LPP eller KPP? Vad behövs i waldorfskolan?

Av Christine

På de flesta skolor; waldorf- som kommunala har nog förkortningen LPP hörts nämnas och diskuterats i lärarrummen. Detta närmast heliga begrepp har fått en oerhörd betydelse verkar det som, men en närmare granskning visar att det är väldigt oklart vad en LPP är och vad begreppet innebär.

Att det handlar om Lärarens Pedagogiska Planering kan vi väl vara överens om, men vad innebär det mer precist? Eller, oj, är det den Lokala Pedagogiska Planeringen vi talar om?

Vad finns skrivet i Lgr 11, Skollagen och förordningar om begreppet ”planerad undervisning”?

Jag läste igenom Lgr11 och fann till min förvåning inte ordet planera (annat än att läraren ska planera undervisningen tillsammans med sina elever). Men är det så vi gör när vi under studiedagar/återblicksdagar skriver ihop våra planeringar inför kommande läsår?

Efter lite letande fann jag i Skolförordningen (se nedan) att undervisningen ska vara ”strukturerad”. Det tolkar jag som att den bör vara planerad, det vill säga att läraren har tänkt till i förväg över innehållet samt hur innehållet i undervisningen ska förmedlas på ett metodiskt och didaktiskt optimalt sätt. Det är svårt att föreställa sig en strukturerad undervisning som inte är planerad….

Skolförordning (2011:185)
Kapitel 5

Strukturerad undervisning

2 § Eleverna ska genom strukturerad undervisning ges ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i den omfattning som behövs för att skapa förutsättningar för att eleverna når de kunskapskrav som minst ska uppnås och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen.

Till skillnad från de allmänna råden är skolförordningen förpliktande.

Skolverket har frångått begreppet LPP (se nedan) och i Skolverkets allmänna råd kan man nu läsa om planeringen av undervisningen att: ”… det som står som allmänna råd ska följas, såvida inte skolan ”handlar på ett annat sätt som gör att kravet i bestämmelserna uppfylls” (AR, s. 4)

Hmmm…. Så det är alltså upp till varje skola/lärare att göra som de vill med ”LPP”?

Sedan kan man ju krångla till det lite genom att fråga vems LPP är det som menas?

Är det skolans Lokala Pedagogiska Planering eller lärarens Lokala Pedagogiska Planering?

Jag är framförallt intresserad av att ta reda på den enskilde lärarens ansvar i frågan pedagogisk planering. Att olika skolor, waldorf- liksom kommunala skolor har sina varianter och profiler i sin pedagogiska planering känns självklart – men den enskilde läraren, hur ser hens uppdrag och ansvar ut?

Jag läser vidare på Skollyftet.se:

LPP (Lokal pedagogisk planering) har aldrig varit ett författningsstyrt begrepp. Det tillkom i samband med införandet av skriftliga omdömen. Skolverket frångår nu begreppet av olika orsaker. En orsak är sammanblandning med lokala kursplaner och lokala arbetsplaner. Det sistnämnda har det funnits krav på att skolor ska ha, men är nu borttaget i nya skollagen. Det var ett begrepp som skulle beskriva hur skolan arbetade för att eleverna skulle nå målen, men har ibland använts som begrepp för planeringar. Några skolor har även, enligt Niklas Westin på Skolverket, använt begreppet LPP för lokala kursplaner.

 

I de Allmänna råden för planering och genomförande av undervisning används begreppet BÖR. Det betyder i juridiska termer i princip att det som står som allmänna råd ska följas, såvida inte skolan ”handlar på ett annat sätt som gör att kravet i bestämmelserna uppfylls” (AR, s. 4). Om lärares planeringar står bland annat att:

Lärare bör vid planeringen av undervisningen:

  • tydliggöra vilka delar av ämnets syfte som undervisningen i det aktuella arbetsområdet ska inriktas mot och utifrån det avgöra hur det centrala innehållet ska kombineras och behandlas så att eleverna ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till kunskapskraven
  • identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper,
  • skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete,
  • välja arbetssätt och arbetsformer som ger eleverna möjlighet att utvecklas i riktning mot de övergripande målen i läroplanens andra del,
  • utgå från erfarenheter från tidigare utvärderingar av den egna undervisningen,
  • utgå från elevgruppens intressen, erfarenheter och föreställningar kring det som undervisningen ska behandla så att eleverna får ett reellt inflytande över undervisningen

(AR, s. 8-9):

Så långt lärarens planering, som blir levande inom ramen för undervisningen. En planering är en tankeprocess där man utifrån läroplanens alla delar, allt jag kan och vet om undervisning och lärande, utifrån forskning och min egen beprövade erfarenhet, och utifrån elevgruppen och vad de behöver utveckla formulerar mål för vad eleverna ska utveckla för kunnande inom arbetsområdet. Vilket inflytande kan eleverna ha? Vilka begrepp ska de behärska? Vilka frågor ska de kunna besvara på ett bättre sätt? Hur ska undervisningen se ut för att eleverna ska utveckla de förmågor som står i fokus? Vad är hållbar kunskap som jag vill att eleverna får med sig i livet? De klassiska didaktiska frågorna är i fokus: Vad? Hur? Varför? Vilka?

Planeringen blir levande inom ramen för undervisningen, och dessutom står i Allmänna råden att delar av lärarens planering BÖR kommuniceras med elever och vårdnadshavare.

Lärare bör:

  • dokumentera sina planeringar och uppföljningar så att de ger stöd för att … kommunicera med elever och vårdnadshavare vad som är syftet med undervisningen och hur den ska genomföras… och som ger en grund för kommunikation av bedömning och betygsättning. (AR, s. 25)

Vidare kan man läsa i kommentardelen:

Lärares planeringar bör även kommuniceras med elever och vårdnadshavare så att de får god insyn i vilka mål och vilket innehåll undervisningen ska behandla samt hur undervisningen kommer att utformas. På så sätt kan elever och vårdnadshavare bli förtrogna med vilka krav som ställs i undervisningen och för att få olika betyg.” (AR, s. 26)

Bortsett från att vi SKA planera undervisningen så är det självklart även att om en lärare har en genomtänkt tanke med vad som ska utvecklas, utmanar och motiverar eleverna, samtidigt som man följer utvecklingen och anpassar undervisningen efter elevernas lärande, så lär sig eleverna mer.

På slutet blir det tydligare vad som förväntas av den enskilde läraren. En ”LPP” är alltså ingenting som man slänger ihop på en kafferast! Om den pedagogiska planeringen verkligen görs enligt ovanstående kan det innebära en kvalitetssäkring av undervisningen. LPP:n är alltså en del av skolans systematiska kvalitetsarbete som ju också ger möjlighet till utvärdering, uppföljning och reflektion. Hur tänkte jag innan, hur gick det? Lärde sig eleverna det som var avsikten? Hur utvärderade jag det? Problemet är dock att på många waldorfskolor finns ännu brister i dokumentationen. Enskilda waldorflärare gör säkert en alldeles utmärkt pedagogisk planering, den är dock inte alltid dokumenterad så att andra kan ta del av den. ”Jag har det i huvudet” är nog fortfarande en vanlig sammanfattning.

Min ”LPP” – en personlig utvecklingsväg

Det var en gång för länge sedan… en alldeles färsk waldorflärare som skulle ta sin första etta. Hon hade en flock livliga barn och tillbringade varje sommarlov i ett hus nära havsstranden. På stranden lekte barnen hela dagarna och waldorfläraren satte sig i en stol i skuggan och läste och skrev. En hel bok blev det varje sommar med i princip allt som skulle göras nästkommande läsår.

Så såg min pedagogiska planering ut och gör så än idag, med den skillnaden att boken bytts ut mot en liten MacBook och barnen nu sköter sig helt själva!

Det första jag gjorde var att bestämma mig för ordningen av läsårets perioder. Passar det bäst med historia innan geografin eller tvärtom? Själva periodschemat blir som en stomme, en grund att bygga vidare på. Löpande timmar färgas av periodämnena. Hela tiden försöker jag eftersträva ett konstnärligt förhållningssätt så att undervisningen kan bli levande och bilda en helhet för eleverna.

När själva periodschemat var färdigt gick jag igenom varje period för sig och försökte fånga upp och tydliggöra de viktigaste delarna och kunskapsmålen. Därefter började ett riktigt detektivarbete där jag letade fram lämpliga texter från allsköns litteratur och fördelade texterna på periodens dagar. Till texterna fogades ev. dikter, sånger, lekar, spel etc. När sedan läsåret började var det bara att plocka fram den aktuella periodens planering med innehållet paketerat i lagom stora portioner. De sista förberedelserna gör jag naturligtvis dagen innan, men det blir ett bättre sammanhang när jag vet både var jag ska börja och hur jag ska avsluta en period.

Nu på senare år har jag mejlat ut periodens texter till eleverna den första dagen i perioden. Det är tänkt som en hjälp för till exempel dyslektiker så att de kan använda sina appar med talsyntes, inläsning och uppläsning av texter. Men det är också bra att eleverna har tillgång till texten om de missar några lektioner. Föräldrarna kan följa med vad som händer i undervisningen och får lättare att hjälpa sina barn med läxor.

Man kan ju arbeta med och skriva texter på många olika sätt. I waldorfskolans periodhäften sker en utveckling av texterna från att eleverna skriver av lärarens texter till att de utifrån anteckningar kan formulera egna texter. Den här utvecklingen är för eleverna helt individuell och det gäller för läraren att hålla sig i mittfåran så att det varken blir för svårt för de som har läs- och skrivsvårigheter eller för enkelt för de snabba eleverna.

Att skriva egna texter får de flesta eleverna börja med i årskurs 2, kanske handlar de om att återberätta en kort fabel. I årkurs 3-4 får eleverna bekanta sig med diktamen och sedan så småningom skriva en egen text utifrån lärarens berättelse med hjälp av stolpar.

I årskurs 6-7 författas sedan de flesta texterna i periodhäftena av eleverna själva.

Något som jag har sett fungerar bra är att ha en särskild veckorytm i att skriva texter. Då vet eleverna redan i förväg hur man ska arbeta med dagens text och det behöver sällan bli diskussioner.

Så här arbetar jag med texter en typisk ”skrivperiod” som till exempel historia:

Måndag – diktamen. Det är skönt att börja med en lugn och tyst övning. Eleverna får efter avslutad diktamen texten av mig för att skriva in i sina periodhäften. Elever med läs- och skrivsvårigheter behöver inte skriva in hela diktamentexten i sina periodhäften. Det är ju själva övningen att forma bokstäver efter att ha hört orden som är poängen.

Tisdag – eleverna antecknar efter 10-15 stolpar som står på tavlan från början. När jag berättat får de ca 20 – 30 minuter på sig att skriva en text om det jag berättat. De med behov av anpassningar får en färdig kortare text att skriva av, eller så hjälper jag dem att skriva en mening om varje stolpord.

Onsdag – färdig text att skriva av. Texten är lång men efter ungefär en tredjedel av texten finns stjärnor:

*****

De snabba eleverna hinner skriva hela texten och de lite långsammare till stjärnorna (där det viktigaste står). Så blir skrivstunden individuellt anpassad. Regeln är att om man skriver efter stjärnorna (den sk extratexten), måste man skriva meningen till punkt.

Torsdag – läsförståelse. Eleverna får ett par sidor text ur till exempel en lärobok. Vi läser texten tillsammans i klassen och där efter får de arbeta enskilt eller två och två med att besvara frågor till texten. Sedan gör de en egen text av svaren eller skriver in svaren som de är i periodhäftet. Ibland kan de också göra en syntes av en eller flera texter, ta ut nyckelord/meningar och göra en egen text. Man kan också använda sig av en eller flera bilder som skildrar något och be att eleverna beskriver det – kanske en bra övning att göra två och två eftersom man lägger märke till olika saker.

Fredag – oftast gör vi färdigt i våra periodhäften eller också får eleverna en kortare text att skriva av (enligt samma metod som onsdagen)

I årskurs 6 tycker jag att färdiga texter som eleverna skriver av bör avvecklas så att eleverna lär sig att uttrycka sig själva. De som behöver bör dock få fortsatt hjälp med sina texter och specialöverenskommelse om att få skriva på dator.

Hur man skulle kunna göra med ”LPP”

 Vi waldorflärare är bra att uppfinna hjulet på nytt… flera gånger varje läsår i de flesta ämnen…. På många skolor finns inte tiden för pedagogisk planering tillsammans och många lärare har ännu inte fått till det där med att dokumentera sin undervisning på ett systematiskt sätt. Risken är att det inte finns mycket att ge vidare till efterkommande lärare och det viktiga kollegiala lärandet uteblir.

Visst kan det vara bra att tvingas planera en period från grunden, att börja med ett tomt vitt ark. Men det kan också vara bra att få idéer, uppslag och erfarenheter av kollegor som genomfört perioderna tidigare. Det är ju bara att sålla bort det man inte vill ta med!

För mig skulle man kunna dela upp ”LPP:n” i 2 delar, dels en del om innehållet som är den ”Kanoniska delen”, det vill säga all fakta som bör/ska vara med. Det är ju det samma år från år, till exempel att några av Antikens gudar heter Apollon, Zeus och Hera, att växtriket består av både kryptogamer och fanerogamer etc. Hit hör också ämnets kunskapskrav och syfte. Här finns naturligtvis ett starkt samband med vad som står i Läroplanen Lgr 11 och i Waldorfskolans kursplan, en väg till Frihet.

Den andra delen är mer av metodik/didaktik vilken kan varieras i det oändliga. Här kan det ju vara givande för kollegor att ta del av arbetssätten och hur man fått till ett lustfyllt lärande.

Tänk om man kunde få till ”LPP-er” så att det bara var att beskriva del nr 2.

Bums halverades skrivandet och känslan av att ”uppfinna hjulet på nytt” försvann (i alla fall för mig).

Konstnärlig Pedagogisk Planering – KPP

Är det frågan om en konstnärlig planering som menas eller är det försöket att få till en konstnärlig undervisning?

Även den mest lysande pedagogiska planering kan te sig konstnärlig när den skrivs ned. Men är det en garanti för att själva undervisningen blir konstnärlig? Nej, såklart är det ingen garanti.

Att få till en konstnärlig undervisning i klassrummet är i mångt och mycket en ”yrkeshemlighet”. Det är väl känt att knep och knåp som vissa lärare använder för att få till en konstnärlig undervisning inte passar alla lärare. Här gäller det att finna sin egen stil och känsla för vad som passar i den egna undervisningen.

Hur man undervisar är ju den didaktiska kunskapen, den stöds av upplägget, metodiken. Och metodiken kan man verkligen lära sig av sina kollegor men didaktiken kan man bara till viss del lära sig. Jag skulle vilja gå så långt att alla som arbetar som lärare inte har en didaktisk förmåga, hur många universitetspoäng och erfarenheter de än har… Vi har säker alla stött på dessa lärare någon gång under vår egen skolgång.

Här skulle det dock gå att hjälpa varandra på skolorna. Öppna upp klassrummen, besök varandra och ge konstruktiv kritik. Det kostar inga pengar och det uppstår ett kollegialt lärande – tänk fortbildning på arbetstid och dessutom kostnadsfritt – en klassisk vinn-vinn-situation! Men varför fungerar det inte? Jo, vi är så fruktansvärt rädda att visa vår undervisning för kollegor… tänk om hen tycker att jag är dålig… tänk om hen berättar om min usla undervisning…

Känns påståendet igen? Själv har jag stött på det många gånger!

Det är dags att öppna upp – ”de stängda dörrarnas pedagogik” måste upphöra för gott. Självklart ska undervisningen hållas på ett sådant sätt så att eleverna inte påverkas. Det måste vara naturligt att lärare besöker varandra under lektionerna. Om vi kan få till det i waldorfskolorna kommer vår Konstnärliga Pedagogiska Planering också kunna få sig en puff i rätt riktning!

Hur tänker du? Skriv gärna en kommentar!

Comments

  1. Marina D says:

    Tänk att jag nu läste heeeela texten MITT i sommarlovet! Det måste bero på att undertecknad upplevde texten som meningsfull och givande! 😉 Men – hur är det för ämneslärare, vad säger du där om att utgå ifrån perioderna. Jag tycker att det verkar lockande!

  2. Christine says:

    Hej! Vad glad jag blir att du tyckte något så “träigt” som LPP kunde locka dig att läsa!
    Förhoppningsvis kan klasslärarna få till ett bra samarbete med ämneslärarna som undervisar klassen – det gynnar lärandet är jag övertygad om!
    Mitt förslag är att klassläraren berättar för ämneslärarna vilka perioder som hålls när på till exempel förberedelsedagarna. Kanske har klassläraren någon idé om någon sång eller någonting som kan passa i eurytmiundervisningen? Även ämneslärarna kan ju komma med förslag till klassläraren!
    Jag tror att vi mycket mer än idag kan integrera ämnen och arbeta tillsammans – kanske kan vi då få till en ännu mer konstnärlig undervisning?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *