Privat eller professionell? Om yrkesetiken i skolan

Av Örjan Liebendörfer

Med anledning av filmen De utvalda barnen som ju främst handlar om Solviksskolan på 80-90 talet fick jag några frågor från Länstidningen i Södertälje om hur jag såg på filmen och hur den kan komma att påverka waldorfrörelsen.

En av frågorna överraskade mig faktiskt, men är viktig och intressant. Den lät så här:

Kan man vara övertygad antroposof, och Waldorflärare?

Mitt svar blev så här, kraftigt nerkortat ska sägas:

– Det kräver en hög medvetenhet, och förmåga att hålla reda på vad som är vad. De flesta brukar ställa frågan tvärtom, och undra om man kan vara Waldorflärare men inte antroposof. Och det kan man, säger Örjan Liebendörfer, och fortsätter:

– Att vara lärare är ingen privatsak. Den sekund du kliver in i klassrummet verkar du i ett system som ska ge varje elev det den har rätt till enligt läroplan och styrdokument. Det tror jag var vad som gick snett på Solvik. Man tilläts experimentera med barnen.

Utläggningen till journalisten var dock lite längre, här kommer den längre versionen.

I realiteten är det naturligtvis så att var och en är sig själv, med sin biografi, bakgrund, familj och även sin värdegrund, religion eller annan ideologi. Självklart ska allt från hinduer till Qanonanhängare kunna jobba i skolan, så även antroposofer. Ändå är det centralt att förstå uppdraget att vara lärare eller annan medarbetare i just en skola eller förskola.

Så här stor det i inledningen av läroplanen LGR11 om skolans värdegrund:

Skolväsendet vilar på demokratins grund…..Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Det här är väsentliga delar i det som kallas skolans värdegrund och som jag tror man ofta passerar förbi, kanske tänker man att det bara är en massa vackra ord utan innehåll. Om man läser texten lite noggrannare finns det dock flera centrala och entydiga budskap med stor bäring för skolans yrkesetik.

Vad betyder det i praktiken att skolan vilar på en demokratisk grund? Vad betyder det att skolan ska gestalta och förmedla centrala värden som jämställdhet, solidaritet och alla människors lika värde?

Ett annat nyckelord är att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Detta gäller alltså även i skolor med tillstånd att verka som sk religiösa friskolor (hur länge nu det undantaget varar).

Jag tänker så här:

Som yrkesverksam i skolan är du inte privatperson utan du går in i en roll som professionell yrkesutövare i enlighet med skolans värdegrund. Du måste kunna hänga av dig din ideologiska rock, din tro eller annan personlig övertygelse i hallen, men får sätta på den igen när du går hem.

Läraryrket är ett demokratiskt uppdrag, ett samhällsuppdrag. Om du inte kan eller vill arbeta på det sättet är du på fel plats. Det är barnets rätt att inte behöva utsättas för indoktrinering. Skollagen bygger på ett starkt barnperspektiv, inte ett vuxenperspektiv. Din rätt att tro på det du vill är oinskränkt, men när du jobbar i skolan utövar du ett yrke där barnets rätt övertrumfar din personliga rätt att utöva din tro eller leva ut din ideologi. Det är ett val du gör; att jobba i skolan eller i förskolan. Du väljer ett samhällsuppdrag, ett uppdrag där barnet står i centrum, inte du själv eller den personliga övertygelse du bär med dig.

Det är också ett val för dig som driver skola, som rektor, skolchef eller huvudman. Du får del av samhällets resurser för att ge barnen det de har rätt till, inget annat. Om du vill göra något annat ska du inte driva skola. Om du vill sprida en religion kan du starta en kyrka, vill du träna barn i klättring kan du starta en klättringsklubb för deras fritid.

Av det skälet tycker jag inte heller religiösa friskolor ska vara tillåtna och även waldorfskolor ska självklart inte ägna sig åt ideologisk indoktrinering.

Vi i waldorfskolan behöver också fråga oss: på vilket sätt riskerar vi att påverka barnen med vår ideologi, med vår tro? När är vi hemmablinda? När är vi fast i vanor och traditioner som vi faktisk kan och nog måste ifrågasätta om vi ska vara berättigade till samhällets stöd och bedriva skola och förskola även i framtiden.

Det här är frågor var och en måste ställa sig som vill vara verksam i skolans värd, som bärare av ett samhällsuppdrag. Det är den väg vi valt i Sverige. Den innehåller tex inte rätten till hemundervisning som i en del andra länder. Vi har i ett demokratiskt system stiftat lagar som inte tillåter det, som sätter barnets rätt i kungatronen. Personligen tycker jag det är utmärkt och jag är stolt att leva i Sverige, bland annat av den anledningen.

Ändå betyder det inte att du som är verksam i skolan ska vara en robot. Som tur var fortsätter läroplanen så här:

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten.

Vi får, och ska vara kärleksfulla, omsorgsfulla, inlevelsefulla och möta varje barn som en värdig individ. Men vi ska inte vara privata, vi ska veta var gränsen går mellan det privata och det professionella. Vi ska och måste vara människor, inte maskiner. Vi är förebilder, modeller, för barnen och ska visa dem vägen in i vuxenlivet, in i samhället. Om de vill förändra eller bevara samhället är upp till dem.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet