Morgonperioderna i årskurs 3

Av Christine Liebendörfer

I det här dokumentet finns perioderna i årskurs 3 beskrivna. Texterna är varvade med mer allmänna redogörelser ur ett metodiskt/didaktiskt perspektiv. Det här är ingen strikt akademisk text utan är mer erfarenhetsbaserad.

Texten innehåller avsnitt ur boken Waldorfpedagogik (Studentlitteratur, 2013), En väg till frihet, Lgr11 samt författarens egna texter. Förhoppningsvis kan innehållet inspirera lärare/studenter/intresserade samt bespara klasslärare att ”uppfinna hjulet på nytt” under sina perioder. Det finns mycket litteratur om klasslärartidens olika ämnen, tyvärr finns det mesta på tyska. 

Följande text är tagen ur Waldorfpedagogik (2013, Studentlitteratur). En mer detaljerad beskrivning följer längre ner i texten.

Ett hus att flytta in i

I årskurs 3 börjar undervisningen bli allt mer kunskapspräglad och orienterar sig mot samhället idag och den verklighet som omger barnet. Årskursen innebär för de flesta barn ett större språng i utvecklingen, den så kallade nioårströskeln. I denna fas ökar jagmedvetandet ytterligare, precis som det gjorde i trotsåldern tidigare (2–3 årsåldern). Nioårsövergången passerar en del barn i det närmaste obemärkt, medan den för andra kan bli en prövning. Mardrömmar, tankar på döden och en känsla av ensamhet är inte ovanligt. Som en metafor för nioårströskeln kan man tänka sig att barnet ”bygger om sitt eget hus” (jaget). Genom att bygga hus på riktigt och tala om alla möjliga hustyper kan barnet få hjälp med ”sitt eget husbygge” – en hjälpande hand över nioårströskeln. Därför är husbygget ett viktigt inslag i årskurs 3 i waldorfskolan.

I nioårsåldern övergår helhetsmedvetandet som tidigare präglat barnet till ett alltmer subjektivt medvetande. Alla utvecklingssteg som barnet tar, bygger upp personligheten. I årskurs 3 kan barnen på ett helt annat sätt än tidigare både ifrågasätta och kritisera sin omvärld. De vill uppleva att det finns en grund för att tycka om någonting. En mängd både uttalade och outtalade frågor väcks hos barnen. Många frågor går ut på att förstå sig själv och yttervärlden. Undervisningen försöker så långt som möjligt möta barnens frågor. Barnen kan känna en stor tillfredsställelse genom att ta del av arbetet på en bondgård, där människan lever samman med djuren, växterna och jorden.

I gemenskapen i klassen utvecklas elevens sociala förmåga och förtrogenhet med omgivningen. Redan att kunna anpassa sig till en stor grupp med nya relationer innebär ett steg mot en social medvetenhet. Att framträda inför klassen, låta andra komma till tals och visa hän74 syn till kamrater är viktiga färdigheter som lägger grunden för utvecklingen mot en fri samhällsmedborgare. Eleverna tar också aktivt del i olika sysslor som till exempel städning av klassrummet och skolgårdens skötsel. En ökad medvetenhet om vad som händer i omvärlden sker vid de dagliga berättarstunder där eleverna kan tala fritt om olika händelser. De här stunderna är viktiga genom hela klasslärarstadiet och tar ofta upp dagsaktuella frågor av olika slag.

Modersmål

I årskurs 3 lär sig barnen skrivstil. I samband med det övar man också formteckning för att stärka motoriken, rörligheten och följsamheten i handen. Ofta introduceras reservoarpennan i samband med att skrivstilen blir befäst. Bläckpennans bläck flyter lätt och barnen behöver, för att skriva, bara föra pennan lätt över pappret utan att trycka.

Grammatikundervisningen, som på ett mycket elementärt sätt tog sin början mot slutet av årskurs 2, fortsätter. Genom att leva sig in i de olika ordklassernas karaktärer beskriver barnen sedan dem med olika exempel. Grammatiken med sina lagar kan hjälpa barnet till en ökad självmedvetenhet, en inre fasthet.

Matematik

Matematiken har en flertusenårig historia med bidrag från många kulturer. Den utvecklas såväl ur praktiska behov som ur människans nyfikenhet och lust att utforska matematiken som sådan. Matematisk verksamhet är till sin art en kreativ, reflekterande och problemlösande aktivitet som är nära kopplad till den samhälleliga, sociala och tekniska utvecklingen. Kunskaper i matematik ger människor förutsättningar att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer och ökar möjligheterna att delta i samhällets beslutsprocesser.

I årskurs 3 ska det hittills inlärda stoffet från de två första åren bli befäst. En förskjutning sker i tyngdpunkten från den mer upplevelsefyllda räkneglädjen till matematik som nyttigt verktyg. I anknytning till perioden om hembygden lär sig barnen de vardagliga måtten som har sitt ursprung i den mänskliga kroppen: tum, hand, aln, famn, fot samt längd, vikt- och rymdmått. Under perioden om bondgården och i husbyggeperioden finns många tillfällen att mäta och jämföra olika längder och vikter, vid bakning övas volymmått. I årskurs 3 går man också igenom tiden och lär sig klockan. Stor vikt läggs vid jämförelse och uppskattning av olika mått.

I årskurs 3 åskådliggörs verkligen matematiken i samband med att barnen får lära sig de gamla måtten. De franska landskapen till exempel, hade olika mått för fot i länen. Folk klagade över detta, vilket ledde till att en av kungarna bestämde att det var hans fot som skulle gälla i hela landet. Senare kom metern att införas, dock ännu inte i England. Hela historien fram till metern blir beskriven och barnen får själva mäta klassrummet och skolgården med hjälp av de gamla måtten. Klassens ”medelfot” blir uträknad, eftersom det blir tydligt att de individuella måtten visar på skillnader. Lilla Linnea har skostorlek 30 och stora Sixten 41, det blir allt stor skillnad när skolhuset mäts upp … Så småningom känns det så ordnat och enkelt med meter, decimeter och centimeter. Helt logiskt med gemensamma mått. I samband med språkundervisningen i engelska omnämns de engelska och amerikanska måtten. Inför husbygget är det bra att ha gått igenom måtten. Det förenklar onekligen tillvaron med gemensamma mått.

Även i årskurs 3 ägnar man mycket tid åt huvudräkning, men under året får barnen också lära sig att ställa upp tal. Även benämnda tal används, först med bara ett räknesätt, därefter med flera. Riktigt kluriga ”nötter”, problemlösningar som kan bli lösta först efter flera uträkningar, får de barn räkna som är färdiga med grunduppgifterna.

Fortfarande används inga matematikböcker, klassläraren sammanställer de tal som barnen är mogna för. Naturligtvis följs läroplanen, i Sverige kommer de första nationella proven numer i årskurs 3 och barnen ska ha uppnått den nivå som krävs.

Eleverna bör därför efter årskurs 3 ha god förmåga att hantera de fyra räknesätten inom det område som de naturliga talen utgör. Eleverna ska ha blivit förtrogna med omvändbarheten typ 5+7=7+5, 5×7=7×5 och talet 0.

Heltalen är av tre slag: de kan ange antal, ange ordningsföljd men även vara karaktärstal och visa kvalitet, till exempel femstjärnan i hela familjen Rosaceae. En underbar 5-stjärna dyker upp när man skär ett äpple tvärs igenom kärnhuset!

Karaktärstalen finns även i musiken, dels som rytm bland annat i danser, dels i tonernas intervall. Dessutom i lagen om de multipla proportionerna. Exempelvis dyker heltalen 1, 2, 3, 4, 5 upp hos de fem föreningarna mellan kväve och syre. Och just dessa tal bildar intervallerna i den diatoniska skalan.

Ofta försummas övning beträffande talen 0 och 1. Därför övar vi 4+0, 0+4 och 4 x 0, 0 x 4 etc., likaså 4 x 1 och 1 x 4 samt 4/1.

Gamla testamentet

I årskurs 3 får barnen höra skapelseberättelsen ur Gamla testamentet. Andra skapelseberättelser är Nordiska mytologin (årskurs 4), indiska, egyptiska och grekiska skapelseberättelserna (årskurs 5). På högstadiet, i samband med biologiundervisningen, går man igenom evolutionen samt olika evolutionsteorier. Religionsundervisningen på gymnasiestadiet går igenom alla de stora världsreligionerna.

Berättelsestoffet i Gamla Testamentet ger rika tillfällen att öva muntlig framställning och skriva texter. Skapelseberättelsen ur Gamla Testamentet lämpar sig mycket bra att måla med vått-i-våtteknik. Målningarna får bli de första målningarna med motiv. Tidigare har målningarna varit övningar i att lära känna de olika färgerna och hur de uppträder ensamma, tillsammans med en eller flera andra och i olika blandningar. I den utökade delen med berättelsestoff i slutet av boken finns en detaljerad beskrivning av processen.

Yrkena

I årskurs 3 sker en omfattande genomgång av olika yrken och i samband med det får barnen en levande inblick i dagens arbetsliv. Som människans tre verkliga ”uryrken” kan man se jägaren, fiskaren och bonden. Människan började en gång som jägare och samlare. Hon åt det som naturen gav. Så småningom lärde hon sig att fiska, vilket arkeologiska utgrävningar visar. Fiskekrokar av olika djurben arbetades fram så att de blev tillräckligt fina och vassa. Någon gång för drygt 10 000 år sedan upptäckte människan att hon kunde odla växter. Kanske fanns de första riktigt betydelsefulla odlingarna i nuvarande Irak, mellan floderna Eufrat och Tigris. Vid utgrävningar har man hittat stentavlor som vittnar om uppdelning av mark och odlingar. Även en medveten avel av boskap lär ha förekommit. Och så tillkom ännu ett uryrke, bondens.

Utifrån det historiska perspektivet beskriver man bonden och hans olika sysslor under årets gång och även smeden och bagaren utgör några av de mänskliga grundyrken som i många civilisationer fortfarande har stor betydelse. I detta sammanhang får man inte bortse från kvinnornas sysslor med vård av barn och äldre, matlagning och tvätt. Kvinnornas osynliga arbete genom historien behöver synliggöras. Genom att barnen, allt efter förmåga, själva får prova på de olika yrkena skapas ett personligt förhållande till en rad samhällsförhållanden.

Ett omfattande projekt är också husbygget där klassen tillsammans med lärare och intresserade föräldrar färdigställer en mindre byggnad. I samband med det studeras både byggnadsteknik och verktygslära. Byggnadsperioden är också en viktig social process.

I perioden om de olika yrkena har man alla möjligheter att arbeta praktiskt. Självklart passar även moderna yrken in i undervisningen. Låt barnen berätta om sina föräldrars yrken, kanske finns möjlighet att besöka någon arbetsplats?

I samband med husbygget kan man passa på att berätta om de olika yrken som är direkt inblandade i ett modernt husbygge:

snickaren

muraren

målaren

glasmästaren

elektrikern

rörmokaren

tegelstenstillverkning

takpannetillverkning

Bondgården

Bondens yrke representerar den långa viljan. Att tålmodigt kunna vänta på och vårda det man sått, sköta om sina djur vardag som helgdag och ta hand om en bit av vår jord på det allra bästa sätt, det är bondens uppgifter.

Vi känner alla personer med lång vilja, de behöver inte vara bönder, de kan vara musiker som tålmodigt övar eller författare som skriver bok efter bok. Vi känner nog också personer med ”kort/liten vilja”. Det är alla de som inte har tålamod att vänta, lätt blir otåliga och sällan slutför en sak.

Både barn och vuxna behöver på olika ställen i livet använda sig av sin långa vilja. Eftersom barn bäst blir nådda genom bilder är det naturligt att beskriva bonden som förebild för den långa viljan!

Det är också både trevligt och lärorikt att göra utflykter för att hälsa på hos en bonde i närheten och bereda marken, så, skörda etc.

En del skolor är så lyckligt lottade att de bor granne med en bondgård. För dem är det inga problem, de följer livet vid ”sin” bondgård. För stadsskolor är det knepigare. Vad ska man välja för gård att skriva om, en ur verkligheten eller en ur fantasin?

Det är viktigt att både beskriva bondens arbete förr i tiden och hur det ser ut idag. Man kan berätta om ett modernt jordbruk, men då och då ta upp hur sysslor sköttes förr.

Bondefamiljens liv brukar kanske vara det som barnen är mest intresserade av och med störst förtjusning tar sig an. Särskilt allt som har med djuren att göra men också traktorer, skördetröskor och mjölkning fascinerar barnen.

För att förankra barnen i bondgårdens sysslor arbetar man i handarbetet med ullen: kardar, spinner och väver till exempel en liten herdeväska.

Självklart måste man också komma till praktiskt arbete under själva bondgårdsperioden. För att följa årsrytmen är det bra om man redan på våren i årskurs 2 bereder jorden och sår. Lagom till Mikaeli på hösten i årskurs 3 kan årstidsbordet i klassrummet bli förvandlat till ett riktigt skördebord, en kruka med alla sädesslagen pryder också bordet!

Exempel på praktiskt arbete som relativt enkelt låter sig göras i skolan:

göra smör

baka bröd av egenmald säd

sylt, mos och saft

göra färskost

halmslöjd

mjölksyrade grönsaker

torkade äppelringar.

Linberedning är också en bra syssla, alla som hållit på med linberedning vet vilken lång process det är. Många olika arbetsmoment som ska utföras under kortare eller längre perioder. Här kan man verkligen tala om den långa viljan!

Linberedning i äldre tider

Linet blev sått i senare hälften av maj och alltid på en dag med kvinnonamn, gärna Karolinadagen. Det var för att linet skulle bli långt som kvinnohår! När linet nått en höjd av 4–6 tum blev det handrensat av barn och kvinnor. Mjölktistlarna var linets värsta fiender och dem försökte man utrota.

Linet skördades i slutet av augusti. När de nedre bladen började vissna och stjälkarna gulnat var skördetiden inne. Linet rycktes upp för hand med rötterna kvar. Linknippena blev lagda i kors, bands ihop och upphängda på en linhässja för att torka. Då linet var helt torrt repade man av fröna med en frörepa. Dessa frön använde man till nästa sådd.

Sedan var det dags för rötning. Linet breddes ut på en åker och fick ligga där tills basten (som bildar själva linet) släppt veden. För att undersöka det gnuggade man ett par stjälkar.

Torkning av det rötade linet skedde i särskilda små lador. Det torra linet skulle sedan bråkas och skäktas. Efter det fick linet torka igen, gärna i en bakugn där man tidigare på dagen hade bakat. Sedan kom häcklingen, det vill säga tågorna (linets finaste del) skulle skiljas från blånorna. Nu var linet färdigt för att bli spunnet. Av lingarnet vävde man den finaste dräll: skjorttyg, särktyg, dukar, handdukar och lakan. Spinna och väva var framförallt kvinnosysslor.

Jägaren

Läraren berättar om gamla tiders jakt, hanteringen av pilbågen, exaktheten, skjuta mitt i prick, hur olika urbefolkningar jagar och hur människan följt i djurens fotspår när inlandsisen drog sig norrut.

Fiskaren

Det är ganska få av oss moderna människor som varit med om riktigt havsfiske med nät. Fler är det väl som fiskat med spö eller pimplat på vintern. När vi berättar om fiskaren är det dock till havs vi förflyttar oss. Fiskaren måste känna av väderleken, vinden, vågorna, var stimmen finns och hur de rör sig. Fiskarens känsla kan vara skillnaden mellan liv och död på sjön. Innan det fanns sjökort och ekolod måste fiskaren känna igen var grynnorna fanns, hur nära det gick att gå bränningarna. Fiskaren måste kunna ”läsa av havet”, det vill säga kombinera erfarenhet med kunskap.

Bildämnet under morgonlektionerna

Genom undervisningen i ämnet bild ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

– kommunicera med bilder för att uttrycka budskap,

– skapa bilder med digitala och hantverksmässiga tekniker och verktyg samt med olika material,

– undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder, och

– analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktione

I waldorfskolan anser man att barnen bör lära sig själva hantverket först, det vill säga framställa sina egna bilder genom till exempel målning och teckning, men enklare former av digital bildhantering förekommer, dock förhållandevis sparsamt. Ett exempel som kan vara både spännande och utvecklande är dokumentation av någonting klassen gör, som husbygge, besök på bondgården eller någonting från handarbetet.

Musik under morgonlektionerna

Musik finns i alla kulturer och berör människor såväl kroppsligt som tanke- och känslomässigt. Musik som estetisk uttrycksform används i en mängd sammanhang, har olika funktioner och betyder olika saker för var och en av oss. Den är också en viktig del i människors sociala gemenskap och kan påverka individens identitetsutveckling. I vår tid förenas musik från skilda kulturer och epoker med andra konstformer i nya uttryck. Kunskaper om och i musik ökar möjligheterna att delta i samhällets kulturliv.

I musikundervisningen väntar flera nyheter i årskurs 3. Den pentatoniska blockflöjten blir utbytt ut mot en diatonisk C-flöjt och i sång (sedan även på flöjt) får klassen prova på att sjunga kanon.

När barnen behärskar kanon, är de mogna för stämsång. De första gångerna som klassen sjunger kanon, kan man få uppleva att några barn håller för öronen – de kan helt enkelt inte höra två stämmor samtidigt, utan blir förvirrade och vill koncentrera sig på sin stämma. Men för att sjunga kanon måste man lyssna på den andra stämman, annars kanske man missar en paus eller sjunger för snabbt/långsamt och kommer i otakt. Så småningom blir barnen skickliga på att hålla sina stämmor och plötsligt har en helt ny sångglädje infunnit sig i klassen. Även flöjtspelandet brukar få sig ett uppsving, när barnen märker att faktiskt alla sånger som de lärt sig nu går att spela på flöjterna. Själva notinlärningen brukar dock få vänta till årskurs 4 i samband med bråkräkningen.

Husbygget

Det finns lika många husbyggen som det finns klasslärare! Från de mest omfattande projekt till enklare modellbyggen. Bland det roligaste med husbygget är nog att man kan ta med föräldrarna i arbetet, för husbygge klarar man i regel inte av själv med sin klass, det behövs flera hjälpande vuxna, andra lärare eller föräldrar.

Eftersom barnen inte är så uthålliga är korta byggpass lämpliga. Så mycket som möjligt ska naturligtvis bli gjort av barnen själva. Om de bara får stå och titta på när vuxna hanterar olika verktyg tröttnar de snabbare än när de är aktiva och får ta ansvar.

När barnen inte bygger är det viktigt att de får hjälpa till med andra saker vid byggplatsen, som till exempel laga mat, städa, förbereda material etc.

Rolig och spännande lunch blir det om man har möjlighet att laga grönsakssoppa över öppen eld. Varje barn tar med sig en liten påse med färdigskurna grönsaker som hälls i det kokande vatten tillsammans med buljong. Samtidigt kan man göra pinnbröd, grilla äpplen eller baka potatis i glöden.

Självklart ritar och skriver barnen också om husbygget, eller gör modeller och enkla ritningar. Naturligt är att börja med hur alla i klassen bor och be dem rita sina hus. Sedan kan man titta på olika hustyper: korsvirkeshus, stenhus, knuttimrade hus, kåtor och helt moderna hus. Finns tillräckligt med tid kan man också tala om hur hus ser ut i världen. Varför bygger man hus på pålar, hur kan man bo i en iglo, varför har man stenhus med tjocka väggar i varma länder? Kanske finns det någon forntida boplats i närheten av skolan, hur såg människornas första hus ut?

Husbyggesprojekt vi hört talas om:

Murad stenkyrka i klassrummet (kolla golvbalkarnas bärighet först).

Utsiktstorn på tre ben.

Bronsåldershus i liten by.

Flätade pilkojor.

Kamomilla stad i pappkartonger (med teater).

Litet korsvirkeshus med lerklining.

Lekstuga med liten veranda.

Små modellhus av knuttimrade björkgrenar.

Tovad jurta.

Tipitält av målad segelduk.

Trädkoja.

Hönshus i trä med växttak.

Svinstia med lerklinade väggar.

Trädgårdsskjul i trä och plåt.

Stenugn med tak

Följande text är tagen ur En väg till frihet (Waldorfskolans kursplan)

ÅRSKURS 3

Nioårsåldern är en tid då barn kan känna sig oroliga, osäkra och ensamma. Det är inte längre en självklarhet att barnen upplever att de står mitt i världen, utan ett nytt sätt att reflektera över sig själv och sin omvärld kan skönjas. Att bli medveten om sig själv på detta nya sätt kan skapa oro och rädsla. En del barn kan t.ex. drabbas av beslutsångest, andra av en oro inför döden eller för att bli övergivna. När nu nioåringen börjar uppleva världen utifrån ett mer subjektivt medvetande, så är detta en grundläggande förutsättning för att kunna utveckla en egen individuell personlighet. Att uppleva klyftan mellan en real, objektiv, fysisk, yttre värld och en egen inre, subjektiv verklighet är ett uttryck för att vi som människor känner att ”ingen annan är jag”. Undervisningen i årskurs 3 kan stödja eleverna genom att låta dem reflektera över sin plats i världen och handgripligen ”upptäcka världen på nytt”. Rent konkret sker det genom fysiskt arbete som att mäta, väga och bygga, genom att odla och skörda, bearbeta och omforma, och genom att få möta stora mytologiska bilder som skildrar hur människan tar plats på jorden. Eleverna ges då möjlighet att erfara att de faktiskt inte är främlingar i världen, utan att de själva kan handskas med den och verka i den på en rad olika sätt.

Att eleverna får möta olika yrken som människan traditionellt ägnat sig åt är ett viktigt tema i årskurs 3, som öppnar för att de får arbeta praktiskt, konkret och handfast. Det ger också en möjlighet för dem att se människans unika plats i världen, hur hon för sin överlevnad och fortsatta existens kultiverat och förädlat de möjligheter som jorden ger henne. Att så mycket som möjligt få använda sina händer i ett meningsfullt sammanhang och att få se hur någonting växer fram, kan vara en mäktig upplevelse som kan utgöra grund för självförtroende och trygghet i en ålder då mycket annat kan upplevas som skört och instabilt. Att likt en bonde få följa hela processen från plöjning, via sådd och skörd, till det nybakade brödet skapar sammanhang och mening. Eleverna ges också tillfälle att knyta an till årskurs 2 då klassen kanske planterade och sådde, och grödan får de nu i årskurs 3 skörda och förädla. Att eleverna därigenom även får lära känna olika redskap som t.ex. plog, harv, slåttermaskin, kvarn och smörkärna kan ingjuta en känsla av vördnad inför människans uppfinningsrikedom hos dem. Genom att eleverna får prova sysslor som att fiska och knyta nät, vara med och klippa får för att därefter karda, spinna, tova, färga och fläta, framställa salt via avdunstning, m.m. ämnesintegreras samhällsorienterande och naturorienterande ämnen på ett genomgripande vis. Eleverna får också göra beräkningar, genomföra ett bygge av något slag och på så sätt konkret arbeta med fysikaliska lagbundenheter som tyngdpunkt och labilt/stabilt läge. Det blir en resa från gamla måttenheter som aln, famn, fot till att konkret praktisera metersystemet. I samma anda kan eleverna få bygga vindskydd, lära sig om vad som är ätligt i naturen, och plocka och ta tillvara bär och frukt. Relationen mellan natur och kultur är en genomgående tematik i årskursen. Inom ramen för yrken och yrkesutövning kan eleverna få bekanta sig med smedens arbete, och kanske besöka någon gruva med fokus på den svenska traditionella gruvdriften och dess processer. Detta kan ge eleverna insikt om varifrån alla metallföremål omkring oss egentligen kommer, och vad uttrycken stenålder, bronsålder och järnålder härstammar från. Till detta motiv knyts också olika litterära skildringar av de aktuella yrkena. Som en avslutning på undervisningsblocket kring gamla mått- och viktenheter introduceras metersystemet för eleverna, som genast kan använda sig av det när de skissar och förbereder det byggprojekt som nämnts ovan. Vägen till metersystemet går dock via att eleverna först konkret får bekanta sig med gamla mått- och viktenheter som baseras på människans kropp och fysiska erfarenheter.

Genom att samtala om, uppskatta och mäta, väga och balansera med enheter som exempelvis aln, fot, tum, steg, famn, kaffekopp, tekopp och stenkast får barnet en konkret, fysisk och personlig relation till mätandet. Temat kan ses som en hjälp för 9-åringen att erövra världen ”på nytt”. Till slut, genom ett gemensamt arbete, når klassen fram till vårt moderna metersystem, som också ligger till grund för våra övriga måttenheter, ett system som skapades utifrån de demokratiska idealen under franska revolutionen och som tar avstamp i något alla kan vara överens om, nämligen jorden som vi lever på.

Ett centralt undervisningsinnehåll i denna årskurs är berättelsen om skapelsen, om hur människan blev utdriven ur paradiset och om hur hon senare fick lagar och skapade sig ett jordiskt liv. I mötet med de gamla judiska berättelserna och personligheter och skildringar

I det kristna Gamla Testamentet, t.ex. Adam och Eva, Noa, Abraham och Sara, Ismael och Hagar, Josef och hans bröder, David och byggandet av Salomos tempel, förmedlas bilder av förändringar som är kopplade till att gå från barndomens oskuldsfulla upplevelse av tillvaron till den oskyddade känslan av att stå naken och ensam i världen. I Gamla Testamentets berättelser möter eleverna också människor som kämpar med sin nationella identitet.

Vid sidan av att skriva och läsa är introduktionen av grammatik ett huvudtema i svenskundervisningen i årskurs 3. Upplevelsen av lagbundenheten genom vilken språket är uppbyggt kan upplevas som spännande, och även skapa en känsla av trygghet hos eleverna i deras språkutveckling. Ordklasserna är viktiga byggstenar i språkets boning, och verbets tidsformer kan ge barnen en känsla av att kunna bli ”herre över tiden” genom språket.

I formteckningen övas avancerade speglingar, både vertikalt, horisontellt, diagonalt och med korsningar, och speglingsformerna kan även lyftas fram i eurytmiämnet. Inom ämnet idrott och hälsa ligger undervisningens tonvikt på upplevelsen av ett ”vi”, känslan av att vara del i en grupp som tillsammans möter världen och dess utmaningar. Tillsammans kan eleverna göra bothmergymnastiska övningar, leka kull- och äventyrslekar och öva med bollar och hopprep. Tillsammans lyssnar de på instruktioner, och tillsammans återsamlas gruppen efter aktiviteten. Under de två första skolåren har stor del av ämnet idrott och hälsa koncentrerats till lek och rörelse i klassrummet, skolgården och på utflykter.

Nedan följer de texter som vi arbetat med genom berättelser, skrivit eller läst i klassen samt en mer utförlig metodiskt/didaktisk redogörelse.

Det eleverna skrivit står med kursiverad stil.

Bondgården

Bondens yrke representerar den långa viljan. Att tålmodigt kunna vänta på och vårda det man sått, sköta om sina djur vardag som helgdag och ta hand om en bit av vår jord på det allra bästa sätt, det är bondens uppgifter.

Vi känner alla personer med lång vilja, de behöver inte vara bönder, de kan vara musiker som tålmodigt övar eller författare som skriver och skriver. Vi känner nog alla också personer men ”kort/liten vilja”. Det är alla de som inte har tålamod att vänta, lätt blir otåliga och sällan slutför en sak.

En sak är vi nog helt överens om – den långa viljan behöver utvecklas och stärkas. Både barn och vuxna behöver på olika ställen i livet använda sig av sin långa vilja. Eftersom barn nås bäst genom bilder är det naturligt att beskriva bonden som förebild för den långa viljan!

När man i klass 3 lär känna bonden och hans arbete kan man göra på flera sätt:

*En period på hösten och en på våren med vardera 3-4 veckor

*”Enveckasperioder” under läsåret där man följer årstiden på bondgården

*”En till två ”bondgårdstimmar”/vecka

*En kombination av ovanstående förslag

För att i lugn och ro hinna med att berätta om arbetet på bondgården behövs minst 6-8 veckors morgonperiodundervisning sammanlagt. Dessutom är det både trevligt och roligt att göra utflykter för att hälsa på hos någon bonde, så, skörda etc.

Hur lägger man upp arbetet?

En del skolor är så lyckligt lottade att de bor granne med en bondgård. För dem är det inga problem, de följer livet vid ”sin” bondgård. För stadsskolor kan det vara knepigare. Vad ska man välja för gård att skriva om, en ur verkligheten eller en ur fantasin?

Jag har sett flera olika mer eller mindre bra upplägg. Ett avskräckande exempel skulle jag vilja berätta om: En lite äldre lärare ”av den gamla stammen”, ägnade ett antal veckor åt en påhittad gård från mitten av 1800-talet. Inte ett ljud om någonting modernt… Barnens häften blev som vackra museiskildringar av gammaldags jordbruk. Här fanns flera sidor med bilder på gamla redskap som endast agrarhistoriker visste namnet på… Det hela kändes så ålderdomligt att det nästan dammade om texterna.

Nu menar jag inte att det är oviktigt att beskriva bondens arbete förr i tiden, tvärtom, det riktiga uryrket finns i människans arbete med jorden och djuren – för hand – precis som det var på mitten av 1800-talet, men man måste få in uryrket i den moderna tiden. Annars blir det någon slags relikt som man beskriver och barnen får inget förhållande till bondens riktiga arbete.

Själv har jag beskrivit en mindre gård i Skåne (Sveriges jordbrukslandskap framför andra). På gården bor en familj med barn i 9-årsåldern som brukar jorden och har mjölkkor, får och grisar bland annat. Det hela utspelar sig i nutid men då och då flikar jag in hur det var förr på gården. Det kan vara barnens farfar som berättar till exempel. På så sätt finns nutiden hela tiden närvarande, men man har ett perspektiv bakåt. Pass upp bara så att inte ”allt var bättre förr” (eller föralldel tvärtom) genomsyrar berättandet.

Vi börjar med att rita upp bondgården. Först från sidan och sedan ur ett fågelperspektiv. Vilka arbetar på gården och vad gör de? Hur ser en vanlig dag ut, vad görs under olika årstider och vad hjälper barnen till med? Vi skriver korta små texter om hur livet på bondgården går till. Ibland kan barnen komma med egna frågor som vi tillsammans försöker svara på och beskriva kort. Nästan alla texter följs av en eller flera bilder: Plogens utveckling under århundradena, hur en mjölkmaskin fungerar (men också varför bonden ibland måste mjölka en ko förhand) och såklart alla de olika djuren som får namn av barnen.

Man kan också helt enkelt utgå från det man gör med barnen och beskriva det i korta texter. Men då missar man själva bondgårdsperspektivet. Vitsen med perioden är att barnen lär känna bondens arbete och om själva basen (bondgården) inte beskrivs missar man något viktigt.

Den moderna bonden

Bondens yrke brukar kanske vara det yrket som barnen är mest intresserade av och med störst förtjusning tar sig an. Särskilt allt som har med djuren att göra men också traktorer, skördetröskor och mjölkning fascinerar barnen.

Precis som de andra yrkena man går igenom i klass 3, måste den moderna bonden få plats i undervisningen! Men självfallet beskrivs bondens sysslor också från grunden, det vill säga när de utfördes för hand.

Veterinärens och seminörens arbete kan nämnas om barnen frågar men miljöperspektiv, djurvårdsaspekter och bekämpningsmedel bör inte tas upp i klass 3, det kan man spara till senare årskurser.

Är genusperspektiv alltid nödvändigt?

Några av mina pojkar hade varit ”lite truliga” en tid. De tyckte inte mycket var särskilt roligt i skolan. Några av dem var nog mitt i sin 9-årsövergång. Men när de fick rita traktorer och plogar och harvar var det som om livsgnistan tändes igen. Äntligen lite intressanta saker!

Egna berättelser

Nästan ingenting engagerar barnen så mycket som när man berättar om djur. Har man själv minnen och upplevda episoder med något/några av bondgårdens djur att berätta upptäcker man att det berikar undervisningen på ett mycket livgivande sätt. Men har man få eller inga egenupplevda jordbrukserfarenheter får man läsa sig till några (om man nu inte bestämmer sig för att arbeta med djur ett tag). En rolig bok är ”I vår herres hage”. Av James Herriot. Han arbetade som veterinär på engelska landsbygden på 1930-talet och beskriver många dråpliga situationer. Även böckerna om ”Lilla huset på prärien” av Wilder berättar (om än något sockersött) om lantlivet i USA. En av böckerna ”Farmarpojken” kan man ha som högläsningsbok. Böckerna om Kulla-Gulla passar bra som högläsning i klass 3-4. Här finns svenskt statarliv fångat ur barnperspektiv.

Praktiskt arbete

Självklart måste man komma till ett praktiskt arbete också under bondgårdsperioden, För att följa årsrytmen är det bra om man redan på våren i klass 2 bereder jorden och sår. Lämpliga saker att så förutom olika grönsaker och blommor är även de fyra sädesslagen. Lagom till Mikaeli på hösten i klass 3 kan katedern/årstidsbordet i klassrummet förvandlas till ett riktigt skördebord med en kruka med alla sädesslagen i mitten! Om skörden blivit riklig kanske man kan ha en skördefest med inbjudna föräldrar?

Exempel på praktiskt arbete:

*göra smör

*baka bröd av egenmald säd

*sylt, mos och saft

*göra ost, färskost och hårdost

*halmslöjd

*mjölksyrade grönsaker

*torkade äppelringar

*gärdesgård

*potatismjöl

Väderleken och skörden

En gång när jag skulle ha årskurs 3 hade all säd redan skördats i juli. Det hade varit en ovanligt varm vår och sommar. Hur skulle vi nu göra med skördandet av säd? Min kollega och jag kom på att utveckla någonting helt annat: Varje morgon drog vi lott i våra klasser om vilka två barn (en ur varje klass) som skulle få mala vete med handkvarnen i hallen mellan klassrummen. På så sätt fick barn som inte kände varandra så bra sköta en ansvarsuppgift tillsammans. Det blev mycket lyckat och fungerade ”som plåster på såren” för att vi inte fått skörda säd. Gemenskapen med parallellklassen stärktes betydligt.

Linberedning.

Alla som hållit på med linberedning vet vilken lång process det är. Många olika arbetsmoment som skall utföras under kortare eller längre tid. Har man en klass på runt 20 elever eller mer är det klokt att låta en annan lärare eller förälder ta ansvar för linberedningen. Den personen kan då ta med sig ett hanterligt antal elever som får hjälpa till under delmomenten. Linberedning är en så spännande process att alla borde försöka få med den i klass 3, men det är helt förståeligt att många lärare drar sig.

Någon gång (när den ansvariga handarbetsläraren plötsligt slutade) har jag försökt att berätta om linberedning, visa bilder, rita och låta barnen se och känna på de olika arbetsredskapen. Men det blev inte särskilt lyckat. För teoretiskt och snuttifierat, det förmedlade inte alls känslan av materialets metamorfos.

Linberedning.

Linet såddes i senare hälften av maj och alltid på en dag med kvinnonamn, gärna Karolinadagen. Detta för att linet skulle bli långt som kvinnohår. När linet nått en höjd av 4-6 tum handrensades det av barn och kvinnor. Mjölktistlarna var linets värsta fiender och dessa försökte man utrota.

Linet skördades i slutet av augusti. När de nedre bladen började vissna och stjälkarna gulnat var skördetiden inne. Linet rycktes upp för hand med rötterna kvar. Linknippena lades i kors, bands ihop och hängdes på en linhässja för att torka. Då linet var helt torrt repades fröna av med en frörepa. Dessa frön användes till nästa sådd.

Sedan var det dags för rötning. Linet breddes ut på en åker och fick ligga där till basten (som bildar själva linet) släppt veden. För att undersöka det gnuggade man ett par stjälkar.

Torkning av det rötade linet skedde i särskilda små lador. Det torra linet skulle sedan bråkas och skäktas. Efter detta torkades linet igen, gärna i en bakugn där man tidigare på dagen hade bakat. Sedan kom häcklingen, det vill säga tågorna (linets finaste del) skulle skiljas från blånorna. Nu var linet färdigt för att spinnas. Av lingarnet vävdes den finaste dräll: skjorttyg, särktyg, dukar, handdukar och lakan.

Litteraturlista:

*Självhushållning, John Seymour

*Home farm, Paul Heiney

*Nationalencyklopedin

*Nordisk familjebok

*Lantbrukets husdjur, Lärn-Nilsson m.fl.

*Det levande landskapet, Sven Selander

*Jord och bröd, Kjell Arman

*Odla biodynamiskt, Kjell Arman

*Höns i trädgård, Karin Neuschütz

*Från självhushållningens lyckliga dagar, Saxon

*Ängen och hagen, Gustawsson

*Solsänget, Hallgard

*Svenskt agrarsamhälle under 1200 år, Hannerberg

*Bondens landskap, SNF

*Sveriges bönder, Landin

*Svensk landsbygd, Norborg m.fl.

*Jordbrukets omvandling på 1700-1800-talet, Martinus

*Fältbiologi på jordbruksmark, Fältbiologerna

*Stensjö by, Gustawsson m.fl.

*Det föränderliga landskapet, Brusewitz m.fl

*När byarna sprängdes, Åberg

*Bondepraktikan

*Olika floror, insektsfauner och trädgårdsfloror

Arbetet under de olika årstiderna på bondgården

Tidig vår.

När vinterfrosten sprängt sönder jorden är det dags att plöja. Åkrarna bereds för vårsådd genom harvning med tallriksharv. Larmningen börjar. Alla stängsel och grindar ses över. Fruktträden beskärs innan saven stigit.

Sen vår.

Nu är det dags att så och börja bekämpa ogräset som växer ikapp med grödorna. Tidig potatis och liknande plantor sätts under såduk för att skyddas från sen frost. Ladugården och stallarna rengörs noggrant och målas kanske om efter att djuren släppts på bete.

Försommar.

Fåren klipps. Korna ger extra mycket mjölk på grund av det näringsrika gräset. Smör och osttillverkning. Höskörden börjar – nu behövs hjälp av vänner!

Sensommar.

Veteskörden börjar. Halmen packas till balar. Dags att plocka frukt, svamp och vilda bär för vinterns behov. Havre och råg mognar. 

Höst.

Nu skördas rotfrukterna.  Kornet är moget. Åkrarna höstplöjes. Alla arbetsredskap gås igenom, görs rena och smörjs in. Jaktsäsongen för älg inleds. 

Vinter.

Arbetet i skogen börjar, träd till virke och ved fälls. Veden staplas. Ullen tas tillvara, kardas, spinns till garn som kanske blir till tröjor eller vackra vävar.

Djuren på gården

Kon

När kon föds som kalv, kallar man henne kvigkalv. Innan kon blivit dräktig och kalvat kallas hon kviga och först när hon själv fött en kalv, kallas hon ko. En kviga betäcks vid ungefär

1 1/2 års ålder och är dräktig i 10 månader. När kon fött sin kalv börjar hon ge mjölk. Den allra första mjölken som kommer kallas råmjölk. När kalven dricker råmjölken får den viktiga vitaminer och näringsämnen i sig och kan stå emot sjukdomar bättre.

Om man tar lite av råmjölken kan man göra en rätt som heter kalvdans. Det smakar mycket gott med till exempel hallonsylt!

Kon ger nu ordentligt med mjölk i drygt ett halvår, sedan minskar mjölkmängden undan för undan fram till nästa kalvning. Mot slutet av dräktigheten kan det hända att mjölken sinar

( kon går i sin.)

Kon mjölkas varje morgon och kväll. Hon behöver få mycket hö och kraftfoder för att inte magra av. Mjölkbilen kommer till gården varannan dag och tömmer mjölktanken. Sedan körs mjölken till mejeriet där den tappas i olika förpackningar. En del av mjölken omvandlas till fil, yoghurt, smör eller ost.

Kalvarna skiljs i regel från korna när de är ett par dagar gamla. De får vara tillsammans i kalvkättar precis bredvid korna. I stället för att dia får de mjölk i hink ett par gånger om dagen. När de vuxit till sig lite får de komma ut i kalvhagen.

Tjurkalvar slaktas i regel innan de blivit ett år, några få sparas och slaktas senare. Förr i tiden kastrerade man tjurarna, då kallades de för oxar, och använde dem som dragdjur.

Det finns många olika mjölkkoraser, men de vanligaste i Sverige är SLB (Svensk låglandsboskap, svart och vit, vanligast i södra delen av landet) och SRB (Svensk Rödbrokig boskap, brunröda med mindre vita tecken, vanligast i mellersta Sverige). Så finns också Herefordkossor, det är rödvita, lite lurviga kossor som inte mjölkas utan används till nötkött. 

Hästen

Innan traktorer blev vanliga på bondgårdarna användes arbetshästar. I södra Sverige var det främst den lite större ardennerhästen, medan man i mellersta och norra Sverige använde sig av den något mindre Nordsvenska hästen. Hästarna bodde i stallet som i regel var avskiljt från ladugården. I sadelkammaren förvarades hästarnas seldon.

Fölen fick följa med sina mammor när de spändes för. På så sätt vandes fölen redan från början vid redskapen. När unghästen fyllt 2 år kunde bonden börja köra in den. Först blev det tömkörning, det vill säga bonden fick gå efter hästen och vänja den vid att göra halt och starta, svänga vänster och höger. Sedan fick unghästen vänja sig vid att dra en stock och ha skacklar på sig. Till slut, efter flera månaders träning, kunde hästen dra en vagn eller plog.

Hingstfölen kastrerades som ettåringar för att de skulle bli lättare att handskas med. Endast riktigt fina hingstar sparades och fick betäcka stona.

Ett sto är dräktigt i 11 månader och mår bra av att arbeta större delen av tiden. De sista månaderna måste hon dock ta det lite lugnare.

Et tag trodde nog många att hästarna skulle bli riktigt få. Traktorerna och bilarna hade tagit över deras arbete. Men det blev nästan tvärt om! Idag finns det många hästar igen runt om i landet. De flesta är ridhästar men det finns också travhästar och en del arbetshästar. I skogen är det numer inte så ovanligt med hästar framför timmerlassen. Hästarnas hovar förstör nämligen inte den känsliga marken lika mycket som tunga skogsmaskiner.  

Grisen

Grisar är allätare och kan leva och må gott på nästan vad som helst. De tycker om att böka i jorden och är perfekta att släppa ut för att göra grovjobbet på en blivande åker.

En sugga kan få kultingar när hon är drygt ett år. Hon går dräktig i 116 dagar och föder mellan 5-20 ungar. Nu för tiden är bondgårdarna ofta specialiserade på att föda upp kultingar eller ta hand om slaktsvin (mellan 2-10 månader). Ofta utfodras de med fodersäd och inte matrester. Grisar som fötts upp utomhus och slaktas på ett gårdsslakteri blir inte stressade och ger ett mycket godare kött än från grisindustrigårdar. Glädjande nog ökar produktionen och slakten av svin på mindre gårdar. Bra för både gris och människa!

Fåret

Får klarar sig på ganska magert bete jämfört med kor och hästar. Tackorna lammar på våren. På hösten slaktas bagglammen medan tacklammen behålls eller säljs. Det finns många olika slags fårraser. En del ger fin ull, andra hålls för sitt kött. Om man mjölkar tackorna kan man göra fårost, det är inte så vanligt i Sverige men förekommer till exempel i Grekland.

Geten

Getter tycker mycket om att äta olika buskar och klarar sig på riktigt magert bete. Vill man hålla sin hage fri från buskar skall man låta getter beta där. Getter äter inte bara buskar, nej, de äter vad de kommer över! Pass opp så att de inte smiter in i huset och äter upp ditt bibliotek…

Killingarna har små söta horn, men den vuxna bockens horn är vassa och hårda. En liten killing som lärt sig att den får stångas kan bli farlig som vuxen.

Av getens mjölk görs getost, vanligt i till exempel Norge och Frankrike.

Hönan

Tuppen och hönorna vaknar när det ljusnar. De tycker om att gå omkring och picka i sig små frön, larver och maskar. Hönorna värper ungefär ett ägg om dagen under den ljusa delen av året. Om äggen ruvas kläcks så småningom kycklingar. De små duniga kycklingarna följer sin mamma och härmar henne. På natten sover de i redet tätt, tätt tillsammans. Hönorna och tuppen tycker bättre om att sitta på en pinne. Från frigående och lyckliga höns får man ägg med en riktig gul gula som smakar gott.

Gåsen

I vårt sydligaste landskap är det vanligt med gäss på bondgårdarna. För att gässen inte ska flyga iväg måste man vingklippa dem. Gässen slaktas till Mårten Gås, den 11 november.

Ibland har man använt sig av gäss som vakter. Så fort de hör ett obekant ljud blir de oroliga och kacklar högt.

Hunden

De duktiga vallhundarna hjälper bonden i sitt arbete. Det finns också jakthundar och vakthundar och många andra sorter… I min mormors läsebok fanns hunden Karo. Han hade sin hundkoja i skuggan under bongårdens vårdträd.

Katten

Katterna samlas vid mjölkdags i ladugården. De slickar i sig den spenvarma mjölken med sina skära små tungor. Under natten går de på jakt och håller ladugård, stall och fodermagasin fria från möss och råttor.

En vanlig arbetsdag på bondgården

Ungefär så här skulle man kunna berätta om en vanlig dag i en bondes liv. Det är en stilla lunk, som oberoende om det är vardag eller helgdag, rullar på. Denna ”lunk” är en bild av den långa viljan!

Väckarklockan ringer klockan 05.00. Dags att bege sig ut i ladugården och börja mjölka, men eftersom det är sommar behöver korna först hämtas in från hagen. Vallhunden Valle är pigg och arbetssugen. Han skuttar glatt ut i hagen och börjar driva ihop korna. Titta, där ligger en nyföddkalv i gräset och bredvid står mamma ko och slickar kalvens päls. Bonden låter kon och kalven stanna i hagen medan de andra korna går in för att mjölkas.

Korna kliver vant in genom ladugårdsdörren och går till sina bås. Snart vankas det havre och ensilage. Bonden sköter de två mjölkmaskinerna och mjölken förs i rör i taket till mjölktanken. Samtidigt som mjölkningen pågår passar bonden på att titta hur korna mår. Har de några sår, fästingar eller insektsbett? Vilken ko skall kalva nästa gång? Hur är det med klövarna, när behöver de verkas?

De minsta kalvarna i sina kättar har vaknat och är hungriga. Bonden häller upp mjölk i hinkar och kalvarna sörplar snabbt i sig. Efter en dryg timme är korna mjölkade och går ut i hagen igen. Nu är det dags för frukost för bonden!

Bondens fru har den här morgonen gett grisarna mat, tittat till hästarna och fåren som alla är ute i sina hagar.

Efter frukost är det dags för att vända höet. För några dagar sedan slog man vallarna och höet ligger ute på tork, men det måste vändas varje dag för att bli riktigt torrt.

Idag är det bondens tur att laga mat, medan bondfrun tar över traktorn och fortsätter vända höet. Bonden lagar grönsakssoppa och gör kalvdans av råmjölk till efterrätt.

På eftermiddagen ser bonden över de maskiner som skall användas i samband med höskörden: rullbandet till höskullen, balmaskinen och fläktarna. De behöver göras rena och smörjas. Bondfrun fortsätter att vända hö hela eftermiddagen.

Klockan 16.00 är det dags att hämta korna ifrån hagen igen. Den nyfödda kalven och hans mamma lunkar sist i det långa ledet. I natt får de stå tillsammans i kalvningsboxen. Efter mjölkningen får alla kor komma ut i hagen igen. Innan middagen ser bonden till alla de andra djuren. Han går en sväng i hästhagen och tittar till stona med sina föl, ungdjuren som släppts i en ny hage och fåren med sina lamm. Är alla stängsel hela? Finns det rent vatten? Verkar djuren må bra?

I den ljusa sommarkvällen är det härligt att vara bonde! Djuren har det bra i sina hagar och njuter av sommaren. När näktergalen börjar sin kvällskonsert är bondens arbetsdag slut!

Gamla testamentet

Bästa sättet att få goda barn är att själv vara god och leva efter Tio Guds bud. Därför skall en fader och en moder arbeta mera med sig själva än med barnen. Då blir barnen goda, nästan av sig själva. (Ur Katekesen)

Egentligen behöver vi ingen uppfostran, vi behöver bara se till att människans naturliga disposition kan utvecklas. Det finns bara en sak som verkligen gör en människa till människa och som inte kan utvecklas av sig själv, utan som vi bara kan lära oss av andra människor. Det är vördnaden. (Från Goethe)

Vördnaden

Att känna vördnad är att inse alltings värde och försöka se en andlig aspekt i allt som lever på jorden. Vi behöver lära oss ett slags lyssnande som lyssnar till det som finns bakom tingen, till det som finns bakom barnens frågor.

Stanna upp ett tag i vardagen, gläds åt, förundras över någonting litet. Se uppmärksamt på ett blad, en kastanj eller hur solstrålarna belyser en grå stenvägg. Med barnen i skolan finns det varje dag tusen möjligheter till en kort stunds vördnad, om vi tar tillvara en bråkdel av dessa tillfällen berikar vi barnen och lär dem någonting värdefullt i livet – de får en möjlighet att utveckla en emotionell intelligens, nog så viktig som IQ…

I ljuset av osjälviskhet, ödmjukhet och kärlek får vi förmåga att se på varandra med andra ögon. Fastlåsta situationer kan luckras upp, vi upptäcker öppningar och en möjlighet att gå vidare.

Disponering av tiden

För att dela upp Gamla testamentet i två perioder kan man ha skapelseberättelsen på hösten och fortsättningen på vintern. Under våren passar det kanske inte så bra eftersom klass 3 också innehåller perioder om bondgården och husbygge. I stället för att jäkta och hinna till en viss plats i Gamla testamentet är det bättre att lugnt och metodiskt gå igenom de delar man finner viktiga, för att sedan berätta färdigt på religionstimmarna. Gamla testamentet kan på så sätt få fortsätta även i klass 4, och man hinner gå igenom det man önskar. Förutom skapelsen behöver man ha mellan 3 – 4 veckor med Gamla testamentet (ämnet svenska kan med fördel integreras i perioden om Gamla testamentet).

Då och då är det bra att också läsa en kortare text ur Gamla testamentet, för att ”kontrollera” att det verkligen står omtalat där. Numer finns också den nyare översättningen som lite mer lättillgängligt alternativ till den gamla och kanske något högtidligare texten.

Konstnärlig gestaltning av Gamla testamentet

Det konstnärliga arbetet kan man variera på flera sätt. Måla vått-i-vått naturligtvis, rita men också ”måla” med blockkritor. Genom att lägga olika lager av färg ovanpå varandra precis som när man målar och utelämna alla konturer kan bilderna få ta form ur färgen. Barnen är ofta fast i ett konturtänkande genom alla serieteckningar som omger oss och mår bra av att ”arbeta ur färgen” i stället för hela tiden fokusera på formen.

När man kommer till Noaks ark passar det bra att göra djur i bivax, lera, tova eller av andra material. En rolig uppgift är också att mäta upp hela arken på en stor äng med hela klassen. Markera måtten med stenar och pinnar och gå runt hela arken. Den var stor! (Måtten står i Bibeln).

Förberedelser

För att förbereda sig själv inför klass 3 är det bra att läsa Bibeln (i alla fall Gamla testamentet) från pärm till pärm… Det tar visserligen lite tid men är väl värt besväret. På så sätt har man som lärare grepp om helheten och kan utifrån den prioritera vad man själv tycker är viktigt.

Det finns många bilder att hämta inspiration från ur Gamla testamentet. Till klassrummet kan det vara fint att ta medeltida kyrkmålningar och mosaiker som berättar om en händelse på ett mer ”öppet” sätt än de moderna teckningar som gjorts senare.

En hel del kristna barnböcker finns utgivna, med mer eller mindre lyckade illustrationer. Här kan man eventuellt få inspiration, men det är knappast något att ha i klassrummet. För mycket av tecknade bilder med ett rikt utbud av detaljer ur Bibeln riskerar att hämma barnens egna inre bilder. De behöver höra de storslagna bilderna, inte se dem, för att i sitt inre omvandla dem till egna, meningsfulla bilder.

I dialog med elever och föräldrar

Det händer att det finns ”övervakna barn” i klassen, som redan första dagen högt och tydligt talar om att de inte tror på det som står i bibeln. Adam och Eva har inte funnits, människan härstammar från aporna och så vidare. Som lärare kan man bli provocerad av elever som hela tiden ”sticker hål” på berättelserna. Kanske har det börjat redan i klass 1 med att de här barnen inte riktigt kan/vill/orkar lyssna på vad läraren berättar. Så fort ett sådant här scenario utspelar sig är det bra att inbjuda till samtal med föräldrarna och barnet. Det handlar inte om att lille Pelle måste tro på det läraren säger. Gör detta helt klart från början. Det handlar istället om att lyssna och arbeta seriöst. Bibelns skapelseberättelse är bara en i raden av skapelseberättelser som man går igenom i skolan. I årskurs 4 tar man upp den Nordiska Gudasagan, i 5’an den Grekiska mytologin och den persiska skapelseberättelsen, sen kommer Romarna, medeltidsmänniskornas världsbild, renässansen. och evolutionen. Ibland kan ett vaket och kritiskt barn behöva se ett längre perspektiv, än bara det allra närmaste. Men att berätta för hela klassen på ett sådant här sätt i lågstadiet är ingen bra idé. Då väcker man frågor som ännu inte finns hos de andra barnen.

Bakom varje barn finns alltid en eller flera betydelsefulla vuxna personer. Oftast är det självklart föräldrarna/vårdnadshavarna, men det kan naturligtvis också vara styvpappor/mammor eller äldre syskon. Finns en uttalad ateistisk hållning kan perioderna men Gamla testamentet bli lite av en prövning. Grundhållningen i waldorfskolan ska vara att alla religiösa samfund/ateism är tillåtna och respekten ska vara ömsesidig. För att bereda marken för undervisningen om Gamla testamentet är det kommunikation som gäller, tag ingenting för självklart utan informera sakligt och tydligt.

Innan man börjar med Gamla testamentet är det därför en god idé att ta upp ämnet på en föräldraafton. Även om man får hoppas att föräldrarna är någorlunda insatta i kursplanen kan det vara bra att berätta om varför man tar upp Gamla testamentet just i klass 3. Kanske kan ni också tala om 9-årsåldern i samband med det.

Som lärare kan det kännas obekvämt att hamna i situationer där föräldrar ifrågasätter kursplanens innehåll. Då duger det inte med att lite svävande komma med förklaringar om ”att man alltid gjort så”… Om man inte själv som klasslärare i en waldorfskola vet varför man tar upp Gamla testamentet i klass 3 och vad de olika berättelserna kan skänka barnen borde man ta reda på det innan klass 3. Först när man själv som lärare helt och fullt kan stå för det man går igenom med barnen, först då blir undervisningen meningsfull och äkta. Man måste vara så trygg i det man berättar att man kan ”vila i berättandet”, det vill säga berättandet kommer helt naturligt på ett engagerande sätt.

Det märkliga är att ämnen som vi själva vet att vi har svårt för och därför måste arbeta mer med – de ämnena lyckas vi oftast bäst med. Varför det? Jo kanske är det så att vi tvingats ta reda på bakomliggande fakta, pratat med kollegor eller läst fördjupningslitteratur. Vi har arbetat så mycket med ämnet att vi känner oss bekväma med det. Känslan som vi förmedlar till barnen blir tryggheten i ämnet, vilket förhoppningsvis ger dem säkerhet och självförtroende.

Gamla Testamentet och nioårsåldern

Bibelns skildring är mycket mer mångtydig och komplicerad än sagorna, fablerna och legenderna. Barnen upplever i bildform en problematik som samtidigt mer eller mindre omedvetet utspelas i deras eget inre. Denna fas i utvecklingen kallas ibland för den nya trotsåldern eller nioårskrisen.

Händelserna, orden och gestalterna i den bibliska historien är invävda i den västerländska kulturutvecklingen. De finns i konsten, i ordspråken och i hela vår föreställningsvärld. Att beröva barnen Gamla testamentet vore att inte ge dem möjligheten att förstå vårt förflutna.

I hela världslitteraturen finns inget annat verk som så konsekvent, från första sidan till den sista, belyser lydnadens och ohörsamhetens problem. Alla bibelns personligheter har fört Guds verk vidare. Herren har lyckats böja trotsets och ondskans makter att göra tjänst i sin världsordning.

Årsverser och ordspråk

Som ett litet tillägg till årsverserna (läs om årsverserna på waldorfbloggen) kan man på avslutningen i klass 3 ge barnen ett ordspråk ur ordspråksboken. I klass 4, när de säger sina årsverser får de också säga sitt ordspråk. På religionslektionerna i klass 4 gick vi varje gång igenom ett visst ordspråk och resonerade kring vad det betydde. Först fick barnet själv säga sitt ordspråk och sina tankar kring det. Genom detta tillvägagångssätt blev ordspråken någonting levande, som vi talade om. Vid helt andra tillfällen än på religionslektionerna kunde barnen börja tala om varandras ordspråk på ett mycket klokt och insiktsfullt sätt. De ordspråk jag valde finns i slutet av texten. Naturligtvis byter man ut han/son etc. till hon/dotter när ordspråket ges till en flicka!

Om texterna nedan

Texterna är kortfattade och innehåller egentligen bara det viktigaste. Naturligtvis kan det vara bra att ibland skriva en lite längre text, brodera ut, men för att få en harmonisk helhet har jag valt att hålla en minimalistisk linje rakt igenom. Då kan det också fungera som en kortversion och ge en överblick. Det är en svår konst att bara skriva exakt så många ord som behövs. Jag har verkligen försökt vara ekonomisk med orden (det måste man vara i klass 3 annars blir det för långa texter), men det finns säkert de som lyckas bättre än mig.

Litteraturlista:

*Bibeln, gamla och nya översättningen.

*Barnens Bibel, Anne de Vries.

*Nationalencyklopedin

*Nordisk familjedagbok.

*Biblisk historia, Alf Henrikson

*Kristendomskunskap, Aldener m.fl.

*Religion, Nylund m.fl.

*Men vem gjorde Gud?, Anschütz

*Victorias bönbok, Hovförsamlingen

*Böner för barn, Rudolf Steiner.

*Insyn i waldorfskolan, Frans Carlgren och Arne Klingborg

Gamla Testamentet (texter lämpliga att skriva)

Så här inledde vi periodhäftena:

För länge, länge sedan skapades jorden. Människor har gjort sig tankar om hur det gick till. Det finns många skapelseberättelser. I Gamla Testamentet i bibeln berättas om hur Gud skapade jorden. 

Skapelsen

Klassen fick varje morgonlektion måla vått-i-vått.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.      BILD 1. MÖRKRET

Och jorden var öde och tom,

Och mörker var över djupet

Och Guds Ande svävade över vattnet.

Och Gud sade: Varde ljus,                                    BILD 2. LJUSET I MÖRKRET

Och det blev ljus.

Och Gud såg att ljuset var gott,

Och Gud skilde ljuset från mörkret.

Och Gud kallade ljuset dag,

Och mörkret kallade han natt.

Och det vart afton och det vart morgon

Den första dagen.

Och Gud sade: Varde mitt                                     BILD 3. FÄSTET

I vattnet ett fäste som skiljer

Vatten från vatten.

Och Gud gjorde fästet och

Skilde vattnet under fästet ifrån

Vattnet ovan fästet,

Och det skedde så.

Och Gud kallade fästet himmel.

Och det vart afton,

Och det vart morgon, den andra dagen.

Och Gud sade: Samle sig det                                 BILD 4. MARKENS GRÖNSKA

vatten som är under himmelen

till en särskild plats, så att det

torra bliver synligt.

Och Gud kallade det torra jord,

Och vattensamlingarna kallade han hav.

Och Gud sade: Frambringe jorden

Grönska, fröbärande örter och fruktträd,

Som efter sina arter bära frukt

Vari de hava frö.

Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton, och det

Vart morgon , den tredje dagen.

Och Gud sade: Varde på                                        BILD 5. MÅNEN OCH STJÄRNORNA

Himmelens fäste ljus som skilja

Dagen från natten, och vare de till

Tecken och till att utmärka

Särskilda tider, dagar och år.

Och Gud gjorde de två stora ljusen,

Det större ljuset till att

råda över dagen

och det mindre ljuset

till att råda över natten,

så och stjärnorna.

Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton och det

Vart morgon, den fjärde dagen.

Och Gud sade: Frambringe                                    BILD 6. HIMMELENS FÅGLAR

Vattnet ett vimmel av levande                                              OCH HAVETS FISKAR

Varelser, flyge ock fåglar över jorden

Under himmelens fäste.

Och Gud skapade de stora

Havsdjupen och hela det stim av

Levande varelser, som vattnet vimlar

Av, så ock alla bevingade fåglar.

Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton, och det

Vart morgon, den femte dagen.

Och Gud sade: Låt oss göra                                    BILD 7. MÄNNISKAN

Människor till vår avbild, till att

Vara oss lika, och må de råda över

Fiskarna i havet och över fåglarna

Under himmelen och över boskaps-

Djuren och över hela jorden och

Över alla kräldjur som

Rör sig på jorden.

Och Gud skapade människan

Till sin avbild skapade

Han henne till man och kvinna.

Och gud såg på allt som han

Hade gjort, och se, det var

Mycket gott. Och det vart afton

Och det vart morgon den sjätte dagen.

Adam

Gud skapade den första människan och kallade honom Adam. Gud sade: Adam, du skall få råda över allt som jag har skapat, men du ska lyda mig.

Den sjunde skapelsedagen vilade sig Gud efter sitt arbete. Och han såg att allting var gott.

Bild: Paradiset

I elevernas periodhäften ritades bilderna med färgkritor. Några av bilderna målades vått-i-vått. Ett/flera förslag till bild efter varje text.

Paradiset

På den grönskande jorden fanns paradiset. Det var en underbar trädgård, Edens lustgård. Här växte många vackra blommor. Här fanns ståtliga träd. Härliga frukter hängde från grenarna. Fåglarna sjöng från morgon till kväll.

Mitt i Paradiset stod ett stort äppelträd. Det är kunskapens träd sade Gud till Adam. Frukten från det trädet får du inte äta av. Adam hörde noga på och varje gång han gick förbi trädet, lät han det vara.

Bild: äppelträdet

Eva

Adam föll i djup sömn. När han vaknade såg han Eva som Gud skapat. Tillsammans skulle de nu leva i Paradiset.

Bild: Adam och Eva i Paradiset. Träd, blommor och frukter, fåglar, olika djur, detalj- och färgrikt

Djävulen

En dag hörde Eva en röst som sade: Smaka av frukten från det underbara trädet! Det var inte Adams röst och det var inte Guds röst. Rösten kom från en orm som slingrade sig bland trädets grenar. Eva tittade på de vackra äpplena. Hon sträckte ut handen och valde en särskilt fin frukt. Så bet Eva i äpplet och bjöd Adam. Men när de svalt äppelbitarna kom ett mörker över deras sinnen. De kände sig ängsliga och sorgsna. Gud fick veta att de brutit löftet att inte äta träd från Kunskapens träd. Det var Djävulen som förvandlat sig till en orm och lurat dem att äta. Nu blev Adam och Eva fördrivna från Paradiset.

Bild: Adam och Eva utanför grinden till Paradiset som vaktas av en ängel, ormen i trädet

Kain och Abel

En dag fick Adam och Eva en son som de gav namnet Kain. Efter ytterligare en tid föddes ännu en son som fick heta Abel. När Kain blev vuxen arbetade han med jorden, han blev bonde. Abel arbetade med djuren och blev herde.

Bild: Kain som plöjer och Abel som vallar får.

Kain och Abels eld

Abel tände en offereld till Gud. Den brann med en hög klar låga. Kain ville göra likadant, fast han egentligen tyckte det var onödigt. Elden som Kain tände brann knappt alls. Kain blev avundsjuk på sin bror. Varför tycker Gud mer om Abel, tänkte han.

Gud såg vad Kain tänkte och talade till honom. Akta dig för ondskan, Kain, sade Gud.

Bild: Kain och Abels eldar. Lämpar sig också som målning

Kain dödar Abel

Men Kain ville inte höra på. En dag blev Kain så arg på Abel att han dödade honom. När han förstått vad han gjort blev han mycket rädd. Gud befallde Kain att bege sig långt bort. Med tungt hjärta gav han sig av. Resten av sitt liv levde han utan glädje. Han tänkte på sin bror varje dag.

Bild: Abel i himlen, Kain vandrar ledsen hemifrån

Noaks ark

Människorna som levde på jorden ville inte längre lyda Gud. När Gud såg detta bestämde han sig för att låta Noa, som älskade honom, leva vidare.

Gud talade till Noa och sade: Hela jorden kommer att bli översvämmad, bygg en ark och rädda din familj. Tag också med dig djuren.

Bild: Arken med Noa och alla djuren.

Syndafloden

När arken var färdig och alla var ombord, började det regna. Himlen blev mörk av tunga moln, blixtar for genom luften och vattnet steg så att stora vågor bildades. Jorden dränktes och det enda livet som var kvar, fanns nu i arken.

Bild: Arken som omges av ovädret. Lämpar sig också som målning.

Ararat

En dag skingrades de mörka molnen och solen började lysa. Arken strandade på toppen av ett berg, Ararat. Nu började vattnet dra sig tillbaka. Noa släppte ut en vit duva. Efter ett tag kom hon tillbaka med en olivkvist i näbben. Snart därpå kunde Noa och alla djuren lämna arken.

Bild: Den vita duvan med olivkvisten. Arken på Ararat. Regnbågen över jorden – går också bra att måla.

Abraham

Människorna levde nu återigen på jorden. En av dem hette Abraham. Gud talade till Abraham och sade: Abraham, du skall bege dig till landet Kanaan, jag skall hjälpa dig.

Abraham tog med sig sina närmaste och red iväg. När de kom fram till det nya landet delade de på sig.

Bild: Abraham, Sara, Lot och hans hustru rider på kameler genom öknen.

Sodom och Gomorra

I det område som Lot bosatte sig i fanns två städer, Sodom och Gomorra. Människorna som bodde där var onda och gudlösa. Det struntar jag i, sade Lot, här kan jag bli rik.

Gud visade sig för Abraham och Sara i landet Kanaan: Ni skall få en son och er släkt ska bli så många som stjärnorna på himlen. De gudlösa människorna i Sodom och Gomorra skall jag förgöra.

Bild: Stjärnorna på himlen, lämpar sig också att måla.

Abraham och Isak

Abraham och Saras son fick namnet Isak. För att pröva Abrahams gudstro, beslöt Gud sig för att sätta honom på prov. Gud sade: Abraham, du skall offra din son åt mig. Abraham blev bestört, men han lydde Gud. När han byggt offeraltaret talade Gud igen: Gör inte din pojke illa, nu vet jag att du älskar mig.

Bild: Abraham med Isak på offeraltaret.

Jakob och Esau

När Isak blev stor fick han en fru som hette Rebecka. Snart föddes tvillingarna Jakob och Esau. Isak älskade Esau mer än Jakob, men Rebecka tyckte mest om Jakob. Vem skulle få ärva Isak? Vem skulle Isak ge sin välsignelse åt?

Jakob beslöt sig för att lura till sig Isaks välsignelse. Eftersom Isak blivit blind sade Jakob att han var Esau. På så sätt fick Jakob välsignelsen. Esau blev mycket upprörd när han fick reda på att Jakob ljugit. Jakob fick fly långt bort.

Bild: Jakob utklädd till Esau bredvid Isak.

Jakobs stege

Jakob gick hela dagen. Han ångrade att han ljugit och bad Gud om förlåtelse. På natten lade han sig ner på marken och somnade. Han drömde om en stege som gick ända upp till himlen. Högst uppe satt Gud och änglarna gick upp och nerför stegen. Var inte rädd, sade Gud, jag följer med dig på din vandring.

Bild: Jakobs stege med alla änglar, kan gå att måla också men kanske med färre änglar

Josefs bröder

Jakob arbetade hos sin morbror i många år. Till slut sade Gud att han kunde återvända till sitt land. Bitterheten hade försvunnit från Esaus hjärta och bröderna försonades.

Jakob fick många barn. Precis som sin far hade han en älsklingsson, Josef. Bröderna blev avundssjuka på Josef och slängde ner honom i en brunn. På natten blev han räddad av några Egyptiska handelsmän. Ruben, den ende brodern som var snäll, skulle precis ha räddat Josef. När han fick se att brunnen var tom blev han rädd och orolig. Vi häller lite getblod på en av Josefs mantlar och säger att ett vilddjur dödat honom, sade bröderna. Jakob blev mycket ledsen och trodde på vad sönerna sade. Josef själv trodde att han blivit såld till handelsmännen av bröderna.

Bild: Jakobs söner vid brunnen. Egyptiska köpmän, kameler och Josef.

Faraos dröm

Josef såldes som slav på en marknad i Egypten. Han arbetade hårt och klagade inte. När några i hans närhet hade haft underliga drömmar, talade Gud om för Josef vad drömmarna betydde. Människorna blev förvånade över att Josef så bra kunde tyda drömmar. Till slut fick Faraon en dröm: sju feta kor kom upp på Nilens strand och började beta, därefter kom sju magra kor. Nästa dröm var lika märklig: ett veteax med sju mogna, fina korn. Sedan ett annat ax med tomma agnar. Faraon , som hört talas om Josef , bad honom tyda drömmarna.

Bild: Egyptisk marknad. Faraons drömmar. Farao och Josef.

Josefs bröder i Egypten

Nå, Josef kan du tyda mina drömmar, frågade Farao. Nej, det kan bara Gud göra svarade Josef. Gud sade att först kommer sju feta år, sedan kommer sju magra år. Bygg stora lador och spara vete från de goda åren, så blir ingen hungersnöd under de sju magra åren.

Farao klädde Josef i de finaste kläder och prydde hans fingrar med guldringar som tack.

I Josefs hemland blev det svår hungersnöd. Josefs bröder red till Egypten för att be om säd. Josef lät fylla deras säckar med vete, men han ville pröva om bröderna blivit snälla. På natten lät han gömma en silverbägare i Benjamins säck. Nästa dag upptäckte soldaterna silverbägaren och grep Benjamin. Bröderna blev utom sig av rädsla och Benjamin grät och bedyrade sin oskuld. Bröderna bad till slut att få byta med Benjamin, då förstod Josef att blivit snälla. Jag är inte arg på er längre, sade Josef och lät sina bröder återvända hem.

Bild: Soldaterna hittar silverbägaren i Benjamins säck. De fattiga bröderna och den rike Josef.

Jakob och hans söner i Egypten

Bröderna talade om för sin far Jakob att de träffat Josef i Egypten och fått vete av honom. Jakob blev glad och tillsammans med sönerna red de åter till Egypten. Här bosatte sig hela den stora familjen i ett område som kallades Goshen. En god och lycklig tid började för Jakob och hans söner.

Bild: Familjernas tält.

Moses i vassen

Långt senare levde en israelisk familj i Egypten. Barnen hette Miriam och Aron. När deras lillebror föddes blev föräldrarna tvingade av Faraon att kasta honom i Nilen. Faraon var rädd för att israelerna skulle bli för många och ta makten i Egypten. Men föräldrarna kunde inte döda sitt barn, de satte ut honom i en korg bland vassen. De bad till Gud att ta hand om sitt barn.

En stund senare kom den egyptiska prinsessan med sina tärnor. När hon fick se det lilla barnet beslöt hon sig för att ta hand om det. Prinsessan kallade pojken för Moses.

Bild: Prinsessan och tärnorna hittar Moses i vassen.

Den brinnande busken

Moses växte upp i palatset. Han fick höra om sitt folks historia. När han blev äldre såg han hur eländigt israelerna hade det i Egypten. En dag såg han hur en egyptier dödade sin israeliska slav. Då blev Moses så arg att han dödade egyptiern. Nu fick Moses fly för sitt liv. Han tog arbete som herde och bad varje dag att Gud skulle rädda Israels folk. Efter 40 år som fåraherde var Moses ute som vanligt och vallade djuren. Då fick han se hur en buske började brinna med stora lågor. Gud talade från den brinnande busken: Moses, du skall föra ditt folk ut ur Egypten, till Israel.

Bild: Moses som fåraherde. Moses brinnande buske – går också bra att måla.

När havet delade sig.

Det blev en lång och mödosam väg för alla israeler att vandra till det utlovade landet. När Moses kommit med sitt folk till havet, delade det sig åt två håll. Israelerna kunde gå rakt fram mellan havets vågor utan att bli våta. När alla kommit över till andra sidan utbröt ett stort jubel. Äntligen var israelerna fria efter alla år i Egypten.

Bild: Moses på marsch. Havet som delar på sig – går också bra att måla.

De tio budorden.

Gud hjälpte israelerna under vägen. I den stora öknen lät han manna regna ner, vid en klippa lät han en vattenström rinna fram och han hjälpte Joshua och några andra män att vinna över rövare.

När israelerna kom fram till berget Sinai talade Gud till dem. Allt vad Gud sade skrev Moses ned så att ingen skulle glömma det.

Tio Guds Bud.

1.Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

2.Du skall icke missbruka Herrens, din Guds namn.

3.Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

4.Hedra din fader och din moder.

5.Du skall icke dräpa.

6.Du skall icke begå äktenskapsbrott.

7.Du skall icke stjäla.

8.Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

9.Du skall icke hava begärelse till nästas hus.

10.Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

Bild: Vattnet ur klippan – går också att måla. Moses på Sinai. Bilder till budorden i samband med att man talar om dem.

Guldkalven

Israelerna var otåliga, de ville komma till det utlovade landet. När Moses inte snabbt nog kom ned från Sinai blev de arga. Vi gör en bild av guld, en kalv som egyptierna hade och som vi kan ha till Gud och be till. När guldkalven var färdig började folket dansa omkring den. Nu kom Moses ner från Sinai. Han slog sönder guldkalven och förklarade att den inte behövdes – att de skulle vända sig till Gud. Därpå fortsatte de att vandra mot Kanaans land.

Bild: Guldkalven och dansande människor. Moses som förstör Guldkalven. Berget Sinai – går också att måla.

Moses död.

I Kanaans land bodde vid den här tiden onda och gudlösa människor. Israelerna ville inte lyssna på spejarna Joshua och Kaleb som sänts ut – de ville inte gå mot en säker död. Då hörde de Guds röst: Ni får gå tillbaka till öknen. Ni kommer inte in i Kanaans land för er tro är inte tillräckligt stark. De enda som kommer in i Kanaan är Joshua och Kaleb.

Gud kallade på Moses och talade om för honom att han skulle få komma till himlen. Innan Moses gick upp på berget Sinai talade han till sitt folk: Ni ska lyda Gud och lyssna noga till allt han säger, så blir ni lyckliga i det nya landet. Till sist välsignade Moses folket:

Herren välsigne eder och bevare eder.

Herren låte sitt ansikte lysa över eder

Och vare eder nådig.

Herren vände sitt ansikte till eder

Och give eder frid. Amen.

Bild: Moses vid foten av berget Sinai.

Joshua och Jerikos murar

Nu var det Joshua som fick leda israelerna in i Kanaans land. Gud talade till folket och berättade hur de skulle komma in. När Joshua och israelerna kom fram till staden Jerikos murar gjorde de som Gud sagt, de gick allihop runt staden flera varv, tills murarna rasade. Nu var de äntligen i sitt eget land.

Bild: Staden Jerikos murar, Joshua och alla israeler.

Gideon

Människorna brukade jorden i Kanaans land men flera år kom rövare och stal deras skörd. Gideon var en bonde och han bad till Gud om hjälp. En natt gick Gideon och några män med brinnande facklor mot rövarnas by. Männen svängde facklorna i luften så att de såg ut som stora eldslågor som flammade i mörkret. Rövarna trodde att det var en stor armé som var på väg och blev så rädda att de gav sig iväg. Alla israelerna blev glada och ville tacka Gideon. Tacka inte mig, sade Gideon, tacka Gud, det var han som hjälpte till.

Bild: Männen med facklor vid rövarnas läger.

Noomi och Ru.

Noomi bodde i Betlehem med sin man och sina två söner. Ett år blev det missväxt och Noomi och hennes familj fick flytta till ett annat land. Men i det nya landet blev det inte mycket glädje för Noomi, först dog hennes man och sedan hennes båda söner. Noomi var mycket ledsen. Tillsammans med sonhustrun Rut vände Noomi tillbaks till Betlehem. Rut tog hand om Noomi på alla sätt. En av Noomis gamla vänner, Boas gifte sig med Rut och de fick en liten pojke. En dag sade Noomi till Rut: Jag har varit med om många ledsamma saker under mitt liv, men Gud har gjort allting bra igen.

Bild: Noomi och Rut

Samue.

Hanna och hennes man hade inga barn. De reste varje år till tabernaklet och bad Gud om hjälp. En gång sade översteprästen att Gud hör er bön. En tid efter att Hanna kommit hem födde hon en son som fick namnet Samuel (jag har bett Herren om honom). När Samuel blev lite äldre reste han till tabernaklet igen. Nu skulle han få stanna här och hjälpa översteprästen.

Samuel tyckte om sitt nya liv. Efter en tid märkte han att översteprästens båda söner var elaka och gjorde dumma saker. Men deras far gjorde ingenting annat än talade vänligt till dem och bad dem sluta. En natt hörde Samuel Herrens röst: Översteprästen och hans båda söner skall alla dö eftersom de inte lyssnar till mig. Någon tid därefter dog de och Samuel fortsatte att vara Guds tjänare i tabernaklet.

Bild: Hanna och Samuel i tabernaklet, Samuel som hör Guds röst.

David

David var en herdepojke som vallade får. Jag tar hand om fåren och Herren tar hand om mig brukade David tänka. Ibland spelade han på sin lyra och det lät så vackert, som små gyllene klockor som klingade. En dag kom den gamle Samuel på besök till Davids hus. Han berättade att Herren sagt att en av sönerna i Davids familj skulle bli kung över Israels folk. Samuel visste inte vilken av sönerna Gud valt, men Gud skulle visa det.

Bild: David som fåraherde

David och kung Saul

Kung Saul satt på sin guldtron i slottet. Han var både arg och ledsen. Samuel hade talat om för honom att hans tid som kung snart var slut. Kung Saul fick flera raseriutbrott och hans tjänare gav honom rådet att sända efter David som kunde spela så vackert. Kanske kunde musiken från lyran lugna Kung Saul. Som genom ett under blev Kung Saul lugn igen. Han tyckte så mycket om Davids musik att han ville att David skulle spela för honom varje dag.

Bild: David spelar på lyran

David och Goliat.

I landet Israel blev det krig. Filistéerna ville ta över makten och Kung Sauls armé försvarade sig. Bland filistéerna fanns en man vid namn Goliat. Han var större och starkare än alla andra. Ingen av israelerna vågade möta Goliat i en tvekamp. David, som blivit upprörd när han hört Goliat skymfa Guds namn, bad Kung Saul att få möta jätten. Gud skall hjälpa mig, sade David. Israelerna tvivlade men lät honom ändå försöka. Med en stenslunga gick David till Goliat och träffade jätten mitt i pannan. Goliat föll död ner och alla filistéer flydde.

Bild: David och Goliat

David blir kung

David blev så älskad av folket att Kung Saul blev avundssjuk. Hans mörka sinnen förvandlade honom till en rasande och elak man. David fick fly från landet. Överallt fick han vara försiktig, Kung Sauls spejare fanns där man minst anade det. När filistéerna kom tillbaka föll Kung Saul i striderna. Nu kunde David återvända till Kanaans land och bli kung.

Bild: David som kung

Kung Salomo

Davids son Salomo blev kung efter Davids död. Salomo var ung och kände sig osäker. Då talade Gud till honom: Vad vill du önska dig Salomo? Frågade Gud. Salomo svarade: Ge mig visdom i hjärtat så jag kan bli en klok och god kung.

Under många år var Salomo kung. Han tog väl hand om folket. Han byggde ett tempel också, ett stort och vackert tempel dit många kom för att offra till herren.

Bild: Salomos tempel

Elia

Många år efter David och Salomos tid kom en ond kung till makten i Israel. Nu började en svår tid för israelerna. Men kungens makt var stor och folket tvingades till lydnad. Till slut glömde de bort sin Gud och gjorde onda saker precis som sin kung.

En dag kom en fattig man till kungens palats. Han sade: Jag är profeten Elia, en Guds tjänare. Herren har sänt mig för att straffa kungen för alla hans synder. Inget regn kommer falla och inge dagg kommer bildas på nätterna, förrän jag säger att det skall ske.

Så försvann Elia och gömde sig uppe i bergen där israelerna inte kunde hitta honom. Gud hjälpte Elia med vatten och mat.

I landet Israel var det torka i tre år. Gud sade till Elia att han skulle gå till kungen och säga att det snart kom regn. När Elia kom till kungen var alla kungen präster där och offrade till sina gudar. Men deras eldsoffer ville inte lyckas. Då talade Elia till det församlade folket och sade: Nu vill jag visa att Herren är vår Gud! När han sagt det kom stora eldsflammor ner från himlen och tände på Elias offerbål. Snart därefter började det regna och elden släcktes.

Bild: Profeten Elia och kungen, Elias offerbål och eldsflammorna från himlen.

Jona

Gud hade sagt åt Jona att bege sig till staden Nineve. Där skulle Jona tala om för människorna att de måste bli goda och snälla igen, annars kommer Herren att straffa dem. Men Jona ville inte bege sig till det andra landet. Han flydde ombord på ett skepp. Gud såg vad Jona gjorde och sände en stark vind över havet. Det blåste upp till storm. Så talade Gud till Jona: När du gör som jag säger kommer stormen att sluta. Jona hoppade i vattnet och på en gång blev havet lugnt. Gud sände en val att rädda Jona. I valen färdades nu Jona till Nineve. Där kunde han tala om för folket att de måste lyda sin Gud.

Bild: Jona och valen

Jesajas profetia

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus:

Ja, över dem som bo i dödskuggans land skall ett ljus skina så klart.

Du skall göra folket talrikt,

Du skall göra dess glädje stor;

Inför dig skola de glädja sig såsom man glädes under skördetiden,

Såsom man fröjdar sig när man utskiftar byte.

Ty du skall bryta sönder deras bördors ok

Och deras skuldrors gissel

Och deras plågares stav liksom i Midjans tid.

Och skon som krigaren bar i stridslarmet.

Bild: Målning ljus i mörker

Jesajas profetia

Då skola de smida sina svärd till plogbillar

Och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skola ej mer lyfta sina svärd mot varandra

Och icke mer lära sig att strida

Bild: svärd som förvandlas till en plog.

Daniel och Nebukanesar

I Babylon regerade kung Nebukanesar. Han ville bara ha tjänare som varit prinsar i de länder där han krigat. Därav kom det sig att fyra prinsar från Israel kom till Nebukanesars hov. En av dem hette Daniel.

Kung Nebukanesar var mycket sträng. Så fort någon inte gjorde som han sa, lät kungen halshugga honom. En natt hade kungen haft en märklig dröm. Kungen befallde att de lärda männen i landet skulle berätta vad han drömt och tyda budskapet. De lärda männen blev förskräckta: Vi kan inte tala om vad du drömt, det är omöjligt! Kungen blev missnöjd och lät halshugga alla lärda män i landet.

När soldaterna skulle hämta Daniel bad han om en liten tidsfrist. Han visste att det bara var Gud som kunde berätta om drömmen. Daniel bad Gud om hjälp. På natten drömde han samma dröm som kungen. Gud talade också om vad drömmen betydde.

Bild: De lärda och Nebukanesar, Daniel och de tre prinsarna

Den brinnande ugnen

En tid senare lät kung Nebukanesar göra en stor guldstaty. När musik spelades påvisa klockslag var alla tvungna att falla på knä och tillbe avgudabilden, annars skulle de kastas i en stor, brinnande ugn. Daniel och de tre andra prinsarna vägrade – Vi vill inte tillbe någon avgudabild! De blev alla inslängda i ugnen, men då kom en ängel och gjorde så att de inte blev brända. Kung Nebukanesar blev stum av häpnad.

Bild: Den brinnande ugnen, ängeln som vaktar

Daniel i lejongropen

När Daniel blivit en gammal man kom en ny kung till makten. Han tyckte mycket om Daniel och ville göra honom till ledare för landet, en guvernör. De andra vid hovet blev avundssjuka på Daniel. De smidde en plan som skulle få kungen att ogilla Daniel.

De avundssjuka tjänarna gick till kungen och sade: Vi tycker du skall förbjuda folket att be till Gud, låt de komma till dig i stället – du är minst lika klok som Herren. Det tyckte kungen var en bra idé. Men Daniel brydde sig inte om det nya förbudet. Han bad till Gud ändå.

Kungen lät Daniel få tillbringa en natt i lejongropen, det var straffet för att han brutit mot lagen, men lejonen rörde honom inte. När kungen fick veta att avundssjuka hovmän låg bakom det hela lät han kasta de skyldiga i lejongropen. Ingen ängel kom och vaktade dem och på morgonen därpå var de alla dödade av lejonen.

Bild: Daniel och lejonen

Löftet om Frälsaren

Israels folk måste bo kvar i Babylon i många år. Det var straffet för att de glömt Gud och gjort dumma saker. En dag kom äntligen tidpunkten för återfärden. Efter en lång vandring kom de tillbaka till Kanaans land.

Alla deras hus hade blivit nerbrända, muren runt Jerusalem hade rivits och Salomos vackra tempel hade brunnit ner till grunden. Folket började genast bygga upp alltsammans igen. Nu bad de inte till några avgudabilder längre utan kom ihåg sin riktiga Gud. De började läsa de gamla skrifterna om Adam och Eva, Abraham, David och profeterna. De upptäckte att Gud lovat någonting i alla berättelserna. Om och om igen hade han lovat samma sak: En dag skall ett litet barn födas. Ett barn som skall ge glädje åt alla människor. Det barnet skall bli Frälsaren. Han kommer att födas i Davids stad Betlehem och bli kung över hela världen. Men det stod inget om när han skulle komma.

Bild: Jerusalem efter återuppbyggnaden.

Valda ordspråk ur Bibelns Ordspråksbok:

Fattig blir den som arbetar med lat hand, men de flitigas hand skaffar rikedom

En förståndig son samlar in om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.

Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.

När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.

Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, men den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.

Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, men den som är vis lyssnar till råd.

Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

En snarstucken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

Bättre är något litet med rättfärdighet, än stor vinning med orätt.

Långt bättre är att förvärva vishet än guld, förstånd är mer värt att förvärva än silver.

Stolthet går före undergång och högmod före fall.

Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

En väns kärlek består alltid, och en broder födes till hjälp i nöden.

Den som har vett han spar sina ord, och lugn till sinnes är en man med förstånd.

Den som är försumlig i sitt arbete, är allaredan en broder till rövaren.

Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt, den som tager vara på insikt, han finner lycka.

Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, men den oförnuftige söker alltid strid.

När hösten kommer vill den late icke plöja, därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden är dock läppar som talar förstånd.

Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt, genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

Gyllene äpplen i silverskålar, är ord som talas i rättan tid.

Säll är den människa som ständigt tager sig tillvara, men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.

Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas, men den som tillsluter sina ögon, drabbas av mycken förbannelse.

Böner

Ibland händer det ofattbara och en människa rycks bort mitt i livet, en förälder, en nära vän eller ett barn. Bönerna nedan kan läsas som de är eller valda och passande delar.

Om det känns obekvämt med ordet Gud kan man ersätta det med till exempel liv.

Varje morgon läser klassen och läraren ett morgonspråk tillsammans. Rudolf Steiner skrev 2 morgonspråk för waldorfskolan: Se solens kära ljus för klass 1 – 5 och Jag skådar ut i världen för klass 6 – 12. Det är en stund av stillhet innan skoldagen börjar. I mina klasser har jag bytt ut ordet Gud (som jag upplever är väl laddat i dag) mot ordet liv eller Gudagnistan. Det sista ordet ingår ju i EU’s hymn Glädje sköna Gudagnista och kan kännas mindre laddat för både äldre elever och föräldrar.

När någon ligger för döden:

Herren är min herde, mig skall intet fattas,

Han låter mig vila på gröna ängar,

Han för mig till vatten där jag finner ro,

Han vederkvicker min själ,

Han leder mig på rätta vägar

För sitt namns skull.

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,

Fruktar jag intet ont. ,

Ty Du är med mig,

Din käpp och stav,

De trösta mig.

Godhet allenast och nåd skola följa mig

I alla mina livsdagar,

Och jag skall åter få bo i Herrens hus,

Evinnerligen.

                                         Psaltaren 23

Fader, det är du som råder över liv och död.

Du vet den rätta stunden för uppbrott.

Hjälp oss att lägga allt i dina händer.

Kanske vill du att livet skall fortsätta,

Hjälp mig då att använda det rätt.

Kanske vill du, att jag skall dö,

Då vet jag, att du håller mig i handen

Och hjälper mig över gränsen.

När någon dött

Fader, det är ett stort steg människan tar när hon lämnar jordelivet.

Nu kan vi inte följa med längre.

Nu är det du som tar över.

Men vi vet att din kärlek är stark.

Ge vår vän din frid och din glädje.

Tack gode gud för allt vad du givit oss genom honom/henne

Som du kallat härifrån.

Låt minnet av honom/henne vara ett ljus som lyser oss

På vår fortsatta vandring.

Fader, till dig kommer vi med vår sorg.

Du kan ge oss tröst.

Till dig kommer vi med våra frågor.

Du kan ge oss svar.

Och till dig kommer vi med våra samvetsförebråelser.

Du kan ge oss förlåtelse.

På kvällen

När jag lägger mig till ro

Liksom fågeln i sitt bo,

Låt din ängel mig bevara

Från allt ont och från all fara.

Alla männ’skor, stora, små,

Se i nåd till dem också.

Folk och rike, slott och hydda,

Gode Gud, dem alla skydda.

Kärlekens lov

Kärleken är tålig och mild.

Den skickar sig icke ohöviskt,

Den söker icke sitt,

Den förtörnas icke,

Den hyser icke agg

för en oförrätts skull.

Den gläder sig icke över orättfärdigheten,

Men har sin glädje i sanningen.

Den fördrager allting,

Den tror allting,

Den hoppas allting,

Den uthärdar allting.

Så bliva de då beståndande,

Tron, hoppet, kärleken,

Dessa tre,

Men störst bland dem är kärleken.

                                                        1 Kor. 13

Bön för barn:

Från huvud till fot

Är jag Guds bild.

Från hjärtat in i händerna

Känner jag Guds andedräkt.

Talar jag med munnen,

Gör jag Guds vilja.

När gud jag ser

Överallt, i moder, fader,

I alla kära människor,

I djur och blomma,

I träd och sten,

Fruktar jag ingenting,

Men älskar allt,

Som är omkring mig.

                                 Rudolf Steiner

Bön för barn:

Ser jag solen,

Tänker jag guds ande.

Rör jag handen,

Lever i mig Guds själ.

Går jag med min fot,

Verkar i mig guds vilja.

Och när en människa jag ser,

Lever Guds själ i henne.

Och så lever den även

I djur och växt och sten.

Aldrig kan fruktan mig nå,

När jag tänker guds ande,

När jag lever Guds själ,

När jag vandrar i guds vilja.

                                               Rudolf Steiner

Morgonbön

Sol, du lyser över mitt huvud,

Stjärnor, ni skiner över land och stad,

Djur, ni vaknar upp och rör er på moder jord,

Växter, ni lever genom sol- och jordekraft.

Stenar, ni stadgar djur och växt

Och mig, människan,

I vilken Guds makt

Lever i huvud och hjärta,

Och som med Guds kraft

Vandrar genom världen.

                                       Rudolf Steiner

Aftonbön

Mitt hjärta tackar,

Att mitt öga får se,

Att mitt öra får höra,

Att jag, när jag är vaken, får känna

I moder och fader,

I stjärnor och moln:

Guds ljus,

Guds kärlek,

Guds närvaro,

Som, när jag sover,

Lysande

Älskande

Nådeskänkande beskyddar mig.

                                                  Rudolf Steiner

Bön

Människoögat gläder sig

Över den lysande solens sken.

Så må själen ock glädja sig

Över Gudsanden: Han lever i allt

Och är den osynliga solen,

Som älskande lyser för varje väsen.

                                                          Rudolf Steiner

Bön

Se solens ljus

Gör dagen klar

Vid mörka nattens slut;

Och själens kraft

Har vaknat upp

Ur sömnens ro.

O du min själ

Giv tack åt ljuset;

I ljuset lyser

Gudomens makt.

O du min själ

Var redo att verka.

                               Rudolf Steiner

Två bordsböner

Växterna gro i jordens natt,

Örterna spira i luftens kraft,

Frukterna mogna i solens makt.

Så gror själen i hjärtats skrin,

Så spirar andens makt i världens ljus,

Så mognar människans kraft i Guds sken.

Rötterna gro i jordens natt,

Bladen spira i luftens kraft,

Frukterna mogna i solens makt.

Så gror själen i hjärtats skrin,

Så spirar människans ande i världens ljus,

Så mognar människans kraft i guds sken.

Och rot och blad och frukters giv,

De upprätthålla männ’skans jordeliv;

Och själ och ande och kraftfull rörlighet,

De höjas må till Gud i tacksamhet.

                                                            Rudolf Steiner

Bön

Tack, Herre för att jag kan andas, för att jag kan leva,

För att jag kan se lammen springa,

Höra fåglarna kvittra, regnet plaska och se

Hur vattnet rinner.

Tack, för att jag kan svara

När du ställer en fråga,

För att du har gett mig öron, så att jag kan höra

När du vill tala med mig,

För att jag kan gå när jag vill röra mig

Eller springa när vi leker tafatt.

Tack för att du har gett mig armar,

Så jag kan ta emot dig eller hämta något.

Vi tackar dig för det gyllene kornet som

Ger oss näring.

Vilket ljus är det eviga ljuset? Vad är Gud i himlen skapad av?

Jag tror han är skapad av det eviga ljuset,

Och han ger varje människa en liten gnista av det.

För allt detta tackar jag!

Husbygge

Här följer en lite mer utförlig text om husbygget.

Varför husbygge?

Det finns nog lika många husbyggen som det finns klasslärare! Från de mest omfattande projekt till enklare modellbyggen. Innan vi fördjupar oss i alla möjligheter kanske det vore bra att ställa frågan, varför husbygge i klass 3? En rad saker talar faktiskt emot det: barnen är så små att de inte kan hantera verktyg så bra, träslöjd kommer först senare, hur organiserar man ett husbygge med en hel klass etc

När barnet passerar 9-årströskeln ökar jagmedvetandet ytterligare, precis som det också gjorde i trotsåldern tidigare (2-3 års ålder). 9-årsövergången kan passera i det närmaste obemärkt eller kantas av mardrömmar, tankar på döden och till och med depression. Som en metafor för 9-årströskeln kan man tänka sig att barnet ” bygger om sitt eget hus” (jaget). Genom att bygga hus på riktigt, och tala om alla möjliga hustyper får barnet hjälp med ”sitt eget husbygge” – en hjälpande hand över 9-årströskeln.

Detta är ett försök till en kortfattad beskrivning av varför husbyggesperioden är viktig just i klass 3. Det är en period som bör tas på största allvar och inte läggas åt sidan av bekvämlighet. 

Bland det roligaste med husbygget är nog att man kan ta med föräldrarna i arbetet. Under ett par dagar i maj-juni kan föräldrar och barn tillsammans med klassens lärare bygga någonting gemensamt.

Några idéer hur man kan lägga upp arbetet

Det enklaste är kanske att samlas kring ett projekt som spänner över 1-2 veckor under den varmare delen av året. Antingen arbetar man hela dagarna eller också enbart eftermiddagarna.

Husbygge klarar man i regel inte av själv med sin klass, det behövs oftast flera hjälpande vuxna, andra lärare eller föräldrar. För att få hjälp måste man vara ute i god tid och boka upp assistenter. I ämnet husbygge är god framförhållning en av de viktigaste ingredienserna…

Eftersom barn tröttnar fort är entimmespass lämpliga vid bygget. Så mycket som möjligt skall naturligtvis göras av barnen själva. Om de bara får stå och titta på när vuxna hanterar olika verktyg tröttnar de betydligt snabbare än när de är aktiva och får ta ansvar. Se till att välja ett sådant husbygge där barnen kan arbeta själva och ta egna initiativ. Hellre det än storstilade projekt som arkitektritade lustslott.

När barnen inte bygger är det viktigt att de får ta ansvar för andra saker som till exempel lunchen, eventuell städning, förberedelse av material etc. Ungefär 3-6 barn per grupp är lagom, och alla grupper behöver naturligtvis en vuxen person som ledare, det vill säga för en normalklass behöver man vara ca 5 vuxna.

Rolig och spännande lunch blir det om man lagar grönsakssoppa över öppen eld. Varje barn tar med sig en liten påse med färdigskurna grönsaker som hälls i kokande vatten tillsammans med buljong. Samtidigt kan man tillverka pinnbröd av medhavd deg eller baka äpplen eller potatis i glöden. 

Säkerheten

För allas säkerhet behöver man ha en ordentlig förbandslåda. Dessutom bör minst en vuxen person ha goda kunskaper i första hjälpen. Är man ute i naturen behövs en personbil. Innan projektet startar har man en genomgång med de vuxna som skall hjälpa till och skriver en riskanalys. På så sätt har man förberett sig så noggrant man kunnat, om olyckan skulle vara framme. Det är alltid lätt att vara efterklok, därför behövs en detaljerad planering. Föräldrar skall känna sig trygga med att allt är ordnat på ett så säkert sätt det går och barnen ska inte behöva råka ut för olyckor som skulle ha kunnat undvikas med planering.

Vad man kan skriva och rita

En del lärare kan av olika anledningar inte få till ett praktiskt upplagt husbygge. Det är visserligen synd, eftersom husbyggen erbjuder en annorlunda undervisningssituation där även barn som kanske inte är så framträdande i klassrummet får möjlighet att glänsa. I möjligaste mån måste man undersöka alla tänkbara byggen.

Rena nödlösningar får man räkna olika modellbyggen, eller ännu värre: bara rita och skriva…

Självklart kan man också rita och skriva om husbyggen. Antingen skriver man i efterhand om det man har gjort eller också skriver man och ritar om hur olika hus kan se ut. Börja med hur alla i klassen bor och be dem rita sina hus. Sedan kan ni titta på olika hustyper i Sverige: korsvirkeshusen i Skåne, Gotländska stenhus, knuttimrade hus och samernas kåtor för att nämna några exempel. Har man tid kan man också tala om olika platser i världen. Varför har man hus på pålar, hur kan man bo i en iglo, varför har man stenhus med tjocka väggar i varma länder?

Husets historia

I samband med historieundervisningen i klass 4 går man igenom hur de första människorna invandrade till Sverige på stenåldern och hur de levde fram till vikingatiden. Här kan man naturligtvis också ta upp hur de bodde och hur deras hus såg ut om man inte gjort det redan i årskurs 3.

Börja med att beskriva stenåldersmänniskan som levde på jakt och fiske och samlade bär och nötter. De övernattade i grottor, sökte skydd i skogen och gjorde så småningom kojor av utspända djurhudar.

När människan övergav nomadlivet och blev bofast, var närheten till vatten viktigt. Här anlades de första husgrunderna av sten och träpålar. Taken var av vass, säv ris och tätades med mossa och lavar. Väggarna kunde bestå av stenmurar eller flätade vidjor som lerklinades. Granris eller annat tillgängligt växtmaterial ströddes på golvet.

Kanske finns det någon stenåldersboplats i närheten av er skola eller ett museum?

På Birka i Mälaren har fler hus rekonstruerats efter omfattande utgrävningar. Men de är från betydligt senare tid, vikingatiden. På Island finns fortfarande hus som har många likheter med vikingarnas hus.

På medeltiden började man bygga kloster och små städer växte fram vid viktiga platser runt om i landet. Hur såg ett typiskt kloster ut? Innergård, klosterträdgård, kapell och rum.

Hur de medeltida stadshusen såg ut finns fortfarande att beskåda i Gamla stan i Stockholm samt i Visby.

Om ni hinner kan ni tala om hur husen utvecklats i världen, ända fram till idag.

Möjliga projekt som nått mitt öra:

*Murad stenkyrka i klassrummet (kolla klassrummets golvbalkar bärighet först..)

*Utsiktstorn på tre ben.

*Stenåldershus i liten by

*Flätade pilkojor

*Kamomilla stad i pappkartonger (med teater)

*Litet korsvirkeshus med lerklining

*Lekstuga med liten veranda.

*Små modellhus i papp.

*Små modellhus av knuttimrade björkgrenar

*Tovad jorta

*Tipitält av målad segelduk

*Pepparkakshus

*Trädkoja

*Hönshus i trä med växttak

*Gåshus i trä

*Svinstia med lerklinade väggar

*Trädgårdsskjul i trä och plåt

*Stenugn med tak

*Knuttimrad lekstuga

Möjliga eller omöjliga projekt som skulle kunna byggas:

(Kanske några redan byggts!)

*Iglo

*Samekåta

*Växthus

*Lusthus av gamla fönster

*Väderkvarn

*Vattenkvarn

De olika yrkena i samband med husbygget:

*Snickaren

*Muraren

*Målaren

*Glasmästaren

*Elektrikern

*Tegelstenstillverkning

*Takpannetillverkning

Snickaren

Snickaren bygger hus av trä. Han gör först en stomme, ett ordentligt bjälklager. De kraftiga reglarna kläs med träpanel. Grövre brädor används utvändigt och finare, hyvlat virke används till innerväggarna. I utrymmet mellan ytter- och innervägg läggs isolering. Nu för tiden är det ofta fibrer (trådar) av glasull men förr användes det som fanns till hands: mossa, halm eller vass. När takstolarna är på plats läggs först reglar och sedan själva taket som kan vara av tegelpannor, vass, halm eller tjärpapp. Det färdiga taket brukar firas med en taklagsfest!

Nu ser huset ganska färdigt ut, men än är det mycket som behöver göras. Fönstren och dörrarna ska på plats, brädgolven läggas, trappor byggas och innerväggar resas.

Snickaren mäter noga med sin tumstock och vattenpass. Exakt rätt längd är viktigt för att allt skall passa samman, grovt virke sågas med maskin medan lite tunnare reglar och lister sågas för hand. De grova brädorna spikas fast med långa spikar, det finare brädorna behöver mindre spikar annars kan de spricka. Sist kommer alla taklister och golvsocklar på plats.

Nu har snickaren gjort sitt arbete i huset färdigt, nu är det dags för nästa hantverkare.

Såga brädan lagom kort,

Bär den över golvet bort.

Passar väl i skarven där?

Blir det kanske bra såhär?

Hammaren på spiken nu

Slagen räknar jag till sju.

(Fortsätt versen!)

Muraren 

Muraren kan med hjälp av murbruk fästa sten vid sten. Ett stenhus har murade väggar av tegel som kanske rappats utvändigt med puts. Muraren rör ihop murbruk så att det får precis rätt konsistens. Med sin murarslev lägger han en klick murbruk och trycker dit tegelstenen. Han är noga med att inga håligheter bildas.

Murare kan också mura öppna spisar. En del murare kan bygga kakelugnar, då kallas de för kakelugnsmakare.

Sten vid sten jag murar här (fortsätt versen!)

Målaren

När snickaren och muraren har lämnat huset är det dags för målarens arbete. Huset målas utvändigt för att bättre tåla regn och snö. Invändigt brukar de flesta väggarna tapetseras. För att tapeten skall bli slät och fin måste alla sprickor och ojämnheter på träväggen tas bort. Då tar målaren fram spackel och med spackelspaden gör han väggen helt jämn.

Alla taklister, golvsocklar, fönsterkarmar och dörrar målas av målaren. Det gäller att vara stadig på handen och stryka penseln med jämna fina drag. 

Litteraturlista:

*Nationalencyklopedin

*Nordisk familjebok

*Hembygdsmuseum

*Arkitekturmuseum

*Bildmaterial från historieböcker: stenålder – vikingatid

*Läroböcker i etnologi

De olika yrkerna

I klass 3 går man igenom de olika uryrkena: jägaren, fiskaren och bonden. De får stå som bilder för tanken (jägaren), känslan (fiskaren) och viljan (bonden). I regel brukar man ägna lite mer tid åt bonden och därför tas inte bonden upp i detta avsnitt utan fick ett eget kapitel.

De yrken som hänger ihop med husbyggesperioden tas upp i samband med denna.

Lämpliga yrken att ta upp:

*Fiskaren

*Jägaren

*Kolaren

*Trädgårdsmästaren

*Smeden

*Båtbyggaren

*Skomakaren

*Krukmakaren

*Sadelmakaren

*Stenhuggaren

*Korgmakaren

*Tunnbindaren

*Bergsmannen

*Flottaren

*Bagaren

Vad man kan göra med barnen:

*pilflätning av växtstöd

*trädgårdsarbete, dra upp plantor för utplantering

*smida små krokar

*tälja herdestavar

*bereda hudar

*tova sittunderlägg

*karda, spinna, väva en väska

*linberedning

*växtfärga garner

*stöpa ljus

*göra tvål

*halmslöjd till julgranen

Vad man kan berätta om:

*Silkestråden

*Bomullen

*Pappersbruk

*Gjutning

Roliga utflykter:

*Gruva

*Fiskebåt

*Krukmakeri

*Båtvarv

*Smedja

*Trädgårdsmästeri

Disponering av tiden

I perioden om de olika yrkena har man alla möjligheter att arbeta praktiskt. Det finns en rad olika sätt att gå igenom yrkena på:

*Vanlig periodundervisning 4-6 veckor med praktiska inslag

*En eftermiddag i veckan under större delen av året.

*En ”intensivvecka” på hösten och en på våren då man helt ägnar sig åt ett/flera yrken i ett projekt (kanske med äldre elever?) därefter klassrumsarbete med skriftlig redovisning, rita och måla samt eventuellt gå igenom andra yrken.

Tidsomfattningen är ungefär 3-4 veckor exklusive bonden och husbygget. Det går naturligtvis utmärkt att kombinera yrkesperioden med svenska, det vill säga rättstavning, skrivning, kortare diktamen etc. Även räkning kan smygas in i undervisningen om yrkena. Om man arbetar praktiskt är det naturligt med längd- och viktmått till exempel.

Moderna tider 

Självklart passar även moderna yrken in i undervisningen. Låt barnen berätta om sina föräldrars yrken, kanske finns möjlighet att besöka någons arbetsplats? Det är olyckligt om barnen får känslan att man bara tar upp gamla yrken i undervisningen, på något sätt måste man släppa in den moderna tidens yrken även om det kan vara svårt att förklara vad en systemutvecklare, samhällsplanerare, managementkonsult och tandtekniker verkligen gör…

På ett föräldramöte är det bra att berätta om uryrkena, för här bör själva tyngdpunkten ligga. De andra yrkena går man inte igenom lika omfattande, även om det är trevligt att titta lite närmare på de yrken som varit/är vanliga i barnens hemtrakt.

Litteraturlista:

*Nationalencyklopedin

*Nordisk familjebok

*De gamla hantverken, Seymour.

*Samtal med olika hantverkare.

*Museibesök runt om i Sverige.

*Den siste vikingen.

*Böckerna om Kulla-Gulla

*Kolvaktarens visa, Dan Andersso

Jägaren

Det kan vara lite knepigt att gå igenom jägaryrket. Fokusera på bilden för tanken snarare än blodigt dödande. Berätta hellre om gamla tiders jakt än om dagens, så kan vapnen utelämnas. Men är det en klass med jagande föräldrar är det viktigt att också nämna lite om modern jakt. Min erfarenhet av stadsbarn är dock att de tycker jakt är ”jätteäckligt” – alla djur måste få leva etc. Som sagt fokusera på tanken…

Jägaren

Jägarens pilbåge spänns,

Strängen med säkerhet tänjs.

Ögonens vaksamhet stärks,

Finaste rörelse märks.

Tanken den skärps och är klar,

Med lätthetens ljus jag har

Fångat ett ögonblicks tid,

Sanningens tidpunkt tar vid.

Jägaren.

För länge, länge sedan levde människan på att samla in vad naturen gav och jaga de vilda djuren. Människan var ständigt på vandring. När natten kom lade hon sig att vila under ett stort träd eller i en grotta.

Det var ett hårt och farligt liv. För att överlista djuren krävdes både mod och skicklighet. Med spjut eller pilbåge närmade sig jägaren bytet. Minsta lilla darr på handen eller tvekan kunde avslöja jägaren. Tålmodigt väntade jägaren på det rätta tillfället. För att sikta rätt skärptes synen och hörseln. Spjutet kastades blixtsnabbt iväg, ljudlöst och med stor kraft. Pilbågen spändes och pilen sköts iväg med stor exakthet. En jägare behövde vara noggrann och vaken i tanken.

I stort sett allting av bytesdjuret togs tillvara. Köttet torkades eller tillagades direkt. Av huden gjorde man kläder, säckar eller rep. Benen kunde täljas till vassa nålar, kammar eller spjutspetsar.

Bilder: Jägaren på jakt

Grottmålningar och hällristningar

I grottor i Spanien finns målningar på väggarna som är nästan 10 000 år gamla. De föreställer människor på jakt och vilda djur. I Sverige har vi hällristningar från bronsåldern som berättar om människor på jakt. Själva jakten kunde inledas och avslutas med en kultisk handling berättar bilderna.

Bilder: Från grottmålningarna, hällristningar, arbeta gärna med ockragula papper med orange/rödbrun färg (grottmålningarna) eller grå papper med röd /vit färg (hällristningarna)

Nyare tidens jägare

När människorna blev bofasta var jakten inte lika livsnödvändig längre. För att dryga ut det som husdjuren gav till människorna, var dock jakten fortfarande viktig.

Nu för tiden jagas det till exempel älg i vårt land. Älgarna skulle bli alldeles för många om inte människan höll antalet nere.

För att få jaga måste man ha jägarexamen. Det är ett jaktprov som bland annat visar om man är en god skytt.

Precis som för flera tusen år sedan måste dagens jägare vara vaksamma, noggranna och ha tålamod. Jägarna har hjälp av duktiga jakthundar som kan spåra bytet om det blivit skadeskjutet.

Bilder: jakthundar

Fiskaren

Det är ganska få av oss moderna människor (stadsbor) som varit med om riktigt havsfiske med nät. Fler är det väl som fiskat med spö eller pimplat på vintern. När vi berättar om uryrket fiskaren är det dock till havs vi bör förflytta oss. Varför då? Jo, fiskaren är en bild för känslan. Fiskaren måste känna av väderleken, vinden, vågorna, var finns stimmen (Obs! före ekolodens tid). Fiskarens känsla kan vara skillnaden mellan liv och död på sjön. Innan det fanns sjökort måste fiskaren känna var grynnorna fanns, hur nära det gick att gå bränningarna etc. Fiskaren måste kunna ”läsa av havet”, det vill säga erfarenhet blandat med kunnande och äkta känsla.

Självklart kan man också berätta om modernt fiske, men utan att nämna något om det rovfiske som förekommer eller förorenade hav – det är teman för 10’e klass.

En helt suverän bok att läsa/återberätta är Den siste vikingen. Den handlar om en skara norrmän som fiskar uppe vid Lofoten. Det är bitvis en dramatisk historia och lämpar sig kanske inte att högläsa från pärm till pärm, men att väva in männens öden tillsammans med andra berättelser om fiskare går utmärkt.

Det är inte så lyckat att gå in på all världens olika fiskebåtar, utrustning och fiskemetoder. Då kommer man lätt ifrån själva kärnan, fiskaren. Spara andra länders spännande fiskebåtar till ni kommer dit i geografiämnet. Barnen i klass 3 behöver bara få höra om ”fiskaren i dem själva”!

Fiskaren

Fiskaren styr sin båt med en säker hand på rodret. Blicken är fästad vid horisonten. Den sydvästliga vinden fyller seglen och på havet går det vita gäss. Nu siktas Norrön på babord sida, bäst att falla av lite för att undvika bränningarna. Tänk, att här förliste ett skepp med porslin från Kina år 1786.

Nu är det snart dags att lägga näten. Andre styrman tar över rodret och fiskaren lägger med vana händer ut näten. Flöten markerar var näten lagts ut.

Nästa morgon, tidigt, tidigt, tas näten upp. Inte så dålig fångst! Några småtorskar får komma ner i havet igen och växa till sig. Havstrutar och fiskmåsar flaxar ivrigt i luften. De hoppas på fiskrens.

Nu seglar fiskebåten in till hamnen och fiskmarknaden. Himlen är klarblå och vinden har mojnat men vid horisonten ser det lite disigt ut. Månne, blir det dimma i morgon?

Bilder: Fiskebåten ute till havs, olika sorters fiskar,

I gamla tider

Människan har fiskat lika länge som hon jagat och samlat växter, frukter och nötter. Urholkade trädstammar som hittats i torvmossar vittnar om att människorna redan på stenåldern tog sig ut på vattnet för att lägga nät. Till en början grillades fisken över öppen eld, men när salt blev en viktig handelsvara kunde man salta in fisken och spara den ett längre tag. En del fisk torkades naturligtvis, vilket man fortfarande gör med exempelvis långa (lutfisk).

Bilder: Stenåldersmänniskor i urholkad stock på fisketur

Eventuella andra yrken?

Vilka andra yrken ska man välja? Ta dem som barnen kan förbinda sig med. Skulle ni bara hinna med de tre uryrkena, går det bra det också. Det finns andra möjligheter att komma in på olika yrken i samband med bondgårdsperioden, husbygget och Gamla Testamentet. Alla yrken behöver inte nödvändigtvis sorteras in under rubriken ”Yrken”.

Jag har valt att skriva litet om några riktigt ursvenska yrken som satt sina spår i den svenska folksjälen. Vem känner inte till Dan Anderssons visor vid milan, Frödings verser om smeden eller ”Snoddas” flottarvals?

Kolaren

För länge sedan, när Sverige upptäckt att det fanns malm i bergen, behövdes mycket kol till masugnarna. I skogarna runt omkring gruvorna anlade man kolmilor. På vintrarna, när det var hårt nog att köra släde, hämtades kolen till masugnarna. Det blev många vändor med slädarna!

Själva kolningen är en ofullständig förbränning med mycket liten tillförsel av luft. Milan består av tunnare stockar från gallringsträd som reses upp på en bädd av kolved. Det innersta lagret täcks ordentligt med granris och ett ca 30 cm tjockt lager av stybb.

Milan tänds i mitten. Då bildas en kolningszon som vandrar utåt. Luft tillförs i hål vid milans fot och går genom stybblagret. Hålen flyttas under kolningens gång för att kolningen ska bli så jämn som möjligt. Om luft kommer in innanför kolningszonen, kan milan störta in och brinna upp.

Kolningen i milan tog ungefär två veckor. Efter ytterligare ett par dagar kunde den färdiga kolen tas ut.

Det var viktigt att passa milan hela tiden. Stockarna måste glöda, inte brinna. Kolaren och kolargossen turades om att vakta milan. En liten koja fanns i närheten där man kunde sova. Ofta hade kolaren med sig rå potatis som proviant. Potatisen bakades i en grop av glödande kol. De sista kolmilorna försvann på 1940-talet i Sverige. Många bönder fick betala skatt genom att leverera kol.

I timmerkojan på Sami

Lustigt är vid elden i becksvart natt,

När vindarna genom takhålet blåsa

Och gripa de hoppande lågorna fatt,

Medan skogarna mumla och flåsa.

Kölden går på smyg kring jordklädd knut

Och letar sig in för att bita;

Hittar nog in – när elden brunnit ut

Kläder frosten väggarna vita.

                                               Dan Andersson

Jag väntar

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,

Medan stjärnorna vandra och nätterna gå.

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida –

Den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida,

Medan skogarna sjunga och skyarna gå.

Jag väntar på en vandrerska frånfärdvägar vida –

Den käraste, den käraste med ögon blå.

                                                               Dan Andersson

Visa vid kolvakten

Svart smyger natten kring stenströdda land –

               Somna ej, somna icke in!

Om du somnar kan du väckas av en helvetesbrand

Och den brödlöses sorg skall bli din.

Kring rider vinden, klagande, kall,

Bitande, stickande hård.

Här över trädlösa vidder kör i vall

Härjaren från Rolösa gård.

Här vid din brandeld är han from som ett lamm,

Bits ej, rivs ej en gång.

Mumlar och viskar och smeker sig fram –

Vaggvisemild är hans sång.

Lyssna ej till sången, värna ditt bröd,

Väktare, tills vakten du gjort!

Snart stiger solen i blodglans röd

Ur de östliga skogarnas port.

Då får du glömma din ödemarksnöd –

               Somna ej, somna icke förr!

Då får du sova och drömma dig död

Bakom kolkojans sotiga dörr.

                                                    Dan Andersson

Smeden

När järnet kom till Sverige straxt före Kristi födelse, innebar det många nya möjligheter. Människans redskap kunde förbättras på en rad olika håll: plogspetsen kläddes med järn, knivar, pilar och spjutspetsar tillverkades av järn och spännen kunde göras till kläderna.

Snart lärde sig nordborna att leta efter myrmalm och de första smedjorna anlades.

I smedjan är det varmt av elden. Väggarna har blivit svarta av sot. Smeden hamrar på sitt städ så det klingar. När järnet kyls av i vattenkaret fräser det.

Smid, medan järnet är varmt! Ock smeden smider de vackraste ljuskronor, bägare och verktyg. I varje liten by fanns en smedja där byborna kunde få hjälp med sina redskap.

Än i dag finns många verksamma smeder. Både smeder som gör maskindelar, guld- och silversmeder till konstsmeder som till exempel kan smida kandelabrar eller sirliga grindar.

Hovslagaren

Innan det fanns några bilar, använde sig människan bland annat av hästen för att ta sig längre sträckor. Så länge hästarna gick på mjuka skogsstigar behövde hovarna inga järnskor, men när det blev stenig och hård mark nöttes hovarna snabbt ned. Hovslagaren kunde då smida hästskor som passade och hästen kunde trava vidare, utan att få ont i sina hovar.

När hästen kommer till hovslagaren tas först de gamla skorna av och så verkas hovarna. Med verkning menas att hovslagaren ”klipper naglarna”, antingen med tång eller med en hovkniv. Så filas hovarna jämna och fina. Sedan är det dags för de nya skorna. Hovslagaren får mäta och smida, mäta och smida…  Hästskorna har två rader med hål, där slås sömmarna (spikarna) in i hoven. Det är viktigt att skorna passar så att sömhålen kommer precis vid kanten på hoven. En skodd häst måste skos om ungefär varannan månad, då har hovarna vuxit och de gamla skorna är nedslitna.

Ibland kan hästar bli halta. De har kanske trampat på någon vass sten. Då kan hovslagaren känna efter om en hovböld bildats inuti hoven. När hovbölden tagits bort är hästen inte längre halt. Hovslagaren är en av hästens bästa vänner!

Flottaren

Genom Norrland rinner många älvar. På våren, när snön smälter i fjällen forsar vattnet ner mot havet. Vattnets kraft utnyttjade människorna förr för att transportera timret ner till kusten.

Skogshuggarna hade arbetat i skogen hela vintern med att gallra träd. Hästskjutsar körde ut stockarna på isen och när isen smälte, tog vattnet med sig stockarna ner till kusten där sågverken låg.

Ibland kunde stockarna trassla in sig i varandra, som ett jättelikt plockepinn… Då fick flottarna, med risk för livet, placera ut dynamit så hela bröten sprängdes. Nere vid sågverken hade dock flottarna sin huvudsakliga syssla. Stockarna skulle sorteras i rätt fållor. Flottarna balanserade på stockarna och med hjälp av en lång båtshake kunde de styra timret åt rätt håll. Det var inte roligt att halka på en stock och trilla i det iskalla vattnet. Flottaren behövde vara vig, snabb och ha en akrobats balans samt ”ögon i nacken” för att se om stockar kom farande åt fel håll. 

Flottarkärlek

Jag var ung en gång för länge sen,

en flottare med färg.

Alla jäntor var som vax uti min famn

I alla torp, i alla byar hade jag en liten vän

ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.

Haderian hadera, haderian hadera

ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.

                                                             Hugo Lindh 1952 (”Snoddas” sjöng)

Trädgårdsmästaren

Tidigt om våren, innan snön försvunnit, börjar trädgårdsmästaren så små frön i sitt växthus.  Plantorna behöver mycket ljus för att växa, men klarar inte av den stränga kylan.

När plantorna fått ett par blad, skolas de om, det vill säga de planteras var för sig i lite större krukor. När sista nattfrosten försvunnit kan plantorna sättas ut i trädgårdslandet. Nu har de fått många blad och kraftiga rötter.

Innan plantorna sätts ut i landet behöver trädgårdsmästaren gräva i jorden, blanda i kompost och gödsel, ta bort ogräs och till sist kratta fint. Nya plantor måste hållas fuktiga och trädgårdsmästaren får vattna flera gånger om dagen.

Trädgårdsmästarens bästa stund i trädgården är tidigt på morgonen. Då är det inte så varmt, fåglarna sjunger och daggen glittrar i gräset.

Det som kan skördas först är spenat, sallad, rädisor och sparris. Sedan kommer morötter, potatis, rödbetor och sockerärtor. På hösten mognar kål och de stora pumporna. I de flesta små handelsträdgårdar finns också jordgubbar, hallon, svarta vinbär och fruktträd.

När alla höstlöv fallit till marken plöjer eller gräver bonden upp landen. Nu kan snön komma!

Ogräsets sång

Vi är ju bara ogräs vi,

Och kan väl aldrig annat bli,

Men morska sjunger vi ändå.

Hör nu bara på!

Ja, hör nu bara på!

Med spett och spjut man hackar oss,

Med stora spadar nackar oss.

Man rycker, sliter, drar och slår

Både höst och vår.

Ja både höst och vår.

Men hur de slår och motar oss,

På nytt vi likväl rotar oss

Och lyfter käckt mot solen opp

Både blad och knopp.

Ja, både blad och knopp.

Ni trädgårdsväxter hatar oss

Och säger att vi latar oss.

Men vi är inte sura vi.

Det är ofta ni.

Ja, det är ofta ni.

Ej minsta köld fördrager ni,

Och bränner solen, klagar ni.

Vi ogräs lika morska stå.

Vi mår bra ändå.

Ja, vi mår bra ändå.

Åt all er jämmer skrattar vi,

Och från ert goda snattar vi.

Vi kan ju aldrig bättre bli,

Vi är ogräs vi.

Ja, vi är ogräs vi.

                             Elsa Beskow

Båtbyggaren

De allra första båtarna som människan byggde var urholkade trädstammar, flottar av ihopsurrat virke och kanoter av spänt skinn.

Vikingarna lärde sig bygga båtar som kunde korsa havet. De hade en hög för och akter, botten saknade köl och de var rymliga inombords.

När människorna började upptäcka världen, byggdes stora segelskutor med flera master.

I vårt land har fiskebåtar av trä varit vanliga under århundraden. Beroende på om båtarna varit byggda på öst- eller västkusten har de sett olika ut.

Båtbyggaren kan behöva börja sitt arbete flera år innan själva båten byggs. Det gäller att hitta det rätta virket och låta det torka långsamt så att det inte spricker. Till stora båtar kan knotiga ekar ge passande virke åt till exempel förstäv och spant.

När virket har torkat färdigt och sågats upp, börjar det stora arbetet med att foga samman delarna. Kölstocken och spanten kommer först på plats. Så passas aktern och förstäven in. Spanten (liknar båtens revben) kläs av bordläggningen, durken läggs och inredning, förarhytt och master görs i ordning. Till sist måttsys seglen av en segelmakare och tågvirket (repen) kommer på plats, säkert är de gjorda av en repmakare.

Vikingarna rullade sina båtar i sjön med hjälp av stockar. Nu för tiden byggs båtarna nästan alltid i en torrdocka som kan vattenfyllas när båten är färdig.

Ett av de bästa sätten att färdas är med segelbåt! Vinden fyller seglen och båten plöjer genom vågorna så att vattnet stänker. Tänk att det går så fort utan motor! 

Skomakaren

Nu för tiden är det inte så vanligt att skomakaren gör nya skor. På skomakarens hyllor trängs istället lagade och nysulade skor. Med sin starka symaskin kan skomakaren sy genom läder och laga både vinterstövlar och finskor.

För länge sedan liknade människornas skor mest skinnsockor med en lite kraftigare sula. I lite varmare länder tillverkades sandaler med remmar som skydd mot den heta marken. Fattiga människor fick gå barfota och de som ville ha egna skor fick sy dem själva. Först när människorna började bo i städer blev skomakaryrket vanligt. Behövde man ett par nya skor fick skomakaren ta mått. Sedan syddes skorna eller stövlarna.

Skomakaren köpte garvade hudar och ritade upp de olika mönsterdelarna. För att kunna sy i lite grövre läder behövde man först göra hål. Innan det fanns gummisulor gjordes sulorna av riktig grov oxhud. Skorna smordes in ordentligt med fett för att inte läcka in vatten.

Det var ganska vanligt att man bara hade ett par skor förr i tiden. Dessa skor vårdades så gott det gick för att hålla länge. Nya skor var dyra och fick lappas och lagas till det inte gick längre.

I början av 1900-talet var det vanligt med skomakare som flyttade runt mellan byarna. När skomakaren tillverkat och lagat det som behövdes gick flyttlasset till nästa by. På så sätt hade skomakaren alltid arbete, men barnen fick byta skola många gånger.

Sadelmakaren

Sadelmakarens arbete liknar skomakarens. Båda arbetar med läder och passar ihop olika mönsterdelar. Skomakaren är specialiserad på skor och kläder till människor, medan sadelmakaren tillverkar sadlar och seldon till hästar.

Än i dag behövs sadelmakarens kunskaper när en ny sadel skall sys. Det är viktigt att sadeln eller selen inte skaver, därför tar sadelmakaren mått. Hästar, som är känsliga djur, får på så sätt en mjuk och skön sadel som fördelar ryttarens vikt jämnt över ryggen.

En del sadelmakare kan tillverka westernsadlar också. Det är sådana sadlar som cowboysen rider i. Längst fram på sadeln finns ett slags horn där lassot hänger. En westernsadel är mycket skön att sitta i, nästan som en fåtölj!

Sadlar tillverkas i kraftig ox- eller buffelhud. Inuti sadeln finns en bom av trä. Mot hästens rygg villar bossor stoppade med ull. För att spänna fast sadeln på hästens rygg används en sadelgjord. Från sadelns sidor löper stigläder med stigbyglar. En bra sadel kan hålla i många år om den sköts om ordentligt.

Sadelmakare är ett typiskt ”nygammalt” yrke som var på vippen att dö ut i takt med att bilen ersatte hästen. Men med ett ständigt växande antal hästar runt om i landet kommer de gamla kunskaperna väl till pass. Numer kan man utbilda sig till sadelmakare på flera ställen i Sverige. Genom att ta upp sadelmakarens yrke och tala om sadlar, kanske några av barnen som går på ridskola, kan få dela med sig av sina kunskaper.

Krukmakaren

I många stenåldersgravar, ja på de flesta ställen där människor bott, har man hittat krukskärvor. De första krukorna tillverkades genom att ringar av lera byggdes upp till en viss höjd. Först långt senare började man dreja och forma krukor ur en lerklump. Om de färdiga krukorna glaserades och brändes fick man kärl som tålde vatten.

Fram till 1950-talet, när plasten började bli vanlig, var de flesta skålarna, tillbringarna och kopparna gjorda i keramik.

Stenhuggaren

När människorna började bo i städer behövde gatorna stenläggas. Lämpliga bergarter letades upp och förvandlades med stenhuggarnas hjälp till gatsten. Eftersom sten var tungt skeppades den mesta lasten på pråmar. Runt om Mälarens stränder finns flera gamla stenbrott där gatsten huggits till Stockholms gator.

Stenhuggaryrket var tungt och farligt. Det finkorniga stendammet kunde göra arbetarna sjuka. Att svinga en slägga eller arbeta med klubba och mejsel slet hårt på armar och rygg.

Stenlagda gator är numer en sällsynthet. När asfalten kom, lades den helt enkelt över gatstenen. Men på sina ställen har man börjat ta bort asfalten. Fram kommer då gatsten i bågformiga mönster och vackra grå toner.

Nuförtiden arbetar många stenhuggare med gravstenar. Om man promenerar någon gång på en kyrkogård kan man få se vackra gravstenar som stenhuggare arbetat länge med.

Korgmakaren

Korgar är både praktiska och vackra att till exempel förvara frukt och svamp i. De är luftiga, lätta och hållbara. Fastän det finns påsar och väskor av plast, använder vi fortfarande korgar.

Ibland ser man också möbler av korg, som sköna korgstolar.

Korgmakaren använder segt och böjbart virke som blötläggs innan flätningen. Man måste vara stark i nyporna för att orka fläta, ibland repar inflätningen upp sig och då får man börja om. Korgar kan också flätas av näver eller rötter. Även halmkorgar finns. De vanligaste korgarna i dag är flätade av olika sälgarter.

Tunnbindaren

Tunnbindaren kan konststycket att göra runda tunnor av fyrkantiga brädor, utan att den färdiga tunnan läcker!

Tunnor används bland annat till att förvara olika drycker i som vin, whisky och konjak. Om drycken lagras i flera år i en ektunna kan man ana det i smaken.

Bergsmannen

Bergsmännens förfäder var de som samlade myrmalm och utvann järnet. Det var för ungefär 2000 år sedan. Myrmalmen smältes i meterdjupa gropar i marken, som tätats med stenar och lera. När järnet skiljts från slaggen kunde man smida knivar, kärl eller andra järnföremål.

På medeltiden började man bryta malm ur gruvor. Genom att först hetta upp berget med eldning och sedan snabbt kyla av det med vatten, kunde mindre bitar brytas loss. Det var ett tungt arbete. På 1800-talet gjorde dynamiten sitt inträde. Nu kunde man spränga i berget.

Att arbeta som gruvman kunde vara riktigt farligt. Det gällde att hålla ihop och vara uppmärksamma.

I Sverige har man framförallt brutit järn- koppar- och silvermalm. Fortfarande bryts järnmalm i stor skala i Lappland.