Av Christine Liebendörfer

Här följer en beskrivning av periodundervisningen i årskurs 4. Texterna till perioderna är mina egna, inledningen kommer från boken Waldorfpedagogik (2013, Studentlitteratur) och sammanfattningen från årskurs 4 i slutet av dokumentet kommer från En väg till frihet samt Lgr11. Bilderna är ritade av elever från mina klasser samt Joanna och Emilia Liebendörfer.

I årskurs 4 framträder barnens individuella personligheter tydligare och med allt skarpare drag. Klassläraren berättar om gudarna från den nordiska mytologin. De framställs som individer och blir utsatta för förändringens lagar och faller för frestelser. Asarnas existens blir äventyrad av jättar och rimtursar, det lockar till våldsamma uppgörelser och utgången är given, undergången kommer med Ragnarök. Men hoppet är inte släckt, allt ska bli bra igen. Men man måste rusta sig med Odens visdom, Tors mod, Valands konstfärdighet, Balders renhet, Vidars osjälviskhet och andra värdefulla egenskaper om man ska bli värdig medspelare i gudasagans drama.

Världen går under men återuppstår i den nordiska mytologin, en metafor för bland annat matematiken i årskurs 4, där heltalet sönderfaller i olika delar för att sedan bli helt igen. Bråkräkningen förklarar hur det går att lösa divisionstal som inte går jämnt ut, en gåta som många barn funderat på.

Den första historieundervisningen passar bra att ta upp i samband med den nordiska mytologin, hur isen drog sig bort från landet, den första växtligheten, djuren och slutligen människorna som kom till vår nordliga breddgrad. De stora stenarna som finns lite varstans på åkrarna kallas i folkmun jättekast, de är väldiga flyttblock som placerats där av isen. Men visst går det att föreställa sig att jättarna ur den nordiska mytologin kastade dem en gång i tiden? Mytologi och historia får vandra sida vid sida. Det rika bildspråket i mytologin talar till barnens känslovärld, de historiska skildringarna kompletterar och beskriver händelser ur verkligheten.

Barnens ökade medvetenhet kommer väl till pass i modersmålet och i de främmande språken. Grammatiken, med ordklasserna i spetsen, hjälper till att bringa ordning. Som god hjälp i undervisningen använder barnen ordböcker. Särskilt i modersmålsundervisningen är det värdefullt att gå igenom stavningsregler och öka ordförrådet. Till exempel kan barnen i klassen då och då under läsåret bestämma var sitt ord, som sedan blir ”veckans-svåra-ord-läxa”. Veckan efter får de skriva meningar med de nya orden. Med ett ökat ordförråd ökar också möjligheten att uttrycka sig mer exakt, något som blir allt viktigare för barnen i umgänget med varandra och vuxna.

Under årskurs 4 blomstrar kanonsången och i svenska waldorfskolor är det ofta fjärdeklassen som får arrangera skolans luciatåg. Även enkla sånger med individuella stämmor kan flera klasser sjunga. Många klasslärare har som ambition att försöka sätta upp ett litet spel/teaterpjäs varje år. Och vad passar bättre i årskurs 4 om inte någon mustig berättelse ur den nordiska mytologin eller Kalevala? (Kalevala som skådespel finns sist i dokumentet). Eleverna börjar nu bli vana vid att uppträda och de allra flesta klasser tycker om att arbeta intensivt med en föreställning under en tid. Så gott som alltid händer saker under arbetet med spelet som får positiv effekt på det sociala livet i klassen.

Historie- och hembygdsperioden

Jorden och solen

Vår jord får värme och ljus från solen. När vår del av jorden är vänd mot solen så har vi dag. Men när vår del av jorden är vänd från solen har vi natt. När vi får syn på de första solstrålarna för dagen säger vi att det är morgon. När solen står som högst på himlen är det mitt på dagen. När vår del av jorden vrider sig bort från solen får vi först eftermiddag och sedan kväll och till sist natt. Allt detta händer på de 24 timmar som tillsammans bildar ett dygn. Växlingen mellan dag och natt har stor betydelse för livet på jorden därför att den ger en naturlig växling mellan vila och aktivitet. Alla levande organismer – växter, djur och människor behöver nämligen sömn och vila för att samla kraft livet under dygnets ljusa timmar.

Jorden rör sig runt solen. Det tar 365 dygn för jorden att komma runt ett varv. Den tiden kallar vi för ett år. När jorden rör sig runt solen kommer först den ena polen och sedan den andra polen närmare solen. När Nordpolen lutar mot solen faller solstrålarna mera rätt ned på norra delen av jorden. Då blir det varmare och vi som bor här får sommar. Vi får längre dagar när vår del av jorden är vänd mot solen under dygnet. När Sydpolen kommer närmare solen blir södra delen av jorden varmare och får sommar (december, januari och februari). Då får norra delen av jorden mindre solsken därför att den lutar bort från solen. Det blir vinter och vi får kortare dagar.

Månen

Månen rör sig runt jorden. Ett varv tar 28 dagar. Den tiden kallar vi för en månad – ett månvarv. Månen lyser inte själv utan får ljus av solens strålar. När hela månen blir belyst ser vi en fullmåne och när ingen del av månen blir belyst säger vi att månen är i nedan. Nymåne är precis efter nedan, då syns bara en tunn skärv.

Månen gör så att haven rör sig rytmiskt. Det kallas tidvatten. Ebb är när vattnet rör sig utåt, från land. Flod är när vattnet stiger upp mot land.

Istiden

För länge, länge sedan täcktes vårt land av is. En väldig glaciär, många hundra meter tjock vilade över landet. Det tjocka istäcket låg inte stilla utan rörde sig hela tiden. Landet som låg under isen blev både skrubbat och skrapat. Här och var bröts stora stenblock loss. De forslades iväg inuti isen. På andra ställen slipades berget av isen. För ungefär 10 000 år sedan blev det varmare och isen började smälta. De väldiga glaciärerna drog sig upp mot norr. Landskapet var nu helt annorlunda än förut.

Efter istiden

Landet hade burit på den tunga isen i många tusen år. Nu när isen smält översvämmades stora delar av landet. Väldiga isälvar brusade och dånade. De slipade klippor och tenar runda. Landet reste sig sakta likt en valross som stiger upp ur vattnet.

Rullstensåsen

Rullstensåsar bildas av isälvar. Antingen bildas de precis vid iskanten eller i tunnlar under isen. I Stockholmsområdet finns två stora rullstensåsar: Stockholmsåsen och Uppsalaåsen. Observatoriekullen, Brunkebergsåsen, Gamla Stan och Hagaparken är och har varit kullar som isälven avsatte under ett år, framför allt vid vårflödet.

Rullstensåsarna är karaktäristiska inslag i det svenska landskapet. Som långa skogsklädda ormar slingrar de sig, ofta i samma riktning som de nutida vattendragen. Inuti rullstensåsarna finns grus och sten som slipats runda av isälvarna. Grundvattnat i åsarna silas genom sanden och gruset och blir av god kvalitet.

Kartan

Kartan visar oss landskapet sett uppifrån. Någon verklig avbildning är inte kartan. Husen till exempel är små fyrkanter som inte visar hur själva byggnaden ser ut. Bara var den ligger. Floderna blir till blåa band och bergen blir bruna, ju mörkare ju högre upp. Vägarna på kartan avbildas som streck. En prickad linje är en gångstig. Där det finns skog färgläggs kartan grön. Åkrarna blir gula och ängarna ljusgröna.

En kompassros visar hur ligger i förhållande till landskapet.

Människan har ritat kartor ända sedan årtusendena innan Kristi födelse. Kartorna har föreställt allt från världskartor ned till vila sädesslag som odlades på vilken åker. Nu för tiden görs de flesta kartor med hjälp av flygfotografier eller satellitbilder.

Mälardalens landskap

Länge var Stockholmstrakten ett skärgårdslandskap. Människorna som kom till Mälardalen levde nära vattnet. De fiskade, jagade och samlade bär, svamp och annat som gick att äta. Många fornlämningar finns i Mälardalen De visar att människor levt här länge. När människorna blev bofasta växte små byar upp. Åkermarken låg utanför byn och där hade man sina djur på bete.

Stenåldern

Den allra äldsta och längsta perioden i mänsklighetens historia kallas stenåldern. Den kallas så för att människorna gjorde verktyg och andra föremål av sten. En del av dessa har bevarats till våra dagar. Man använde också trä, ben och växter men sådant material förmultnar och bevaras inte.

De första människorna kom till Sverige när isen långsamt började dra sig norrut. Människorna kom vandrande både från söder och nordost.

Sveriges första invånare var nomader som levde av jakt, fiske och insamling av sådant som gick att äta. De följde de vilda djurens vandringar och höll sig nära vattenleder.

Bronsåldern 1800 f.Kr. – 600 f.Kr.

I slutet av stenåldern spreds kunskapen upp till Norden att smälta samman koppar med tenn. Ungefär 1/10 tenn blandades med koppar, smältes och formades (göts) till redskap, vapen eller smycken. Metallerna hämtades söderifrån. På många ställen i Sverige finner vi hällristningar från bronsåldern som berättar om livet i krig och fred. Under bronsåldern blev allt fler människor bofasta. Fortfarande är jakt, fiske och insamling av bär, nötter och annat de viktigaste näringarna.

Järnåldern 600 f.Kr. – 300 e.Kr.

Vid järnålderns början ersattes bronset av järn. Vi använder oss av järn än idag. Tänk på allt som är gjort av järn: bilar, broar, verktyg och maskiner. Det första järnet kom söderifrån. Ganska snart lärde sig människorna att tillverka eget järn. Först användes myrmalm och långt senare började järn brytas i gruvor.

Järnåldersgravarna täcktes ibland med en stor hög eller också restes en stor bautasten. Mycket kända järnåldersgravar är Uppsala högar, några stormäns gravplatser.

En tid före Kristi födelse, år 0, blev klimatet kallare i Sverige. Vintrarna blev längre och kyligare med mer snö. En del av de växter som trivts förut till exempel vindruvor, ek och hassel kunde nu bara växa i de sydligaste delarna av Sverige. Människorna fick nu bråda tider med att samla in mat till djuren som fick vara inne på vintern.

Folkvandringstiden 300 – 700 e.Kr.

Vid Kristi födelse härskade Romarna över nästan hela syd- och Mellaneuropa. Det Romerska riket gränsade i norr till Germanerna. Handeln mellan Romare och Germaner var livlig och många av de mynt, kärl, vapen och glas som hittats i Sverige har kommit från Romarriket. Mot slutet av 300-talet efter Kristi födelse försvagades Romarriket. Då kom stora skaror av Germaner norrifrån. De hade hört talas om Romarrikets bördiga åkrar och stora rikedomar. Germanerna plundrade och erövrade Romarriket bit för bit. Nya länder bildades och runt om i Europa vandrade hela folk för att finna sig en ny plats.

Vikingatiden 700 – 1100 e.Kr.

Byarna i Sverige växte sig allt större under vikingatiden. I Mälaren fanns ön Birka som var en viktig handelsstad. Människorna blev allt skickligare jordbrukare och lärde sig att växelbruka jorden med ömsom gröda och ömsom träda. Vikingarna höll sig med många fler boskap och hästar än vad man hade under järnåldern.

Sverige var ännu inte enat utan bestod av en rad olika kungariken.

Vi vet mycket om vikingarna genom rika gravfynd. Vikingahövdingarna begravdes i sina skepp med många gåvor som vapen, sköldar, verktyg och smycken.

Från 700 – 1000 e.Kr. pågick nästan oavbrutet vikingatåg från Norden åt både öster, väster och söder. Nordmännen var skickliga skeppsbyggare som satte segel på sina skepp.

När Sverige kristnades.

Efter många vikingatåg i Europas länder önskade många fred. För att omvända hedningarna sändes en ung fransman vid namn Ansgar till Norden. Ansgar kom till Birka omkring 830 e.Kr. Under denna tid var Birka Sveriges främsta handelsstad. Här berättade Ansgar om Kristus och Guds tio budord. Ansgar blev utnämnd till ärkebiskop i Norden av påven i Rom. Den kristna tron spreds genom Sverige och på 1100-talet var nästan hela landet kristnat. Då börjar en ny tidsålder: medeltiden.

Stockholm klass 4

Om vi i tanken förflyttar oss knappt 1000 år bakåt i tiden så är alla hus, vägar och broar borta. Också själva naturen såg helt annorlunda ut. Det är mycket mera vatten och mindre land. Taggiga havsvikar, skog och branta grustäckta rullstensåsar ligger på båda sidor om Gamla Stan. Stockholm är berömt för sin skönhet. Men den plats som vi föreställer oss är inte bara skön utan också vild och oländig. Båttrafiken är livlig genom sundet som leder in i Mälaren. Senare kommer landhöjningen att förvandla havsviken Mälaren till en riktig insjö.

I slutet av 1100-talet började Knut Eriksson, som då var regent i Svealand att anlägga en borg med ett högt torn. Borgen byggdes ut ytterligare på 1200-talet, viket i sin tur utgjorde grunden till det nuvarande Stockholms slott. Holmen där detta byggdes fick heta Stockholm. Kanske kom namnet från den bro av stockar som gick tvärs över Norrström.

Birger Jarl anses vara stadens grundläggare. Han blev Riksjarl 1248 och via dokument från år 1252 vet vi att Stockholm finns. I Erikskrönikan nämns skälet till att staden anläggs: ”Det blev lås för sjön, så att Karelerna inte kunde oroa Mälardalens invånare längre”. Under vikingatiden hade svenskar härjat vilt österut. Nu kom de östliga folken på plundringståg till Mälardalen.

Under Stockholms första fyra decennium byggdes förutom borgen också Storkyrkan (Sankt Nicolai), stadsmuren och Norrbro. På Riddarholmen anläggs Franciskanerklostret. Stockholm blir snabbt en medelpunkt, en efterföljare till Birka som försvann under oklara omständigheter mot slutet av 900-talet.

Stockholm blev snart en handelsstad. Handeln bedrevs livligt med framförallt Visby och Lübeck. Tyskan blev det dominerade språket i köpmannagillena. Slaget vid Brunkeberg 1471 gjorde dock slut på den tyska dominansen.

Vid mitten av 1400-talet hade stadens invånare vuxit till ca 7.000, vid mitten av 1600-talet växte staden på bara ett tiotal år från 9.000 till 40.000. Det blev både trångt och smutsigt i Gamla Stan. Så Stockholm utvidgades när Norr- och Södermalm bebyggdes.

Från första hälften av 1500-talet är Stockholm centrum för kung och regering. Gustav Vasa tågade in i Stockholm 152 och gjorde Sverige till ett arvkonungarike.

1697 brann slottet Tre Kronor. Det nya slottet ritades av Tessin. I början av 1700-talet kom pesten till Stockholm. En tredjedel av befolkningen dog.

Gustav III gjorde Stockholm till ett kulturcentrum i slutet av 1700-talet. Han lät bygga operan, kanslihuset och Arvfurstens palats bland annat.

Stockholm ligger på en urbergsplatå med branter och sprickdalar, omgiven av Mälaren. Genom historien har Stockholm kallats ”Staden mellan broarna”. Från söder till norr går rullstensåsarna Stockholmsåsen och Brunkebergsåsen. Vid Fjällgatan ned mot Saltsjön finns en hög förkastningsbrant. Numera är Stockholms kuperade mark utjämnad men på en del håll ser man fortfarande rester av rullstensåsarna. Vårt Riksdagshus byggdes i slutet av 1800-talet.

I Gamla Stan ligger också centrum för rättsväsendet med både Svea Hovrätt och Högsta Domstolen. Under 1950 – 70 talet revs många gamla fina hus för att ge plats för modernare. Nu i efterhand önskar många att de bevarats och restaurerats istället för att jämnas med marken.

I dag bor det ungefär 2 miljoner invånare i Stockholm. Trafiken är livlig och många använder tunnelbanan för att komma till sina arbeten. Innan tunnelbanan anlades på 1950-talet gick det spårvagnar i Stockholm.

Människan och djuren.

Människan

Människan har ett huvud, en bål och lemmar. Huvudet vilar stilla och bärs upp av bålen. Bålen verkar också vara stilla men lyssnar och känner vi efter förstår vi att inuti bålen där både hjärta, lungor och alla tarmar finns är det ständig rörelse.

Våra lemmar, de rör sig så att vi kan se det. Lemmarnas rörelser kan vi själva bestämma över. Lungorna, hjärtat och tarmarnas rörelser bestämmer inte vår vilja över.

Många av våra iakttagelser av världen är bundna till huvudet. Här finns våra ögon, öron, näsan och munnen. Det mesta vi vet om omvärlden, det vet vi genom huvudet.

Vi smakar någonting med munnen, så förs det in i kroppen som föda. Vi hör någonting med öronen och det förs in i kroppen som en ton. Vi ser någonting som ger oss hjärtklappning, eller vi tappar andan av förvåning. Ja, allt som vi tar del av i vår omvärld berör något eller några av våra sinnen. Känseln finns i hela kroppen men i ansiktet och framförallt på händerna är känseln mycket väl utvecklad.

Våra fötter bär oss genom världen. Deras tjänst gör att vi får fria händer. Fötterna tjänar oss, men händerna är fria att tjäna inte bara oss själva utan också andra människor.

Alla människor på jorden andas samma luft. Det gör att vi blir förbundna med varandra. Hjärtat och blodet, lungorna, magen och tarmarna förbinder människan med jorden.

Genom hela livet har vi en kropp. Vi andas in luften när vi föds. När vi dör lämnar vi tillbaka kroppen till jorden och andas ut. Vi bär genom livet alla de fyra elementen inom oss: värmen, luften, vattnet och jordens mineraler och salter.

Skelettet liknar bergen. Det är besläktat med jorden och blir åter till jord när vi dör. Huvudet är runt som jordklotet. Huvudskålen är hård som klippan och skyddar de mjuka, inre delarna.

Hjärtat strålar som solen och gör hela människan varm. Blodet strömmar från hjärtat och ut till varje minsta del av kroppen och tillbaka igen. Hos unga människor flyter blodet raskt genom ådrorna och skänker snabbt värme. Hos gamla flyter blodet trögare. De har svårare att hålla värmen och behöver varmare kläder.

Genom sinnena talar alla ting och väsen på jorden till oss och berör vår själ. Genom dem får vi kunskap om världen omkring oss.

Ögat har solens ljus i sig. Därför kan vi skilja mellan ljus och mörker och urskilja olika färger. Vi kan se växter, djur och stenar och den höga blå himlen, solen, månen och stjärnorna.

Med våra öron kan vi förnimma allehanda ljud, alltifrån buller till välklingande toner, mänskliga röster med alla dess nyanser, djurens läten trädens sus och bäckarnas porlande.

Som vi vet är de flesta av våra sinnen förknippade med huvudet, men värme och kyla upplever vi med hela kroppen. Mest känsliga är våra fingertoppar. Med deras hjälp kan vi få en uppfattning om ett föremåls form, även om vi inte ser det.

När vi somnar faller också våra sinnen in i sömn. Det är som om vi lämnar världen som omger oss. Dagsmedvetandet försvinner och drömtillståndet vaknar. När vi sover minns vi ingenting av dagens händelser. Däremot kan vi minnas drömmar när vi vaknar.

Människan och djuren.

Människan är helt upprätt och huvudet vilar i ro, det bärs upp av ryggraden. Benen och fötterna bär kroppen och gör att vi kan förflytta oss. Detta gör armarna och händerna fria. Vi behöver inte använda armar och händer för att förflytta oss.

Hos de flesta djur är ryggraden vågrät. Huvudet hänger vid kroppen. Frambenen behöver djuren använda för att stödja sig mot marken eller att klättra med. Ormarna har inga ben alls, utan krälar på sin buk. Många djur så som björnen, ekorren och haren kan stå en stund på bakbenen. Björnen kan också mödosamt gå några steg på två ben.

Det lilla människobarnet som just kommit till jorden ligger helt hjälplös i sin vagga. Långsamt förvärvar det olika färdigheter. Det lär sig sitta, krypa, gå, tala, och tänka. Allt måste barnet lära!

Djuren däremot är i många fall färdiga när de föds (visserligen föds en del djur outvecklade till exempel kängurun, men de kan allting). Andungen kan redan simma när den kommer ur ägget. Lammet som föds på ängen kan straxt springa omkring med de andra lammen och fåren. Människan är det enda väsen på jorden som kan tala och tänka fritt.

Om perioden:

Människan och djuren är den första egentliga biologiundervisningen. Genom att utgå från barnen själva och se hur människan ser ut, hur ospecialiserad hon är jämfört med djuren, kan man sedan gå över till djurriket och spegla människan i de olika ytterligheterna hos djuren.

Konstnärliga övningar:

*Rita självporträtt.

*Spädbarn i bivax.

Varje barn får göra ett litet nyfött barn i ljusrosa eller brunt bivax. Rita mycket enkelt upp spädbarnets gester på tavlan och proportionerna. När spädbarnen är färdiga knyts en liten vit namnlapp omkring midjan på varje barn.

Den första sexualundervisningen.

I samband med att klassen har Människan och djuren kan det vara lämpligt att ha den första sexualundervisningen. Det kan kännas onödigt att skriva och rita här. Försök istället med samtalsformen, gärna uppdelat i pojkar och flickor. Det viktigaste är egentligen att på ett enkelt och inte alltför detaljerat sätt gå igenom menstruationen och vad som händer med kroppen när puberteten börjar; brösten växer, könsorganen förändras etc. Var noga med att berätta samma saker för både pojkar och flickor. Det kanske mest blir läraren som berättar men lämna utrymme för frågor.

Djuren

Bläckfisken

I havets mörka djup lever bläckfisken. Den håller gärna till i grottor och klippskrevor där den spejar efter sitt byte. Bläckfisken kan röra sig i alla riktningar men mest tycker den om att röra sig i sidled. Då bläckfisken vilar får den en blek färgton. När den jagar ändras färgen till en mörk nyans. Blixtsnabbt tar den sitt offer och omslingrar det med sina armar. Bytet hålls fast med hjälp av sugskålar som finns på armarna. Sugskålarna är som läppar, de smakar av bytet. Bläckfisken har ett tydligt minspel och kan ge uttryck för många olika känslostämningar. Om den känner sig hotad kan den spruta ut mörkt bläck eller ta in vatten i mantelhålan så att den ser större ut. Bläckfisken har egentligen ingen riktig bål utan ett huvud med lemmar. Det latinska namnet är Cephlopóda, som betyder huvudfoting.

Musslan

Nergrävd i sanden vilar den hemlighetsfulla musslan. De två skalen hålls hårt samman. Musslan verkar vara lite blyg! Först när det är alldeles lugnt och stilla runt omkring, törs musslan glänta lite, lite på de stängda skalen. Försiktigt sticker musslan ut en liten fot eller ett fint rör. Med fotens hjälp kan musslan gräva i sanden. Det fina röret hjälper musslan att andas och fånga sin föda. Djupt inne i musslan kan ett litet sandkorn bäddas in i pärlemor. Musslans skal är nämligen klädda inuti med glänsande pärlemor. Kanske finns det en vacker pärla i den hemlighetsfulla musslan som ligger nedgrävd i sanden?

Bävern

Bävern är en av de största gnagarna. Framtänderna är mycket starka och växer hela tiden. Det är tur eftersom allt gnagande sliter hårt på tänderna. Bävern lever i vattnet men måste andas i luften. Den är smidig då den dyker och simmar. På land är den inte lika snabb. Benen är korta och tassarna har tår med simhud mellan och kraftiga klor. Svansen är platt och bred och har nästan inte något hår. Bäverns päls däremot är mycket tät.

I vattnet kan bävern sluta öronen och näsborrarna, den kan även gnaga under vattnet utan att få in vatten i magen eller lungorna. Favoritmaten är kvistar med blad från olika lövträd, men också bark och växter.

Bävern är skicklig på att bygga. En fördämning gör att bäckens vatten stannar upp och det bildas en liten damm. Mitt i sjön bygger bävern sin hydda. Ingången ligger under vattnet. I hyddan finns det olika som barnkammare och matförråd. Bävern bor i hyddan året om. När isen lägger sig stannar bävern kvar i hyddan och äter av vinterförrådets kvistar.

Musen

Musen har en trind liten kropp med silkesmjuk päls. Ögonen är svarta och pärlformade. Den har utåtriktade öron och en skarp hörsel, nosen är liten och spetsig med långa känselhår.

Ständigt är musen på jakt efter föda. Den vädrar och rör sig både ivrigt och nervöst. Genom sitt goda luktsinne märker den snart var läckerbitarna finns. Den klättrar och trippar hit och dit på flinka ben, slinker lätt genom små hål och smala sprickor.

När musen funnit något ätbart sätter den sig ned på bakbenen med svansen som stöd. Den håller fast godbiten med framtassarna och gnager och knaprar med sina vassa gnagartänder. De växer precis som våra naglar. Därför måste musen ständigt gnaga. Allt hos musen tjänar till att livnära kroppen. Den behöver mycket mat varje dag för att hålla sig vid liv.

Dvärgmus heter på latin Minimys minutus.

Hästen

Hästen är ett flockdjur som levde på grässtäpperna i Europa redan för tusentals år sedan. I Frankrike finns grottmålningar med hästar som är ungefär 17.000 år gamla.

Numer finns endast en kvarlevande vildhäststam, den Mongoliska stäpphästen. Den upptäcktes av européerna på 1800-talet i Gobiöknen och liknar de vildhästar som fanns i Frankrike när grottmålningarna kom till.

Hästar är mycket snabba, det var viktigt för vildhästarna att kunna fly när de hotades av rovdjur medan de betade.

Hästen har bara en tå på varje fot, den går på tåns nagel! Benen har blivit förlängda just därför att hästen måste kunna springa så bra. Därför har den också en storbröstkorg med stora lungor, vilket behövs för att kunna springa länge.

Eftersom hästen är gräsätare har den lång hals och ett långt huvud för att nå ned till gräset. När hästen lyfter huvudet och sträcker på sin långa hals kan den se långt. Det är viktigt för ett djur som jagas av rovdjur. Av samma skäl sitter ögonen högt upp på huvudet. Ögonens placering, lite på sidan, gör att hästen även kan se snett bakåt.

Människan har använt hästen sedan förhistorisk tid. Den har genom tiderna varit mycket värdefull både som arbets- och ridhäst och har dessutom blivit en kär och trogen vän till människan.

Stenbocken

Det finns hovdjur som går på två naglar också. De kallas partåiga eller klövdjur. Hästen som bara har en tå kallas uddatåig. Kon, geten, fåren, älgen och renarna har alla klövar, det menas att de har två tår på varje fot.

I Alperna lever stenbocken. Den är en skicklig bergsklättrare. Med sina väldiga horn och muskulösa kropp känns den igen på långt håll. Klövarna gör att stenbocken får bra fäste på klippor och i bergsbranter. När vintern kommer med snö och piskande stormar uppe bland bergstopparna, söker sig stenbockarna nedåt dalarna. Om våren beger de sig uppåt igen. Den trivs allra bäst i närheten av glaciärerna. Här betar den av gräs och lavar men den undviker Stormhatten, Aconitum, som är en mycket giftig växt.

Stenbockshanarna kan utkämpa väldiga strider med sina stora, kraftiga horn.

Avslutande text.

Bläckfisken är som ett simmande huvud som självständigt kan röra sig, skaffa näring och försvara sig. I detta avseende är den betydligt mer rörlig än människans huvud som inte ensamt kan upprätthålla livet. Musen, hästen och andra båldjurs kroppar är genom sina sinnesorgan och lemmar, bättre rustade än människans kropp.

Människan är mer fullkomlig än alla djur men inte genom sitt huvud utan genom lemmarna. Benen bär kroppen med huvudet, det gör armarna fria och de behöver inte enbart arbeta för att tjäna den egna kroppen. Människan kan med sina händer arbeta för andra människor och för världen av egen fri vilja!

Berättartips:

*Barnen brukar med stor förtjusning berätta sin egenupplevda djurhistorier.

*Berättelsen om Paddy, en canadensisk bäver.

*Andra gnagare som: murmeldjuret, fjällämmeln och ekorren.

*Om vildhästarna, russen på Gotland, i Camargue, Mustangerna i USA.

*Andra klövdjur som till exempel renen

Konstnärliga övningar:

*Måla bläckfisken

*Låt barnen ta med sig snäck- och musselskal och rita av dem.

*Varje barn får välja ett djur att studera lite närmare, rita och skriva om samt ha ett ca 5 – 10 minuter långt föredrag för klassen.

*Rita bäverns hydda i genomskärning.

*Rita mössen som gör bus i skafferiet.

*Rita grottmålningarna från Frankrike.

*Rita olika sorters hästar: arbetshästen, Arabiska fullblodet, Shetlandsponnyn

Zoologi klass 4

Den andra djurperioden i klass fyra tar upp kon, lejonet och örnen som bilder för viljan, känslan och tanken hos människan. Genom att studera och lära oss om de olika djuren kan vi lära känna oss själva. Denna period behöver 3 veckor, en vecka för varje djur.

Kon.

Den lugna, trygga kon står och idisslar. Långsamt och omsorgsfullt tuggar hon sönder höet.

Då och då sänker hon ned mulen i vattenhon och dricker i djupa klunkar av det svala vattnet.

När kon ätit upp sitt hö lägger hon sig försiktigt ned i den gula halmen. Med slutna ögon fortsätter hon att idissla. I kons mage förvandlas födan. En del av näringen omvandlas till mjölk. Det som passerar alla de fyra magarna blir till gödsel. Kons magar har alla ett eget namn. Först i ordningen kommer våmmen, sedan nätmagen, bladmagen och sist löpmagen.

Det finns många olika sorter av slidhornsdjur: oxdjur, bufflar, jakar, myskoxar, får, getter, och antiloper. De har alla bara fram och hörntänder i underkäken. Kindtänder finns i både över- och underkäke.

När vilda oxdjur skall para sig, föregås detta oftast av strider mellan tjurarna. De både stångas och sparkas under bröl och frustanden. Kon är dräktig i 10 månader. Kalven är helt utvecklad och kan resa sig upp efter en kort stund och följa sin mor och flocken. Kon behandlar kalven med stor ömhet, ger di, slickar den och försvarar den mot varje angrepp.

Oxdjuren är lättämjda och lystrar och lyder till och med ett litet barn. De föredrar inte sin herre framför andra människor utan behandlar alla med samma vänlighet när de en gång blivit tämjda.

Jakten på vild boskap hör till de farligaste äventyren. Särskilt en retad tjur vars blinda raseri inte vet några gränser, är en fruktad motståndare. Många är de jägare som fått sätta livet till i kamp med uppretade bufflar, myskoxar eller vildboskap.

I Spanien föds stora, präktiga tjurar upp som lätt kan retas till vansinne. Tjurfäktningen är ett blodigt drama där matadoren får visa hur modig han är.

I Indien är kon ett heligt djur. Ingen har rätt att döda henne. Man behandlar henne med stor vördnad och kärleksfull omsorg.

På många ställen i Sverige får tjuren gå i hagen tillsammans med korna. Tjuren känns lätt igen på sin ring i nosen ( det är lag på det) och sin tofs under magen i stället för juver. Ofta är tjuren betydligt större än kon och har kraftigare horn. Ja, tjuren är verkligen helt annorlunda än kon!

Kon Audumbla lärde vi känna i den Nordiska mytologin. Från henne kom den aldrig sinande strömmen av mjölk. Kon är ett ständigt givande djur. Från henne strömmar inte bara mjölk utan också innerlig moderlighet.

Lejonet

Hela tiden får lejonet övervinna sin rädsla, för det krävs stort mod att ge sig på djur som är dubbelt eller tredubbelt så stora och tunga. Lejonet brukar kallas för Afrikas röst. Hanarnas kraftfulla rytanden talar om var flockens revir är. När natten faller in smyger honorna iväg på jakt. De har en mycket bra mörkersyn och ljudlös gång. I mörkret på savannen fångar de zebror, gnuer eller antiloper. Hanarna jagar sällan utan äter av det byte som honorna fällt. När alla lejon ätit sig mätta lägger de sig ned i skuggan av ett träd och vilar.

Lejon ungarna föds gul- och brunfläckiga. Färgen är ett bra kamouflage i det brungula gräset när de blir lämnade ensamma. De små lejonungarna är lekfulla och nyfikna och har stora, bärnstensfärgade ögon.

De vuxna lejonen har muskulösa, smidiga kroppar. Honorna är lite smäckrare än hanarna. Den vackra manen får hanarna när de är två år, men först när de är sex år är manen helt utvuxen. Lejonen är rovdjur och har stora, kraftiga hörntänder och vassa klor på sina tassar.

Lejonen lever i flockar på 10 – 20 djur. Här blandas olika åldrar och det kan finnas flera vuxna hanar. Flocken har ett eget revir. Det är hanarnas uppgift att vakta och försvara reviret.

Lejonet har alltid varit ett eftertraktat byte för jägare. Hos ett Afrikanskt folkslag, masaierna måste männen döda ett lejon med spjut innan de fick gifta sig.

I Afrika finns stora nationalparker där lejonen får leva i fred. Hit får inga jägare komma. Nationalparkerna har blivit lejonens räddning.

Örnen

Högt uppe i luften svävar örnen. De stora utbredda vingarna bär örnen genom vindarna. Här uppe har örnen överblick över stora områden. Minsta lilla rörelse kan den se från sin plats högt uppe bland molnen.

Örnar är stora och kraftiga rovfåglar. De har en kraftig och mycket stark näbb. Även klorna är mycket rejäla och kan gripa med stor kraft.

På en högt belägen och brant klippvägg bygger örnen gärna sitt bo. Eller också finner de en gammal tall med stor yvig krona. Örnarna håller fast vid varandra som par och vid samma bo år efter år. De får ungar först när de är 7 – 8 år.

Makarna jagar oftast ihop. När de ätit putsar de fjädrarna och flyger iväg för att dricka. Om det är varmt kan örnarna bada. Efter varje måltid stöts matrester upp ur krävan (en utvidgning av strupen). Spybollen är stor som en tennisboll och innehåller hår, ben, klor och annat svårsmält från bytesdjur.

I Sverige finns två olika örnar, havsörnen och kungsörnen. I skärgårdslandskapen kan man se havsörnen. Den kan fånga fisk ur vattnet, ta fåglar och mindre djur. I fjällvärlden lever kungsörnen. Hare, fågel, räv och olika smågnagare är kungsörnens byten.

Örnarna har varit hotade av både miljögifter och tjuvjakt. Men sedan flera år tillbaks har örnstammen stadigt ökat. Dels har miljögifterna minskat, dels har fågelvakter vakat vid örnarnas bon. Låt oss hoppas att örnarna får fortsätta flyga över hav och land!

Nordiska Gudasagan

I arla urtid

Fanns ingenting,

Ej sand, ej hav,

Ej svala vågor.

Jord var icke,

Ej himmel därovan.

Blott ett fanns:

Den gapande avgrunden,

Kallad Ginnungagap.

Tolv isiga floder strömmade ner från Nifelheim i norr. Brunnen Hwergelmir var deras källa.

Floderna rann samman till ett frostigt hav kallat Eliwoger. Eld sprutade från söder från det glödande Muspelheim. Eldens källa var Urd. När eldens värme mötte rimrosten, började där gro något levande. Och upp växte en jätte kallad Ymer. Upp växte också kon Audumbla. Ur hennes juver flöt fyra bäckar av mjölk. Av dessa drack Ymer.

Audumbla slickade den salta rimfrosten under dagen och mot aftonen kom håret av en man fram. Mot den tredje dagens afton var hela gestalten framslickad. Det var Bore, stor och ståtlig. Bore fick en son, Bör. Bör hade tre söner: Oden, Vile och Ve.

Gudarna dödade Ymer och skapade av honom himlen och jorden. Ymers blod rann ut och bildade hav och floder. Hans kött blev jord och mullbenen blev fjäll och tänderna blev stenar.

Hans hår och skägg blev gräs och skog.

Av huvudskålen gjorde Gudarna himlavalvet. De satte en dvärg vid vart och ett av de fyra hörnen för att hålla himlavalvet uppe. Dvärgarnas namn var: Austre, Vestre, Nordre och Sudre.

Asken Yggdrasil

I rymdens avgrund, mitt i Ginnungagap upprann visdomens källa, kallad Mimers brunn. Där låg fröet till Yggdrasil, världsträdet. Trädet spirade och bredde så småningom ut sina grenar kring hela världen. Yggdrasil hade tre rötter. Den första går till Hwergelmir, den iskalla källan. En andra rot räcker ner till den vise Mimers brunn och den tredje räckte upp till eldens källa Urd, även kallad Nornornas brunn. För mänskliga ögon är Yggdrasil osynlig.

Yggdrasil kallas även Mimers träd.

Människorna skapas

Trenne Gudar till havet, milda och mäktiga kommo. På stranden de funno de föga starka Ask och Embla. Ej ägde de anda, ej omdömets gåva, ej livssaft, ej stämma, ej livsvarm färg. Anda gav Oden, omdöme Höner, Lodur livssaft och livsvarm färg.

För att beskydda människorna tog Gudarna Ymers ögonbryn och gjorde av dem en mur. Området innanför kallades Midgård och var människornas hemvist. Det låg mitt i Yggdrasils krona. Sin egen boning upprättade Gudarna på Världsträdets högsta grenar. Denna kallades Asgård. Mellan ovan och nedan spände de en lysande bro, Bifrost. Denna bro är regnbågen.

Heimdal och uryrkena

Människorna blev fler men var ännu okunniga i det mesta. Gudarna sände Heimdal, den rena eldens Gud till Midgård. Han kom som ett litet spädbarn i en båt och hade med sig säd, redskap och vapen. Redan som ung lärde han människorna att använda redskapen på rätt sätt. Han lärde dem att så och skörda, att tämja elden och att bygga hus, att spinna och väva, att slöjda och smida, att rista runor och att läsa.

Asarna och Vanerna

Från Oden och hans bröder och söner stammade ett yngre Gudasläkte kallat Asar. Asarna tog sig an människornas själar. De prövade själen, stärkte och skyddade den. Asarna försvarar också världsbyggnaden mot förstörelsens makter.

Vanerna är ett äldre Gudasläkte som bor i underjorden. Vanerna ger vinden dess riktning. De sätter en gräns för elden, rör vattnets vågor och verkar i de groende fröna och i trädets stigande sav.

Om Asarna

Oden är den högste och äldste av Asarna. Hans boning heter Valhall. Hit för han själarna från de hjältar som dött i strid. Han rider genom luften på sin åttafotade häst Sleipnir. I höger hand har han sitt spjut Gungnir. Två korpar kretsar kring hans huvud. Det är Hugin och Munin.

Frigga är den mäktige Odens Gemål. Hon är dotter till en Gud av Vanernas släkt.

Tor är Odens son och starkast av Gudarna. Han skyddar Asgård mot jättarna. De fruktar hans hammare Mjölner som alltid träffat sitt mål. Han har också ett styrkebälte. När han drar åt det fördubblas hans styrka. När Tor drar ut i kamp åker han i en vagn dragen av bockarna Tanngnjost och Tanngrisner. Åskan rullar och dånar och blixten ljungar vid hans hammarslag.

Balder är den ljusaste och mest älskade Guden. Han uppenbarar det goda och det sanna för människorna. Så länge han fanns kunde människorna se in i Gudavärlden, men andra tider skulle komma…

Tyr är Odens son med en jättekvinna. Han är kampens Gud och djärvast av alla.

Hödur är Balders blinde broder. Han förde in en stor olycka i Asgård.

Vidar är son till Oden och jättekvinnan Grid. Han är alltid tyst och näst Tor, den starkaste Guden. Han kommer en gång att hämnas sin fader.

Till Asarna kom några Gudar av Vanernas släkt. Dessa var Heimdal och Njord och hans barn Frej och Freja. Njord hade makt över vindarna, vågorna och elden. Frej rådde över växlingen mellan regn och solsken, över fjällens växt och människosjälens mognad. Freja är kärlekens Gudinna och vackrast av alla Gudinnor. Heimdal är himmelens väktare. Han sitter där himmelsbron, regnbågen börjar. En gång skall han blåsa i Gjallarhornet så att alla drar ut i den stora avgörande striden.

Gisslan överlämnas

Jättar, Asar och Vaner ville alla bestämma över människorna och strid uppstod. För att få en bestående fred överlämnade alla gisslan till varandra. Det var då Heimdal, Njord, Frej och Freja kom till Asarna. Till Asarna kom också jätten Loke och jättekvinnan Gullveig från Jotunheimen. Till Vanerna sändes från Asgård Hönir och Mimer.

Loke

Gudarna tyckte om Loke för att han var vacker och hade ett vinnande sätt. Men blicken förrådde honom. Han var både ondskefull och trolös.

Gudarna brände Gullveig på bål tre gånger. Varje gång fann Loke hennes hjärta som inte bränts. Han svalde hjärtat och födde först det förfärliga odjuret Fenrisulven. Nästa gång föddes Midgårdsormen, som blev så stor att den till slut omringade hela Midgård. Sist föddes dottern Hel som var till hälften svart och till hälften vit. Hon förvisades till underjorden.

Balders död

Så länge den ljuse och rättfärdige Balder fanns kunde det onda inte göra sig gällande. Men Balder hade mörka drömmar och anade att han skulle dö. Han berättade för de andra om sina onda aningar. Han mor Frigga tog då ed av alla varelser och ting i världen att de inte skulle skada Balder. Alla lovade, alla utom en, en späd liten mistel. Loke fick reda på detta och lät göra en pil av misteln.

Gudarna var lyckliga över att Balder inte kunde såras och roade sig med att skjuta pil mot honom. Loke hjälpte den blinde Höner att skjuta mot Balder med mistelpilen. Så slocknade gudaljuset och Balder föll död ner.

Ragnarök

När Balder dött mörknade världen. Isig kyla rådde. Solen och månen slukades av vargar. Stjärnorna föll ned från himlen. Yggdrasil darrade och skälvde. Loke och Fenrisulven slet sig. Midgårdsormen ringlade upp på land och Gudarna rustade sig för kamp. Oden kämpade mot Fenrisulven men dödades. Tor dödade Midgårdsormen men dödades själv av ormens gift. Loke och Heimdal dödade varandra. Vidar hämnades sin fader och dödade Fenrisulven. Av alla Gudar överlevde endast Vidar, Vale och Magnus, alla tre söner till Oden.

Efter Ragnarök

Allting som uppstått en gång förgås så småningom. Men allt förgånget efterföljs av en ny början. Detta visste Valan och spådde:

Upp ser hon stiga

För andra gången

Den grönskande jorden

Ur havets djup.

Forsar falla,

Brusa åter

I fjärran över fjället

Flyger örnen.

Ett människopar, Liv och Livtrasi överlevde Ragnarök gömda i Hodimirs träd. Dessa båda är början till ett nytt människosläkte.

Årskurs 4 i korthet

Periodundervisning:

  1. Människan och djuren 3-4 veckor, människan, bläckfisken, musslan/snäckan, gnagare: bävern och hasselmusen, hästen, stenbocken.
  • Zoologi 3 veckor – kon, lejonet och örnen (representerar: kon – viljan, lejonet – känslan, örnen – tanken)
  • Historia 3-4 veckor – från istiden till vikingatiden
  • Nordisk mytologi – Nordiska Gudasagan, ev. spel ur Kalevala/Nordisk mytoligi
  • Formtecknig 2+2 veckor – i augusti och januari, flätformer
  • Sverige 4+4 veckor – alla landskap, kartritning, kan också sparas till årskurs 5
  • Svenska – ordklasserna, stavningsregler, grammatik
  • Matematik – bråkräkning, uppställning division

Biologi

• Zoologi, djuren i sina olika livsmiljöer.

• Konstnärliga bearbetningar i form av skisser av djur, djurspår och de olika landskapstyper djuren lever i. Leta spår i naturen efter djur.

• Djuren i förhållande till årstiderna, t.ex. vad gör djuren på vintern?

• Utflykter till olika naturmiljöer där djur lever, t.ex. till en bäverhydda.

• Beskrivningar av djuren i förhållande till människan, hur vi ser ut, står och går.

• Spädbarnets utveckling till vuxen människa; rita, måla, skulptera.

• Genom lekar och övningar iaktta puls och andning.

• Lekar där eleverna får prova sina muskler och belasta sitt skelett. Avslappning och massage.

• Jämföra våra olika sinnen med djurens t.ex.: Hur långt ser en örn? På hur långt avstånd kan en järv känna lukten av kött? Övningar då eleverna får använda olika sinnen.

• Jämföra huvudet, bålen och lemmarna, hur de är placerade och dess funktion jämfört med hur det ser ut hos olika djur. Jämföra djurs läten.

• Samtala om olika föda och kostens och sömnens betydelse för hur vi mår. Jämföra med olika djur. Exempelvis med frågeställningar som: Vad äter de för föda? Vilka djur går i ide?

• Samtal kring djurens specialisering och människans förmåga till anpassning i olika miljöer.

• Hur djur, växter och andra organismer kan identifieras, sorteras och grupperas.

• Människans organsystem. Organens namn, utseende, placering, funktion och samverkan.

• I samband med svenskundervisningen lära sig skriva faktatexter om djur och öva läsförståelse genom textsamtal. Granska och tolka informationen.

Historia & nordisk mytologi

• Norden från istiden fram till Nordens kristnande.

• Exempel på hur landskapet har formats av istiden.

• Fördjupa kunskaper kring stenåldern, bronsåldern och järnåldern, besöka utgrävningar och teckna av olika fynd, redskap, fornlämningar, hällristningar och runstenar.

• Vendeltid och vikingatid och fynd från denna tid.

• Vikingafärdernas betydelse för handel och handelsutbyte behandlas i samtal och med paralleller till dagens handelsutbyten och orsaker till resande.

• Den nordiska mytologin och dess spår i t.ex. ortsnamn och veckodagar.

• Hur städer och byar växer fram i Norden. Birka som exempel på en tidig stadsbildning; en befäst handelsstad som står under uppsikt och ledning av en kung.

• Om möjligt besök på exempelvis Birka och kungsgården på Adelsö, stenåldersby i Höör, eller Ekhagens forntidsby i Västergötland.

• Arbetsfördelningen mellan män, kvinnor och barn under brons- och järnålder.

• Synen på gamla och barn under vikingatiden speglat t.ex. genom litteratur, men även via arkeologiska fynd som t.ex. runstenar.

• Samtal om trälar, vilka var de och vilken roll hade de i det forntida samhället.

• Kristendomens intåg i Norden och dess betydelse för vår samhällsbildning.

• I samband med hembygdshistoria undersöks en stad och hur den utvecklats genom historien. Någon av Sveriges Östersjöstäder lyfts fram och man gör stadsvandringar. Handelns betydelse för utvecklingen av Östersjöområdet belyses.

• Exempel på hur forntiden, medeltiden, 1500-talet, 1600-talet och 1700-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser.

• Hur Östersjöutbytet lämnat spår i språk och kultur.

• När Sveriges geografi presenteras belyses jordbrukets omvandling och vilka konsekvenser det inneburit för människan. Samverkan mellan människa, natur och

kultur lyfts fram.

Geografi

• De första människorna och djuren efter istiden, och hur människor levde som jägare, fiskare och samlare.

• Rullstensåsar, förkastningar, isräfflor, morän, jättekast, grytor, urberg och landhöjning.

• Namn och läge på Sveriges landskap; orter, berg, hav och vatten i Sverige och huvuddragen för övriga Norden.

• Samtal om olika näringar fördelade över landet och skillnaden att köpa närodlad mat eller mat med långa transporter. T.ex. tas frågeställningar kring skolmaten

upp: vad är närodlat, vad är importerat och vad innebär olika märkningar av matvaror?

• Berättelser i litteraturen om resor genom Sverige.

• Kartan och dess uppbyggnad med färger, symboler, skala, topografi.

• Egna kartor i olika tekniker.

• Rita karta över skolgården och över sin skolväg.

• Historiska kartor, urbaniseringen och hur viktiga städer vuxit fram.

• Göra inre, mentala kartor.

• Samtal om förhållandet mellan naturtillgångarna och människors arbetsliv.

• Centrala ord och begrepp som behövs för att kunna läsa, skriva och samtala om geografi.

• Väderstrecken med hjälp av solen, använda kompass, följa en karta.

• I samband med zoologin beskrivs djuren i sina olika livsmiljöer, biotoper i Norden.

• Väderdagbok, nederbördens, sol, moln, temperatur och vind.

Svenska

• Muntligt berättande av nordisk mytologi, Eddan, Havamal, Kalevala, isländska sagor etc.

• Muntligt berättande med utgångspunkt i skönlitteratur och faktatexter om hur det var att leva i Norden under stenålder, bronsålder och vikingatid.

• Läsning och muntligt berättande om människors möten med djur övas med utgångspunkt i litteraturen.

• Lässtrategier för att förstå och tolka texter från olika medier samt för att urskilja texters budskap, både de uttalade och sådant som står mellan raderna Temat övas t.ex. genom att muntligt eller skriftligt bearbeta en läst text i textsamtal, diskussion, sammanfattning, referat, och genom att skriva stödord eller att göra

en tankekarta.

• Skrivövningar av faktatexter utifrån utflykter, museibesök och berättande beskrivningar.

• Skrivövningar och samtal kring lag och rätt, etiska ställningstaganden utifrån t.ex. Havamal, arbete med att formulera egna visdomsord.

• Skrivträning genom fritt skrivande i dialogbok med läraren, genom att skriva bokreferat i grupp med muntligt framförande, genom bokcirkel och genom textsamtal.

• Skrivträning att skriva faktatext utifrån tankekartor och stolpar.

• Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord, bild och ljud samspelar. Samtal om de olika språkliga kvaliteérna och formen, utifrån att man tillsammans läst olika typer av texter såsom berättande texter, utredande texter, instruktioner, dikter och brev.

• Språkliga strategier för att minnas och lära, till exempel tankekartor och stödord.

• Runskrift och svenska språkets utveckling historiskt.

• Samtal om ortsnamn och namn på veckodagar i samband med den nordiska mytologin, och hur nordiska språk lämnat spår i t.ex. engelskan.

• Språkbruk i Sverige och Norden. Några varianter av regionala skillnader i talad svenska. Några kännetecknande ord och begrepp i de nordiska språken samt skillnader

och likheter mellan dem. De nationella minoritetsspråken tas upp i samband med geografiundervisningen.

• Öva läsförståelse och ge respons på texter genom att läsa egna och andras texter.

• Olika läsförståelseövningar där eleverna får göra sig egna inre bilder.

• Muntligt reciterande, dramatiseringar och klasspel i samband med undervisningen om nordisk mytologi.

• Verbets tidsformer, bestämd och obestämd artikel, enkel textkomposition (inledning, genomförande, avslutning), vanliga svårstavade ord, skillnaden mellan faktatext, beskrivande och instruerande text, skiljetecken och förkortningar.

Matematik

• Rationella tal och deras egenskaper.

• Multiplikationstabellerna som divisionstabeller. Faktorisering. Delbarhetsregler för 2, 3, 5 och 10.

• Tal i bråk- och decimalform och hur de används i vardagssituationer, exempelvis bråk i musiken; halvnoter, fjärdedelsnoter, åttondelsnoter. Eleverna får träna att storleksordna bråk.

• Förkortning och förlängning. Eleverna tränar att addera och subtrahera bråk med olika nämnare, finna minsta gemensamma nämnare multiplicera två bråk med varandra och att dividera enkla bråk.

• Överslagsberäkning, huvudräkning, räkning med papper och penna och med miniräknare.

• Multiplicera och dividera heltal med 10, 100 och 1000.

• Divisionsalgoritmer.

• Kortdivision där nämnaren (divisorn) är ett ental. Begreppet rest.

• Algebra, obekanta tal och deras egenskaper. Genom räkneövningar belyses behovet av att beteckna ett obekant tal med en symbol.

• Enkla algebraiska uttryck och ekvationer i situationer som är relevanta för eleven.

• Skala och dess användning i vardagliga situationer. Symmetri i vardagen, i konsten, i naturen, och hur symmetri kan konstrueras.

• Avläsa tiden på en analog och en digital klocka. Träna att beräkna tiden mellan två klockslag.

• Grundat på observationer, experiment eller statistiskt material från vardagliga situationer belyses sannolikhet, chans och risk.

• Enkel kombinatorik i konkreta situationer, t.ex. olika valmöjligheter i konkreta situationer.

• Konstruktion av tabeller och diagram för att beskriva resultat från olika undersökningar. I arbetet sorteras och klassificeras data i tydliga grupper och omvandlas till stapel-, linje- och cirkeldiagram.

• Utifrån vardaglig information får eleverna träna att avläsa tabeller, t.ex. tidtabeller, och tolka diagram.

• I elevnära situationer undersöks proportionella samband.

• Eleverna får arbeta med att analysera och skapa egna talmönster.

• Arbete med benämnda tal med ursprung i barnens vardag. Problemlösning såväl enskilt som i grupp, och diskussioner som tar upp olika sätt att lösa problem.

• Eleverna får träna att muntligt, i drama, med bilder eller i skrift beskriva tankegången för hur ett problem har lösts.

Religionskunskap – förs in i geografi/historia

• Berättelser ur den nordiska och keltiska mytologin.

• Fornnordisk religion.

• Kristendomens intåg i Norden.

• Ritualer och religiöst motiverade levnadsregler och heliga platser och rum i kristendomen. Centrala tankegångar bakom dessa ritualer, levnadsregler och heliga platser.

• Hur spår av fornnordisk religion kan iakttas i dagens samhälle. Temat behandlas i anslutning till historieperioden.

• Utflykter i närmiljön till olika kultplatser, ex brons- och järnåldersgravar, hällristningar och runstenar.

Samhällskunskap – förs in i geografi/historia

Samtal kring grundläggande mänskliga rättigheter såsom alla människors lika värde och barnets rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter

(Barnkonventionen).

• Olika näringars och yrkesgruppers situation och vardag med utgångspunkt i temat traditionella yrken.

• Arbetsfördelning mellan män, kvinnor och barn i det gamla bondesamhället.

• Centrala samhällsfunktioner, till exempel sjukvård, räddningstjänst och skola.

• Yrken och verksamheter i närområdet lyfts fram, t.ex. i samband med att man jämför traditionella yrken med arbetsuppgifter på dagens arbetsmarknad.

• Hur möten, till exempel klassråd, organiseras och genomförs.

• Pengars användning och värde. Olika exempel på betalningsformer och vad några vanliga varor och tjänster kan kosta lyfts fram, t.ex. under perioden

i hembygdskunskap då man beskriver utvecklingen från byteshandel till dagens valuta.

• Städer och byar växer fram i Norden. Birka som exempel på en tidig stadsbildning; en befäst handelsstad som står under uppsikt och ledning av en kung.

• Vikingatidens lagar och regler i jämförelse med Sveriges rättsystem av i dag.

• Arbetsfördelningen mellan män, kvinnor och barn under

 brons- och järnålder, jämfört med dagens samhälle.

• Synen på gamla förr och nu.

• Samtal om trälar, vilka var de och vilken roll hade de

i det forntida samhället.

• Urfolket samerna och övriga nationella minoriteter i Sverige. De nationella minoriteternas

• rättigheter i samband med geografiundervisningen.

KALEVALA – Illmarinen smider Sampo

Här följer ett skådespel, Kalevala, som jag satt upp med flera klasser. Det passar bra i klass 4 eftersom det är ett skapelseberättelse men går också att sätta upp i årskurs 5, kanske i samband med Nordenperioden i geografiundervisningen.                         

Bild 1 Slädfärden till Granen

Väinämöinen

Hästen

Granen

Blommor

Månen

Stjärnor

Bild 2 Smedjan och granen

Väinämöinen

Illmarinen

Granen

Blommor

Månen

Stjärnor

Elden

Bild 3 Färden till Pohja

Vinden

Illmarinen

Bild 4 Bakom bastun

Pohjagumman

Pohjaflickan

Illmarinen

Bild 5 Smedjan i Pohja

Illmarinen

Vinden

Elden

Sampo

Bild 6 Smedjan i Pohja

Pohjagumman

Sampo

Pohjaflickan

Illmarinen

Bild 7 På havet och till stranden – samtidigt i Pohja

Illmarinen

Vinden

Vågorna

Väinämöinen

I Pohja – Sampo

Roller

Väinämöinen 

Illmarinen

Pohjagumman

Pohjaflickan

Hästen

Vinden/vågor

Elden

Granen

Blommor

Stjärnor

Månen

Sampo

Illmarinen smider Sampo

Alla på scenen, sång och när sången är slut sitter alla ned på bänkar på scenen

Bild 1

Gamle vise Väinämöinen betslade den bruna hingsten,

tog och selade sin fåle, ställde Brunte framför släden.

Hästen travar, fort går färden, släden slirar, vägen viker,

kom till mon i Kalevala, randen utav Osmos åker.

Gamle vise Väinämöinen övade sin konst att kväda,

sjöng en gran med blomstergrenar, blomsterkvistar, blomsterkrona.

Gubben övade sin sångkonst, lockade den matta månen

Ned på granens blomstergrenar, Karlavagnen på dess kvistar.

Sång – När månen vandrar…

Bild 1 Eurytmi – Väinämöinen, Hästen, Granen, Blommor, Stjärnor, Månen

Bild 2

Klangspel, cymbal

Slammer hörde han från smedjan, smatter utur smidesverkstan.

Gamle vise Väinämöinen stack in huvudet i smedjan –

där står smeden Illmarinen hamrande vid smideshärden.

Vise Väinämöinen sade – Mycket har jag att förmäla:

där i Pohja finns en ungmö, i den bistra byn en flicka

som ej gifter sig så gärna, alla friare försmår hon.

Far och hämta hit den flickan, fria till den långhårsfagra!

Om du blott kan smida Sampo, hamra härligt prydda kupan

får du mön som lön för mödan, får till tack den fagra flickan.

Bägge gingo så att skåda på den blomsterprydda granen.

Smeden stirrar stum av undran på den nya granna granen.

Månen lyser mitt i kronan, Karlavagnen på dess kvistar.

Käre smed min käcke broder, gå nu upp i gyllne granen,

hämta hit den matta månen och kom ned med Karlavagnen! 

Mästersmeden Illmarinen steg då upp i stora granen

tills han nådde höga himlen, stod och sträckte sig mot månen.

Gamle vise Väinämöinen mumlar nu en mäktig trollsång,

Får en virvelvind att vina, retar stormen till att rasa.

Bild 2 Eurytmi Väinämöinen, Illmarinen, Granen, Månen, Blommor, Stjärnor, Vinden

Bild 3

Vindmusik

Virvelvinden börjar vina, stormen rasar vilt och ryter,

slungar smeden Illmarinen, vräker honom högt i vädret,

bär honom till Pohjas bygder, till det skumma Sariola.

Stackars smeden Illmarinen, for med fart igenom rymden.

Han tar mark på Pohjas gårdsplan, bakom Sariolas bastu.

Bild 3 Eurytmi Illmarinen, Vinden

Bild 4

Folkmusik

Här var Pohjas fagra flicka, hon var frejdad när och fjärran –

hon tar fram en härlig festskrud, klär sig i sin bästa klänning.

Illmarinen, smed bland smeder, som har hamrat himlafästet,

ifall du kan smida Sampo med den praktfullt prydda kupan

blott utav ett enda bjuggkorn, spetsen på en svanefjäder,

mjölken från en gammal gallko och ett ullstrå från ett årslamm,

Då får du i lön min dotter, fagra flickan för din möda.

Bild 4 Eurytmi Pohjagumman, Pohjaflickan, Sampo

Gemensam sång

Bild 5

2 släggor mot städ

Mästersmeden Illmarinen, han som hamrat himlavalvet,

lägger ämnena i elden, samlar smidet i sin ässja.

Vindarna de blåste våldsamt, östan blåste, västan blåste,

sunnanvinden ännu värre, nordanvinden väste våldsamt,

blåste en dag, blåste tvenne, blåste och den tredje dagen.

Elden yrde genom fönstret, genom farstun for ett gnistregn.

Mästersmeden Illmarinen, han som smidde himlafästet,

skyndade att hamra hurtigt, svingade sin tunga slägga.

Skickligt smidde han sin Sampo. På en sida satt en mjölkvarn,

På den andra satt en saltkvarn, men en myntkvarn på den tredje.

Bild 5 Eurytmi Illmarinen, Elden, Vinden, Sampo  

Bild 6

Marschmusik

Pohjagumman gladdes mycket, bragte så den stora Sampo

bakom nio lås och bommar, rotade den sen med rötter.

Illmarinen sade så: Ska ej ungmön bli min maka,

När jag nu har skapat Sampo, sirat ut den ädla kupan?

Men den fagra Pohjaflickan tog för sin del så till orda:

Vem ska väl ett år härefter eller ock den tredje sommarn

Locka gökarna att låta, komma fåglarna att kvittra

Om jag lämnar detta landet och far bort till fjärran bygder?

Jag har inte tid att giftas, kan en fara från min flicktid,

ifrån allt som jag ska göra, ifrån bråda sommarsysslor,

alla bär som ej har plockats, stränderna där jag ska sjunga.

Musik i moll

Mästersmeden Illmarinen, han som hamrat himlavalvet,

låter nu sitt huvud hänga, bär sin hatt på ena örat

Bild 6 Eurytmi Pohjagumman, Pohjaflickan, Illmarinen, Sampo

Bild 7

Valsmelodi

Smeden sattes bak i båten, vid det kopparskodda styret,

bragte gynnsam vind att blåsa, väckte nordanvinden.

Mästersmeden Illmarinen, han som hamrat himlavalvet,

Färdades mot fjärran hembygd över havets blåa böljor.

Gamle vise Väinämöinen sporde smeden Illmarinen:

Käre smed, min gode broder, som har hamrat himlavalvet,

har du smitt den nya Sampo, sirat ut den ädla kupan?

Smeden Illmarinen sade, tog för sin del så till orda:

Ständigt mal den nya Sampo, med den mäktigt prydda kupan,

mal var morgonväkt en mjöllår, mal en mjöllår till förtäring,

mal så en att saluföras, sist en tredje till förvaring.

Gemensam sång som avslutning 

Till manus:

Bildernas inledande musikstycken är ca 15-30 sekunder korta och spelas på till exempel piano. Texten reciteras av olika grupper med barn, övas på morgonlektionernas rytmiska del.

Rekvisita: ett par stolar, pallar och ett bord till granen, månen och stjärnorna.


Leave a Reply

Your email address will not be published.