I förra veckan gästspelade jag på det spännande initiativet Skolvårens blogg. Det här är vad jag skrev:

 

Skolkommission för framtidens skola

Låt oss befolka en skolkommission med nytänkare, forskare och entreprenörer

Allt fler röster höjs för en bred skolkommission som ska visa vägen till framtidens skola och skapa bred enighet om skolpolitiken. För en tid sedan var det Bert Stålhammar, professor em. vid Örebro Universitet som väckte frågan i en artikel på SvD:s debattsida.
Stålhammar pekar på hur grundläggande samhället har kommit att förändras under den tid som gått sedan den svenska grundskolan konstituerades för mer än 60 år sedan. Allt lappande och lagande som skett sedan dess bygger vidare på samma grundläggande koncept och i grunden på samma samhällsanalys. Samtidigt kan vi varje dag betrakta hur samhället verkligen ser annorlunda ut idag och hur genomgripande förändringen är. Låt mig bara nämna utvecklingen av den digitala tekniken, hållbarhetstänkandet, förändrade sociala strukturer och familjeliv, urbanisering, utvecklingen inom medicinen och globaliseringen. Det landskap som omger oss ser helt enkelt dramatiskt annorlunda ut i jämförelse med 40- och 50-talets. Ändå försöker vi ta oss fram med samma slags fordon och med den gamla kartan i handen. Inte så konstigt att vi hela tiden hamnar fel.

Om vi dessutom tänker ett steg till blir det ännu mer omvälvande: De elever som nu börjar skolan kommer att leva sitt vuxna liv från mitten av 2020-talet och framåt. Även om framtidsforskarna knappast är eniga om vart utvecklingen är på väg kan vi räkna med ytterligare dramatiska förändringar. Inte minst kommer klimatförändringar och utveckling inom teknik och medicin skapa helt nya förutsättningar för livet på jorden. Många av de yrken som finns idag kommer att försvinna eller förändras kraftigt, andra yrken kommer att uppstå. Och precis som trenden är idag kommer allt fler byta yrke flera gånger under livets gång. Skolan kommer aldrig kunna fokusera lika starkt på vissa yrkesvägar som idag, människors flexibilitet och förmåga att finna nya lösningar kommer vara helt centrala, liksom var och ens etiska kompass och förmåga att agera i komplexa sociala sammanhang.

För en skolkommission betyder det en grannlaga uppgift. Det räcker inte att analysera det samhälle vi har idag, även det som kommer emot oss måste tas i beaktande. Det som vi kan ana i dimman måste få färg och nyanser och omvandlas till konkreta idéer och planer. Det kommer krävas stor öppenhet och lyssnande långt utanför Sveriges gränser, långt utanför det normala etablissemanget av politiska partier, lärare, universitet och intresseorganisationer. Det kommer krävas ett paradigmskifte och väldigt mycket mod.

Jag ser en stor fara i ett normalt svenskt utredningsförfarande där ”alla ska vara med”. Det finns säkert skäl att inte lämna olika grupper utanför men risken att vi fortsätter navigera efter den gamla kartan är överhängande. En skolkommission behöver utöver skolans vanliga yrkesgrupper besättas av entreprenörer, fritänkare och kloka gummor men även av hjärn- och miljöforskare och visionära nytänkare. Sådana som Sir Ken Robinson, Richard Gerver eller Otto Scharmer kommer att behövas som ifrågasättare och kommunikatörer. En riktig skolkommission får inte gå runt de mest grundläggande frågorna som t.ex. handlar om vad en skola egentligen är under 2000-talet och hur vi skall förstå och utforma lärandeprocesser mot bakgrund av den digitala tekniken.

En riktigt utformad skolkommission är en spännande och dynamisk process och knappast en utredning. I början blir det säkert fler frågor än svar, en mångfald av röster och ett en frisk debatt som förhoppningsvis når långt utanför kommissionens slutna rum. Det är inte utan att man vill vara med!

Örjan Liebendörfer
Redaktör för tidskriften Waldorf Agora och marknadsansvarig för Carlgrenska, ett nytt idéburet gymnasium som startar hösten 2013.

Categories: Allmänt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *