Geovetenskap klass 6 – …. där tunga stenblock vilar…

Kanske tänker vi inte så mycket på berggrunden där vi bor. Det är jordlager, skogar, växter och bebyggelse så men ser inte så mycket av det som finns under oss. Men om vi kommer ut i skärgården, vandrar i fjällen eller åker på någon av alla motorvägar ser vi berggrunden. I skärgården har havet slipat klipporna släta och i mjuka former. Branta bergväggar i fjällen visar upp stora block och stenras. Där en motorväg har dragits fram genom landskapet har små upphöjningar sprängts bort och i den skrovliga ytan kan man kanske se spår av dynamitstavarna.

Det lämpar sig väl att göra utflykter i landskapet för att titta på flyttblock, åsar, klippor, bergväggar etc. Kanske har barnen egna stenar hemma som kan få komma till skolan, eller går det att låna ihop några av de vanligaste mineralerna? Det är roligare och ger mer känsla med en liten ”mineralutställning” i klassrummet. I många lite större atlaser brukar också mineralbilder förekomma. Titta i kartboken, vilka mineraler finns i vårt land, var kan man hitta guld i världen och var finns vulkaner.

Levandegör mineralogin genom att berätta om granit och gnejs, det är alls inte bara gråsten. Tala lite om den geologiska tidsskalan, hur gammal är egentligen graniten och gnejsen?

I klass 6 kan det behövas lite varierande uppgifter under morgonlektionerna, gärna av sådan art att eleverna själva behöver vara aktiva. Ett bra sätt är att skriva upp frågor, vars svar vi går igenom i slutet av lektionen.

Det finns många kortfilmer ca 2-4 minuter på Youtube från till exempel vulkanutbrott, från olika gruvor och flygfilmer från geologiska formationer. Dessutom kan man hitta fantastiska foton på bergarter, ädelstenar och kartprojektioner på nätet som man kan visa. Jag brukar visa bilderna och ev. kortfilmer i samband med återblicken. Morgonlektionen innan har jag berättat och illustrerat på svarta tavlan. För att göra återblicken mer intressant har det fungerat utmärkt med att se bilder och filmer.

Självklart är exkursioner ute i naturen viktiga. Gärna i form av en kortare resa eller besök i en gruva.

Vid skrivningen i slutet av perioden kan man låta eleverna få ha med sig sina periodhäften, på så sätt upplever de vad de lärt sig under perioden.

Berättartips:

*Arbetet i olika gruvor, vaska guld, opalletning

*Vilka mineraler används till vad i industrin?

*Ur Marie Curies biografi, Alfred Nobels biografi

*Ädelstensslipning

*Glastillverkning

*Stenverktyg från stenåldern

*Interiör från en stor grotta med stalagmiter och stalaktiter.

*Speliologi – grottforskning

Konstnärliga övningar:

*Måla bergskristaller i skiktmålning på riktiga akvarellpapper

*Rita diagram över hårdhetsskalan

*Rita olika ädelstenar

*Många vackra dikter finns, eurytmi?

*Rita hur vulkaniska, sedimentära och metamorfa bergarter bildas

Tillverkning av jordglober

Material:

Badboll ca 25 – 30 cm i diameter

Tapetklister

Silkespapper

Pensel

Vit och matt väggfärg

Akvarellfärger

Badbollar finns att beställa på nätet.

Den uppblåsta badbollen täcks med ca 5 X 5 cm stora bitar av silkespapper som fästs med tapetklister. Vi rev silkespappret i handflatestora bitar

Minst 5 lager behövs för en stadig ”jordskorpa” och minst 5 torktider (minst 12 timmar vardera)

Mellan varje lager måste skikten torka ordentligt så räkna med ca 5 dagar innan själva grunden är färdig. När jordskorpan är stadig målar man den vit. Därefter ritas världskartan upp på globen och färgläggning sker med akvarellfärger (eleverna har först ritat en världskarta i sina periodhäften, Mercators projektion – så de är förtrogna med kontinenternas former.. Man kan spraya på ett tunt lager med genomskinlig lack som skydd allra sist.

Vi startade första veckan av geologiperioden med jordgloberna och sedan använde vi oss av morgonlektionernas senare del. Efter 4 veckor blev den första jordgloben färdig och hängdes upp i taket. En lång arbetsprocess som verkligen känns viljestärkande!

Spänn upp ståltråd i taket i klassrummet och häng upp alla jordglober där när ni är färdiga – klassens eget universum.

Geologiperiodens dagar (4 veckor):

Dag 1 Diktamen Inledning

Dag 2 färdig text – rita världskarta, olika projektioner

Dag 3 Jordglobstillverkning

Dag 4 Jordglobstillverkning

Dag 5 Jordglobstillverkning

Dag 6 Diktamen och färdig text, Moh’s ristbarhetsskala

Dag 7 Anteckna, olika mineraler

Dag 8 Färdig text, forts. Olika mineraler

Dag 9 Anteckna egen text – Vulkaniska bergarter

Dag 10 Färdig text – Lagrade bergarter

Dag 11 Diktamen – Metamorfa bergarter

Dag 12 Anteckna, Bergartscykeln

Dag 13 Färdig text – Kalkbrytning i Sverige, cementframställning

Dag 14 Anteckna egen text – Falu koppargruva och Sala silvergruva

Dag 15 Göra färdigt i periodhäftet

Dag 16 Diktamen – Stenhuggning i Sverige och på Påskön

Dag 17 Anteckna egen text – Grottforskning

Dag 18 Färdig text – Glastillverkning, valfria 20 meningar

Dag 19 Göra färdigt i periodhäftet

Dag 20 Skrivning med periodhäfte, inlämning av periodhäfte

Hur vi arbetar:

Diktamen – eleverna skriver när jag läser en text. Eleverna försöker skriva så mycket de hinner. Efter diktamen får eleverna texten och skriver in den i sina häften.

Anteckna – ca 15-20 stödord står på svarta tavlan, jag berättar och förklarar under 15-30 minuter. Därefter skriver barnen en text med stöd av vad de hört och vad som står på tavlan.

Färdig text – eleverna skriver ett visst antal meningar från en färdig text.

Läsförståelse med frågor – vi läser en text tillsammans, därefter får eleverna svara på ett antal frågor till texten.

Till texterna kommer också några dikter som vi illustrerar.

Några barn i klassen skriver förkortade texter för att också hinna med det konstnärliga arbetet. Eleverna får 20 – 50 minuter varje morgonlektion att arbeta i sina periodhäften. I sällsynta fall blir tiden kortare om vi gjort något speciellt.

Läxor i periodhäftet – 5 halvtimmar/vecka utanför morgonlektionstid behövs för att göra sig själv och ämnet rättvisa. 3 av dessa 5 halvtimmar finns i schemat, 2 halvtimmar behöver man arbeta hemma.

Waldorfskolans grundidé i metodiken är att eleverna ”gör sina egna läroböcker” = periodhäften. Därför har vi inte så många olika läroböcker att läsa ur – vi har inte så många inläsningsuppgifter.

Vid skrivningen får man ha med sitt eget periodhäfte. Det blir en ”morot” att bli färdig i tid och det blir en bra återblick på ämnet.

Texterna nedan är en blandning av egna anteckningar från föreläsningar, faktaböcker, NE.se, Wikipedia och artiklar ur till exempel Forskning och framsteg. Litteraturen i ämnet är inte alltid så lättillgänglig och ofta späckad med faktatermer. Det krävs mycket arbete för att skala bort ”allt onödigt” – även om man är utbildad geovetare (eller kanske just därför!).

Dag 1, måndag 11/9 Inledning – diktamen

Kanske tänker vi inte så mycket på berggrunden där vi bor. Det är jordlager, skogar, växter och bebyggelse så men ser inte så mycket av själva berggrunden. Men om vi kommer ut i skärgården, vandrar i fjällen eller åker på någon av alla motorvägar ser vi berggrunden. I skärgården har havet slipat klipporna släta och i mjuka former. Branta bergväggar i fjällen visar upp stora block och stenras. Där en motorväg har dragits fram genom landskapet har små upphöjningar sprängts bort och i den skrovliga ytan kan man kanske se spår av dynamitstavarna.

Geologer studerar planeten jorden, från de minsta mineralkornen i jordskorpans bergarter och jordar, till jordens inre heta mantel och kärna. Jordklotet är nästan 4,6 miljarder år gammalt. Ända sedan det skapades har jorden förändrats och utvecklats. Långsamt har oceaner och bergskedjor bildats och försvunnit, kontinenter slagits samman och åter splittrats upp.

Dessa processer drivs av kraften och värmen i jordens inre, men även av snabba händelser som jordbävningar och vulkanutbrott. Läckage av gaser från jordens inre i vulkaner och urtida kometnedslag har gett oss en atmosfär och oceanernas vatten.

Jordklotets historia är också livets historia! Livets påverkan, tider av svag eller stark vulkanism, jordbanans geometri och kontinenternas skiftande lägen har bestämt Jordens klimat. Istider har varit sällsynta i jordens historia. De senaste dryga 2 miljoner åren med återkommande inlandsisar som brett ut sig över Nordeuropa och Amerika har skapat jordarterna i Sverige och format vårt landskap. Det är också den tid som människan utvecklats till den varelse hon är idag.

Dag 2 färdig text – rita världskarta, olika projektioner

En kartprojektion är en avbildning av den krökta jordytan på en plan karta. Eftersom man inte kan avbilda en krökt yta på en plan blir det olika avbildningsfel. På grund av att olika kartprojektioner har olika egenskaper måste man anpassa valet av projektion efter kartans användning.

Det finns tre typer av projektioner:

Asimutala,

koniska och

cylindriska projektioner.

Utöver dem finns det även andra, mer eller mindre fantasifulla, projektioner som ibland kallas konventionella projektioner.

Asimutala projektioner innebär att kartan är platt och ligger an mot jorden i endast en punkt. De används därför av till exempel radioamatörer när de skall rikta in radioantenner för att ta kontakt med andra radioamatörer på långa avstånd.

Koniska projektioner innebär att kartans yta är hoprullad till en kon. Ofta används de för att avbilda större, långsträckta, områden.

Cylindriska projektioner innebär att kartans yta är hoprullad till en cylinder som ligger runt om jorden.

Den vanligaste projektionen är Mercators projektion,en cylinderprojektion.

Projektionen blir rätt vid ekvatorn men fel vid polerna och det beror på den cylindriska projektionen. Mercators projektion blev känd på 1500-talet och har sedan dess använts på haven. Det behövdes bara en kompass och en linjal för att styra in rätt riktning och sedan var man på rätt väg.

Vi ritar en världskarta efter Mercators projektion som eleverna får arbeta med under resten av geologiperioden.

Dag 3 Jordglobstillverkning, material: badboll, silkespapper, tapetklister, pensel, akvarellfärger Hela morgonlektionen

Dag 4 Jordglobstillverkning Hela morgonlektionen

Dag 5 Jordglobstillverkning Hela morgonlektionen (följande 7 dagar ca 30 minuter/morgonlektion).

Dag 6 Diktamen och färdig text – Mohs ristbarhetsskala

Mineraler är små grundämnen i naturen som bygger upp bergarter. Bergarten granit till exempel består av tre mineraler: kvarts, fältspat och glimmer. Av de ungefär 3000 mineraler som finns är ca 100 vanligt förekommande.

Många mineraler har förmåga att bilda kristaller. En kristall är symmetriskt uppbyggd. Symmetri är när någonting följer ett visst mönster.

Mohs ristbarhetsskala.

Talk           Kan repas av nagel.

Gips           ————————

Kalcit         Kan repas med stålkniv.

Flusspat

Apatit

Fältspat       ————————-

Kvarts       Kan repa en fönsterruta.

Topas

Rubin

Diamant

Vilken sten?

För att ta reda på vilken mineral man funnit finns det några saker att titta lite noggrannare på: hårdheten, färgen, glansen, spaltbarheten, brottstan, streck, täthet, kristallformen och eventuella övriga egenskaper.

Färg – En del mineraler, till exempel guld, har alltid en speciell färg medan färgen på kvartats varierar.

Glans – Där ett stycke av mineralen brutits loss, en färsk brottyta, syns det om ljuset återspeglas eller om det är metallglänsande. En del mineraler saknar helt glans och beskrivs då som matta.

Spaltbarhet – De flesta mineraler faller sönder efter vissa plana ytor om man slår på dem med en hammare. Det kallas spaltning. Glimmer till exempel spaltas i skivor.

Brott – En del mineraler spaltas inte alls utan brister längs ojämna ytor. Dessa kan vara skålformade som hos kvarts eller flinta.

Streck – När en mineral repas, pulvriseras lite mineral i själva repan. De flesta mineralerna får ett vitt streck men en del malmer får streck i andra färger.

Täthet – En mineral med hög täthet är ”liten men tung sten”: bly, guld, silver

En mineral med låg täthet, porös: ”stor men lätt sten”: stelnad lava, krita

Kristallform – De flesta mineraler kan bilda kristaller som kvarts, kalk- och flusspat.

Övriga egenskaper – Några få mineraler är magnetiska till exempel järn, andra är radioaktiva och utsänder radioaktiv strålning, uran. Vissa mineraler fluorescerar vilket betyder att de utsänder synligt ljus om de belyses med ultraviolett ljus. Luktsinnet kan också vara till hjälp, svavelkis luktar som när svavlet brinner på tändstickan och arsenik luktar en aning vitlök…

Dag 7 Anteckna – Olika mineraler

I Kemin lär man att alla ämnen som till exempel luft, vatten, trä och salt är uppbyggda av ett fåtal grundämnen. Andra mineraler är man van att se i rent eller nästan rent tillstånd som järn, koppar, silver, guld, aluminium och kol. De flesta grundämnen förekommer däremot tillsammans och förenade med andra grundämnen. Vissa grundämnen som syre förenar sig lätt med andra ämnen, en sådan förening kallas oxid.

Några olika mineraler

Guld – förekommer gediget dels insprängt i kvarts dels som korn i kvartssand. Det största guldstycke som hittats vägde nästan hundra kilo. Guld vaskas fram ur kvartssand, då samlas de tunga guldkornen på botten i fatet.

I Sverige har man hittat guld på flera ställen men inte i så stora mängder. Sydafrika har världens största guldfyndigheter.

Kvarts – kallas också för kiseldioxid och är en mycket hård mineral. I sin mest typiska form är den mjölkvit med en fet glans. Kvarts vittrar inte så lätt sönder. Ren vit sjösand består huvudsakligen av kvarts som blivit kvar efter att övriga mineraler vittrat sönder och spolats bort.

Kvarts används i glastillverkning.

Bergskristall är en ren form av kvarts som kristalliserat i sexsidiga prismor.

Flinta är en slags kvarts som förekommer rikligt i Skåne. Under stenåldern tillverkades bland annat yxor, dolkar och pilspetsar av flinta.

Kopparkis – är ett mineral som består av koppar, järn och svavel.

Kopparkis förekommer vanligen i lager eller gångar i berget och har en grön färgton.

Mineralet förekommer i hela Sverige, speciellt i Bergslagen och utanför Skellefteå.

Kopparkis finns i naturen och är den vanligaste av alla kopparmalmer Man har brutit, kopparkis bland annat i Falu koppargruva.

Fältspat – är ett samlingsnamn för mineraler som innehåller aluminiumsilikat. När fältspat vittrar sönder blir det lerjord.

Två vittringsprodukter är:

Kaolin – används till porslin

Bauxit – används till aluminium

Magnetit – att magnetit är magnetisk hörs på namnet, det är den vanligaste järnmalmen i Sverige. Det är en väldigt tung bergart. Ristar man ett streck i magnetiten blir det svart.

Hematit – Om man ristar hematit blir det ett rött streck. Stenen ser ut som en blandning mellan lever och njure, den kallas ibland för blodstensmalm

Limonit – är av sjö- och myrmalm.

Pyrit/svavelkis – Hälften är svavel och hälften är järn. Det är en tung malm som bland annat används för att få fram svavel till tändstickor.

Kol – rita kol och diamant

Grafit – är ganska ren kol, men den har bara hårdhetsgrad 1. Grafit kan användas till blyertspennor, man kan ha det i ledningar och till smältdeglar där man smälter saker, grafit är nämligen osmältbar.

Stenkol – är en av de mjukaste kolsorterna, den är ofta uppblandad med andra grundämnen. Färgar lätt av sig.

Antracit – är blank och färgar inte av sig så lätt.

Diamant – är den allra renaste kolen. Den har hårdhetsgrad 10 och är den allra hårdaste mineral som finns. Diamant är så hårt att om man ska såga itu den måste man ha diamanttänder på sågen.

Slipade diamanter som används i smycken kallas briljanter.

I Sydafrika finns de största diamantfyndigheterna och där hittades den största i världen, Cullinandiamanten som vägde över ett halvt kilo. Vanligaste färgen på diamanter är som klart vatten, men det finns också gula, röda och gröna.

Diamanten används inte bara till smycken utan också i tandläkarens borrar, slippapper och glassågar etc.

Dag 8, onsdag färdig text – forts. olika mineraler

Glimmer

Glimmer glittrar så mycket att det också fått namnet kattguld. Det kan lätt spaltas upp i tunna skivor. Ljus glimmer kallas muskovit och mörk glimmer används som isolerande material.

Kalkspat

Kallas också för kalciumkarbonat och ingår som huvudbeståndsdel i kalksten, marmor och krita. Åkerjorden kalkhalt beror i stor utsträckning på vittrat kalkspat.

Bergarter

För att man bättre ska kunna förstå bergarternas byggnad har man lagt ner mycket möda på att förstå hur de bildats. Det finns tre olika sätt:

Vulkanisk aktivitet – vulkaniska bergarter, eruptiva

Lager på lager – lagrade bergarter, sedimentära

Omvandling – omvandlade bergarter, metamorfa

I Norden finns urberg. Dessa bergarter är flera miljarder år gamla och består i huvudsak av mineralerna kvarts, fältspat och glimmer. Bergarterna kallas granit och gnejs. De har ursprungligen bildats genom magmatisk aktivitet.

Frödings gråbergssång:

Stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå-å-å-å.

Så är gråbergs gråa sång

lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

Dag 9 Vulkaniska bergarter, rita vulkan

Vulkaniska eller magmatiska bergarter bildas när till exempel lava stelnar på jordskorpan.

Under jordskorpan finns manteln som är som het, tjock sirap. Ibland bildas gasbubblor i manteln som exploderar och trycker upp jordskorpan, det kallas vulkanutbrott. När mantelns magma kommer ut vulkanen kallas den lava..

Även i Sverige har det funnits vulkaner, bland annat i Skåne vid Ringsjön.

Vid ett vulkanutbrott kommer inte bara lava uppvällande utan också gas, aska, pimpsten och vulkanbomber. Det lavan för med sig kallas med ett gemensamt namn för tephra. Pimpsten är lavaskum som stelnat. Det är glansigt och poröst. Några vulkaniska bergarter är: granit, diabas och gabbro.

Dag 10 Lagrade bergarter, rita berglager

Ett lager eller sediment bildas av till exempel vittrat berg som förts iväg någonstans av en fors och lagrats där. Efter många tusen år har sanden från det vittrade berget stelnat och bildat en sedimentär bergart. Men sediment kan också bildas av alger, andra växter och djur som lagrats ovanpå varandra på havsbotten.

Sandsten är sand som ”läkt samman” till en fast bergart. Sandkornen hos de flesta sandstenar utgörs till största delen av kvarts. I Sverige finner man sandsten på Gotland och Öland till exempel.

Lerskiffer är lera som hårdnat till sten. Det går lätt att spalta upp skiffern precis som glimmer. Skiffer kan användas som takbeläggning istället för tegelpannor.

Kalksten har bildats av kalken från bland annat vattenlevande snäckor och musslor. I kalksten finns det gott om fossiler, det vill säga djur och växter som förstenats.

Kol har bildats av växter som multnat ned och packats ihop. Det är en brännbar bergart som bryts på flera ställen i Europa.

Stensalt bildas av saltvatten som dunstar. Vanligtvis är stensaltet vitt eller ljusgrått.

Dag 11 Omvandlade bergarter, rita marmor

När en bergart genomgår en omvandling som inte beror på vulkanisk aktivitet, kallas det för en omvandlad bergart. Omvandlingen kan ske genom att bergarten utsätts för starkt tryck eller om det blir mycket varmare.

När en bergart hamnar långt under markytan trycker de ovanliggande lagren. Vid jordbävningar kan bergen skakas om och trycket öka på lager som ”kommit i kläm”. Ju längre ner i jordskorpan man kommer ju högre temperatur. Men det blir också varmt då två bergarter möter varandra.

Den Skandinaviska halvön har en lugn jordskorpa. På andra ställen på jorden inträffar flera jordbävningar varje år eller så finns det vulkaner.

Gnejs är den vanligaste metamorfa bergarten i Sverige. Den liknar granit men är inte prickig på samma sätt utan snarare lite randig. Gnejs har en gång i tiden varit lava men genomgick en omvandling för många miljoner år sedan.

Kalksten som omvandlats blir till marmor.

Dag 12 Anteckna och rita, bergartscykeln

Dag 13 Färdig text – Kalkbrytning i Sverige, cementframställning, Bild: Oaxens kalkugn

Kalktillverkning är en process för att genom upphettning producera kalk ur kalksten. Detta sker bland annat för att få ett bindemedel till uppförande av stenbyggnader.

De äldsta spåren av kalkbränning har hittats i Göbekli Tepe i Anatolien och är 11 000 år gamla.

Under medeltiden fram till 1900-talet använde man enkla kalkmilor som det brändes kalk i. Antingen grävde man en grund grop där man staplade sten, eller så staplade man det direkt på marken och gärna mot en kulle så att det blev en liten skorsten. Man staplade först eldgången med stora block som valv, ofta i Y eller T form, sedan staplade man sten runt omkring eldgången, större block längst in och mindre sten utåt och därefter täckte man milan med jord/torv för att öka värmeisoleringen.

När man tänt milan brann den i cirka 3 dygn och när den hade svalnat rev man den, de yttersta stenarna lades åt sidan och återanvändes vid nästa bränning. Innehållet närmast eldgången och en bit ut från denna hade nu omvandlats till bränd kalk

Kalkugnar är ugnar för bränning av kalksten till kalk. I ugnen upphettas kalciumkarbonat till 1000–1100 grader, och bränns till kalciumoxid. Därefter släcktes den brända kalken med vatten, varvid kalciumhydroxid (släckt kalk) bildas.

Oaxen ugn är en schaktugn, som är murad 1880–1881 i en tid, då efterfrågan på släckt kalk till byggnadsändamål och till jordbruk steg kraftigt. Ugnen består av en konisk tegelpipa, vars nedre del är kringbyggd av ett piphus av trä i två våningar. Ugnen har fem eldstäder runt om, i vilka krossad kalksten och ved eller kol hälls ned upptill och den brända kalken tas ut nedtill efter ett par dygn.

Dag 14 Anteckna– Falu koppargruva och Sala silvergruva

Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen nära Falun Brytningen inleddes på 800 e.kr och upphörde 1992. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Det var dock under 1600-talet som gruvbrytningen fick sin största omfattning, då Sverige var en stormakt. Tidvis bröts 2/3 av all världens kopparmalm i Falun, och under 1600-talet var gruvan med omkring 1.000 arbetare Sveriges största arbetsplats

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på S:t Davids dag den 25 juni 1687 En stor del av gruvan rasade ihop och tre stora dagbrott förenades och bildade den jättelika Stora stöten, som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar var arbetsfria vid gruvan.

Sala silvergruva

Berggrunden i Sala Silvergruva består huvudsakligen av bergarten dolomitmarmor. Detta är en med kalkstenen nära besläktad bergart som innehåller kalcium och magnesium. Bergarten består huvudsakligen av mineralet dolomit, därav namnet. Dolomitmarmor är vanligen vit och glittrar sockrigt när den ses i ljus. I Sala Silvergruva är marmorn dock ofta grönaktig vilket beror på att den innehåller andra mineral som serpentin och klorit vilka färgar marmorn grön.

Silver är den ädlaste metall som har brutits i gruvan. Ser man till mängden av producerad metall så visar det sig dock att Sala även har varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly under historien. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i s.k. sulfidmalmer.

Dag 15 – Läsförståelse med frågor:

Malmbrytning i Sverige, LKAB

LKAB är en gruvdriftskoncern, ägd av svenska staten, grundad 1890 med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som huvudsaklig verksamhet. Huvudkontoret ligger i Luleå, Norrbotten.

1642 hittades magnetit i Masugnsbyn. Enligt sägnen upptäckte bonden Lars Larsson från Junosuando den magnetiska järnmalmen under en ekorrjakt i området 1642. Hans järnskodda pilspets fastnade vid ett stenblock. I december 1646 fick Arendt Grape tillstånd att använda malmen i området. 1649 byggdes en stångjärnshammare åtta mil därifrån, vid Torne älv, dit tackjärnet skickades för vidareförädling. Bebyggelsen som växte upp kring masugnen fick namnet Junosuando Masugnsbyn.

Masugnen var i bruk fram till 1804. Malmen i Svappavaara hittas i slutet på 1640-talet. Det första kända malmen från Malmberget dateras till 1660-talet och 1696 nämns namnen Kiirunavaara och Luossavaara för första gången.

År 1888 öppnades Malmbanan för transport av malmen.

Järnmalm är malm som innehåller det metalliska grundämnet järn

Idag bryts det järnmalm i Sverige i bland annat Kiruna och Malmberget. Det är LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) som bryter järnmalm på dessa orter. I Kiruna är det magnetit som bryts och i Malmberget är det magnetit och hematit. Järnmalm bryts också i Dannemora. Sverige är en av Europas största järnmalmsproducenter.

Järnmalmspellets är ett råmaterial för järnframställning via masugn. Bruten järnmalm krossas och males till en finkornking slig som anrikas för att avlägsna gråberg och eventuella föroreningar. Olika tillsatser så som exempelvis olivin eller kvartsit blandas med sligen, samt ett bindemedel som exempelvis bentonit. Sedan rullas blandningen till kulor innan de bränns vid 1300°C i ugnar.

Dag 16 Diktamen – Stenhuggning i Sverige och på Påskön, rita stenstaty

Stenhuggares yrke är att forma sten. Yrket var förr mycket vanligt, inte minst inom stenindustrin i Blekinge och Bohuslän. Stenhuggeri är brytning och formning av sten för exempelvis gatubeläggning och kantstenar, till byggnader och gravsten samt till skulpturer och liknande konstföremål. Stenhuggeriet har haft nästan oförändrade verktyg från medeltiden in på 1900-talet. Stenhuggeri har funnits sedan människans tidigaste historia till exempel i La Ferassie i Dordogne, Frankrike

Den gotländska stenhuggarkonsten har mycket gamla anor. De skickligt utformade bildstenarna visar att man redan för länge sedan var väl förtrogen med både sandstenen och kalkstenen. Öns många kyrkor pryds med stenskulpturer på portaler och dopfuntar bland annat.

Påskön – Det finns i dag cirka 1 045 stenstatyer av olika storlek. Statyerna kallas moai och de flesta är huggna ur sten från Rano Raraku. Där finns halvfärdiga statyer kvar i klipporna, vilket tyder på att stenbrottet kan ha övergivits i en hast. Påsköns invånare började med statyerna för mer än 1 000 år sedan. Varje stam högg sina egna statyer för att hedra en död hövding. Statyerna har individuella namn

Dag 17 Anteckna– Grottforskning

En grotta är ett naturligt hålrum, stort nog för en människa att gå in i. Vanligtvis är grottor huvudsakligen horisontella, eventuellt med vertikala inslag.

Grottforskare kallas speleologer.

Grottor är intressanta ur många aspekter. Förutom det utmanande i att ta sig fram i grottor kan man hitta ben av utdöda djurarter, lämningar efter förhistoriska människor eller ovanliga växter i dem.

Grottor kan bildas i flera olika material. Ofta avser man med grotta ett hålrum i berg.

Grottor bildas av olika geologiska processer. Några exempel på processer är:

kemiska processer,

erosion,

tektonik

Karstgrottor är belägna i berg av kalksten eller dolomit och har bildats genom att vatten med lågt pH har trängt in och cirkulerat i sprickor och småningom löst upp bergarten. Grottgångarna är orsakade av vattnets kemiska inverkan på stenen.

Grottor av detta slag finns i alla länder, som äger större kalkstensområden. I åtskilliga karstgrottor finns vackra droppstensbildningar. I Sverige förekommer karstgrottor i fjällkedjan, Korallgrottan som är Sveriges längsta grotta är en sådan. Lummelundagrottan på Gotland är en annan känd grotta.

Sveriges 5 längsta grottor:

5600m Korallgrottan

3900m Lummelundagrottan

2796m Labyrintgrottan

2633m Bodagrottorna

2280m Övre Kåppasjokkgrottan

Det grottsystem i världen som har den längsta sammanlagda längden av sina gångar är Mammoth Cave System i Kentucky i USA med 591 km (januari 2009).

Världens djupaste grotta, när man räknar höjdskillnaden mellan grottans högsta och lägsta punkt, är Kruberagrottan i Abchazien, Georgien med 2 191 meter (januari 2009).

Dag 18 Färdig text – glastillverkning, skriv 20 valfria meningar.

Glas är en oorganisk smälta som har stelnat till fast form utan att kristallisera

Glas består i allmänhet av tre sakerr: glasbildare, flussmedel och stabilisatorer.

Glasbildaren är det material som utgör glasets grundmaterial. I traditionellt glas är det alltid kiseldioxid, i äldre tid oftast i form av kvartssand

Flussmedlet har till uppgift att sänka smälttemperaturen.

Stabilisatorernar påverkar ljusbrytning, glans och lystern hos glaset

Den vanligaste typen av glas är silikatglas som framställs med kiseldioxid som glasbildare, natriumkarbonat som flussmedel och kalciumkarbonat som stabilisator

Buteljglas är ett enklare glas, som färgats av järn- eller kopparoxid vilket ger en grön färgton, manganoxid ger en brun färgton.

Glasbildaren kiselsyra utvinns ur kvartssand. I Venedig användes ren flodsand från Po eller kusten i Istrien. De Böhmiska glasmästarna använde krossad kvarts. På de flesta håll fick man större eller mindre mängd föroreningar genom metalloxider. Stabilisatorn kalciumkarbonat hämtade man i Egypten genom att tillsätta krossade musselskal. Under medeltiden hämtade man kalcium från aska av havsalger eller träaska. Först på 1600-talet började man i Böhmen använda kalksten som stabilisator.

Vanligt glas är sprött och krossas lätt men med speciella tillverkningsmetoder kan man göra “okrossbart” glas, så kallat härdat glas, som används bland annat till hushållsföremål och bilrutor. När glas används för optiskt bruk som linser av olika slag utnyttjar man de speciella ljusbrytningsegenskaperna

För att färga glas används olika metaller eller metalloxider.

Glas är mycket gammalt. Glas kan uppstå naturligt genom förglasning av sand – så sker ibland vid blixtnedslag. Omkring 8000 f. Kr. lyckades man i Mesopotamien skapa förglasade ytor på lerkärl. Från omkring 6000 f. Kr. stammar de äldsta föremålet i rent glas, en persisk amulett gjuten i lerform. Under antiken göts antingen glaset – eller så tillverkades glasflaskor genom att glastråd lindades runt en lerkärna, som därefter knackades bort. Omkring 1500 f. Kr. växte en betydande glasproduktion fram i Egypten men även i Fenicien och Mesopotamien. I dessa trakter hade man lämplig sand, sjöar med hög halt av soda och tillgång till kalksten och krita.

Först ca 50 f. Kr upptäcktes glasblåsningen. Romarna var de första som lärde sig att slipa glas. Under 100-talet efter kristus började man första gången kunna framställa ett halvgenomskinligt och någorlunda ofärgat glas. Det var dock först i Venedig som man på 1300-talet lyckades smälta en “Christallo”. Detta glas var dock efter moderna krav tämligen orent och har en tydligt grå nyans.

Romarna startade en rad hyttor i det erövrade Gallien och Spanien, och efter romerska rikets fall kom glasblåsare att dröja sig kvar i dessa områden, även om det tekniska kunnandet minskade. I stället kom Syrien att bli det område där glaskonsten under tidig medeltid kom att utvecklas till sin högsta konst.

Dock kom Venedig tidigt att bli en central plats för glastillverkning – kunnande inhämtades från Östra medelhavsområdet, och många glasblåsare flydde troligen hit från Konstantinopel i samband med dess många plundringar under medeltiden. Man kom redan under 1500-talet att kunna framställa en glasmassa som i renhet inte kunde överträffas i övriga Europa på många hundra år.

I Sverige har man faktiskt funnit enstaka glaspärlor i gånggrifter och gravar från bronsåldern, men de har varit så sällsynta att de måste letat sig hit som en tillfällighet. I en krigargrav från Dalby, Nättraby socken i Blekinge har man hittat en ringformig liten blå glaspärla jämte yxa, spjut, svärd osv. Det är första gången glas visar sig i nordiska fynd, daterbar till övergångtiden sten-bronsålder.

Till Sverige kom glastillverkningen tidigt. De första romerska glasbägarna letar sig hit redan under det första århundradet efter Kristus, och från 400-talet e. kr. har man här smält och återvunnit glaskross för att tillverka glaspärlor. Redan under 1200-talet blåstes glas för kyrkfönster vid kloster- och kyrkobyggen i Sverige, men medeltidens glastillverkning har nästan varit helt okänd fram till på 1980-talet. Om man även tillverkat bruksglas är hittills okänt. Först 1556 inkallas Anders Glasmakare av Gustaf Vasa för att tillverka vinglas för hovets räkning. Hur denna produktion såg ut är också helt okänt. Däremot startade hertig Karl, sedermera Karl IX en hytta vid Nyköpingshus och en annan i Sundby utanför Örebro. Den har grävts ut arkeologiskt och man har kunnat återfinna en bred produktion av olika dryckesbägare i Waldglas. Under slutet av 1500- och början av 1600-talet tillkommer en rad mindre hyttor i Sverige, de flesta dock med en ganska kortvarig existens. Under 1600-talet börjar man i Sverige även kunna framställa klarglas s. k. “Venetiansk kristall”.

Under 1800-talet och 1900-talet kom Småland att bli ett centrum för glastillverkning, bland exempel Emmaboda, Kosta Boda och Orrefors Till detta hör ett område som främst omfattar Lessebo, Emmaboda och Nybro kommuner mellan Växjö och Kalmar som därför kallas för Glasriket. I Halmstad tillverkas planglas. Så gott som allt förpackningsglas tillverkas idag på Limmareds glasbruk.

Dag 19 Göra färdigt i periodhäftet

Dag 20 Skrivning med periodhäfte, inlämning av periodhäftet efter skrivningen

Klassen får alltid 2 varianter på skrivning för att inte lockas att titta på varandras svar. Varannan elev får A, varannan B. Skrivningen ska ses som en enskild minnesövning och återblick på perioden.

Skrivning i geovetenskap klass 6, variant A                 Maxpoäng: 20p.

Skriv tydligt och tag gärna baksidan till hjälp om du inte får plats med svaret på första sidan.

1. Var kan man bäst se berggrunden? I skärgården, fjällen, där det sprängts längs vägar

2. Vilken kartprojektion är vanligast? Cylinderprjoektion, Mercators projektion

3. Vad visar Mohs skala? Ristbarheten, hårdheten

4. Vad är spaltbarhet/spaltning? Hur en mineral klyvs

5. Vad består urberget i Sverige av? Kvarts, glimmer, fältspat

6. Vad heter den vanligaste järnmalmen i Sverige? magnetit

7. Hur bildas diamant? Genom kolets bildning hög temperatur o tryck

8. Vad heter jordens första geologiska period? Prekambrium

9. Vad heter den nuvarande geologiska perioden? Kartär

10. Ge ett exempel på en sedimentär bergart. Kalksten

11. Ge exempel på en metamorf bergart. Granit, gnejs

12. Vad kallas lagret under jordskorpan? Manteln med magman

13. Rita upp bergartscykeln på baksidan av pappret och skriv upp bergarter och processer.

14. Läsförståelse:

Kalkbrytning i Sverige, cementframställning

Kalktillverkning är en process för att genom upphettning producera kalk ur kalksten. Detta sker bland annat för att få ett bindemedel till uppförande av stenbyggnader.

De äldsta spåren av kalkbränning har hittats i Göbekli Tepe i Anatolien och är 11 000 år gamla.

Under medeltiden fram till 1900-talet använde man enkla kalkmilor som det brändes kalk i. Antingen grävde man en grund grop där man staplade sten, eller så staplade man det direkt på marken och gärna mot en kulle så att det blev en liten skorsten. Man staplade först eldgången med stora block som valv, ofta i Y eller T form, sedan staplade man sten runt omkring eldgången, större block längst in och mindre sten utåt och därefter täckte man milan med jord/torv för att öka värmeisoleringen.

När man tänt milan brann den i cirka 3 dygn och när den hade svalnat rev man den, de yttersta stenarna lades åt sidan och återanvändes vid nästa bränning. Innehållet närmast eldgången och en bit ut från denna hade nu omvandlats till bränd kalk

Kalkugnar är ugnar för bränning av kalksten till kalk. I ugnen upphettas kalciumkarbonat till 1000–1100 grader, och bränns till kalciumoxid. Därefter släcktes den brända kalken med vatten, varvid kalciumhydroxid (släckt kalk) bildas.

Oaxen ugn är en schaktugn, som är murad 1880–1881 i en tid, då efterfrågan på släckt kalk till byggnadsändamål och till jordbruk steg kraftigt. Ugnen består av en konisk tegelpipa, vars nedre del är kringbyggd av ett piphus av trä i två våningar. Ugnen har fem eldstäder runt om, i vilka krossad kalksten och ved eller kol hälls ned upptill och den brända kalken tas ut nedtill efter ett par dygn.

15. Hur får man ut kalken från kalkstenen? upphettning
16. Hur gamla är de äldsta spåren av kalkframställning? 11 000 år
17. Hur såg de första kalkugnarna ut? Kalkmila (lite som en kolmila)
18. Var kan man se en schaktugn i närheten? Oaxen
19. Hur lång tid tog det innan man kunde ta ut den brända kalken? Ett par dygn

Skrivning i geovetenskap klass 6, variant B                     Maxpoäng: 20 p.

Skriv tydligt och tag gärna baksidan till hjälp om du inte får plats med svaret på första sidan.

1. Hur gammal är jorden? 4,6 miljarder år

2. Nämn en kartprojektionstyp. Cylinderprojektion, Mercators projektion

3. Vad kan repa en diamant? Diamant

4. Vad är ett streck på en mineral? Visar mineralens inre färg

5. Vad består gnejs och granit i Sverige av? Kvarts, glimmer, fältspat

6. Vad består pyritkristaller av? svavelkis

7. Hur bildas diamant? Genom bildningen av kol + tryck + värme

8. Vad heter de geologiska perioder när kol bildades? Devon och karbon

9.Under vilken geologisk period var alla kontinenter samlade i en enda stor – Pangea? Perm

10. Ge ett exempel på en bergart som bildas genom vulkanisk aktivitet.

11. Vad kallas magman när den kommer upp på jordytan? Leva

12. Vad behövs för att tillverka cement? Släckt kalk + sand

13. Läsförståelse

Falu koppargruva och Sala silvergruva

Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen nära Falun Brytningen inleddes på 800 e.kr och upphörde 1992. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Det var dock under 1600-talet som gruvbrytningen fick sin största omfattning, då Sverige var en stormakt. Tidvis bröts 2/3 av all världens kopparmalm i Falun, och under 1600-talet var gruvan med omkring 1.000 arbetare Sveriges största arbetsplats

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på S:t Davids dag den 25 juni 1687 En stor del av gruvan rasade ihop och tre stora dagbrott förenades och bildade den jättelika Stora stöten, som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar var arbetsfria vid gruvan.

Sala silvergruva

Berggrunden i Sala Silvergruva består huvudsakligen av bergarten dolomitmarmor. Detta är en med kalkstenen nära besläktad bergart som innehåller kalcium och magnesium. Bergarten består huvudsakligen av mineralet dolomit, därav namnet. Dolomitmarmor är vanligen vit och glittrar sockrigt när den ses i ljus. I Sala Silvergruva är marmorn dock ofta grönaktig vilket beror på att den innehåller andra mineral som serpentin och klorit vilka färgar marmorn grön.

Silver är den ädlaste metall som har brutits i gruvan. Ser man till mängden av producerad metall så visar det sig dock att Sala även har varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly under historien. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i s.k. sulfidmalmer.

13.

1. När inleddes brytningen av koppar i Falu koppargruva? 800-talet e.Kr.
2. b) Vilka mer mineral har man hittat i Falu koppargruva? sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.
3. Hur många arbetade som mest i Falu koppargruva? 1 000 st
4. Vad består berggrunden av i Sala silvergruva? Dolomitmarmor
5. Vilka mer mineral har man hittat i Sala silvergruva? Kalcium och magnesium

14. Rita upp bergartscykeln på baksidan av pappret och skriv ut bergarter och processer.