexico återfinns fortfarande små jägar- och samlarfolk eller svedjebrukare. I centrala Mexico är förändringarna mera märkbara, men eftersom indianerna utgör en stor del av befolkningen är många inslag tydligt indianska.
Totalt utgör indianerna ca 30 % av befolkningen i Mexico vilket innebär att de åter är ungefär lika talrika som vid erövringen. Eftersom det europeiska inslaget i befolkningen fortfarande är förhållandevis litet, runt 10% – och dessutom koncentrerat till städerna – och det afrikanska mycket litet, 0,5 %, är det mestiserna som utgör majoriteten av mexikanerna. Dessa är spansktalande och katoliker. “De dödas dag” under allhelgonahelgen är en viktig högtid.
31 % av Mexicos befolkning är under 15 år, medan endast 4 % är 65 år eller äldre. Landets överbefolkning medför stora ekonomiska och sociala problem och leder till stor utvandring (främst av unga män), till framförallt USA (uppskattningsvis vistas ca 5 miljoner mexikaner illegalt i USA).
Mexico hade 2006 en befolkningstäthet av 54 inv. per km2. Tätast befolkad är södra delen av Mesa Central, där Mexico City (22,1 milj. invånare i storstadsområdet, 2005) vuxit ut till en av världens största stadsagglomerationer.
Ca 74 % av landets befolkning bor i städer. Näst största stadsagglomeration är Guadalajara 4 milj. Miljonstäder är också bland annat Ciudad Juárez 1,4 milj., Tijuana 1,4 milj., Puebla 1,4 milj., Monterrey 1,1 milj. och León 1,1 milj. Ytterligare ett tiotal städer har över 500 000 inv.
Näringsliv
De naturliga förutsättningarna för jordbruk varierar kraftigt till följd av landets skiftande klimat- och terrängförhållanden. Stora områden lider av svår torka. Jordbruksproduktionen har inte kunnat höjas i takt med folkökningen, och Mexico har blivit importör av livsmedel. Drygt hälften av jordbruksmarken ingår i ett system som innebär att marken ägs kollektivt men vanligtvis brukas individuellt och med traditionella metoder på små gårdar. Avkastningen per arbetstimme är låg, och produkterna används lokalt. Lagstiftningen beträffande detta system ändrades under 1990-talet så att marken kan belånas eller till och med säljas, och den kan också brukas
tillsammans med andra. De privatägda och kommersiellt drivna storjordbruken är inriktade på exportprodukter. Avkastningen är hög, men insatserna i form av kapital, ofta utländskt, maskiner, konstgödsel och bekämpningsmedel är stora också stora. Miljöpåverkan är på sina håll kraftig.
Mexicos viktigaste jordbruksområden är södra delen av högplatån, de konstbevattnade områdena i nordvästra och norra delen av landet, den atlantiska kustregionen samt delstaten Chiapas.
Basfödan i Mexico är majs, som odlas på 1/3 av åkerarealen, samt bönor och grönsaker. Vete får allt större betydelse, och vidare odlas durra och ris. Kaffe, frukt och grönsaker är stora exportprodukter; andra viktiga grödor är sockerrör och bomull. På många håll odlas agave, bland annat för framställning av alkoholhaltiga mexikanska drycker som till exempel tequila.
Boskapsskötseln har stor betydelse, särskilt i norra Mexico. Antalet nötkreatur överstiger 30 miljoner. Främst produceras kött, men mejerivaror är också viktiga.
Mexico är en av världens mest betydande och mångsidiga metallproducenter. Ett 40-tal metaller utvinns; beträffande flera av dem är Mexico bland de ledande i världen.
Bland annat är landet världens största silverproducent, ca 15 % av världsproduktionen. Världens största silvergruva öppnades 1983 i Zacatecas.
Med 5 % av världsproduktionen är Mexico också ett av världens största oljeländer. Oljan och naturgasen finns i landets östra del.
Mexico har en utvecklad och mångsidig industri. Den regionala obalansen är dock ett stort problem, då hälften av industrin återfinns i huvudstadsområdet. Andra industricentra är städerna Monterrey och Guadalajara samt ett industribälte intill gränsen mot USA. Livsmedels- och textilindustri samt järn- och stålindustrin är stora branscher.
Mexico har också en omfattande kemisk och industri.
I vissa fall är miljöstörningarna betydande i anslutning till dessa anläggningar. Detta gäller även Mexico City, vars stora industrier innefattar tung industri.
Mexicansk mat
Mexikansk mathållning är en blandning av ett uråldrigt kök och de spanska erövrarnas vanor och ingredienser. Majs i form av exempelvis tortillas och tamales samt bönor, tomater, chili och sötpotatis äts som de förtärts i årtusenden, i kombination med conquistadorernas bidrag i form av oxkött, mejeriprodukter, fläsk, vete, ris och saffran.
Två stora matkulturer är sammansmälta till en helhet. I regionalt hänseende kan sägas att vetet i dag odlas flitigare i norr, medan majsen återfinns i söder, där även de tropiska frukterna och fjäderfäproduktionen dominerar.
Chilifrukterna, som odlats i området troligen sedan 3000 f.Kr. och av vilka det lär finnas uppemot 300 sorter, ingår i så gott som varenda rätt, antingen i själva huvudanrättningen eller i den alltid närvarande salsan (såsen).
En bassalsa innehåller förutom chili även röda eller gröna tomater, lök, vitlök och limejuice, men recepten är otaliga. Salsa verde (grön sås) med gröna tomater och salsa cruda (rå sås) med röda tomater, limejuice och koriander hör till de vanligare.
I själva verket särskiljs många rätter inte av basingrediensen utan av vilken salsa den serveras med: nationalrätten mole, en gryträtt med vanligtvis kyckling eller kalkon, får sin smak av såsen där upp till 100 ingredienser behövs, bland annat koriander, kanel, nejlika och kakao; chiles en nogada (färs- och potatisfyllda chilifrukter) av mandelsåsen; enchiladas (majspannkakor fyllda med kyckling) av den chilistinna sås som toppar.
Majspannkakorna, tortillas, är både basföda och servis; de kan ätas som de är eller dryga ut en soppa eller en äggrätt, fyllas och bli till en taco, med allt från mole, grillat kött, grönsaker, guacamole (avocadosalsa) till potatis, äts med händerna och är det som mättar mexikanen i gemen varje dag.
Mayaindianerna
Maya är en sammanfattande benämning på de folk i Centralamerika som talar mayaspråk. Mayaområdet täcker delar av södra Mexico med Yucatánhalvön, Guatemala, Belize samt angränsande delar av Honduras och El Salvador.
Mayatalande folk fanns i Guatemalas högland och i Belize för mer än 4 000 år sedan. Redan då förekom odling av bönor, squash samt den betydelsefulla majsen. Något senare började maya flytta in i det tropiska centrala låglandet, där de utöver svedjebruk utvecklade andra odlingsmetoder.
Mayacivilisationen började ta form under 1500 f.Kr.–250 e.Kr. Många byar växte till ceremoniella centra, och arkitekturen, konsten och den långväga handeln utvecklades.
Mayakulturen blomstrade under klassisk period 250–900/950.
Den religiösa och offentliga arkitekturen blev alltmer storartad med unika byggnadselement, som “falska” valv och höga takkammar på templen. Långtgående intellektuella landvinningar gjordes inom astronomi och matematik samt inom kalender- och tideräkningssystem; det matematiska systemet var vigesimalt (baserat på 20) och använde även talet 0.
Runt 900 övergavs städerna i främst det centrala området. Orsakerna är inte klarlagda men var kanske väpnade konflikter mellan mayahärskare, störningar i handeln, sönderfall av de sociala strukturerna samt i ideologin. Kanske fanns även ekologiska orsaker.
Under 950–1519 levde fortlevde maya i främst höglandet och på Yucatánhalvön.
I dag utgör de många mayafolken en ursprungsbefolkning som arbetar för sina etniska, ekonomiska, sociala och politiska rättigheter.
Inskriptionstemplet i Palenque från slutet av 600-talet utgör en av de mest berömda mayabyggnaderna. År 1952 upptäcktes i byggnadens markplan härskaren Pacals, död 683 gravkammare med en stor sarkofag. Inskriptionerna berättar om stadens dynastiska styre samt om viktiga ceremonier och händelser i Pacals liv.
Dag 19 skriva 3-5 meningar om varje land som väl beskriver landets karaktär
Guatemala
Guatemala ligger i Centralamerika och gränsar i väster och norr till Mexico, i nordöst till Belize och i sydöst till El Salvador och Honduras samt har i söder kust mot Stilla havet och i öster en smal kustremsa mot Atlanten.
Landsfakta
República de Guatemala/Republiken Guatemala
Nationalitetsbeteckning: GT
Yta: 109 000 km2
Folkmängd (2006): 13 milj. inv.
Huvudstad: Guatemala City
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 quetzal = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Markanvändning: skog (53 %), jordbruksmark (16 %), övrig (31 %)
Högsta berg: Tajumulco (4 220 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 119 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (42 %), 15–64 (54 %), 65– (4 %)
Medellivslängd (2005): 66 år; män 63 år, kvinnor 69 år
Folkrikaste städer (2004): Guatemala City (973 200 inv.), Quetzaltenango (132 200), Escuintla (101 000)
Näringsliv
Näringsgrenarna: jordbruk (23 %), industri (20 %), service (57 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, socker, olja
Viktigaste exportländer: USA, El Salvador, Honduras
Viktigaste importprodukter: olja, verkstadsprodukter, konstgödsel
Viktigaste importländer: USA, Mexico, Sydkorea
El Salvador
El Salvador ligger vid stillahavskusten i Centralamerika. Landet är det minsta av de sju centralamerikanska staterna och den enda som inte har kust mot Atlanten. Landet gränsar i väster och norr till Guatemala och i norr och öster till Honduras samt har kust mot Stilla havet i söder. Huvudstad är San Salvador. Namnet El Salvador betyder frälsaren.
Landsfakta
República de El Salvador/Republiken El Salvador
Nationalitetsbeteckning: SV
Folkmängd (2006): 7 milj. inv.
Huvudstad: San Salvador
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 salvadoransk colón = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (5 %), jordbruksmark (35 %), övrig (60 %)
Högsta berg: Santa Ana (2 381 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 333 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (33 %), 15–64 (62 %), 65– (5 %)
Medellivslängd (2005): 70 år; män 67 år, kvinnor 73 år
Folkrikaste stad (2004): San Salvador (526 000 inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (9 %), industri (31 %), service (60 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, socker, räkor
Viktigaste exportländer: USA, Guatemala, Honduras
Viktigaste importprodukter: råmaterial, kapitalvaror, olja
Viktigaste importländer: USA, Guatemala, Mexico
Honduras
Honduras ligger i Centralamerikas, är det näst största landet där och gränsar i nordväst till Guatemala, i söder till Nicaragua och i sydväst till El Salvador samt har kust mot Karibiska havet i norr och Stilla havet i söder. Förutom fastlandet ingår flera ögrupper. Huvudstad är Tegucigalpa.
Landsfakta
República de Honduras/Republiken Honduras
Nationalitetsbeteckning: HN
Folkmängd (2006): 7,4 milj. inv.
Huvudstad: Tegucigalpa
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 lempira = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (53 %), jordbruksmark (18 %), övrig (29 %)
Högsta berg: Las Minas (2 849 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 66 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (41 %), 15–64 (55 %), 65– (4 %)
Medellivslängd (2005): 71 år; män 67 år, kvinnor 74 år
Folkrikaste städer (2004): Tegucigalpa (851 000 inv.), San Pedro Sula (489 500)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (13 %), industri (32 %), service (55 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, bananer, skaldjur
Viktigaste exportländer: USA, El Salvador, Tyskland
Viktigaste importprodukter: maskiner och transportmedel, kemiska produkter, olja
Viktigaste importländer: USA, Guatemala, Mexico
Nicaragua
Nicaragua är Centralamerikas största land och gränsar i norr till Honduras och i söder till Costa Rica samt har kust mot Karibiska havet i öster och Stilla havet i väster. Den östra halvan av Nicaragua, kallad Atlantkusten, har sedan 1990 begränsat självstyre. Huvudstad är Managua.
Landsfakta
República de Nicaragua/Republiken Nicaragua
Nationalitetsbeteckning: NI
Folkmängd (2006): 5,6 milj. inv.
Huvudstad: Managua
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 córdoba = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (27 %), jordbruksmark (11 %), övrig (62 %)
Högsta berg: Mogotón (2 103 m ö.h.)
Största sjö: Nicaraguasjön (8 430 km2)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 43 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (42 %), 15–64 (55 %), 65– (3 %)
Medellivslängd (2005): 69 år; män 66 år, kvinnor 70 år
Folkrikaste stad (2005): Managua (1,1 milj. inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar): jordbruk (32 %), industri (23 %), service (45 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, kött, skaldjur
Viktigaste exportländer: USA, El Salvador, Mexico
Viktigaste importprodukter: maskiner, olja, livsmedel
Viktigaste importländer: USA, Costa Rica, Venezuela
Costa Rica
Costa Rica [kcstari´ka], stat i Centralamerika; 51 100 km2, 4,3 milj. inv. (2006). C. är beläget mellan Nicaragua och Panama samt har kust mot Karibiska havet i nordöst och mot Stilla havet i sydväst. Huvudstad är San José (336 800 inv., 2004).
Landsfakta
República de Costa Rica/Republiken Costa Rica
Nationalitetsbeteckning: CR
Folkmängd (2006): 4,3 milj. inv.
Huvudstad: San José
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 colón = 100 centimos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (32 %), jordbruksmark (10 %), övrig (58 %)
Högsta berg: Chirripó Grande (3 820 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 84 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (30 %), 15–64 (64 %), 65– (6 %)
Medellivslängd (2005): 79 år; män 76 år, kvinnor 81 år
Folkrikaste stad (2004): San José (336 800 inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (9 %), industri (30 %), service (61 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, bananer
Viktigaste exportländer: USA, Nederländerna, Guatemala
Viktigaste importprodukter: råvaror, maskiner, råolja
Viktigaste importländer: USA, Japan, Mexico
Panama
Panama är beläget i den sydligaste och smalaste delen av Centralamerika och gränsar till Colombia i öster och till Costa Rica i väster samt har kust mot Karibiska havet i norr och mot Stilla havet i söder. Huvudstaden heter Panama City.
Landet Panama delas mitt itu från nordväst till sydöst av Panamakanalen.
Panamakanalen är en sjöfartskanal mellan Atlanten och Stilla havet som går genom Panamanäset i Centralamerika. Den sträcker sig från Cristóbal vid Karibiska havet i nordväst till Balboa vid Stilla havet i sydöst. Själva kanalens längd är 58 km. Minimidjupet är 13 m och minsta bredden 153 m. Panamakanalen är en av världens mest trafikerade kanaler.
På Atlantsidan dämmer Gatúndammen upp Chagresfloden och bildar Gatúnsjön, 26 m över havets yta, dit fartygen slussas i tre steg. Sträckan över sjön är nästan hälften av hela Panamakanalen. Den följande 13 km långa grävda sträckan genom Gaillard Cut skär genom vattendelaren, som ligger på 82 m höjd över havet. Vid Pedro Miguel-slussen sänks fartygen ett steg till Mirafloressjön, varifrån Miraflores-slussen leder ned till Stilla havet i två steg. Varje sluss har två parallella slusskamrar, 305 m långa och 34 m breda. För att hålla vattennivån uppe i Gatúnsjön under den korta torrperioden byggdes Maddendammen i övre delen av Chagresfloden.
Själva kanalpassagen tar 7-8 timmar. Högst 48 fartyg per dygn kan ta sig igenom, och väntetiderna vid inloppen kan variera från några timmar till ett dygn.
Ca 13 000 fartyg passerar genom Panamakanalen varje år. Trafiken har dock minskat något sedan 1982, då en oljeledning drogs över Panamanäset. Slussarna kan inte heller ta de största fartygen. Under senare år har skogen i tillrinningsområdet till stor del skövlats av nybyggare. Detta har orsakat ökad erosion och slamtransport till Maddendammen och kanalen, som nu behöver muddras oftare.
Under 1880-talet gjordes ett franskt försök att bygga en kanal under ledning av Ferdinand de Lesseps (Suezkanalens skapare). Detta byggprojekt misslyckades på grund av moskitburna tropiska sjukdomar. Därefter fick USA arrendera en kanalzon 1903, och bygget började 1906. Kanalen blev färdig 1914 och byggdes om på 1970-talet. År 1979 fick Panama det juridiska ansvaret för Panamakanalen och kanalzonen, medan en gemensam kommission skötte driften av kanalen till år 2000, då Panamakanalen överlämnades till Panama.
Landsfakta
República de Panamá/Republiken Panama
Nationalitetsbeteckning: PA
Folkmängd (2006): 3,3 milj. inv.
Huvudstad: Panama City
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 balboa = 100 centésimos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -6
Natur
Markanvändning: skog (44 %), jordbruksmark (9 %), övrig (47 %)
Högsta berg: Chiriqui 3 475 m
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 39 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (29 %), 15–64 (65 %), 65– (6 %)
Medellivslängd (2005): 75 år; män 72 år, kvinnor 77 år
Folkrikaste städer (2005): Panama City (408 200 inv.), David (82 900), Colón (76 600)
Näringsliv
Näringsgrenar:: jordbruk (7 %), industri (13 %), service (80 %)
Viktigaste exportprodukter: bananer, skaldjur, socker
Viktigaste exportländer: USA, Sverige, Spanien
Viktigaste importprodukter: industrivaror, livsmedel, maskiner
Viktigaste handelspartner: USA, Nederländerna, Japan
Cuba
Cuba ligger i Västindien och består av huvudön Cuba samt ytterligare en mängd öar, de flesta små och obebodda. Huvudstad är Havanna.
Landsfakta
República de Cuba/Republiken Cuba
Nationalitetsbeteckning: CU
Folkmängd (2006): 11,3 milj. inv.
Huvudstad: Havanna
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 peso = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -6
Natur
Markanvändning: skog (24 %), jordbruksmark (31 %), övrig (45 %)
Högsta berg: Turquino 1 974 m
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 102 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (21 %), 15–64 (69 %), 65– (10 %)
Medellivslängd (2005): 77 år; män 75 år, kvinnor 79 år
Folkrikaste städer (2004): Havanna (2,2 milj. inv.), Santiago de Cuba (555 900 inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (7 %), industri (25 %), service (68 %)
Viktigaste exportprodukter: socker, nickel, tobak
Viktigaste exportländer: Nederländerna, Canada, Kina
Viktigaste importprodukter: olja, maskiner, livsmedel
Viktigaste handelspartner: Spanien, Venezuela, USA
Dominikanska Republiken
Dominikanska republiken, stat i Västindien; 48 400 km2, 9 milj. inv. (2006). D. omfattar den östra delen av ön Hispaniola samt ett antal närbelägna mindre öar. D. gränsar i väster till Haiti. Huvudstad är Santo Domingo (2,2 milj. inv., 2004).
Västindiska övärlden
Västindien är ökedjan som skiljer Atlanten från Karibiska havet, det vill säga främst ögrupperna Bahamas samt Stora och Små Antillerna. Här bor ca 35 milj. invånare.
Ökedjan har ett kolonialt förflutet och är delvis fortfarande associerad med Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och USA. Regionen, som är mycket tättbefolkad och har präglats av både folkökning och utvandring. De flesta invånarna är av afrikanskt ursprung och talar kreolspråk.
Ekonomin är främst baserad på turism, plantageodling, pengaöverföring från emigranter och olika former av bistånd. Industrin är föga betydande, utom på Nederländska Antillerna, Trinidad och Tobago, Jamaica och Puerto Rico, där det bland annat finns betydelsefull mineralindustri.
Länderna har hög arbetslöshet men turismen har lett till välstånd i flera länder. Med undantag av i Haiti är skol- och hälsovårdssystemen i Västindien relativt välutvecklade.
Befolkningen i Västindien är mycket heterogen. Det mest markanta inslaget utgörs av afroamerikaner vilkas förfäder importerades som slavar under plantageperioden på 1600-talet. Fram till 1400-talet befolkades emellertid öarna av olika indianfolk, grupper som snabbt utrotades i och med spanjorernas ankomst. Under 1500-talet tog spanjorerna över de områden som tömts på indianbefolkningen genom sjukdomar och krig. Spanjorernas ättlingar utgör fortfarande majoriteten på Cuba och Puerto Rico.
Förkortade texter
Dag 1 – skriva
USA – United States of America – Amerikas förenta stater
USA är ett land i Nordamerika med över 300 miljoner invånare.
Landet grundades 1776 när 13 engelska kolonier på östkusten förklarade sig självständiga från moderlandet. Vid den första folkräkningen hade USA drygt 3 miljoner vita och 750 000 svarta, indianer räknades inte.
USA består av 50 delstater jämte förbundsdistriktet District of Columbia. Ett antal områden i Amerika och Oceanien är knutna till USA på olika sätt och med skiftande former av självstyre. Störst är Puerto Rico, som liksom amerikanska Virgin Islands ligger i Västindien. Viktigast i Oceanien är Guam och American Samoa.
Huvudstaden i USA heter Washington D.C. och har drygt en halv miljon invånare.
USA är ett stort land, 20 gånger ryms Sverige inom dess gränser. Från östkusten till västkusten är det 4 000 km, och från Canada till Mexico är det 2 500 km.
Stjärnbaneret, The Stars and Stripes är namnet på USA:s flagga. Namnet syftar på hörnfältet med stjärnor, en för varje delstat. Nuvarande antal är sedan 50 stycken.
Dag 2 – skriva
Klimatet i USA
Inom ett så vidsträckt område som USA finns flera olika klimattyper. Landets är öppet i nord-sydlig riktning. Det finns inte några stora bergskedjor i öst-västlig riktning och det medför att klimatets kontinentala prägel förstärks. Varma luftmassor tränger långt norrut på sommaren och kalla långt söderut på vintern. Norr om 40° breddgraden råder kalltempererat klimat. Östra USA söder om 40° breddgraden har varmtempererat fuktigt klimat. Västerut är nederbörden ringa, under 500 mm per år. Här finns torra klimat som öken- och stäppklimat. Kusten vid Stilla havet har maritimt klimat med regn på vintern och en sommartemperatur på 16-18 °C.
Medeltemperaturen i januari är mellan -15 °C i norra USA och 20 °C längst i söder. Medeltemperaturen i juli är 20-30 °C i större delen av landet.
Mest nederbörd får västra sidan, ca 2 000 mm per år, medan östkusten får 1 000-1 500 mm. De inre delarna av landet drabbas på sommaren och våren ofta av åska och tornador liksom östkusten på sensommaren av tropiska cykloner, hurricanes.
Dag 3 – skriva
Befolkningen
Folkmängden har de senaste årtiondena ökat med ca 1 % per år. Befolkningen beräknades 1997 bestå av 83 % vita. Den icke-vita andelen (17 %) utgörs av svarta (13 %), indianer (0,8 %) och asiater (4 %).
Ungefär hälften av de 7 miljonerna invånare med asiatiskt ursprung finns i de västra delstaterna, och av den svarta befolkningen (totalt drygt 30 miljoner) bor fortfarande drygt 50 % i sydstaterna (över 90 % år 1900).
Ca 75 % av USA:s 2 miljoner indianer finns i de västra staterna och i vissa av sydstaterna, framför allt Oklahoma.
10 % av befolkningen härstammar från Mexico. Många har kommit till USA genom illegal invandring .
De senaste årens invandring har dominerats av närliggande latinamerikanska områden, främst Mexico. Stora invandrargrupper kommer också från Kina, Indien och Filippinerna, medan andelen europeiska invandrare är ca 15 %.
Engelska är naturligtvis det dominerande språket, men språksituationen är brokigare än man kanske föreställer sig.
Man beräknar att urbefolkningen i USA talade omkring 300 olika språk vid européernas ankomst. Av dessa har ungefär hälften överlevt till nutiden, men de flesta har ett mycket litet antal talare, ofta äldre personer, och många kommer att försvinna inom den närmaste generationen.
Dag 4- skriva
Näringslivet i USA
Dollarn blev USA:s myntenhet genom lagstiftning 1792 – med det spanska myntet peso som förebild – och har där beteckningen $ eller USD.
Ca 75 % av de förvärvsarbetande är sysselsatta inom de tjänsteproducerande näringarna, drygt 15 % inom tillverkningsindustrin, 8 % inom bergsbruk samt byggnads- och anläggningsverksamhet och 2 % inom jord- och skogsbruk samt fiske. Karakteristiskt för USA är förekomsten av en rad mycket stora företag och koncerner. De är ofta av multinationell karaktär och kan samtidigt vara verksamma inom flera områden.
Under de senaste decennierna har den högteknologiskt inriktade industrin vuxit starkt. Landet har satsat väsentligt mer än övriga världen på forskning och utveckling och är i många fall klart världsledande, till exempel inom läkemedelsbranschen och inom den försvarsanknutna flyg- och rymdfartsindustrin.
En av de mest forskningsintensiva industrierna är läkemedelstillverkningen. USA svarar för över 40 % av världsproduktionen och en ännu högre andel av forskningen. New Jersey är den ledande delstaten (1/4 av tillverkningen) med de två största företagen, Johnson & Johnson och Merck.
I USA bedrivs också en intensiv forskning inom området bioteknologi.
En stor del av högteknologisk verksamhet har sitt ursprung i olika forskningsbyar, till vilka framstående universitet har varit knutna. USA har ett 50-tal stora anläggningar eller områden av denna typ. Bland de mest kända är Silicon Valley sydost om San Francisco (med Stanford University) och Bostonregionen med Harvard University.
Dag 5 – skriva
Bomulls- och tobaksodling
Så snart frosten är förbi om våren sås bomullsfröna i rader. Plantorna kommer snart upp, men först efter fyra månader visar sig de gräddgula blommorna. De går över i mörkrött och faller av efter ett par dagar. Kvar finns en rund frökapsel. Under två månaders tid växer kapseln, till den blivit så stor som en valnöt. Därpå spricker den och avslöjar sitt snövita inre. Fram till höstfrosten fortsätter boullsväxten att blomma och bära fröbollar. Därför kan inte hela skörden tas in på en gång. Nu för tiden skördas bomullen med plockningsmaskiner. Detta arbete var en gång slavarnas. I fuktig värme och stekande sol fick de arbeta på fälten från morgon till kväll.
Två tredjedelar av skördens vikt är frön och fröna måste skiljas från fröhåren innan dessa kan användas. Av fröhåren spinns tråd som sedan vävs till tyg.
Bomullen kan användas till mycket. Av den får man alla slags kläder, skor, lakan, handdukar, möbeltyg etc. Av fröna görs olja som används i margarin och tvål.
Tobak är en betydligt mer svårodlad växt än bomull. Dessutom sliter den ut jorden och angrips lätt av svamp. Tobaksplantorna är mycket känsliga för frost. Vid precis rätt tidpunkt måste de toppas, så att de växer ut på bredden.
Skördemaskiner plockar tobaksbladen och sedan får de torka i ugnar eller kanske i solen – allt efter den sort och den smak man söker åstadkomma. När tobaken äntligen är torkad och rostad, samlas den i stora korgar och forslas tilltobaksauktioner. Uppköparna ombesörjer rensning och lagring. Sedan skärs och blandas tobaken för att till sist rullas in i papper, om det skall bli cigaretter.
Dag 6 – skriva
Statsskick
USA:s statsskick grundar sig på konstitutionen från 1789 och de 27 tillägg som gjorts därefter. Den bygger på maktdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande institutioner.
Den verkställande makten utövas av presidenten och hans administration, vilken innefattar kabinettet med dess departement och ämbetsverk, olika executive offices, av vilka Budgetbyrån och Nationella säkerhetsrådet hör till de viktigaste, samt presidentens personliga stab.
Presidenten, som måste vara infödd amerikan, väljs på fyra år och kan omväljas en gång. Till skillnad från presidenter i Europa är USA’s presidenten både statsöverhuvud och regeringschef och har mycket omfattande befogenheter.
Lagstiftningen ligger hos kongressen, som består av två kamrar. Senaten har 100 ledamöter, två från varje delstat, med en mandattid på sex år; en tredjedel väljs vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter, som samtliga väljs vartannat år.
Delstaterna har antal ledamöter i förhållande till sin folkmängd. Alla mandatperioder är fasta, och presidenten kan inte upplösa kongressen och utlysa nyval.
Även om presidentens parti inte har majoritet i kongressen avgår han inte utan sitter kvar till nästa val. Presidenten kan endast avsättas genom riksrättsåtal impeachment, men detta är en juridisk process och inte en politisk, och det krävs då att presidenten skall ha begått någon form av ämbetsmissbruk.
Den dömande makten utövas av ett självständigt domstolsväsen. Överst finns Högsta domstolen med nio ledamöter, utnämnda på livstid av presidenten med senatens godkännande.
USA är en förbundstat bestående av 50 delstater med egna författningar
Det politiska livet i USA domineras av de båda största partierna, demokraterna och republikanerna.
Dag 7- Läsa och skriva 10 valfria meningar
Historia 1700/1800- talet – nu
Vid tiden för självständigheten var den europeiska delen av befolkningen ung och det skedde en kraftig befolkningsökning, från 4 milj. 1790 till 23 milj. 1850. Senare hölls befolkningsökningen uppe av den omfattande immigrationen från Europa, och år 1900 hade invånarantalet ökat till 76 miljoner.
Detta gjorde att nya landområden måste tas i besittning. Vid 1840-talet hade odlingsgränsen nått Mississippifloden och under 1860-talet Klippiga bergen. Koloniseringen av Stilla havskusten påbörjades redan under 1840-talet. Denna förflyttning ägde i början rum längs vattenlederna, vilka kompletterades med kanalbyggen.
Under 1850-talet hade även ett vidsträckt väg- och järnvägsnät byggts ut. Indianbefolkningen tvingades allt längre västerut och hade vid slutet av 1800-talet fösts ihop i ett antal reservat, där de förde en tämligen eländig tillvaro.
USA hade under första hälften av 1800-talet en ganska enhetlig befolkning. Huvuddelen av befolkningen kom från Storbritannien, och det blev de som kom att sätta sin prägel under den period då USA formades som nation. Det var först mot slutet av 1800-talet som andra folkgrupper i större mängd började komma till USA och de fick anpassa sig till den kultur som fanns.
Den hastigt växande befolkningen medförde också en omfattande urbanisering med början i hamnstäderna längs östkusten. Från 1820-talet växte stora städer upp även i väster, främst längs Ohiofloden och vid Stora sjöarna.
År 1790 bodde endast 3 % av befolkningen i städer, 1860 hade denna andel ökat till 16 % och 1900 till 32 %. Framväxten av storstäder skapade stora sociala problem med stora slumområden och hög brottslighet.
I Södern utvecklades ett helt annorlunda samhällssystem. Här fanns redan tidigt stora plantager sida vid sida med fattiga småjordbruk, som huvudsakligen producerade för självhushållning. Denna utveckling tog fart ytterligare under 1800-talet, då bomullen fick ett kraftigt uppsving, vilket också medförde att slaveriet ökade.
I början hade Södern och Västern mest gemensamt. Båda var jordbruksregioner, om än av olika karaktär. Mississippifloden var den viktigaste transportleden och knöt samman dessa båda områden med New Orleans som den viktigaste hamnen.
Från 1830-talet ändrades detta. De växande industriområdena i öster blev viktiga marknader för Västerns jordbruksprodukter, och industrin började förse jordbrukarna med förbättrade maskiner m.m. Transportlederna längs Stora sjöarna blev allt viktigare, och handelsvägarna kom att ändras genom att kanalbyggen och järnvägar oftast kom att gå i öst–västlig riktning.
I Södern gjorde de få produkterna för export, främst tobak och bomull, att man kunde expandera ekonomiskt endast genom att öka produktionen. Genom sin samhällsform, där plantageägararistokratin helt dominerade, kom Södern att isoleras från staterna i norr och väster.
År 1860 valdes Abraham Lincoln, till president, och som en direkt följd av detta beslöt South Carolina i december 1860 att utträda ur unionen. Under våren 1861 följde ytterligare tio sydstater exemplet och bildade Amerikas konfedererade stater. Lincoln vägrade godkänna utbrytningen och följden blev amerikanska inbördeskriget -1861–65.
Orsakerna till inbördeskriget var att samhällen i Södern respektive Norden radikalt skilde sig från varandra ekonomiskt, socialt och kulturellt. Slaveriet var en viktig bakgrund till dessa skillnader och blev också det som utlöste kriget.
Efter ett fyra år långt, blodigt krig stod nordstaterna 1865 som segrare. Inbördeskriget fick djupgående inverkan på det amerikanska samhället. En direkt följd var att slaveriet avskaffades och de svarta blev fria, men härigenom inleddes en utveckling som kom att leda till ett hundra år långt rasförtryck i Södern.
Ekonomiskt segrade Nordens industrisystem, till vilket Södern endast långsamt kunde anpassa sig till.
Perioden efter inbördeskriget medförde ett enormt industriellt och ekonomiskt uppsving. Befolkningen ökade genom de väldiga immigrationsvågorna från Europa. Mellan 1865 och 1930 beräknas ca 30 milj. människor ha invandrat. Dessa kom att lösa det problem med brist på arbetskraft som tidigare hämmat industrialiseringen.
Från Sverige utvandrade nära 1,3 miljoner svenskar mellan åren 1840-1930. Runt år 1900 bodde var sjätte svenskfödd person i USA. Chicago blev den stora svenskstaden framför andra, men många flyttade till Minnesota också.
Dag 9, Diktamen
Inbördeskriget
Thomas Jefferson hade som president förbjudit import av afrikanska slavar till USA. Han hade också varnat för de oroligheter som skulle komma om landet inte i tid frigav slavarna. Oroligheterna blossade upp i det stora och blodiga inbördeskriget mellan Nord- och Sydstaterna 1861-1865.
Under hela tidigare delen av 1800-talet var slavfrågan ett problem som ständigt upprörde. Om alla slavar skulle friges betydde det bankrutt för slavägarna. De höll på sin rätt att behandla slavarna precis efter behag.
Vilken slav som helst kunde riskera att när som helst bli såld på auktion och skiljas från sina närmaste. Bakom slavägarnas hänsynslöshet låg en fruktan för afrikanerna, som i många trakter var överlägsna i antal.
Kring slavarnas villkor uppkom många problem. Sydstaterna ansåg sig ha rätt att bestämma även i Nordstaterna om slavarnas villkor. Nordstaterna tvingades avstå från sin rätt att skydda de förrymda slavarna. En slav kunde rädda sig upp till Canada via en rad hemliga gömställen som kallades ”den underjordiska järnvägen”.
Det Nordamerikanska inbördeskriget utbröt 1861. Kriget gällde egentligen inte slaveriet, utan unionens enhet. Men mitt under kriget, den 1 januari 1863 utfärdades en lag om att slaveriet skulle upphävas i hela USA. 1865 besegrade Nordstaterna Sydstaterna för gott.
Dag 10 skriva
Canada – inledning
Canada är ett land i Nordamerika och omfattar hela kontinenten norr om USA, med undantag av Grönland (Danmark), Alaska (delstat i USA) och de små franska öarna Saint-Pierre-et-Miquelon vid östkusten söder om Newfoundland. Gränsen till USA från stillahavskusten fram till Lake of the Woods, nordväst om Stora sjöarna, följer 49:e breddgraden. Huvudstaden heter Ottawa och har 874 400 invånare (2004).
Canadas flagga fastställdes officiellt 1965, dessförinnan användes den brittiska Red Ensign (rött fält med “Union Jack”). Lönnlövet är en gammal kanadensisk symbol. Det röda i flaggan står för Canadas offer i första världskriget, det vita för de snöiga vidderna i norr.
Dag 11 skriva
Canadas Natur
Canadas yta omfattar två femtedelar av hela Nordamerika. Den är i stort sett utformad som ett stort, centralt område med högländer i periferin, särskilt i väster. Kärnan i denna landmassa är urberg med en sänka i mitten, som intas av Hudson Bay.
Omkring hälften av landets areal består av urberg som brer ut sig med slätter och platåer runt Hudson Bay
De inre slätterna, som omfattar en femtedel av Canadas areal, börjar i söder med Manitobaslätten på en nivå av 180–275 m. Den är täckt av finkorniga och bördiga jordarter.
Längst ut i väster höjer sig Kanadensiska kordiljäran tydligt från de inre slätterna, med en sammanlagd bredd av ca 800 km. Det börjar i öster med de mäktiga toppar och ryggar som ingår i Klippiga bergen. Minst 30 toppar når över 3 000 m., med Mount Robson som den högsta, 3 954 m.
Den appalachiska regionen i östra Canada är ett annat högland.
Den kanadensiska naturen påminner alltså mycket om den vi möter i Sverige. Många arter är också identiska eller åtminstone närstående våra, men Canada är generellt sett mer artrikt. Det finns ca 185 arter däggdjur, 550 fågelarter, nästan 40 arter kräldjur och 35 arter grod- och salamanderdjur
Direkt söder om tundran dominerar svartgran och vitgran, och ytterligare söderut löper ett brett skogsbälte tvärs över landet. Förutom granar utgör där kanadalärk, banksianatall, balsampoppel, amerikansk asp, pappersbjörk och balsamgran dominerande trädarter
I sydvästra Alberta och södra Saskatchewan är prärie, det vill säga trädlös gräsmark, den naturliga vegetationstypen. Denna är i dag praktiskt taget helt uppodlad. Där strövade en gång stora hjordar bison, i dag finns bara små grupper inom särskilda naturreservat
.
Dag 12 skriva
Befolkning
Canada har en genomsnittlig befolkningstäthet av 3 invånare per km2, men befolkningen är mycket ojämnt fördelad. Mer än hälften bor i ett område vid Stora sjöarna och Saint Lawrencefloden, i de södra delarna av provinserna Ontario och Quebec. I övrigt är bebyggelsen lokaliserad främst till ett öst–västligt bälte längs gränsen till USA. Landets norra delar är i stor utsträckning obebodda.
Ett särdrag beträffande Canada är befolkningens historiska uppdelning på två stora språk- och kulturkretsar, vilket har medfört bland annat politiska problem.
Drygt 3/4 av landets befolkning bor i städer. Andelen har förändrats obetydligt under de senaste decennierna. De största stadsområdena var 2004 Toronto (6 milj. inv.), Montreal (3,6 milj.) och Vancouver (2,2 milj.). Huvudstaden Ottawas storstadsområde hade samma år 1,1 milj. inv. I prärieområdet märks Calgary (1,1 milj.), Edmonton (994 500) och Winnipeg (674 100).
Canadas inhemska befolkning utgörs av inuiter (eskimåer) och indianer och uppgår enligt den officiella statistiken till ca 500 000 (2 % av befolkningen).
Indianerna i det subarktiska området livnärde sig traditionellt på jakt, fiske och insamling. På grund av den sparsamma mängden av villebråd var
Canada har två officiella språk, engelska och franska, men dessutom talas ett femtiotal inhemska språk och ett stort antal invandrarspråk. De största språken enligt 1996 års folkräkning var engelska (60 % av befolkningen), franska (24 %).
De flesta fransktalande finns i provinsen Quebec.
Dag 13 skriva
Samhället i Canada
Canada är en federation bestående av tio provinser och tre territorier. Den lagstiftande makten utövas av ett tvåkammarparlament: senaten, med högst 112 ledamöter utsedda av regeringen på regional basis, och underhuset, med 308 medlemmar utsedda i allmänna val i. De båda kamrarna har formellt samma status, men all lagstiftande makt har i praktiken kommit att ligga i underhuset.
Val till det federala parlamentet skall hållas minst vart femte år. Statsöverhuvud är Elizabeth II, som även är drottning av Canada och där representeras av en generalguvernör, utsedd på 5–6 år. Rösträttsålder är 18 år.
Provinserna har egna regeringar och parlament, som bland annat ansvarar för vård och det sociala välfärdssystemet. Territorierna har efter hand fått ökat självstyre, men den federala regeringen har fortfarande kontroll över till exempel frågor kring naturresurser.
Försvaret bygger på medlemskap i NATO och ett utvecklat försvarssamarbete med USA. Det omfattar ca 62 000 man frivillig trupp och är huvudsakligen inriktat på sjö- och luftrummet mellan Atlanten och Stilla havet.
Canada är aktivt vad avser insatser i utlandet.
Dag 14 måndag diktamen
Sydamerika – inledning
Sydamerika omfattar den södra delen av dubbelkontinenten Amerika. Här lever 378 miljoner invvånare (2006). Avgränsningen mot Nordamerika görs längs gränsen mellan Colombia och Panama, men det förekommer också att man drar gränsen vid Panamakanalen.
Till Sydamerika räknas även en del ögrupper, såsom Galápagosöarna (Ecuador) och Juan Fernández-öarna (Chile) i Stilla havet samt Fernando de Noronha (Brasilien) och Falklandsöarna (Storbritannien) i Atlanten.
Sydamerika delas in i tolv självständiga stater, vartill kommer de båda besittningarna Franska Guyana och Falklandsöarna.
Längs västsidan av Sydamerika reser sig Anderna, en fortsättning söderut av Kordiljärerna i Nordamerika, bergstopparna når i medeltal 4 000-5 000 m. Högst är Aconcagua med 6 959m.
Kedjorna åtskiljs av dalgångar som Magdalenaflodens dalgång i norr och den stora nord-sydgående dalen i Chile eller av högplatåer som Altiplano (Peru och Bolivia) med Sydamerikas största sjö Titicaca, på 3 812 m höjd.
Västsidan av södra Anderna karakteriseras av fjordkust och skärgårdar. På centrala Andernas västsida ligger Atacamaöknen.
I norra Sydamerika når Guyanas högland nästan 3 000 m i den centrala delen.
Dräneringen sker i huvudsak mot Paraguay-Paranás lågland och Amazonas. Mellan höglanden utbreder sig Amazonas lågland.
Dag 15 skriva
Sydamerikas natur
Bland faktorer som påverkar de sydamerikanska klimatförhållandena är den speciella reliefen, i synnerhet Andernas höga och långa bergskedja i väster. Frånsett temperatursänkningen i Andernas högre nivåer avger luften hos de fuktiga västvindarna större delen av sin fuktighet i form av nederbörd. Öster om bergskedjan bildas regnskugga med torrt klimat som följd. Kalla havsströmmar som flyter norrut, särskilt Humboldtströmmen i östra Stilla havet, kyler dessutom av luften varigenom ett av de torraste klimaten på jorden – i Atacamaöknen – uppkommer längs Chiles kust.
Tropiska klimat förekommer i hela den nordliga, breda delen av Sydamerika. Tropiska regnskogsklimat har större utbredning här än på någon annan kontinent. De täcker hela Amazonas, fortsätter längs Atlantkusten åt söder och norr samt återfinns även längs Colombias stillahavskust.
Tempererade klimat förekommer huvudsakligen söderut i den avsmalnande delen av Sydamerika och skiljs från de tropiska klimaten bl.a. genom en långt större temperaturvariation under dygnet.
Kalla klimat, innefattande kalltempererade klimat och polarklimat, har mycket liten omfattning i Sydamerika.
Nordöstra Brasilien har torrt klimat med endast 100 mm nederbörd vissa år. Det mest besvärande med så ringa nederbörd är oregelbundenheten hos regnet, som gör att torka lätt kan uppkomma.
Regnskogarna i norra Sydamerika är jordens artrikaste ekosystem. Ecuador, med en yta ungefär som Norrlands, beräknas ha ca 15 000 arter fröväxter, Brasilien kanske 40 000.
Potatisen härstammar från Peru och Bolivia i Anderna..
Sydamerika kallas ibland fåglarnas, fiskarnas och fjärilarnas kontinent. Av de två förstnämnda grupperna finns ca 3 000 respektive 2 700 arter i Sydamerika. Världens samtliga ca 320 kolibriarter förekommer i regionen, varav ett dussin når upp även i USA-Canada (en art ända till Alaska).
Sydamerika har betydande tillgångar av nästan alla metaller. I urbergsområdena finns järn-, mangan-, wolfram-, titan-, guld-, bly- och zinkmalmer.
Dag 16 skriva
Sydamerikas befolkning
I Anderna uppstod ett par tusen år f.Kr. en mäktig högkultur, med tempel, bollplaner, organiserat prästerskap och sakralt kungadöme. I likhet med mayaindianerna på Yucatan och andra mexikanska folk odlade de majs och potatis.
Genom de sjukdomar och förföljelser som de vita människorna förde med sig minskades den indianska befolkningen till en tiondel av vad den tidigare varit.
Latinamerika befolkades efter conquistan (erövringen) av spanjorer och portugiser, men det indianska är alltjämt på sina håll betydande
Ca 90 % av befolkningen finns i kustnära områden, främst i en zon längs kusten i sydöstra Brasilien och norra Argentina.
De inhemska språken i Sydamerika, vilkas antal är mellan 400 och 500, tillhör ett 35-tal språkfamiljer.
I nutiden domineras Sydamerika av portugisiska, som är officiellt språk i Brasilien, och spanska, som är officiellt språk i övriga länder.
Inkomsterna är mycket ojämnt fördelade, och fattigdomen är mycket utbredd i Sydamerika.
De viktigaste grödorna är majs, vete och ris. Stora arealer upptas också av sojabönor och sockerrör. Viktiga produkter är kaffe (Brasilien och Colombia), kakao och bananer (Brasilien och Ecuador) samt citrusfrukter.
Boskapsskötseln spelar stor roll i flertalet länder. Det väldiga Amazonaområdet har en oersättlig artrikedom och utgör en stor tillgång, men är utsatt för omfattande kortsiktig exploatering och grov skövling. Fisket har störst betydelse vid stillahavskusten (Chile och Peru).
Machu Picchu är en ruinstad 70 km nordväst om Cuzco, Peru. Staden uppfördes i inkariket omkring 1450. Machu Picchu omfattar ca 200 rektangulära stenbyggnader, samlade längs små torg på en brant bergssadel 500 m ovanför Urubambaflodens dalgång, på ungefär 2 400 m höjd. Staden omges av talrika odlingsterrasser. Fynd av talrika kvinnoskelett har tolkats som att Machu Picchu skulle ha varit en bosättning för Solens jungfrur från inkaindianernas rike.
Dag 17 Diktamen:
Länderna i Sydamerika
Argentina ligger i sydöstra Sydamerika. Till ytan är det sex gånger större än Sverige, och där bor 39 miljoner människor.
Namnet kommer av det spanska ordet argento som betyder silver (jämför latin argentum) och är givet efter landets läge vid Río de la Plata, Silverfloden, där de första upptäckarna lär ha bytt till sig silver av urinvånarna.
I bergskedjan Anderna i nordvästra Argentina ligger Sydamerikas högsta berg, Aconcagua, 6959 meter över havet. I öster ligger den bördiga grässlätten Pampas. Söder om Pampas vidtar det karga halvökenområdet Patagonien. Längst i söder, på Eldslandet, är klimatet mycket kärvt. Den djupa havsviken Río de la Plata tränger från Atlanten österifrån in i landet och bildar gräns mot grannlandet Uruguay. Längst in i havsviken Río de la Plata ligger Argentinas huvudstad Buenos Aires. Mer än 95 procent av invånarna är av europeisk härkomst. Det är den högsta andelen i hela Amerika.
Argentina har den högsta levnadsstandarden i Sydamerika och den största ekonomiska jämlikheten. Det finns dock många fattiga, framför allt i norr. Levnadsstandarden har också sjunkit allmänt, och år 2001 var Argentina nära en total ekonomisk kollaps, kombinerad med svår politisk oro. Den tidigare mycket lönsamma boskapsuppfödningen och köttexporten har förlorat i betydelse. Politiskt har Argentina ofta varit oroligt, men sedan 1983 är det en välfungerande demokratisk republik.
Argentina koloniserades av spanjorer på 1500-talet. Det blev självständigt 1816. Från 1976 till 1983 rådde en hård militärdiktatur i Argentina. Tiotusentals människor mördades eller “försvann”. År 1982 lät militärerna argentinska trupper inta Falklandsöarna i Atlanten, som tillhör Storbritannien. De drevs bort av brittiska trupper efter ett kort krig, Falklandskriget. Detta bidrog till att diktaturen störtades året därpå.
Dag 18 skriva
Centralamerika
Centralamerika eller Mellanamerika kallas den smala och långsträckta del av Amerika som utgör landförbindelsen mellan Syd- och Nordamerika. I geografisk mening omfattar Centralamerika landområdet mellan Atratosänkan i norra Colombia och Tehuantepecnäset i Mexico.
Mexico är ett land i södra Nordamerika/Centralamerika med ca 110 milj. invånare, det har landgräns till USA i norr och till Guatemala och Belize i söder samt kust mot Mexikanska golfen i öster, Karibiska havet i sydöst och Stilla havet i väster. Landet delas av norra vändkretsen i två ungefär lika stora delar. Huvudstaden heter Mexico City och har 8,6 milj. Invånare.
Dag 19 skriva
Välj 5 fakta om 9 länder/områden i Centralamerika
1. Guatemala
Guatemala ligger i Centralamerika och gränsar i väster och norr till Mexico, i nordöst till Belize och i sydöst till El Salvador och Honduras samt har i söder kust mot Stilla havet och i öster en smal kustremsa mot Atlanten.
Landsfakta
República de Guatemala/Republiken Guatemala
Nationalitetsbeteckning: GT
Yta: 109 000 km2
Folkmängd (2006): 13 milj. inv.
Huvudstad: Guatemala City
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 quetzal = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Markanvändning: skog (53 %), jordbruksmark (16 %), övrig (31 %)
Högsta berg: Tajumulco (4 220 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 119 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (42 %), 15–64 (54 %), 65– (4 %)
Medellivslängd (2005): 66 år; män 63 år, kvinnor 69 år
Folkrikaste städer (2004): Guatemala City (973 200 inv.), Quetzaltenango (132 200), Escuintla (101 000)
Näringsliv
Näringsgrenarna: jordbruk (23 %), industri (20 %), service (57 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, socker, olja
Viktigaste exportländer: USA, El Salvador, Honduras
Viktigaste importprodukter: olja, verkstadsprodukter, konstgödsel
Viktigaste importländer: USA, Mexico, Sydkorea
2. El Salvador
El Salvador ligger vid stillahavskusten i Centralamerika. Landet är det minsta av de sju centralamerikanska staterna och den enda som inte har kust mot Atlanten. Landet gränsar i väster och norr till Guatemala och i norr och öster till Honduras samt har kust mot Stilla havet i söder. Huvudstad är San Salvador. Namnet El Salvador betyder frälsaren.
Landsfakta
República de El Salvador/Republiken El Salvador
Nationalitetsbeteckning: SV
Folkmängd (2006): 7 milj. inv.
Huvudstad: San Salvador
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 salvadoransk colón = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (5 %), jordbruksmark (35 %), övrig (60 %)
Högsta berg: Santa Ana (2 381 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 333 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (33 %), 15–64 (62 %), 65– (5 %)
Medellivslängd (2005): 70 år; män 67 år, kvinnor 73 år
Folkrikaste stad (2004): San Salvador (526 000 inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (9 %), industri (31 %), service (60 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, socker, räkor
Viktigaste exportländer: USA, Guatemala, Honduras
Viktigaste importprodukter: råmaterial, kapitalvaror, olja
Viktigaste importländer: USA, Guatemala, Mexico
3. Honduras
Honduras ligger i Centralamerikas, är det näst största landet där och gränsar i nordväst till Guatemala, i söder till Nicaragua och i sydväst till El Salvador samt har kust mot Karibiska havet i norr och Stilla havet i söder. Förutom fastlandet ingår flera ögrupper. Huvudstad är Tegucigalpa.
Landsfakta
República de Honduras/Republiken Honduras
Nationalitetsbeteckning: HN
Folkmängd (2006): 7,4 milj. inv.
Huvudstad: Tegucigalpa
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 lempira = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (53 %), jordbruksmark (18 %), övrig (29 %)
Högsta berg: Las Minas (2 849 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 66 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (41 %), 15–64 (55 %), 65– (4 %)
Medellivslängd (2005): 71 år; män 67 år, kvinnor 74 år
Folkrikaste städer (2004): Tegucigalpa (851 000 inv.), San Pedro Sula (489 500)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (13 %), industri (32 %), service (55 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, bananer, skaldjur
Viktigaste exportländer: USA, El Salvador, Tyskland
Viktigaste importprodukter: maskiner och transportmedel, kemiska produkter, olja
Viktigaste importländer: USA, Guatemala, Mexico
4. Nicaragua
Nicaragua är Centralamerikas största land och gränsar i norr till Honduras och i söder till Costa Rica samt har kust mot Karibiska havet i öster och Stilla havet i väster. Den östra halvan av Nicaragua, kallad Atlantkusten, har sedan 1990 begränsat självstyre. Huvudstad är Managua.
Landsfakta
República de Nicaragua/Republiken Nicaragua
Nationalitetsbeteckning: NI
Folkmängd (2006): 5,6 milj. inv.
Huvudstad: Managua
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 córdoba = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (27 %), jordbruksmark (11 %), övrig (62 %)
Högsta berg: Mogotón (2 103 m ö.h.)
Största sjö: Nicaraguasjön (8 430 km2)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 43 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (42 %), 15–64 (55 %), 65– (3 %)
Medellivslängd (2005): 69 år; män 66 år, kvinnor 70 år
Folkrikaste stad (2005): Managua (1,1 milj. inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar): jordbruk (32 %), industri (23 %), service (45 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, kött, skaldjur
Viktigaste exportländer: USA, El Salvador, Mexico
Viktigaste importprodukter: maskiner, olja, livsmedel
Viktigaste importländer: USA, Costa Rica, Venezuela
5. Costa Rica
Costa Rica [kcstari´ka], stat i Centralamerika; 51 100 km2, 4,3 milj. inv. (2006). C. är beläget mellan Nicaragua och Panama samt har kust mot Karibiska havet i nordöst och mot Stilla havet i sydväst. Huvudstad är San José (336 800 inv., 2004).
Landsfakta
República de Costa Rica/Republiken Costa Rica
Nationalitetsbeteckning: CR
Folkmängd (2006): 4,3 milj. inv.
Huvudstad: San José
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 colón = 100 centimos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -7
Natur
Markanvändning: skog (32 %), jordbruksmark (10 %), övrig (58 %)
Högsta berg: Chirripó Grande (3 820 m ö.h.)
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 84 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (30 %), 15–64 (64 %), 65– (6 %)
Medellivslängd (2005): 79 år; män 76 år, kvinnor 81 år
Folkrikaste stad (2004): San José (336 800 inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (9 %), industri (30 %), service (61 %)
Viktigaste exportprodukter: kaffe, bananer
Viktigaste exportländer: USA, Nederländerna, Guatemala
Viktigaste importprodukter: råvaror, maskiner, råolja
Viktigaste importländer: USA, Japan, Mexico
6. Panama
Panama är beläget i den sydligaste och smalaste delen av Centralamerika och gränsar till Colombia i öster och till Costa Rica i väster samt har kust mot Karibiska havet i norr och mot Stilla havet i söder. Huvudstaden heter Panama City.
Landet Panama delas mitt itu från nordväst till sydöst av Panamakanalen.
Panamakanalen är en sjöfartskanal mellan Atlanten och Stilla havet som går genom Panamanäset i Centralamerika. Den sträcker sig från Cristóbal vid Karibiska havet i nordväst till Balboa vid Stilla havet i sydöst. Själva kanalens längd är 58 km. Minimidjupet är 13 m och minsta bredden 153 m. Panamakanalen är en av världens mest trafikerade kanaler.
På Atlantsidan dämmer Gatúndammen upp Chagresfloden och bildar Gatúnsjön, 26 m över havets yta, dit fartygen slussas i tre steg. Sträckan över sjön är nästan hälften av hela Panamakanalen. Den följande 13 km långa grävda sträckan genom Gaillard Cut skär genom vattendelaren, som ligger på 82 m höjd över havet. Vid Pedro Miguel-slussen sänks fartygen ett steg till Mirafloressjön, varifrån Miraflores-slussen leder ned till Stilla havet i två steg. Varje sluss har två parallella slusskamrar, 305 m långa och 34 m breda. För att hålla vattennivån uppe i Gatúnsjön under den korta torrperioden byggdes Maddendammen i övre delen av Chagresfloden.
Själva kanalpassagen tar 7-8 timmar. Högst 48 fartyg per dygn kan ta sig igenom, och väntetiderna vid inloppen kan variera från några timmar till ett dygn.
Ca 13 000 fartyg passerar genom Panamakanalen varje år. Trafiken har dock minskat något sedan 1982, då en oljeledning drogs över Panamanäset. Slussarna kan inte heller ta de största fartygen. Under senare år har skogen i tillrinningsområdet till stor del skövlats av nybyggare. Detta har orsakat ökad erosion och slamtransport till Maddendammen och kanalen, som nu behöver muddras oftare.
Under 1880-talet gjordes ett franskt försök att bygga en kanal under ledning av Ferdinand de Lesseps (Suezkanalens skapare). Detta byggprojekt misslyckades på grund av moskitburna tropiska sjukdomar. Därefter fick USA arrendera en kanalzon 1903, och bygget började 1906. Kanalen blev färdig 1914 och byggdes om på 1970-talet. År 1979 fick Panama det juridiska ansvaret för Panamakanalen och kanalzonen, medan en gemensam kommission skötte driften av kanalen till år 2000, då Panamakanalen överlämnades till Panama.
Landsfakta
República de Panamá/Republiken Panama
Nationalitetsbeteckning: PA
Folkmängd (2006): 3,3 milj. inv.
Huvudstad: Panama City
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 balboa = 100 centésimos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -6
Natur
Markanvändning: skog (44 %), jordbruksmark (9 %), övrig (47 %)
Högsta berg: Chiriqui 3 475 m
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 39 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (29 %), 15–64 (65 %), 65– (6 %)
Medellivslängd (2005): 75 år; män 72 år, kvinnor 77 år
Folkrikaste städer (2005): Panama City (408 200 inv.), David (82 900), Colón (76 600)
Näringsliv
Näringsgrenar:: jordbruk (7 %), industri (13 %), service (80 %)
Viktigaste exportprodukter: bananer, skaldjur, socker
Viktigaste exportländer: USA, Sverige, Spanien
Viktigaste importprodukter: industrivaror, livsmedel, maskiner
Viktigaste handelspartner: USA, Nederländerna, Japan
7. Cuba
Cuba ligger i Västindien och består av huvudön Cuba samt ytterligare en mängd öar, de flesta små och obebodda. Huvudstad är Havanna.
Landsfakta
República de Cuba/Republiken Cuba
Nationalitetsbeteckning: CU
Folkmängd (2006): 11,3 milj. inv.
Huvudstad: Havanna
Viktigaste språk: spanska
Statsskick: republik
Myntenhet: 1 peso = 100 centavos
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -6
Natur
Markanvändning: skog (24 %), jordbruksmark (31 %), övrig (45 %)
Högsta berg: Turquino 1 974 m
Befolkning
Befolkningstäthet (2006): 102 inv. per km2
Åldersstruktur (2005): 0–14 år (21 %), 15–64 (69 %), 65– (10 %)
Medellivslängd (2005): 77 år; män 75 år, kvinnor 79 år
Folkrikaste städer (2004): Havanna (2,2 milj. inv.), Santiago de Cuba (555 900 inv.)
Näringsliv
Näringsgrenar: jordbruk (7 %), industri (25 %), service (68 %)
Viktigaste exportprodukter: socker, nickel, tobak
Viktigaste exportländer: Nederländerna, Canada, Kina
Viktigaste importprodukter: olja, maskiner, livsmedel
Viktigaste handelspartner: Spanien, Venezuela, USA
8. Dominikanska Republiken
Dominikanska republiken, stat i Västindien; 48 400 km2, 9 milj. inv. (2006). D. omfattar den östra delen av ön Hispaniola samt ett antal närbelägna mindre öar. D. gränsar i väster till Haiti. Huvudstad är Santo Domingo (2,2 milj. inv., 2004).
9. Västindiska övärlden
Västindien är ökedjan som skiljer Atlanten från Karibiska havet, det vill säga främst ögrupperna Bahamas samt Stora och Små Antillerna. Här bor ca 35 milj. invånare.
Ökedjan har ett kolonialt förflutet och är delvis fortfarande associerad med Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och USA. Regionen, som är mycket tättbefolkad och har präglats av både folkökning och utvandring. De flesta invånarna är av afrikanskt ursprung och talar kreolspråk.
Ekonomin är främst baserad på turism, plantageodling, pengaöverföring från emigranter och olika former av bistånd. Industrin är föga betydande, utom på Nederländska Antillerna, Trinidad och Tobago, Jamaica och Puerto Rico, där det bland annat finns betydelsefull mineralindustri.
Länderna har hög arbetslöshet men turismen har lett till välstånd i flera länder. Med undantag av i Haiti är skol- och hälsovårdssystemen i Västindien relativt välutvecklade.
Befolkningen i Västindien är mycket heterogen. Det mest markanta inslaget utgörs av afroamerikaner vilkas förfäder importerades som slavar under plantageperioden på 1600-talet. Fram till 1400-talet befolkades emellertid öarna av olika indianfolk, grupper som snabbt utrotades i och med spanjorernas ankomst. Under 1500-talet tog spanjorerna över de områden som tömts på indianbefolkningen genom sjukdomar och krig. Spanjorernas ättlingar utgör fortfarande majoriteten på Cuba och Puerto Rico.
