Här kommer ett exempel på hur man i klass 2 övergår från att använda versaler till de små bokstäverna (gemenerna):
Det var en gång en kung som bodde i ett fint slott. Han själv och hans familj tyckte särskilt bra om att vara i den stora trädgården och parken som fanns runt slottet. Kungen hade många tjänare. En del arbetade inne i slottet och andra skötte om trädgården, stallet eller vaktade fåren.
I ett av slottets rum arbetade skrivarna. De satt och skrev dagen lång med fina gåspennor. På sista tiden hade skrivarna muttrat en del. Det verkade som om de inte fick plats, armbågarna stötte i varandra ibland och armarna blev trötta av det ständiga lyftandet. Flera skrivare önskade sig lättare och mindre bokstäver, till slut tappade de tålamodet och bestämde sig för att berätta om sitt missnöje för kungen.
En dag när kungen satt och åt frukost, hörde han ett förfärligt buller ifrån trapphuset. Höga röster som lät upprörda och arga blandades med bestämda steg. Nu knackade det på kungens dörr och in klev kungens skrivare.
Vi vägrar att skriva mer! nästan skrek skrivarna, det här går inte – bokstäverna är för stora, de får inte plats i våra böcker…
Kungen tittade förskräckt på sina skrivare, men nu måste han le ändå – en av skrivarna hade bläck på näsan, en annan hade alldeles trassligt hår och en tredje en avbruten gåspenna i skägget. Så de såg ut, hade de varit i slagsmål?
Vi kräver, fortsatte skrivarna, att du som kung gör något åt det här! Vi vill kunna få plats med texten i skrivböckerna nu – annars strejkar vi!
Kungen blev bekymrad, hur ska jag kunna finna på råd, frågade han. Skrivarna var obönhörliga, det bryr vi oss inte om det är DU som är kung och det är DU som bestämmer, sa de och marscherade upprört iväg.
Kungen åt upp sin frukost och tog därefter en promenad i trädgården. Det var lugnt och stilla. Nere vid dammen, under den stora eken satte sig kungen på en sten. Hur skulle han kunna få skrivarna att skriva igen?
Plötsligt hörde han ett svagt prasslande under en av ekens rötter. Kungen såg till sin häpnad att en liten figur kom uppkrypande. Det var en liten, liten tomteflicka med grå klänning och röd luva. Två små flätor tittade fram under luvan. Hon verkade inte märka att kungen satt på stenen. Med bestämda tag sopade hon barr med en kvast. Nu hörde kungen vad hon sa: Å, vad mycket barr, tänk att det alltid skall blåsa in barr i min hall!
Rätt som det var fick den lilla tomteflickan syn på kungen. Hon blev inte det minsta rädd utan tittade honom rätt i ögonen och sa: God dag kungen, kan du flytta lite på dina fötter så jag kan sopa iväg barren. Kungen satt som fastvuxen, till slut kunde han få fram: Vad heter du min vän?
Jag heter Tussa, sa tomteflickan. Det är jag som bor under ekens rötter, vid dammen.
Så kom det sig att kungen och Tussa lärde känna varandra. Precis innan de skulle gå åt vart sitt håll, berättade kungen om de arga skrivarna. Tussa lade sitt lilla huvud på sned och såg fundersam ut. Jag vet kanske några som kan hjälpa dig, sa hon. Kungen sken upp, vilka då, frågade han.
Tussa berättade då om dvärgarna i skogen, de som har en smedja och kan smida vad som helst…
Nu blev det fart på kungen, han sa adjö till Tussa och skyndade sig tillbaka till slottet och berättade för skrivarna.
Skrivarna såg tveksamma ut, kunde det verkligen stämma? Vi får göra ett försök, sa de. Med mycket möda och stort besvär, baxade de ut stora A ur källarförrådet, där de gömt en del av bokstäverna. Hur ska vi få A ända till skogen, flämtade skrivarna när de ömsom bar, ömsom puttade ut A ur slottet. Vi får ta en kälke, sa kungen. Mina barn åkte kälke igår, den står nog här om hörnet.
Det blev ett lustigt tåg som avgick mot skogen. Först Tussa som vigt hoppade över de små snöhögarna, sedan kom kungen pustande och röd i ansiktet av ansträngning. Sist kom skrivarna med kälken och bokstaven A. Några skrivare fick dra och några fick skjuta på, föret var ganska tungt.
Efter en vådlig färd genom skogen, på den slingrande stigen, var de framme vi dvärgarnas smedja.
Vänta här, sa Tussa och gick in i smedjan. Efter en stund kom hon ut med några av dvärgarna. En lång stund såg de på bokstaven A. De kliade sig i sina huvuden, lade pannorna i djupa veck och mumlade med varandra. Så tittade de på kungen och såg dystra ut. Vad är det här för något? Frågade dvärgarna. En bokstav, skyndade sig skrivarna att förklara. Dvärgarna såg frågande ut, vad är en bokstav för något? Nu svimmade en skrivare av ren utmattning, de andra försökte dra upp honom ur snön samtidigt som de blängde på dvärgarna. Kungen förstod med ens att här gällde det att handla snabbt. Snälla, rara, söta, dvärgar, hjälp oss att smida om A till en liten bokstav, jag lovar er en riklig belöning!
Dvärgarna började måtta med händerna, de pratade med varandra med låga röster. Till slut stegade en liten dvärg fram till kungen och sa: Vi förstår att bokstäverna är viktiga för er, vi ska göra vårt bästa!
Skrivarna (som verkligen inte var klädda för vinterväder, de hade sina fina skrivarkostymer i siden och lågskor på sig) gjorde en sista ansträngning och puttade in stora A i smedjan. Därpå begav de sig tillbaka till slottet med kungen och Tussa.
Väl hemma, började skrivarna nysa och hosta, de hade förkylt sig allihopa och fick sitta bredvid brasan med varsin kopp kamomillte.
Nästa dag kom dvärgarna till slottet med lilla a. Det var en så fin och behändig liten bokstav. Kungen och de snuviga skrivarna blev mycket förtjusta. Nu bestämdes det att dvärgarna skulle smida om alla bokstäverna i alfabetet.
Nu ska vi gå till dvärgarnas land
Med stora A-et i min hand.
Jag hoppas de kan smida om
Vår bokstav till en mindre form.
God dag, du bästa dvärgakarl,
Din slägga flink på städet tar,
Säg kan du hjälpa mig ett tag,
Att forma A-et nätt idag?
Kom in, sitt ned och ta det lugnt,
Mitt arbete är ganska tungt.
Jag klipper här och smider där,
Ja, blir det kanske bra så här?
Ja tack, så bra att det blev litet,
I böckerna på skrivarborden,
Där ryms nu bättre alla orden!
Varje dag berättar jag en liten episod om hur en bokstav förvandlats. Ibland frågar jag barnen och de fyller glatt i berättandet. Vi skapar historien tillsammans, lite som levande scharader. Det blir dråpliga, dramatiska och spännande berättelser med Kungen, Tussa, skrivarna, dvärgarna, drottningen och alla prinsar och prinsessor. Huvudkaraktärerna har fått drag av de fyra temperamenten: Kungen – flegmatiker, Tussa – melankoliker, skrivarna – koleriker och drottningen – sangviniker. Efter 28 dagar (när hela alfabetet är omvandlat till små bokstäver) känner vi väl gestalterna i berättelsen.
Innan vi skriver de små bokstäverna i våra skrivböcker, vi använder kritor fortfarande, övar vi på griffeltavlorna. Självklart ritar vi också några händelser ur berättelsen. Just nu sitter omsorgsfullt gjorda bilder som föreställer dvärgarnas smedja på klassrummets ena vägg. Dvärgarna smider med hammare på städet, det håller bokstäverna över elden med tänger. /Christine
