Av Christine Liebendörfer

Framsidan

Jag har alltid älskat skolan!

Min skoltid på Kristofferskolan var både rolig, inspirerande, spännande och alldeles underbar. Jag beundrade mina lärare, jag älskade att göra periodhäften, att arbeta konstnärligt, att ha kemi- och biologilaborationer, alla klassresor, arbetet med teaterpjäser, musiken, orkestern – ja allt!

Kanske fanns det elever som inte upplevde sin skoltid lika bra som jag gjorde men det var ingenting jag märkte.

Som lärare, först i biologi och geografi på gymnasiet och sedan som klasslärare var jag uppfylld av tanken att göra undervisningen lika bra som den jag fått uppleva. Det var ett oerhört krävande arbete som upptog hela min vakna tid. Med 3 förskolebarn och efter ett par år ytterligare ett barn (jag var barnledig i 3 månader) var livet mycket intensivt men också stimulerande.  

Alla våra barn har gått i Kristofferskolan, från förskolan till årskurs 12 (utom vårt yngsta barn som gick gymnasiet i Skåne där vi då bodde). Våra barn har också gått i tysk waldorfskola (urskolan i Stuttgart) och i Basel. Äldste sonen har ett par terminer arbetat som assistent först i Kristofferskolan och därefter i en waldorfskola i Florida, äldsta dottern är klasslärare i Göteborgs Steinerskola, yngsta sonen går på förskolelärarprogrammet på WLH (Waldorflärarhögskolan) och yngsta dottern går på GIH. Våra barns skolgång blev i varierande grad lycklig. Jag lärde mig att till syvende och sist berodde skolgången på läraren, läraren och åter läraren. Visst förekom mobbing som vi föräldrar reagerade på och försökte utrota tillsammans med lärarna. Jag kan inte uttala mig om det var mer eller mindre mobbing på Kristofferskolan än på andra skolor. Det jag vet är att både lärare och föräldrar agerade kraftfullt mot mobbing så fort det dök upp.

Efter att ha läst biologi, geovetenskap och arkeologi på Stockholms och Uppsala universitet började jag undervisa på Kristofferskolan, Martinskolan samt ett par perioder på Örjanskolan och Steinerskolan i Göteborg. Några år senare började jag på WLH och utbildade mig till klasslärare. Min första klass följde jag i 8 fina år, därefter har jag haft klasser i 1 – 5 år på 3 olika waldorfskolor. Just nu arbetar jag på som ämneslärare på Örjanskolan.

Från början fanns det bara en waldorfskola i Järna. I början av 1980-talet beslöt sig några för att bilda en egen waldorfskola: Solvikskolan efter helt egna idéer. Den andra delen av skolan bildade Örjanskolan.

Min upplevelse var att synen på kunskap var en bidragande orsak till uppdelningen i 2 skolor.

Just kunskapsbegreppet i waldorfskolan har intresserat mig under mina år som lärare. Min Masteruppsats handlade om synen på kunskap i waldorfskolan. Hur kan vi undervisa ämnen som till exempel biologi och geografi på ett vetenskapligt och levande sätt när undervisningstiden knappt räcker till för ett så omfattande stoff?

För att beskriva waldorfpedagogiken, vad och hur vi gör skrev jag och min man boken Waldorfpedagogik (2013, Studentlitteratur). Det fanns ingen modern beskrivning av waldorfskolan som dessutom var avstämd mot Lgr11. Boken används idag av bland annat WLH och Sveriges lärarhögskolor (när olika pedagogiska inriktningar gås igenom).

När jag slutat gymnasiet på Kristofferskolan blev jag medlem i Antroposofisk Sällskapet och sedan några år tillbaka är jag medlem i den Pedagogiska Sektionen.

Det är min egen livsåskådning. Ingenting som jag någonsin delar med mig av i min undervisning.

Att waldorfpedagogiken hämtar sin människosyn från antroposofin är ingen hemlighet. Men att lärare skulle ta upp antroposofi under lektionstid är helt främmande för mig. Jag har under mina 35 år i waldorfskolan aldrig upplevt detta.

En waldorflärare kan vara buddhist, katolik, judisk eller muslim – att en lärares livsåskådning skulle beblandas med det man undervisar vore förskräckligt.

Under mina år på Kristofferskolans gymnasium hade vi flera gånger besök av bland annat politiker, överlevare från koncentrationsläger, avhoppade kriminella och en gång faktiskt Kungen och Drottningen. Det var fantastiskt att uppleva elevernas engagemang när till exempel Sten Andersson, dåvarande utrikesminister, debatterade Israel – Palestinafrågan eller när Gösta Bohman försvarade kärnkraften.

I religionsundervisningen var det självklart att besöka olika trosinriktningar allt ifrån ett litet sikhiskt tempel i en lägenhet i Alby till Katolska kyrkan vid Kungsträdgården, någon moske´eller den Judiska synagogan. Att ateismen också fick plats i religionsundervisningen var helt naturligt.  Waldorfskolan är öppen för att det finns en andlig värd. Waldorfskolans kursplan heter mycket riktigt En väg till frihet just därför att eleverna ska få söka sina egna vägar i livet utrustade med kunskaper om hela vår värld.       

Baksidan

(Eftersom jag har tystnadsplikt pekas ingen enskild person ut. Därför är alla exempel omgjorda så att det inte ska gå att urskilja vem som avses. Jag har arbetat i 35 år på flera olika waldorfskolor både som klasslärare och ämneslärare från årskurs 1 – 12. Dessutom har jag varit i skolledningen på Kristofferskolan ett 10-tal år under början av 2000-talet. Flera exempel är också upplevda av kollegor till mig).

Ibland har det känts tungt att vara lärare.

Den känslan tror jag att jag delar med många lärare – inte bara på waldorfskolor utan även andra friskolor och kommunala skolor.

När skolan man arbetar på blir anmäld till Skolinspektionen till exempel.

Orsaker jag hört talas om eller varit med om är uppslitande vårdnadstvister där skolan blir ett slagträ, när lärare hindrat elever från att kränka varandra, skiljt elever som deltagit i slagsmål, när föräldrar som hämnd för att skolan gjort en anmälan till Socialförvaltningen skickar i väg en anmälan till Skolinspektionen, eller när föräldrar vill bestämma vilka ämnen barnet ska ha, när föräldrar och i några fall även elever påstår saker som aldrig hänt, väl medvetna om att en lärare på grund av sin tystnadsplikt inte kan förklara sig offentligt, eller när föräldrar försökt påverka betygssättningen genom hot eller när lärare polisanmälts för kränkande behandling när en elev ombetts att lämna lektionen för att hen stört undervisningen.

Det jag beskriver är verkligen baksidan med läraryrket.

Som tur är hör det till undantagen att något av det jag beskrev ovan händer – men det är tillräckligt många gånger för att man som lärare och skolledare ska bära på en gnagande oro.

Hur uttryckte jag mig? Gjorde jag rätt när jag gav en elev F? Tog jag i för hårt när jag skiljde 2 elever som slogs? Var en anmälan till Socialförvaltningen verkligen befogad?

En ensam lärare i ett klassrum med 25 elever. Vad och hur läraren säger uppfattas på 25 olika sätt och återberättas på 25 olika sätt vid familjernas middagsbord.

Undervisar läraren enligt Skollagen, Lgr11 och i waldorfskolan även efter En väg till frihet (waldorfskolans kursplan), förhåller sig läraren till skolans och samhällets värdegrund och ger likvärdig undervisning för alla elever, tar läraren hänsyn till FNs barnkonvention, undervisar läraren på ett oklanderligt sätt och ser till att elevernas lärande ger dem kunskaper som bland annat är mätbara på de Nationella proven. Gör läraren det?

I 99 skolor av 100 gör lärarna ett bra arbete och följer det ovan beskrivna. Ett fåtal kommunala skolor och friskolor misslyckas. Är det en kommunal skola som gör det heter det ju inte ”att så här är det i alla kommunala skolor”, utan man säger att på just den här kommunala skolan har det inte fungerat. Om det däremot är en waldorfskola heter det: ” I waldorfskolan minsann…”

Om filmen De utvalda barnen (Solvikskolan)

I en demokrati är det bra att kritiska granskningar sker. Vi har yttrandefrihet i vårt land och det är jag tacksam för. När en skola granskas kan man göra på olika sätt. Om skolan framställs som Solvikskolan väljer man att lyfta fram det negativa och nämner endast det positiva med några få meningar. Kan det då kallas en äkta dokumentärfilm? En riktig dokumentär låter väl alla sidor komma till tals, belyser olika frågeställningar så att åskådaren får en så hel bild som möjligt? Filmarna har på ett tendensiöst sätt klippt ihop små sekvenser ur ett över 100 timmars material. Konsekvent har de valt att ge det negativa en slagsida. Flera av de elever som intervjuats i filmerna känner inte igen sina berättelser. Genom snabba klipp och övergångar har mycket förvrängts.

Solvikskolan har inte varit en waldorfskola under nära 40 år. De har tagit avstånd från waldorfpedagogiken och valt att gå sin egen väg. De har blivit uteslutna ur Waldorfskolerörelsen men är sedan ett par månader med i Waldorfskolefederationen. Varför kan man fråga sig – kanske är det bättre att de är med och tar del i arbetet med En väg till frihet har man resonerat. Lite som i FN – även diktaturer är med av anledningen att FN bland annat bättre kan arbeta för mänskliga rättigheter då.

Avslut

I början av 2000-talet var jag i egenskap av Kristofferskolans Skolledning på Skolverket/Skolinspektionen ett par gånger bland annat rörande organisatoriska frågor.

Vi kom att tala om anmälningar från föräldrar i allmänhet (både kommunala skolor och friskolor). En av myndighetspersonerna skrattade och pekade på papperskorgen. Han sa: ”för rättshaveristernas alster använder vi söppelbötten” (papperskorg på norska). Med detta svar antydde han att många av anmälningarna till Skolinspektionen inte är relevanta. Jag har heller aldrig under mina 35 år som lärare upplevt att någon waldorflärare fått en anmärkning av Skolinspektionen. Förmodligen hamnade anmälningarna i söppelbötten.

Till slut vill jag bara säga att läraryrket är fantastiskt!

Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval och jag har fått uppleva så många fina stunder med alla elever jag undervisat. Många av mina elever har vid det här laget egna barn och en hel del av dem går i waldorfskola. Några av mina elever har också valt att bli waldorflärare. Jag tar inte åt mig äran av det utan hyllar pedagogiken.

Leve waldorfpedagogiken!

Categories: Debatt waldorf

1 Comment

Angelika Andersson · 22/05/2021 at 13:31

Väldigt sakligt och bra skrivet, jag gick själv 12 år i Kristofferskolan bortsett från 1 är i Freie Waldorfschule i Stuttgart ( 5:e klass). Jag har så många positiva erfarenheter från skolan, min klasslärare Elisabeth Törnqvist som jag hade turen att ha de första 8 åren, Carlgren, Liebendörfer, Rohrwacher, Ulin, Fant m fl duktiga lärare so jag hade på Gymnasiet. Jag har även arbetat som skolsköterska på Kalmar Waldorfskola där mina båda barn gått i 9 år. Min dotter är starkt kritisk till sin skolgång och den är delvis befogad, vi har många disskusioner efter dokumentären om Solviksskolan ( mamma som var lärare på Kristofferskolan, Ingrid Stintzing, var starkt kritisk till den skolan och kallade den för Pehr Ahlbom-skolan)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *