På besök i Shaolintemplet, här föddes Kung Fun och Zen Buddhismen
Den varmaste tiden på året i centrala Kina är juli och mycket riktigt var det fallet även i år. Medeltemperaturen var runt 35°C så stunderna ute blev inte långa. Den stora skolbyggnaden som har plats för 1 000 elever samt internatdel var dock lite svalare.
På sikt kommer nog en waldorflärarutbildning på heltid att startas här, men än så länge sker utbildningen i moduler. Det är spännande att vara med från början i försöken att få till en bra lärarutbildning. Zhengzhou är ju av tradition universitetsstaden i Kina med alla högre utbildningar. Det känns säkert naturligt för kineserna att en waldorflärarhögskola etableras här.
Christine övar “Nu grönskar det” med studenterna, på svenska förstås!
På vår 4 veckor långa sommarkurs har vi undervisat 120 elever i ämnena årskurs 1 – 4, sinneslära, elever med särskilda behov m.m. Mycket av arbetet med att förbereda föreläsningarna gjorde vi hemma innan resan och det var bra eftersom tempot är så högt och intensivt att man i princip inte hinner något annat än att föreläsa och hålla workshops under dagarna och kvällarna. Dessutom har vi haft frågestunder 2 kvällar i veckan samt flöjtövning på pentatoniska flöjter. De kinesiska studenterna har ingen gräns för sin vetgirighet och är otroligt ambitiösa.
Restaurangbåtar vid gula floden
Våra dagar har i princip sett ut som följande:
Samling i stora entréhallen kl.08.30, läsning av morgonspråket för årskurserna 1-5 sång i kanon och stämmor samt ibland någon kinesisk rörelse/sånglek, därefter 08.45 – 10.00 har Örjan föreläst om sinnena etc. Sedan kaffepaus – det är bara vi som dricker kaffe (!). Intressanta tilltugg till kaffet var bland annat tomater, sojabönor och svartrot. Efter ett tag vänjer man sig och blir inte förvånad över majskolvsbitar, potatis eller ärtor… Efter ”kafferasten” har vi sjungit ca 70 olika sånger på en rad olika språk. Några har vi sjungit i kanon, andra i stämmor. Studenterna spelar in sångerna med sina mobiler och kan sedan enkelt lära sig dem. Texten är förstås svår, men melodierna kan de sätta kinesisk text till är det meningen. Detta var för övrigt läxan under den tredje veckan – grupper om ca 10 deltagare skulle skriva en kinesisk text om bonden, fiskaren eller jägaren och framföra för den stora gruppen under den fjärde veckan.
4 bilder ur skapelseberättelsen
Vi försöker så mycket som möjligt förklara och ge uppslag till hur man skapar en levande undervisning. I de lägre klasserna ger ju både sång och recitation möjlighet till lärande utan att det är baserat på lärarens berättande. Förhoppningsvis överlåter inte de kinesiska klasslärarna musikundervisningen åt särskilda musiklärare de första åren.
Workshop
Timmen innan lunch har Christine föreläst om metodik och didaktik i årskurs 1 – 4 men även talat om ämnesinnehåll. Att tala om hur vi gör i Europa är inget problem även om vi måste tillägga att ni som undervisar i Kina naturligtvis måste ta hänsyn till ert språk och kultur. Till exempel lär sig kinesiska förstaklassare 100 tecken – att då gå från bild till bokstav är kanske inte möjligt på samma sätt som vi är vana vid med vårt alfabet. Under årskurs två lär sig barnen ytterligare 200-300 tecken, för att i årskurs 6 vara uppe i ca 3 000 tecken, vilket anses vara ett minimum för att förstå en vanlig dagstidning.
Fina formteckningar utlagda på golvet
Lunchen har vi ätit tillsammans i skolans matsal. Det har serverats vegankost i form av kokta grönsaker och soppor gjorda enbart på grönsaksavkok. Lite originellt kanske och inte alls vad man är van vid som ”Kinamat” ifrån Sverige. Bröd existerar i stort sett inte förutom vitt, sött bröd. Då och då har vi varit med vår arrangör och några volontärer på restaurang. Då blir det lite finare mat, alltid serverad i ett enskilt rum med uppassning av många servitörer. Först serveras hur många fat som helst med olika rötter, kött, fisk, grönsaker, därefter kommer !efterrätten” i form av frukt och sedan (när man är fullständigt proppmätt) då kommer en stor tallrik nudlar i buljong. Här i Kina anses det fint att sörpla och smacka när man äter och det som blir över samlas i olika påsar och tas hem. Äta med pinnar är självklart och det går för det mesta bra om inte födan är i gelé eller pyttesmå korn. Men då finns alltid porslinsskeden som räddning! Dricka till maten gör man inte, däremot serveras man ett glas varmt vatten innan måltiden. Och det i 35°C värme…
Studenterna målar väldigt vackert!
Efter maten är det rest time, dvs alla vilar, ibland somnar folk sittande vid ett bord eller liggandes på gatan. Det är inte så noga! Vi fick ett lärarrum med ett stort antal soffor att vila i. Som tur var kunde man få ner temperaturen till runt 25°C om man kom ihåg att starta luftkonditioneringen på morgonen. Skönt var det i alla fall med en ordentlig paus mitt på dagen.
Eftermiddagspasset började alltid kl.14.30 nere i den stora entréhallen med sång och dans. En dag ville deltagarna göra precis som en förstaklass gör på sin rytmiska del på morgonlektionen. Efter 30 minuters intensivt klappande, stampande och rörelse i ring var i alla fall vi kursledare helt genomsvettiga. Det var däremot inte kineserna som gladeligen skulle klarat dubbelt så lång tid – minst…
Skolan vi är på har en egen idrottsplats! Men det är lite varmt att vara på den just nu…
Det var inte så skönt att föreläsa direkt efter vår sång- och rörelsestund, som tur var blev det aldrig varmare än 28°C i föreläsningssalen. Även eftermiddagsföreläsningen hölls av Christine som fortsatte med teman ur respektive årskurs.
Dagen avslutades med en workshop i allt från formteckning, målning till kartmålning och teckning i tex zoologi. En dag gick Christine igenom hur man ritar på den svarta tavlan och visade på olika tekniker. Våra arrangörer hade låtit tillverka mycket fina svarta tavlor som gick att öppna och stänga. De var mycket bra att rita på, även om vi bara utnyttjade det begränsat. Det mesta hade vi förberett genom att visa Power Points. Christine hade gjort 17 stycken presentationer, en för varje dag och Örjan något färre. Många bilder blev det… Men det är en mycket bra föreläsningsmetod att tala till bilder (det var bara enstaka bilder som också hade text). Tolken måste ju få tid till översättning, så att visa bilder binder ihop engelskan och kinesiskan på ett bra sätt. Vår tolk Chen har vi haft alla tre gångerna. Hon har lärt känna hur vi berättar och översätter mycket bra enligt studenterna. Till vardags är Chen forskare i biologi på ett universitet i USA, men nu funderar hon på att flytta hem till Kina för att bli waldorflärare.
Väldigt fina tavelkritor!
På en del kvällar var det frågestund. I en lite korg hade studenterna skrivit sina frågor på lappar som översattes av tolken. Det var oftast bra frågor men ibland kunde vi få frågor som hade mer av ”vad-är-meningen-med-livet”-karaktär. Som tur är har kineserna humor och kunde skratta åt våra svar. Men det tar tid att vänja sig som talare – man säger någonting lite lustigt – och sedan kommer skratten först efter att tolken översatt Det är inte helt enkelt att föreläsa med tolk och det blir inte bra om man bara säger en mening som sedan översätts, utan ibland måste man tala lite längre. En svår balansgång som onekligen blir lättare med en tolk som man känner.
Mycket avancerade byggnader i centrala Zhengzhou! Teater och museum!
Vi hade inte tagit med några flöjter den här gången för vi trodde att vi inte skulle hinna med det. Men ack så fel vi tänkt. Kineserna frågade ivrigt om inte ett par kvällar kunde användas – och jo, det kunde vi ju inte neka till.
Efter en lång och intensiv arbetsdag var det skönt att gå till den lokala restaurangen och ta en öl med vår amerikanska kollega som höll kurs för waldorfförskollärarna. Vi kunde skratta åt dagens bravader och förundras över den entusiasm och energi som deltagarna hade. På helgerna gjorde vi flera spännande utflykter till bland annat Shaolintemplet och olika ställen i Zhengzhou.
Teprovning är en viktig ritual i Kina!
Några dagar var vi lediga ungefär i mitten av 4-veckorskursen. Då var vi på regeringens hotell som var ett inhägnat parkliknande område med bland annat en liten golfbana och en 50-metersbassäng. Det var lite surrealistiskt med alla partimänniskor. Och jag kan ju lugnt säga att de tittade på oss som vi var från en annan planet!
Nu dröjer det till veckorna runt höstlovet innan vi kommer tillbaka till Kina och då till Shenzen bredvid Hong Kong. Hit till Zhengzhou kommer vi i månadsskiftet februari-mars.
Magiska berg vid Shaolintemplet
En sak är säker – med en sådan generositet och gästfrihet som kineserna visar blir man helt överväldigad och ödmjuk. Det känns absolut helt rätt att komma hit, även om det kräver mycket förberedelse och arbete på plats. Perspektivet på Sverige och waldorfpedagogiken i Europa mår bra av att skådas från en mer internationell synvinkel. Vi kan ju känna oss lite oroliga över den förstelning och trångsynthet som finns inom waldorfpedagogiken både i Sverige och Europa. Var finns energin och de progressiva idéerna, var finns entusiasmen och viljan att arbeta ideellt? Ibland kan man bli förfärad över alla lagar och regler som sätter krokben för pedagogiska initiativ. I Sverige klankas det ned på skolan och resultaten sjunker – varför inte öppna ögonen och lära av hur andra länder tacklar problemen? Kina har insett att man är världsbäst på kopiering men vill nu utbilda mer kreativa människor som kan utveckla innovativa lösningar för morgondagens samhälle. Vad gör politikerna i Sverige? Jo de beslutar om en timme extra i matematik i årskurs 4 – 6…
Christine och Örjan Liebendörfer,
