Hur står det till med matematikundervisningen i waldorfskolans lägsta klasser?
Är det bara lek och rita eller blir det också tid över för att räkna?
Under mina år som lärare på flera olika waldorfskolor har jag upplevt att matematikkunskaperna har varit mycket skiftande. Ämneslärare som tar över klasser på högstadiet har klagat över elevers bristande förmåga att arbeta självständigt och hur de mest grundläggande färdigheter saknas. Jag har själv mött klasser med uppenbara brister i kunskaperna som borde ha grundlagts i de första årskurserna.
Det är sant att det i de allra lägsta årskurserna oftast saknas läroböcker. Det ställer stors krav på klassläraren att gestalta undervisningen. Det är också sant att mycket arbete de första åren är mer konstnärligt präglat. Lekar, rytmer etc övas flitigt vilket säkert hjälper många barn att komma in i räknandet. Men själva räknandet av tal i de fyra räknesätten, ett självständigt arbete med bok och penna blir det ofta lite tid till.
”Nu har vi räknat ett par tal så nu kan vi gå ut och leka!”. Ett exempel som visar att tiden för räkning minskar eller försvinner helt.
”Jag har svårt för matematik, tyckte aldrig om att räkna när jag gick i skolan”. Ett påstående från en klasslärare som visserligen kan vara sant för den enskilda läraren men inte ska behöva påverka klassen. Föräldrar jag mött genom åren i olika klasser har undrat över tiden som deras barn verkligen får räkna. En del föräldrar tar sina barn ur waldorfskolan när de märker att barnen ”inte lär sig något”. Till viss del är jag beredd att hålla med dem. När barnen inte kan använda rätt räknesätt för att räkna dagar i almanackan, när de inte kan dela upp en mängd eller säga tvåans multiplikationstabell i slutet av årskurs 2. Jo, de kan göra en dans, de kan leka en lek, de kan rita en form. Bra så – men de kan inte räkna…
Talbilderna, tio-kompisarna och de 4 räknesätten är ofta bristfälligt förankrade. Och hur ska de kunna bygga vidare i ämnet om inte grunden saknas?
Klassläraren behöver ha kunskaper i vitt skilda ämnen där matematiken tar en stor och viktig del av tiden. I de lägre klasserna är morgonlektionerna i stort sett schemalagda som varannan period svenska, varannan period matematik. Det vill säga ungefär hälften av morgonlektionerna är matematik. Här har jag samlat lite om hur jag kommit fram till att det går att göra, utan att på något sätt kompromissa med waldorfpedagogiken. Och på det här sättet lär sig eleverna de det behöver för att uppnå målen i enlighet med kursplanen.