Svensk Dagbladet fortsätter sin artikelserie om den ökade förskrivningen av läkemedel till barn.

Läs mer här.

Den här gången känns dock vinklingen lite underlig, bland annat slås all läkemedelsanvändning mer eller mindre ihop, oavsett orsak, och kopplingen mellan klass och förskrivning känns inte entydig.

Mot slutet av artikeln intervjuas dock Marie Härlin Ohlander, verksamhetschef för psykiatriska kliniken i Visby som säger flera intressanta saker, bland annat:

Vi önskar att man satsade mycket mer på skolan. Det ställs otroligt höga krav på barn. Många skulle inte behöva läkemedel med rätt stöd. Men det är en politisk prioritering.

Det är nog så, den ökade förskrivningen är knappast läkarnas fel, de måste ju behandla varje barn utifrån dess behov av hjälp. Problemet är att vi skapat ett samhälle, och särskilt en förskola och skola, som ställer krav på vissa specifika förmågor som anses behövas. De som har andra förmågor hamnar utanför mönstret och mår ofta väldigt dåligt. Många barn behöver vänta lite med att börja skolan, nästan alla barn behöver röra sig mer och en del barn behöver specifikt stöd och mer individualiserad undervisning.

Om skolan verkligen var till för barnen skulle långt ifrån alla behöva medicineras, och ändå må bra. Låt oss hoppas att bland annat Svd.s artikelserie utlöser den debatten, det vore värdefullt.

Categories: Allmänt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *