Här följer en kort beskrivning av undervisningen i främmande språk i Waldorfskolan:

En engelsklektion ska dofta som de Brittiska öarna, en salt Nordsjövind som för med sig ett lätt duggregn över ett böljande, grönt landskap. Det är kanske en väl poetisk bild för att beskriva själva Waldorfmetodiken i språkundervisningen, men kan ändå fungera som metafor. För det är precis det här det handlar om, att föra in en kvalitet, i det här fallet av England, i språkundervisningen. Det genuint brittiska. Finns det något vi kan förknippa med genuint brittiskt och hur kan vi förmedla det till eleverna på ett sätt som väcker deras nyfikenhet och vilja att lära sig engelska?
Språkundervisningen bedrivs muntligt de första åren. Sånger, rim och ramsor övar upp barnens uttal och deras känsla för språkmelodin. Så småningom skrivs de första korta texterna, först verser som barnen kan utantill, därefter små beskrivningar av välkända saker eller händelser. I klass 3-4 används en berättelse, högläsning övas och barnen får ett par glosor varje vecka i läxa. Grammatikens regler gås igenom och skrivs ned i elevens arbetsbok. Läroböcker i språk förekommer sparsamt fram till klass 7.
I de högre klasserna, upp till gymnasiet, består språkundervisningens bärande moment av en liknande uppbyggnad. En skönlitterär bok, till exempel av Charles Dickens eller Laurens van der Post läses gemensamt under året, recitation av dikter eller ur Shakespeares dramer äger rum varje lektion, ibland i samband med tungvrickande ramsor, grammatiken gås igenom, ofta med en lärobok i grammatik, diktamen och uppsatsskrivning övas och den muntliga framställningen utvecklas genom samtal och elevernas egna föredrag.
I Waldorfskolan bedrivs språkundervisning, oftast i två främmande språk, från klass 1./ Christine
     
Categories: Allmänt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *