Av Christine

(Bilder från perioden kommer på Waldorfbloggen i januari 2018)

Under hösten (2017) har jag besökt både Bokmässan och Skolforum. Eftersom jag ska undervisa den romerska kulturepoken under läsåret i min sjätteklass var jag nyfiken på vad man tar upp i den kommunala skolan.

Jag har beräknat 7 veckor för Romperioden (se nedan) men självklart blir det också mycket svenska och en del geografi samt latin. Döm om min förvåning när jag upptäckte att de olika förlagens läroböcker presenterade Romarriket på sissodär 3 sidor…. inklusive diverse bilder och teckningar….

Så otroligt snuttifierat, så fantasilöst och okonstnärligt!

Varför ägnas en så betydande kulturperiod så kort tid? Det som fyllde böckerna var svensk historia sida upp och sida ner. När jag tittade i lärarhandledningar i ämnet historia blev jag ännu mer beklämd. Här var det bedömningsmallar, diagnostiska prov, betygskriterier etc.

Så skönt tänkte jag lättad, att jag har förmånen att få arbeta i en waldorfskola där man gör saker och ting från grunden, där man fördjupar sig i ämnen som är fundamentala för vårt samhälle och där man för in det konstnärliga perspektivet i undervisningen så att ämnena belivas.

Här nedan följer min pedagogiska planering för den Romerska kulturperioden i årskurs 6.

***

Årskurs 6 innehåller två historieperioder: Roms historia och Svensk historia från slutet av vikingatiden till 1850. Här presenteras den första av perioderna.

Historiens ledande personligheter uppträder nu mycket tydligare än i klass 5. Motsättningarna kan också ses mera klart.

Det som verkligen behövs är att det finns en ordentlig plan över vad som skall gås igenom, särskilt inom Romperioden, annars finns det en stor risk med att man inte hinner med det man tänkt sig. Vidare är det bra om undervisningen är så ekonomisk som möjligt, då hinner man med innehållet. Att undervisa ekonomiskt enligt mig är att ta upp delar av Romarriket på svensklektioner, till exempel läsförståelse, latin under språklektioner för att förklara grammatiska termer etc.

Rättsväsendets ordning är viktigt att lyfta fram under Romperioden, sedan Rom som kulturell och politisk scen – centrum för ett välorganiserat världsrike.

Vi hör om hur välståndet utvecklas, Roms innerstad kläds i marmor, akvedukterna leder in friskt vatten från bergen i staden, i termerna badar de rika och de fattiga hålls på gott humör med gladiatorspel. Vi får veta organisationen i fält, om de långa marscherna och det vardagliga livet.

Glimtar ur Paulus biografi visar på att människor som brinner för någonting, som är uppfyllda i anden, består trots förföljelse och förakt. De överlever den yttre civilisationens undergång.

Romperioden i årskurs 6 är synnerligen omfattande och spänner över många händelser. För att hinna med stoffet utan jäkt och stress behövs minst 6 veckor. Den intressantaste tiden är fram till ungefär år 0 och man kan runda av med tiden för kristi födelse.

För att börja med Rom krävs att man går tillbaka till den grekiska kulturperioden och ser hur den upplöstes. En lämplig sammanlänkande berättelse är då om Aeneas (bilden ovan).

Alla periodens texter finns i detta dokument. Det kan komma några justeringar under periodens lopp. Texterna skickas ut så att alla elever kan ta igen missade dagar. Framförallt kan några bilder tillkomma.

En historieperiod i waldorfskolan är också mycket av en svenskperiod, det vill säga vi skriver texter, uppmärksammar skrivregler och grammatik, övar läsförståelse etc. Dessutom har vi 2 bokreferat varje morgonlektion (eleverna har fått välja en skönlitterär bok med minst 100 sidor text och håller ett referat utantill i minst 5, max 10 minuter).

Klass 6 kommer att få välja om de vill skriva sina texter på dator eller för hand. Naturligtvis går det också bra att blanda sätten. Vi använder oss av A4-papper, alltså inga färdiga periodhäften. Alla elever har en röd ringpärm med ett register i där de kan samla alla sidor som sedan binds ihop till ett periodhäfte.

Arbetet under lektionerna kommer gå till som vanligt. Först en återblick, därefter dagens berättelse och mot slutet av morgonlektionen kommer klassen få tid att arbeta i sina periodhäften ca 20 – 40 minuter. De elever som skriver sina texter på dator hemma får arbeta med de konstnärliga uppgifterna under morgonlektionens tysta skrivstund.

Periodhäftesarbete utanför morgonlektionerna – som vanligt 5 st halvtimmar/vecka krävs för att göra sig själv och ämnet rättvisa. 3 av dessa halvtimmar är schemalagda.

Perioden avslutas med en skrivning sista dagen där eleverna får använda sig av sina periodhäften.

Exempel på några konstnärliga/praktiska övningar under perioden:

  • Roms lagar, skriva ned några
  • Termerna, de Romerska baden, rita mosaiken
  • Scipios triumftåg, rita
  • Milo und der Löwe – läsa ur
  • En Romersk festmåltid, duka upp till fest!
  • Romersk arkitektur och skulptur, olika mönster, dräkter för de olika Romarna
  • Måla Roms kullar
  • Recitation och sång på latin
  • Mosaik med små olikfärgade papperslappar på stora pappskivor och/eller av krossat porslin på träplattor
  • Måla Janusansiktet
  • Rita Vestalen som vaktar elden.
  • Rita ett skepp från Karthago

 

Romerska kulturepoken – betydelsefulla årtal:

För att få en snabb överblick av kulturperioden:

753 f. Kr.

Rom grundläggs enligt myten detta år. År 753 f. Kr är utgångspunkt för romersk tideräkning

396 f. Kr.

Den etruskiska staden Veji norr om Rom erövras av romarna

312 f. Kr.

Via Appia börjar byggas från Rom till Brundisium vid Adriatiska havet.

275 f. Kr.

Krig förs mot Pyrrhus. Grekiska kolonier i Syditalien kuvas av romarna. Från dessa kolonier i söder behärskar romarna nu Italien ända till gränsfloden Rubicon i norr.

264-146 f.Kr.

De tre puniska krigen. Efter det första kriget blir Sicilien år 241 Roms första provins. Under det andra puniska kriget (218-201) tågar Hannibal över Alperna och segrar vid Cannae men besegras vid Zama i Afrika. Efter krigsslutet blir Spanien romersk provins. Efter det tredje puniska kriget förstörs Kartago och provincia Africa bildas.

122 f. Kr.

Gracchernas försök till jordreform i Italien misslyckas. Först Tiberius Gracchus, sedan Gaius Gracchus måste offra sina liv för den. Splittring mellan optimater (kämpar för aristokratin och bevarad senatsmakt) och popularer (strider för bl a en jordreform och arbetar mot aristokratin)

73-71 f. Kr.

Spártacus slavuppror

63 f. Kr.

Ciceros konsulat. Catilinas upprorsförsök

60 f. Kr.

Pompeius, Crassus och Caesar går samman i det första triumviratet (tremannaförbund).

58 f. Kr.

Caesar inleder sina erövringar av Gallien.

49 f. Kr.

Caesar går över Rúbicon. Inbördeskrig bryter ut mellan Caesar och Pompejus. Pompejus stöds av senatens optimatdel, som fruktar Caesars ökade makt.

48 f. Kr.

Caesar besegrar Pompejus vid Farsálos i Nordgrek­land.

44 f. Kr.

Caesar diktator på livstid. Han mördas den 15 mars.

43 f. Kr.

Konsuln för år 44 Antonius och Caesars adoptivson Octavianus samt Lépidus bildar det andra trium­viratet. Cicero – republikan – förklaras fredlös och dödas under flykt från Rom.

42 f. Kr.

Slaget vid Filippi i Nordgrekland. Caesarmördarna Brutus och Cassius besegras.

31 f. Kr.

Öppen brytning mellan Octavianus och Antonius. I slaget vid Actium på Greklands västkust besegras Antonius.

27 f. Kr.

Augustus principat. Detta år räknas som kejsar­dömets födelseår

14-37 e. Kr.

Tiberius är förste kejsare av den julisk-claudiska ätten.

37-68 e. Kr.

Av samma ätt är Caligula, Claudius (som erövrar Britannien år 43) och Nero (som påstås ha anstiftat Roms brand år 64)

69-96 e. Kr.

Flaviska kejsarätten: Vespasianus påbörjar Colos­seum, Titus inviger amfiteatern år 80 och Domi­tianus uppför med anledning av Titus seger över judarna Titusbågen nära Forum Romanum. Palats byggs på Palatinen: domus Flavia

98 e. Kr.

Trajanus kejsare. Erövrar Dacien (nuv. Rumänien). Under hans tid hade romarriket sin största utsträckning: från Spanien i väster till Armenien i öster, från Egypten i söder till Britannien i norr. Forum Trajani med kolonn i Rom.

117 e. Kr.

Hadrianus återuppbygger Pantheon i Rom. Han reser mycket i provinserna och samlar kopior av byggnadsverk och annat, som han under sina resor funnit intressanta, i Villa Adriana i Tivoli utanför Rom.

161 e. Kr.

Marcus Aurelius kejsare. ’Filosofen på tronen’, som författar sina Självbetraktelser. Ryttarstaty på Capitolium.

193 e. Kr.

Septimius Severus kejsare. Allt fler medborgare i riket får romerskt medborgarskap. Triumfbåge på Forum Romanum i Rom.

211 e. Kr.

Sonen Caracalla efterträder. Mäktiga ruiner av hans termer finns i Rom.

285 e. Kr.

Diocletianus kejsare. Han söker lösa tronföljds­problemet genom fyra riksdelar och ett fyrkejsardöme: två överkejsare (augustus) och två underkejsare (caesar). En caesar avses efterträda en avliden augustus.

306 e. Kr.

Konstantin kejsare. Konstantins triumfbåge och basilika uppförs i Rom. Han gynnar kristendomen, gör Bysantion till ny huvudstad i öst och döper den till Konstantinopel.

395 e. Kr.

Riket delas upp i två självständiga delar, Västrom och Östrom. Det västromerska riket upphör snart på grund av folkvandringarna.

1453 e. Kr.

När turkarna detta år intar Konstantinopel, utplånas det östromerska riket.

 

Bilder som står med fet sil – Bild: – obligatoriska bilder. I övrigt illustrerar eleverna i mån av tid.

 

VECKA 1

Dag 1– Diktamen Aeneas Bild: Aeneas

Dag 2– Anteckna, Bild: Karta över Romarriket

Dag 3– Färdig text Aeneiden, av den Romerske diktaren Vergilius

Dag 4 – Anteckna Romulus och Remus Bild: Romulus och Remus

Dag 5 – Färdig text Romarna och Sabinskorna

 

VECKA 2

Dag 6 – Diktamen Numa Pompilius

Dag 7– Färdig text Tarquinius Superbus & Rom blir republik

STUDIEDAG, ingen undervisning

Dag 8 – Anteckna Patricier och Plebejer Bild: Patriciervilla

Dag 9 – Bild: Rita romarnas kläder

 

VECKA 3

Dag 10 – Diktamen Den tändande gnistan

Dag 11– Anteckna Plebejernas tåg till det Heliga berget år 494 f.Kr.

Dag 12 – Färdig text Cincinnatus

Dag 13 – Anteckna De vilda Gallerna och de åttio senatorerna på Forum Romanum

 Dag 14 – Färdig text Manlius Capitolinus

 

VECKA 4

Dag 15 – Diktamen Republikens storhetstid

Dag 16 – Anteckna Rom och Karthago

Dag 17– Färdig text De puniska/feniciska krigen

Dag 19 – Färdig text – Arkimedes Bild: Arkimedes

Dag 18 – Anteckna – Hannibal

 

VECKA 5

Dag 20 – Diktamen: Hannibals tåg över Alperna Bild: Hannibals elefanter

Dag 21– Anteckna – Publicus Cornelius Scipio

Dag 22– Färdig text – Republikens inre sönderfall Bild: Colloseum

Dag 23– Anteckna – Gladiatorspelen i Rom Bild: Gladiatorspel

Dag 24– Färdig text – Roms badhus – termerna

 

VECKA 6

Dag 25 – Diktamen – Romarnas boningshus och villor

Dag 26 – Anteckna – I kejsartidens Rom

Dag 27 – Färdig text – Lucia – Den störste bland Romare Bild: Caesar

Dag 28 – Anteckna – Caesars död Bild: Romerska soldater

Dag 29 – Film – Asterix och Obelix

 

VECKA 7

Dag 30 – Diktamen – Kejsar Augustus 63 f.Kr – 14 e.Kr. Bild: Jesu födelse

Dag 31 – Göra färdigt

Dag 32 – Skrivning med periodhäfte, därefter lämnas häftet in

 

Periodens texter

VECKA 1

Dag 1– Diktamen

Aeneas

När Troja fallit i grekernas händer lyckades Aeneas fly ut ur den brinnande staden tillsammans med sin far och sin son. Med dem följde en stor skara hemlösa trojaner som förlitade sig på att Aeneas skulle hjälpa dem.

Apollon visade sig för Aeneas och sa: Du ska fara över havet till Hesperidens land. Där, vid floden Tiberns mynning ska din son grunda en stad som ska härska över världen.

Efter många missöden nådde de till slut Italien och Aeneas son Ascanius grundade staden Alba Longa vid Tiberns mynning.

Bild: Aeneas

Dag 2– Bild: Karta över Romarriket

Dag 3– Färdig text

Aeneiden, av den Romerske diktaren Vergilius

När Grekerna och Romarna skulle berätta en lång, fängslande historia skrev de i allmänhet på versmåttet hexameter. Det här är början av Aeneiden som inalles består av ungefär 10 000 versrader.

Vapen sjunger jag om och hjälten som flykting från Trojas

Kuster av ödet drevs till Laviniums strand och Italien.

Länge, förföljd av Junos hat och långsinta grymhet

Var han en lekboll till lands och sjöss för himmelska makter,

Länge måste han utstå krig tills en stad kunde grundas

Och han till Latien fört sina Gudar, varifrån Albas

Fäder stammar, Latinernas ätt, det mäktiga Roma.

 

Arma virumque canō, Trōiae quī prīmus ab orīs

Ītaliam, fātō profugus, Lāvīniaque vēnit

lītora, multum ille et terrīs iactātus et altō

vī superum saevae memorem Iūnōnis ob īram;

multa quoque et bellō passūs, dum conderet urbem,

inferretque deōs Latiō, genus unde Latīnum,

Albānīque patrēs, atque altae moenia Rōmae.

 

Youtube: Vergil Aeneid 1-11 (Arma virumque cano), Hexameter; Latin reading 

Dag 4– Anteckna

Romulus och Remus

På 700-talet f.Kr, 300 år efter Aeneas landsteg i Italien, härskade en konung vid namn Numitor över Alba Longa. Numitor och hans broder Amulius var mycket olika; medan Numitor var god och vis, så var Amulius grym och härsklysten.

Amulius störtade Numitor från tronen och lät döda hans ende son. Han tvingade Numitors Dotter Rhea Silvia att bli Prästinna i Vestas tempel. Krigsguden Mars blev betagen av henne och hon födde ett par tvillingpojkar. Hon blev då efter Vestas stränga lag dömd till döden och de bägge gossarna lades i en videkorg som sattes ut i floden Tiberns vass. En varginna kom ned till floden för att dricka. Hon hittade de två spädbarnen och förde dem till sin grotta där hon gav dem di. En herde som var ute och vallade sina får påträffade varginnan och spädbarnen. Han tog hem barnen till sin hustru och de fick namnen Romulus och Remus. De båda uppfostrades till herdegossar.

Så småningom förde ödet de båda bröderna till Numitor.

Numitor blev senare, med sina barnbarns hjälp, åter kung och som tack skänkte han dem ett stycke land. Romulus och Remus började bygga en stad vid Palatiniska kullen. Romulus blev stadens första kung efter ett tecken från Gudarna. Remus var besviken. Hånfull hoppade han över stadsmuren som bröderna börjat bygga. Romulus blev så förgrymmad att han slog ihjäl sin broder under utropet: Samma öde väntar envar som vågar hoppa över mina murar.

Kung Romulus gav staden namnet Rom efter sitt eget namn.

Bild: Romulus och Remus

 

Dag 5 – Färdig text

Romarna och Sabinskorna

Rom hade ännu få invånare. För att öka deras antal förklarade Romulus asyl, det vill säga han gjorde staden till en tillflyktsort, för förföljda män från andra platser. Många män flyttade på så sätt in i staden Rom men det fanns nästan inga kvinnor där.

Då hittade Romulus på en list. Vid skördetiden bjöd han in grannfolken till en religiös fest utanför Rom. Särskilt Sabinerna infann sig i stor mängd med sina hustrur och döttrar. Mitt under festen gav Romulus ett tecken med sin röda mantel. Då rusade Romerska ynglingar fram, ryckte till sig de Sabinska flickorna och bar in dem i staden. Bestörta flydde de andra gästerna åt alla håll under skrik och klagorop.

De bortrövade Sabinskorna lät sig blidkas i Rom, men Sabinerna rustade sig till krig. Det var ett talrikt folk och kriget blev farligt för Romarna. Men mitt under striden störtade de bortrövade Sabinskorna fram med flygande hår och fäktande armar och ropade till Sabinerna: Döda inte våra män! Och till Romarna: Döda inte våra fäder och bröder!

Vid denna syn upphörde Romarna och Sabinerna med striden och slöt fred. De bestämde sig för att förena sina folk. Rom blev därför betydligt förstorat genom att kullen Quirinalis bebyggdes.

 

VECKA 2

Dag 6– Diktamen

Numa Pompilius

Till Romulus efterträdare valde Romarna Numa Pompilius. Han var en fredsälskande och from konung. Han ordnade Vestalernas, prästinnornas tempeltjänst, gudstjänsten, i Gudinnan Vestas tempel.

Numa lät också uppföra ett koppartält åt Janus, tidens Gud, med de två ansiktena. I templets mitt stod Gudens bild av koppar tre meter hög. Det var en människogestalt med det ena ansiktet vänt mot solens uppgång och det andra mot solens nedgång. Janus betyder börjans Gud, årets första månad Januari, är helgad åt honom.

Detta tempel stod endast öppet i krigstid, som ett tecken på att Guden lämnat templet och följt med hären. I fredstid hölls templet stängt. Det sägs att detta tempel var stängt endast tre gånger under hela Roms historia.

 

Den heliga elden.

Lågan brinner klar i tempelstaden,

Som ett offer åt Gudinnan bragt.

I den sena natten, stum Vestalen

Som ej sömn får njuta, håller vakt.

Om hon somnade och oljan glömde,

Och åt elden icke näring gav,

Till ett rysligt straff man henne dömde:

Levande hon sänktes i en grav.

Bild: Gudinnan och elden

 

Dag 7– Färdig text

Tarquinius Superbus

Tarquinius Superbus regerade egenmäktigt och utan att varken fråga senaten eller folket. Han beordrade ut männen i krig så de försummade sitt åkerbruk. Godtyckligt lät han döma människor till orättvisa straff. Hans egna söner och deras vänner kunde däremot leva ett lättsinnigt liv. Under Tarquinius regeringstid påbörjades och slutfördes många stora byggen i Rom. Bland annat färdigställdes de berömda kloakerna (de torrlade Forum Romanum), vilka är uppförda med en sådan omsorg att de delvis går att använda än idag.

Till slut blev Tarquinius krav på Romarna för mycket, hans systerson Brutus uppmanade dem att avsätta förtryckaren. Detta skedde år 509 f.Kr.

Rom blir republik

Sedan Tarquinius Superbus fördrivits svor Romarna en helig ed att de aldrig mer skulle tåla någon envåldshärskare. I stället för kung valde folkförsamlingen två konsuler som tillsammans styrde Rom under ett år. Konsulerna måste vara eniga och de kunde använda sitt veto mot varandra. När konsulerna ville genomföra något diskuterades deras förslag i senaten och sedan röstade man för eller emot. Därefter hade man omröstning i folkförsamlingen. Om majoriteten (de flesta) röstade nej gick frågan tillbaka till konsulerna,

Konsulerna var klädda i en vit toga då de var i tjänst. De skyddades av tolv liktorer med gisselspöknippen och bilor.

Roms Centrum var Forum Romanum. Där sammanträdde folkförsamlingen och där stod Kurian i vilken senaten hade sina sammanträden.

Konsulernas uppgifter var:

Att anföra krigshären i fält.

Att hålla dom på Forum Romanum.

Att sammankalla folkförsamlingen och föra ordet i senaten.

Att hålla uppsikt över medborgarnas seder.

Bild: Forum Romanum

 

onsdag – STUDIEDAG

 

Dag 8– Anteckna

Patricier och Plebejer

Rom växte snabbt och blev en storstad. Många hantverkare och småbönder flyttade in och blev Romare. Bland de fria Romarna uppstod med tiden en klassindelning.

Patricierna var ättlingar av Roms förnämsta släkter. De ägde stora jordegendomar och var mycket förmögna. De var de härskande i samhället och ur deras krets valdes senatorerna och konsulerna. De stiftade statens lagar och höll sina sammankomster i Kurian. Även vid den allmänna folkförsamlingen ute på Forum Romanum hade Patricierna övervikten fastän också Plebejerna röstade.

Som tecken på sina medborgerliga rättigheter bar Patricierna den vita, Romerska togan, vilken hos konsulerna var purpurkantad.

Plebejerna däremot var hantverkare eller fattiga jordbrukare som senare flyttat in till Rom. De hade inte fått del i Patriciernas förmåner, men däremot var de skyldiga att dra i fält när det utbröt krig.

Medan Plebejerna i hären stred för staten, vem skulle då bedriva deras hantverk hemma eller bruka deras jord? De var fattiga och hade inte som Patricierna husfolk, slavar, boskap och spannmål i överflöd. Till följd av de täta krigen blev Plebejerna ofta nödsakade att sätta sig i skuld hos rika Patricier. Men som alla andra lagar var även skuldlagarna stiftade av Patricier och ytterst stränga. När den skuldsatte inte kunde betala, anmäldes han för konsuln, som lät kasta honom i fängelse eller dömde honom och hans familj till att bli slavar åt Patricierna.

Dag 9– Vi ritar romare!

 

VECKA 3

Dag 10 – Diktamen

Den tändande gnistan

En dag störtade en åldersstigen man in på Forum Romanum. Hans kläder var smutsiga och hans kropp blek och utmärglad. Trots att han var så vanställd blev han genast igenkänd. Han hade varit en centurion (underofficer). Mannen visade sina ärr som vittnade om många ärofulla strider. Han berättade hur hans gård blivit nedbränd och boskapen bortdriven av fienden, hur han blivit tvungen att ta lån som ökats genom räntor och hur han slutligen drabbats av sjukdom. Av sina fordringsägare hade han blivit förd till tukthus och straffarbete. Han visade sin rygg som var vanställd av gisselslag.

Vid åsynen av hans rygg upphävde alla Plebejer ett skri av förbittring. Nu fick det vara nog med orättvisorna!

Straxt efteråt sprängde Romerska ryttare in i staden och meddelade att grannfolket, Volkserna, var på väg mot Rom. Men nu vägrade Plebejerna göra krigstjänst om inte orättvisorna upphävdes. Patricierna lovade att de hårda skuldlagarna skulle mildras och de fattiga Plebejerna gick i fält och Volkserna besegrades.

Men när faran var över var Patriciernas alla vackra löften glömda… Detta upprepades på liknande sätt den ena gången efter den andra.

 

Dag 11 – Anteckna

Plebejernas tåg till det Heliga berget år 494 f.Kr.

Till slut förlorade Plebejerna tålamodet. En dag tågade de i krigsordning ut ur Rom till det Heliga berg som låg några mil utanför staden. Där slog de upp sitt läger och hotade att aldrig återvända. De ville grunda en konkurrerande stat där alla fria skulle vara jämlika.

Patricierna blev bestörta. Hur skulle det gå om ett krig utbröt? Sändebud skickades till det Heliga berget. Bland dem var senatorn Menenius Agrippa. Han var omtyckt av Plebejerna för sitt folkvänliga sinnelag och sina lustiga infall.

Agrippa berättade en liknelse:

En gång gjorde kroppens alla lemmar uppror mot magen. De klagade att magen ensam satt overksam och bekväm och åt upp allt vad de övriga lemmarna genom hårt arbete hade skaffat fram. Lemmarna vägrade nu att göra tjänst. Hjärnan slutade att tänka, armarna att arbeta, benen att gå, handen förde inte maten till munnen och käkarna tuggade inte. Men nu blev hela kroppen alldeles matt och lemmarna började förtvina. Då insåg lemmarna magens betydelse och började arbeta igen.

Plebejerna förstod liknelsen och lyssnade till Agrippas förlikningsförslag.

*Skuldlagarna skulle mildras och ingen fick hädanefter bli slav på grund av en skuld.

*I folkförsamlingen skulle alla endast ha en röst var.

*Plebejerna fick välja egna ämbetsmän som kallades folktribuner.

Dessa folktribuner hade till uppgift att skydda Plebejerna och se till att inga orättvisor ägde rum. Om senaten eller konsulerna beslutade något som folktribunen fann vara orättvist mot Plebejerna behövde han endast säga: Veto! (jag motsätter mig), så blev förslaget ogiltigt.

Bild: Agrippa

 

Dag 12 – Färdig text

Cincinnatus

För en lång tid framöver präglades Roms historia av tvister mellan Patricierna, som leddes av konsulerna och senaten, samt plebejerna anförda av sina folktribuner.

I tider av stor fara kunde senaten utse en diktator med oinskränkt makt över staten. Konsuler och folktribuner kvarstod visserligen i sina ämbeten men alla måste lyda diktatorn. Dock fick ingen vara diktator längre tid än sex månader och ju kortare tid han behövde, desto större ära för honom. Efteråt fick han uppträda som enskild person på Forum Romanum och stå till svars för vad han gjort.

En gång utbröt krig mellan Romarna och deras grannar. Patriciern Cincinnatus valdes till diktator. Han lyckades mycket snabbt slå tillbaka angreppet och när han framträdde på Forum Romanum hade alla bara gott att säga om hans beslut.

 

Dag 12– Anteckna

De vilda Gallerna och de åttio senatorerna på Forum Romanum

När Romarna år 396 f.Kr hade besegrat Etruskernas rika handelsstad Veji kom Romarnas anförare Camillus i tvist med sina plebejiska underbefälhavare. Tvisten gällde hur bytet skulle skiftas. När folkförsamlingen skulle döma i tvisten hade Camillus redan gått i landsflykt.

Gallerna (Kelterna) var ett vilt folk som bodde på båda sidorna om de snöklädda alperna i nuvarande Frankrike och i norra Italien. Deras krigare var halvnakna, hade tovigt skägg och hår. När de stormade mot sina fiender upphävde de genomträngande skrin och blåste hest i sina stridslurar. De föraktades djupt av de förnäma och kultiverade Romarna i sina eleganta togor.

En gång anföll Gallerna, vilt tjutande, Rom. Något liknande hade Romarna aldrig sett och i panik skingrades den välordnade hären. De Romerska krigarna tog med sig guld och silver och de heliga skatterna från staden och belägrade sig på den branta kullen Capitolium.

Åttio av de gamla senatorerna vägrade att fly från själva staden. De vigde sig åt döden och satte sig stela som statyer med elfenbensstavar i händerna på sina ämbetsstolar på Forum Romanum.

De instormande gallerna blev mycket förvånade när de fick se de allvarsamma gråhårsmännen sitta uppradade på torget. Först trodde de att de var de berömda Romerska Gudarna. Försiktigt steg de närmare. På prov sträckte en Gallier fram sin hand och ryckte en av statyerna i det långa skägget. Förnärmad slog då den gamle mot det rufsiga huvudet med elfenbensstaven. Som på en given signal drog gallerna sina svärd och högg ned de åttio senatorerna. Därefter plundrades husen och överlämnades åt lågorna.

Bild: Etruskisk vas

 

Dag 13– Färdig text

Manlius Capitolinus

De icke stridande Romarna, kvinnorna, barnen och de gamla, åsåg med stor oro hur Gallerna belägrade Capitolium. I denna nöd greps Romarna av längtan efter den landsflyktige Camillus och ville att han skulle bli utnämnd till diktator. Men hur skulle det gå till då senaten befann sig bland de belägrade på Capitolium?

En modig, Romersk yngling erbjöd sig att klättra uppför det brantaste stället av Capitolium för att anskaffa senatens utnämning. Han tog sig igenom den sovande hopen av Galler, men nästa dag upptäckte de hans spår.

Följande natt klättrade Gallerna uppför stupet för att överrumpla de Romerska krigarna. På Capitolium var alla försänkta i sömn. När den förste Gallern var nästan uppe vaknade Junos gäss och gav till ett högljutt kacklande. Den unge Manlius vaknade och undrade vad som stod på. Då fick han se en arm sticka upp över branten. Han drog sitt svärd, högg av armen, och Gallern störtade ner och drog med sig de andra i fallet. Capitolium var räddat och Manlius fick det ärofulla namnet Capitolimus.

Efter sju månader började Gallerna tröttna på belägringen och erbjöd sig att avtåga, om Romarna betalade en stor penningsumma. Romarna som led svår hungersnöd gick med på förslaget.

När Gallerna var på hemväg var Camillus redan i antågande med en här som han samlat ihop av Romare på flykt. Han skyndade efter Gallerna, slog dem och återtog guldet.

  

VECKA 4

Dag 14– Diktamen

Republikens storhetstid

Gallernas stormning av Rom gav Romarna en nyttig läxa. Rom byggdes åter upp utåt och inåt. Utåt förvandlades staden till en ointaglig fästning. Inåt svetsades Patricier och Plebejer samman till en enhetlig Romersk Nation. Patricierna fick inrätta censorernas ämbete som verkställde skattskrivningen. Genom en ny lagstiftning (Licinska lagarna 367 f.Kr) blev Plebejerna nu valbara till konsuler. Därmed upphörde alla tvister dem emellan. Alla hade nu rätt att bära toga och alla män hade samma medborgerliga rättigheter. Roms storhetstid började.

Bild: Patriciervilla

 

Dag 15– Anteckna

Rom och Karthago

Under ett femtital år bedrev Romarna erövringskrig mot först den mellersta och sedan den södra delen av den Italienska halvön. År 270 f.Kr härskade Rom över hela halvön ända till Messianska sundet. Väl komna så långt började Romarna rusta sig för att ta Sicilien från Karthagerna.

Karthagos hamnar var förträffliga, dess sjömakt och handelsflotta större än någon annan stats och dess inkomster rikare än Perserkonungens någonsin varit. Karthago härskade i hela västra Medelhavet. På västra Sicilien, på kusterna av Gallien, södra Spanien och Nordafrika låg dess kolonier och handelsplatser till ett antal av trehundra.

 

Dag 16– Färdig text

De puniska/feniciska krigen

Romarna hade inte någon krigsflotta. I allt som rörde strid till sjöss var Romarna okunniga. De visste inte ens hur ett krigsskepp skulle byggas.

Av en händelse strandade ett Karthagiskt femroddarskepp på Italiens sydkust. Efter detta mönster byggde Romarna åtskilliga femroddare. Med bundsförvanternas hjälp sjösattes en flotta bestående av hundra femroddare och tjugo treroddare. Romarnas flotta var så otymplig och illa manövrerad att den väckte Karthagernas hån.

Konsuln Duilius uppfann änterbryggor som var fästa vid de Romerska skeppen med gångjärn som under striden kunde fällas ner och hugga sig fast i de fientliga fartygens däck så att Romarna kunde strida nästan som på land.

Efter många år av krig fann de Puniska (Feniciska) köpmännen det billigare att överlämna Sicilien åt Rom än att fortsätta ett krig som förstörde deras handel och kostade ofantliga penningsummor. Fred slöts 241 f.Kr och Sicilien blev Roms första provins utanför Italien.

Hamilkar var Karthagernas främste fältherre. Han hade låtit sin lille son Hannibal svära en dyr ed att evigt hata Romarna.

Som vuxen anföll Hannibal, i spetsen för en Karthagisk här, staden Saguntum. Saguntum låg i Spanien och var en Grekisk koloni under Romerskt beskydd.

 

Dag 17– Anteckna

Arkimedes

I Syrakusa levde vid denna tid en Grekisk matematiker vid namn Arkimedes. Han uppfann en mängd sinnrika konstruktioner med vilka Romarna kunde slås tillbaka. År 212 f.Kr lyckades Romarna inta Syrakusa som överlämnades åt soldaterna för plundring. En Romersk soldat fann Arkimedes i sin trädgård när han satt och funderade över några nedritade geometriska figurer i sanden. Rubba inte mina cirklar ropade han åt Romaren. Denne som inte visste vem det var, genomborrade Arkimedes med sitt svärd.

Bild: Arkimedes

 

Dag 18– Färdig text

Hannibal

Hannibal var inte bara en av alla tiders största fältherrar, lika mästerlig i att göra fälttågsplaner var han i att leda en drabbning. Han var också slug och uppfinningsrik och använde ett nytt krigssätt med bakhåll, krigslister och överraskande marscher. En gång till exempel, när hans här blivit instänga i ett bergspass, lurade han Romarna ordentligt. Han lät i mörkret sätta risknippor på oxarnas horn och antände dessa. Romarna såg fackeltåget komma och gjorde sig beredda. Men när risknippena brunnit ner till hornen blev oxarna som tokiga och rusade åt alla håll så att träden sattes i brand. Romarna lämnade förfärade sina vaktposter och Hannibals armé kunde obemärkt tåga ut ur passet.

Hannibal hade skickliga kunskapare i sin här, men ingen var så skicklig som han själv. Förklädd med löshår och lösskägg gick han ofta in i Italiens städer och samtalade med människor, han talade både latin och grekiska, och utforskade fiendens tankar och planer. Med sitt glänsande och eldande sätt att tala hade han en enastående förmåga att rycka soldaterna med sig och förmå dem till stora uppoffringar.

Förvillade av Hannibals krigskonst blev Romarna gång på gång besegrade. Städerna i Kampanien och i södra Italien och Syrakusa, Siciliens huvudstad, gick alla över på Hannibals sida. Det tog flera års strider innan krigslyckan vände till Romarnas förmån.

 

VECKA 5

Dag 19– Diktamen

Hannibals tåg över Alperna

När Hannibal förstört staden Saguntum förklarade Romarna krig mot Karthago. Den djärve Hannibal beslutade sig för att uppsöka och slå Romarna i deras eget land.

På våren 218 f.Kr marscherade han med en här på 60.000 man fotfolk, 9000 ryttare till häst och 37 elefanter mot de snöiga Alperna. Det blev en mycket farofylld bergsbestigning. På vägen upp mot det höga bergspasset vid St: Bernhard blev Karthagerna fler gånger överfallna av fientliga bergsfolk som välte ner stenblock och träd från höjderna.

Efter nio dagar kom de upp på den högsta punkten, ca 2000 meter över havet. Från en utsiktspunkt kunde Hannibal visa de uttröttade soldaterna Podalens lummiga grönska, djupt nere vid alpkedjans fot. När han lovade dem vila och belöning för sina lidanden fattade soldaterna mod.

Nedstigandet var vida svårare än uppstigandet. I den förrädiska nyfallna snön kunde ingen se var han steg. Människor och djur störtade utför branterna i tusental. Äntligen kom de ner på slättlandet vid floden Po. Hären fick njuta en välbehövlig vila hos Gallerna som sedan anslöt sig till Hannibals här.

Tåget över Alperna hade tagit femton dagar. Av hären återstod bara 20.000 man fotfolk och 6000 ryttare till häst. Endast Hannibals ihärdighet och skicklighet hade räddat hären från fullständig undergång.

Bild: Hannibals tåg över Alperna

 

Dag 20– Anteckna

Publicus Cornelius Scipio

Hannibals störste motståndare blev den unge Publicus Cornelius Scipio.

När krigslyckan vände flyttade Romarna över kriget till Karthagos Spanien. Scipios far och farbror hade båda stupat i detta krig. Nu erbjöd senaten befälet åt den unge Scipio och han hade bättre lycka. Vid första anfallet erövrade han den stora staden Kartagena och fick genom vänlighet och högsinthet bergsfolken på sin sida. År 206 f.Kr var hela det Karthanska Spanien i Romarnas händer.

I Rom fanns en senator som hette Cato. På en resa till Karthago hade han till sin bestörtning sett att staden vuxit och riktigt blomstrade. De arbetsamma och flitiga Punierna hade i Afrika funnit ersättning för förlusten av Spanien. När Cato såg detta bestämde han sig för att förstöra staden. Varje gång han talade i senaten slutade han med följande ord: För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras. Många skrattade åt den envise Cato men till slut fick han sin vilja fram.

Följande år blev Scipio konsul. Då ville han segla över och angripa Karthago i själva Afrika.

Senaten ansåg företaget vågat så länge Hannibal ännu var kvar men sin här i Italien och gav honom bara två legioner soldater. Men från alla håll samlades frivilliga och snart kunde Scipio stiga i land på Afrikas kust. Förgäves gjorde Karthagerna motstånd. Deras här blev slagen, deras läger uppbränt och det fanns inga bundsförvanter och fästningar som skyddade deras huvudstad.

I denna nöd visste rådet i Karthago ingen annan utväg än att kalla hem Hannibal. Upprörd till tårar lämnade den store fältherren Italien, sina segrars land, där han kämpat i sexton år.

Ännu långt ute på havet såg han från skeppets akter tillbaka mot kusten. Inte Romerska folket, sa han bittert , utan Karthago har besegrat Hannibal.

Hannibals här mötte Scipios män vid Zama, fem dagsresor från Karthago. Hannibal erbjöd fred men Scipio litade på de Romerska Gudarnas hjälp och ville ha strid.

Lyckan svek Hannibal. Hans elefanter råkade i förvirring, hans hjälptrupper flydde och många av de tappra veteranerna från Italien stupade.

Karthago måste nu underkasta sig hårda fredsvillkor. De måste avträda sina besittningar utom Afrika, utlämna sina vapen och krigsskepp och betala en stor penningsumma.

Freden slöts år 201 f.Kr.

Dag 21– Färdig text

Republikens inre sönderfall

Under erövringarnas tid hade de förnäma Romarna vunnit ofantliga rikedomar. Tusentals slavar odlade deras lantgods eller arbetade i deras verkstäder. De hade lagt beslag på all statens jord, både i Italien och provinserna. De Licinska lagarna hade fallit i glömska. De satt i senaten och innehade alla ämbeten. Som prokonsuler reste de med vänner och anhängare runt i provinserna och skaffade sig genom utpressning, hot och våld, stora rikedomar. Dessa förnäma Romare kallade sig Optimater (De bästas parti).

Under tiden blev hantverkare och bönder allt fattigare. De övergav sina små gårdar och samlades i Rom. Här klarade de sig för senaten delade ut spannmål och Optimaterna delade ut gåvor av olika slag. Den som var mest frikostig fick folkets gunst och valdes till ämbetsman i staden. Därför tävlade de rika Optimaterna i frikostighet.

Före valdagarna gick de omkring bland folket och tryckte allas händer. Slavar följde efter och delade ut pengar ur stora påsar. Optimaterna bjöd också på dyra skådespel på Cirkus eller på Forum Romanum. Alla medborgare hade fritt tillträde. Förfädernas enkla seder hade Romarna sedan länge slutat leva efter.

 

Dag 22 – Anteckna

Gladiatorspelen i Rom

För att hålla befolkningen i Rom vid gott humör hölls stora och påkostade gladiatorspel på Colosseum, en arena som rymde 90 000 personer. Kejsaren och hans hov satt nederst tillsammans med senatorerna och de vestaliska jungfrurna, resten av publiken satt ovanför. En barriär skilde arenan från publiken.

På förmiddagen infördes de vilda djuren. Lejon, tigrar, elefanter, noshörningar, leoparder och tjurar stred mot varandra.. Ibland var det så många som över hundra på en gång. Vi Colosseums invigning dödades tillsammans 9 000 djur.

Senare på dagen inträdde gladiatorerna i guldglänsande kläder men blänkande vapen och hjälmar. De stred med varandra efter speciella regler och innan segraren nedstötte den besegrade väntade han på tecken från publiken eller kejsaren. Tummen upp betydde att förloraren skulle få leva, tummen ned, omedelbar död.

Bild: Gladiatorspelen på Colosseum

Youtube: Ben-Hur (3/10) Movie CLIP – The Chariot Race (1959) HD

 

Dag 23– Färdig text

Roms badhus – termerna

I staden Rom fanns flera praktfulla badhus. Vanligen badade Romarna på eftermiddagen innan dagens huvudmåltid intogs. Slavar bar med sig det som behövdes för badet: oljor, salvor och parfymer.

Först kom man in i termernas stora, grönskande trädgårdar där det fanns öppna pelargångar som omgav platser för kroppsliga övningar. I de stora, höga och välvda rummen föll solen in genom öppningar i valven. Väggar, golv och tak var av marmor eller mosaik. Badvattnet kunde vara både varmt eller kallt, alltefter behag. Badkaren var gjorda av porfyr och alabaster.

Efter badet vilade man sig, liggandes på praktfulla soffor och lät sig masseras och ingnidas med välluktande oljor. Eller också gick man till biblioteken för att läsa.

 

VECKA 6

Dag 24– Diktamen

Romarnas boningshus och villor

År 79 e.Kr fick vulkanen Vesuvius ett stort utbrott. Då begravdes bland annat hela staden Pompeji. Genom utgrävningar under åren har man kunnat se hur husen var uppbyggda.

Husets centrala del bestod av en atriumgård som hade en fyrkantig öppning i taket. Golven i huset var av marmor eller mosaik. På sidorna om atriumgården låg olika smårum som skildes av med förhängen. På baksidan av huset fanns oftast en liten trädgård med flera rum på sidorna, här fanns också kök och matrum. Liksom Grekerna låg även Romarna till bords. Bestick användes inte utan man åt med händerna. Slavar passade upp under måltiderna i de rikare hushållen.

Med villa menade Romarna en stor lantegendom, med flera hus, amfiteater, termer, trädgårdar och mycket mark därtill. Runt om i Italien står än idag kvar många förnämliga villor från Romartiden.

Bild: Vesuvius utbrott

 

Dag 25– Anteckna

I kejsartidens Rom

Omkring år 100 f.Kr föddes i Rom en pojke som med tiden skulle bli en av världens främsta krigare och en av Roms märkligaste män. Han fick namnet Julius Caesar.

Caesar tillhörde en av de förnämsta släkterna i Rom. Han fick en god uppfostran och lärde tidigt känna Grekernas och Romarnas historia. Som ung deltog han livligt i sällskapslivet. Han klädde sig elegant, använde parfymer och slösade med pengar. Caesar var livlig och påhittig och hade svarta blixtrande ögon. Men under sitt lättsinniga yttre dolde han, djupt i sitt inre, den ärelystna planen att avskaffa republiken och göra sig till envåldshärskare i det Romerska riket.

 

Dag 26– Färdig text

Den störste bland Romare

Caesar insåg att han inte själv skulle lyckas avskaffa republiken. Han gick därför samman med de båda Romerska fältherrarna Pompejus och Crassus. Detta förbund kallades Triumviratet. Efter Crassus död en tid senare vände Caesar blicken mot Rom, nu var tiden inne för att gripa makten. Triumviratet var upplöst och Caesar samlade sina män för avmarsch. De kom till Rubicon som var gränsflod mellan hans egen Norditalienska provins och mellersta Italien. Det fanns en lag som förbjöd prokonsuln att överskrida gränserna för sin provins. Ett ögonblick stod Caesar och tvekade. Tärningen är kastad! Utropade han slutligen och gick över Rubicon. Nu var Caesar blott en veckas marsch från Rom.

Pompejus tvingades att fly från Rom efter att han förlorat en strid med Caesar. Han flykt gick till Egypten där han hoppades på hjälp, men han lönnmördades kort efter att han kommit fram.

Senaten utnämnde Caesar till diktator på livstid, tillika även konsul och folktribun.

Efter att ha stridit mot republikens anhängare i många av rikets provinser och vunnit avgörande segrar mot dem i Afrika och i Spanien så var nu Caesars det Romerska rikets herre.

Caesar visade sig vara en skicklig styresman. Han stiftade lagar, bestämde om styrelsen i alla provinser och förskönade Rom med grekiska konstverk och nya vackra byggnader. Staden blev genom honom luftig och ljus och fick breda gator. År 46 f.Kr införde han en ny tideräkning, den Julianska kalendern.

Bild: Caesar

 

Dag 27 – Anteckna

Caesars död

Men senaten hade inte glömt att Caesar hade fråntagit dem makten. Till sist bildades en sammansvärjning för att röja den fruktade Caesar ur vägen. Även en av Caesars närmaste vänner var med i denna sammansvärjning.

Den 15 mars år 44 f.Kr gick Caesar som vanligt, trots varningar, till senaten för att leda förhandlingar. De sammansvurna omringade honom med sina dolkar. Et tu me Brute! (även du min Brutus!) var hans sista ord innan han sjönk död till golvet.

 

Dag 28–Youtube: Asterix Galliens Hjälte 1985 Animerade Filmer på Svenska Svensk Barnfilm

  

VECKA 7

Dag 29– Diktamen

Kejsar Augustus 63 f.Kr – 14 e.Kr.

Caesar hade i sitt testamente gjort sin adoptivson Octavianus till arvinge. Han var endast 19 år gammal. Octavianus blev det Romerska rikets herre. Men han kallade sig inte kung eller diktator för han visste att Romarna avskydde dessa titlar. Han bar endast familjenamnet Caesar och härifrån härstammar ordet kejsare. Senaten gav honom hederstiteln Augustus, vilket betyder den upphöjde.

Augustus förde en mild och fredlig regering. Han lät anlägga goda vägar från provinserna till Rom vilket gav upphov till det kända ordspråket: Alla vägar leder till Rom. Tempel, teatrar och torg byggdes, handeln och kulturlivet blomstrade.

Fån Bibeln känner vi Augustus som den kejsare som lät skatt skriva världen. Josef och Maria begav sig då till Betlehem. Där födde Maria Jesusbarnet. Denna händelse är utgångspunkt för vår tideräkning.

 

Bild: Jesu födelse

 

Dag 30– Göra färdigt och binda ihop periodhäftet

 

Dag 31– Skrivning med periodhäfte, därefter lämnas häftet in

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


2 Comments

Erik Östensson · 03/11/2017 at 12:41

Hej och tack för att du delar!
Dagens arbetssätt beskrivs med orden “Diktamen” “Anteckna” och “Färdig text”.
Skulle du kunna förtydliga hur klassen arbetar vid de olika arbetssätten?

/Erik

    Christine Liebendörfer · 04/11/2017 at 14:36

    Kul med frågor! Diktamen – jag skriver överskriften + de svårstavade orden på tavlan. sedan börjar jag att läsa varje mening 3 gånger, ganska långsamt och tydligt. Texten är upp till en A4-sida lång (teckenstorlek 12 punkter) och tar ca20-30 minuter. Alla skriver så mycket man hinner med. Det är absolut förbjudet att säga någonting under själva diktamen (det är ett av få tillfällen under lektionstid som det inte är tillåtet att prata).Efter diktamen får eleverna texten på en kopia som de sedan för över i sitt periodhäfte. Några elever med läs- och skrivsvårigheter skriver en begränsad del av texten. Därefter illustrerar eleverna något valfritt ur texten eller någon av periodens “obligatoriska” bilder. Det fungerar bra tycker jag att börja veckan med diktamen, det blir en tyst och lugn lektion.
    Anteckna – jag skriver upp 10 – 20 stödord på tavlan och börjar sedan berätta i kronologisk ordning som de står. Eleverna antecknar så mycket de hinner, jag visar hur man kan göra förkortningar. Ca 20-30 minuter brukar jag berätta utifrån stödorden därefter har klassen tyst skrivstund (de skriver en text i sina periodhäften med hjälp av anteckningarna) resten av morgonlektionen vilket brukar bli ca 20-40 minuter. Eleverna som har läs- och skrivsvårigheter brukar jag gå rut och hjälpa och säga att de behöver skriva kanske 10 meningar.
    Färdig text – någonstans senast i årskurs 4 börjar jag avveckla texter att skriva av. Processen brukar ta till någonstans i årskurs 6-7 beroende på hur eleverna klarar av att göra egna texter. Till en “färdig text” kan det ibland höra ett antal frågor. Eleverna skriver då inte in den färdiga texten utan svarar endast på frågorna – vilket ju blir en text (om de svarar med hela meningar och inte enstaka ord). Iblna kan en sån “färdig text” vara ett par sidor ur en bok. Jag vill lära mina elever att göra periodhäften utifrån sina förutsättningar. De behöver en hel del hjälp med studieteknik. Om vi i waldorfskolan inte har så många läroböcker blir ju periodhäftena elevernas läroböcker. De är skrämmande tycker jag att många waldorflärare tar så lätt på arbetet med periodhäftena. Förutom texterna är det viktigt med illustrationer, kartor och layout. Jag brukar säga att minst 5 halvtimmar/vecka behöver ägnas periodhäftet utanför morgonlektionstid. 3 av dem är schemalagda. Men eleverna måste börja arbeta hemma i sina periodhäften från årskurs 3-4 annars hinner man inte med den omfattande kursplanen. Ett alternativ är ju att ha periodhäftestimme varje dag efter ordinarie schema.

Leave a Reply to Erik Östensson Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *