Av Christine
En av de mest omfattande perioderna i årskurs 5 är den om Antikens Grekland. Hur kan man begränsa och tydliggöra kulturepokens viktigaste bidrag till mänsklighetens utveckling, det finns ju oändligt mycket litteratur…
Filosofin, demokratins födelse, Gudarna, arkitekturen, de historiska händelserna, vardagslivet, seglatserna, äventyren… Och allt ska hinnas med på 6 veckor…. Tidigare under läsåret har vi hört talas om det gamla Indien, Persien, Egypten och Kina och nu som kronan på verket Antikens Grekland. Historieämnet tar verkligen upp många av årets morgonperioder!
I seminariet för de första waldorflärarna uppmanar Rudolf Steiner lärarna att beskriva historien åskådligt, då blir det en sannare historia som lärs ut. Som klasslärare måste man koncentrera sig på enstaka gestalter och deras levnad. Inför varje lektion behöver man göra sig en bild av det man vill berätta om.
I det första läroplansföredraget 6 september 1919 talar Rudolf Steiner om klasslärarens uppgift för den första historieundervisningen i klass 5: I femte klass skall man lägga ned mycket arbete på att få barnen att börja förstå de historiska begreppen. Särskilt om man hela tiden appellerar till 10-11 åringarnas känslor, kan man mycket väl få dem att visa förståelse för de asiatiska folken och för grekerna.
I Grekland står kulturen i utvecklingens och tankens tecken. Den Grekiska kulturepoken når sin höjdpunkt under 500-400-talet f.Kr. Man kan låta den egentliga historien börja med Trojanska kriget, för att sedan fortsätta med Odysseus, Sparta, Olympiska spelen och Solons lagar. Som avslutning på perioden berättar man om Alexander den store. Den berättelsen fungerar också som en sammanfattning och repetition av kulturperioderna i klass 5.
Den sista kulturperioden i klass fem blir den Grekiska kulturperioden. Materialet är mycket omfattande och för att de bildrika berättelserna skall hinnas med samtidigt som man kommer till ett fördjupat konstnärligt arbete behövs minst 3, helst 6 veckor.
I många waldorfskolor världen runt anordnas i klass fem Olympiska spel/lekar. I traditionella vita, grekiska kläder mäter man sina krafter i till exempel diskuskastning, löpning och mångkamp. Kanske finns det möjlighet att utmana en annan skola?
Antikens berättelser
Flera grekiska berättelser passar utmärkt som drama. Recitation, musik och eurytmi kan levandegöra de dramatiska händelserna. De Grekiska Gudarna är i många fall komiska personligheter som råkar ut för dråpliga situationer, de blir lätt stötta och ruvar då genast på hämnd. Kort sagt inte så olika oss människor… Och Gudarnas sammankomster på Olympen, visst finns drag av kollegiearbetet…
Det kanske är svårt att få till regelrätt undervisning i grekiska, men alfabetet och några verser ur till exempel Odyssén klarar man av att lära sig och klassen.
Ännu kan man inte undervisa i orsak – sammanhang det vill säga abstrakt/kausalt. Den gamla grekiska kulturperioden får i stället präglas av mänskliga möten och gärningar. Först i årskurs 6 – 8 kan läraren arbeta fram kausala sammanhang i främst fysik och kemi. Den första riktiga inblicken i orsak – verkan i ämnet historia blir den industriella revolutionens start i England.
Eftersom jag i grunden är biolog/geovetare blir det naturligt att inleda perioden med landskapet och dess omgivning. Hur ser Grekland ut, hur livnärde sig människorna och hur tog de sig fram. När sedan de fysiska förutsättningarna blivit klara för eleverna fördjupade vi oss i den mer andliga världen – de grekiska gudarna och där efter följde mer ”traditionell” historia, hela tiden med målet att avsluta perioden med Alexander den store.
Planering för 31 dagar
Nedan följer 31 dagars texter från den Grekiska kulturepoken. Till de flesta av texterna hör också en bild, skrivet inom parentes efter texten. En del av bilderna kan med fördel göras under bildlektionerna. Vi både ritade och målade i periodhäftena och på växtpapper.
Naturligtvis måste man variera arbetet med periodhäftets texter! Låta eleverna anteckna ett par gånger varje vecka, diktamen en gång varje vecka, göra sammandrag av lärobokstexter, svara på frågor till en text etc. Elever med läs- och skrivsvårigheter måste få ett för dem speciellt utformat textmaterial, utan att det för den skull blir stigmatiserande. En bra variant är att de skriver sina texter med hjälp av dator, skriver ut texterna och sätter in dem i periodhäftet där de gör de konstnärliga uppgifterna.
De 31 morgonlektionernas texter nedan innehåller ingenting om filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles. Dessa kan man dock ta upp under de löpande timmarna i svenska, likaså retorik och argumentation. Även grekiska alfabetet och recitation ur Odysséen kan man förlägga hit. Jag har upplevt att perioder når en maxlängd på ca 6 veckor, därefter är både elever och läraren i behov av att byta ämne!
Om man berättar om Herkules storverk och vill skriva om dem blir det hela 12 dagar. Jag valde att berätta lite mer kortfattat om storverken och ta 2 storverk/dag.
Digital användning under perioden
Vi lyssnade på grekisk recitation ur Odysséen, samma text som vi själva övade. Vi såg hur man dansade Zorba – tyvärr hann vi inte pröva själva, men jag tänkte ha det som ett projekt i årskurs 6, i samband med geografiperioden. Flera kortfilmer finns hur man i samband med olympiaden tänder elden och för den till den plats olympiska spelen ska hållas.
Många vackra bilder finns på tempel, statyer, målningar av till exempel Herkules storverk, grekiska klädedräkter etc. Som komplement till målningarna på svarta tavlan ger det ett rikt bildmaterial.
Dag 1 Inledning
Människan har alltid varit en utforskare som velat veta vad som fanns bakom nästa kulle eller bortom skogsbrynet. Under stenåldern vandrade våra förfäder hela tiden omkring i jakt på föda. Vid tiden för de antika högkulturerna, som den Grekiska på 500-talet f.Kr hade människan blivit bofast och börjat färdas allt längre bort från sina hem, sökandes efter platser där hon kunde bedriva handel med andra folkslag. Människorna som levde vid kusterna blev sjöfarare och seglade och rodde ut på långa, farofyllda färder.
Grekerna utforskade kusterna längs Egeiska havet och grundade nya kolonier. Omkring år 330 f.Kr seglade greken Pytheas med besättning norrut och nådde en plats han kallade Thule – som kanske var Norge, Island eller Shetlandsöarna.
(Karta över Grekland)
Dag 2 Hellas
Grekland kallades av invånarna för Hellas och sig själva kallade de för hellener. I Hellas låg det många städer och varje stad var som ett eget land med egna lagar, seder och härskare. Dessa små stater hade språket gemensamt, överallt talade man grekiska.
Hellenerna var ett sjöfarande folk. Det var lättare att ta sig fram över havet än över bergssluttningarna. Utmed den grekiska kusten finns mängder av vikar och öar.
Det grekiska riket, Hellas, hade sin storhetstid för ungefär 2 500 år sedan. Den kultur som levde där kom att påverka historien ända in i vår tid. Till exempel finner vi i svenskan flera ord som har sitt ursprung i antikens Grekland: demokrati, atlet, bibliotek, musik, astronomi, drama, skola, diagonal, dialog, teater, labyrint och diagram.
(Forts. Karta över Grekland)
Dag 3 Skapelsen
I tidernas början rådde Chaos, den omätliga världsrymden där allt var sammanblandat och livlöst. Urmörkret och Natten höljde under oändliga tider allt i dunkel, men ur dem löstes så småningom den klara Etern och Dagen. Eros, kärlekens livgivande kraft började genomströmma rymderna.
Jorden, Gaia, sänktes ned till sin plats. Himlen, Uranos, välvde sig över jorden och åt honom födde Gaia de tolv Titanerna. Dessa var väldiga till gestalt och kraft, en av dem, Kronos, lyckades genom svek störta sin far Uranos och ta befälet över världen.
Tidevarv på tidevarv gick och så steg människan fram ur jordens stoft.
(Forts. Karta över Grekland)
Dag 4 Zeus och Hera
Kronos gemål Rheva, som också var hans syster födde sonen Zeus på Kreta. Zeus växte upp i en grotta och besegrade titanerna med hjälp av hundrahänta jättar och enögda cykloper som han kallat fram ur jorden. Därefter tog han sin boning på det höga berget Olympen i norra Grekland. Här blossade snart nya strider upp. Zeus hade nu på sin sida sin dotter Pallas Athena samt sina bröder Poseidon (havsguden) och Hades (dödsrikets Gud).
Till slut segrade Zeus och han blev erkänd som den högste Guden och allas Fader. Zeus är himlens och vädrets Gud. Den som trotsade honom drabbades av hans vredesblixtar.
När Zeus rynkade ögonbrynen darrade alla levande varelser.
Örnen var Zeus heliga fågel och budbärare.
Zeus träd är eken. Prästerna lyssnade till vindens sus i grenarna och tolkade Gudens vilja som talade därur.
Zeus gemål var Hera. Hon var en stolt och härsklysten Gudinna som färdades i en vagn dragen av skimrande påfåglar. Hera beskyddade familjen och hemmet.
(Zeus och Hera)
Dag 5 Gudarnas Olympen
I norra Thessalien ligger berget Olympen. Dess sidor är delvis tvärbranta och kala, delvis täckta av skog. En mängd bäckar störtar skummande nerför sluttningarna, högsta toppen är snötäckt och vanligen höljd i moln. Här uppe på Olympens snöiga hjässa bodde de Grekiska Gudarna. Härifrån kunde de blicka ut över världen och ingripa i människornas öden.
När Gudarna samlades spelade Apollon på sin lyra och Afrodites Gracer (behagets Gudinnor) dansade. De drack nektar ur gyllene kärl.
Gudarna hade mänsklig gestalt. De var kraftfulla, visa, sköna och därtill odödliga. Deras heliga ätt var i tidens gryning född av jorden den vida och himlen den höga.
Gudarna var inga fullkomliga väsen. De hade både svagheter och fel. Precis som vi kunde de gripas av avund och vrede, de var lättstötta och hämndlystna och använde både list och våld för att nå sina mål. De uppenbarade sig stundom på jorden, oftast i skepnad av en eller annan människa eller i djurdräkt.
Gudarna visste allting. De älskade när människorna offrade till dem, en vredgad Gud kunde blidkas genom rika offergåvor.
Det fanns ingenting som Gudarna avskydde djupare än övermod och skryt. Den som gjorde sig skyldig till sådant drabbades snart av Gudarnas hämnd och vrede.
(Några Gudar)
Dag 6 Pallas Athena
En gång kände Zeus svåra smärtor i sitt huvud. Han lät kalla till sig Hefaistos, smideskonstens Gud, som klöv hans panna. Ur huvudet framträdde fullt rustad med både spjut och lans, Pallas Athena, Zeus käraste barn.
Pallas Athena är den ordnade stridens Gudinna men också vishetens. Hon har undervisat människorna i slöjd och de sköna konsterna. Då hon en gång stötte sin lans i Attikas mark spirade den första olivplantan upp. Därför är olivträdet hennes träd. Ugglan är hennes fågel.
Pallas Athena uppträdde bland människorna i en mängd olika gestalter. Segergudinnan Nike brukade ofta ledsaga henne.
Skön och ståtlig var Pallas Athena när hon svävade ner från Olympen med gyllne sandaler på sina fötter.
Även den vilda och oordnade kampen hade sin Gud, det var Ares som var son till Zeus och Hera. Han frågade inte efter vems sida han stred på, det blodiga tumultet var nog för honom.
(Pallas Athena)
Dag 7 Poseidon
Den mörklockige Poseidon, jordfamnaren eller jordskakaren, var havets mäktige härskare. Han körde fram över vattnet, dragen av sitt hästspann med glänsande kopparhovar och böljande manar, medan delfiner och snäckblåsande tritoner tumlade omkring honom. Med sin väldiga treudd rörde han upp vågorna och eggade vindarna till storm. Han var fruktansvärd i sin vrede och svår att blidka.
När Poseidon en gång stötte sin treudd i marken skapades hästen som han sedan tämjde och beskyddade.
(Poseidon)
Dag 8 Hades och Persefone
I de dödas värld, i underjorden, härskade Guden Hades. Man kunde komma ner i underjorden från andra sida Världshavet. Underjordens gräns var den mörka floden Styx som flöt fram mellan klippiga stränder. Det var hit som Gudarna kom och svor sina dyraste eder. På stränderna irrade skuggorna, de dödas själar till dess Karon, den gamle färjkarlen, forslade över dem i sin bräckliga farkost.
På den andra stranden bredde en äng ut sig som var bevuxen med liljor. Här fladdrade sorgsna och maktlösa skuggor omkring. De rörde sig utan att verkligen leva. Somliga av dem som under livet ådragit sig Gudarnas vrede plågades under svåra straff. Sisyfos till exempel rullade ett tungt klippblock uppför en höjd, men så fort han kommit upp gled blocket undan och rullade ner. Då måste han börja om sitt fruktlösa arbete på nytt.
Tillvaron i dödsriket var hopplös, därför var döden hemsk för grekerna.
Mitt i Skuggriket bodde Hades med sin fru Persefone. Deras palats vaktades av en trehövdad hund som måste mutas av den som ville komma förbi.
Persefone hörde egentligen hemma på jorden men rövades ner till dödsriket av Hades. Persefone vistades inte ständigt i underjorden. En del av året fick hon återvända till sin mor Demeter. Då grönskade allt i naturen. Men när Hades fordrade henne tillbaka vissnade växterna och det blev vinter.
Hades dyrkades även som rikedomens Gud.
(Hades och Persefone)
Dag 9 Naturväsen och halvgudar
Zeus var visserligen den obestridde härskaren, men all makt var inte hans. Människornas öden avgjordes av de tre ödesgudinnorna och deras domslut kunde ingen ändra, inte ens Zeus – även han var underställd deras välde.
Tillsammans med Gudarna levde en mängd andra väsen. Apollon ledsagades av de nio Muserna som beskyddade konsten och vetenskapen. Muserna var: Urania – astronomin, Thalia – skådespelet, Klio – historien, Euterpe – dansen, Erato – kärlekssången, Melpomene – tragedin, Terpsichore – dansen, Polykymmnia –sången och Kalliope – hjältediktningen.
Överallt i naturen levde nymferna: Nereiderna höll till i havet, Najaderna i bäckar och källor, Oreaderna som jagade med Artemis bodde i bergen, trädens nymfer kallades Dryader och i skogarna strövade Fauner, glada och vänliga med bocköron, bockklövar och svans och Kentaurer som hade hästkropp med huvud och armar som en människa.
Överallt fanns ett vimmel av varelser, naturen var befolkad och besjälad.
På gränsen mellan Gudar och människor stod Heroerna. De hade en gång varit människor som utfört hjältedåd och efter döden fått komma upp till Olympen som en slags halvgudar.
(Valfri nymf/halvgud)
Dag 10 Apollon och Artemis
Tvillingarna Apollon och Artemis var Zeus barn med Gudinnan Leto. Apollon var en strålande yngling och ljuset, sanningens, musiken och poesins Gud. Hans instrument var lyran och silverbågen var hans vapen. Apollons pilar missade aldrig sitt mål. Det var Apollon som lärde människan att dyrka Gudarna och fira fester till deras ära.
Apollon färdades i en vagn dragen av svanar. Lagern var hans heliga träd.
Artemis, Apollons tvillingsyster, var den av Olympens gudar som var mest omtyckt av grekerna. Hon var jaktens och den fria naturens gudomlighet. Vid Artemis sida fanns en vit hind som ledsagade henne på färden.
(Apollon och Artemis)
Dag 11 Oraklet i Delfi
Apollons berömda tempel låg i Delfi. Dit vandrade hellenerna för att rådfråga oraklet. De tvättade sig först i kristallklart vatten för att kunna träda inför Apollon. De vandrade sedan bort till altaret utanför helgedomen för att offra åt ljusguden. Nu kunde de stiga uppför templets trappor och närma sig porten. Över ingången stod en uppmaning: Känn dig själv.
Inuti templet kunde man läsa andra visdomsord som: Måtta i allt. och Intet med överdrift.
Fyllda av allvar trädde de slutligen fram till prästen och ställde sina frågor. Dessa framfördes till Pytia, Apollons prästinna, som hade sin plats i templets heligaste rum. Hennes svar var dubbeltydiga och måste tolkas av prästen innan han kunde forma ett orakelsvar till de väntande besökarna.
(Oraklet i Delfi)
Dag 12 Andra betydande Gudar och Gudinnor
Dionysos var vinets och glädjens Gud. Skönhetens Gudinna var Afrodite, hon föddes ur Medelhavets vita skum. Hennes son Eros, kärlekens skämtsamma Gud, kunde skjuta bilar i människornas hjärtan så att de blev förälskade.
Gudarnas budbärare var Hermes. Han kunde flyga med hjälp av sina bevingade sandaler
(Hermes)
Dag 13 Helios
Solgudens namn var Helios. Han hade sin bostad i ett strålande palats längst bort i öster. Varje morgon steg han upp i sin vagn som drogs av ett fyrspann med eldiga hästar.
Den rosenfingrade Eos, morgonrodnadens Gudinna öppnade himlens portar. Med ljusdiademet kring sin panna körde Helios solens vagn över de blå fälten ned mot väster. Han färdades tillbaka längs jordens norra kant i en gyllene bägare.
Grekerna beskrev jorden som en skiva omgiven av havet.
(Helios)
Dag 14 Pandoras ask
När Zeus upptäckte att han någon gång blivit lurad av människorna, blev han arg och ville straffa dem.
En gång stal Prometheus elden från Zeus och då beslöt sig Zeus för att hämnas. Han fick hjälp av de andra Gudarna på Olympen. De skapade en kvinna av lera. Hon blev lika skön och älskvärd som Gudinnorna. Zeus lärde henne falska ord och Hermes gav henne ett svekfullt sinne som hela tiden skiftade. När lerkvinnan var färdig kallade Hermes henne för Pandora (den begåvade). Innan hon lämnade Olympen kläddes hon i de vackraste kläder av Pallas Athena.
Hermes följde med Pandora till jorden och lämnade henne till Prometheus bror som sällan tänkte sig för. Då han fick se den vackra Pandora glömde han alldeles bort att han blivit varnad att ta emot gåvor från Gudarna.
Pandora hade med sig en ask med tungt lock. Obetänksamt öppnade Prometheus bror locket – och ut över världen flög alla sjukdomar och olyckor. Pandora lade snabbt på locket igen. Kvar på botten av asken stannade hoppet. Därför överges aldrig människan av hoppet trots att olyckor och sjukdom ibland plågar henne. Innerst i människan finns precis som i Pandoras ask, hoppet, en okuvlig visshet om något bättre, värt att sträva efter!
(Pandoras ask)
Dag 15 Herkules och hans 12 storverk
Lejonet
Hydran
Hinden
Vildsvinet
Stallet
Fåglarna
Tjuren på Kreta
De fyra hästarna
Bältet
Solgudens hjortar
De gyllene äpplena
Kerberos
Herkules var en av Zeus söner. När Herkules ännu låg i vaggan dödade han en gång två ormar och alla häpnade över hans kraft och mod. Under sin uppväxt hade Herkules en kentaur som lärare. Hos honom fick han lära sig att hantera vapen och läka sår.
Herkules skulle också lära sig spela ett instrument, men han blev så arg på läraren att han slog harpan i huvudet på honom. Läraren föll död ner.
För detta illdåd blev Herkules utvisad från Thebe och fick valla kentaurer bland bergen.
När Herkules fick höra att fienden hotade kungen i Thebe bestämde han sig för att återvända. Han lyckades jaga bort fienden och som tack fick Herkules gifta sig med prinsessan.
Men Hera (Zeus hustru men inte Herkules mor) hatade fortfarande Herkules för det han gjort och sände ett vanvettigt raseri över honom så att han besinningslöst dödade sin familj.
Efter dåden var Herkules förtvivlad. Han vände sig till Oraklet i Delphi för att få råd. Efter botgöring och offer blev Herkules ålagd av Apollon att i tolv år tjäna kungen i Mykene. För att bli fri skulle han utföra de svåraste uppgifter som kungen kunde hitta på – ja, till och med omöjliga uppdrag.
(Herkules)
Dag 16 Lejonet
Ett stort och farligt lejon hade länge satt skräck i hela Argolis. Herkules fick i uppdrag av kungen i Mykene att ta sig till lejonets kula som låg uppe i bergen. Som bevis på att han lyckats döda lejonet skulle han komma tillbaka till kungen med lejonets skinn.
Hur man än jagat lejonet tidigare hade man inte lyckats varken med att fånga eller döda det. Pilarna bara studsade mot pälsen.
Herkules kunde inte heller döda lejonet med sina pilar. Lejonet sprang oskadat vidare.
Då började Herkules förfölja lejonet. Till sist försvann lejonet in i sin kula och när Herkules sprang efter rusade lejonet ut på andra sidan. Då baxade Herkules ett stort stenblock för den ena utgången och jagade in lejonet i kulan igen. Lejonet blev rasande, ögonen gnistrade i mörkret och den öppnade sina väldiga käftar för att slita sönder Herkules. Men Herkules tog en klubba och måttade ett fruktansvärt slag, sedan kvävde han vilddjuret med sina starka armar.
För att dra av huden fick han bryta en klo och använda som verktyg. Med sitt segerbyte vandrade han tillbaka till Mykene.
(Lejonet)
Hydran
På den ödsliga och sumpiga stranden i Lernai fanns en hög kulle där det stod ett träd. Under trädets rötter hade en hydra med nio huvuden bosatt sig. Ett av huvudena var osårbart och kroppen var slemmig och hal. Den farliga stjärtspetsen var kluven.
Från kullens krön hade hydran utsikt åt alla håll. De många ögonen spejade överallt. Om någon kom i närheten blev han omedelbart dödad av det gift som hydran sprutade ut.
Många hade redan fått sätta livet till när Herkules blev befalld att döda hydran. På sin färd till Lernai fick han sällskap av den tappre Iolaos, sin brorson.
När de kom fram till kullen anföll Herkules genast hydran. Det blev en blodig och våldsam strid. Men för varje avhugget huvud på hydran växte det fram två nya. Herkules sa åt Iolaos att tända en eld och med elden svedde han halsen där huvudena suttit. Snart fanns det bara ett huvud kvar, det odödliga. Med starka armar grävde Herkules en djup grop och kastade i det sista huvudet. Över den igenfyllda gropen välte han ett väldigt stenblock.
(Hydran)
Dag 17 Hinden
Gudinnan Artemis vårdade skogarna och alla djur som levde där. Hennes tvillingbror Apollon beskyddade betesmarkerna och boskapshjordarna.
I det sköna Arkadien färdades Artemis i en vagn dragen av fyra hjortar medan en femte hjort sprang lös bredvid.
Herkules fick i uppdrag av kungen att hämta den fria hjorten och föra den till Mykene. Förutom att hjorten var snabb som vinden kunde den aldrig känna någon trötthet och hur än Herkules försökte, så lyckades han inte fånga hjorten.
Till slut, efter en lång och mödosam jakt kunde Herkules äntligen fånga hjorten. Då hade han sprungit så fort han kunde i flera dagar och nätter både uppför höga berg och nerför branta stup. Han lovade Artemis att släppa hjorten fri igen när han visat upp den i Mykene.
(Hinden)
Vildsvinet
Kungen i Mykene fick en gång höra talas om ett ofantligt vildsvin som gömde sig bland bergen. Då och då kom det ner i dalgångarna och bökade upp fruktträden och förstörde säden. Många av de allra djärvaste jägarna hade fallit för vildsvinets förskräckliga betar.
Kungen kallade på Herkules och befallde honom att föra vildsvinet – levande – till Mykene. Det verkade vara ett näst intill omöjligt uppdrag.
I den djupa snön bland bergen förföljde Herkules vildsvinet. Han fick pulsa genom meterhöga drivor och kana fram över isklädda sluttningar. Till slut lyckades han mota in vildsvinet bland några stenblock i ett trångt pass så att det fastnade. Då kunde Herkules binda ihop fötterna och bar det med störta ansträngning ner till staden.
(Vildsvinet)
Dag 18 Stallet
Solguden Helios hade en snål son som hette Augeias. I hans stall stod rader av snövita tjurar som, när de var rena, gnistrade lika vackert som himlens stjärnor. Under vintern, när tjurarna fick vara inne, samlades mycket gödsel. Ingen gjorde rent i stallet. När våren kom behövde stallet verkligen storstädas och all gödsel köras till gödselstacken.
Nu ville kungen riktigt pröva Herkules. Han sände honom till Augeias stall för att göra det skinande rent på 24 timmar. Det visste han, var en omöjlig uppgift.
Till Herkules hjälp kom då Pallas Athena. Hon lät en fors rinna genom stallet och all gödsel spolades bort. Stallet blev så rent som det aldrig varit tidigare!
(Stallet)
Fåglarna
I Arkadiens berg fanns vildmark långt bortom vandringslederna. Herkules hade där förvandlat den steniga ödemarken till åkerland. I träskområdena hade han byggt kanaler som ledde bort vattnet, också där fanns nu åkrar och ängar. Runt om i landskapet vallade herdarna sina hjordar. Arbetet var dock riskabelt för i bergen höll en flock människoätande fåglar till. Med sina näbbar och klor slet de stora stycken ur sina offer.
Trots många försök lyckades inte Herkules skjuta någon fågel. Då skänkte Pallas Athena honom en kopparskallra som skramlade så högt att fåglarna skrämdes ut från sina gömslen. Nu kunde Herkules pilar träffa fåglarna som döda störtade ner på marken. Men några lyckades fly och flög med hesa skrän mot norr till Svarta Havets stränder, och där finns de än idag.
(Fågel)
Dag 19 Tjuren från Kreta
På ön Kreta härskade vid denna tid kung Minos. En gång under hans tid slapp Nordanvinden lös. Den hade länge varit bunden och flög nu tjutande ned från bergen och över Egeiska havets öar mot Kreta. Många drunknade i de vilda vågorna som Nordanvinden piskade upp.
Kung Minos lovade då, för att blidka Poseidon, att offra det första som flöt i land på Kreta. Aiolis, vindarnas Gud fångade Nordanvinden och havet stillnade.
I gryningen nästa dag kom en snövit tjur flytande på vågorna och tog sig utmattad i land på en strandäng. Kung Minos nändes inte offra den ståtliga tjuren utan lät den beta bland sina hjordar. Då blev Poseidon arg och lät göra tjuren rasande. Den galna tjuren sparkade upp heliga träd och trampade sönder flera altare när han stormade fram över ön.
Kungen i Mykene befallde Herkules att hämta den vita tjuren. Genom list och outtröttligt tålamod lockade Herkules tjuren ner till havet. Till slut var den så spak att den kunde lastas ombord på en båt och föras till Argolis.
(Tjuren)
De fyra hästarna
Herkules sändes allt längre bort för att utföra de storverk som kungen i Mykene önskade.
Nära Svarta Havet fanns Diomedes fyra vilda hästar. Dessa ville kungen ha.
Diomedes var son till krigsguden Ares och minst lika fruktad som sin far.
De fyra hästarna sparkade och trampade ihjäl skeppsbrutna människor och åt upp dem.
Herkules närmade sig försiktigt Svarta Havets norra strand i en liten båt. Han blev dock ett lätt byte för Diomedes som genast kastade honom i fängelse. Men Herkules lät sig inte vara fången någon längre tid. Han smet ur fängelset och lastade de fyra hästarna i gryningen på ett väntande skepp. Diomedes mannar försökte stoppa honom men Herkules slog tillbaka och kunde segla iväg.
När kungen i Mykene fick se hästarna ville han inte ha dem. Då sände Zeus sina vargar till Arkadiens skogar och lät dem jaga bort hästarna.
(4 hästar)
Dag 20 Bältet
Dottern till kungen i Mykene önskade sig det dyrbara skärpet som Amazonernas drottning ägde. Detta skärp var prytt med juveler och skänkte mod och kraft. Det var en gåva från Ares som satte stort värde på Amazonkvinnornas vilja att försvara sitt land.
Herkules fick nu bege sig till Amazonernas land för att föra bort skärpet. På stranden möttes han av Amazonkvinnorna som med spända pilbågar hotade att döda honom. Men Herkules framförde lugnt sitt ärende och Amazonerna tyckte sig aldrig ha sett en skönare yngling. Amazonernas drottning var genast villig att för Herkules skull avstå från sitt vackra bälte.
Från Olympens höga berg upptäckte Hera att uppdraget blev för lätt. Hon förvandlade sig till en Amazon och for med blixtens hastighet till ön Där Herkules var. Där lyckades hon få de andra Amazonerna att tro, att Herkules kommit för.
(Bältet)
Solgudens hjortar
Kungen i Mykene hade hört talas om Solguden Helios oxar. De betade på en ö där en fruktansvärt elak jätte härskade. Han hade inte mindre än tre huvuden, sex armar och ben. Herden som vaktade oxarna hade en hund med två huvuden som kunde skälla så högt att det mullrade genom dalarna.
Herkules fick i uppdrag att hämta oxarna. Först fick han gå till världens yttersta gräns. Där fick han stiga upp i Helios gyllene vagn och åka en lång väg. När han närmade sig ön gav hunden skall och väckte herden. Efter en kort men häftig kamp övermannade han herden och hunden. När Herkules drev ner oxarna till stranden kom jätten. Med en välriktad pil fällde Herkules honom. Så kunde Herkules föra de vackra oxarna till Mykene.
(Hjort)
Dag 21 De gyllene äpplena
När Zeus och Hera firade sitt bröllop fick de ett träd med gyllene äpplen av jordens Gudinna Gaia. Den som åt av frukten vann evig ungdom. Herkules fick i uppdrag att föra de gyllene äpplena till kungen i Mykene. Det var ett farofyllt uppdrag. Vägen till ungdomens träd slingrade sig långt bort. Trädgården där äppelträdet stod vaktades av en eldsprutande drake. Jätten Atlas som bar upp himlavalvet på sina axlar lovade att döda draken om Herkules bytte med honom. Medan Herkules bar himlavalvet kunde Atlas besegra draken och hämta äpplena. Kungen i Mykene skänkte dock alla äpplen utom ett, åter till Herkules, som offrade dem till Pallas Athena. Hon förde dem till Hesperidernas trädgård, det enda stället där den eviga ungdomens äpplen kunde förvaras säkert.
(Äpple)
Kerberos
Det sista och allra svåraste uppdraget Herkules fick var att hämta upp Hades vakthund Kerberos från underjorden.
Men när kungen fick se den trekäftade hunden blev han så rädd att han genast befallde Herkules att föra tillbaka Kerberos till dödsriket.
Kungen bestämde sig sedan för att inte smaka på det gyllene äpplet som han sparat från ungdomens träd. Han ville inte ängslas i oändliga tider för att mista sin kungahärlighet.
Med en suck fogade han sig i alla dödligas lott.
När Herkules långt senare dog, följdes han av Hermes till Olympens berg, där han blev Gudarnas like.
(Kerberos)
Dag 22 Trojanska kriget
En gång vid ett stort bröllop blev alla Gudar och Gudinnor bjudna utom tvedräktens Gudinna Eris. Medan bröllopet pågick öppnade Eris en dörr på glänt och kastade in ett äpple med påskriften: Åt den skönaste Gudinnan! Genast började alla Gudinnorna att tävla om äpplet.
I staden Troja levde vid denna tid en underskön konungason vid namn Paris. Han blev utsedd att döma vem av Gudinnorna som var skönast. Hera lovade honom makten över jordens alla länder, Pallas Athena att lära honom alla vetenskaper och konster och Afrodite att ge honom den skönaste kvinnan på jorden till gemål. Det sista behagade Paris mest och han gav äpplet åt Afrodite.
Paris kom till Sparta och fick där se kung Menelaus dotter Helena, den skönaste kvinnan han sett. Han beslöt sig för att röva med sig Helena till Troja och Afrodite beskyddade hans färd.
Detta dåd väckte grekernas ilska och de bestämde sig för att hämnas på Paris och hämta hem Helena. Den grekiska hären leddes av Agamemnon, bror till kung Menelaus. I hären fanns bland annat Odysseus och Akilles.
Väl framme vid Troja drog grekerna upp sina båtar på sandstranden och slog läger. Nu började belägringen av staden. Striderna varade i hela tio år utan att grekerna kunde inta Troja. Många trojaner och greker dog i kampen. Innan staden till sist kunde intas dog Akilles efter att han träffats av en giftig pil i hälen från Paris båge.
När grekerna insåg att de inte kunde erövra Troja i strid, tänkte Odysseus ut en list. Han lät bygga en ihålig, jättestor trähäst där han själv och flera soldater kunde gömma sig.
De andra i den grekiska armén låtsades segla hem, men gömde sig i själva verket strax utanför kusten.
Trojanerna jublade och trodde att kriget äntligen var slut. De strömmade ut från staden och fick då se trähästen. Förvånade och nyfikna beslöt de att föra in hästen i staden.
När det blev natt klättrade Odysseus och hans följeslagare ut och öppnade stadsportarna. De övriga i armén hade seglat intill land igen och smög sig in i staden. Nu satte de Troja i brand. Grekerna kunde sedan påbörja seglatsen hem med Helena och alla sina skatter.
(Trojanska hästen)
Dag 23 Odysseus irrfärder
Odysseus fick en förbannelse av Poseidon och skulle få färdas på havet i evighet utan att nå fram till Ithaka.
Hemfärden från Troja blev en äventyrlig färd. Odysseus maka Penelope satt på ön Ithaka och väntade i många år för att få se skeppen dyka upp vid horisonten.
(Odysseus i sin segelbåt)
Odysseus hos Cykloperna
De hemvändande grekerna landsteg en dag på Cyklopernas ö. Där blev de instängda i en grotta tillsammans med en Cyklop. För att bli fria tänkte Odysseus ut en list. När Cyklopen druckit sig rusig av vin frågade han Odysseus vad han hette. Jag heter Ingen, svarade Odysseus. Cyklopen grimaserade och sa att han skulle äta upp Odysseus sist av grekerna, fram till dess får du vara min gäst. Så föll Cyklopen i djup sömn. Knappt hade han somnat förrän Odysseus och några män borrade in en stör, tjock som en skeppsmast, i Cyklopens öga. Med ett illtjut for Cyklopen upp. Han ropade högt: Ingen har gjort mig illa! De andra Cykloperna som fanns utanför grottan trodde att han blivit tokig.
På morgonen tog cykloperna bort den stora stenen som låg för grottöppningen. Sedan satte de sig utanför medan getterna gick ut på bete. Odysseus och hans män klängde sig fast under getternas magar. På så sätt kunde de smita ur fångenskapen. Väl ombord på sina skepp kunde inte Odysseus låta bli att ropa sitt riktiga namn. När cykloperna hörde det blev de arga och bad Poseidon att förfölja dem med stormvindar.
(Cyklop)
Dag 24 Odysseus på Vindarnas ö
Men Odysseus och hans män seglade oskadda genom vågorna. De beslöt sig för att gå i land på Eolus ö. Eolus, som var vindarnas härskare, kunde lösa den vind som behövdes. Alla vindar var fastbundna med kedjor i en grotta. Vid avfärden fick Odysseus en lädersäck med några vindar inknutna. Endast västanvinden, Zephyr, blåste i seglen. Odysseus förbjöd sina män att öppna säcken men när han sov kunde de inte låta bli. Den storm som nu blåste upp var så vild att endast Odysseus skepp klarade sig.
Äventyren fortsatte för Odysseus och hans män. Så småningom kom de till kusten där
Sirenerna bodde.
(Vinden som slapp lös ur lädersäcken)
Dag 25 Odysseus och Sirenerna
Sirenerna hade en kvinnoöverkropp och nedtill var de fåglar med vassa klor. Varje sjöman som hörde deras sång fick en stark längtan att komma närmare dem. Men de som landsteg på Sirenernas ö blev slitna i stycken och uppätna.
Odysseus som kände till Sirenerna, lät stoppa vax i sina och besättningens öron och bad själv att bli fastbunden vid masten. Sirenerna fick sjunga förgäves den gången Odysseus seglade förbi.
(Siren)
Dag 26 Odysseus, Skylla och Karybdis
Vid Messianska sundet var man tvungen att segla mellan två havsvidunder. Det ena, Skylla, sträckte ut sina sex ormhuvuden från en klippgrotta. Försökte man undvika Skylla, råkade man ut för Karybdis i vars gapande svalg en vattenvirvel bildades vid varje andetag.
Odysseus män rodde av alla krafter. Men Skylla var snabbt framme och slukade sex män. Sedan lyckades båten ta sig vidare utan att Karybdis nådde fram.
(Skylla och Karybdis)
Dag 27 Odysseus hemkomst
Efter tio års irrfärder kom Odysseus hem till Ithaka. Pallas Athena mötte honom på stranden och berättade om alla objudna gäster som kommit för att fria till Penelope. Odysseus blev med hjälp av Pallas Athena förvandlad till en gammal tiggare och begav sig in i sitt eget palats. Ingen kände igen honom.
När kvällen kom avslöjade han för sin son vem han var och när alla friarna somnat bar de iväg deras rustningar och gömde dem.
Nästa dag ordnade Penelope en tävling. Den som kunde skjuta med Odysseus pilbåge genom tolv öglor skulle få gifta sig med henne. Alla friarna fick prova, men ingen lyckades.
Då steg tiggaren fram och ville också prova. Alla skrattade, men Odysseus tog vant upp sin gamla pilbåge, siktade och sköt i väg en pil som for rätt genom alla ringarna. Det gick ett sus genom gruppen av friare. För att hämnas sköt nu Odysseus på friarna. De blev arga och ville ta till vapen, men fann att alla pilbågar, svärd och spjut var borta. Skrämda rusade de därifrån.
Äntligen kunde Penelope omfamna sin make och hälsa honom välkommen hem till Ithaka.
(Odysseus och Penelope)
Dag 28 Sparta
I Sparta bodde ett folk som hade mycket stränga lagar. Deras ledare ville göra dem till tappra och härdiga krigare. Redan barnen uppfostrades hårt.
De nyfödda barnen besiktigades noga. Alla vanskapta eller svaga sattes ut för att dö. De friska barnen fick vara hos sina föräldrar till sju års ålder, sedan togs de till statliga skolor för att de inte skulle bli bortskämda av sina föräldrar. I skolan fick flickorna och pojkarna öva sig i brottning, simning, löpning, fäktning och spjutkastning. De fick sova på säv som de själva plockat med bara händerna. Året runt bar de lika tunna kläder och de gick alltid barfota. Allt eftersom vande de sig att uthärda både kyla och smärta utan att klaga. Maten de fick var enkel och knapp. För att få mer mat var det tillåtet att stjäla. På så sätt fick de öva sig i uppfinningsrikedom, vilket var bra i krig. Om de blev ertappade vid en stöld fick de stryk. Men inte för att de stal utan för att de gjort det så dåligt att de blivit upptäckta. Onödigt prat var förbjudet. Blev en spartan tillfrågad något skulle han svara kort och fyndigt.
I strid var spartanerna oslagbara. Sträng disciplin och kampvilja gjorde dem omtalade. En spartan skulle antingen segra eller dö. Länge var Sparta den starkaste staten i Grekland.
(Spartakrigare)
Dag 29 Aten
Aten låg på en höjd, Akropolis kulle. Staden var omgiven av ett torrt och stenigt landskap. Människorna kunde inte försörja sig enbart på jordbruk. Hantverket kom då att få stor betydelse. Man gjorde såväl nyttiga som vackra föremål. Handeln med dessa ledde också till att atenarna lärde känna andra språk och kulturer.
I Sparta kunde man hålla sams med hjälp av de stränga lagarna. I Aten, som blivit republik, var det tvister och oenighet. De som regerade i Aten lät sig mutas och gav sina vänner fördelar. Slutligen blev missnöjet så stort att Atenarna gjorde uppror. År 594 f.Kr valdes Solon till Atens lagstiftare. Han lade grunden för demokratin. Aten styrdes av 9 arkonter, som i sin tur styrdes av ett råd bestående av 400 medborgare. De viktigaste frågorna avgjordes dock av folkförsamlingen som bestod av alla fria atenska män. De sammanträdde på aguran, torget. Alla fria, atenska män kunde yttra sig och hade rösträtt vid sammanträdena. Omröstning skedde med handuppräckning, det förslag som vann hade samlat flest uppräckta händer. Än idag talar vi om demokrati, folkstyre.
Precis som i Sparta var barnens uppfostran viktig. Men i Aten fick barnen stanna i hemmen. Pojkarna undervisades tillsammans av privata lärare. De övade sig bland annat i gymnastik och hantera vapen på stora öppna platser som kallades gymnasium.
I Aten var det dock inte bara kroppen som skulle skolas utan också själen. Pojkarna fick lära sig verser ur Illeaden och Odyssén utantill. De fick också lära sig att tala väl – retorik. Pojkarna deltog även vid domstolarna där de fick lära sig statens lagar och seder. De allra flesta spelade flöjt eller cittra och sjöng i kör, musiken avsågs viktig och förädlade människans hjärta.
Flickorna fick en helt annorlunda uppfostran. De skulle inte lägga sig i statens angelägenheter utan växte upp i sina hem. Där fick de utbildning i hushållssysslor och handarbete.
(Aguran)
Dag 30 Olympiska spelen
I det gamla Grekland ansågs idrotten mycket viktig. Vart fjärde år, med start år 776 f.Kr, anordnades de Olympiska Spelen. Då samlades många män på en arena för att tävla mot varandra i en rad olika idrotter. Femkampen var en av de mest ärofyllda tävlingarna. I femkampen ingick: längdhopp, spjutkastning, löpning, diskus och brottning. När deltagarna skulle brottas blev de insmorda i olja och sedan fick de rulla sig i sand.
På hippodromen körde man i kapp med fyrspann. Alla segrare fick en olivkrans på sitt huvud och äran räknades som det finaste priset. De Atenare som vann fick en stor summa guldmynt av de stadens ledning, medan för spartanerna blev belöningen att inta den farligaste platsen på slagfältet.
Grekerna gjorde sin tidräkning efter olympiaderna. Den tid av fyra år som gick mellan varje spel kallades en olympiad.
De Olympiska spelen upphörde år 389 e.Kr, men återupptogs igen år 1896 i Aten.
(De 5 ringarna)
Dag 31 Alexander den store 356 – 323 f.Kr
Alexander var son till Filip II av Makedonien. Han fick en förnämlig uppfostran av Greklands mest lärda män, bland annat Aristoteles som varit elev Sokrates elev Platon.
Alexander visade tidigt att han var en skicklig ryttare. Hans häst Bukefalos var en svårtämjd vilde innan Alexander lyckades rida honom.
Vid tjugo års ålder dog Alexanders far Filip II. Då beslutade sig Alexander för att själv leda fälttåget mot Persien. Hären bestod av 35.000 man. Man tog sig över vid Hellesopren och lyckades besegra Persiens konung Darius III. Genom denna seger blev Alexander herre över Mindre Asien.
Hären under Alexanders ledning fortsatte att segra i flera krig mot Perserna. På så sätt erövrade de Syrien, Fenicien, Palestina och Egypten. Efter att Darius III dött utropade sig Alexander även till kung över Persien.
År 327 drog Alexander och hans här mot Indien. Landet var så gott som okänt för trupperna.
Här mötte de elefanter som bar på små hus, fulla med indiska krigare. Hästarna i Alexanders armé ryggade och striderna inleddes försiktigt. Men snart hade soldaterna övertaget mot de indiska hinduerna. Alexander blev efter flera strider även härskare över Indien.
Nu ville Alexander till den stora Oceanen där solen gick upp varje morgon. Men hans soldater ville tillbaka hem. Med harm i hjärtat fick Alexander ge befallning om återtåg.
De vandrade längs floden Indus, gick genom öknen där de blev utmattade av törst och hunger. Många av soldaterna dog. Först i Babylon fick de äta sig mätta och dricka sig otörstliga. Denna stad ville Alexander göra som huvudstad i sitt rike.
Han ville ena alla folk och vart än hans här kom hade lagt grunden till nya vägar och byggnader. En av de mest kända städer han anlagt är Egyptens huvudstad Alexandria. Men innan Alexander hunnit med att ena alla folk, och mitt uppe i allt styrande över sitt enorma rike blev han svårt sjuk. När han kände att han inte hade långt kvar bad han sina fältherrar att utse den mest värdiga till sin efterträdare. Så dog Alexander 33 år gammal.
Fältherrarna kunde inte enas om vem som skulle bli Alexanders tronarvinge utan väldet föll sönder i tre delar efter tjugo års strider: Makedonien med de Grekiska staterna, Syrien och Egypten
(Alexander till häst)
Lycka till med perioden!
