Nu är vi hemma igen efter 2 extremt intensiva veckor i Zhengzhou, en stad nästan mitt i Kina, vid gula floden i provinsen Henan. Efter en första kurs i Shenzen i höstas (läs mer här) spred det sig att vi gjort ett bra jobb och snart fick vi en fråga från Zhengzhou och vår vän Mr Mo som är en betydande person inom det kinesiska skolväsendet, långt utanför sin egen provins och en varm vän av waldorfpedagogiken. Han var själv med på vår kurs i höstas och ville nu att vi skulle komma till Zhengzhou och hålla en 10 dagars kurs under rubriken ” A journey through the Waldorf curriculum”.Efter ett dygns mellanstopp i Beijing tog vi snabbtåget 60 mil ner till Henan och hamnade verkligen mitt i ett Kina som inte alls var så starkt präglat av västerlänningar, under 6 timmar på stan mötte vi bara kineser (som glatt fotograferade oss i tid och otid…).
Efter en färd genom smogen i en surrealistisk stämning mellan höghusen hamnade vi i 7-miljonerstadens yttre förorter vid gula floden. En minst lika märklig värld med golfbana, slottsliknande bostadshus, varma källor och blommande träd överallt. En “gated community” som kallades “International” men som bara befolkades av rika kineser. Grönklädda brigader med parkarbetare, uniformerade vakter och små skansenbilar som surrade runt bland Maseratis och SUV-ar. Utanför grindarna fattiga människor vid vägen, cyklar, mopeder och ruckel men också ett gigantiskt trädplanteringsprojekt runt alla vägar, för att motverka luftföroreningarnas negativa effekter.
Dagen efter börjar vi kursen. Mellan 80-90 deltagare i ett kallt rum på en förskola. Enormt högt i tak och stora fönster, inte idealiskt. Men volontärerna har gjort ett kanonjobb och fixat allt i ordning med äkta waldorfmaterial, flöjter (från Järna!), papper, färger, pennor, kritor, ja allt som behövs! Vi föreläser, sjunger, spelar, dansar, målar och ritar i 10 hela dagar och ingen kan få nog. Hade deltagarna fått bestämma kunde vi ha fortsatt dygnet runt..
Deltagarna är en blandning av lärare från diverse mindre “waldorfskolor” (skolor som försöker arbeta waldorfpedagogiskt) och andra skolor, förskollärare, rektorer och diverse annat skolfolk som vi aldrig blir riktigt kloka på varifrån de kommer. Ca 15% män, men övervägande delen är ganska unga kvinnor, oerhört entusiastiska, vetgiriga och förväntansfulla varenda dag. De skriver så pennorna glöder, fotar och filmar allt vi gör. Ändå stenograferas och spelas allt in! I princip är vi ute på direktsändning på WeChat och andra sociala medier hela tiden…Enligt arrangörerna har på detta sätt tusentals människor tagit del av mycket av kursen. För många är det nog en stor ära och kanske belöning att få vara med på kursen. En deltagare är en av Kinas mest aktade lärare, numera professor. Många upprepar hur viktig kursen är inte bara för dem själva utan för hela Kina! Men det är svårt för oss att få perspektiv och se hela bilden, det är mycket som bara händer utan förklaring. Vi träffar många prominenta personer men förstår inte riktigt vilka de är…
Deltagarna ifrågasätter ingenting, i varje fall inte så att vi märker det, och kan inte diskutera med oss. Därtill är vi alltför mycket auktoriteter….Vi får inte bära våra väskor från bilen in till lokalen och så fort vi blinkar fixar de underbara volontärerna kaffe och frukt åt oss. I pauserna vill de gärna bli fotograferade med oss, ibland blir vi stående 10 minuter och folk bara löser av varandra vid vår sida. Alla fnittrar hysteriskt och fotar som galna. Bilderna sprids direkt över WeChat till tusentals vänner…..
Alla uppgifter tas superseriöst och de målar och ritar väldigt fint!
Slående är ändå hur de verkligen vill gå “all in”, inget “Waldorf light” här inte! De vill veta precis hur man ska göra, tänka, förhålla sig för att vara så mycket waldorf som möjligt…De vill veta allt om hur lokalerna ska vara inredda, hur färgerna ska vara på väggarna, om material, kläder, schema, lektionsrytmer, olika ämnens genomförande, hur man doppar penseln i vattnet när man målar, hur man får barn att vilja leka….Det sistnämnda är ett stort problem i förskoleåldern. Kinesiska barn är lata och vana att bli underhållna av skärmar och föräldrar!
På helgen får vi ledigt (men deltagarna är alla med på ett symposium om olika pedagogiska impulser under precis hela helgen!) och blir eskorterade (med privat guide förstås) till Longmen Grottorna, ett fantastiskt världsarv med tusentals Buddhastatyer uthuggna ur berget, den största är 17 meter hög! Ett turistmål som tar emot 30-40000 besökare/dag. Vid lunchen räknar vi till 33 rätter på bordet, allt ekologiskt och närodlat!
Dagen efter släpps vi fria på stan (det satt hårt åt, de vill helst inte låta oss gå ensamma…) och skjutas in till centrum av en riktig Bondbrud i en Porsche. Kina är verkligen surrealistiskt…Stan är tämligen hysterisk med skrikande inkastare, massor av folk, bilar, cyklar, mopeder. Vi hittar till slut en Starbucks, annars är allt kinesiskt…
En kväll blir vi rundvisade på en stor skola med plats för 1000 elever som står nästan tom. I en korridor finns några montessoriklasser. Här ska vår värd Mr Mo ta över och skapa en waldorf & montessoriskola (ja, samtidigt!) och han vill ha oss som konsult framöver…Allt finns på skolan, även idrottsplats, internat, ett gigantiskt kök, bibliotek, labsalar…Bara elever som saknas…En stor förskola bredvid har redan börjat stylas om med mer waldorf…rektorn på förskolan är med på vår kurs.
Vi avslutar den sista dagen med att visa bilder på olika yttre och inre miljöer och talar om den 12-åriga kursplanen. Vid ringen på slutet vill många inte släppa taget och tårarna rinner även hos oss. Ingen vill åka hem.
Och vi lovar att komma tillbaka, för vem kan säga nej till så mycket kärlek, entusiasm, arbetsglädje och pionjäranda?