Av Christine Liebendörfer

Öppna fotot

Den här texten ska ses som ett inlägg i debatten som förts på senare tid om waldorfskolan har en fungerande undervisning framför allt vad gäller läsinlärning, som motsvarar de krav som ställs i Lgr22. Frågan har bland annat ställts av Skolinspektionen i samband med den tematiska tillsynen av de svenska waldorfskolorna. Den senaste tiden har waldorfskolan blivit omtalad i media som den skolform där eleverna inte lär sig läsa.

Hur är det möjligt att den frågan blivit uppmärksammad? Kan det finnas någon sanning i påståendet eller är det bara ett rykte? Läsningen är ju en del av kärnan i waldorfpedagogiken!

Texten bygger på senare tids forskning samt egna erfarenheter och är indelad i 10 korta kapitel:

Innehåll

  1. Vad är bra undervisning i läsinlärning?
  2. Berättandet i waldorfskolans lägre klasser
  3. Början och slut
  4. Ordning och reda
  5. Ledarskap i klassrummet – Classroom Managment
  6. Det här med läsning i waldorfskolans lägsta klasser, en personlig betraktelse baserad på erfarenheter
  7. Hur får man barn att läsa?
  8. Vad är ”normal” läsutveckling?
  9. Exempel på läsning i klassrummet
  10. Lärarens högläsning

    Vad är bra undervisning i läsinlärning?

Läsning kan skrivas som en formel:  L=A x F, som betyder avkodning multiplicerat med förståelse är lika med läsning. // Det går inte att skilja på avkodning och förståelse, utan båda två är lika viktiga. Utifrån detta ska inget av dem ske enskilt utan det måste finnas ett samspel mellan dem, då dessa faktorer är viktiga för elevers läsinlärning. Förståelsen är beroende av att man kan avkoda det som står. Detta för att man lättare förstår vad man läser.

https://www.uppsatser.se/om/Hur+lär+lärare+elever+att+läsa%3F+En+undersökning+av+lärares+arbetssätt+och+val+av+metod/s.7

Vad är bra undervisning i läsinlärning? Kan man verkligen ställa en så oprecis och svepande fråga? Om begreppet smalnas av lite: Vad är bra undervisning i läsinlärning i waldorfskolans lägre klasser?

Mao lär ha sagt: låt tusen blommor blomma. Kan vi ha tusen olika sätt att se på vad bra undervisning i läsinlärning är? Några tycker att leken är viktigast, några tycker att ”det vi alltid har gjort” är bäst, andra att ett fritt förhållande till läroplaner är bra, några anser att läsningen ”kommer av sig själv när det är dags” och ytterligare andra tycker att läsningen inte behöver ägnas så mycket tid under lektionerna.

Är det verkligen bättre med en sen (årskurs 2 – 4) läsinlärning än att eleverna lär sig läsa innan årskurs 1 är avslutad?

Varför anses det bland en del waldorflärare att det är fel att ”väcka” eleverna, och att göra dem mer medvetna om sin omvärld redan i förskoleklass och årskurs 1?

Vilar det på vetenskaplig grund, och är det ens waldorfpedagogik?

Nyckeln till framgång i både utbildning och lärande är att kunna läsa och

skriva. Allt skolarbete, från första skolåret till universitetsstudier, kräver att man förstår skriven text. Under senare år har kraven ökat på den

skriftspråkliga förmågan. Svenska skolbarn läser bra, men enligt

PISA rankas Sverige inte lika högt som tidigare.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.35

När barn ska lära sig att läsa, finns det delade meningar om i forskningen. Men att lästräning är viktigt är forskningen enig om. Eftersom så mycket i skolan utgår från att eleverna kan läsa och behöver olika lång tid för att lära sig läsa, ”knäcka läskoden”, är det bra att ge läsinlärningen tillräckligt utrymme i undervisningen redan på ett tidigt stadium.

Många lärare talar fortfarande om mognad och vill kanske invänta

barnets mognad och låta dem ta det lugnt med läsinlärningen.

Några forskare har motsatt uppfattning och menar istället att dessa barn ska fångas upp och stödjas i ett tidigt skede.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.37

Flera waldorfskolor har nog tagit lätt på Skolverkets bedömningsstöd vilket kan leda till att elever med reella svårigheter (typ dyslexi) inte får den uppmärksamhet som de behöver. En tidig start (i förskoleklass/årskurs 1) med läsning kan ge barn med olika förutsättningar tillräckligt god tid för att bli säkra.

För att kunna klara sig i dagens samhälle behöver vi ha goda kunskaper i att läsa. I dagens arbetsliv behövs många olika kompetenser, för att utveckla nya kunskaper inom olika områden krävs god läskompetens. Enligt Lgr 22 ska undervisningen vara organiserad så att den stimulerar elevernas intresse för att läsa och skriva i alla ämnen. Forskare betonar att skolans viktigaste uppdrag är att alla barn lär sig läsa, och att läraren bär ett stort ansvar för att skapa ett grundläggande intresse för läsning.

https://www.uppsatser.se/uppsats/a60b874afc/ s.5

Jag skulle vilja hävda att lära eleverna att läsa är den viktigaste kunskapsfärdigheten även i waldorfskolan. Om eleverna inte lär sig läsa och träna läsförståelse senast i årskurs 1 riskerar många dörrar stängas som sedan inte öppnas så lätt. Läsning berikar människan, gör människan mer oberoende och väcker nyfikenheten. Läsningen lägger grunden för en bred bildning som är ett av waldorfskolans centrala mål.

”Bokslukaråldern” som hos de flesta barn inträffar efter att de lärt sig läsa flytande ger ovärderliga insikter och kunskaper som hjälper dem att klara uppgifter i alla ämnen i skolan.

Ett av målen med all läsundervisning är att göra eleverna motiverade och engagerade för läsning, så att de går in i texterna med positiv förväntan och så att de faktiskt väljer att läsa även om de inte är tvingade till det.

https://www.uppsatser.se/uppsats/a60b874afc/ s.5

I waldorfskolan sägs ofta ”att hela människan ” ska gå i skolan. Det är ett oprecist uttryck, bättre är att säga att ”hela människan ska bli tagen i anspråk”. Blir de yngsta eleverna i waldorfskolan tillräckligt i ”anspråkstagna” vad gäller läsning? Stannar processen av när eleverna lärt sig bokstäverna? Jag tror det har varit vanligt att man går igenom alla bokstäver ”från bild till bokstav” men sedan driver man inte läsinlärningen vidare förrän i senare årskurser. På den här punkten har jag ändrat hållning under senare tid.

Läsning måste uppfattas som meningsfull av barnet. Det är lönlöst att lära sig namnen på bokstäverna innan barn förstår vad läsning handlar om.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.37

Vi är duktiga att undervisa konstnärliga ämnen i waldorfskolan – men är vi lika duktiga på att undervisa mer teoretiska ämnen i de lägsta klasserna? Finns det en risk att de konstnärliga ämnena tar överhanden? Läraren är så inriktad på att göra sin undervisning konstnärlig att själva kunskapen glöms bort. Eller så göms kunskapen i den ena mer fantastiska berättelsen än den andra?

Det är således angeläget att pedagoger i förskolan skapar miljöer som ökar

nyfikenheten för språkliga aktiviteter utan att för den skull undervisa barnen. Det handlar om att genom lek ge barnen möjligheter att på olika sätt komma i kontakt med dessa aktiviteter. Tidigare erfarenheter och förförståelse gynnar således den kommande läsinlärningen.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.37

  • Berättandet i waldorfskolans lägre klasser

Storytelling har på senare tid blivit ett modebegrepp som lockat många lärare inom waldorfskolan. Det är viktigt och värdefullt för eleverna att höra en lärare berätta, men en befogad invändning är att när en lärare berättar tillgodoser sig endast en del av eleverna kunskaperna. De elever som har någon form av koncentrationsproblem och svårigheter med hörförståelsen tappar tråden ganska snart och inte ens återberättandet kan kompensera för luckorna.

Att växla berättande med andra former av inlärning ger fler elever chansen att förstå. En del elever behöver bildstöd, först då förstår de, och kan se helheten.

Varför är misstron mot läroböcker så utbredd i waldorfskolans lägsta årskurser?

Varför är det ”finast” att en waldorflärare uppfinner hjulet på nytt i sin undervisning?

Berättelsestoffet i waldorfskolan följer en utstakad väg och finns beskriven i En väg till frihet (Waldorfskolans kursplan). Utan att göra avkall på den vägen kan vi göra bättre undervisning som når fler elever med komplement till berättandet. Varför anses det som fel att låta eleverna läsa en kortare saga, legend, fabel i de lägsta årskurserna? Förstörs verkligen elevens ”inre bild” då?

Läsning av en berättelse som eleverna först hört kan upplevas som enklare under de första skolåren. I takt med att läshastigheten ökar och allt mindre tid och energi går åt till att avkoda orden blir okända texter lättare att läsa och förstå.

Det är enklare för ett barn att avkoda orden om texten kan sättas in i ett sammanhang.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.37

Låt oss återkomma till läsinlärningen, men först lite allmänt om vad som är bra undervisningspraxis, en viktig utgångspunkt även för läsinlärningen.

  • Början och slut

Goda didaktiska kunskaper hos läraren har stora förutsättningar att ge en god undervisning.

Genom att låta undervisningen genomsyras av det som brukar benämnas som extra anpassningar kommer undervisningen nå fler elever än idag. Hanna Rondahl menar att man kan betrakta de ”vanliga” och generella anpassningarna som god undervisning.

https://www.vilarare.se/nyheter/podcast/extra-anpassningar–sa-far-du-det-att-funka

Men hur inleder läraren undervisningen? Hur förstår eleverna att ”nu är det undervisning”, nu är det koncentration och fokus på ämnet som gäller.

Det finns tillvägagångssätt och rutiner som anses så självklara att de inte blir tydligt beskrivna. När skillnaden mellan rast och lektion blir flytande riskerar elever att missa kunskaper.

En tydlig början och beskrivning av vad lektionen ska innehålla behöver all undervisning. Vad läraren förväntar sig att eleverna ska göra är nödvändigt för att göra ämnet rättvisa. Här kan korta rubriker med fördel skrivas upp på tavlan, gärna med bildstöd. När ett moment är färdigt, stryks det. Många elever behöver hjälp med planering och följa en struktur.  

  • Ordning och reda

Räcker en relationsbaserad ”ordning och reda” eller behövs en konsekvenstrappa? Goda relationer till eleverna är viktigt för alla som undervisar. Tydlighet i relationen leder till trygghet som förhoppningsvis leder till tillit. För att ordningsregler ska följas måste eleverna tas med i utformningen av dem och när de är klara ska ordningsreglerna följas. Det kan finnas ordningsregler såväl på klassnivå som för skolan i stort.  Alla elever och vårdnadshavare behöver då och då påminnas om skolans ordningsregler.

Även en konsekvenstrappa är viktig. Hur säkerställer skolan elevernas rätt till undervisning? Hur kan skolan hjälpa de elever som av olika skäl inte klarar att följa undervisningen? Detta tas upp i konsekvenstrappan som inte ska ses som en straffskala. Varje elevs rätt till studiero är en djupt demokratisk utgångspunkt som ibland glöms bort.

Barn, precis som vuxna, provar ibland gränserna. Hur långt kan man gå innan det händer något? Redan i förskoleklassen behöver barnen lära sig att respektera både varandra och lärarna. Ska det vara en lugn stund, till exempel en samling, ska det vara lugnt. Läraren behöver vara konsekvent men samtidigt flexibel.  Att skilja på rast och lektion är ett tema för hela året i förskoleklassen. Det innebär att det finns bra förutsättningar för en lugn och trygg start i årskurs 1. Alla elever och vårdnadshavare behöver vikten av studiero och hur skolan arbetar för att säkerställa den.

  • Ledarskap i klassrummet – Classroom management

Good Education Practises är ett engelskspråkigt uttryck som är väl värt att ta med sig. Det är ett närmast tidlöst begrepp som indikerar att det faktiskt finns en slags formel för bra undervisning. En utgångspunkt är att ansvaret ligger hos läraren. Ingen annan än läraren organiserar och ansvarar för undervisningen och för att skapa en fungerande lärmiljö? Det blir inte konstruktivt att skylla på eleverna, kollegor, klassrummet etc.

Men hur arbetar läraren för att det ska bli god och ändamålsenlig undervisning?

Om vi bortser från lärarnas individuella egenskaper, finns det några generella förhållningssätt som kan vara värdefulla i de olika ämnenas undervisning i waldorfskolan lägre årskurser?

Nedan finns listat några viktiga förhållningssätt som kan hjälpa till att ordna en god undervisning (de är inte rangordnade):

  • Tydlighet – i allt som läraren gör, säkerställ att alla elever förstår
  • Läraren behöver vara en auktoritet utan att vara auktoritär
  • Vänlighet – lågaffektivt förhållningssätt i alla situationer, undvika affektsmitta
  • Flexibel men konsekvent – inte fastna i gamla mönster, våga lämna sin ”comfort zone”, lyssna på förslag från elever
  • Lyhörd – vad frågar eleven egentligen? Inte vad läraren tror att eleven frågar efter…
  • Lärarens förväntningar – ska vara höga men rimliga
  • Transparens – kollegor ska kunna vara med i klassrummet, föräldrar är också välkomna om de någon gång önskar
  • Läraren behöver vara bekväm i sin undervisning, det vill säga ha gedigna och väl förankrade kunskaper i ämnet

Kanske känner ni till Summerhill? En internatskola i Storbrittanien som grundades 1921 av A.S. Neill. Summerhill är vida omtalat för sin filosofi att barn lär sig bäst utan tvång. Alla lektioner är frivilliga och eleverna får ägna sig åt valfria aktiviteter, oavsett om aktiviteterna är att betrakta som “studier” eller inte.

Det kan var bra att varje skoldag fråga sig själv: Vilka elever här i mitt klassrum skulle hellre gå ut och leka än lära sig ämnet som just nu undervisas?

Är min undervisning tillräckligt intressant, entusiasmerande och medryckande? Om eleverna inte vill vara med i undervisningen – då är det lärarens ansvar att förändra sin undervisning så att eleverna vill vara med!

En utmärkt metod är att låta kollegor bevista lektioner och komma med konstruktiv kritik. Eller kanske låta filma den egna undervisning och sedan gå igenom med en kollega vad som blev bra/mindre bra undervisning.

Kollegiemötena ger bra tillfällen att tala om undervisningen. Flera utmärkta pedagoger/filosofer har gett inspirerande idéer för en god undervisning.

Det är när vi tappar tilltron till människans utveckling som vi förlorar något av det viktigaste: kärleken och viljan att dela med sig till sina medmänniskor.

  • Det här med läsning i waldorfskolans lägsta klasser, en personlig betraktelse baserad på erfarenheter

Nu tillbaka till läsningen!

  • Betydelse för läsinlärning är tillvägagångssätt, högläsning, fonologisk medvetenhet, ordavkodning, läsförståelse, flyt i läsningen och läsintresse. De fem sista ovannämnda delarna ihop med varandra och för att kunna blir en bra läsare ska eleven bemästra alla dimensionerna, då dessa är en stor del i läsutvecklingen.

https://www.uppsatser.se/om/Hur+lär+lärare+elever+att+läsa%3F+En+undersökning+av+lärares+arbetssätt+och+val+av+metod/ s.8

Denna text har tidigare till viss del varit publicerad på waldorfbloggen.nu

”Somliga blommor blommar sent!” fick vi höra av en ”stödlärare” i en waldorfskola, när ett av våra barn inte kunde läsa i årskurs 6. Efter genomgången logopedutredning som vi föräldrar tog initiativ till i början av årskurs 6 visade det sig att vår son hade dyslexi, och inte bara ”en släng” av läs- och skrivsvårigheter.

Till all lycka för sonen sa logopeden att han behövde en egen dator att träna skrivning och läsning på. Sagt och gjort, en dator inhandlades och speciella dyslexiprogram installerades. Vår son satt helt självmant och tränade efter skolan. Ganska snart knäckte han läskoden och började skriva en lång berättelse om björnar.

I skolan går mycket ut på att kunna läsa

Vad står på svarta tavlan?

Vad har vi för läxa?

Vad ska vi ta med till badhuset när vi simmar?

Även i ämnet matematik behöver man kunna läsa. Benämnda tal förekommer i de Nationella Proven i matematik. Elever som inte kan läsa riskerar att inte uppfylla målen både i svenska och matematik.

Även SMS, instagram, reklam, textade filmer, dataspel, serier, instruktioner etc kräver god läsförmåga.   

  • Hur får man barn att läsa?

För många är det de strukturerade språklekarna som kan förebygga senare läs- och skrivsvårigheter. I förskolan kan språklekar bli ett roligt och naturligt inslag i pedagogiken. Det handlar alltså inte om att undervisa barn i läsning och skrivning utan att stimulera till en känsla för ordens värde och uttryck och till en språklig nyfikenhet.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.36

Ja, i förskoleklassen övar man bokstavsljuden på ett lekfullt sätt. När barnen är säkra på bokstavsljuden får de läsa enkla ord med 2-3 bokstäver. Men så mycket lästräning är det egentligen inte fråga om utan det räcker med lekar, rim och ramsor som upprepar bokstavsljuden på ett metodiskt sätt. Till exempel: Ett skepp kommer lastat! Med vad? Med apelsiner! Ett skepp kommer lastat! Med vad? Med rosor! (nästa sak heter något som börjar på r).

Göra bokstäver av bivax och bilda ord är också roligt i bokstavsinlärningen – baka bokstäver och äta upp dem, rita bokstäver i sand, gör bokstäver av små stenar som läggs i rad, låt barnen komma på egna sätta att göra bokstäver.

För att kunna lära sig läsa och skriva måste man förstå språkets

form, det vill säga att meningar kan delas upp i ord, att orden kan delas upp i stavelser och att stavelser kan delas upp i ljud.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.36

I årskurs 1 (eller förskoleklass, men då på ett enklare sätt) går man igenom bokstäverna igen och är noga med bokstavsljuden. I waldorfskolan används metoden ”Från bild till bokstav”. Ur berättelsestoffet (sagan) hämtas en bild som formas till en bokstav.

För att lära elever att läsa finns det många läsinlärningsmetoder och oftast är

det ingen renodlad metod som passar alla. Vilken läsinlärningsmetod som är den generellt mest lämpade diskuteras ständigt och det är förmodligen en omöjlig jakt efter metoden med stort M. För att på bästa sätt kunna undersöka och värdera elevers svagheter och styrkor, måste läraren vara förtrogen med en del metoder och kunna plocka delar från varje. Allt för att skapa sin egen metod utifrån de elever som finns och hur de lär sig läsa).

https://www.uppsatser.se/om/Hur+lär+lärare+elever+att+läsa%3F+En+undersökning+av+lärares+arbetssätt+och+val+av+metod/ s.9

Waldorfskolan bra på att förvandla bilder till bokstäver. Det som kan bli bättre är att verkligen öva bokstavsljuden och leda processen över till läsning.

När vuxna i lässituationer lägger till rätta språket, ger de barnet en chans att förstå skriftens betydelse på ett djupare plan överbryggar svårigheter i texten. Det hjälper barnet att inse skillnaden mellan talat och skrivet språk och hur talet och skriften kan samverka och utvecklas.

https://www.uppsatser.se/uppsats/bc6d399914/ s.17

Genom att skriva av kortare texter från svarta tavlan (eller bättre från papper för en del barn) kommer klassen allt längre fram i sin läsutveckling och lär sig samtidigt stavning. På föräldramöten och i veckobrev uppmuntrar man alla att besöka biblioteket och läsa både med och för sina barn. Allt från 5 minuter/dag till längre stunder är bra för läsutvecklingen. Kontinuiteten är viktig.

Det är exempelvis vanligt att eleverna skriver kortare eller längre berättelser om upplevda händelser eller på teman föreslagna av läraren. Läs- och skrivutveckling följs åt, genom att läsa lär man sig att skriva och genom att skriva lär man sig att läsa. Det finns en tydlig koppling mellan stavning och ljud. Även barns tecknande och målande har betydelse för den kommande

skrivutvecklingen. I början av läsinlärningen sätts bilden i fokus medan denna i

ett senare skede skjuts i bakgrunden till förmån för texten. I ljuset av detta är det således angeläget att eleverna får möjlighet att skriva så mycket som möjligt.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.38

  • Vad är ”normal” läsutveckling

Min erfarenhet som klasslärare i flera waldorfskolor i Sverige har visat att ca 75% av alla elever har en ”normal” läsutveckling och klarar sig med det man gör tillsammans i klassrummet. Med hjälp av Skolverkets bedömningsstöd kan man dokumentera läsutvecklingen och föra en dialog, dels med skolans speciallärare, dels med föräldrarna.

De barn som av olika anledningar inte kan läsa i slutet av årskurs 1 behöver betydande extra uppmärksamhet. Några behöver bara lite mer tid, kanske sommarlovet mellan årskurs 1 och 2 räcker. Om ett barn är fortsatt osäker under höstterminen i årskurs 2 måste en ordentlig kartläggning göras. Detta brukar gälla ca 10 – 15% av eleverna enligt mina erfarenheter. Några av dem har dyslexi medan andra kan ha en långsam inlärning med kort arbetsminne eller en funktionsnedsättning som till exempel ADHD.

Det är precis här, absolut senast i början av årskurs 2, som en kraftfull stödinsats krävs för att hjälpa barnen att knäcka läskoden.

För att barn ska kunna erövra skriftspråket måste de således kunna identifiera

bokstäverna och förstå vad dessa ”krumelurer” betyder. De måste också kunna

koppla samman varje bokstav med ett ljud samt sätta ihop dem till ord och samtidigt begripa vad man kan använda orden till. Eller annorlunda uttryckt, vilken nytta man har av att kunna läsa dessa tecken. En del barn klarar denna procedur galant medan den för andra är en mödosam process. Genom att läsa mycket ökar möjligheten för en automatiserad läsning och man blir en god läsare. Det är alltså enbart genom att läsa som man kan lära sig att läsa. Några forskare kom fram till en liknande slutsats: eleverna lärde sig läsa och skriva genom att läsa och skriva. Goda läsare läser ca 200 gånger mer mängd text än svaga läsare.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.38

Att inte kunna läsa är idag ett stort handikapp. Det är stigmatiserande att stå utanför, barn som inte kan läsa riskerar att tappa orken och motivationen ju äldre de blir. Det blir exkluderande att inte kunna se textad film, inte läsa information i sociala medier och inte följa en enkel instruktion.

Många högstadieskolor sätter in extra resurser i årskurs 8 och 9 för att eleverna ska kunna gå ut med fullständiga betyg och klara målen. Det är i och för sig lovvärt men det finns risk att stödet kommer in alldeles för sent. Genom att fånga upp elever som inte kan läsa tidigare, redan i årskurs 1-2 besparar man mycket lidande samt ökar förutsättningarna för att eleverna ska kunna uppfylla målen i samtliga ämnen. Idag fokuserar allt fler skolor på sommarskola i lågstadiet, allt för att säkerställa läs- och skrivförmågan och lägga en grund för den fortsatta skolgången.

  • Exempel på läsning i klassrummet

Under läsningen skiftar vi perspektiv för att begripa vad vi läser, vi tar hänsyn

till både innehåll och form. Vi gör en aktiv bearbetning av texten i växlingen

mellan de erfarenheter som finns lagrade i minnet och den information som texten innehåller. Detta s k uppmärksamhetsskifte är ett kritiskt moment i läsningen och ju mer automatiserad läsningen blir desto mer kan man ägna sig åt innebörden i orden. I ljuset av det sagda blir det uppenbart hur nödvändigt det är att barn läser mycket under sin uppväxt. Vuxna kan stödja denna process genom att tillhandahålla böcker så att nyfikenheten för olika ämnen ökar och på sikt skapar en större läslust.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.38

Mot mitten av höstterminen i årskurs 2 provade vi att under en 3 veckor lång svenskperiod börja morgonlektionen med 20 min läsning i valfri bok.

Sedan hade vi återkommande tysta lässtunder (ca 20 min) varje dag i perioder om ca 3 – 4 veckor.

För att barnet ska förstå vad skrift kan innebära, hur den fungerar och hur den kan användas är lästillfällen vid tidig ålder av stor betydelse.

https://www.uppsatser.se/uppsats/bc6d399914/

Föräldrarna informerades om de tysta lässtunderna och blev uppmanade att gå med sina barn till biblioteket.

De barn som kunde läsa fick som morot att gå till skolbiblioteket och låna en valfri skönlitterär- eller faktabok. I klassrummet fanns ett 50-tal lättlästa böcker med många bilder. Några barn tog med sig böcker hemifrån.

Till slut fanns ett 100-tal böcker i klassrummet i lagom svårighetsgrad, mest skönlitterära men också faktaböcker.

Barn i hem där föräldrarna läser mycket för barnen utvecklar mer sällan läs- och skrivsvårigheter. Det är viktigt att uppmuntra föräldrarna att läsa för barnen och det är viktigt att informera föräldrarna om detta. Förskollärare berättar att barnen genom läsningen kan få nya ord, att barnen lär sig att skapa inre bilder och att barnen kan få en få en förståelse för att något kan förmedlas genom bokstäverna.

https://www.uppsatser.se/uppsats/e553933bd2/s.23

Det var helt tyst i klassrummet under lässtunderna, till och med barnen med lässvårigheter insåg att läsa var någonting som hela tiden återkom – det var ingen idé att tjafsa. Att ha tyst läsning blev lika naturligt som att räkna i räkneboken. Jag satte mig på en stol längst bak i klassrummet och läste också samt svarade på eventuella frågor om texten i böckerna.  

Att läsa flytande innebär att läsningen utförs så att den som lyssnar

utan svårighet kan ta till sig innehållet.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.38

Eleverna satt en och en i klassrummet. För många elever var det dagens skönaste stund (de som kunde läsa med någorlunda flyt) men också de som inte kunde läsa så bra fann nöje i att sitta i lugn och ro och följa en berättelse i bilder eller titta i olika faktaböcker. Barn med svårigheter fick turas om att läsa med en stödperson i ett litet rum bredvid klassrummet.

Läsförståelsen är en mycket komplex process som innefattar flera

olika färdigheter. Ofta är det mer än en faktor som avgör om ett barn får svårigheter med läsningen, det föreligger en svårighet att hitta en teoretisk förklaring. Ingen teori är komplett och det är därför bättre att använda flera teorier.

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ s.38

Lärarens högläsning

Det inte är hur mycket man läser utan på vilket sätt man läser som ger störst effekt. Det avgörande är att läsa med intresse och inlevelse samt att tala om textinnehållet med barnen. Högläsning för barn där man samtalar om texten anses ha starkare effekt på språkutvecklingen än om man läser utan att diskutera innehållet. Samtal och diskussioner som gäller berättelsens innehåll samt sätter innehållet i relation till barnets egna upplevelser gör läsningen till en personlig upplevelse. Det hjälper barnet att upptäcka språkets makt att skapa och utforska olika världar.

https://www.uppsatser.se/uppsats/bc6d399914/ s.14

Under alla år som jag arbetat som lärare, till och med på gymnasiet, har jag under sista delen av morgonlektionen läst högt (ca 10-15 minuter) för mina elever. Att läsa högt är ett annorlunda sätt för eleverna att höra och förstå en berättelse. Det blir ett annat språk än lärarens. Vi berättar så mycket i waldorfskolan att det är bra om eleverna regelbundet får höra en annan ordföljd/språk än lärarens. Vid abstrakta, ovanliga ord gör man ett kort uppehåll och förklarar med en synonym. Selma Lagerlöfs böcker till exempel berättar jag aldrig, de är värda att läsas högt.

Barnen måste mötas av nya ord hela tiden ända från förskoleåren. Det är viktigt för att kunna skapa en läsförmåga i förskolan, ett välutvecklat ordförråd ligger som grund till hur pass läskunnig du blir längre fram.

https://www.uppsatser.se/uppsats/bc6d399914/ s.15

I årskurs 4 – 6 har jag läst Nils Holgerson från pärm till pärm. Om det fanns en svensk bok-kanon borde absolut Nils Holgerson vara med.

En annan bokserie som jag ständigt återkommit till är böckerna om Kulla-Gulla. Första boken börjar när hon är 7 år och säljs på auktion. Den passar utmärkt att börja läsa i årskurs 2. Sedan får man följa Kulla-Gulla genom barndomen och ungdomsåren. Det brukar bli en bok varje termin fram till årskurs 4 – 5.

Det är en fin skildring av ett gammalt brukssamhälle med stora klyftor mellan fattiga och rika. Statare, brukspatroner, de första socialisterna – helt enkelt den svenska arbetarrörelsens historia. Inte minst pojkarna i mina klasser har tyckt om böckerna. En pojke valde till och med att läsa om alla böckerna i årskurs 6 när de fick välja bänkbok.

Högläsningen utgör speciellt gynnsamma situationer för språkutvecklingen. Läsning påverkar inte enbart ordförrådet positivt, utan ger också upplevelser av språk som inte är kopplade till en given situation. Dessutom får barnen en uppfattning om vad läsning är och hur berättelser byggs upp. Innehållet i en text måste kännas viktigt och intressant för barnet.

https://www.uppsatser.se/uppsats/bc6d399914/ s.14

I årskurs 8 har man i waldorfskolan en period i ekonomisk historia – då kan man återvända till Kulla-Gulla och livet i brukssamhället.

Även sagor passar bra att läsa som omväxling istället för att enbart berätta i

förskoleklassen/årskurs 1. Att blanda berättande med högläsning gör undervisningen varierande och ökar elevernas ordförråd.

Återberätta gör man antingen själv som lärare, eller låter den som vill berätta eller genom att ställa frågor om innehållet. Det blir alltför tjatigt med långa återberättelser – många barn tröttnar och orkar inte med att allt upprepas. Det kan vara en hårfin gräns mellan vad som är lagom tid. Det beror också på innehållet som ska återberättas. Om klassen är engagerad i berättelsen, om frågor finns, om olika åsikter står mot varandra kan det ibland vara en längre stunds återberättande. Men att slentrianmässigt ha långa återberättarstunder tröttar ut många elever.

Litteratur

https://www.avhandlingar.se/avhandling/6ecb6572ad/ (2002)

Eleven och lärandemiljön

https://www.uppsatser.se/uppsats/bc6d399914/ (2022)

Öppna en bok och ge barnen hela världen : En studie kring adekvat högläsning för de yngsta barnen

https://www.uppsatser.se/uppsats/e553933bd2/ (2010)

Förebygga läs- och skrivsvårigheter genom språkstimulerande arbete i förskolan

https://www.uppsatser.se/uppsats/a60b874afc/ (2022)

Läsning är viktigt och det finns många roliga ord! : Lässtimulerande åtgärder i de yngre skolåren

https://www.uppsatser.se/om/Hur+lär+lärare+elever+att+läsa%3F+En+undersökning+av+lärares+arbetssätt+och+val+av+metod/ (2010)

Hur lär lärare elever att läsa? En undersökning av lärares arbetssätt och val av metod

https://www.vilarare.se/nyheter/podcast/extra-anpassningar–sa-far-du-det-att-funka/


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *