Av Christine Liebendörfer

Texterna i detta kapitel är baserade på en uppdaterad version av boken Waldorfpedagogik (2013, Studentlitteratur), En väg till Frihet (2016), Lgr11, Metodisk Didaktisk Kurs och Seminarieövningar av Rudolf Steiner samtegna erfarenheter och tankar.

Om årskurs 1

I vår bok Waldorfpedagogik döpte vi kapitlet om årskurs 1 för Sagans rike.

I waldorfskolan spänner kursplanen en båge som börjar i årskurs 1 och avslutas i årskurs 12. Förskoleåren ska ses som en förberedelse för skoltiden och bör inte mer än antydningsvis innehålla moment som hör skolgången till. Naturligtvis finns det många barn som lär sig läsa redan före skolstarten och som genom föräldrarna eller böcker och filmer tagit del av sagor och andra berättelser som hör till årskurs 1. Det finns ingen anledning att förhindra barnets egen drivkraft att lära sig läsa och förstå världen, men det finns heller inget skäl att skynda på denna process. Enligt waldorfpedagogiken har varje ålder sin utmaning och sitt fokus, kursplanen eftersträvar att hjälpa barnet att komma vidare i sin utveckling. Även om ett förskolebarn naturligtvis har stor inlärningsförmåga är det inte bara intellektuella förmågor som behöver utvecklas. Även kroppsliga, fysiska och sociala förmågor behövs för den framtida skolgången och vuxenlivet och de grundläggs i förskoleåldern. När barnet sedan kommer till årskurs 1 börjar en ny fas, oavsett om det sker som sex- eller sjuåring. Från förskolan och den fria leken börjar nu ett liv med en given struktur, styrt inlärningsstoff och oftast ett större socialt sammanhang. I skolan står glädjen att få lära sig i centrum. Skolgången blir en del av en lång bildningstradition och barnet anar vuxenvärldens krav och utmaningar. Klassläraren kan ge barnet en uppfattning om vad det betyder att verkligen kunna något. En lärare som enligt barnets egen uppfattning ”kan allt” är en starkt motiverande kraft och blir en förebild för barnet under de kommande skolåren.

Årskurs 1 är resans början, en färd som kommer att leda från helt grundläggande skillnader mellan rakt och böjt, A och B, plus och minus till komplexa samband inom historia, naturvetenskap, konst och språk. En tolvårig färd som följer barnets utveckling, stöttar och hjälper det att förstå, ger det verktyg att klara av och kunskaper att behärska det kommande vuxenlivet. 

När barnen kommer till årskurs 1 kan många redan läsa, medan andra ännu inte har något förhållande till de abstrakta bokstäverna. Under mänsklighetens medvetenhetsutveckling har bokstavstecknen utvecklats ur bildskriften. I waldorfskolan går barnen samma väg, från det konstnärliga till det intellektuella – från handens verksamhet till huvudets arbete. Handen får övning att forma linjer och figurer i formteckningen. Genom lärarens berättelser uppstår inre bilder hos barnet, ur bilden växer sedan bokstavstecknet fram. Den här kunskapsvägen, där livfulla berättelser och eget skapande får stort utrymme, ger också näring och glädje till de barn som redan kan läsa. (Carlgren och Klingborg, 1995)

Det skiftande berättelsestoffet i de olika årskurserna ger rika kunskaper om det svenska språket, om kulturarvet och om vår omvärld. Redan från första klass övas elevernas förmåga att bygga upp en inre bildvärld samt förmågan att uttrycks- och inlevelsefullt skapa och berätta med utgångspunkt i dessa bilder. Varje morgon berättar läraren något som hör till den aktuella perioden. Morgonen därpå återberättar några elever från gårdagen, innan läraren tar upp tråden och fortsätter sin berättelse. Elevernas känsla för det levande ordet vårdas genom att de hör läraren berätta med ett målande språk.

En väg till frihet, 2007

Sagor med äventyr som talar till barnens känsla och fantasi utvecklar deras förmåga till inre bildskapande. Mer eller mindre omedvetet anar barnen att sagorna handlar om människans egen utveckling. I sagorna kämpar det goda mot det onda och jaget sätts på prov och skolas. Sagan innehåller visdom i en konstnärlig form och däri ligger den främsta pedagogiska betydelsen.

Om du vill att dina barn ska bli begåvade så berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem.

Albert Einstein, citerat i ’Lycklig barndom’, ICA Bokförlag.

Morgonlektionen är drygt 100 minuter lång och växlar mellan rörelse och stillhet, mellan utlevelse och koncentration, mellan glädje och allvar. Barnets alla sinnen sätts i rörelse och hela känsloregistret tas i bruk.

Veckans vardagliga lunk är det som ger stadgan i skolarbetet och efterhand allt säkrare kunskaper. Varje litet avsteg, till synes obetydligt, skapar oro för de yngre barnen och den röda tråden i kunskapsinhämtningen tunnas ut en smula (eller rent av brister). Så mycket mer än det som står på schemat och att uppmärksamma årstidshögtiderna behövs egentligen inte i de lägsta klasserna. Utifrån ett vuxet perspektiv kan det verka roligare med variation och plötsliga förändringar, men för barnen ger rutinerna trygghet och bygger upp en säkerhet. Men den vardagliga lunken ska inte tolkas som långtråkig och upplevas som trist och händelselös av barnen – då behöver upplägget förändras. Det ska vara spännande att gå i skolan!

Ett schema som ständigt bryts för än det ena, än det andra ger aldrig den ro barnen behöver för att befästa sina kunskaper. De bästa “kunskapsveckorna” är egentligen de där schemats alla timmar blir genomförda.

Lärarens roll i årskurs 1–2

Som du själv gör som lärare, så gör barnen! En idrottslärare hade sin brutna arm fixerad i en mitella. Under idrottslektionerna gjorde alla barnen i de lägsta klasserna utan uppmaning precis som idrottsläraren; höll den ena armen helt stilla! Barn i förskoleåldern och de första åren i skolan lever starkt i efterhärmningen. Rör vi oss jäktat genom klassrummet, gör barnen likadant. Höjer vi rösten i klassrummet, höjer barnen också sina röster. Oro i klassrummet kan bero på att läraren inte fullt ut lärt sig hur starkt det egna sinnestillståndet och beteendet påverkar eleverna.

Vi ska ”hänga av oss vår kappa av personliga bekymmer” innan vi kliver över tröskeln till klassrummet. Vi träder in i vår yrkesroll och riktar vårt fokus på barnen och undervisningen. Det kräver närvaro i nuet, först då kan barnen känna att någonting skapas i själva undervisningssituationen. En klasslärare måste vara oerhört sensibel de första åren. Hela tiden ge akt på när det är dags att gå över till nästa moment. Kaos uppstår när skiftet mellan rörliga och mer stilla avsnitt under lektionerna sker alltför sällan, är för otydligt eller sker för ofta. En lärare som avläser klassens dagliga form når på sikt fram till målen, även om det för dagen planerade stoffet inte hinns med. Nästa dag är förhoppningsvis en bättre dag och klassen är redo att arbeta dubbelt så mycket. I de flesta klasser inträffar oroliga perioder av vitt skilda anledningar. En längre tid av improvisation och avsteg från schemat påverkar kunskapsinhämtningen. Klassläraren behöver hela tiden vara medveten om både det korta och långa perspektivet. Som en metafor kan man tänka på en vandring i bergen. Ibland kan det löna sig att ta en omväg för att komma fram till toppen. Den kortaste vägen är den brantaste och tar lång tid, den längre vägen kan vara både snabbare och bättre.

John Dewey var kritisk till klassrummets traditionella ordning utan utrymme för aktivitet: ”Det är det passiva lyssnandet och läroboksberoendet som gestaltas i klassrummets organisering. Allt är arrangerat för att underlätta hanterandet av eleverna som kollektiv utan hänsyn till den enskilde elevens behov. En skola av det slaget är centrerad på läraren och skolboken, inte på elevens liv, drivkrafter och aktiviteter. I stället borde skolan och lärarna ta tag i just dessa aktiviteter och ge dem en inriktning.” (Forsell, 2007). I waldorfskolan har fokuseringen på läroboken en ytterst begränsad roll under de första åren och den rytmiska delen under bland annat morgonlektionen samt språklektionerna bygger på rörelse. Enligt Hattie (SKL, 2011) ger fysisk aktivitet och avslappning positiva effekter på koncentration, minne och klassrumsbeteende. Även om tid tas från andra ämnen försämras inte resultaten. I flera waldorfskolor har klassrummet också en allt annat än traditionell möblering i de lägre klasserna, med låga bänkar som kan flyttas om mycket enkelt uppstår ett så kallat rörligt klassrum som uppmanar till och skapar förutsättningar för fysisk aktivitet.

Motivet från bild till begrepp skulle kunna beskriva waldorfmetodiken i allmänhet och i synnerhet de lägre årskurserna. Men varför denna omväg runt själva begreppsbildningen? 

Kan inte detta sägas direkt till barnen utan omvägen över sagorna? Jovisst, om barnen vore rätt och slätt små vuxna! Men det är de inte. Genom teoretisk och abstrakt undervisning upplever de ingenting. De känner sig bara beklämda och sorgsna. Teoretiska begrepp kommer vi tillrätta med så snart vi har förstått dem. Och det kan gå fort. Bilderna däremot fortsätter att leva inom oss, dem är vi inte klara med så fort. De går inte bara in i huvudet utan sätter känslolivet i svallning. De blir till idéer att leva med, till förebilder på gott och ont. Därför är det så viktigt att välja goda bilder, bilder som ger liv och näring åt barnets utveckling som människa.

Lindholm, 1989

Förslag till läsårsplanering i årskurs 1

  • Formteckning 2-3 veckor (därefter varje måndagmorgon)
  • Svenska, alfabetet 6 veckor
  • Matematik, talbilderna 2 veckor
  • Höstlov
  • Svenska, bedömningsstöd, skriva korta verser/sånger som eleverna kan utantill 3-4 veckor
  • Matematik, bedömningsstöd, de 4 räknesätten 3 – 4 veckor
  • Jullov
  • Formteckning 1- 2 veckor
  • Svenska, skrivning 3 – 4  veckor 
  • Matematik, räkning 3 – 4 veckor
  • Sportlov
  • Svenska, skrivning och läsning 2-3 veckor
  • Matematik, räkning 2 – 3 veckor
  • Påsklov
  • Svenska bedömningsstöd 2 – 3 veckor
  • Matematik, bedömningsstöd 2 – 3 veckor
  • Svenska, skriva längre saga (typ Lille Pers Vandring)  

Starten av höstterminen i klass 1

För att börja bygga relationer till eleverna är det värdefullt att träffa dem en och en innan uppropet. Kanske tillsammans med föräldrarna i klassrummet eller göra hembesök. Vad har eleverna för förväntningar på att börja i klass 1? Är det någonting som de tycker ska bli särskilt roligt?

Också föräldrarna är viktigt att träffa innan uppropet, både enskilt och i ett första föräldramöte. Vet föräldrarna vad en Waldorfskola är? Vad är waldorfpedagogik? Vad förväntar sig föräldrarna av skolan och vad förväntar sig skolan av föräldrarna? 

Om man förberett den första skoldagen genom att ha träffat barnen innan uppropet på en liten ”smakprovslektion”, kanske träffat alla barnen individuellt i deras hem samt haft ett föräldramöte där man gått igenom den första skoltiden – ja, då kan den första riktiga skoldagen verkligen bli ett ljust och positivt minne för barnen. De känner sig trygga och säkra på att det kommer gå bra i skolan. Finns det några ängsliga barn, kan man låta deras föräldrar vara med den första lektionen, men egentligen är det allra bästa om man som lärare kan vara ensam med sin klass.

En harmonisk första tid i klassrummet är oerhört värdefull och kräver mycket planering och förarbete, men i längden är det något mycket positivt, att kunna blicka tillbaka på de första dagarna med ett leende på läpparna. 

Oroliga barn som tappar kontrollen i en större grupp och därför kanske har en assistent vid sin sida är det extra viktigt att man ”förtänkt” för. I samtal med föräldrar, assistent och med det lilla barnet kan man komma överens om enkla lösningar, som till exempel ett speciellt tecken när barnet känner att det verkligen måste gå ut.

I så gott som alla klasser finns elever som har särskilda behov. Här behöver skolan ägna extra omsorg åt att göra en pedagogisk kartläggning och utforma lämpligt stöd i form av extra anpassningar eller särskilt stöd (undervisning i lite grupp). Målet är att alla elever ska kunna gå tillsammans i samma klass men en del elever behöver en viss tid av inskolning för att de ska kunna utvecklas och klara av de stors gruppen. I de fall elever behöver särskild undervisningsgrupp behöver ett åtgärdsprogram skrivas. Ett åtgärdprogram skrivs under av rektor och följs upp regelbundet. 

Uppropsdagen

Uppropet är skolårets första högtid. En stor och färgglad bukett av alla tänkbara blommor och växter pryder katedern. Här trängs solrosor, nypon, rönnbär, hela äppelkvistar med nästan färdiga äpplen, tistlar, brännässlor, de fyra sädesslagen och olika gräs. Barnen får höra en berättelse om blombuketten, där en kalv och ett bi berättar om växterna så det framgår att en mångfald av växter behövs i naturen. Växterna blir en metafor för skolans ämnen, alla ämnen är viktiga men på olika sätt. Och så kan det stora äventyret börja, för ett riktigt äventyr ska det vara att börja i årskurs 1. Förväntan som inriktas på skolan är en energikälla, som det gäller att ta tillvara.

Den första skoldagen. Här följer sagan om Blombuketten som kan berättas den första gången klassen är samlad. Sagen visar på att alla behövs, att alla är lika viktiga.

Blombuketten

av Rudolf Steiner ur Der Sonne Licht.

Det var en gång två barn, som gjorde en söndagspromenad tillsammans. När de vände hemåt igen hade båda barnen plockat varsin blombukett. Det ena barnet sa, nog är väl min blombukett vacker och det andra barnet sa, min blombukett är väl vacker? Båda barnen tyckte bäst om sin egen blombukett.

Men särskilt det ena barnet tyckte inte alls om det andra barnets bukett. I den buketten fanns visserligen vackra väldoftande blommor, men och gräs och sädesax, ja till och med tistlar. Det andra barnet hade bara plockat stora, vackra blommor och sa till sin kamrat: Vet du, jag tycker inte alls om din bukett. Du har ju plockat allt möjligt till din bukett.

Men barnet som plockat både blommor, gräs och tistlar var inte heller nöjd med den buketten som bara innehöll vackra blommor. Han berättade därför något för barnet med bara vackra blommor i sin bukett. Det här var vad han berättade:

En gång, var jag ute och promenerade en söndag och därute i det fria lade jag mig ner i gräset och somnade. Jag drömde att det kom ett stort och ett lite djur som samtalade med varandra. Det stora djuret var en kalv och det lilla djuret var ett bi. Det lila biet sa till kalven: Du förstår ingenting om växterna, men jag vet allt, jag vet vilka växter som är söta och vackra och ur dem suger jag honung. Honungen ger jag sedan till människorna och de älskar verkligen honungen. Om jag inte flög till alla vackra och söta blommor skulle det inte finnas någon honung till människorna.

På detta svarade kalven: Vet du, jag skulle inte kunna leva endast av de väldoftande blommorna som är så välsmakande för dig. Alla de blommor som du obekymrat flyger förbi, är blommor som jag behöver äta och om jag inte åt dem, skulle det inte finnas någon mjölk i världen och utan mjölk i världen skulle människorna få svårt att livnära sig. Då skulle inte människorna kunna njuta av din honung.

Barnen samtalade en stund om berättelsen och barnet med de vackra blommorna i sin bukett förstod att han hade något att lära sig. Det andra barnet hade lärt sig något genom drömmen som var rätt. Nu förstod också barnet med de vackra blommorna varför det inte bara kan finnas söta blommor. Det måste finnas en stor mängs olika blommor, som alla måste samverka. 

Barnet som hade haft drömmen sa: kalven har sagt att det finns olika sorters blommor som alla behövs, därför är en bukett som innehåller alla sorters blommor mer värdefull än en bukett med bara söta, vackra blommor.

När ni går i skolan är det på ett liknande sätt som när ni går en promenad och plockar något värdefullt med er hem. Från skolan ska ni också ta med allt det som ni bäst behöver på er vandring i livet. Om allt det som lärarna lärt er kunde sättas samman till en blombukett så skulle det bli just en sådan blombukett med alla sorters blommor i, den blombuketten kommer att ge er den största glädjen i livet. I er blombukett kommer inte alla blommor vara söta men om ni lär med flit och allvar kommer ni märka senare i livet att er blombukett är full av livskraft.

Tänk på det, att varje gång en lärare vill att ni ska lära er något och det känns svårt eller tungt, så gör läraren det av kärlek, för hon eller han vet vad ni behöver. Från skolan får ni med er den blombukett som är vackrast för livet och ni kommer tycka mest om den, om den innehåller livets alla olika sorters växter.

Varje gång ni kommer ihåg något från tiden i skolan, så kommer det att ge er kraft. Om den vuxna människan har fått med sig en sådan blombukett från skolan, med alla sorters blommor, så ger det den bästa kraften för livet. Sådana krafter är livskrafter, som varar ända till döden och förbi döden.

På varje barns bänk kan man placera en liten blombukett med ett par vackra blommor, de fyra sädesslagen, en tistel och några olika gräs. Knyt ett rött sidenband omkring och låt barnen ta med sig buketten hem, som ett minne av skoldagens första berättelse.

Första lektionen

(ur Metodisk Didaktisk Kurs, R.S.)

Den första lektionen gör vi barnen uppmärksamma på varför de egentligen finns där: Nu har ni kommit till skolan och nu ska jag tala om varför ni har kommit. Ni har kommit till skolan för att lära er någonting. I dag kan ni ännu inte föreställa er allt som ni ska lära er, men det är mycket som ni får lära er i skolan. Varför ska ni lära er så mycket? Jo, ni har ju träffat många vuxna, då har ni sett att de kan göra mycket som ni inte kan. Det är för att ni också ska kunna det, som ni är här i skolan. En gång kommer ni att kunna det som ni ännu inte kan.

Se på dig själv lite! Du har två händer: vänster hand och höger hand. Dina händer har du för att arbeta, du kan göra allt möjligt med dina händer.

Tala lite om händerna och att arbeta med händerna, ge exempel och låt barnen komma med exempel.

Sedan får alla barn komma fram till tavlan och rita en rak och en böjd linje/streck.

Nu gör jag så här, nu får du göra det med din hand också.

Efteråt:

Det här är en rak linje och det här är en böjd linje. Nu har ni gjort en rak fin linje och en böjd linje med era händer.

                                                                                                         Av Rudolf Steiner

Den första morgonlektionen med formteckning hinner man nog inte så mycket mer än att alla barn får rita på tavlan. Läraren ritar först ett rakt streck och sedan ett bakåtvänt c – som en nymåne. Då blir det inte I C – vilket några vakna och kvicka barn kanske snabbt uppmärksammar. 

Nästa morgonlektion tittar ni på alla streck som fått sitta kvar på tavlan, sedan rör ni er i raka och böjda linjer, förslagsvis efter någon lämplig vers. (Den runda solen och de raka solstrålarna till exempel). Sedan kan alla barn öva raka och böjda streck på sina griffeltavlor och allra sist rita dessa i sina arbetshäften.

Man kan gott och väl hålla på i ett par veckor med raka och böjda streck – allt (!) består ju av det. Det blir klassens första formteckningsperiod. 

Överhuvudtaget behöver man inte ha någon brådska att komma in på bokstäverna, stanna kvar i formteckningen tills alla barn har fått öva upp sina händer ordentligt och känner sig bekväma att använda kritor. Ägna uppmärksamhet år korrekt pennfattning. Det kan bli onödigt arbetsamt för eleven att behöva korrigera en felaktig pennfattning  när den vant sig vid ett sätt. 

En morgonlektion

Ivriga barn ställer upp sig på rad utanför klassrummet. Läraren tar varje barn i hand och hälsar god morgon, ett ögonblick som säger läraren något om hur barnet mår just idag. Barnen ställer sig vid sina bänkar och läser en morgonvers tillsammans med läraren. Versen, som barnen i klasserna 1–5 läser skrevs av Steiner till den första waldorfskolans start.

Efter en kortare morgonritual bestående av dagens datum och vad som händer idag, börjar berättarstunden. De barn som vill säga någonting får räcka upp handen och när det är deras tur, ställa sig framför klassen och berätta. De korta berättelserna, ofta bara någon mening, talar till exempel om: ”I morse tappade jag en tand!” eller ”I dag ska jag leka med Nils!”. På sätt och vis kan det betraktas som en del av den första demokratiundervisningen. I en demokrati är det viktigt att både kunna lyssna och tala. Dessutom får barnen en vana att stå framför klassen och berätta någonting tydligt så alla förstår.

När barnen berättat för varandra märks en viss otålighet, nu är det hög tid för rörelse. Sagotåget avgår och alla barnen fattar varandras axlar i en lång rad och ringlar runt i klassrummet. Snart stampar, hoppar och klappar barnen olika verser och sånger, omväxlande fritt eller i ring.

Sedan är det dags att sitta ned, lyssna och göra en återblick på gårdagens stoff. Barnen deltar i återberättandet och snart är vi framme vid det nya för dagen. Kanske är det en bokstavsbild som ska få sin form, ett nytt tal som blir presenterat eller ett nytt räknesätt. Den korta stunden som läraren berättar är det helt tyst. Sedan blir det arbetsstund och varje barn får arbeta självständigt på sin griffeltavla eller i sin bok. Barn som blir snabbt klara får små extrauppgifter att göra, det viktiga är att alla får arbeta i sin individuella takt, att alla hinner med det viktigaste i varje uppgift.

Morgonlektionen avslutas med en saga. Det är spännande att berätta utantill, men läsningen har också sina kvalitéer. Själva sagostunden inleds med en ritual av sång och ljuständning. Kanske spelar läraren på den pentatoniska flöjten eller tar några toner på en lyra, allt för att barnen ska få möjlighet att komma i stämning och landa i ett lugnt lyssnande.

En morgonlektion har några tydliga delar: inledningen, den rytmiska delen med rörelse, arbetsdelen och berättandet. Samma ämne undervisas varje morgonlektion i en period eller ett block i cirka en månad. Läraren bestämmer själv hur läsårets veckor disponeras. I årskurs 1 växlar man mellan formteckning, modersmål (bokstäver) och matematik.

Årstiderna, en berättelse från en förstaklass

Året har liksom dagen och veckan sin rytm. De olika rytmerna är viktiga att lära känna och kunna vila i för att kunna fokusera i nuet, lugn och trygg tillvaro med igenkännandets glädje i de olika årstidshögtiderna skapar tillsammans en harmonisk rytm.

Att inleda varje skolvecka med att gå en promenad kan bli ett fint tillfälle att följa årstidernas växlingar. Barnen som ska ställa om från helg till skolvecka får också möjlighet att prata av sig innan lektionerna börjar.

Vid Mikaelitiden i slutet av september blir riddaren till ett R och draken blir ett D. Det lilla årstidsbordet framför katedern kläs med sidentyger i höstens färgskala, och barnen tar med sig allt vad trädgården har att erbjuda, ett skördebord som är en fröjd för ögat. På årstidsbordet finns också några vackra stenar som då och då blir utbytta, en liten bukett av årstidens blommor och ett ljus. Bordet blir en spegling av årstidens växlingar.

Även i språken, engelska och tyska, får Mikaelitiden sätta sin prägel, med sånger, rim och ramsor. Barnen ritar stora bilder med riddare Göran som strider mot draken. Kampen mellan det onda och goda följer med oss också på veckans religionstimme, en lektion som på många sätt är annorlunda jämfört med veckans övriga timmar. I en stämning av allvar och vördnad för livet kan vi samtala förtroligt med varandra om till exempel mod. Här finns ett rikt utbud av berättelser med ett djupare budskap, inte bara traditionella riddarsagor utan också berättelser från vår tid. Vad innebär det att vara modig idag?

Mikaelitiden når sin kulmen med skolans gemensamma Mikaelifirande. Ett sagospel visar hur ärkeängeln Mikael hjälper riddare Göran i kampen mot draken. Lekar som övar mod och dragkamp som kraftprov följer efter högtiden.

Efter Mikaeli brukar ofta ett behagligt lugn infinna sig i skolan. Klass 1 har samlat kastanjer och börjar med räkning och kommer till Räknelandet som ligger östan om solen och västan om månen. Trollkarlen visar varje dag vad som finns bakom en av portarna. Kastanjerna är nu så många att det med lätthet räcker att räkna så långt man bara orkar. Men vi nöjer oss till en början med tio – en kastanj för varje finger. Med dessa räknar vi alla fyra räknesätten varje morgon.

När vi kommit fram till S:t Martin, i början av november, är det åter bokstäver i periodundervisningen. Gåsen får stå som bild för G. En kväll ger vi oss ut med lyktorna som vi tillverkat. Kanske tar vi oss till ett äldreboende för att sjunga för de gamla. I kvällens mörker samlas vi vid en öppen eld och dricker varm saft. Budskapet i legenden om Martin är att dela med sig. Martin delade sin mantel, så att en fattig och frusen man fick värme. Vad kan vi dela med oss av idag? En fråga som passar bra att ta upp under religionstimmarna runt denna tid.

Sista bokstaven före advent blir den lilla Nissen förvandlad till N. (Han återkommer till oss när det är dags för de små bokstäverna i årskurs 2, i årskurs 1 lär vi oss endast versaler).

Adventstiden inleds och vi tänder ljus, öppnar adventskalendern och lär oss många sånger och verser, även tyska och engelska. Efter den lugna inledningen på våra morgonlektioner i adventstiden, känns det både välbehövligt och härligt att röra sig i livliga räkneövningar. Nu repeterar vi också stjärnfigurerna från vår första räkneperiod, från femstjärnan till tolvstjärnan. Stjärnfigurerna täcker snart väggarna i klassrummet.

I början av advent förbereder vi en adventsträdgård. I ett stort rum utan möbler lägger vi granris i en spiral. I mitten av spiralen står ett stort vitt ljus, omgivet av vackra bergskristal ler. I granriset sätter vi ut äpplen med en litet ljus och en grankvist i. Stilla musik från en lyra eller flöjt klingar under stunden som klassen är i rummet. Barnen får ta plats utanför spiralen, en lärare hämtar varje barn och leder det in till det stora ljuset i mitten. Det första barnet tar äpplet med ljuset längst in och tänder det på det stora ljuset. Så får alla barnen följa efter och till slut är samtliga äppelljus tända.

Den som någon gång varit med som vuxen och tagit del av stämningen som råder under ljuständningen, minns nog för alltid barnens allvar och koncentration. Barnen får med adventsträdgården en bild av att låta det inre ljuset (som finns i varje människa) stråla ut och sprida värme. Hur vi genom vårt inre ljus kan skänka varandra glädje och omsorg samtalar vi om i samband med adventsträdgården.

Eftersom årskurs 1 inte riktigt fått en bärande gemensam körstämma och barnen ännu inte behärskar flerstämmig sång, får vi förhoppningsvis besök på Luciadagen av en äldre klass som sjunger för oss, bjuder på pepparkakor och lussebullar. Dessförinnan har barnen hört Selma Lagerlöfs ”Legenden om Lucia”. Den är lång men kan med fördel bli läst varje år ända upp i årskurs 6–7. Vi samtalar om godhet och hur vi kan hjälpa varandra, Lucialegendens budskap. Barn är mycket kloka och tar man sig tid som lärare att lyssna till deras ord, formas så småningom klassens egen värdegrund utifrån alla samtal. Kanske kan man tala om ett slags klassjäl. Hursomhelst behöver klassläraren ge utrymme och skapa rätt forum för att en god kamratanda ska kunna växa fram utan att det tar tid från kunskapsinhämtningen. Det gäller att ta tillvara de naturliga tillfällena, gärna med hjälp av årstidshögtidernas olika teman.

På många waldorfskolor världen runt spelas traditionsenligt tre gamla julspel (Paradisspelet, Födelse- och herdespelet samt Trekonungaspelet) från Oberuferer av kollegiets lärare. Julspelets folkliga karaktär tar vi med oss som ett komplement till den nutida bilden av världen. Med hjälp av julens budskap kan barnen ta till sig något av det som händer i världen, inte i en känsla av hopplöshet, utan förhoppningsvis med insikten om hur viktig kärleken är.

Fastans intåg ägnas i regel inte särskilt mycket uppmärksamhet i protestantiskt präglade samhällen. Här kan vi hämta inspiration från katolska länder och ställa till med maskerad. Ett passande tema i årskurs 1 är naturligtvis sagan. En färgsprakande karneval med prinsar och prinsessor, riddare, troll och andra fantasifulla skapelser samlar både barn och vuxna till fest. Roliga, rent av tokiga visor och verser får oss att skratta och väcker lusten att leka.

Påskhögtiden firar vi dels i en allvarlig stämning, dels i återuppståndelsens glädje. Påskharen besöker oss och ger barnen färgglada chokladägg i krukor med nysått gräs. Den kristna påskhögtiden har såväl med döden som med livet att göra. Ofta tenderar påsken i vår tid att inte ta upp döden. En berättelse som på ett osentimentalt sätt handlar om livets slut och pånyttfödelse kan ge underlag för djupare frågor om döden. Det är nästan ett tabubelagt ämne att tala om döden, men inom många barn finns stora frågor, som kanske inte alltid är så lätta att finna ett lämpligt forum för. Låter vi barnen samtala i en stämning av djupaste allvar, vördnad och respekt, kan det kanske bli en motvikt till alla förvrängda bilder av dödskallar, skelett och skräckfilmer som omger oss.

Före Valborg städar vi skolans omgivning. Rishögen brinner med stora lågor och vi sjunger in våren. Vi röjer bort det döda för att nytt liv ska kunna spira, en kvarleva från det gamla bondesamhället som vittnar om årstidskretsloppet. Barnen gläder sig åt alla vårlökar som nu slår ut i blom, lökarna som blev planterade en solig höstdag ett halvår tidigare. Tänk att löken som legat där i jorden hela vintern kan växa upp till en färgglad tulpan! Förundran över livet, vördnad inför växtkraften och glädjen över de vackra färgerna – det är någonting viktigt att uppmuntra och vårda i en skolklass och det kan med hjälp av årstidernas högtider förmedlas på ett naturligt sätt till barnen.

Läsårets sista högtid är skolavslutningen och barnen får både skriftliga omdömen och läsårsbrev. Skriftliga omdömen (kunskapsbeskrivningen) får numera alla skolelever, även i kommunala skolor, men läsårsbrev skriver nog bara waldorfskolornas lärare. Barnen som nu slutar årskurs 1 får under en högtidlig stund i det blomstersmyckade klassrummet ta emot sina skriftliga omdömen och läsårsbrev. I läsårsbrevet berättar klassläraren på ett positivt och framåtblickande sätt om barnets första år. En vers att lära sig utantill under sommaren får varje barn också (se årsverser kapitel 3.5). Förhoppningsvis kan versen beskriva något som barnet tycker om och som kan hjälpa barnet en liten bit vidare på sin vandring. Vi slutar läsåret likadant som vi började, med en ljus och glädjefylld fest. Det ska ju vara roligt att gå i skolan!

Bokstäverna

När den första formteckningsperioden är färdig är det dags att börja med de första bokstäverna. Nu kan barnen rita raka och böjda streck, deras skrivhänder har fått god övning i alla formteckningar. Det är lagom att gå igenom 2-3 bokstäver i veckan. En bra periodlängd är ungefär 4-6 veckor. Det betyder att hösten får två bokstavsperioder och våren 2-3 stycken.

Det spelar ingen roll i vilken ordning bokstäverna gås igenom. Att gå igenom bokstäverna helt i alfabetisk ordning tar dock bort själva överraskningsmomentet. Alfabetisk ordning kan sparas till klass 2, när de små bokstäverna ska repeteras. Sagan och bilden för varje bokstav kan däremot hänga samman med en viss årstid.

Här följer ett förslag på olika bilder till varje bokstav. (Bilderna finns i boken Waldorfpedagogik)

Vokalerna – inre, själsliga kvalitéer:

  • A – trygghetskänsla, kraft att se och verka framåt
  • E – självmedvetenhet, 
  • I – tillgång till en övre värld, en idealvärld
  • O – skapar en förbindelse med jorden, förankrar känslorna, realism
  • Å – förvåning och positivitet, sluten personlighet

Första bokstavsperioden, september (inför Mikaelitiden):

  • A – Soluppgång, Födelsedagssagan
  • K – kung
  • R – riddare (Riddare Göran)
  • H – häst (Riddare Görans häst)
  • D – drake (Mikaelitiden) 29/9

Andra bokstavsperioden, november:

  • M – munnen (på mångubben)
  • B – Björnen, Snövit och Rosenröd
  • F – fisken
  • G – gåsen (Mårten gås 11/11)
  • S – svanen
  • N – nissen (precis innan advent)

Tredje bokstavsperioden, januari – februari, vintertema:

  • I – istappen
  • V och W – vågen
  • U – uven
  • Y – yxan
  • E – ekorren

Fjärde/femte bokstavsperioden, april och/eller senare, vårtema:

  • C – cykel
  • J – jaguarsvans
  • L – linnéa
  • O – orm
  • P – papegoja
  •  – Quercus (ek)
  • X – saxen
  • Z – zick-zack (om blixten)
  • Å – Ä – Ö –  Tant gredelin (Å), tant grön (Ä) och tant brun (Ö)

Allitterationer:

  • Astronomen anar avlägsna aftonstjärnor.
  • Björnen bor i sitt bo
  • Bagare Bengt Bengtsson bakar bara bruna, brända bullar.
  • Betydligt bättre bullar bakar bagare Bergström bortom bergen.
  • Cecilia cyklar cirkuscykel och äter citron
  • Drakens drypande håla.
  • E
  • Fiskarna for fräsande framåt.
  • Greven grillar goda gäss gratis.
  • Hästen hoppar hela häckens höjd.
  • I
  • Jag jäktar ju jämt, jämrar jaguaren
  • Kungen knaprar klibbiga karameller.
  • Linnéan lever i skuggan.
  • Munnen mumsar mjuka mannagryn
  • Nissen naggar nyponet något.
  • O
  • Pampig polis på post i Paris, passar på säger stopp, till papegojans 
  • Querqus robur (Ek på latin)
  • Rid, riddare rid, rid till strid.
  • Se en seglande svan, svanen simmar stolt.
  • Trädet trivs i trakten
  • U
  • Våldsamt väller vita vågor vilt vid valrossens våta ö.
  • Sax med x som i kex.
  • Y
  • Blixten går i zick-zack.
  • Å
  • Ä
  • Ö

Varje vecka i bokstavsperioderna såg ut på följande sätt:

  • Måndag – Bokstavssagan
  • Tisdag – Rita bilden ur bokstavssagan
  • Onsdag – Förvandla bilden till bokstav, berätta ny bokstavssaga
  • Torsdag – Rita bilden ur bokstavssagan
  • Fredag – Förvandla bilden till bokstav

Från bild till begrepp tog det alltså 2 dagar. I början av året tänkte inga barn på att sagan innehöll en bild som skulle förvandlas till en bokstav. Årets sista bokstavsperiod visste alla det och försökte gissa vilken bild och bokstav det skulle bli.

Detta sätt är dock en smula tidsödande. I en klass tog vi en bokstav varje dag, både versal och gemen. Vi ritade en bokstavsbild och skrev en sida med både versal och gemen. Lagom till höstlovet var vi färdiga med alfabetet och kunde genomföra bedömnigsstöd i svenska. 

Vid några tillfällen skrev eleverna verser/sånger som de kunde utantill. 

Morgonlektion med bokstavsgenomgång

Bokstavssagan som barnen fått höra dagen innan repeteras. Så långt till vänster som möjligt på tavlan ritas bilden upp. (Ta för vana att alltid rita medan barnen tittar på, det gör dem säkrare med kritan att följa din process).

Nästa dag görs förvandlingen av bilden till bokstav (från vänster till höger). Det är bra med 2-5 steg. Avsluta morgonlektionen med en ny bokstavssaga. 

Genom att rita till väster och sedan göra förvandlingen tillhöger konsekvent lär sig barnen från början att man skriver från vänster till höger (utan att man för den skull behöver förklara med ord).

Till varje bokstav finns många verser, sånger och allitterationer, dessa passar bra att ta upp på den rytmiska delen av morgonlektionen. Mot slutet av läsåret kan snabba barn få skriva några av dessa verser och allitterationer i särskilda skrivböcker. 

Griffeltavlor

Innan man skriver några bokstäver i övningshäftena, övar man på griffeltavla. Ett visst antal bokstäver ska skrivas och godkännas av läraren innan häftet fås ta fram. På så sätt blir barnen säkrare och förstår vikten av att skriva snyggt utan en massa pekpinnar.  

Arbetsböcker

Välj gärna extra stora papper/böcker till bokstavsböckerna. På vänstra sidan ritas bilden och på högra sidan hela metamorfosen från bild till bokstav.

Som välskrivnings- och övningsböcker kan man ha något mindre format, ca A-4storlek.

Låt barnen skriva med kritor hela klass 1, spara färgpennorna till klass 2 när ni går igenom små bokstäver. Ev kan färgpennor användas när barnen börjar räkna. 

Blockkritorna används bara till bilder, aldrig till skrivning. Om barnen får skriva med blockkritor finns en risk att pennfattningen blir komplicerad.. 

Olika sätt att lära sig alfabetet på

För at alla barn ska få möjlighet att lära sig bokstäverna behövs en del knep och rik uppfinningsrikedom. Alfabetssången (melodi Blinka lilla stjärna) sjunger vi varje dag. När vi kan sången bra får till exempel flickorna sitta ner på vokalerna och stå upp på konsonanterna (pojkarna gör tvärt om). 

Modellera bokstäverna i bivax, baka bokstäverna som bröd, klipp och klistra med färgat papper, skriv bokstäver i sanden, gruset, snön, lek bokstavsscharader – det vill säga 2-3 barn får bilda en/flera bokstäver framför klassen,

Bokstavsbilderna  

Rita bilden för varje bokstav på ett papper i A4-storlek eller något större och sätt upp den (på sin plats i alfabetet) ovanför svarta tavlan. I nedre hörnan av bilden textas bokstaven. Dessa bilder kan följa med till både klass 2 och 3 och kompletteras med små bokstäver och skrivstilsbokstäver.

Bokstavssaga A

Den lilla ängelns resa till jorden.

Det var en gång en liten ängel, som hade sett allt som fanns att se i himlen. Då gluttade han ut mellan molnen, för han ville se om det fanns något annat att upptäcka.

Oh, ropade han, vad är det för något därnere, som är så stort och mörkt? Det stora därnere är världen, sa en ängel som var större. Får man komma dit ner?, frågade den lilla ängeln. Det kan man, svarade den stora ängeln, men vad skulle du göra därnere, därnere är det fortfarande mörkt och kallt och tomt och du skulle känna dig mycket ensam.

Titta nu då, ropade den lilla ängeln, världen blir mycket härligare, den blir alldeles röd och det sprakar så gult och lustigt omkring den. Får jag komma dit ner nu då?, men den stora ängeln svarade: Vänta lite till, det är för tidigt.

Den lilla ängeln såg hur det blå drog in i världen och när det blå mötte det gula, bildades det blågröna havet. Där i fanns musslor, maneter och bläckfiskar. Det röda blev en väldigt stor och vacker mussla och i den rymdes hela havet.

Får jag komma ner nu då?, frågade den lilla ängeln, men den stora svarade: Vänta lite till, det är ännu för tidigt. 

Den lilla ängeln såg att det kom fåglar till världen, de flög lekfullt genom luften, allt högre och högre upp mot solen. Den lilla ängeln fick stor lust att vara med i lekarna och återigen frågade den: Får jag komma dit ner nu då? Men den stora ängeln svarade: Vänta, det är för tidigt.

Allt fler djur kom till världen. I vattnet simmade fiskarna muntert omkring och på ytan simmade svanen och vid stranden stod hägern. Grodan kväkte på den gröna ängen och alla djuren i hela världen, lyste i de skönaste färger.

Den lilla ängeln kunde nästan inte vänta längre, men just då såg den något mycket märkvärdigt och vackert. Den såg hur alla fåglarna som fanns på jorden, spände en hög båge. Under bågen växte det träd och blommor, fjärilar flög från blomma till blomma, skalbaggar kravlade upp och ned på grässtrån och gräshopporna hoppade från det ena grässtrået till det andra. På marken kröp sniglar sakta och makligt.

Nu får jag väl komma dit ner frågade den lilla ängeln igen och nu svarade verkligen den stora ängeln: Ja, nu kan du bege dig dit ner, men därnere på jorden kan du inte vara en ängel, så om du vill dit ner måste du bli ett människobarn. Ge mig dina vingar, så ska jagförvara dem åt dig, till du kommer tillbaka. Men hur ska jag kunna komma dit ner utan vingar? frågade den lilla ängeln. Den stora ängeln svarade: Ser du den härliga regnbågen, det är bron som går från himlen ner till jorden. Ha det så bra därnere, lilla ängel och glöm inte att komma tillbaka igen!

Då steg den lilla ängeln ut på den färgglada bron och så vandrade den långsamt och försiktigt ned mot jorden. Själva jorden var fast, en stor elefant kom trampandes på den och gick förbi en stor sten där en ödla låg och solade sig. Elefanten frågade ödlan, vem är du? I vilket fall är jag mycket äldre än du, viskade ödlan och jag vet att precis när som helst kommer det ske ett stort under här på jorden. Det prasslade till och så var ödlan försvunnen. Elefanten vaggade med huvudet fram och tillbaka och gick långsamt vidare.

Någonstans på jorden fanns det en öken och där bodde ett alldeles ensamt lejon. En stor färgrik fågel flög över honom och ropade: Spring efter mig, så får du uppleva ett stort under. Lejonet reste sig och följde efter fågeln.

På en äng stod en ko och svängde med svansen, för att vifta bort flugorna. Men flugorna kom hela tiden tillbaka och de surrade runt kons öron. Följ efter oss! Sa flugorna, så kommer du att uppleva ett under. Kon tänkte att det är säkert ingenting viktigt, så hon åt vidare i lugn och ro och när hon var mätt följde hon efter flugorna i maklig takt.

I en stor skog låg en äng. I gräset låg ett rådjur och under en gran, en bit bort stod en hjort. Ytterligare en liten bit bort, smög en räv. En skata flög över ängen och ropade till djuren, spring efter mig, så får ni se uppleva ett under! Skatan flaxade före och djuren följde efter.

På kvällen möttes djuren i skogen. Björnen kom och brummade behagligt, hjorten stod alldeles stilla och rådjuret närmade sig tyst. Haren kom skuttande och ekorren kilade från gren till gren. En liten fågel drillade och sa: Kom, följ efter mig, så får ni uppleva ett under. Den lilla fågeln flög och alla djuren följde efter.

De kom strömmade från alla håll: elefanten, ödlan, rådjuret, svanen, grodan alla fåglarna och till och med fiskarna samlades i bäcken – och nu såg de undret. Det var ett litet barn som hade kommit ned från den ljusa bron och alla omringade barnet med glädje, för nu var världen färdig och alla var nöjda och lyckliga. Och det allra första ljudet som kom över lilla barnets läppar var A – vad vackert!  

Första skrivperioden i klass 1

Det bästa är om man kan skriva någonting som barnen redan kan utantill. Det kan vara en passande vers/sång till exempel. En riktig klassiker annars är ”Lille Pers vandring” som man först reciterar en tid innan det är dags för skrivning,

I klass 1 räcker det med att skriva en mening/morgonlektion, alltså ungefär 8-12 ord. Då hinner barnen forma varje bokstav snyggt och färglägga ordentligt. Precis som i de andra böckerna hör en bild till varje mening och ritas på andra sidan om texten. Först i klass 3-4 kan det vara lagom att ha både text och bild på samma sida, för yngre barn blir det bara kladdigt.

Barn som tar lång tid på sig att forma bokstäverna kan rita färre bilder.

En del barn kan ha svårt att se var orden slutar och börjar, då kan det vara bra med en punkt mellan varje ord: NU – GÅR – JAG – BORT – SA – LILLE – PER,

Trollkarlen i Räkneslottet.

Matematikundervisningen brukar vara lämpligt att ha som tredje period i klass ett, för första gången. 

Första matematikperioden

Varför just tredje? Jo den första perioden för terminen i waldorfskolans lägre klasser brukar vara formteckning. ”Kom i form” skulle man kunna uttrycka sig. Genom formen kommer vi samman igen och fokuserar på uppgiften. Handen får vänja sig vid att hålla kritan, vi får tillfälle att göra formerna på många olika sätt: med fötterna, när vi blundar, i snön, sanden, framlänges och baklänges. Efter formteckningsperioden kan det vara bra att fortsätta med den första bokstavsperioden. Nu vet alla vad rakt och böjt är och då är tiden inne för att skriva de första bokstäverna.

Någon gång i mitten av höstterminen är det dags för första räkneperioden. Som en hjälp i undervisningen är det bra att ha en ”ramberättelse”, det vill säga en historia med några färgstarka personligheter som via sagans bild presenterar ämnet för barnen. Här är det fritt fram för fantasin! Det är också fullt tillåtet att låna från andra sagor och berättelser och väva in lämpliga bitar.

Min berättelse handlar om en pojke och flicka som gått vilse i en stor skog. I en glänta ser de en stor ihålig stubbe och när de kryper in i den ramlar de ned, likt Alice i Underlandet. De flyger genom rymden och kommer till landet östan om solen och västan om månen. Ett stort blått sagoslott med tinnar och torn reser sig upp på en hög kulle. Eftersom de rest så länge och är både hungriga och törstiga klättrar de upp till slottet och knackar på den stora porten. I slottet bor en trollkarl. Han blir så glad att få besök, det var länge sedan någon hittade till honom. Pojken och flickan är nyfikna och frågar om inte trollkarlen kan visa dem runt. På så sätt inleds berättelsen om talens mysterium. De går från port till port som trollkarlen öppnar, de får se vackra ädelstenar och strålande stjärnor, men också sig själva. Bakom portarna döljer sig ”dagens bild” men också annat som våra vanliga (arabiska) siffror och de romerska siffrorna, dikter och sånger.

Trollkarlen och barnen går in i världen som öppnar sig bakom varje port. Barnen visas runt i siffrornas värld, tar oss med på spännande äventyr och roliga lekar. Det viktiga är att talens kvalitet förmedlas, att barnen får en känsla för vad siffran 5 står för, att 5 är större än 4 men mindre än 6.

Som lärare kan man ställa frågor som: Vad tror ni hände sen? Hur gick det här till? etc. och fortsätta berättelsen utifrån barnens svar. På så sätt är barnen också delaktiga i berättandet och får styra utvecklingen. 

Den allra första morgonlektionen gör vi oss en utförlig bild av hur slottet ser ut, sedan ritar vi huvudpersonerna och därefter är det dags att öppna första porten. Det är bra om det kan gå en eller två dagar mellan varje port. Då hinner barnen ta med sig bilden av talet i sömnen och själva begreppet (siffran) kommer därefter. Från bilden och till begreppet – en naturlig takt för barn att lära sig nya saker.

Använd gärna griffeltavlor och öva innan talbilderna/siffrorna ritas i böckerna. 

Den rytmiska delen under en räkneperiod kan göras både spännande och fartig. Förutom alla ramsor där vi betonar på två, på tre och så vidare, går det även att ha lugna stunder, sittandes i en ring på golvet och räkna med kastanjer, bönor eller dylikt. Ett roligt projekt är att under hösten plocka en stor korg full med kastanjer – de kommer väl till pass i räkneövningarna.

Utan att nämna begreppet gångertabell, gör vi oss bekanta med rytmen i tabellerna. Vi räknar gåendes i ring t.ex. tvåans tabell upp till 20: 1, 2, 3, 4, 5, 6 ….osv 

Samma räkning gör vi stående två och två mot varandra (här fyrans tabell)

Klara färdiga klappa ihop egna händerna

  • 1 – händerna på huvudet
  • 2 – händerna på skuldrorna
  • 3 – armarna i kors över bröstet
  • 4 – klappa i kamratens händer
  • 5 – händerna på huvudet…. Osv upp till 40.

Under en riktigt rörlig rytmisk del innan morgonlektionens arbetsdel, får barnen utlopp för sin energi och kanaliserar den i att räkna med hela kroppen och inte bara huvudet. Det verkar också som den tysta räknestunden sedan verkligen kan vara tyst!  

Ett gott råd är att koncentrera sig på talbilderna den första räkneperioden och endast ha huvudräkning – men med alla fyra räknesätten. Den andra räkneperioden passar bra att introducera de fyra räknesätten och räkna de första talen i räkneböcker. Naturligtvis fortsätter man med huvudräkning (de gör man för övrigt alla räkneperioder).  Efter den andra räkneperioden är det dags för bedömningsstöd. Det brukar bli lagom till höstterminens avslutning.

Det här var vad som visade sig bakom varje port i räkneslottet:  

  • Den första porten.
  • Bild: Solen (cirkeln som bild för helheten), självporträtt/människan – jaget
  • Vad finns det bara ett av? Mig själv, jorden, solen
  • Den andra porten.
  • Bild: Ying och yang (ljus och mörker)
  • Vad finns det bara två av? Ögon, öron, händer, fötter, dag och natt, pojke – flicka, vänster – höger, marschmusik
  • Den tredje porten.
  • Bild: Trehörningen/triangeln – som ädelstenen turmalin
  • Vad finns det bara tre av? Kropp-själ-ande, Gud Fader – hans Son – och den Helige Ande. Huvud – kropp – lemmar, tanke – känsla – vilja, valsmusik 
  • Den fjärde porten.
  • Bild: Fyrkanten
  • Vad finns det bara fyra av? Vädersträcken, årstiderna, elementen, Lejonet (Henning Andrersens berättelse), shottis
  • Den femte porten.
  • Bild: Femstjärnan, Människan 
  • Vad finns det bara fem av? Rosväxt i genomskärning tex äpplet, handens fem fingrar 
  • Den sjätte porten.
  • Bild: Sexstjärnan, 6-hörniga biceller
  • Vad finns det bara sex av? Liljeväxt i genomskärning, snöstjärnor, bergskristaller
  • Den sjunde porten.
  • Bild: Sjustjärnan, Människan med vingar (ängeln)
  • Vad finns det bara sju av? Veckodagarna, tonerna i skalan
  • Den åttonde porten.
  • Bild: Åttastjärnan (två fyrkanter)
  • Vad finns det bara åtta av? Vädersträcken: S, N, Ö, V, SO, SV, NO, NV 
  • Den nionde porten.
  • Bild: Niostjärnan
  • Vad finns det bara nio av? Graviditeten – 9 månader
  • Den tionde porten.
  • Bild: Sina egna händer med tio fingrar
  • Vad finns det bara tio av? Fingrar och tår, Budorden
  • Den elfte porten.
  • Bild: Elvastjärnan, läxa: rita stjärna med flest spetsar!
  • Vad finns det bara elva av? Primtal – kort genomgång av det.
  • Den tolfte porten.
  • Bild: Tolvstjärnan (tre fyrkanter)
  • Vad finns det bara tolv av? Månaderna, siffrorna på klockan
  • När porten öppnas är det bra om förväntan, förundran, nyfikenhet och entusiasm får ledsaga barnen in i berättelsen. Det viktiga är inte att själva berättelsen är lång och fantastisk, det viktigaste är att talkvalitén får lysa. 

De fyra räknesätten

I klass 1 har man 1-2 räkneperioder under hösten. Då berättar man om talen så att barnen får en god bild av själva talkvaliten för varje tal. Man koncentrerar sig på huvudräkning och gör många lekar, räkneramsor och sånger. Om man hinner med två räkneperioder under hösten kan den andra perioden få vara en repetition av den första. Genom att gå långsamt och grundligt fram får barnen en möjlighet att befästa talkvalitéerna – då blir det lite enklare att räkna!

På vårterminen i klass 1 har man 2-3 räkneperioder. Den inledande perioden är det lämpligt att ordentligt och metodiskt gå igenom de fyra räknesätten. (Här kan man ta hjälp av Henning Andersens saga Lejonet och Pojken med äppelbitarna). Barnen har en taluppfattning och behöver nu få en bild för varje räknesätt. Det är lämpligt att varje räknesätt får minst en vecka. Den andra och/eller tredje räkneperioden under våren kan vara repetition. Mot slutet av klass 1 kan barnen få räkneböcker och ”räkna på riktigt”, som några matematikintresserade barn en gång uttryckte i min klass. I klass 1 är det bra om barnen skriver av hela talet ett par dagar, det kan man däremot delvis upphöra med i klass 2 (se vidare räkning i klass 2).

Berättelsen om de fyra räknesätten.

Den här berättelsen bygger på en dansk waldorfpedagogs räknesaga. Jag har också lånat sagomotiv och lagt till några barns kommentarer.

Dag 1

Det var en gång en bonde som bodde på en gård med sin fru och sina barn. På gården fanns många djur och bonden och hans fru arbetade varje dag med att sköte om alla djur och bruka jorden. Varje vår såddes vete som fick växa i solens ljus under sommaren. På hösten skördades vetet och kördes till mjölnarens kvarn. 

Bonden plöjde sin åker, gödslade, sådde och skördade.

En höst hade skörden blivit alldeles särskilt god. Vetesäckarna fick nästan inte plats i ladan. 

Nu måste jag börja köra säckarna till mjölnaren, sa bonden. 

Bonden selade sin häst och spände för vagnen. Han lastade i lika många säckar som han hade fingrar på sina händer – just det, 10 stycken.

Vägen till kvarnen var lång och slingrig. Hästen fick ta i ordentligt för att komma upp för de branta backarna. Precis innan kvarnen fanns en å med en gammal gisten bro. Den ena sidans räcke hade ramlat. För att bron inte skulle rasa, delade bonden upp säckarna så att hälften lämnades kvar och hälften kördes över bron. Bonden gick av vagnen och höll sig i räcket när han gick över bron. 

Kvarnen låg på en liten höjd. Här kunde vindarna lätt få fart på de stora väderkvarnsvingarna. Mjölnaren kom ut och hälsade bonden välkommen. De hjälptes åt att lossa vetesäckarna utanför väderkvarnen. Sedan körde bonden tillbaka till sin gård.

Det bästa är om man kan rita medan man berättar. Gör lite enklare skisser som färgläggs senare. Först ritar du bonden och hans häst med alla vetesäckarna längst till vänster på tavlan, sedan den slingriga vägen fram till bron som får vara i mitten (bron är det viktigaste i berättelsen eftersom den är bilden för begreppet =), längst till höger, på en liten kulle ritar du väderkvarnen. Denna bild på svarta tavlan får sedan vara kvar hela veckan – då har du tid att göra den riktigt fin och barnen får inspiration att genom efterhärmning vara lika noggranna.

Barnen får rita bonden, hästen och vagnen med alla 10 vetesäckarna på ett dubbelt uppslag (till vänster).

Dag 2

Tidigt nästa morgon körde bonden till kvarnen igen. I vagnen låg 10 vetesäckar. Det var en härlig dag och medan hästen travade längs vägen satt bonden och visslade (vi visslar bondens låt). 

Precis innan bonden kommit fram till bron över ån, låter han hästen dricka lite vatten. Själv sätter han sig på en sten och funderar.

Nu har jag 10 säckar i min vagn. Igår lämnade jag 10 säckar. Jag har alltså lika många säckar med mig idag som jag lämnade igår. Bonden tittade på den gamla slitna bron. Den där bron ser ut som riktigt räknetecken. Tecknet som visar ”är lika med” – här finns 10 säckar och tvärs över bron finns 10 säckar.

Barnen får rita färdigt bonden, hästen och vagnen med 10 vetesäckar på ena sidan bron och de tio vetesäckarna vid väderkvarnen på andra sidan. Ån med bron ritas i mitten av bilden.

Som räkneövning gör vi sedan med kastanjer/bönor (ej med siffror än) vad som ”är lika med” 10.

1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1=10

1+1+1+1+1+1+1+1+1+2=10

5+5=10

6+4=10

och så vidare. Hur många kombinationer kommer vi på? Barnen lägger upp kastanjer på sina bänkar, räcker upp handen och får gå fram och rita upp sitt ”tal” på tavlan. Var inte för snabb med att gå över till siffror. Barnen behöver lära sig bilden för talen ordentligt först. Däremot är det klokt att använda tecknet = 

Som lärare berättar vi så att en bild uppstår hos barnen, sedan får de ”sova på saken” och nästa dag eller efter ytterligare en dag förvandlar vi bilden till ett begrepp. 

Stressas begreppen fram, låter man inte barnen vara i bildens värld tillräckligt länge, kommer garanterat flera barn med lite långsammare inlärningsförmåga att tappa den röda tråden. Hur länge man skall stanna ”i bilden” går dock inte att säga, det gäller att ha ett visst tempo också i undervisningen och inte ”somna in”. Sjunker hastigheten under styrfart, tappar man de snabbaste eleverna – de tycker helt enkelt det går för långsamt. En ganska god riktlinje i klass 1 borde vara: 1-3 dagar efter bilden kommer man till begreppet – men som sagt ibland kan det behövas längre tid…

Dag 3- 5

Vi fortsätter med ”är lika med”. Barnen får möjlighet att rita färdigt bilderna och öva många gånger med bönor och kastanjer. För att göra räkneövningarna varierade kan man ibland sitta i bänken, ibland på golvet i en ring och ibland kan barnen arbeta tå och två. 

Vecka 2 dag 1

Oj, vad många vetesäckar bonden kört till kvarnen! Nu måste mjölnaren ställa säckarna på hyllorna så att det blir ordning. Han lyfter upp två säckar på en av de översta hyllorna. På nästa höga hylla placerar han en säck. Phu, det var tungt, mjölnaren torkar svetten ur pannan. På de nedre två hyllorna lyfter han upp tre säckar på den ena och fyra säckar på den andra. 

(medan jag berättar ritar jag upp en hylla som ser ut som ett plustecken av kraftiga bruna träbjälkar, där säckarna ritas in)

Mjölnaren arbetar hela dagen med att ordna säckarna så att han kan börja mala vetet sen.

Barnen ritar en hel sida med fyra hyllor som i ett plustecken. Sedan placerar de så många säckar de vill på varje hylla (man måste kunna se hela säcken).

Dag 2-5

Nästa dag börjar vi med att göra plustal. Eftersom bonden har fyra hyllor (det passar så bra till just plustal) gör vi likadant med bönor och kastanjer. Vi ritar upp ”plushyllor” på tavlan och hjälps åt att räkna.

Vecka 3 dag 1

Nu har mjölnaren ordnat alla sina vetesäckar. Nu är det dags för att mala vetet. En sådan tur att det är en riktigt blåsig dag. De stora väderkvarnsvingarna snurrar fort. Vetesäckarna töms en efter en. Mjölnaren öser med en skopa ur säcken (jag ritar på tavlan) och säcken blir långsamt allt tommare och sjunker ihop. Till slut ligger den tomma säcken på golvet alldeles platt (som ett minustecken).

Barnen ritar mjölnaren som öser ur en säck som är nästan full, sedan en säck som är halvfull och till sist en påse som ligger platt på golvet.

Dag 2-5

Vi övar minus och utgår ifrån vad vi har kvar. En rolig lek är att gissa hur många barn som gömt sig. Ett eller två barn får gå ut ur rummet. Vi som är kvar räknar hur många som sitter i ringen och bestämmer hur många som skall gömma sig. ( det är så roligt att krypa in i garderober och skåp när man är liten.) De/den som varit ute kommer in och säger hur många som finns kvar, hur många som saknas samt vad de heter. 

På samma sätt kan barnen arbeta två och två med bönor eller kastanjer. Den ena blundar och den andra tar bort ett visst antal som skall räknas ut. 

Huvudräkning inleder varje räknestund. Uppfinn små räknehistorier med minustal inlagda.

Exempel på en liten minushistoria:

Lisa har tio kulor i sin ficka när hon går hemifrån. På skolgården hoppar hon hopprep och när hon kommer in i klassrummet har hon bara åtta kulor kvar. Hur många har hon tappat? På rasten spelar hon kula och när rasten är slut har hon sju kulor i fickan. Hur många kulor förlorade hon? 

Såhär i början av räknesätten är det bra att koncentrera sig på ett räknesätt i taget, men sedan kan man naturligtvis blanda alla räknesätten i huvudräkningen.

Vecka 3 dag 1

Mellan kvarnstenarna mals vetekornen till pyttesmå vita ”korn” – mjöl. Mjölnaren mal hela dagen. Det fina vetemjölet fyller sakta nya säckar. Utanpå säckarna finns kvarnen på bild, där under står: ”VETEMJÖL”.

Om man har ett förstoringsglas och tittar på mjölet – hur många ”mjölkorn” blir det av ett vetekorn?? Väldigt många!

Barnen ritar kvarnen med vingarna.

Dag 2-5

Jag berättar för barnen att förr i tiden användes väderkvarnsvingarna (som ett x) som tecken för gånger – när någonting ökade i snabb takt. Nu för tiden använder vi oss av muttern i mitten av väderkvarnsvingarna, som tecken för multiplikation.

Eftersom gångertal kan upplevas mer abstrakt än plus- och minustal behöver man verkligen befästa multiplikationen hos barnen. 

Det är nu vi börjar med gångertabellerna. Först går vi dem (upp till tabell 5 brukar vara lagom i klass 1, men självklart kan man gå ända upp till 10’ans tabell om man vill).

Om vi till exempel går treans tabell blir det: steg, steg, hopp, steg, steg, hopp osv medan vi räknar 1, 2, 3 osv.

När vi gått och hoppat tabellerna så att de börjar ”sitta i ryggmärgen”, finns det 1 000 fler sätt att öva på! I klass 1 gör vi inte så avancerade övningar, de tar vi till i klass 2!

Men här kommer några förslag:

*Alla sitter i sina bänkar och klappar i händerna eller på bänklocken.

*Stå på stolarna och klappa händerna

*Stå på bänkarna och klappa/stampa

*Sitt på stolarna med fötterna på bänkarna och lyft fötterna och benen (jobbigt!)

*Ligg på mage på bänken och klappa i händerna

och så vidare….

*2’ans tabell kan marscheras i tvåtakt

*3’ans tabell kan dansas i tretakt, vals

*4’ans tabell kan dansas i fyrtakt, schottis

*Växla mellan att gå i ringen och gå på led – dansa jenka!

Man kan också hitta på och utveckla speciella rörelser för varje tabell.

Gångertabellerna är outslitliga i klass 1 och 2. De kan man öva fram och tillbaka i ständigt nya varianter: ensam, tillsammans med en eller flera och i stor grupp i ringen. Ju vildare, tokigare och ju mer högljutt det blir – desto mer samlat, tyst och koncentrerat kan man hålla huvudräkningen och uppgifterna med bönor och kastanjer. Låt det bullra när ni övar gångertabellerna, låt taket nästan lyftas och när du hör första frågan ”om det inte är dags att ta fram böckerna nu” – håll på lite till! Fysiskt trötta och svettiga barn räknar bäst, är min erfarenhet! Dessutom bättrar man på sin egen kondition… För mig har just gångertabellerna blivit lite av gymnastikpass – vilket räkning egentligen är, men då kanske framförallt hjärn-gympa.

Vecka 4 dag 1

Nu är allt vete malet och bagaren kommer till mjölnaren för att köpa mjöl. Hos bagaren bakas både bröd och kakor. Bageriet har hyllor med bondbröd, limpor, syltkakor, muffins, sockerkringlor och många andra sorter (barnen brukar vara pigga på att komma med förslag!).

Dagens bild föreställer bagaren bland sina bakverk i bageriet. 

Dag 2

Bondens fru har födelsedag och skall få en riktigt fin tårta. Bonden går till bagaren och köper en god gräddtårta med jordgubbar. På födelsedagskalaset tar bonden en kniv och skär en tårtbit till sin fru och till alla gäster. 

Dagens bild föreställer bonden som skär upp en tårtbit till sin fru.

Dag 3-5

Vi delar på olika antal bönor och kastanjer. Vi dansar och sjunger ”Dansa en och en, dansa en och en, dansa alla, dansa alla, dansa alla i en ring”, ”dansa två och två” osv.

Addition.

Mineraliska världen, pärlan. En bergskristall/pärla växer av addition. Räknesätt med en flegmatisk kvalit+e. Räkna omvänd addition: Vad är 14? Är det 7+7?

Subtraktion

Växtvärlden. Eterlivets nödvändighet att göra sig av med rester/avfall. Bild: musslan som bäddar in pärlan.

För att bromsa upp subtraktionen kan man ta steg för steg: 8-3=5-2=3

Multiplikation

Djurriket. Blastula-gastrulabilningen, celldelningen

För att bromsa upp: vad är det för tal 8 finns 7 gånger i?

Division

Jaget. Vad är 15 äpplen delat med 3 personer?

Sista räkneundervisningen i klass 1 och tysta räknestunder.

Nu har vi gått igenom de fyra räknesätten. Kanske behövs utöver de fyra veckorna ytterligare 1-2 veckor för att göra färdigt bilder och öva till exempel huvudräkning.

Nästa räkneperiod i klass1 börjar med att ni minns tillbaka på historien om bonden, mjölnaren och bagaren. Kanske ritar ni något till berättelsen, men framförallt räknar ni nu! Skriv upp tal på tavlan som barnen får skriva av i sina böcker och ha ”tyst räknestund” varje morgonlektion efter den rörliga delen.

En tyst räknestund (och då ska det verkligen vara tyst!) som kommer efter den rytmiska delen, kan i slutet av klass 1 vara ungefär 10 – 30 minuter lång. Det är viktigt att alla har tillräckligt med tal att räkna och att de flesta verkligen förstått hur de ska göra. Så fort de snabbaste eleverna räknat slut på talen och/eller fler än 2-3 barn inte förstår ordentligt blir det genast pratigt och kanske omöjligt för en del barn att räkna vidare själva. Genom att bryta lite före eventuella oroligheter får du som lärare möjlighet att berömma barnen för att de varit så duktiga att räkna på egen hand. 

Disciplinen under den tysta räknestunden ska vara tydlig: Det är bara tillåtet att prata med läraren – inte ens viska till kamrater går an dessa ”tysta minuter”. Ju tydligare och tystare räknestunder ni har redan från början, desto större chans får ALLA barn att räkna koncentrerat.

I klass 1 grundläggs klassens lektionsstruktur, luddiga regler och okonsekventa lärare gör undervisningen obegripbar för många elever. De lärare som kommer till klassen får svårt att ”baxa upp tåget på rälsen” igen, det vill säga en lektionsstruktur som spårat ur är jobbig för alla – både elever och lärare. Kräv därför aldrig längre tysta stunder än du VET att barnen klarar av!

Undervisningen i främmande språk under de första åren

Språklektionerna i engelska, tyska/franska/spanska ligger oftast mitt på dagen, efter morgonlektionen. Det går att undervisa de 2 språken (engelska + något av tyska/franska eller spanska) varje vecka eller i perioder om ca 4 – 6 veckor.

Det gäller att förlösa språken ur abstraktionen och föra dem tillbaka till det konkreta. Det låter sig göras genom:

*upplevelsen och medvetenheten om ljudkvalitéerna hos konsonanter och vokaler.

*språkbilderna; i de olika språken finns en frusen bildvärld som en gång varit levande och konkret vilken kan återupptäckas.

*strukturen; en ständig medvetenhet om de olika ordklasserna i förhållande till människans väsen, i tanken, känslan och viljan. Exempel: upplysning (substantiv), det blir ljust (adjektiv), och det lyser upp (verb). Det går från huvudet genom hjärtat och ut i lemmarna.

Detta innebär en kontinuerlig övningsväg för läraren!

Välj alltid, för landet, karakteristiska exempel i dikter och berättelser, även på det mest elementära stadiet. Undvik översättningar.

Språket har sitt ursprung i det konstnärligt vilje mässiga elementet och är buret av det rytmiska. Därför hör sång, recitation och talövningar till varje språklektion.

I människan, språket och världen har samma skapande krafter varit verksamma. Konsonanterna i sin plasticitet avbildar den yttre världen. Vokalerna, sjungbara och musikaliska ger uttryck för människans inre. Människan, världen och språket hör ihop, genom sitt gemensamma ursprung går det mot nya framtidsmöjligheter.

I människans ursprung ligger möjligheten till nytt skapande inom språket, som diktare (Dichter – förtätare) och poet (poiëtes – skapare). Våra språk har på många sätt blivit mer abstrakta, intellektuella och fattiga. Rudolf Steiner menade att vi måste komma fram till ett helt nytt förhållande till språket, bort från det abstrakta, intellektuella och tillbaka till det bildmässiga och konkreta.

Språket är förankrat i vårt rytmiska system och bärs fram av andedräkten som växlar mellan ytter- och innervärld. Ordet måste stiga upp ur tystnaden om det ska förnimmas och vara verksamt. Vi bär språket genom att lyssna och genom efterhärmning. I varje människa bor språksinnet. Genom tillgången av ett rikt, konstnärligt språk kan jagets utveckling främjas.

Språket utvecklar personligheten och är också vårt viktigaste sociala redskap.

Språket hör mitten till och är förankrat i känslan – vi förstår med vårt rytmiska system.

En språktimme ska vara omväxlande och förmedla något av folkets och landets egenart och väsen tillsammans med språket. Människor och seder beskrivs, karakteristiska sånger och lekar gås igenom, gärna med inslag av korta humoristiska betraktelser. (För urval: Herbert Hahns Språklig valörer).

Grammatiken lärs in genom aktivt övande, barnen hittar själva på exempel. Endast reglerna skrivs ned för att minnas. Humor livar upp!

En språktimme får gärna vara livlig, särskilt på lågstadiet, och ha många olika element, men den ska alltid börja och sluta i stillhet. Det är bra att ha en alldeles speciell ritual i både början och slutet med verser, rytmer och sånger.

Bör finns med på språktimmarna:

*sånger , dikter och talövningar

*vädret (engelskundervisningen)

*kroppsdelarna

*lekar

*korta berättelser

*saker som finns i rummet, färgerna, veckodagarna, månaderna etc.

*riktningar: uppåt/nedåt, framåt/bakåt etc.

Att vara förälder en waldorfskola

Alltsedan friskolereformen infördes i Sverige 1992 är det möjligt för föräldrar att välja waldorfskola till sina barn utan att det kostar något extra. Så är det inte i många andra länder där waldorfskolorna endast får lite eller inget ekonomiskt stöd alls från staten. Föräldrar gör stora uppoffringar i de länder där elevavgifterna är höga och waldorfskolorna försöker i möjligaste mån anpassa avgifterna efter familjernas ekonomiska situation. Få waldorfskolor är rikemansskolor, de flesta föräldrarna är snarare en engagerad medelklass. Undersökningar visar att de ofta har mer akademisk utbildning än genomsnittet. Men waldorfskolor finns också i utsatta områden i till exempel Bangladesh, Sydafrika och Brasilien och även i storstäder i USA där föräldrarna har begränsade möjligheter att delta i skolans liv. De här skolorna finansieras delvis genom bidrag från engagerade gåvogivare och biståndsprogram eller som i USA genom lokala myndigheter.

Idag finns ett 40-tal waldorfskolor i Sverige. Varje skola är en självstyrande enhet och i högsta grad beroende av föräldrarnas engagemang. Det är en självklarhet att föräldrarna är med och styr skolan. På så sätt känner också deras barn ett naturligt ansvar för skolan, till exempel är förstörelse och klotter ovanligt. Föräldrarna hjälper ofta till med städning, upprustning och gemensamma aktiviteter för att samla in pengar till klassresor, byggnationer och biståndsprojekt. De flesta skolor har aktiva föräldraföreningar som tar del i skolans verksamhet och ordnar fester, basarer och olika arrangemang som kommer eleverna till del.

Som waldorfskoleförälder förväntas man aktivt ta del i barnens skolgång. Det är inte ovanligt att föräldrar hjälps åt med barnpassning för att alla som vill ska kunna delta i föräldramöten och andra aktiviteter. De föräldrar som har möjlighet brukar ibland besöka sina barns klasser eller följa med på utflykter och skolresor.

Klassläraren känner oftast stort stöd från föräldrarna vilket ger ett öppet och tillitsfullt samtalsklimat skola/föräldrar. Det är viktigt att skolan är transparent för föräldrarna. Även om inte övergripande, rent pedagogiska lösningar diskuteras ska föräldrarna alltid ha möjlighet att ta upp och samtala om sina egna barn och vara delaktiga i beslut som rör dem. Här har Skollagen 2011 och Lgr 11 hjälpt till att förtydliga både föräldrarnas och skolans rättigheter och skyldigheter.

Historiskt var föräldrarollen i waldorfskolan än mer uppoffrande eftersom man var tvungen att bidra såväl ekonomiskt som med arbete och tid. Denna pionjärfas betraktas ibland som glamorös men präglades också av betydande kompromisser i familjelivet. I dagens mer etablerade situation med skolpengsfinansiering ligger behovet av föräldraengagemang mer på ett annat och kanske än viktigare plan. Föräldrarna ska så långt det är möjligt stötta skolans grundläggande undervisningsmål vilket konkret innebär att gestalta barnens fritid så bra som möjligt. Genom att reducera skärmtiden, uppmuntra till fri lek och rörelse, undvika alltför stressade fritidsscheman och garantera bra mat och tillräcklig sömn skapar föräldrarna goda förutsättningar för skolans arbete under dagtid. Just sömnen är något som waldorflärare ofta lägger stor vikt vid, många barn lägger sig alltför sent och kommer inte fullt utsövda till skolan. Det bästa är om lärare och föräldrar gemensamt kan tala om och gestalta barnets situation ur ett helhetsperspektiv. Det som sker på fritiden ska stå i samklang med arbetet i skolan.

De ”bästa” föräldrarna är dock inte de som säger ja till allt, utan de som frågar ”varför?”, ”motivera!” och ger rättvis kritik och beröm och aktivt understödjer lärarens och skolans arbete med barnen.

Ett problem som naturligtvis även waldorfskolorna dras med är att många föräldrar inte har ork, tid eller lust att engagera sig på ett djupare plan i elevernas skolgång, och i praktiken är frånvarande som resurs. Även om föräldrarna i waldorfskolor generellt sett är mer välutbildade och engagerade i sina barn finns sådana grundläggande samhällsproblem naturligtvis även i waldorfskolorna.

Verser

Här följer dikter, verser rim och ramsor som jag använt under årens lopp. Tyvärr vet jag inte författarnas namn på flera alster.

Gud är ett inte helt enkelt ord att ha med i verser/dikter. Därför kan det vara bra att ”neutralisera” språket och ersätta ordet Gud med till exempel liv. För mig blir det ett pragmatiskt sätt att kunna recitera/skriva. Jag har i endel fall bytt ut ordet Gud och ersatt med liv.

Många av verserna och dikterna har jag också använt som årsverser.

Vad är en årsvers?

I de lägre årskurserna får varje elev en vers som ett komplement till läsårsbrevet/skriftliga omdömet. Klassläraren skriver själv eller väljer en vers som hon tycker passar barnet. Kanske har barnet haft socialt svårt under läsåret och behöver få mod att knyta kamratkontakter eller kanske någon visat svag empatisk förmåga och skulle behöva utveckla ett större intresse för hur andra har det. Varje människa har någonting att utveckla vidare! Det finns en riklig skatt att hämta passande verser och dikter ur, poeter som Erik Axel Karlfeldt, Pär Lagerkvist, Harry Martinson, Nils Ferlin, Edith Södergran är bara några i raden. På sätt och vis blir barnets årsvers en ”spegel” av vad som behövs i den inre utvecklingen, en konstruktiv, positiv och framåtblickande vägvisare. Talesättet ”en bild säger mer än tusen ord” skulle kunna gälla för innehållet i en dikt också. Vem har inte fascinerats av Tomas Tranströmers poetiska bildspråk (mer om årsverser i boken Waldorfpedagogik).

Morgonspråk

Klass 1-5

Se solens kära ljus

Det lyser upp min dag,

Och själens andemakt

Ger mina lemmar kraft.

I solens ljus och glans

Jag vörda vill, o Gud (alternativt: jag vörda vill allt liv)

Den män’skokraft som du/det

Har nedlagt i min själ.

Den kraft som gör att jag

Med glädje och med iver

Kan arbeta och lära.

Du skänker ljus och kraft!

Så strömmar och till Dig/det

Min kärlek och mitt tack!

                                           Av Rudolf Steiner

Klass 5/6 – 12

Jag skådar ut i världen

Där solens strålar lysa

Där dattens stjärnor gnistra

Där tunga stenblock vila

Där växter livfullt spira

Där djuren liv förnimma

Där männ’skan i sin själ

Åt anden boning ger.

Jag skådar in i själen

Som lever i mitt inre.

I världens rymd därute

I själens djup här inne

Där väver gudaanden/livsanden

I solens och i själens ljus.

Till dig som är Guds ande/allt liv

Jag vänder mig och ber

Att i min själ må växa

Välsignelse och kraft

Till arbete och kunskap.

                                         Av Rudolf Steiner

Religionsvers

I rymdens klara solljus

Som bringar jorden kraft,

I gröna växters väsen

Som tränger upp ur djupen,

I alltets vida vidder

Där stjärnorna har boning,

I varje männskoöga

Där sinneskrafter väver,

Guds skaparmakt jag anar.

Den framstår uppenbarad

I klarhet för min ande.

Med den mitt hela väsen

I själens grund sig enar, 

Att jag i jordestoftet

Själv måtte bliva ande.

                                       av Rudolf Steiner

Avslutande religionsvers

Först när jag tänker ljusa tankar 

lyser min själ.

Först när min själ lyser

Är jorden en stjärna.

Först när jorden är en stjärna,

Är jag i sanning en människa.

                                              av Herbert Hahn?

I A Å – koncentrationsövning med eurytmirörelser

Ljust skall mitt huvud bli.

Med fötterna står jag på marken.

Glatt blir mitt hjärta då.

Avslutningsvers klass 1 – 6

Runt omkring mig är många väsen.

Runt omkring mig är många ting.

I mitt hjärta djupt därinne,

Jag Guds/livets ord kan finna.

Bäst kan det tala, när människor alla,

När allt som lever jag älska kan.

Tack kära jord

Tack kära jord

För gräset och för säden,

För blommorna och träden,

För allt som gror och spirar glatt,

För ljuset i den mörka natt.

Tack kära jord

För stugan du ger fäste,

För lärkan du ger näste,

För masken som har bo hos dig,

För källan klar som svalkar mig.

Tack kära, snälla jord!

Människan

I hjärtat väver känslan,

I huvudet lyser tanken,

I lemmarna lever viljans kraft.

Ljus som är vävande,

Vävande som stärker,

Styrkan som ger ljus.

Det är människan.

Årene du har

År er som strenger 

På ditt instrument

Jo flere du har 

Jo mer vakker musikk 

Kan du spille

År er som stjerner 

På din kveldshimmelen

Jo flere som omgir deg 

Jo mer glans er det 

På din livsvei

Årene er smykker

Til din Sjel

(Kjell Helge)

Höst

Jag vill, jag kan, 

jag ska nå fram!

Jag stadigt står 

och upprätt går.

kan tala högt, 

med vacker röst. 

för jag har mod, 

på denna jord.

Mikaelspråk 1

Välkommen september med gåvor och frid,

Det mognade årets välsignade tid.

Vi bringar vad hjärtat och året har bäst,

Och nu skall vi fira Sankt Mikaels fest!

Mikaelspråk 2

September är här

Med frukter och bär.

Nu kommer den tiden 

När Mikaelstriden

Skal föras

Och draken förgöras.

Mikaeltid

Var glad när faran väger

Den inre kraft du äger.

Med vilja god

Och frejdigt mod

Till slut du vinner seger.

                                    Av Björnstierna Björnsson

Gotisk Mikaelhymn

Mikael, höge mäktige himmelsfurste.

Du som frambär Kristi Konungens

Höga, gyllene glans.

Heligt är ditt namn, o Mikael,

Vem är som Gud.

Medeltida Mikaelhymn

Mikael, du änglaskarors furste,

Av eld är din gestalt

Och underbar är din skönhet.

Ty utan kroppslig tyngd

Vandrar du genom världens vidder

Och uppfyller allskaparens bud.

Mäktig visar du din styrka,

En hälsobringande källa skapar du

För den som ärar dig.

Herre, som skrivet står,

Du gjorde dina änglar till vindar

Och dina tjänare till lågor av eld.

Som den förste, högste ledaren

Av dina änglaskaror,

Ställde du Mikael, ärkeängeln.

Han följer din vilja

Och uppstämmer i vördnad

Den trefalt heliga lovsången

Till uppenbarelsens härlighet.

Jag kommer från ljuset

Från ljuset jag kommer och ljus är min håg

På jorden jag vandrar i människors tåg.

Mot mörker och ondska jag höjer mitt svärd,

Att ljuset må segra i människors värld.

Riddare Göran 1

Riddar’ Göran med sitt svärd

Vid sin högra sida

Rider ut i vidan’ värld

Att mot draken strida.

Vi är hans häst,

Guldprydd hans väst.

Riddare Göran 2

Jag såg en riddare rida,

Med gyllene svärd vid sin sida

Och stjärnglans kring honom stod.

Till kampen ville han draga

Att draken ej makten fick taga.

Han hade en hjältes mod.

Riddarvers 1

Så modigt den kämpande riddaren rider,

Han fruktar ej faran, mot draken han strider.

Försvarar så kraftfullt det goda och sanna,

Ljusskenet strålar från riddarens panna.

Riddarvers 2

Med spjut 

I hand,

Rid ut

I land.

Se nöd,

Ge hjälp,

Med mod,

Var god.

Ett riddarsvärd,

Som blänker klart,

Med riddarns’färd

Som går med fart.

Hans häst är god,

Hans rustningmod.

Sankt Örjanssången.

1.Hör du Sankt Örjan, du är min sven.

Du skall mitt ärende utrida.

Till Babylon den sköna stad,

Emot den draken att strida.

2.Allt vid den staden ligger en sjö.

Den är kringmurad med stenar.

Uti den sjön en drake bor.

Han är den staden till mene.

3.Var dag som han icke föda får,

Han blåser sin ande över muren.

Och alla de den känna få,

De bliva därav strax döda.

4.Konungen gav dem detta råd,

Var dag en människa att giva.

Så må det förlänga vårt liv,

Och så vi längre må leva.

5.Då lotten allt var gången omkring,

På konungens dotter den falla.

Borgarna gingo i slottet in

Att henne till draken utkalla.

6.jungfrun hon gick på gården fram,

Hon vred sina händer så svåra.

Vart och ett barn i staden bor,

De fällde för henne tårar.

7.Hon gick sig upp på ett berg så högt,

Hon såg sig om så vida.

Så fick hon se vart Sankt Örjan kom,

Hans häst han lopp så strida.

8.Baneret var vitt och korset var rött,

Det förde han i sina händer.

Hans harnesk sken allt som en sol.

Men jungfrun ej honom kände.

9.Hören i det min jungfru skön,

I bedjen mig att bortrida.

Jag är sänd från himmelrik,

Emot den draken att strida.

10.det taltes vid en liten stund,

Det varade inte länge.

Förrn’ draken kom där farandes,

Sankt Örjan mot honom sig vände.

11.Ingen fågel flyger så snart

Som han sitt svärd utrycker.

Jag manar dig i Herrens namn,

Att du din mun åter lycker.

12.Gången nu fram I jungfru god.

I binden om draken edert bälte.

Att eder fader och moder se

Att Ifrån honom ären frälst.

13.De ledde draken staden fram

Så ömkelig månde han låta.

Båd folk och fä i staden var,

De skulle åt skogen löpa.

14.Hör du Sankt Örjan du är min sven.

Du skall mitt ärende utrida.

Till Babylon den sköna stad,

Emot den draken att strida. 

Riddarvers 3

Högt till häst

Sitter herrn,

Klädd i väst 

Ut av järn.

Har ett spjut

I sin hand,

Rider ut

Över land

Och hans svärd

Blänker klart

Och hans färd

går med fart

ty hans häst

den är god 

och hans rust-

ning är mod.

Riddarfärd

Lille Karl med ett svärd

Vid sin vänstra sida

Hastar nu i riddarfärd

Att mot trollen strida.

Vit är hans häst,

Guldprydd hans väst,

Fjädrarna vaja på hatten.

Lille karl i galopp

Runt kring världen travar,

Över branta klippors topp,

Ängar, berg och gravar.

Präktig han far,

Borgar han tar,

Städer och byar vinner.

St. Mikael.

En kämpe vill jag bliva,

En riddare så god,

För sanning här på jorden

Till strids med kraft och mod.

Vem hjälper mig i striden,

Vem lyser för min själ,

Vem strålar så som solen,

Det är St. Mikael.

Den grymma, lömska draken

Besegra han förmår,

I solens riddarskara

Han främst bland alla står.

Jag famnade solen

Jag famnade solen i sommarens tid.

Jag rustade mig för arbet’ och strid.

Nu möter jag modigt den mörknande höst,

Ty värmen och ljuset är kvar i mitt bröst.

                                                                av Erik Westerberg

Ur Eddan

Mod är bättre än bitande vapen

När vrede män går till vig.

Tappre män såg jag trotsigt kämpa

Och segra med slöa svärd.

Mod är bättre än modlöshet

Att hava i Hilds lek.

Bättre är glad än bävande vara

I allt man för händerna har.

Ljusets seger

Från ljuset är jag kommen och ljus är min håg,

På jorden jag vandrar i människors tåg.

Mot mörker och ondska jag höjer mitt svärd,

Att ljuset må segra i människors värld.

                                                            Av Ingrid Stenström

Solljuset

Se solens ljus

Det lyser upp min dag

När natten är förbi

Och själens kraft

Har vaknat upp

Ur sömnens djupa ro.

Du min själ

Var tacksam mot ljuset,

Guds makt lyser däri.

Du min själ

Var duktig till dåd.

                                 Av Rudolf Steiner

Himmelens ljus

Dagen kommer, natten går,

Dagen kommer med ljuset,

Ljuset kommer från himlen,

Himlens ljus är i solen,

I månen och i alla stjärnor.

Det är även i människors hjärtan

När de öppnar sig för ljuset.

                                          Av Rudolf Steiner

När klockorna ringer

Översättning 1.

Beundra det sköna

Och vårda det sanna

Besluta det goda

Och vörda det ädla.

Det leder oss männskor’

Till riktmål i livet,

Till rätt i vår handling,

Till fred i vårt hjärta,

Till ljus i vår tanke

Och lär oss förtröstan

Och överallt finnes

Guds rådande visshet,

I alltets vidder,

I själens grund.

                                 av Rudolf Steiner

Översättning 2

Det sköna beundra,

Det sanna beskydda,

Det ädla djupt vörda,

Det goda besluta,

Det leder en männska’

I livet till målet,

I dåd till det rätta,

I känslan till friden,

I tanken till ljuset

Och lär henne tillit

Till gudomens rådslag

I allting som är

I världens allt

I själens grund.

                         av Rudolf Steiner

Solvers 1

Du sol som mot mig ler

Du gör mig varm och glad.

Utav dig själv du ger

Nytt liv till blom och blad

                                         av Hans Börre-Örbaek

Solvers 2

Själv jag måste solen bli

Som med sina strålar

Uti färglöshetens hav

Gudomligheten målar.

                                     Angelus Silesius

Solsång 1

Du sol som uppenbarar

Din makt i minsta plantas saft,

Giv mig din ljusa skaparkraft

Så länge dagen varar.

                                        Av Verner von Heidenstam

Solsång 2

Du sol som mot mig ler,

Du gör mig varm och glad.

Utav dig själv du ger

Nytt liv till blom och blad.

Tala sanning, den består

Sommar, vinter, höst och vår.

Den går fram i alla väder

Och bär alltid kungakläder.

Solvers ur Kalevala.

Hell dig sol i gyllene nästet, 

Hell dig dagens klara öga,

Där du vandrar över nästet

På din stig den ljusa höga.

Som en silversvan du dyker

Fram ur havets blåa vågor,

Som en gyllne sommarfågel

Går du fram ur österns lågor.

Gå var morgon upp till glädje

Över våra fält och skogar,

Giv oss fångst i våra giller,

Gyllne säd i våra logar.

Och då dagens lopp är ändat

Och på fjället natten sitter,

Gå välsignad ned till vila

Under fröjd och fågelkvitter.

Solsken

Var sky är borta och himlen ljus,

I träden fläktar ett sakta sus,

Det glittrar långt över fjärden.

Allt är så härligt att se uppå,

O, tänk vad skönt att det finns ändå,

Så mycket solsken i världen!

                                             Av Jonatan Reuter

Människan

Grodden spirar i jordens natt,

Växten lever av luftens kraft,

Frukten mognar i solens glöd.

Så spirar själen i hjärtats djup,

Så lever andens makt i världens ljus,

Så mognar människans kraft i ljuset.

                                                      Av Rudolf Steiner

Morgon

Nu ljusnar det kring bergets topp,

Det dagas än en gång

Och alla fåglar stämmer opp

Sin glada fågelsång.

Och allt som under himlens rund

Och allt på jorden är

Det prisar uti denna stund

Den dag som nu är här.

Aftonstämning

Vågorna vagga sakta mot land,

Glänsa i kvällssolens strimma,

Vagga och plaska sömnigt mot strand,

Nu är det aftonens timma.

Vassen i viken vyssjande står,

Kvällströtta vindarna domna,

Stillna och fläkta vassblommans hår,

nu är det tid att somna.

                                     Av Elsa Beskow

Förlåt

Var glad som sparven kvittrar

Också en mulen dag,

Ont lynne allt förbittrar,

Men glädjen ger behag.

Var hastig att förlåta

Och sen att felen se,

Och gråt med dem som gråta

och le med dem som le.

                                   av Zacharias Topelius

Regn.

När regnet säger droppidropp

Och droppidropp i dag.

Det dryper ifrån almens topp,

I skjulet sitter jag.

Det rinner ifrån backens krön,

Det rinner ifrån tak.

Det rinner hundra bäckar små,

Det rinner fram och bak.

Det glittrar ifrån gräsets strå,

Det glittrar ifrån pöl.

Det glittrar ifrån ko och gris

Och get och häst och föl.

Regn och åska.

Det regnar, det åskar, det blixtrar och dundrar.

Vem är det som gör detta väder jag undrar?

När himmelens konung blott tager en ton,

Strax blixtrar och dundrar det från hans tron,

Och klappar regndrottningen i sina händer,

Så strömmar det regn över jordens länder,

Och molnprinsar där med prinsessor stimma,

Då faller det dagg och då stiger det dimma.

Nu slipper du längre stå där och undra,

Nu vet du vem som däruppe hörs dundra!

Ruskväder.

Nej, ett sånt’ jämmerligtdrypande slask.

Vart steg som man tar säger plask, plask, plask.

Dimman står tät som den tjockaste mur,

Bäst som det regnar så kommer en skur.

När såg jag dig sist allra käraste sol,

Tar jag inte miste så var det i fjol.

Säg har du gömt dig för alltid månntro?

Underligt är det att tänka uppå,

Ovanför molnen står himmelen blå.

Bara för oss är det solen är skymd,

Finns ju däruppe i strålande rymd.

Vänta, en dag rivas molnen isär,

Käraste sol, å då har vi dig här.

Vårvinden spelar och örterna gro.

Lyckliga vi som i sollandet bo!

                                                    av Jeanna Otterdahl

Regnväder.

Och klitsch och klatsch där det blänker blått, blänker blått, blänker blått.

Lite vått, lite vått, det gör barnen gott, barnen gott,

När de vandra i rad med en lustig sång, lustig sång, lustig sång,

Genom vatten och slask, filibång bång bång, filibång.

Nog torkar stöveln i solens sken, solens sken, solens sken.

Och där hemma så väntar vår tröja ren, tröja ren.

När vi komma så glada i lunk, lunk, lunk,

Får vi smörgås och filibunk, bunk, bunk, filibunk.

                                                                           Fritt efter Zackarias Topelius

Regnbågen.

Mörka moln och skurar gå

Över himlens dystra grå,

Solen nu sitt anlet’ döljer

I en slöja hon det höljer.

Västanvinden inom kort

Sopat alla skuggor bort.

Regnbågen på himlens sky

Gör att världen känns som ny.

Månen.

Gubben i månen i vatten ses gå,

Ej blir han blöt och ej blir han blå,

Så blek, så blek och allvarsam

Vandrar han genom vattnet fram.

Sen går han genom elden så röd,

Ej bränner han sig, ej blir det hans död,

Så blek, så blek och allvarsam

Vandrar han genom elden fram.

Gubben i månen ser ner på vårt hus.

Ej hörs det nåt’ prassel, ej hörs det nåt sus,

Så blek, så blek och allvarsam

Tittar han genom molnen fram.

Dvärgar smider,

Det ståndar en dvärg i bergets natt.

Han hamrar och smider på guldets skatt.

Det glöder, det vitnar på gnistrande härd,

Och lågorna stiger kring glimmande svärd.

Det glittrar och glimmar i gnistrande prakt

Då dvärgarnas hammare dånar med makt.

Lova, lova Lina.

Lova, lova Lina

Må solen den skina

Över mig och de mina,

Över folk över fä,

Över topp, över trä’,

Över asp, över dal,

Över hav, över skog,

Över fält, över plog,

Över åker och äng

Och över min egen

Lilla blomsteräng.

Fyra vindar.

Säg mig vind i apellund

Vilka vägar går du?

Kommer du i rättan stund,

Smeker eller slår du?

Östanvind i regnig vår

Går i blomningstiden,

Utan frukter trädet står

När den är förliden.

Nordanvinden vredgad far,

Slår ett träd till marken,

Fastän grönt det trädet var,

Murket under barken.

Västanvinden het och stark,

Går i apelskogen,

Kastar karten ned i mark,

Förrän den är mogen.

Sunnanvinden, sommarblid,

Smekande i rösten,

Gör en lycklig blomningstid,

Mogen frukt om hösten.

                                       av E. Hylander

Höst.

Det glimmar i guld och i klaraste rött,

Det prasslar så sakta i parken,

Ty hösten är kommen och björkar och lönn 

De fälla nu bladen till marken.

Så fall våra blad, fall mjukt fall lätt,

Vi väver ett täcke så varmt och tätt,

Vi väver ett täcke åt marken.

Se vintern är nära och vädret är grått,

Nu måste vi värma och lysa.

Vi väver ett täcke så varmt och så gott

Att blombarnen icke må frysa.

Sov gott alla blombarn, sov gott, sov sött,

Vi väver ett täcke i gyllene rött,

Vi väver ett täcke åt marken.

                                               av Elsa Beskow 

Oktober.

Vad du är gul oktober,

Vad du är gol och grann.

I rödaste cinnober

Din pensel måla kan.

I guld och rött du frossar

Att göra hösten glad.

Se lönnen hur den blossar

Med sina röda blad.

Bliv kvar allt guld som lyser,

Och fall ej alltför snart.

När du gått bort man fryser

Och allt är mörkt och bart.

Fall långsamt gula slantar,

På gärde, sten och block.

Än vill vi slippa vantar

Och ullig vinterrock. 

                                 Av Elsa Beskow

Martallen.

Med en knippa ris på ryggen

Från skogarnas hyggen,

Martallen knogar

Mot fjället opp.

Riven och sliten 

Är hela habiten

Och ruggig och liten

Är martallens kropp.

Men envis som synden,

Ja, mer än de fleste’,

I skrevan ett fäste

Hon tar,

Och petar och letar

I klyftan och stretar,

I blåsten – och håller sig kvar.

                                                   Av Sigurd Dahlöf

Björken.

Har du sett hur som björkarna kamma sitt hår

När en susande vind över grenarna går,

Hur de andas så lätt genom ådriga blad,

Hur de tvätta sig rena i morgonens bad?

Det var en där på kullen så högt vid en sjö,

Och hans stam var så vit som all bländande snö,

Och hans gren var så mjuk, och hans löv var så grönt,

Att en vackrare björk har ej kullarna krönt.

                                                                 Av Zackarias Topelius

Körsbär.

Rött, rött, rött i det gröna.

Goda skinande bär,

Böjda kvistar med sköna,

Klara saftiga bär.

Snabba små fötter kila

Lätt över trädgårns’ gräs,

Alla små ungar vila

Muntra bland markens kärs’.

Förklän’ och mössor räckas

Glatt mot ett körsbärsregn.

Kupade händer sträckas

Högt upp mot samma regn

Rött, rött, rött i det gröna.

Goda skinande bär,

Böjda kvistar med sköna,

Klara saftiga bär.

Titta, se himmelen strålar

Mellan blänkande blad.

Flera korgar och skålar,

Jag är så glad ,så glad!

                                Fritt efter Jeanna Otterdahl

Kantareller.

Har du sett herr Kantarell,

Bor i enebacken?

Han kom dit i förrgår kväll

Med sin hatt på nacken.

Den är gul och den är grann,

Passar just en sådan man.

Passar åt herr Kantarell

Bort i enebacken.

Har du sett fru Kantarell,

I den gula kjolen?

Hon är rund och glad och snäll,

Skiner rätt som solen.

Jämt har hon ett rysligt fläng,

Tidigt uppe, sent i säng,

Alltid glad, fru Kantarell

I den gula kjolen.

Alla barnen Kantarell,

Hundra visst och mera,

Krupit upp ur gräsets fäll

Och blir ständigt flera.

Alla knubbiga och små

Med sina gula koltar på,

Kommer barnen Kantarell,

Hundra eller flera.

                                  Fritt efter Elsa Beskow

Hösten kommer.

Var finns alla gröna löv som fanns i går?

Vill du säga långsamt så att jag förstår?

Några blad har blivit gula och de ramlar ner.

Om vi står en stund och tittar blir det kanske fler.

På en vattenpuss jag vet så är det is.

Den kom dit i natt på nåt’ konstigt vis.

Allting är rätt egendomligt, tycker inte du?

Blir det kanske höst i morgon, eller är det nu?

När jag gick i gräset blev det små, små spår,

Och allt gräs såg ut som gammelfarfars hår.

Är det nån’ som kan berätta hur det här går till?

vart skall allt det gröna vara, ända till april?

Jul

Maria.

Maria hon går sig åt Betlehem,

Lovat vare Guds heliga namn.

Där föder hon lilla sonen sin,

För Jesu nåder så rena.

Hon svepte honom i vitan lin,

Lovat vare Guds heliga namn.

Sen’ lade hon honom i krubban in,

För Jesu nåder så rena.

Barnet.

Herdarna och kungarna för barnet faller ner.

Hararna och rävarna med glädje på det ser.

Rosorna och liljorna sin skönhet barnet ger.

Rubinerna, safirerna, de stråla ännu mer.

Människa, djur och växt och sten,

Mot barnet alla blickar hän.

Herdarna.

Kommen I herdar av skogar och ängar.

Hasten från hjorden I vaktande drängar.

Hören I budskap av himmelen klar.

Född är en Frälsar’ i Betlehems stad.

Kommen och tillbeden Guds enfödde son,

Som ned for till jorden från himmelens tron.

Jesusbarnet.

När Jesusbarnet låg en gång

På krubbans halm med änglars sång,

Då tände Gud i himlens hus

Den första julens stora ljus.

Nu tänder vi granen snart,

Små ljus som skina varmt och klart,

Och alla barnens tankar gå

Till barnet dä på krubbans strå.

                                                  av Jeanna Otterdahl

En gåva.

Ett barn är oss fött,

En son är oss given,

Den eviga Guden

Är människan bliven.

I stallet står krubban,

Där ligger en gåva,

Den änglarna prisa 

Och människor lova.

                                     Finsk folkvisa

Advent.

Det snöar så stilla från himmelen ner

Så mjuka små flingor allt fler och allt fler.

Snart är hela jorden i vinterdräkt klädd

Och färdig är krubban är barnets bädd.

Då sjunger för herdar de änglar i sky,

Och skynda de måste till Betlehems by,

Där skall de finna, ej pärlor, ej guld,

Men Gudsbarnet lilla så vänt och så hult.

                                                                 av Karin Modin

Adventsvers.

När första ljuset brinner

Står julens dörr på glänt

Och julesånger klingar

I helig tid advent.

När andra ljuset glimmar

Vi höra löftets ord

Om konungen, som kommer

Med frälsning till vår jord.

När tredje ljuset tändes

I kulen vintertid

Vi höra himlens klockor

Som ringer fröjd och frid.

Vi se i fjärde ljuset

En stjärna underbar,

Som ger på tidens gåtor

Ett evighetens svar.

Adventsljus version 1.

Jag tänder ett ljus i advent,

Från himmelens höjd är det sänt,

Det ljuset jag sänder kring riken och länder

Att värma de frusna, att led de vilsna.

Och så vill jag låta det vidare vandra.

Det ljus brinner klarast som brinner för andra.

                                                                        av Martin Tittmann

Adventsljus version 2.

Med sträckta händer

Vi mottar ett ljus

Och lågan som tänder

Vi tacksamma sänder

Från hus till hus.

O, vänner låt snarast 

Den vidare vandra.

Det ljus brinner klarast

Som brinner för andra.

Till grannen har vi ej många steg,

Genom hjärtana drar vi 

En lysande väg

Som förbinder himmel

Och jord med varandra.

                                         av Martin Tittmann

Adventsljuset.

Nu lyser på jorden himmelens ljus,

Det strålar in i varje hus

Och den som stilla i det ljuset vill bära,

Vet i sitt hjärta, Kristus är nära.

                                                       Luther

Julstämning.

När i nätter vinterkalla

Flingorna till jorden falla,

Stiger ur Gud Faders vilja

Ned en ängel med en lilja.

Och på alla våra fönster

Målar hon ett stjärnemönster.

Blommor av kristall och is

Talar om ett paradis

Åter har en öppen dörr.

Väktaren som stod där förr

Viker undan med sitt svärd

För ett barn på julefärd.

Ned till jorden ger han rum,

Rum för evangelium.

Julnatten.

Det snöar så stilla

Från himmelen ner,

Så mjuka små flingor

Allt fler och allt fler.

Snart är hela jorden

I vinterdräkt klädd

Och färdig i krubban 

Är barnets bädd.

Då sjunger för herdar

De änglar i sky

Och skynda de måste 

Till Betlehems by

Och där skall de finna

Ej pärlor, ej guld,

Men Gudsbarnet lilla

Så vänt och så hult.

Vinter

Snövisa.

Vila, vila vita snö,

Kall över berg och slätter.

Skyddande vaktar du vårens frö,

Smälter sen bort i värme och tö.

Vila, vila vita snö,

Gnistra i vinternätter.

Snön är vit.

Vind och vita vågor

Stredo nyss på sjön.

Blåa bryggor blänka

Nu kring öde ön.

Smidig skida skön,

Över slätten slinter.

Vacker är vår vinter

Och så vit är snön.

Skridskoåkaren.

Jag är en fågel,

På lätta vingar.

Jag är en vind 

Så varm i hågen.

Jag stormar ut

På sillverfjärdar,

Som muntert svingar

I blanka ringar.

Och jag sträcker bågen

På frusna vågen,

Och mig frosten härdar

I vida världar.

Flyg högt, flyg högt

Min vintervind!

                         av Zacharias Topelius

Vinterland.

Vackra, vita vinterland

Med de vida slätter,

Norrskenslågors sprak och brand

Ut i stjärnenätter.

Den dig en gång skådat har

Håller du som fånge kvar,

I en evig längtans brand,

Vackra vita vinterland!

                                     av Sten Granlund

Vintertid.

Vinterns tid är sträng och hård,

Stormen far i fjällen.

Räven går i hönans gård,

Mörkt det är om kvällen.

Under nordanvindens sus

Glimma tusen stjärnors ljus

Uppå himlapällen.

                               av H. Widén

Sparven.

Nu så föll den vita snö,

Föll på björk och lindar.

Frusen är den klara sjö,

Väntar vårens vindar.

Liten sparv, fattig slarv,

Ätit upp sitt sommararv.

Liten sparv behöver

Smulor som blir över.

Snöblommor

I dag är luften blå

Och genomskinligt faller

Ett fång av snökristaller

Som blommor då och då.

En alf på andevis

Små vinterblommor sänder

Att söka sina fränder

Som sova under is.

                                           Av Erik Blomberg

Snövers.

Vit vilar snön på

Vågiga ängder,

Vinande vräker

Vinden sig fram.

Grälande gastar

Gallra i skogen.

Tjoh – höres tjutet

Från kulornas djup

Frysande furor

Höljda i fällar,

Dolda i dräkt

Av skinande snö.

Trotsiga tallar 

Täljande sekel

Täcka vårt land i

Vilt majestät.

                          Av Gustaf Fröding

Vinter.

Jag känner vintern i min nos,

All sommarvärme flytt sin kos,

Jag känner hur som frosten kryper

Och i mina öron nyper.

Vintern kommer inom kort.

Jösse hare får så brått

Att sätta vinterpälsen på,

Bättre tider blir det då.

På fältet är så bistert kallt,

I skogen är det bättre allt,

I skogens dunkel varmt och rart.

Hoppas solen kommer snart!

Vårvinter.

Om vintern djupt i jordens glömska,

Förberedes sommarns’ grönska.

Till de frön som bo i jorden,

Stjärnor viska lösenorden,

Viska stilla växtens namn.

Strax en gnom fröet uppväcker,

Och en annan grodden sträcker,

Men en tredje säger stopp,

Långsamt får du växa opp,

Att du passar tiden noga,

Långsamt får du uppåt knoga,

Tills en vacker dag i vår

Du solens strålar skåda får.

En vårvintervisa.

Smält min is

Låt min snö

Gå i tö,

Suckade vintern till våren.

Kanhända, kanhända om solen vill.

Vi vänta väl ännu en månad till,

Så kanske det sker, sjöng våren.

                                                     av Gustaf Fröding

Vårvinter i april.

Det plaskar och slaskar bland fjolårets grå

Förtorkade ensamma fattiga strå.

Det klifsar och klafsar bland stubbar och sten,

Det stänker och blänker på tuva och gren.

Hallå, vad står på, vad står på kära du?

Det är vinter ännu, det är bara april kära du.

Det hoppar och droppar, ett smittande, glatt

Ett trillande, trallande fnittrande skratt.

Det låter precis som en barnaktigt käck,

En lilleputtsaktig, en tokrolig bäck.

Hallå, vad står på, vad står på kära du?

Det är vinter ännu, det är bara april kära du.

Det knistrar och knakar bland isen i sjön,

Det låter som så, gå i tö, gå i tö,

Du drömmer, du glömmer att mörker förgår,

Att drivor blir bäckar och vinter blir vår.

Hallå, vad står på, det är vår kära du,

Se det våras ju nu, det är redan april kära du.

Det sorlar och porlar och himlen står klar,

Och knopparna sväller och marken är bar.

Det pratas i bäcken om sommar och sol

Om sippor och vivor, konvalj och viol.

Hallå, vad står på, det är vår kära du,

Se det våras nu, det är redan april kära du.

Vårdikt.

Nu rider våren kring gård och byar

Och sol och sländor och gyllne skyar

Och vind och vågor och blad och blom,

Allt bär jag här i fiolen.

Ack vem kan tala om fattigdom

Mitti den strålande solen.

Det är så vackert när frosten lenar

Det droppar silver från alla grenar.

Jag är en speleman utan namn

Och utan säte vid borden.

Men hela världen jag tar i famn

Och hela den grönskande jorden.

                                                        av Nils Ferlin

Vår

Lördagskväll.

Vinden vilar, viken ligger som en spegel,

Kvarnen somnar, seglaren tar ner segel.

Oxarna blir släppta ut i gröna hagen,

Allting rustar sig till vilodagen.

Morkullsträcket drager över skogen,

Drängen spelar dragklaver vid logen,

Förstukvisten sopas, gården krattas,

Trädgårdssängar vattnas, och syrener skattas.

I rabatten ligger barnens dockor,

Under brokiga tulpaners klockor.

Bolln’ i gräset lagt sig i skymundan,

Och trumpeten drunknat uti vattentunnan.

Gröna luckor äro redan slutna,

Låsen stängda, reglar skjutna,

Frun går själv och släcker sista ljuset,

Snart i drömmar sover hela huset.

Ljumma juninatten slumrar stilla,

Still står gårdens nötta vädervilla,

Men vid stranden ännu havet gormar,

Det är bara dyningar från veckans stormar,

                                                                     av August Strindberg 

Vårvers.

Jag är den glada våren

Som vaknar upp ur snön

Och torkar frusna tåren

Från fälten och från sjön,

Jag kommer sent till Norden

Och dröjer här så kort,

Det vackraste på jorden

Det flyr så hastigt bort.

                                      av Zackarias Topelius

Det susar i skogen.

Det susar i skogen, det kvittrar i häcken,

Det surrar i dungen, det porlar i bäcken,

Det spricker i björken, det knäpper i linden,

Det jublar i luften, det sjunger i vinden.

I hamnen man rustar med segel och ånga,

Och svalorna komma så många, så många.

Det spritter i vattnet, och båtarna glida

I glittrande solljuset sida vid sida.

Och högt i den blåa sky

Slår lärkan en drill så ny,

Och myggorna surra och dansa

I buskar och snår, det är vår!

I vålmar och stackar, 

i bäckar och backar är vår!

I hela naturen vår.

Nu är det vår.

I skogarna gnolar och susar det,

I forsarna jäser och brusar det,

Vintern är slut, vintern är slut!

Är det sant, säger myran och kikar

I porten till stacken ut.

I bäckarna glänser och glittrar det,

I buskarna piper och kvittrar det,

Vintern är all, vintern är all!

Se god dag sjunger bofinksfar

Och drar till med en ljudelig trall.

I dikena bubblar och porlar det,

I tuvorna prasslar och sorlar det,

Nu är det vår, nu är det vår!

Ja vår, ropar ekot mot skyn,

Där borta i bergen det går.

                                          Av Karl-Erik Forsslund

Ur vårhymn.

Nu strömmar våren ned ur skyn med sånger doft och ljus.

Det lyser varmt kring varje liv som i ett trevligt hus.

Jag hälsar dig du goda värld som vaknar ung och vän.

Vad mäkta mörka tider med mot detta gyllne sken.

Jag är så tacksam för ditt ljus, jag har dig som god vän,

och jag är obeskrivligt glad att jorden blev mitt hem!

                                                                                       Fritt efter Jarl Hemmer

Bäcken.

Du lilla bäck som ilar käck igenom grönan lund,

Vart hastar du, ack stanna nu och lek med mig en stund.

Det kan jag ej, sa bäcken, nej, så brått, så brott jag har,

Ty mycket än, skall ske och sen en väg så lång är kvar.

Där ner i dal vid skuggrik dal skall kvarnens hjul ha fart,

Och blommor små, helt duvna stå får ej de svalka snart.

Farväl, min vän, nu raskt igen jag går till verket glad,

Min väg är lång med muntert språng jag hasta vill åstad.

Liten bäck.

Du risslande bäck,

Du sisslande bäck

Här saktar du dig 

I en vilovrå,

Där porlar du ren,

Och sorlar kring sten,

Och lullar så gott,

Och rullar så smått,

Och glittrar i mjukaste bölja.

                                               av A. Garborg

Solskenet.

Skin nu mitt ljus vitt, vitt,

Skin genom klart, klart blått,

Gör in i gömslen en titt,

Glittra i droppar av vått,

Skyar nu skingrens och simmen

Hädan från zenit och glimmen

Solgult långt in, in, in,

Regnby försvinn, svin, svinn,

                                              av Gustaf Fröding

Göken.

Hör göken gal i hagen, ko-ko.

Han gal mest hela dagen, ko-ko.

Han gal så glatt i sol och vår

Så att han snart en maka får!

Staren.

På en gren vid en sten

Sitter han, där minsann.

Nej, o nej, han kom ej

Så som tröst ifrån öst, 

Ej som gäst ifrån väst

Till vår fest.

Stare heter han, våran vän,

Kom från södern hit igen.

Bygger bo, har ej ro,

Sånger kan han, må ni tro.

Underbart de klingar,

När på snabba vingar

Han mot höjden svingar.

Starens visa.

God dag, god dag du stare,

Nej är du redan här.

På åkern ligger skare,

Och hagens gamla hare

Än vinterpälsen bär.

Och inga skällor pingla

I skogens kalla sal,

Och inga maskar ringla,

Och inga hängen dingla

På björk och asp och al.

Vänd om, vänd om tillsöder,

Där solen ständigt glöder,

Och jorden gästfritt föder

En fattig sommarsjäl.

Men kom, å kom tillbaka

Till detta karga land,

När isens murar braka,

Och valborgseldar spraka

Och sticka snön i brand.

Å, kom igen du stare,

I sol i rymder blå,

När åkerns hårda skare

Har smält, och hagens hare

Fått sommarpälsen på.

                                    av K.E. Forsslund

Liten siska.

Sitt-si-tu, sitt-si-tu,

Sjunger liten siska,

Så glad är jag nu,

Så glad är jag nu,

Alla ungarna mina är friska!

Sparven.

På gården sparven pickar

Och plockar korn och nappar strå,

Åt katten grå han nickar

Och ler och kvittrar så,

Pip, pip det så sig lagrar alla dagar,

Att Kisse Måns mig jagar,

Men kan mig aldrig få.

Jag är för lätt på vingen

Och Måns får stå med näsan lång

Och steken det blir ingen

Trots alla fina språng,

Och runt i vida ringar höken svingar,

Men mina lätta vingar

Mig rädda varje gång.

Ja, mina dar är lätta

Jag är förnöjd och glad, ja, ja,

Var dag får jag mig mätta

Med vad jag helst vill ha.

Mig fattas aldrig föda,

Ty utan någon möda,

I foderladans gröda,

Jag bara har att ta.

Lärkboet,

Ett lärkbo har jag hittat,

Jag säger inte mer.

Det finns där ingen tittat,

Där inget öga ser.

Och duniga små ungar

I boet ligger tätt,

Och gräs och blommor gungar

Omkring dem fint och lätt.

Och räven han må leta,

Och pojken plocka’ bär.

Men ingen ska få veta

var lärkans rede är.

                              av Harald Bergstedt

Den första lärkan.

Viddeviddevitt, nu kommer våren,

Viddeviddevitt, nu är hon här.

Viddeviddevitt, hör första lärkan,

Viddeviddevitt, som budskap bär!

Viddeviddevitt, jag har rest med vinden,

Viddeviddevitt, hit hem till nord.

Viddeviddevitt, rätt lång var färden,

Viddeviddevitt, nu är den gjord.

Viddeviddevitt, nu grönskar tegar,

Viddeviddevitt, nu bräka lamm.

Viddeviddevitt vad kräk och krypfän’,

Viddeviddevitt, som kravla fram.

Viddeviddevitt, vad glans kring jorden,

Viddeviddevitt, vad ljus från höjd.

Viddeviddevitt, all världen jublar,

Viddeviddevitt, av hjärtefröjd.

                                                   av Anna Maria Roos

Lärkan.

Lärkan på darrande vingar

Brinnande mörk i det blå,

Ständigt högre sig svingar,

Högre och högre ändå.

Nu blir hon borta i ljuset.

Ingen kan se henne mer.

Endast den jublande sången

Strömmar alltjämt hit ner.

                                         av Erik Blomberg

Lärkvers.

Om igen, om igen vill vi lyssna till

Den ljuvliga, ivriga, glättiga drill,

Vi minnas från flyktiga år.

Om igen, om igen vi hoppas som då

På vinden, på solen, på himlen den blå,

Att det töar i driviga snår.

Om igen, om igen där djupt i vårt bröst,

Det ekar, det svarar med klingande röst,

Det blir vår!

                                                           av Ossian Nilsson

Svalorna.

Var kommer ni nånstans ifrån, ni svalor?

Vi kommer söder, söder från , vi svalor.

Vi kommer flygande i ström, vi svalor,

Och säger halvt som i en dröm, vi svalor,

Ack, om vår vandringstid var slut, vi svalor

Kunde då få vila ut!

I svalboet.

I svalboet sitta

Små svalungar fyra,

De sitta och titta

Och kvittra så yra,

I dag får vi tiga

Men i morrn’vi stiga

Mot höjderna klara,

Och då kan vi fara 

På lätta vingar

I stora ringar

Upp i mot skyn,

En sagolik syn.

Fåglarna.

Lilla syster Ärla, säg vart ska du gå?

Jo jag ska plocka larver och mask åt mina små.

Lilla syster Ärla, du trippar så nätt,

Blir heller aldrig trötter, är alltid glad och nätt.

Lilla syster Lärka, tack för vacker sång.

Du sjunger för de sorgsna hela dagen lång.

Men alla de glada, får de då ingenting?

Jo, de får sjunga själva, runt jordklotet omkring.

Ringduvan.

Vad frågar du för, jag har ju en ring.

Vad frågar du för jag har ju en ring.

Skogsduvan.

Vem frågar? Vem frågar? Vem frågar?

Bofinken.

Snälla mamma kan jag få gå på bio i kväll?

Snälla mamma kan jag få gå på bio i kväll?

Gulsparven.

En, två, tre, fyr’, fem, sex, sjuuu.

En, två, tre, fyr’, fem, sex, sjuuu.

Rosenfink.

Please to meet you. Please to meet you. 

Våren barn.

Du vårens barn, du friska,

Du glada lilla vän,

Med hjärtat av en siska

Och vingar liksom den,

Väx som en ängens blomma

I morgonsolens glans,

När bin och humlor brumma

Musik till myggens dans.

                                        Av Zacharias Topelius

Vårblommor.

Snödropp kommer först, och sen – hästhov på en dikesren,

Vårlök, krokus, sälgens gren – gungar gul i solens sken.

Aldrig har de läst en rad – på en almanackas blad

Men de vet sin tid ändå – det har Gud lärt dem förstå.

                                                          Av A. Frostenson

Krokusen talar.

Hela vintern har jag legat

Under snön och bara tegat’.

Mörkt och kallt har det väl varit

Men jag har ej illa farit.

I min lök som du nog vet

Har jag gömt en hemlighet.

Ful och oansenlig var jag

Men på livets under bar jag.

Ner till mig i jordens hägn

Trängde vårens sol och regn.

Skönt att dricka vår-regns-safter,

Skönt att finna vår-sols-krafter.

Jag är lycklig, jag är stark,

Borrar mig igenom mark,

Tittar fram, och hokus-pokus

Ser du vårens första krokus.

                                              Av Eric Westerberg

Vårlöken.

Vårlök skjuter raskt i höjden upp, upp, upp,

Grön till stjälk och blad, men gul längst upp, upp, upp,

Lite blek den lilla, mår dock inte illa,

Mitt i kylan sträcker hon sig upp, upp, upp.

Vårsol lyser ren’ så klart och grant, grant, grant,

Snön dock ligger än på dikets kant, kant, kant.

Liten vårlök tänker, när blott vårsol blänker,

Snön får ge sig, det är visst och sant, sant, sant.

Mars.

I mars tinar snön på vårt åkerland bort

Och dagen blir längre och natten blir kort.

Ja, snart är det tid för en bonde att så,

Se flyttfåglars plogar i rymderna gå.

I mars spricker videts små kattungar ut,

I trädgården öppnar vår krokus sin strut.

Och hästhovens strålar i stripgräset står, 

och smältvattnet porlar och vintern förgår.

                                                                  Av Sten Hagliden

Vår.

Vår, jag hälsar dig till Norden,

Var välkommen sköna gäst.

Med din ljusström över jorden

Och med dina lärkors fest.

                                             Av Geijer

Vårvisa.

Hur härligt är om våren

Då grönska berg och dal

Och då finns det på ängen

Små sipporna på bal.

Och ifrån himlen lyser

den milda klara sol

och uti trädet göken

hörs gala som i fjol.

Och trast och lärka sjunga,

Sig fröjda skog och sjö.

Nu strängaste herr Vinter:

Adjö, adjö, adjö. 

Vitsipporna.

Säg har du sett mig,

Den minsta av vårblommor små?

Vita små hopar bland

Fjolårets vissnande strå

Högst upp på backen mot solen.

Liten jag är väl

Men sjunger min visa ändå,

Sjunger att våren skall

Snart vid stugdörren stå,

Bjuda oss in i sitt rike.

Skin kära sol i var backe

På smältande snö!

Sommarens gäster de

Längta till blomma och frö,

Längta att krypa ur bädden.

Vakna små syskon kring

Backar och gärden och fält.

Vindsvale snöiga kvasten

Vid Nordpolen ställt,

Lämnat sin spira åt våren.

Sommar

Sommarsolvisa.

Regn.

Sorlar, sorlar, susar

Sommarregnets sorl,

Alla trädens våta

Blad och knoppar gråta

Dropp, dropp, dropp

Och därnere rusar

Bäck i sorl och porl,

Bäck i sorl.

                            av Gustaf  Fröding

Ett grönt blad på marken.

Grönt! Gott,

Friskt, skönt vått!

Rik luft, mark!

Ljuvt stark,

Rik saft,

Stor kraft!

Friskt skönt

Grönt!

                        av Gustaf Fröding

Daggmasken.

Vem vördar daggmasken,

Odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull,

Stum av mull och blind.

Han är den undre den nedre bonden

Där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom

Den djupe, den lugne odlaren,

Den evige grå lille bonden i jordens mull.

                                                                   av Harry Martinson

Snigelns visa.

Sol! Sol! Skönt

Lys, lys ljus,

Trög väg på grus

Se gräs grönt,

Här mycket lätt,

Äta sig mätt.

Här inte brått

Bortkrypa vill,

Här ligga still,

Mums, mums, gott.

Hum, hör dån,

Hum varifrån

Är svårt hot?

Stor svart fot,

Bäst krypa in

I hyddan sin.

                      av Gustaf Fröding

Humlan.

Se humlan, hon tumlar

Och fumlar och drumlar

Beständigt omkull.

Bland blomstren hon famlar

Och ramlar och samlar

Av honung sitt hull.

Hon brummar och surrar

Och snurrar och hurrar

Och skrålar av fröjd,

Får blomstren jag dricka 

Och sticka och hicka,

Då är jag nöjd!

                         Av A.M. Roos

Fjärilsvers 1.

Fjäriln’ på ängen tar sig en sväng,

Se hur den fladdrar och svingar.

Vackraste fjäriln’ på grönaste äng

Du är en blomma med vingar.

Dig tar jag med lustig tafatt,

Men du flög undan som vinden.

Sedan om dig jag drömde en natt,

Du strök mig med vingen mot kinden.

                                                           Av G. Ullman

Fjärilsvers 2.

Den fina lätta fjärilen

Har flugit från Guds hand.

Han gav den gyllne vingar

Och röda purpurband.

Och alla världens konungar

I alla världens slott

Kan inte skapa fjärilar,

Det kan Vår Herre blott.

                                         Av Henrik Wergeland

Sommarvisa.

Nu stryker sommarens första vind

På nytt kring min knut.

Nu kvittrar det i björk och lind,

Kom hit, titt hit, titt ut.

Och ut i sol och sunnanväder,

I sommarns’ första fjärilsdans

Och höga morgonglans.

Nu slår min blomsterklädda strand

Kring viken mjukt sin arm.

Nu signar solen allt mitt land

Med mildhet god och varm,

Med godhet utan gränser

Av myllans djupa mörka must,

Och allt är kraft och lust.

Nu gror all vårens gyllne sådd,

Nu vilar plog och harv.

Husärlan går bland spädgrön brodd

Och plockar mask och larv.

I hagen skator skratta,

Och över rågens matta

Står lärkan högt i rymden still

Och sjunger drill på drill.

                                           av Karl Erik Forslund

Linnean.

Linnean bor i skogen bland mossa barr och ris,

Och hon är fin och vacker på alla sätt och vis.

Hur törs den lilla vara i ensamheten så,

Finns någon där som vaktar de mjuka vidjor små?

Ja där finns furens armar med gulrött pansar nog,

Som akta att ej torkan den späda når i skog.

Och där står gran med mantel, så tät och vid och lång, 

och värnar att ej stormen kan ha sin gilla gång.

Och det vet nog linnean, det kan jag säga visst,

Ty när i junidagar hon höjer kvist vid kvist,

Så bär hon dem i toppen, två klockor fagra små,

Helt röda allra innerst och bleka utanpå.

Det är med dem den lilla kan tacka helt försagt

De jättestora träden som troget hållit vakt.

Åt furan hon nog ämnar en klocka av de två,

Den andra, den är granens, men doften kan vi få.

                                                                                 av A.T. Gellerstedt

Julinatt på ön.

Skogssus, fågelsång och mänskoröster

Äger solfylld dag.

I den lugna julinatten talar

Endast havets dyningsslag.

Fladdermusen jagar. Lysmaskhonan

Invid vägens kant

Pryder slagna ängens dräkt av skymning

Med en grönvit diamant.

Sina stumma, skygga hjordar driver

Moder natt i vall.

Tröga sniglar, flinka igelkottar,

Snokarna i bergets fall,

Över ljumma marker ljudlöst glida.

Dunklet slukar tid och rum.

Endast havets djupa stämma talar,

När en dyning bryts i skum.

                                                     av Arvid Mörne

Näcken.

Kvällens guldmoln fästet kransa,

Älvorna på ängen dansa,

Och den bladbekrönta näcken

Felan rör i silverbäcken.

Lien pojk’ bland strandens pilar

I violens ånga vilar,

Klangen hörs från källans vatten

Ropar ut i stilla natten,

Arma gubbe, varför spela,

Kan det smärtorna fördela?

Fritt i skog och mark må liva,

Skall Guds barn dock aldrig bliva.

Paradisets månskensnätter,

Edens blomsterkrönta slätter,

Ljusets änglar i det höga,

Aldrig skådar dem ditt öga.

Tårar näckens anlet skölja,

Ner han dyker i sin bölja.

Felan tystnar när så näcken 

Dök djupt ned i silverbäcken.

                                                Fritt efter E.J. Stagnelius

Näckens polska.

Djupt i havet på den branta hällen

Näcken vilar i grönan sal.

Nattens tärnor spänna mörka pällen

Över skog, över berg och dal.

Kvällen härlig står i mörkblå högtidsskrud,

När och fjärran ej en susning, inget ljud

Stör det lugn över nejden rår,

När havets kung ur gyllne borgen går. 

                                                                Gotländsk folkvisa

Vid havet.

Nu glittrar havet blått i sommarsol,

Och mamma har sin röda sommarkjol.

Och Pelle gräver ner sig själv i sand,

Och Lillan har en snäcka i sin hand.

Och Lillan har en krans, den är av tång,

Och havet sjunger högt sin sommarsång.

Vid horisonten går en jättebåt

Så sakta fram, den vinkar Lillan åt.

Men Pelle springer opp och kastar sten,

Och ropar: Jag ska bli en sjökapten.

Och pappa plockar drivved, silvergrå,

Den är så len och skön att känna på.

Här är det mycket, mycket långt från stan,

Och de har mat som räcker hela dan.

Och måsar kommer och får bröd av dem,

Och de vill verkligen ej fara hem!

                                                      av Britt G. Hallqvist

Förgätmigej.

Jag blommar nere i dalen

Vid silverbäckens rand,

Försänkt i stilla drömmar

Jag står på enslig strand.

Så ljuvt jag drömmer om trohet.

Kom se mitt öga blå,

Och låt mig viska

En bön till dig också.

Förgät ej himmelen den sköna

För jordens stoft och mull.

Förgät ej den du älskar

För jordens gods och gull.

Räkning

Kung Plus.

Talen växer när

Kung av Plus är här;

Räknar vad han der,

Det blir fler och fler.

Kung av Plus ser på,

Ett plus ett blir två.

Kung av Plus får le,

Två plus ett blir tre.

Kung av Plus vill ha

Ännu mer i dag,

Kakor, äpplen, guld,

Hela slottet fullt.

Addition är lätt,

Räkna plus är rätt!

Drottning Minus.

Se drottning Minus har hål i sin korg,

Tappar kastanjer på väg till sin borg,

Färre och färre till slut inga kvar.

Minus ger mindre och mindre till svar!

Kung Multiplikation.

Kung multiplikation

Sitter ej på sin tron,

Jonglerar med bollar,

Han gångrar och trollar!

Drottning Division.

Drottning Division med sin stav,

Delar det mesta som finns kvar.

Vindarnas troll.

Människor skräms

Av stormarnas troll.

Vindarna blåser från fyra håll.

Från norr och söder,

Från väst och öst,

Vinter, vår sommar, och höst.

Två.

Sol och måne,

Dag och natt

Äro ett likt

Gråt och skratt.

Mörker är där 

Ljus ej finns.

Glömskan är det 

Du ej minns.

Än det ena

Än det andra,

Ändå skall de 

Samman vandra.

Kalven och klockan.

Kalvar små dem kan man locka

Med en bimmel-bammel-klocka,

Sätter den på kon där fram:

Bimmel-bammel, bimmel-bam,

Att den kalv som ej vet vägen,

Ej blir stannande förlägen.

Säger goda moder ko:

Var är du mitt barn månntro?

Säger jag bim-bammel-bum,

Kom nu hit och var ej dum.

Kalven lyder strax och går,

Ty den klockans klang förstår.

Djurens räkneramsa.

En tupp ut i världen ville gå,

En gås kom med, så var de två, 

En liten gris blev också me’

Det var skoj – så var de tre,

Och två kaniner mötte dem

Och följde med, så var de fem,

Och så kom det en hund

Och en räv och en råtta,

Så nu har de faktiskt

Tillsammans blivit åtta.

Liten räkneramsa.

Ett två, stå på tå,

Tre fyra, kasta lyra,

Fem sex, äta kex,

Sju åtta, fånga råtta,

Nie tie, slipa lie,

Elva tolv, sopa golv.

Räknelek.

Herr Patron

Gick på bron.

Knäckte nötter

Under fötter.

Hur många nötter

Knäckte han?

Veden.

Såga ved i stora fång,

Vintern kan bli kall och lång.

Stapla den i vårat skjul,

Räcker länge efter jul.

Engelska

The earth is firm beneath my feet.

The sun shines bright above.

And here I stand, so stright and strong,

All things to know and love.

In the heart weaves feeling,

In the head shines thinking,

In the limbs lives 

Strengthening will.

Light that is weawing,

Weawing that strengthens,

Strength that gives light.

This is Man.

The sun is shining brigth,

It fills the world with ligth.

Pitter, patter, pitter, patter,

Hear the rain.

Pitter, patter, pitter, patter,

Knocking at the windowpane.

The wind is blowing,

The leaves are glowing.

My house.

This is my lttle house,

This is the door.

The window is shining

An so is the floor.

Outside there is a chimney

As tall as can be.

With smoke that goes curling up,

Come and see!

Autumn.

Yellow the bracken,

Golden thesheaves,

Rosy the apples,

Crimson the leaves.

Mist on the hillside,

Clouds grey and white.

Autumn, Good morning!

Summer, Good night!

The fields.

Fields of wheat and oats and barley

Bending in the summer-breeze.

Sun and shadow, wave and ripple

Chase across their golden seas.

Wheat stands tall and stright and heavy,

Oats grains hang in separate drops.

Barleys whiskered head curves over,

Gold and brown and yellow crops.

When the corn is fully ripened

Then the harvest is begun.

Reaping binding on the stuubble,

Stacking sheaves beneath the sun.

Now we load the great farm waggons

Working till the fields is clear.

Stubble soon must turn to ploughland,

Ready for another year.

Christmas.

Mary rocks her baby,

Joseph holds a light,

Ox and ass are standing

In the stable bright.

Shepards in the doorway

Comes to great the child.

Now they kneel before Him

And his mother mild.

One holds out a lambkin,

Soft and white as snow.

All shall give their presents,

Ere they homeward go.

Snowflakes.

Wintertime comes calling, calling on our town,

Snowflakes soft are falling, falling, falling down.

Snowflakes falling in the night,

Soft and light, pure and white.

When the sun shines out so bright,

All the earth is dressed in white.

Snowman 1.

Come in the garden

And play in the snow.

A snowman we’ll make

See, how quickly he’ll grow!

Give him hat, stick and pipe,

And make him lock gay.

Such fine game

For a cold winterday.

Snowman 2.

Take a snowball,

Put it on the ground.

Push it, roll it,

Make it big and round.

Look, your snowman

Is big and tall,

But has no eyes,

No nose at all.

Two stones will do,

A carrot too.

“Now, mr. Snowman,

how are you?”

Snow.

Snow, snow everywhere,

On the ground and in the air,

On the fields and in the lane,

On the roof and windowpane.

The spring.

Spring is coming,

Spring is coming.

Birdies build your nest.

Weave together straw and feather.

Doing each your best.

Spring is coming,

Spring is coming,

Flowers coming too.

Pansies, lillies, daffodillies

Now are coming through.

Spring is coming,

Spring is coming

All around is fair.

Shimmer and quiver on the river.

Joy is everywhere!

The Farmer.

What does the farmer do in the spring,

He sows the seed that harverest bring.

But first he wakes the earth from sleep,

By ploughing it well and harrowing it deep.

And busy must be the farmer’s boy,

To care for the lambs that leap for joy.

To feed the calves so tender an young,

He rises as soon as the days begun.

And then the farmere’s wife so kind,

Food for de ducklings and chicks will find.

And hark! What the queer littlepiggy-wigs say:

Dont forget me, I’m hungry today!

Squirrel.

Whisky-frisky, hippety-hop,

Up he goes to the tree-top.

Wirly-twirly, round and round,

Down hes campers to the ground.

Furly-curly, what a tail,

Tall as a feather, broad as a sail!

Where is his supper? In the Shell,

Snappy, cracky, out it fell!

Snail.

Slowly, slowly like a snail

I move towards the corner.

Silent, silent, very quiet,

Going to the corner.

Creeping, creeping on my way.

At last I reach the corner.

Christopher’s pony.

Gallop aheigh! Gallop aheigh!

Christoper’s pony is running away.

Gallop aheigh, he never will stay.

Christopher’s pony has galloped away,

Galloped away, galloped away.

Christopher’s pony has galloped away.

The mouse.

Where’s the mouse?

Upstairs, downstairs,

Out of the house.

Run around the corner.

Run, run, run.

Out in the corner.

Oh what fun!

Tyska

Morgenspruch.  1 – 5

Der Sonne liebes Licht

Es hellet mir den Tag,

der Seele Geistesmacht,

sie Gibt den Gleidern Kraft.

Im Sonnen-Lichtes-Glanz

Verehre ich, o Gott,

die Menschenkraft die Du

in meine Seele mir

so gütig hast gepflanzt,

dass ich kann arbeitsam

und lernbegierig sein.

Von Dir stammt Licht und Kraft!

Zu Dir ström’ Lieb’ und dank!

                                                Av Rudolf Steiner

Morgenspruch. 5/6 – 12

Ich schaue in die Welt

In der die Sonne Leuchtet,

In der die Sterne funkeln,

In der die Steine lagern,

Die Pflanzen leben wachsen,

Die Tiere fülend leben,

In der der Mench beseelt

Dem Geiste Wohnung gibt.

Ich schaue in die Seele

Die mir im Innern lebet.

Der Gottesgeist er webt

Im Sonn.-und Seelenlicht,

Im Weltenraum da draussen,

In Seelentiefen drinnen.

Zur Dir, o Gottesgeist,

Will bittend ich mich wenden,

Dass Kraft und Segen mir

Zum Lernen un zur Arbeit

In meinem Innern wachse.

                                            Av Rudolf Steiner

Um mich leben viele Wesen.

Um mich sind viele Dinge.

In meinem Hertzen auch,

Spricht Gott zur Welt,

Und spricht am besten

Wenn ich lieben kann

Alle Wesen, alle Menchen.

Sonne, Sonne komm hervor

Aus dem goldenen Himmelstor,

strahle mich so lange an 

bis ich mit dir strahlen kann.

Der Himmel über mir,

die Erde unter mir,

die gantze Welt um mich.

In Haubte bin ich licht,

In den Gliedern bin ich da.

In den Hertzen bin ich froh.

Mit den Ohren wollen wir hören.

Mit den Augen wollen wir Sehen.

Mit den Händern wollen wir schaffen.

Mit den Füssen gehen und stehen.

Das ist meine rechte Hand,

das ist meine linke Hand.

Rechte Hand nach oben zeigt,

linke auch schon aufwärtssteigt.

Ritsche ratsche rei,

1+1=2

Plitsche platsche plei,

2+1=3

Witsche, watsche wir,

3+1=4

titsche tatsche tünf

4+1=5

Mitsche matsche mandermand,

5 finger hab ich an der hand.

Wir fahren mit der Eisen bahn.

Ach wie schnell wir fahren kann.

Tschuff, tschuff…………. Halt!

Nur sind wir da!

Seht mal an

Was ich kann!

Gehen,

Laufen,

springen,

stehen.

Bäckerei.

Backe, backe Kuchen,

der bäcker hat gerufen.

Wer will guten kuchen backen,

der muss haben siben Sachen:

Eier und Schmalz,

Butter und Salz,

milch und Mehl.

Zucker macht den Küchen gel,

schieb, schieben Ofen rein!

Die Fliege.

Eine kleine Fliege summt

Auf und ab im Zimmer.

Brummt und summt

Und summt und brummt

Hin und her gehts immer.

Plötzlich sitz sie still und stumm

Auf der Blumenvase

Und grad auf die Nase!

Der Bauer.

Im Märzen der Bauer die Rösslein einspannt,

er setzt seine Felder und Wiesen instand.

Er ackert, er egget, er pflüget und sät,

und regt seine Hände von Morgen bis spät.

Den Rechen, den Spaten, den nimmt er zur Hand,

und ebnet die Äcker und Wiesen im Land.

Auch pfropft er die Bäume mit edlerem Reis,

und spart weder Arbeit noch Mühle und Fleiss.

Und ist dann der Frühling und Sommer vorbei,

dann füllt sich die Scheuer im Herbst wieder neu.

Es füllt sich der Keller, der Stall und das Haus,

da gibt es im Winter manch fröhlichen Schmaus.

Måltidsverser.

Jorden som vår gröda bar,

Solen som den mognat har.

Kära sol och kära jord,

Kom, var med oss vid vårt bord!

Vid varje stycke bröd

Se solens skiva röd

Som värmde varje minsta korn

Och lät det gro av kärlek.

Vid varje stycke bröd

Tänk på din broders nöd

Som ensam i sin hunger går.

Du som gudomlig värme får

Giv honom bröd och kärlek.

                                             Av Herbert Hahn

I solljuset mognar vad jorden oss ger.

Så mognar i Gudomens ljus,

Människans växande själ.

I solens ljus mognar jordens säd,

I hjärtats värme mognar själens gärning.

Jorden har oss detta gett,

Solen det i ljus berett.

Kära sol och kära jord,

Er vi tackar vid vårt bord.

Klass 1 – 3

Jorden och stjärnan.

Jorden inunder min fot

Och stjärnorna över mitt huvud

Hela mitt fattiga liv

Vilar förklarat däri.

Jorden för dagarnas kamp,

För dagarnas signade möda,

Stjärnan för aftonens frid, 

för aftonens trevande längtan.

                                            Av Ragnar Jändel

Lille Pers vandring.

Nu går jag bort, sa lille Per,

Nu går jag bort dit stigen bär,

Att söka slottet Silvertopp,

Att få prinsessan Rosenknopp.

Jag tror att hon mig bannar

Om här jag längre stannar.

Men gamla katten sade så:

Ack Per, vad tjänar det att gå!

I skogens djup bland snår och sten

Du river sönder dina ben

Och kallt det är om natten.

Bliv hemma sade katten.

Och kloka skatan brast i skratt.

Det slottet får du aldrig fatt

Det finns blott i din sagobok.

Du lille Per, du är en tok

Från fötterna och hjässan,

Men hälsa till prinsessan!

Ja, skratta du, så tänkte Per.

Jag skrattar bäst när jag är där.

Jag känner jag är född till prins.

Jag vet väl jag att slottet finns

Och är man ej förlägen

Så hittar man nog vägen.

Där stod ett berg vid skogens bryn,

Det nådde nästan upp till skyn

Och kalt och tvärbrant såg det ut.

Nu Pelle är din vandring slut!

Skrek ugglan i det samma.

Gå åter till din mamma!

Sköt dig själv och din affär!

Jag får väl klättra sade Per.

Han klängde fram, han klängde opp,

Han stod på bergets högsta topp,

Och utan mycket bidan,

Han stod på andra sidan.

Han gick en mil, han gick väl två,

En väldig sjö han mötte då.

Ej andra stranden syntes till,

Så dränk dig Per skrek ekot till.

Ej frukta du behöver,

Sa Pelle och sam över.

Men när han andra stranden nått,

Då såg han upp och såg sitt slott.

Bland körsbärsträd och rosensnår

Det stod, och allt omkring var vår.

Han log och svängde hatten:

Det trodde inte katten!

Och in i slottets sal han lopp.

Där satt prinsessan Rosenknopp.

Du är så vacker som ett bär

Och du blir min, sa lille Pär.

I glädje och i gamman

Vi leka sen tillsamman.

Sankt Martin.

Riddare Sankt Martin red

Pansarklädd från slottet ned.

Kring gestalten smärt och hög,

Manteln vid för vinden flög.

Under portens höga valv,

Stod en fattig man och skalv,

Hade sökt för stormen skydd,

Drog sig undan rädd och skygg.

Martin steg från hästen ner,

Tiggaren förundrad ser:

Med sitt svärd han delar nu,

Varma manteln mitt i tu.

Mantelhalvan sveper han

Om den stackars frusne man.

Martin rider bort i natt,

Fattig man har fått en skatt!

Och när snön så vit och mjuk,

Väver vinterns vita duk,

Minns jag än den gåva stor

Som Sankt Martin gav sin bror.

Dvärgarna smider små bokstäver.

Nu skall vi gå till dvärgarnas land

Med stora R-et i min hand.

Jag hoppas de kan smida om

Min bokstav till en mindre form.

God dag du bästa dvärgakarl,

Din slägga flink på svärdet far.

Säg kan du hjälpa mig ett tag,

Att forma R-et, nätt idag?

Kom in, sätt ned och ta det lugnt,

Mitt arbete är ganska tungt.

Jag klipper här och smider där,

Ja, blir det kanske bra så här?

Ja tack så bra att det blev litet,

Nu skall jag skriva mera flitigt!

Skapelsen.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.      BILD 1. MÖRKRET.

Och jorden var öde och tom,

Och mörker var över djupet

Och Guds Ande svävade över vattnet.

Och Gud sade: Varde ljus,                                    BILD 2. LJUSET I MÖRKRET.

Och det blev ljus.

Och Gud såg att ljuset var gott,

Och Gud skilde ljuset från mörkret.

Och Gud kallade ljuset dag,

Och mörkret kallade han natt.

Och det vart afton och det vart morgon 

Den första dagen.

Och Gud sade: Varde mitt                                     BILD 3. FÄSTET.

I vattnet ett fäste som skiljer

Vatten från vatten.

Och Gud gjorde fästet och 

Skilde vattnet under fästet ifrån 

Vattnet ovan fästet,

Och det skedde så.

Och Gud kallade fästet himmel.

Och det vart afton,

Och det vart morgon, den andra dagen.

Och Gud sade: Samle sig det                                 BILD 4. MARKENS GRÖNSKA.

vatten som är under himmelen

till en särskild plats, så att det

torra bliver synligt.

Och Gud kallade det torra jord,

Och vattensamlingarna kallade han hav.

Och Gud sade: Frambringe jorden

Grönska, fröbärande örter och fruktträd,

Som efter sina arter bära frukt

Vari de hava frö.

Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton, och det 

Vart morgon , den tredje dagen.

Och Gud sade: Varde på                                        BILD 5. MÅNEN OCH STJÄRNORNA.

Himmelens fäste ljus som skilja 

Dagen från natten, och vare de till

Tecken och till att utmärka

Särskilda tider, dagar och år.

Och Gud gjorde de två stora ljusen,

Det större ljuset till att

råda över dagen

och det mindre ljuset 

till att råda över natten,

så och stjärnorna.

Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton och det

Vart morgon, den fjärde dagen.

Och Gud sade: Frambringe                                    BILD 6. HIMMELENS FÅGLAR 

Vattnet ett vimmel av levande                                              OCH HAVETS FISKAR.

Varelser, flyge ock fåglar över jorden

Under himmelens fäste.

Och Gud skapade de stora

Havsdjupen och hela det stim av

Levande varelser, som vattnet vimlar 

Av, så ock alla bevingade fåglar.

Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton, och det 

Vart morgon, den femte dagen.

Och Gud sade: Låt oss göra                                    BILD 7. MÄNNISKAN. 

Människor till vår avbild, till att

Vara oss lika, och må de råda över

Fiskarna i havet och över fåglarna

Under himmelen och över boskaps-

Djuren och över hela jorden och

Över alla kräldjur som 

Rör sig på jorden.

Och Gud skapade människan

Till sin avbild skapade 

Han henne till man och kvinna.

Och gud såg på allt som han

Hade gjort, och se, det var 

Mycket gott. Och det vart afton 

Och det vart morgon den sjätte dagen.

Vårvisa.

Nu dansar våren omkring i backen

I ljusgrön hatt och i blommig kjol.

Hon svänger lustigt omkring på klacken

Och strör ut sippor och blå viol.

Och myggor surra,

Och humlor murra

Och fåglalåten är hög och gäll.

Och nu drar myran sitt strå till stacken

Och göken ropar varenda kväll.

Prins vår.

Där går över isarnas gungande flak

I sporrsträckstakt

En vinande jakt.

Nu rider Prins Vår med dån och brak,

I blått schabrak

Sin fåle från trakt till trakt.

Ungprinsen drager på giljarestråt

Med lekande håg

Och hirdmännens tåg

Är tätt i hans hälar med lurarnas låt,

Med stass och med ståt,

En vårarnas vind över våg.

                                           av John Boman

Morgon.

Skimra, gläns du östersky,

Jag vill ut och fara.

Nu är dagen åter ny,

Ängar glittra klara.

Uppvaknande.

Sakta, sakta får ni smyga

Och på lätta vingar flyga,

Med mig blåsa sömnens vind

På skogens djur, på barnets kind.

Drömmens brunn låt sorla, sorla,

Sagans bäckar porla, porla.

Där i trädet vill jag gunga

För mitt barn en visa sjunga.

Dagen kommer snart med fröjd.

Solens glans från himlens höjd

Får väl barnet ej förskräcka

Men med glädje det uppväcka.

Vila.

Natten faller sakta, sakta

Över stad och land.

Alla sova, hela jorden

Vilar i Guds hand.

Året.

Januari börjar året,

Februari kommer näst,

Mars, april ha knopp i håret,

Maj och juni blommar mest.

Juli, augusti och september

Rika härliga framgå,

Men oktober och november och december

Äro grå.

Abborrar och gäddor.

Kom med! Nu ska vi ro ut och meta.

Vi far dit bort till vårt lilla grund,

Där går abborrar, stora feta.

Man får ett tjog på en liten stund.

Och in i vassen vi lägger kassen,

Kanhända då vi en gädda får.

För man kan aldrig så noga veta, 

vad man kan fånga när det är vår.

Krabban.

Kribbel-krebbel-krabba

Kryper fram var han kan,

På snedden ofta kravlar han.

Kribbel-krebbel-krabba

Klipper till med sina klor,

Sätter sig sen still och glor.

Kribbel-krebbel-krabba

Om du inte passar på

Nyper han dig i din tå!

Djurens dans.

Kissemiss min lilla katt

Leker här med mig tafatt,

Karo kommer med i dansen,

Viftar ivrigt hela svansen,

Ko och kalv och tupp och gås,

Ankan kommer med förstås,

Hon och hela hönsaflocken.

Sist så kommer även bocken.

Alla dansar med varann’

Det blir ett fasligt liv minsann!

Djurvers.

Kom bocken till gossen,

Kom kalven till mor, 

Kom jamande katten i snövita skor,

Kom ankunge gul,

Kryp fram ur ditt skjul,

Kom kycklingar små,

Som knappast kan gå,

Kom duvorna mina

Med fjädrarna fina.

Se gräset är vått

Men solen gör gott.

Ännu är det sommar

Så fin och så skär,

Men ropa på hösten,

Så har vi den här!

Tuppen.

Jag är en tupp: se upp, se upp!

Se upp till mig, ni hönor små,

Som där kvar på backen gå.

Hör mitt skrik: jag är unik!

Högst i hönsgårn’ det är jag.

Jag är den ende i mitt slag.

Alla hönor hör ni nu:

Kuckeliku-kuckeliku!

Husmusen.

Knaperi-knaperi-knus.

I källarn’ bor en mus.

Den knaprar ost,

Den mumsar smör,

Den mumsar så 

den inte hör….

Tisseli-tisseli-tass.

Det Snurran är vår katt.

Hon nosar hit,

Hon nosar dit,

Hon går och går,

Följer ett spår.

Snipp, snapp, snut,

Nu är det slut

Så Snurran sa,

Det här var bra,

Jag äter upp dig,

Ska du få se.

Men musen skrek,

O ve, o ve!

Kattvers.

Nu god natt 

Och giv akt

Att vår katt

Är på vakt.

Ty vår mus

Mången natt

Gjorde bus 

I vårt hus

När vår katt

Ej gav akt,

När vår katt 

ej höll vakt.

Nu god natt 

Och giv akt

Att vår katt

Är på vakt.

Katten.

Ja, det var ett spratt

Som mjölkkannan spelade

Vår stackars katt.

Han huvudet stoppat

I mjölkkannan in,

Och nosen han doppat

I grädden så fin.

Men huvudet kunde

Han ej dra tillbaka,

Fastän han stod där

Och skvätte och skaka.

Jag sannerligen

Fått mer än nog

Av grädden, sa katten,

Och ut han den slog

men kannan som förut

Satt där den satt.

Ja, det var ett spratt,

Som mjölkkannan spelade

Vår stackars katt!

Katten och månen.

Vem skymtar där

Så lätt på tå,

Vem smyger där

Uti vår vrå,

Kan det väl vara katten?

Vem lyser där

På tös och dräng,

På husbondfolket

I sin säng?

Jo, månens sken om natten.

Snurre katt.

Mirre, murre, mjau

jamar Snurre katt.

Mirre, murre, mjau,

Var är väl min skatt?

Sök i lagård,

Sök i stall,

Sök i sovrum,

Sök i hall,

Sök i trädgårn’ bakom häcken,

Sök i busken ner vid bäcken.

Var är väl min kissekatt,

Var är väl min kära skatt?

Mirre, murre, mjau

Jamar Snurre katt.

Mirre, murre, mjau

Där är du ju min skatt!

Fågel.

En fågel svingar sig högt upp mot skyn 

På vida vingar. Vilken syn.

Hans glädjesång , hans vingars slag,

De fylla luften dag för dag.

Med fågeln känner jag mig släkt,

Jag känner i min andedräkt,

Hur även jag på själens vingar

Fritt och högt mot skyn mig svingar.

Sparvar.

Två sparvar där sitter

Med kvitter, med kvitter,

Kvivitt, kvivitt.

Men katten smyger

Och sparvarna flyger,

Se dit, se dit.

Den ena kom åter,

Den andra kom åter,

Kom hit kom hit.

De sätta sig neder

Två lustiga bröder.

Ekorren.

Kurre Snurre hippetihopp

Flyger upp i tallens topp,

Flyger ner som ingenting,

Flänger, svänger runt i ring.

Rufsig , tufsig svansen är,

Som ett segel honom bär.

Var är Kurres mat? I nöt!

Knäcker, bräcker, den var söt.

Hästvers.

Hopp, hopp, hopp,

Pålle i galopp.

Över stockar, över stenar,

Akta benen när du skenar.

Hopp, hopp, hopp, hopp, hopp,

Pålle i galopp.

Getterna.

Å våra bockar 

Å våra getter

Å våra fyrfota fän’,

De gå i skogen

Å plocka nötter

Å gnaga barken av trän’.

Killingdans.

Å hipp och hoppe och tipp och toppe

En solskensdag,

och nipp och nappe och tripp och trappe

i slikt ett lag,

och det är kel i sol och det är spel i sol

och det är dans i lid och det är glans i lid,

och roligt bräka och lustigt leka, det är i dag!

Och nyp i nacken och stup i backen

Och tipp på tå,

Och spring i ringen och sving’ i kring en’

Och hopp i hå.

Och det är slek i sol, och det är lek i sol

Och det är glim i lid och det är stim i lid

Och är kvitter och böljeglitter

Och lugnt i vrå.

Och det är trapp och tralle och puff i skalle

Och det skall du ha!

Och snipp om snuten, och kyss på truten,

Det kan du ta!

Och det är rull i ring och det är krull i sving

Och det är lätt på tå och det är sprätt på tå

Och det är hejsan och det är hoppsan

Och tra-la-la. 

                                                                        av Arne Garborg

Petters getter.

I sin stuga bodde Petter

Med en katt och fyra getter.

Katten hette Röd,

Den åt bara smör och bröd.

Andra geten hette blå

Den var starkare än två.

Tredje geten hette gul,

Den var julbock varje jul.

Fjärde geten hette Vit,

Den var känd för sin aptit.

Hela dagen måste Petter

Valla sina fyra getter.

Röd och Blå och Gul och Vit

Sprang i skogen hit och dit.

                                           av Einar Norelius

Fyra små grisar.

Fyra små grisar gingo ut på vift,

Och alla var så glada, och ingen var gift,

Och alla hade knorr på svansen.

De smög ut ur stian, de gingo genom byn,

Små rosenröda trynen de vände upp mot skyn

Och viftade så gladeligt med svansen.

Och solen hon sken på små nassarna ned,

Och den första sade nöff, och den andra sa så med,

Och de svängde så lusteligt på svansen.

Och den tredje sade nöff, och den fjärde likaså

Ty vädret var så vackert och himmelen så blå,

Och alla hade knorr uppå svansen.

Då kom där mot dem rusande den stora svarta hund

Och öppnade emot dem sin faseliga mund

Och nafsade den bakersta’ i svansen.

De sprang då hem till stian, de sprang med väldig fart,

Och inuti  sin stia de hade lugnt och rart,

Och där slogs det åter knorr på svansen!

                                                                     av Anna M. Roos

Ängsfjäril.

Fjäriln’ på ängen tar sig en sväng,

Se hur den fladdrar och svingar.

Vackraste fjäriln’ på grönaste äng,

Det är en blomma med vingar!

Blyga Elsa.

Den blyga Elsa

Vill inte hälsa,

Hon säger ej tack

Och ej god dag.

Jag måste nog

Tänka efter ett slag….

….jo, genast med henne

jag måste gå

till doktor God Dag

och hälsa på.

Säkert lär han

Henne hälsa.

Då får hon heta

Artiga Elsa.

Händerna.

Mina händer här jag känner,

Äro mina bästa vänner.

Höger hand och vänster hand

Samarbeta fint ibland.

Hör blott här vad de vill göra,

Nyttigt arbete utföra,

Klappa, hälsa, vinka glatt,

Många ting de taga fatt.

Fingrarna.

fingrar flinka

de kan vinka.

Tusen saker kan de bra:

De kan peka,

De kan leta,

De kan spela de kan ta.

Fötterna 1.

Mina fötter båda två,

Kan så fast på jorden stå.

En till höger, en till vänster,

Gör sin herre fina tjänster.

Se blott här vad de vill göra,

Jo, sin herre vill de föra

På hans livsväg modigt fram,

Fram till målet hinner han.

Fötterna 2.

Vi harr fötter två

Som på jorden stå.

De kan hoppa och gå,

Springa fort, gå på tå.

De kan tassa tyst och stilla,

Eller klampa rysligt illa.

De går framåt,

De går bakåt

Och de springer runt i ring,

Runt i kring, runt i kring.

Och de trampar i takt,

Och de trampar i takt…..

Munnen.

Med min mun

Varje stund

Kan jag tala

Och mala.

Som en snurra

Kan jag surra.

Jag kan ropa 

och hurra.

Dagen lång

Är mun’ i gång.

Dock kan jag

Ock minsann

Tiga still

När jag vill.

Om jag blott

För munnen fått

Mitt fina lås (pekfingret)

(viskas med pekfingret för munnen)

Det blir tyst,

Minsta knyst

Hörs ej när 

Jag är här!

Älvorna och jätten.

Tyst och lätt på tå

Trippar älvorna små.

Jätten i sitt bo

Sover visst i ro.

Då i vindens smek

Börjar älvalek.

Älvorna tar i ring,

Dansar lätt omkring.

Kom från skogens vrå,

Jätten stor och grå,

Älvor skrämda fly

I en sommarsky.

Ljusalfer.

Ängsull, ängsull vaggar i vinden,

Lätt som dun på strå.

Ljusalf, ljusalf svävar kring den,

Dansar så lätt på tå.

Solguld, solguld strös på ängen,

Dagen bort nu drar.

Ängsull, ängsull vaggar i vinden

Stilla i kvällen klar.

Ljusalfernas vårvisa.

Våren är kommen, på sina kransar

Ängarna binda, himlen är blå,

Pilträden bära guldgula fransar,

Tuvorna vagga ljusalfer små.

Bäckarna brusa, 

vindarna susa,

Böljorna glittra,             

fåglarna kvittra, sippan i lunden nigande står.

Högt uppe i luften lärkorna sjunga,

Det är vår, det är vår!

                                  C.F. Dahlgren

Legend.

I svunnen tid, om sägen talar sant,

Till Finlands arma bygd vid världens kant

Anlände Herren Gud och Sankte Peter,

På spaning efterlandets sevärdheter.

Vid sundets mynning stod en hängbjörk tät.

De satte sig med ryggarna mot trät.

I sommarkvällens vila drömde skogen,

Men Peter knorrade, sin vana trogen,

Besinna, Herre, vart du släpar mig,

Här finns blott bråten, stenar, knappt en stig.

Ett nödväxt folk på usla åkrar trampar,

Och frukten som bestås är bär och svampar.

Så sade Gud, hans ögon vänligt log, 

Och se, ett sällsamt sken kring vattnen drog

Och ödemarken vek från mörka stränder

Och tjälen smalt i kärr och svedjeländer.

Men Herren gick, med honom Sankte Per.

Men den som sitter under björken där

Får se ibland i blida sommartider,

Hur Herrens leende på vattnet glider.

                                                              av Eino Leino

Långt bort i skogen.

Långt bort i skogen låg ett litet berg,

Aldrig jag sett så vackert litet berg,

Berget ligger långt bort i skogen.

På det lilla berget stod ett litet träd,

Aldrig jag sett så vackert litet träd.

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen.

På det lilla trädet fanns en liten gren,

Aldrig jag sett så vacker liten gren.

Grenen på trädet,

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen.

På den lilla grenen fanns en liten kvist,

Aldrig jag sett så vacker liten kvist.

Kvisten på grenen,

Grenen på trädet,

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen.

På den lilla kvisten fanns ett litet bo,

Aldrig jag så vackert litet bo.

Boet på kvisten,

Kvisten på grenen,

Grenen på trädet,

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen.

I det lilla boet låg ett litet ägg,

Aldrig jag sett så vackert litet ägg.

Ägget i boet,

Boet på kvisten,

Kvisten på grenen,

Grenen på trädet,

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen.

Vid det lilla ägget satt en liten trast,

Aldrig jag sett så vacker liten trast.

Trasten vid ägget,

Ägget i boet,

Boet på kvisten,

Kvisten på grenen,

Grenen på trädet,

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen.

Och den lilla trasten sjöng en liten drill,

Aldrig jag hört så vacker liten drill.

Drillen från trasten,

Trasten vid ägget,

Ägget vid boet,

Boet på kvisten,

Kvisten på grenen,

Grenen på trädet,

Trädet på berget,

Berget ligger långt bort i skogen. 

Sjöjungfrun.

Sol så het och sand så blöt.

Sjöjungfrun hon gör sig söt,

Kan ej från det våta draga,

Men det fasta kan hon taga.

Sand och strand och barnets hand

Fattar hon och drar från land.

Dock, i hennes silverslott

Mår nog ingen alltför gott….

Klockorna.

Stora klockor gunga.

Hör hur de kan sjunga:

Bim, bam, långsamt fram,

Bim, nam, långsamt fram.

Klockor små

Säger så:

Klingelingelingeling,

Sätt i gång och spring

Spring, spring, spring

I dansen.

Lustigt mod,

Glättigt blod,

Dans och sång,

Fot till språng,

Sånt’ behag,

Gillar jag,

Gillar jag 

Varje dag!

Hand i hand

Med varann,

Uti ring,

Svänga kring.

Vilken fröjd,

Den förnöjd

Älskar jag

Varje dag.

Springer bort

Kavaljer,

Sorg är kort,

Finns väl fler.

Dans och sång,

Fot till språng,

Gillar jag

Varje dag.

Än är ej 

Tiden när

Att jag skall

Sitta där,

Därför jag

Dansa vill.

Sedan vill

Jag va’ still!

                        Fritt efter E.G. Geijer

Knappen.

En knapp som knappast

Klarar att klamra 

Sig fast vid Kalles väst.

Då är det bäst

Att strax ta en sax,

Lite nål och tråd

Och knyta en knut

Vid trådens slut,

Så göra med hast

Några fina kast,

Sen sitter den knappen

Säkert fast.

Väderramsa.

Ett sånt väder

Sa Per Fläder,

Kry i lä

sa Per Trä.

Jag stannar här

Sa Per Skär.

Du måste gå

Sa Per Grå.

Vart?

Sa Per svart.

Till en butik

Sa Per Rik.

Vad ska jag ha?

Sa Per bra.

Du ska ha lök

Sa Per Gök.

Hur många då?

Sa Per Strå.

Tre till fyra

Sa Per Lyra.

Inte fler

Sa Per Mer.

Det räcker till

Sa Per sill.

Regnvers.

Regnet droppar

Dropp, dropp, dropp.

Barnen ropar

Stopp, stopp, stopp.

Solen lyser rund, rund, rund

Över våran lund, lund, lund.

Regn, hagel och snö.

Forsen sorlar,

Bäcken porlar,

Fårans vatten stiger.

Åskvind rusar,

Stormen brusar

Vinden susar lekfullt.

Haglen hackar,

Regnet knackar,

Flingor faller fint.

Blåsten.

Jag är blåsten!

Jag gör som jag vill.

Blåser hit eller dit,

Jag är aldrig still.

Det är jag som susar sssss i säden

När jag kommer farande böjer sig träden.

Knakeriknak, jag tar mig ett tak,

Suerisus, jag skakar ditt hus.

Vem kan hindra mig, vem säger till?

Jag som är Blåsten, gör som jag vill!

Morgonvinden.

Från havet steg vinden i lekande lopp

Och sade till dimman, giv rum, jag vill opp.

Han svängde kring skeppet och sade, slå ut,

Du sjöman, ditt segel ty natten är slut.

Och bort, inåt landet han gjorde ett slag

Och manade bonden, stå upp det är dag.

Han sade till åkern, människornas hopp,

Nu buga dig guldax för soln’ som går opp.

Han sade till tuppen vid gården i byn,

Upp härold och hälsa den ljusnande skyn!

Bäcken.

Du risslande bäck,

Du sisslande bäck,

Här saktar du dig i en vilovrå,

Där porlar du fram

Och sorlar kring sten

Och lullar så gott 

Och rullar så smått

Och glittrar i mjukaste böljan.

                                                av Arne Garborg

Fölungen.

Min fölunge föddes där älvorna bor,

De skodde hans hovar med silverskor.

Han går i galopp var helst jag vill,

Ja tjugo galoppmil och mer därtill.

Ramsor.

Tummetott, slickepott,

Långeman, gullebran

Och lilla vickevire!

Tripp, trapp, trull,

Rissa, rassa, rull,

Snipp, snapp, snorum,

Hej, balsalorum!

Apala, mesala, mesinka, miso,

Sebedej, sebedo,

Extra lara, Kajsa, Sara,

Häck, väck, vällingsäck.

Vi picka, vi hacka,

Vi knicka vi knacka

På bergtrolletsbo.

Vi arva, vi harva,

Vi garva, vi karva,

Ej jätten får ro.

Vi leva, vi gräva,

vi treva, vi sträva

få jätten omkull.

Vi picka, vi hacka,

Vi knicka, vi knacka

Få jätten i mull.

                           Av August Strindberg

Skatan gick på gatan

Vill låna borr.

Vad ska du med borr?

Borra liten vagn.

Vad ska du med vagn?

Köra lite hö.

Vad ska du med hö?

Ge min lilla ko.

Vad ska du med ko?

Mjölka lite mjölk.

Vad ska du med mjölk?

Ysta lite ost.

Vad ska du med ost?

Ge vår lilla prost

Som predikar så vackert i kyrkan.

Tumpar du i Kallimallivandra?

Sa det ena trollet till det andra.

Nej, men linkelunk har buritörsta,

Sa det andra trollet till det första.

Det var inte underligt minsann

Att de inte alls förstod varann’.

Nu ska jag berätta dig,

Karbolempi timpampej.

Först så kom en glufsboruski

Och åt upp en lammeluski.

Men en trafs flög över taket,

Över kippenapperaket,

Krong, krang, kringelkruskellmatt,

Hu , en gruvligt kuslig natt.

Hej bomfalon pingelott.

Solen skiner åter gott!

Ette gotte

Lie laje

Relje velje

Varse vanne

Morde gorde

Gipp gapp

Stipp stapp

Dinkan do

Sinkan so

dilleridattan

Lunkan pust.

Roa, rua, ria, ralla,

Alla mogna äpplen falla.

Faller ett så

Faller två

Och faller hundra

Faller alla….

Fina den Tjocka var kocka.

Fina Frisen tände i spisen.

Fina Pöl siktade mjöl.

Fina Humör kärnade smör.

Fina Hägg vispade ägg.

Fina Hedde skummade grädde.

Fina Storm smorde en form.

Fina den Tjocka var kocka,

Men Fina von Snål’en slickade skålen….

Slickepotten.

Sköt dig lilla slickepott,

Och ät ej så mycket gott.

Spara på chokladen

Och på marmeladen,

Ät hellre sallad och spenat,

Det är mycket bättre mat.

K-ramsa.

Kom Klara, du kalv,

Kom Krona, du ko.

Låt klockorna klinga i kvällen.

L-ramsa.

Älvorna leker

Vid liljor och lin

När långt det lider på kvällen.

Å-ramsa.

I en å

Såg jag två

Små, grå, blå

Fiskar stå.

V-ramsa.

Vinden viner vilt

På villande hav.

Allitterationer.

Bagare Bengtsson bakar bara brända bullar men bagare Bengtssons bror bakar betydligt bättre bullar.

Barnen bakar bullar.

Björnen blåbär

Citron

Cecilia cyklar i cirklar.

draken

Den duktige riddaren dräpte draken.

Ekorren

Fiskarna for i fräsande fart mot farliga fiendens fäste

Gåsen guldägg

Hästen hoppar höga häckens höjd. Hurtigt hastas hundra meter på en gång

Istappen

Jägaren jakthornet Jaguaren svans  lojt.

Kraftfull kung drar ut i krig. 

Linneor när långt det lider på kvällen

Lien lämnar gräset lågt.

Munnen mumsar mjuka mannagryn

Månens mun

Nissen narras nästan

Nissen nickar i nattmössan.

Ormen

En pampig polis står på post i Paris, passar på, säger stopp som en propp.

Papegojan plockar prima persikor

Papegojan pratar plötsligt.

Querqus betyder Ek på latin

Rid, riddare rid, rid till strid. Riddare i rustning röd, rädda oss i vår nöd.

Se seglande svanar bland susande säven.

Trädet

Titta, tallen tappar tallbarr.

Uven ropar uhuu.

Våldsamt väller vita vågor vilt vid valens våta ö.

Sax med x som i kex.

Yrande yrsnö yr runt yxan

Blixten slår i zick-zack den går.

Fröken Å – Tant grön

Fröken Ä – Tant gredelin

Fröken Ö – Tant Brun

Klass 3 – 8.

Världen omkring oss.

Se solen går upp och solen går ner,

Vi vaknar vi somnar, vad händer det mer?

Vi går våra vägar och ser oss omkring,

Då händer runt om oss mång’ märkliga ting.

I luften finns fåglar, i vatten finns fisk,

Ur berg kommer vatten, en källa så frisk.

Ur jord kommer grönska, från moln kommer snö,

Det åskar, det blixtrar, på frost följer tö.

Ur blomman blir frukt och ur frukt faller frö,

Ett frö har jag varit, en frukt skall jag bli,

En frukt med en kärna, en människa i.

                                                            Av Karin Ruths-Hoffman

Människans kraft.

Grodden spirar i jordens natt,

Växten lever av luftens kraft,

Frukten mognar i solens glöd.

Så spirar själen i hjärtats djup,

Så lever andens makt i världens ljus,

Så mognar människans kraft i ljuset av Gud.

                                                                     av Rudolf Steiner

Det gudomliga.

Ädel vare människan,

Hjälpsam och god.

Ty detta blott skiljer henne

Från alla väsen dem vi känna.

Endast en människa förmår det omöjliga,

Urskilja kan hon,

Välja och döma.

Hon kan ett ögonblickevighet skänka.

                                                             Av J.W. von Goethe

Ängelns syn.

Av allt vad du vill i sanning

Och allt som rätt du gör,

En känsla, om än så flyktig,

Som högre din tanke för,

En handling i kärlek alstrad,

Det ord utav tröst du gett,

Allt fäster sitt spår i sanden,

Ett spår som din ängel sett.

                                           Av H.W. Longfellow

Världens skönhet.

Den vida världen är så stor

Men gömt i allt den vishet bor,

Som låter varje minsta strå

I undrets sköna glans framstå.

Och söker jag bland blad och blom

Att finna tingen rikedom,

Så skall inför min själ till slut

En underblommas kalk slå ut.

                                              Av Holger Modin

Bröder.

Öster, väster, norr och söder,

Korsets armar överskygga,

Alla äro våra bröder,

Som på jorden bo och bygga.

Då vi bröders bördor bära,

Med och för varandra lida,

Är oss Kristus åter nära,

Vandrar, osedd, vid vår sida.

                                                Av Anders Frostensson

Möte.

Varför porlar min torkande källa,

Varför blommar min öken i blått?

Jo i dag har jag mött en männska’

Som tror mig bara om gott.

                                           Av Edith Unnerstad

Människans bild.

Ljuvlig och mild

Är sommarens bild.

Då lyser hela naturen,

Träden blommorna och djuren.

Kylig och vild

Är vinterns bild.

Då tystnar hela naturen,

Träden, blommorna och djuren.

Ljuvlig och mild

Är människans bild,

När hjärtat värmer och lyser,

Allt som sörjer och fryser. 

Ljusets hjärta.

Var inte rädd för mörkret

Ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor

Där inget mörker är.

I ljusa irisringen

Du bär en mörk pupill,

Ty mörkt är allt som ljuset

Med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret

Ty ljuset vilar där,

Var inte rädd för mörkret

Som ljusets hjärta bär.

                                     av Erik Blomberg

I rörelse.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd,

Men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

Där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,

Blir sömnen trygg och drömmen fylld av sång.

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr,

Oändligt är vårt stora äventyr.

                                                av Karin Boye

Bergskristallen.

Du måste stiga ner

Där skuggar faller

För att bli ägare

Till bergskristaller.

Långt från den trakt

Vars gränser kallas veta.

Du måste blödande

i mörkret leta

förtvivlad, skakad

i ditt väsens grunder

tills valven plötsligt

öppnas av ett under

och du står skälvande

där ljuset faller

med dina händer fulla

av kristaller.

                                av Helmer Nyberg

Bergslagstroll.

Och antingen ni tror eller inte gör det samma,

Men annars är det sant och anagga mig anamma,

Om inte det var trollpack, jag togs med en natt.

Vi vaktade vid milan i Västanåmyra

Och natten led mot slutet och klockan var fyra,

Då hörde vi ett buller och Pär han skvatt.

Det skallrade i fjälla, det dånade i jola,

Det råmade som oxar i berga, sa Ola.

De stampade och trampade från alla fyra hållen,

Och näggum det var roligt, för jaggu var det trollen,

Som långsamt kommo skumpande med dunder och duns.

Det rungade och vren och sa knak genom skogen,

För somna var så stora som kyrkan i Bogen,

Och tallar är som halm för en tocken en luns.

Och Pär han kröp ner vid en rot av en gran

Och själv så kröp jag ner bakom kolkoja, san’.

Det dunkade och kland som när skrotjärn samrar,

Och somma hade armar som stångjärnshamrar

Och somma hade nävar såsom jättekast

Och somma hade gap som ett hål till en gruva

Och somma hade tak av ett kolhus till huva

Och somma glyste eld som en gnisterkvast

Och somma hade snut som en järnlyftkran

Och jaggu var det allt lite kusligt san’.

De satte sig kring milan och stekte sitt tackjärn

Och kokade sig soppa på spikar och klackjärn

Och mumsade på plog som på höns eller får.

De dansade kring milan, det var som en hoppdans

Med kyrkor i polskdans och hus i galoppdans,

Det var som ett dön som när guffarn går.

Och nog har jag vandrat och varit i stan,

Men aldrig såg jag maken till dansgille san’.

Och rätt som jag ligger som ett hopvikt knyte,

Så kommer där ett troll med ett otäckt snyte

Och tjåvar och tar på min fattiga kropp.

Titt vint, titt på skack, det är ugglor i mossen,

Här ligger litet gubbkött, sa tryntrollkolossen,

Men just i detsamma så rann sola opp.

Se sola, sa jag, det är ljusnande dan’,

Då nöso de och lade på långskutten, san’.

Det dånade i berga , det skälvde i jola,

De skalade iväg bortåt fjälla där xxx

Och drumlade i kull sig där nolaskogs.

Det var som ett slagsmål av vettskrämda hyttor,

Som bruk gjorde hjulkast och jättekullbyttor

Och malmhus och kolhus och smedjor slogs.

För trollen äro lika förfärade för sola,

Som jag för att skarva och ljuga, sa Ola.

                                                                 av Gustaf Fröding 

Finsk vallvisa.

Se jag kommer, ja jag kommer,

Ja jag kommer strax till hemmet.

Har de redan eldat bastun,

Har de vindat bastuvatten,

Är min mjuka badkvast färdig,

Månne gröten redan kokad,

Är där också smör på fatet,

Är väl skeden ren och torkad,

Står ett sötmjölksstop på bordet?

Sio, Kirjo, Sio Karjo,

Hoppsan Haluna, din tossa!

Nu är Kirjo redan tvättad,

Nu är Karjo redan torr,

Nu är Haluna i hagen

Och nu springer jag till stugan.

Ja jag kommer, ja jag kommer,

Ja jag kommer, hoppsan, hopp, hopp!

Vårdag.

I soluppgången drager bonden ut

Att plöja utan rast till dagens slut.

I stadig takt går hästen, plogen skär

Och varje fåra lik den gamla är.

Allt högre strålar solen,

Allt börjar om på nytt, på nytt igen

Men dagens gärning är ej färdig än.

Blott sakta verkar plogen, men ändå

Den varken stannar eller skyndar på.

Allt börjas om på nytt, allt går sin gång

Med samma stilla iver dagen lång. 

Men solens skimmer djupnar efter hand.

                                                                 av Ragnar Jändel

Välkommen sommartid.

Välkommen åter snälla sol

Som jagat nordanvinden.

Nu har du sovit sen i fjol

Och vaknar röd om kinden.

Värm upp vår jord, så växer råg

Och fyller bondens lada,

Värm sand och vik och vind och våg,

Så får vi gå och bada.

Välkommen åter snälla sol,

Lys över land och vatten.

Nu klingar sång, nu stäms fiol,

Nu dansas hela natten. 

                                     av August Strindberg

Myra med barr.

Streta, streta, streta,

Stanna, se sig om att veta

Vägen, sträva, tappa

Tag, hugg i,

Släpa, släpa, göra en sväng mät’, bära

Mera nära, släpa bära,

Mera nära, mera nära

Stacken – släppte jag – rappa

Tag, ohi,

Streta och föra

Hem’et – nu käckte det – göra

Jämt ihärdigt,

Jämt ihärdigt,

Jämt ihärdigt,

Rulla ikull,

Mun full mull,

Opp mät’, hugg i, nu fart,

Streta och föra

Hem’et – nu käckte det – göra

Jämt ihärdigt,

Jämt ihärdigt,

Jämt ihärdigt,

Huset färdigt,

Huset färdigt

Snart.

                    av Gustaf Fröding

Duvan och måsen.

I skogens gömslen

Har duvan skyggt

Bland nyponsnåren

Sitt näste byggt.

Men duvans unge

Blir trött till sist

Att ständigt vagga 

på samma kvist.

Till flykt han längtar

Sin vinge slå,

Men ängsligt kuttrar

Hans moder då,

Dröj kvar i lugnet

Blott än en dag,

Ty klen är senan

Och vingen svag.

Och vinden susar

I gran och tall,

Med tånglukt mättad

Från fjordens svall,

Där måsen lägger

På kal granit

Sitt öppna rede,

Och sjön går vit.

När saltvåg stänker

I redet in,

Då skriar måsen 

Till ungen sin,

Flyg ut i stormen

Kring rev och skär,

Ty stark är senan 

och vingen bär! 

                          av Edvard Fredin

Drängtid.

Slipsten snurrar, vattnet stänker.

Lien som en vessla väser,

Än han sjunger, än han fräser,

Eggen skarpt i solen blänker.

Det är tidig morgon, ängen

Ligger vaknad nyss och daggig.

Här och där en tistel taggig

Reser sig ur blomsterängen.

Här och där tuvor av svingel

Vajar lätt med vippor fina,

Och kring klövern svärma bina.

Sol och surr och skällors pingel.

Präktigt väder värmer lagom.

Kom hit ni bygdens drängar frie,

Glatt med räfsa och med lie,

Ut på ängens slagfält dragom!

                                                Fritt efter Karl Erik Forslund

Jonte och Brunte.

De kommo från ängen

Och Brunte var hästen

Och Jonte var drängen

Som tjänte hos prästen,

Och gammal var Jonte

Och gammal var Brunte 

Och haltar förresten.

Och Brunte han vände

Den åldriga mulen

Tillbaka och sände

Försiktigt förstulen

En blick under lasset

Att se om det ännu

Gick runt om med hjulen,

Och lugnad han svängde

Med svansen åt Jonte.

                                      av Gustaf Fröding

Kovisa.

Ut i en hage fylld med fågelkvitter

Går alla svartvita och de bruna kritter.

Somliga stå och titta, andra ligga,

Men mot kvällen de råma högt och bliga.

Gummorna med stävorna då knoga dit,

Snart med flit, mjölken vit,

Silar ner i stävorna tills de fått

Av mjölk sitt mått.

Skällkon i spetsen, alla kossor kliva,

Vallgossen har nog brått att hem dem driva,

Stigen är trampad, hemma lagårn’ väntar,

Kvällssoln’ lyser röd, uppför backen de släntrar.

Dörrn’ är öppen, skällkon först och efter den

Traska sen en och en,

Alla kossor till sin plats uti sitt bås,

Så till sist går dörrn’ i lås.

                                             Fritt efter Olof Wibergh 

Sommarskymning.

Skira sommarskyar

Solens sken nu skymmer.

Lätta brisar skingra

Sorger och bekymmer.

Silverskimmer vilar

På skeppen bort vid ön.

Snart blodröd solens skiva

Skall sjunka ner i sjön.

Skymningen nu nalkas,

Dagen var så het.

Skön är kvällens svalka,

Att andas evighet.

Ord av glädje.

Grönskande jord min hälsning tag,

Blånande hav, dig älskar jag,

Livande ljus i djup och höjd,

Himmelska sol, du är min fröjd.

                                                    av Erik-Gustav Geijer?

Natthimlen.

Ensam jag skrider fram på min bana.

Längre och längre sträcker sig vägen,

Ack, uti fjärran döljes mitt mål.

Dagen sig sänker. Nattlig blir rymden.

Snart blott de eviga stjärnor jag ser.

Men jag ej klagar flyende dagen,

Ej mig förfärar stundande natten,

Ty av den kärlek som går genom världen,

Föll och en strimma in i min själ.

                                                     av Erik-Gustav Geijer?

Hösten.

Hösten är kommen hör stormarna gny.

Svanen tar avsked och svalorna fly,

Mossan har bäddat i mossan sin grav,

vågorna brusa på villande hav.

Näcken mot klippan mot guldharpan slår,

Skogsbruden fäller sitt grönskande hår.

Solen är slocknad. Så mörkt bli på hed,

Regnbäckar gråta längs fjällarna ned.

Källan på knä står invid deras fot

Och i sin urna tar tårarna mot.

Sommarn härnere har slutat sitt lopp,

Däruti stjärnorna tindrar han opp.

                                                       av K.F. Dahlgren

Skördevers.

Marken är mejad och höet är bärgat,

Frukten är plockad och trädet är skakat.

Kornet står i ladan’ och höet står i stacken

Och nu bär det hemåt för sista backen.

Räfsa inte allt har det har bonden befallt,

Fattigman skall också ha när det blir vinterkallt.

Rågen.

Rågen susar, rågen susar,

Vinden går i ax och strå,

Alla blommor höra på.

Lyss till orden,

Djupt i jorden

Blev jag sådd i denna höst.

Bonden har sin säkra tröst,

Det han sår,

Växer högt en dag i vår.

Jag har sovit under snö,

Drömt i frost och väckts av tö.

Jag har stigit, stor och stark,

Upp ur frisk och bördig mark.

Åkern böljar mjukt som vågen,

Ljusgrön än och blåklintsblå.

Snart står bondens lador tomma,

Jag skall blomma, jag skall strax

Vagga tung med fyllda ax.

Vid den skarpa liens gång

Susar rågens sista sång,

Och vid slagans muntra låt

Skiljas korn och agnar åt.

Sen i kvarn

Blir jag mjöl åt alla barn.

Och mitt bröd

Släcker nöd.

Därför växer jag så glad

Högst bland markens blom och blad.

                                                           Fritt efter Jeanna Oterdahl

Skärkarlen.

På ödslig häll

Står mitt lugna tjäll

Bland de tumlande vågornas lek.

Jag är bortglömd och arm

Men vid havsmoderns barm

Är jag trygg som den rotfasta ek.

Jag är konung här

På de vilda skär,

Mina mödor de giva mig skatt.

Vart jag vänder mitt lopp,

Drar jag skördarna opp

Ur de dimmiga fjärdarnas natt.

Mina åkrar stå

Uti böljor blå,

Mina ängar i svindlande djup.

Mina hjordar gå vall

I de brusande svall,

Där jag svänger med ilande slup.

                                                    av Herman Slätherberg

Nyårsdagen 1838.

Ensam i bräcklig farkost vågar

Seglaren sig på det vida hav,

Stjärnvalvet över honom lågar,

Nedanför brusar hemskt hans grav.

Framåt!  Så är hans öde bud,

Och i djupet bor, som uti himlen Gud.

                                                           av Erik-Gustav Geijer

Höstsädet.

Odlaren strör i mörka mullen

Fröets sådd för kommande skörd.

Däröver vandra höstens skurar,

Däröver bäddas vinterns snö.

Han gör som jag, begraver mitt hopp,

Han tror som jag på sol och vår.

Ur tuvor.

I dag kastar lönnen sin brinnande kappa

I stormregn som utsläckte sommarens glöd

Och kallnande stormar på dörrarna klappa,

De ropar att grönskan hos gräset är död.

Med lövmoln i famn far den glada orkanen,

Den skymtar förbi, klädd i flammande blad,

Den fäller på åsen den tungsinta granen,

Det mörkaste tornet i skogarnas stad.

                                                           av Harry Martinson

Ur trefaldighetsnatten.

Då rullar opp uti ost de tornande blåsvarta åskmoln,

Blixt bröts av, det blir tyst en sekund.

Och det mullrar och rullar, manglar och ranglar.

Och så med en knall ut av gruva kanoner,

Fönsterna skallra och skrälla, spjällen de dallra i skorsten’.

Åskregnet öser nu ner ur svartblåa molnen i zenit,

Byarna blåsa så barskt på de piskade fjärdarnas böljor,

Människor fly uti skjul, de stänga båd’ dörrar och fönster,

Fåglarna krypa i lä av de ristade björkarnas stammar,

Fiskar sänka sig ner, förskrämda till djup och till grynnor.

                                                                                   av August Strindberg

Höst.

När lönnarnas blad hade dalat

Och slocknat på åkerrenen

Kom kölden i gräset som falnat

Och penslade frost över stenen.

Vid slutet av trädgårdsgången

Försökte en gräshoppa spela,

Men tappade sommarsången

I gruset och glömde det hela.

                                                 av Harry Martinson

Hösten.

Om hösten de silvergrå vingar

Slår ut över lundarnas sal,

Och älvorna dansa i ringar

Till prasslet från kärrängens al.

Från klippan uvarna ropa

Och vindarna tjutande sopa

De virvlande löv ner i dal.

Höstkväll i hagen.

Där viskar en nordan isande kall,

Där viskar en röst i hagen,

Är sommaren slut, är sagan all,

Är solen borta och slagen?

Det är en ungbjörk frusen och mörk

Som trött om kvällen klagar,

Det är en gammal masurbjörk,

Han mumlar i multnande hagar.

Den mörkaste natt oändligt lång

Allt liv må väl genomlida,

Att hälsa med hoppfull håg en gång

Den gråkalla gryning vi bida.

Allt tyngre sånger var höst som går

Djupt i min stam hör jag tona.

Allt högre jag lyfter var nyfödd vår

Mot skyn min gamla krona.

                                                   av Karl Erik Forsslund

Novemberstämning.

Livliga och behagfulla fåglar

Virvlade svärmvis bort,

Sjönk in och försvann i den kalla höstens himlar.

Kvar sitter kråkan på den nakna grenen,

Hård och grå som en dammig sko, en kastad känga.

                                                                                 av Harry Martinson

Enbusken.

Tyst står han vid stenen,

Enig med ljungen.

Bland stickbarren

Sitta bären svärmvis

Som uppfångade hagelskott.

På honom biter ingenting.

Han brukar borsta nordanvinden.

Hans kvistar är sega som senor.

Med det kargaste härdar han ut,

Men doftar ändå, har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris,

Och ett gott öl bryggde han

Där han stod, stark och vänlig,

Klämd mellan gråa stenar i Thule.

                                                       av Harry Martinson

Myrornas mo.

Långa är myrornas vägar hem.

Natten kan överraska dem.

Solen går ner bakom vandrarens sko.

Mycket kan hända på myrornas mo.

                                                         av Harry Martinson

Morgonen.

Solen några purpurdroppar

Ren på österns skyar stänkt

Och på buskar, blad och knoppar

Daggens pärleskur sig sänkt.

Skogens alla fåglar svinga

Jublande från topp till topp,

Tusen glädjebud förklinga,

Tusen stämmas åter opp.

Fjärden krusas, böljan randas,

Lunden rörs av fläkt på fläkt,

Liv och blomsterdofter blandas

I varenda andedräkt.

                                          av Johan Ludvig Runeberg

För skymningen.

Kort före skymningen

Blir allting ljust,

Blad vid blad som stilla stå,

Hav och höjder ljusna då,

 böljan lägger sig så klar

Som om gjord av luft hon var.

Varje tuva, varje sten

Får ett genomskinligt sken,

Som om någon stod och såg

Rakt igenom berg och våg.

Det är du som böjt dig ner

Och kring jorden ser

Fiskarna i flodens djup,

Klyftan i det branta stup,

Myran på sin smala stig,

Ingenting kan undgå dig.

Kväll.

Härlig är kvällen,

Fridfull och ren.

Solen kring fjällen 

sprider sitt sken,

sakta sig sänker

ned på sin bädd.

Strålande blänker

vågornas brädd.

Natten kring haven

Breder sitt flor,

Tyst som i graven

Stillheten bor.

Guldfiskar glimmar

Rikt in vid strand,

Svanarna simmar 

sakta till land.

                        av Eva Kylander

Afton.

Ängsullen nickar på ensliga tuvor,

Spoven ropar i kvällen sen.

Molnen vila som trötta duvor,

Stilla kring vidden i blekrött sken.

Så kommer sakta den svepande dimman,

Andas kring myren sitt molniga fjun,

Allt blir borta till morgontimman,

Ängsullen sover på dimmans dun.

                                                      av Jarl Hemmer

Ja visst gör det ont.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

Bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

Ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt det hänger,

Klamrar sig vid kvisten, sväller, glider

Tyngden drar dem nedåt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

Svårt att känna djupet dra och kalla,

Ändå sitta kvar och bara darra,

Svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar,

Då, när ingen rädsla länre håller,

Faller i ett glitter kvistens droppar,

Glömmer att de skrämdes av det nya,

Glömmer att de ängslades för färden,

Känner en sekund sin största trygghet,

Vilar i den tillit som skapar världen.

                                                             av Karin Boye

Maj.

Det är blomningens tid , det är vår, det är maj,

Det är grönska och strålande sol.

Under bugande björkarnas ljusgröna svaj

Knoppas liljekonvalj och viol.

Och de bära i ljuvliga dofter sitt lov,

Medan fåglar sjunga i dur,

Till majsolens lov som har grundat sitt hov

Ibland alar och susande fur.

Sitt inte och grubbla din glädje ihjäl,

Gå med brusande bäckar i takt

Uti våren, och låt dem få fylla din själ

Med sin stora oändliga makt!

                                                           av Kerstin Hed

Majnatten.

Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg

Sin flätkorg i grenklykan.

Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.

Från mossig sten hoppar kvällssolen ner.

Bäcken går lite avsides, förirrar sig,

Ringlar fram under valven med kabbeleken som lysmärke.

Daggfärsk ormbunke litar på frostens stjärna.

Håller värnlöst grön ut sitt filigran,

Nyfött ömspetsat mönster över källans kallhål.

Ett glest stycke dimma intrasslat i gräs väntar morgon.

Solens lyse smyger rött längs marken.

Gräset ändrar ställning.

Daggen säljer mot några morgonfläktar

Sina friska vattenpärlor i en tuva.

                                                       av Harry Martinson

I ljusningen.

I ljusningen en majnatt

Hörde jag gök i skog.

Som alla skogars hjärta

Den oavlåtligt slog 

Sin ters om sommartider.

Då lyser vit en näckros

Som ängel i sin vik

Och trasten sitter högst i topp

Och piper himmelrik.

                                    av Harry Martinson

I juni.

Vårens sista stjärnor visa sig, men utan skärpa.

De är små, månbleka utan sting.

Trötta på att gnistra i vintrarna

Vila de ut i sommarens ljusa nätter.

                                                       av Harry Martinson

Nu löser solen sitt blonda hår.

Nu löser solen sitt blonda hår

I den första gryningens timma

Och breder det ut över markens vår

Där tusende blommor glimma.

Hon väter det tankfullt i svalkande dagg,

I blommornas fuktiga gömmen,

Hon lossar det varligt från rosornas tagg,

Men tveksamt, förströdd, som i drömmen.

Hon låter det smeka skog och äng,

Hon låter det fara för vinden.

Nu smeker det barnen i deras säng

Och de gamla på skrovliga kinden.

Men hennes tanke är borta från allt,

Vad kan denna glädje båta?

Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt

Förstora det levandes gåta.

Hon löser sitt hår och breder det ut

I morgonens saliga timma,

Och drömmer bland världar som gått förut

Och nya som längtande glimma.

                                                        av Pär Lagerkvist

Sommarpsalm.

När solen stiger visar gläntan fram

Den gröna sommarskogens gräs och blad.

Ett spel av soleld går från stam till stam

Och fink och sylvia gör anden glad.

Rik återger naturen sinnets fröjd

Och säger klart med blom och fågelljud

Hur gräset är,

Hur fjärilen förnöjd

Hos ängen gläds i lätt och härlig skrud.

Varenda blick på dessa ängars ljus

Får svar av skimret som med vindens gång

Beglittrar var sekund när trädets sus

Församlar sig hos fåglarna till sång.

                                                        av Harry Martinson

Betraktelse.

Allt knoppas i min levande vår

Och jublande ur rymden når

En lärkas drill mitt öra.

Helt stilla vill jag höra

Och lära tyst hur varje ljud

Ur skapelsen bär fram sitt bud

Att jag en gång må gripa det

Som är av evighet.

                                av Holger Modin

Regndroppen.

Plask, en regndroppe jag är

Och en spetsig mössa bär,

Armar, ben har jag ej fått

Endast huvud blev min lott.

Plopp, mitt korta liv är slut,

Nu jag helt har runnit ut.

Ifrån molnet kom jag ned

Hit till jorden med besked.

Huvud hade jag förut,

Men med detta är det slut,

Bäcken tog oss alla opp,

Börjar nu på nytt mitt lopp.

Solens strålar mig uppväcker,

Jag mot himmelen mig sträcker.

Som ett moln jag där får vara

I min stora syskonskara.

Efter regnet.

Regnet slutade, solen fällde

Ut sitt gyllne sken bland granar.

Bäcken sin grumling i insjön hällde.

Dimmor drog bort som vita svanar.

Dovt slog ringduvan ut sin skala,

Började åter med tonvikt tala

Om sina dova bekymmers skog.

Vinden i aspens skallra slog.

                                                av Harry Martinson

Sommarens avfärd.

Årens gång smalnade mot fjärran.

Allt låg samlat i en enda syn: solnedgången.

Klädda i höstligt lysande kappor

Besteg alla somrar som varit

Det sista uppbrottets farande vagn.

                                                      av Harry Martinson

Höstvers.

Björkarna sprutar sin höstliga fontän

Högt över granarnas evigt gröna vågor.

På den hårt klingande skogsjorden

Trummar älgklövars kungsparad

Och i det frostiga nattgräset

Smyger grävlingen  på frusna tassar

För att skövla den vintersovande

Myrstackspyramiden.

Snömorgon.

Drivan ligger milsvitt med gnistor översållad,

Rymden är ett ljushav som svallar utan strand.

Tallen höjer tindrande sin vinterhuva, fållad

Mjukt i svala svandun av snönattens hand.

Rött mot dalens dunkel sig skogsstupet lutar,

Kvistar skaka silver i djupet då och då,

Solen stiger högre, som ett norrsken den sprutar

Flammor in i skogen där skuggan drömmer blå.

Öppnar sig i bröstet som en solvidd där spåren

Snögat in och drunknat under djupa drivors frid.

Långt är vinterns höga helg och själens reningstid.

                                                                                 Av Jarl Hemmer

Källan.

Genom dalens stilla famn

Liten källa tyst sig bryter,

Bortskymd hennes bölja flyter

Obemärkt och utan namn.

Men då vid dess lugna flod

Vandrarn’ trött av mödan dignar

Glad han hennes skatt välsignar

För sitt vederkvickta mod.

Måtte himlen höra mig

Må Gud Faders godhet giva

Att mitt liv en bild må bliva,

Lugna källa, utav mig.

                                        Anna-Maria Lenngren

Kärleksord.

Små, små vattendroppar,

Små, små korn av sand

Bilda stora havet 

Och det vida land.

Små, små verk av kärlek

Små, små kärleksord

Gör till ett himmelrike

Vår stora vida jord.

Visdomsord.

Var rask och djärv

Och skåda fritt

Mot stora värv

Allt kan bli ditt.

Så hög ej finns

En frukt på kvist

Att ej till sist

Av dig han hinns.

                                Av Zackarias Topelius

Enen.

På mager mark och stenig jord

Växer jag i högan nord.

Seg är stam och seg är rot,

Köld och torka står jag mot.

Gröna bär och blåa bär,

Sticks jag gör båd’ här och där.

Doftar gott i stugan din

Om du bara tar mig in.

Furornas sång.

Hör vårt ord,

högt i nord

Långt i tid

Djupt i jord

Går vår rot,

Står vår fot.

Vi kan stå 

Stormen mot.

Vintrar snöar,

Somrar duggar,

Sekler skuggar

För vårt öga

Molnet far.

Männskor’ födas

Och förödas,

Vi står kvar.

Männskobarn,

Väx som vi, 

stor och stark

rotad i

berg och mark.

Väx i brus, 

Väx i ljus,

Väx med pannan

Som vår topp,

Lyftad högt mot

Himlen opp.

                                 Fritt efter Zacharias Topelius

Granen.

I skrevan högst på klippan

Har granen fattat rot,

Där ännu inte trampat

Någon människofot.

Där klamrar de sega rötter

Kring den skrovliga sten,

Densamme i vinterns snöstorm

So i glittrande vårsols sken.

Östersjöns vågor rulla

Allt från morgon till kväll

Och vita skummet ryker

Mot klippans kala häll.

De hårda vindarna unna

Ej grönskande granen ro,

Men under yviga barren

Reder ejdern sitt bo. 

                                    Fritt efter Edvard Fredin

Strandsvall.

Vida havet svallar

Mot en ödslig ö,

Mot de urgrå hallar

Går en evig sjö.

Vågorna svalla,

Bryta sig, kastas,

Stänka, blänka, vrida

Vita virvlar,

Falla, vida

Havets vågor svalla

Åter upp en sjö.

Bryta sig kastas,

Stänka, blänka,

Rinna strida,

Svalla, falla,

Upp vräkes tång, vräks tång,

Evig är havets gång,

Endast för stunder står

Stunder, när stiltje går.

                                      av Gustaf Fröding

Vindarnas kör.

Upp genom luften,

Bort över haven,

Fram över jorden 

i stormande färd.

Himmelens drottning,

Den guldgula solen,

Väcker oss upp

Till en strålande dag.

Upp till de brusande

Böljornas lek,

Upp till de susande

Vindarnas smek.

Människan, djuren

I hus och i lagård,

Lyssna med bävan 

till vindarnas dån.

En gång vi fria

Mot himmelen sväva,

Komma med budskap 

Igen därifrån.

                          Fritt efter Atterbom

Rullsten.

Det finns en rullsten på en brant vid havet.

Av regndropp och förvittring undergrävd.

Den längtar tungt att rulla ned i djupet

Och gömma sig för dagen i det dunkla.

Men stenen är ej ensam. Tätt intill

En ungbjörk slingrar sig i lövrik ömhet.

Den stöder stenen med sin svaga arm

Och håller honom ännu kvar i ljuset.

                                                         Fritt efter Jarl Hemmer

Stilla kväll.

Som sång av tusen syrsor var vårregnets fall

Mot halvsläckt vattenspegel som drömde utan svall.

En fågel sjöng så vek och späd ur strandlövets hägn,

Och sakta det viskade, mitt regn:

Det är de stilla stunderna som du skall leva på,

I kväll tycks intet, intet skett, men något sker ändå.

En fågel och ett vårregn har sjungit dig en sång.

Tag den med och den kan hjälpa dig en gång.

                                                                        Fritt efter Jarl Hemmer

I gröna skogen.

Kom ut i gröna skogen

Det är så svalt i den.

Var björk är vår förtrogen

Och tallen är vår vän.

Var källa är vår spegel,

Allt i den klara sol,

Och vinden är vårt segel,

Och tuvan är vår stol.

Kom vandra vid min sida

Allt på den gröna färd.

Vårt hem är nu den vida,

Den obekanta värld.

Vår fot är lätt och yster,

Vår håg är glad och stor.

Var blomma är vår syster,

Var fågel är vår bror.

                                     av Zackarias Topelius

Vinden.

Vem har sett vinden?

Varken du eller vi.

Men där löven, där löven darra,

Där går vinden förbi.

Vem har sett vinden,

Vem har sett honom, säg?

Ingen alls, men där björkar böjas,

Där har vinden sin väg.

                                   av Christina Rosetti

Stångjärnshammaren.

Det har kommit ett bud.

Vad för ett bud?

Första hammarn’ skall nu gå,

Skall ej längre stilla stå.  (Ena handen slår mot ett bord)

Det har kommit ett bud.

Vad för ett bud?

Andra hammarn’ skall nu gå

Skall ej längre stilla stå.  (Andra handen slår också)

Det har kommit ett bud.

Vad för ett bud?

Första släggan skall nu gå,

Skall ej längre stilla stå.  (Ena foten stampar i golvet)

Det har kommit ett bud.

Vad för ett bud?

Andra släggan skall nu gå,

Skall ej längre stilla stå.  (Andra foten stampar också)

Det har kommit ett bud.

Vad för ett bud?

Stora pusten skall nu gå,

Skall ej längre stilla stå.  (Pustningar därtill)

Rost.

Rosten järnet sakta fräter,

Under tusen år den äter,

Men ej tand den bitit av.

Rosten den är järnets grav

Smide.

Vi smider en kedja            länkar med armarna 

Så stark och så lång.

Vi smider med glädje,       utåt A

Vi smider med sång.         inåt A

I storm och i strid,             utåt I

I glädje och frid,                inåt E

Den håller oss samman.    ta i hand

Årsverser

Flegmatiker.

Troke’ —. Och daktyl—..

Vinter mot vår.

Melankoliker.

Amfibrackus .—.

Höst mot vinter.

Sangviniker.

Anapest ..- och jamb .—

Vår mot sommar

Koleriker.

Spondé —- och koriambus —..—

Sommar mot höst

Genom dalens stilla famn

Liten källa tyst sig bryter,

Bortskymd hennes bölja flyter

Obemärkt och utan namn.

Men då vid dess lugna flod

Vandrarn’trött av mödan dignar,

Glad han hennes skatt välsignar

För sitt vederkvickta mod.

Böljande, skimrande,

Rinnande porlande

Bäckarna, åarna,

Sjöarna, floderna,

Isarna smältande,

Flytande.

Nyss så föll den vita snö,

Föll på björk och lindar,

Frusen är den klara sjö,

Väntar vårens vindar.

Vindarna viskande,

Sjungande, lugnande,

Vaggande rofyllda.

Sångerna klingande.

Söker jag bland blad och blom

Ser jag tingens rikedom,

Skall inför min själ till slut

Under blommans kalk slå ut.

Växterna spirande,

Grönskande livfulla. 

Bladen och blommorna,

Livskrafter väckande.

Fröna som sovande

Ligga i markerna.

Vida världen är så stor,

Gömt i allt en vishet bor,

Låter varje minsta strå 

Undrets sköna glans framstå.

Vårbäcken porlar och taltrasten kvittrar,

Se vattnet dansar bland stenarna där.

Hör hur det sjunger och se hur det glittrar,

Jag går på stigen och har allt så kärt!

Solen mot mig ler

Gör mig varm och glad,

Avdig själv du ger

Liv till blom och blad.

Skimra, gläns du östersky,

Jag vill ut och fara.

Nu är dagen åter ny,

Ängar glittra klara.

Östan om skogar och västan om hagar

Strålar ett landskap av guld alla dagar.

Prinsen red hem genom susande vinden,

Guldsvärd vid sidan och rosor på kinden.

Då natt är till ända

Kan solen vi se,

Den ljus vill oss sända

Och värme oss ge.

Med vishet i tanken

Och kraften till handling,

Ur kärlekens ljussken

Som vilar i känslan,

Vill människan visa

Tillrätta i världen,

Det ledsagar henne 

Till trofasta vänner.

I urtidens början,

Musiken på jorden

Den lät som i himlen.

Så fromma var djuren,

Så mild även männskan’,

När klanger med vinden

Ljöd fromt genom världen.

Med ett lejons mod,

Som ett lamm så god,

Så snabb som en vind,

Så lugn som en hind,

Vill jag bliva en man,

Som något vet och kan.

Finns en vilja finns en väg,

Vandra i det vida.

Våga gå den steg för steg

Med hoppet vid din sida.

Modigt vandra livets stig,

Och var ej förlägen,

Solens strålar lysa dig,

Visar dig väl vägen.

Så fast som klippans sten,

Ren som kristallen klara

Och lysande som guld,

Så skall mitt sinne vara.

                                       av Angelus Silesius 

Var glad när faran väger

Och inre kraft du äger,

Med vilja god och glättigt mod

Till slut du vinner seger.

Får du ej hjälp av andra

Och vännerna dig klandra,

Så sker det blott för att du gott

Kan utan hjälp nu vandra.

Så modig och ädel

Och stark liksom kraftfull

Går jag på min livsväg.

Se solen och stjärnan

De skänker mig ljuset

Som strålar i tanken,

Ger kraften i viljan 

och vördnad i känslan.

Vart än jag må vandra

I världen den vida,

Än själv, än med andra,

En ängel vid sidan

Jag håller i handen.

Hon kan varje sägen, 

Hon visar mig vägen.

Så ljuv, så mild

Är sommarns’ bild,

Med skön natur

Och många djur.

Av sol så varm,

Långt bort från larm,

Ger alla ro

I sina bon’.

Nu ljusnar det kring bergets topp,

Det dagas än en gång,

Och alla fåglar stämmer opp 

sin glada fågelsång.

Och allt som under himlens rund,

Och allt på jorden här,

Det prisar uti denna stund

Den dag som nu är här.

En dålig häst

Den skenar mest.

Med vänlig hand,

Du goda band

Kan knyta lätt

Och tygla rätt.

Rid prins

Rätt väg

Till slott

Långt bort.

Rid lugnt,

Rid klokt,

Du når 

Ditt mål.

Smid smed

Vid härd,

Varm glöd,

Het , röd.

Slå, slå,

Stark arm,

Dån larm,

Flit, fart

Gör snart

Järnbit 

Formbar.

Så smiddes järn

Till verktyg skarpt.

Oh, glöd mig värm,

Gör stålet starkt.

Vild ritt,

Ej skritt,

Snabbt sken,

Bra ben.

Fort, fort,

Långt bort.

I tid

rid dit.

Och hästen sprang

Så långt han hann.

Det märktes snart 

Att orken tröt!

Men det vet jag 

I denna dag:

Det bättre är

Att vänta här,

I stillhet stå

och stadigt gå!

Har du sett när som skogarna vaja i vind,

När en susande fläkt sveper fram i en lind?

Hur det andas så lätt genom ådrade blad,

Hur de tvättar sig rena i morgonens bad?

Det är vår, det är ljust, det är underbar luft.

Det är härligt att hänryckas utan förnuft!

På solvarm sten en sommardag,

Känns vårens vilda lek långt bort.

Nu rör sig vinden mild och svag,

Ja dagen lång och natten kort.

Det finns nu tid för rofylld stund,

Min blick lyfts upp mot himlens rund.

Upp i luften så klar

Seglar tärnan så vit.

Snabba vingslag hon tar

Med en flygande flit.

Hon samlar mat åt ungar små

Som ligger tryggt på solvarm häll

Och får allt slita som för två,

Vår silvertärna, klok och snäll.

Lilla katten i lagårn’ fick ungar en dag.

När som vårsolen lyste och grönskan fick fart

Kändes luften så klar, himlen blå, vinden svag.

Det är härligt att sommarn’är här rätt så snart.

Så värmer solen mer och mer

Och ungarna omkring sig ser.

De rör sig mjukt i solen ljus

Och är visst alltid utomhus.

Men när så mörkret sänker sig,

Den lilla katten hoppar vig 

Till ungarna i ludugårens hö,

Där sover de i bot’ av strö.

Isen ligger, snön den faller,

Träden är som istappsgaller.

Rimfrost pudrar sten som blänker,

Aftonstjärnans glans sig sänker

Ner bland mörkrets vrår och skrymslen,

Där de lever: skogens väsen.

Så kommer våren med solglitter skönt,

Vårbäckar porlar och träden får grönt’.

Kvällningens stillhet, det hörs ej ett knyst,

Nu blev det stilla, ja alldeles tyst!

Snön klär gran och fur med spetsflor.

Frusna grenar vilar stilla.

Som kristall är vinterns stjärnor.

Kölden får snöstjärnan lilla,

Glänsa klart och vackert tindra,

Det kan bara våren hindra.

Isen som smälter i vårvärmens tö,

Stjärnor blir droppar, av midvinterns snö.

Isblå kristaller blir vatten i sjön,

Gröna är björkarna, ek, alm och lönn.

Djupt i bergets inre bo

Vatten, vilar där i ro,

Tills en längtan vattnet väcker,

Det sig ut mot ljuset sträcker.

Vattnet blir glittrande bäckar,

Ut’ i den mossiga mark,

Porlande, brusande, stark 

Sjunger det friska vattnet klara

Till alla kvittrande fåglars skara.

Finns en vilja, finns en väg, 

Vandra i det vida.

Våga gå den steg för steg,

Hoppet vid din sida.

Modigt vandra livets stig

Och var ej förlägen,

Solens strålar lyser dig,

Följer dig på vägen.

Allt som har gett mig ett värdefullt liv,

Allt står jag vördnadsfylld, tacksam inför,

Solen och jorden och himmelen vid.

Männskors’ gemenskap jag alltid tillhör.

Färger starka i sin glans:

Djupa, dova preussiskt blå,

Vild cinnober gör en dans,

Gul som strålar, går på tå.

Alla skapar genom möten

Nya färger hela tiden!

Så växer gröna nyanser omkring oss,

Så blandas lila, det lyser vackert opp.

Människors möten kan liknas vid färgers:

Vänskapligt, spännande, dramatiskt, ärligt.

När människor lyssnar och tänker på orden,

Kan freden och kärleken råda på jorden

Steg för steg och dag för dag,

Modigt går och strävar jag.

Marken är så vintervit,

Kölden biter hårt i kind.

Plötsligt är vårvärmen äntligen här,

Jag trodde ej att du var helt så när’

Nu så har isarna blivit till sjö,

Mitt i det blåa där ligger en ö,

Fåglarna kvittrar till gökens ko-ko,

Våren har kommit och jag börjar ro!

Fast som klippans sten

Som kristallen ren,

Ljus och fin som gulld

Är mitt sinne fullt.

Vacker är stenen som vilar i jorden.

Vacker är blomman som växer på marken.

Vackra är djuren som vandrar i drömmen.

Vacker är männskan’ som skapar i glädjen,

Vaken i tanken och hjälpande andra,

Kan hon på vägen framåt vandra.

Kraftfull och stark,

Här vill jag gå.

På jordens mark,

Här kan jag stå 

Ljust är mitt sinn’

Säkert jag går,

Vägen är min,

Glädje jag får.

Ifrån marken hörs ett muller,

Träden fälls huller om buller.

Jorden skakar, bergen skälver,

Ur vulkanen lavan väller.

Gnistregn i fyrverkerier,

Elden som tilltar mer och mer.

Så blir det lugnt, glöden har falnat.

Lavan är stel, har nästan svalnat.

Stenbocken hoppar

Bland bergens toppar.

Vilda är sprången,

snabbaste gången.

Strävar mot vidden,

Långt bort från friden.

Modig och tålig 

Hoppar han vådligt.

Om sommaren sköna

På ängen den gröna,

Jag går lugnt och tänker

– allt vad livet skänker:

stenar så tysta gå,

växter i varje vrå,

de drömmande djuren

och människan vaken

med skarpsinta tanken.

Människan är vän med naturen,

Hon ser och lär, bryr sig om djuren,

Ser varje växt, går över jorden.

Har hon ett svar? Hon ställer frågan!

En dvärg…..

Han hamrar och smider på guldets skatt.

Det glöder, det vitnar på sprakande härd

Och lågorna stiger kring klingande svärd.

Det glittrar och glimmar i gnistrande prakt

Då dvärgarnas hammare dånar med makt. 

I höstluften klara jag andas så lätt,

Jag ser alla färger i höstens palett.

Jag går vägen framåt med fridsamma steg,

Här känner jag vägen och var åkerteg.

Högt upp i det blå susar grågässens flytt,

På marken en grävling går in i sitt gryt.

Så faller de första små snöflingorna,

I alla små vrår och i springorna

Som finns överallt i den djupa skogen,

Med ens blev det ljust på den mörka vägen!

I bergsgrottans mörker finns små diamanter,

Om stenarna slipas de blir till briljanter.

Min tanke kan övas och slipas den med.

Jag smider med iver som mästerlig smed.

En å flyter fram och tar höstlöven med

På resa i dalen , på äng och på hed.

De färgglada löven de glittrar så

I rödaste rött, orange likaså.

En spännande resa för alla små blad,

Ja tänk att få flyta där höstfin och glad!

När frosten sen kommer får löven ett täcke

Av vita kristaller, de finns i var backe.

Och vintern den är en så härlig tid,

Naturen kan verka i tystnad och frid.

Om frågan jag ställer är klok och vis,

Ett svar lyser upp som riktigt bevis.

Kristallen den klara som tanken ren,

Jag anar ett svar i dess vackra sken.

För männskan’ är god liksom ljus i sinn’,

Hon vördar naturen och vännen sin.

På livsvägen strävar hon med sitt jag,

Och uppfylls av kärlek och ljus varje dag.

Det ledsagar henne igenom natten,

Det visar på vägen till finaste skatten.

Tre gåvor av livet vi fått:

Ett huvud för tanken klar,

Och hjärtat ger liv varmt och gott,

Och lemmar som handlingskraft har.

Till gärningar goda med klara mål,

Jag strävar förundrad och långt bort når,

I genom vår värld med så säkra steg,

Och hjälpande går min skyddsängel med.

Jag känner mig säker och går riktigt tryggt,

Jag står upp på bergtoppens breda rygg

Och tittar i fjärran mot himmelsranden,

Ser böljorna viska vid öde stranden.

En seglare styr mot främmande land

Med säkert öga och säker hand.

Till solen och alla små stjärnor;

Jag tackar era strålande lantärnor.

På jorden jag spirande grönska ser,

Att vara så tyst, kan jag lära av er.

Då når fågelsången mitt öra,

Jag vindarnas susningar höra.

En oxe som stretar,

Ej ro när han betar,

I fåran han plöjer,

Med vilan han dröjer.

I urtidens början 

fanns jubel på jorden,

musiken från lyran

den lät som i himlen.

Så fromma blev djuren 

Så mild även männskan’

När klanger med vinden

For fram genom världen.

Fjärilslarven mumsar makligt,

Grönskan är så god och smaklig.

I sin puppa larven somnar,

Nästan livet larven lämnar.

Puppan kläcks, fjärilen flygande

Högt upp i ljuset och svävande.

Fjärilen svingar sig lätt och fin;

Så kan jag sträva med tanken min.

Vintervinden viner , ilar,

Men naturen är så stilla.

Lilla fröet sover, vilar,

Väntar solens stråle lilla.

En vacker dag naturen vaknar,

Grönskan växer så det knakar.

Alla frön har börjat gro,

Fågelmamman i sitt bo,

Kan på våren börja tro.

Tala måttfullt, vist och sakta,

Välja rättan plats och akta

Sig för kommentar och oljud,

Klä sitt tal i vacker språkskrud.

I mitt inre finns mitt jag

Vist och klokt, som riktig lag.

Lyssnar jag på denna röst,

Får jag kraftfullt mod i bröst.

Bondens dag är fylld av möda,

Genom idog flit blir föda.

Se klart,

Fast blick,

Med fart,

Var kvick.

Skjut pil 

Mot mål

Med il.

Ej vrål,

Smyg tyst

Bland träd,

Ej knyst,

Ej rädd.

Jägarn’ går,

Genom snår

Smyger han

Ljudlöst fram.

Minsta prat

Skrämmer snart

Djuren bort

I galopp.

Me spjut

I hand,

Rid ut

På land.

Se nöd, 

ge hjälp.

Med mod,

Var god.

Riddarns’ svärd blänker klart

Och hans färd går med fart,

För hans häst den är god

Och hans rustning är mod.

Smid smed

Vid härd.

Varm glöd,

Het röd.

Slå, slå,

Stark arm,

Dån, larm,

Flit, fart

Gör snart

Tackjärn

Formbart.

Båt far, 

vind tar 

våg stor,

man ror.

Nät slängs, 

fisk trängs,

skum yr.

Stark hand

ror styr

mot land.

Havet blir stilla, lugnt,

Månens bild gul och rund

Vilar i himlens famn,

Båten är tryggt i hamn.

I mark 

Mask bo.

Av bark 

I ro,

Gör jord

Mullrik.

Ej ord,

Unik,

Daggmask,

Ej rask.

Vattendropp’ trillar ner,

Fuktar jord, myllan svart.

Masken trivs och ger mer

Genom slit, liv åt mark.

Det strålar av ljus

I himmelens höjd.

Ljust må mitt tänkande vara.

Det sjunger i skogen:

Kristallklar källa.

Ren må min känsla vara.

Det flammar i elden en kraft.

Stark må min vilja vara.


Leave a Reply

Your email address will not be published.