den finska läkartidningen Lääkäri publicerades nyligen en kolumn av Perttu Lindsberg, professor i tillämpad neurologi vid Helsingfors Universitet och avdelningsläkare på den neurologiska kliniken vid Helsingfors Universitetssjukhus.
Vi återger här kolumnen i sin helhet i svensk översättning.

Ett bekant scenario: jag möter en patient, strax över 20 år, som kommer till min mottagning för att han misstänker sig ha diagnosen ADHD. Studierna fungerar inte, det är motigt med relationer och att styra och organisera livet går över huvudtaget inte. Intelligensen är på toppnivå, patienten uttrycker sig väl, men kan inte alls koncentrera sig eller disciplinera sin tidsanvändning. Patienten har varit inskriven på universitetet i flera år, men tiden går åt att nätsurfa  – precis som hela ungdomen.
Håller nätungdomarna på att texta (näppäilevätkö=trycka på tangenter)) sina utvecklande, formbara hjärnor bort från förmågan att lära sig uppfatta större saksammanhang, från kreativt skrivande och från förmågan att behärska ett levande liv? Våra plastiska hjärnor formar sig efter den fragmentariska intrycksvärlden och vänjer sig vid att reagera på flera samtidiga intryck, att ständigt utforska ny information under en ny länk. Pekaren flyttar sig inte lugnt, det hoppar och skuttar. Hur skulle man kunna skapa sig en större bild över ett sammanhang eller t.ex. genomföra en självständig textproduktion? Att lära sig ta fram information har ersatt förinnerligandet av kunskap. I långa loppet passiviseras och splittras kunskapshanteringen i hjärnan.
Även det som vi inte gör under den tid som vi använder på nätet får neurologiska följder. I sin bok ”De ytliga- vad internet gör med våra hjärnor” konstaterar Nicholas Carr: ” När den tid som vi tillbringar på nätet tas från läsning av böcker, när sms-andet tas från formulering av meningar och kapitel, när skuttandet mellan länkar tas från stilla reflektion och funderande, då försvagas de kretsar i hjärnan som underhåller gamla intellektuella förmågor – och till sist slutar de att fungera.” Medieföretagen har redan uppfattat den försämrade koncentrationsförmågan hos sina konsumenter och skapar produkter som kräver allt kortare koncentrationssträckor.
Minnet utgör till stor utsträckning grunden till den traditionella intelligensen. Behärskning av större saksammanhang skapar det laterala tänkandet med sina nyskapande insikter. Psykologen Betty Sparrow från universitetet i Columbia publicerade nyligen i Science sin undersökning kring associationer när man behöver ta fram faktakunskap. Testdeltagarnas första association vid brist på svar var inte att fundera vidare kring ämnet för frågan, utan ”var finns den närmaste nätuppkopplingen”.
Utvecklandet av sådana förmågor som kritiskt och analytiskt tänkande måste ske i faktakontext. Du kan inte alltid googla fram faktakunskaper, när de borde finnas på ens alldeles egen ”hårddisk”. Annars växer hjärnan in i en symbios med datorns sökmotor, minnet placeras ut på nätet.
Det är mycket lättare att forska kring följderna av den lilla magnetiska strålning hos en mobil eller dataskärm på oss än kring vad en långvarig användning av nätinnehållet gör med vår hjärnfysiologi. För att inte tala om långtgående inverkan på det sociala, emotionella eller inlärningsområdet. Finns det då något bevis på denna inverkan? Vid universitetet i California undersöktes erfarna nätanvändare och nybörjare under nätanvändning genom en magnetscreening.  De erfarna hade ”trimmat” sin dorsolaterala prefrontalcortex till det yttersta, medan samma område hos ”noviserna” var lugnt och stilla. Redan en nättimme per dag framkallade dock förändringar i de sistnämnas hjärnor efter en veckas tid. Hur blir det med hjärnan under en massiv påverkan? Din hjärna formas av nätet – din egen ”hårddisk” blir en sökmotor.
Man behöver inte vara en filolog (språkfilosof) för att förstå att mänsklighetens holistiska förmåga vävs in i läsförmågan. Det finns cirka 774 miljoner vuxna analfabeter i världen. Håller de unga i informationssamhället samtidigt att ”knappa” åt sig lapptäckshjärnor?
Av Finlands unga fick 26%  utmärkta resultat i noggrann läsning i Pisa-undersökningen år 2000. 2009 var siffran bara 16%. Genom att enbart ytligt ögna sig igenom stora mängder text försämras den noggranna läsförmågan. Som neurolog oroar jag mig också över att det nya lässättet överförs till andra mänskliga livsområden.
För de unga som fastnat i nätet, som lider av studiesvårigheter, för de som tappat sin dygnsrytm och sin förmåga att styra sitt liv och klara mänskliga relationer har neurologen ingen medicinering att ge.  Min patient anmälde sig därmed till en ”särskild terapi” : en kurs i lästeknik. För att komma i gång.

Categories: Allmänt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: