Av Christine

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje år i januari träffas waldorflärare från hela Sverige till ett lärarmöte. Det brukar vara både föredrag och olika arbetsgrupper. I år leder jag en arbetsgrupp som handlar om svenskundervisningen i årskurs 1 – 6. Vi kommer tala om från bild till bokstav till berättelse, det vill säga hur lär vi eleverna att skriva och läsa.

Texterna nedan kommer från boken Waldorfpedagogik (Studentlitteratur 2013) av Christine och Örjan Liebendörfer.

Det är en sammanställning av alla texter i boken relevanta för just den här frågeställningen och det innebär att det blir en vertikal beskrivning av kursplanen.

På slutet finns en litteraturlista med förslag på ungdomsklassiker för åk 5-6 som jag har använt mig av i år.

Läs också: Waldorfskolans kursplan, 2017

Waldorfpedagogik är egentligen inte någonting som man kan lära sig // utan det är ren praxis. Egentligen kan man bara berätta i exempel, hur denna praxis utövas i ena eller andra fallet, för det ena eller andra behovet. Praxis ger sig ur den omedelbara erfarenheten.

Rudolf Steiner, 1923

Vi måste utveckla intuition som uppfostrare. Vi måste kunna förutse allt mänskligt, om vi vill uppfostra och undervisa.

Rudolf Steiner, 1923

Årskurs 1

Inom waldorfpedagogiken betraktar man språket utifrån en helhetssyn, inte enbart som ett medium för information utan som en förbindelse mellan den enskilda människans medvetande och den yttre världen, ett erfarenhetsområde med egna kvaliteter. Språkets lagbundenheter kan följas hos den växande människan och hennes tal är förbundet med tänkandets utveckling. Kommunikationen med den yttre världen stärker och utvecklar den egna språkliga förmågan. Också inom Reggio Emilia ser man kommunikationen som en nyckelfråga i barnens lärande:

När barnen föds är de genast omslutna av en ocean av ord, av tecken och de lär sig talandets konst, lyssnandets konst, läsningens konst, att ge tecknen mening.

Forsell, 2007

Berättelsestoffet i de lägre klasserna kompletteras med lärarens egna meningsfulla betraktelser, som på ett bildartat sätt förmedlar kunskap och insikt. Jörgen Smit, waldorflärare från Norge, skildrade exempelvis den blyga isranunkeln som trotsar snötäcket och kylan när den tittar fram i fjällen. Tillsammans med barnen i klassen utformas enkla beskrivningar som passar mycket bra att använda i den första fria skrivningen, små, korta berättelser författade av barnen själva med deras egna ord.

I waldorfskolan spänner kursplanen en båge som börjar i årskurs 1 och avslutas i årskurs 12. Förskoleåren ska ses som en förberedelse för skoltiden och bör inte mer än antydningsvis innehålla moment som hör skolgången till. Naturligtvis finns det många barn som lär sig läsa redan före skolstarten och som genom föräldrarna eller böcker och filmer tagit del av sagor och andra berättelser som hör till årskurs 1. Det finns ingen anledning att förhindra barnets egen drivkraft att lära sig läsa och förstå världen, men det finns heller inget skäl att skynda på denna process. Enligt waldorfpedagogiken har varje ålder sin utmaning och sitt fokus, kursplanen eftersträvar att hjälpa barnet att komma vidare i sin utveckling. Även om ett förskolebarn naturligtvis har stor inlärningsförmåga är det inte bara intellektuella förmågor som behöver utvecklas. Även kroppsliga, fysiska och sociala förmågor behövs för den framtida skolgången och vuxenlivet och de grundläggs i förskoleåldern. När barnet sedan kommer till årskurs 1 börjar en ny fas, oavsett om det sker som sex- eller sjuåring. Från förskolan och den fria leken börjar nu ett liv med en given struktur, styrt inlärningsstoff och oftast ett större socialt sammanhang. I skolan står glädjen att få lära sig i centrum. Skolgången blir en del av en lång bildningstradition och barnet anar vuxenvärldens krav och utmaningar. Klassläraren kan ge barnet en uppfattning om vad det betyder att verkligen kunna något. En lärare som enligt barnets egen uppfattning ”kan allt” är en starkt motiverande kraft och blir en förebild för barnet under de kommande skolåren.

Årskurs 1 är resans början, en färd som kommer att leda från helt grundläggande skillnader mellan rakt och böjt, A och B, plus och minus till komplexa samband inom historia, naturvetenskap, konst och språk. En tolvårig färd som följer barnets utveckling, stöttar och hjälper det att förstå, ger det verktyg att klara av och kunskaper att behärska det kommande vuxenlivet.

När barnen kommer till årskurs 1 kan många redan läsa, medan andra ännu inte har något förhållande till de abstrakta bokstäverna.

Under mänsklighetens medvetenhetsutveckling har bokstavstecknen utvecklats ur bildskriften. I waldorfskolan går barnen samma väg, från det konstnärliga till det intellektuella – från handens verksamhet till huvudets arbete. Handen får övning att forma linjer och figurer i formteckningen. Genom lärarens berättelser uppstår inre bilder hos barnet, ur bilden växer sedan bokstavstecknet fram. Den här kunskapsvägen, där livfulla berättelser och eget skapande får stort utrymme, ger också näring och glädje till de barn som redan kan läsa. (Carlgren och Klingborg, 1995)

Det skiftande berättelsestoffet i de olika årskurserna ger rika kunskaper om det svenska språket, om kulturarvet och om vår omvärld. Redan från första klass övas elevernas förmåga att bygga upp en inre bildvärld samt förmågan att uttrycks- och inlevelsefullt skapa och berätta med utgångspunkt i dessa bilder. Varje morgon berättar läraren något som hör till den aktuella perioden. Morgonen därpå återberättar några elever från gårdagen, innan läraren tar upp tråden och fortsätter sin berättelse. Elevernas känsla för det levande ordet vårdas genom att de hör läraren berätta med ett målande språk.

En väg till frihet, 2007

Sagor med äventyr som talar till barnens känsla och fantasi utvecklar deras förmåga till inre bildskapande. Mer eller mindre omedvetet anar barnen att sagorna handlar om människans egen utveckling. I sagorna kämpar det goda mot det onda och jaget sätts på prov och skolas. Sagan innehåller visdom i en konstnärlig form och däri ligger den främsta pedagogiska betydelsen.

Om du vill att dina barn ska bli begåvade så berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem.

Albert Einstein, citerat i ’Lycklig barndom’, ICA Bokförlag.

Morgonlektionen är drygt 100 minuter lång och växlar mellan rörelse och stillhet, mellan utlevelse och koncentration, mellan glädje och allvar. Barnets alla sinnen sätts i rörelse och hela känsloregistret tas i bruk.

Veckans vardagliga lunk är det som ger stadgan i skolarbetet och efterhand allt säkrare kunskaper. Varje litet avsteg, till synes obetydligt, skapar oro för de yngre barnen och den röda tråden i kunskapsinhämtningen tunnas ut en smula (eller rent av brister). Så mycket mer än det som står på schemat och att uppmärksamma årstidshögtiderna behövs egentligen inte i de lägsta klasserna. Utifrån ett vuxet perspektiv kan det verka roligare med variation och plötsliga förändringar, men för barnen ger rutinerna trygghet och bygger upp en säkerhet. Men den vardagliga lunken ska inte tolkas som långtråkig och upplevas som trist och händelselös av barnen – då behöver upplägget förändras. Det ska vara spännande att gå i skolan!

Ett schema som ständigt bryts för än det ena, än det andra ger aldrig den ro barnen behöver för att befästa sina kunskaper. De bästa “kunskapsveckorna” är egentligen de där schemats alla timmar blir genomförda.

FÖRSTA SKOLDAGEN

Uppropet är skolårets första högtid. En stor och färgglad bukett av alla tänkbara blommor och växter pryder katedern. Här trängs solrosor, nypon, rönnbär, hela äppelkvistar med nästan färdiga äpplen, tistlar, brännässlor, de fyra sädesslagen och olika gräs. Barnen får höra en berättelse om blombuketten, där en kalv och ett bi berättar om växterna så det framgår att en mångfald av växter behövs i naturen. Växterna blir en metafor för skolans ämnen, alla ämnen är viktiga men på olika sätt. Och så kan det stora äventyret börja, för ett riktigt äventyr ska det vara att börja i årskurs 1. Förväntan som inriktas på skolan är en energikälla, som det gäller att ta tillvara.

EN MORGONLEKTION

Ivriga barn ställer upp sig på rad utanför klassrummet. Läraren tar varje barn i hand och hälsar god morgon, ett ögonblick som säger läraren något om hur barnet mår just idag. Barnen ställer sig vid sina bänkar och läser en morgonvers tillsammans med läraren. Versen, som barnen i klasserna 1–5 läser skrevs av Steiner till den första waldorfskolans start.

Efter en kortare morgonritual bestående av dagens datum och vad som händer idag, börjar berättarstunden. De barn som vill säga någonting får räcka upp handen och när det är deras tur, ställa sig framför klassen och berätta. De korta berättelserna, ofta bara någon mening, talar till exempel om: ”I morse tappade jag en tand!” eller ”I dag ska jag leka med Nils!”. På sätt och vis kan det betraktas som en del av den första demokratiundervisningen. I en demokrati är det viktigt att både kunna lyssna och tala. Dessutom får barnen en vana att stå framför klassen och berätta någonting tydligt så alla förstår.

När barnen berättat för varandra märks en viss otålighet, nu är det hög tid för rörelse. Sagotåget avgår och alla barnen fattar varan dras axlar i en lång rad och ringlar runt i klassrummet. Snart stampar, hoppar och klappar barnen olika verser och sånger, omväxlande fritt eller i ring.

Sedan är det dags att sitta ned, lyssna och göra en återblick på gårdagens stoff. Barnen deltar i återberättandet och snart är vi framme vid det nya för dagen. Kanske är det en bokstavsbild som ska få sin form, ett nytt tal som blir presenterat eller ett nytt räknesätt. Den korta stunden som läraren berättar är det helt tyst. Sedan blir det arbetsstund och varje barn får arbeta självständigt på sin griffeltavla eller i sin bok. Barn som blir snabbt klara får små extrauppgifter att göra, det viktiga är att alla får arbeta i sin individuella takt, att alla hinner med det viktigaste i varje uppgift.

Morgonlektionen avslutas med en saga. Det är spännande att berätta utantill, men läsningen har också sina kvalitéer. Själva sagostunden inleds med en ritual av sång och ljuständning. Kanske spelar läraren på den pentatoniska flöjten eller tar några toner på en lyra, allt för att barnen ska få möjlighet att komma i stämning och landa i ett lugnt lyssnande.

En morgonlektion har några tydliga delar: inledningen, den rytmiska delen med rörelse, arbetsdelen och berättandet. Samma ämne undervisas varje morgonlektion i en period eller ett block i cirka en månad. Läraren bestämmer själv hur läsårets veckor disponeras. I årskurs 1 växlar man mellan formteckning, modersmål (bokstäver) och matematik.

ÅRSTIDERNA – EN BERÄTTELSE FRÅN EN FÖRSTAKLASS

Året har liksom dagen och veckan sin rytm. De olika rytmerna är viktiga att lära känna och kunna vila i för att kunna fokusera i nuet. En lugn och trygg tillvaro med igenkännandets glädje i de olika årstidshögtiderna skapar tillsammans en harmonisk rytm.

Att inleda varje skolvecka med att gå en promenad kan bli ett fint tillfälle att följa årstidernas växlingar. Barnen som ska ställa om från helg till skolvecka får också möjlighet att prata av sig innan lektionerna börjar.

Vid mikaelitiden i slutet av september blir riddaren till ett R och draken blir ett D. Det lilla årstidsbordet framför katedern kläs med sidentyger i höstens färgskala, och barnen tar med sig allt vad trädgården har att erbjuda, ett skördebord som är en fröjd för ögat. På årstidsbordet finns också några vackra stenar som då och då blir utbytta, en liten bukett av årstidens blommor och ett ljus. Bordet blir en spegling av årstidens växlingar.

Även i språken, engelska och tyska, får mikaelitiden sätta sin prägel, med sånger, rim och ramsor. Barnen ritar stora bilder med riddar Göran som strider mot draken. Kampen mellan det onda och goda följer med oss också på veckans religionstimme, en lektion som på många sätt är annorlunda jämfört med veckans övriga timmar. I en stämning av allvar och vördnad för livet kan vi samtala förtroligt med varandra om till exempel mod. Här finns ett rikt utbud av berättelser med ett djupare budskap, inte bara traditionella riddarsagor utan också berättelser från vår tid. Vad innebär det att vara modig idag?

Mikaelitiden når sin kulmen med skolans gemensamma mikaelifirande. Ett sagospel visar hur ärkeängeln Mikael hjälper riddar Göran i kampen mot draken. Lekar som övar mod och dragkamp som kraftprov följer efter högtiden.

Efter Mikaeli brukar ofta ett behagligt lugn infinna sig i skolan. Klass 1 har samlat kastanjer och börjar med räkning och kommer till Räknelandet som ligger östan om solen och västan om månen. Trollkarlen visar varje dag vad som finns bakom en av portarna. Kastanjerna är nu så många att det med lätthet räcker att räkna så långt man bara orkar. Men vi nöjer oss till en början med tio – en kastanj för varje finger. Med dessa räknar vi alla fyra räknesätten varje morgon.

När vi kommit fram till S:t Martin, i början av november, är det åter bokstäver i periodundervisningen. Gåsen får stå som bild för G. En kväll ger vi oss ut med lyktorna som vi tillverkat. Kanske tar vi oss till ett äldreboende för att sjunga för de gamla. I kvällens mörker samlas vi vid en öppen eld och dricker varm saft. Budskapet i legenden om Martin är att dela med sig. Martin delade sin mantel, så att en fattig och frusen man fick värme. Vad kan vi dela med oss av idag? En fråga som passar bra att ta upp under religionstimmarna runt denna tid.

Sista bokstaven före advent blir den lilla Nissen förvandlad till N. (Han återkommer till oss när det är dags för de små bokstäverna i årskurs 2, i årskurs 1 lär vi oss endast versaler).

Adventstiden inleds och vi tänder ljus, öppnar adventskalendern och lär oss många sånger och verser, även tyska och engelska. Efter den lugna inledningen på våra morgonlektioner i adventstiden, känns det både välbehövligt och härligt att röra sig i livliga räkneövningar. Nu repeterar vi också stjärnfigurerna från vår första räkneperiod, från femstjärnan till tolvstjärnan. Stjärnfigurerna täcker snart väggarna i klassrummet.

I början av advent förbereder vi en adventsträdgård. I ett stort rum utan möbler lägger vi granris i en spiral. I mitten av spiralen står ett stort vitt ljus, omgivet av vackra bergskristal ler. I granriset sätter vi ut äpplen med en litet ljus och en grankvist i. Stilla musik från en lyra eller flöjt klingar under stunden som klassen är i rummet. Barnen får ta plats utanför spiralen, en lärare hämtar varje barn och leder det in till det stora ljuset i mitten. Det första barnet tar äpplet med ljuset längst in och tänder det på det stora ljuset. Så får alla barnen följa efter och till slut är samtliga äppelljus tända.

Den som någon gång varit med som vuxen och tagit del av stämningen som råder under ljuständningen, minns nog för alltid barnens allvar och koncentration. Barnen får med adventsträdgården en bild av att låta det inre ljuset (som finns i varje människa) stråla ut och sprida värme. Hur vi genom vårt inre ljus kan skänka varandra glädje och omsorg samtalar vi om i samband med adventsträdgården.

Eftersom årskurs 1 inte riktigt fått en bärande gemensam körstämma och barnen ännu inte behärskar flerstämmig sång, får vi förhoppningsvis besök på Luciadagen av en äldre klass som sjunger för oss, bjuder på pepparkakor och lussebullar. Dessförinnan har barnen hört Selma Lagerlöfs ”Legenden om Lucia”. Den är lång men kan med fördel bli läst varje år ända upp i årskurs 6–7. Vi samtalar om godhet och hur vi kan hjälpa varandra, Lucialegendens budskap. Barn är mycket kloka och tar man sig tid som lärare att lyssna till deras ord, formas så småningom klassens egen värdegrund utifrån alla samtal. Kanske kan man tala om ett slags klassjäl. Hursomhelst behöver klassläraren ge utrymme och skapa rätt forum för att en god kamratanda ska kunna växa fram utan att det tar tid från kunskapsinhämtningen. Det gäller att ta tillvara de naturliga tillfällena, gärna med hjälp av årstidshögtidernas olika teman.

På många waldorfskolor världen runt spelas traditionsenligt tre gamla julspel (Paradisspelet, Födelse- och herdespelet samt Trekonungaspelet) från Oberuferer av kollegiets lärare. Julspelets folkliga karaktär tar vi med oss som ett komplement till den nutida bilden av världen. Med hjälp av julens budskap kan barnen ta till sig något av det som händer i världen, inte i en känsla av hopplöshet, utan förhoppningsvis med insikten om hur viktig kärleken är.

Fastans intåg ägnas i regel inte särskilt mycket uppmärksamhet i protestantiskt präglade samhällen. Här kan vi hämta inspiration från katolska länder och ställa till med maskerad. Ett passande tema i årskurs 1 är naturligtvis sagan. En färgsprakande karneval med prinsar och prinsessor, riddare, troll och andra fantasifulla skapelser samlar både barn och vuxna till fest. Roliga, rent av tokiga visor och verser får oss att skratta och väcker lusten att leka.

Påskhögtiden firar vi dels i en allvarlig stämning, dels i återuppståndelsens glädje. Påskharen besöker oss och ger barnen färgglada chokladägg i krukor med nysått gräs. Den kristna påskhögtiden har såväl med döden som med livet att göra. Ofta tenderar påsken i vår tid att inte ta upp döden. En berättelse som på ett osentimentalt sätt handlar om livets slut och pånyttfödelse kan ge underlag för djupare frågor om döden. Det är nästan ett tabubelagt ämne att tala om döden, men inom många barn finns stora frågor, som kanske inte alltid är så lätta att finna ett lämpligt forum för. Låter vi barnen samtala i en stämning av djupaste allvar, vördnad och respekt, kan det kanske bli en motvikt till alla förvrängda bilder av dödskallar, skelett och skräckfilmer som omger oss.

Före Valborg städar vi skolans omgivning. Rishögen brinner med stora lågor och vi sjunger in våren. Vi röjer bort det döda för att nytt liv ska kunna spira, en kvarleva från det gamla bondesamhället som vittnar om årstidskretsloppet. Barnen gläder sig åt alla vårlökar som nu slår ut i blom, lökarna som blev planterade en solig höstdag ett halvår tidigare. Tänk att löken som legat där i jorden hela vintern kan växa upp till en färgglad tulpan! Förundran över livet, vördnad inför växtkraften och glädjen över de vackra färgerna – det är någonting viktigt att uppmuntra och vårda i en skolklass och det kan med hjälp av årstidernas högtider förmedlas på ett naturligt sätt till barnen.

Läsårets sista högtid är skolavslutningen och barnen får både skriftliga omdömen och läsårsbrev. Skriftliga omdömen (kunskapsbeskrivningen) får numera alla skolelever, även i kommunala skolor, men läsårsbrev skriver nog bara waldorfskolornas lärare. Barnen som nu slutar årskurs 1 får under en högtidlig stund i det blomstersmyckade klassrummet ta emot sina skriftliga omdömen och läsårsbrev. I läsårsbrevet berättar klassläraren på ett positivt och framåtblickande sätt om barnets första år. En vers att lära sig utantill under sommaren får varje barn också (se årsverser kapitel 3.5). Förhoppningsvis kan versen beskriva något som barnet tycker om och som kan hjälpa barnet en liten bit vidare på sin vandring. Vi slutar läsåret likadant som vi började, med en ljus och glädjefylld fest. Det ska ju vara roligt att gå i skolan!

FRÅN BILD TILL BOKSTAV

I waldorfskolan läggs stor omsorg på att göra processen från bild till den högre abstraktionsnivå som begrepp eller bokstav innebär både fantasifull och engagerande. Genom att först lära känna bokstäverna som bilder underlättas övergången. Även för de barn som redan kan läsa innan årskurs 1 är det spännande att höra bokstävernas egen saga och få ett fördjupat förhållande till de olika karaktärerna.

Klassläraren berättar en saga om en riddare och barnen reciterar:

Högt till häst

Sitter herrn,

Klädd i väst

Utav järn …

Nästa dag ritar barnen ståtliga riddare i full rustning och först därefter, när riddarrustningen tas bort, förvandlas riddaren till bokstaven R. På samma sätt förvandlas till exempel kungen till K, svanen till S osv. Förhoppningsvis får barnen en inre bild av bokstavens form och ljud, som gör att de kommer ihåg bokstaven. Skrivundervisningens grund är att knyta bokstavsformen till bilden av en figur eller ett föremål som läraren via en berättelse förmedlar till barnen. Med hjälp av ramsor, allitterationer och verser tränas bokstavsljuden. Först när hela alfabetet är avklarat, börjar skrivandet, därefter kommer läsningen. Barnen lär sig först skriva verser och sånger som de redan kan utantill, det hjälper läsningen en bit på traven och i slutet av årskurs 1 kan de flesta barn läsa enklare texter. För barn med dyslexi sker dock inte denna övergång från skrivning till läsning lika enkelt och naturligt, därför är det viktigt att de får den hjälp de behöver för att knäcka läskoden. Någon egentlig lästräning, annat än de texter barnen själva skrivit, bedriver man inte i årskurs 1, den kommer först i årskurs 2

I årskurs 1 är sagan utgångspunkten i berättandet. Det centrala berättelsestoffet för övriga årskurser är:

åk 2 Fabler, natursägner och legender

åk 3 Gamla Testamentet och uryrkena

åk 4 Nordisk mytologi

åk 5 Det forna Indien, Persien, Egypten och Grekland

åk 6 Det forna Rom och medeltidens Europa

åk 7–8 Några betydelsefulla personligheters biografier.

Årskurs 2

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts. Att ha tillgång till sitt modersmål underlättar också språkutveckling och lärande inom olika områden.

Lgr 11

Sedan barnen via bilden lärt sig att rita och sedan skriva de stora bokstäverna i årskurs 1, lär de sig i årskurs 2 först skriva och känna igen bokstäverna och därefter skriva korta texter som de sedan läser. I årskurs 2 övergår man från att använda versaler till de små bokstäverna.

Mot slutet av läsåret övar man läsning av tryckt text i någon läsebok.Hur det kan gå till mer i detalj beskrivs utförligare i berättelsedelen.

Exakt vad som händer med varje bokstav bestämmer läraren oftast tillsammans med barnen. Genom att de känner sig delaktiga blir det ”deras alfabete” som växer fram. Därför blir det inga abstrakta, nya skrivtecken som ska läras in.

När klassläraren själv ger barnen en berättelse som fortsätter från dag till dag, blir undervisningen metodisk och kan utformas på ett sätt som passar barnen.

I modersmålsundervisningen är utgångspunkten att genom språket förbinda människans inre och yttre värld med varandra. Språk och litteratur är ämnets centrala innehåll. Med språket får människan tillträde till sin omvärld, förmåga att tänka och forma begrepp. Utbildning och träning i språkets bruk, dvs. i konsten att i tal och skrift korrekt uttrycka ett innehåll, nyanser och stilvalörer, innebär samtidigt en ökad förmåga att tänka klart.

Under mänsklighetens medvetenhetsutveckling har bokstavstecknen utvecklats ur bildskriften. I Waldorfskolan går barnen samma väg – dvs. från det viljeartade och konstnärligt upplevbara till det begreppsartade – från handens verksamhet till huvudets aktivitet.

En väg till frihet, 2007

Formteckning är en viktig förberedelse även för arbetet med bokstäver och skrift. Handen får övning att forma linjer och figurer. Genom lärarens berättelser uppstår inre bilder hos barnet. Ur dessa bilder växer bokstavstecknen fram. Denna kunskapsväg, där livfulla berättelser och eget skapande ges mycket utrymme, innebär näring och glädje även åt de barn som vid skolstarten redan kan läsa.

I många waldorfskolor får legenden om Franciskus avsluta årskurs 2. Det är en både spännande och gripande berättelse om den rike köpmanssonen som får en uppenbarelse och sedan vill hjälpa behövande människor. Genom sin godhet får han människorna att vilja göra gott.

När klassen lärt sig skriva med små bokstäver är det dags att skriva med färgpennor. Kritorna använder barnen från och med nu bara till teckning. Först i årskurs 4 kan det vara lämpligt att börja teckna med färgpennor, de kommer också väl till pass i den första biologiperioden (se årskurs 4). Det är oftast olika hur snabbt barnen i klassen skriver. Några präntar noggrant bokstav för bokstav, andra skriver med betydligt mer flyt. Därför kan det vara bra att varje barn får skriva så mycket som just det klarar av. För några blir det flera sidor, för andra kanske bara hälften så mycket. Men själva basen i berättelsen finns med och alla kan känna sig nöjda med sin insats och sin arbetsbok. På samma sätt kan man göra med teckningarna. De barn som lägger ned mycket tid för att åstadkomma bilder med många detaljer, kanske inte behöver rita alla bilder, utan bara de viktigaste. Just att individuellt anpassa varje barns arbete med sina böcker/periodhäften är något som det finns stora möjligheter till i waldorfskolan.

Från versaler till gemener i årskurs 2

Ett exempel på hur man i klass 2 övergår från att använda versaler till de små bokstäverna (gemenerna):

Det var en gång en kung som bodde i ett fint slott. Han själv och hans familj tyckte särskilt bra om att vara i den stora trädgården och parken som fanns runt slottet. Kungen hade många tjänare. En del arbetade inne i slottet och andra skötte om trädgården, stallet eller vaktade fåren.

I ett av slottets rum arbetade skrivarna. De satt och skrev dagen lång med fina gåspennor. På sista tiden hade skrivarna muttrat en del. Det verkade som om de inte fick plats, armbågarna stötte i varandra ibland och armarna blev trötta av det ständiga lyftandet. Flera skrivare önskade sig lättare och mindre bokstäver, till slut tappade de tålamodet och bestämde sig för att berätta om sitt missnöje för kungen.

En dag när kungen satt och åt frukost, hörde han ett förfärligt buller ifrån trapphuset. Höga röster som lät upprörda och arga blandades med bestämda steg. Nu knackade det på kungens dörr och in klev kungens skrivare.

Vi vägrar att skriva mer! nästan skrek skrivarna, det här går inte – bokstäverna är för stora, de får inte plats i våra böcker …

Kungen tittade förskräckt på sina skrivare, men nu måste han le ändå – en av skrivarna hade bläck på näsan, en annan hade alldeles trassligt hår och en tredje en avbruten gåspenna i skägget. Så de såg ut, hade de varit i slagsmål?

Vi kräver, fortsatte skrivarna, att du som kung gör något åt det här! Vi vill kunna få plats med texten i skrivböckerna nu – annars strejkar vi!

Kungen blev bekymrad, hur ska jag kunna finna på råd, frågade han. Skrivarna var obönhörliga, det bryr vi oss inte om det är DU som är kung och det är DU som bestämmer, sa de och marscherade upprört iväg.

Kungen åt upp sin frukost och tog därefter en promenad i trädgården. Det var lugnt och stilla. Nere vid dammen, under den stora eken satte sig kungen på en sten. Hur skulle han kunna få skrivarna att skriva igen?

Plötsligt hörde han ett svagt prasslande under en av ekens rötter. Kungen såg till sin häpnad att en liten figur kom uppkrypande. Det var en liten, liten tomteflicka med grå klänning och röd luva. Två små flätor tittade fram under luvan. Hon verkade inte märka att kungen satt på stenen. Med bestämda tag sopade hon barr med en kvast. Nu hörde kungen vad hon sa: Å, vad mycket barr, tänk att det alltid skall blåsa in barr i min hall!

Rätt som det var fick den lilla tomteflickan syn på kungen. Hon blev inte det minsta rädd utan tittade honom rätt i ögonen och sa: God dag kungen, kan du flytta lite på dina fötter så jag kan sopa iväg barren. Kungen satt som fastvuxen, till slut kunde han få fram: Vad heter du min vän?

Jag heter Tussa, sa tomteflickan. Det är jag som bor under ekens rötter, vid dammen.

Så kom det sig att kungen och Tussa lärde känna varandra. Precis innan de skulle gå åt vart sitt håll, berättade kungen om de arga skrivarna. Tussa lade sitt lilla huvud på sned och såg fundersam ut. Jag vet kanske några som kan hjälpa dig, sa hon. Kungen sken upp, vilka då, frågade han.

Tussa berättade då om dvärgarna i skogen, de som har en smedja och kan smida vad som helst …

Nu blev det fart på kungen, han sa adjö till Tussa och skyndade sig tillbaka till slottet och berättade för skrivarna.

Skrivarna såg tveksamma ut, kunde det verkligen stämma? Vi får göra ett försök, sa de. Med mycket möda och stort besvär, baxade de ut stora A ur källarförrådet, där de gömt en del av bokstäverna. Hur ska vi få A ända till skogen, flämtade skrivarna när de ömsom bar, ömsom puttade ut A ur slottet. Vi får ta en kälke, sa kungen. Mina barn åkte kälke igår, den står nog här om hörnet.

Det blev ett lustigt tåg som avgick mot skogen. Först Tussa som vigt hoppade över de små snöhögarna, sedan kom kungen pustande och röd i ansiktet av ansträngning. Sist kom skrivarna med kälken och bokstaven A. Några skrivare fick dra och några fick skjuta på, föret var ganska tungt.

Efter en vådlig färd genom skogen, på den slingrande stigen, var de framme vi dvärgarnas smedja.

Vänta här, sa Tussa och gick in i smedjan. Efter en stund kom hon ut med några av dvärgarna. En lång stund såg de på bokstaven A. De kliade sig i sina huvuden, lade pannorna i djupa veck och mumlade med varandra. Så tittade de på kungen och såg dystra ut. Vad är det här för något? Frågade dvärgarna. En bokstav, skyndade sig skrivarna att förklara. Dvärgarna såg frågande ut, vad är en bokstav för något? Nu svimmade en skrivare av ren utmattning, de andra försökte dra upp honom ur snön samtidigt som de blängde på dvärgarna. Kungen förstod med ens att här gällde det att handla snabbt. Snälla, rara, söta, dvärgar, hjälp oss att smida om A till en liten bokstav, jag lovar er en riklig belöning!

Dvärgarna började måtta med händerna, de pratade med varandra med låga röster. Till slut stegade en liten dvärg fram till kungen och sa: Vi förstår att bokstäverna är viktiga för er, vi ska göra vårt bästa!

Skrivarna (som verkligen inte var klädda för vinterväder, de hade sina fina skrivarkostymer i siden och lågskor på sig) gjorde en sista ansträngning och puttade in stora A i smedjan. Därpå begav de sig tillbaka till slottet med kungen och Tussa.

Väl hemma, började skrivarna nysa och hosta, de hade förkylt sig allihopa och fick sitta bredvid brasan med varsin kopp kamomillte.

Nästa dag kom dvärgarna till slottet med lilla a. Det var en så fin och behändig liten bokstav. Kungen och de snuviga skrivarna blev mycket förtjusta. Nu bestämdes det att dvärgarna skulle smida om alla bokstäverna i alfabetet.

Nu ska vi gå till dvärgarnas land

Med stora A-et i min hand.

Jag hoppas de kan smida om

Vår bokstav till en mindre form.

God dag, du bästa dvärgakarl,

Din slägga flink på städet tar,

Säg kan du hjälpa mig ett tag,

Att forma A-et nätt idag?

Kom in, sitt ned och ta det lugnt,

Mitt arbete är ganska tungt.

Jag klipper här och smider där,

Ja, blir det kanske bra så här?

Ja tack, så bra att det blev litet,

Nu ska jag skriva mera flitigt,

I böckerna på skrivarborden,

Där ryms nu bättre alla orden!

Årskurs 3

I årskurs 3 lär sig barnen skrivstil. I samband med det övar man också formteckning för att stärka motoriken, rörligheten och följsamheten i handen. Ofta introduceras reservoarpennan i samband med att skrivstilen blir befäst. Bläckpennans bläck flyter lätt och barnen behöver, för att skriva, bara föra pennan lätt över pappret utan att trycka.

Grammatikundervisningen, som på ett mycket elementärt sätt tog sin början mot slutet av årskurs 2, fortsätter. Genom att leva sig in i de olika ordklassernas karaktärer beskriver barnen sedan dem med olika exempel. Grammatiken med sina lagar kan hjälpa barnet till en ökad självmedvetenhet, en inre fasthet.

Årskurs 4

När barnen kommit upp i fjärde klass är det bra att arbeta med texterna på fler sätt än tidigare. Skriva av lärarens text kan barnen fortsätta med någon gång då och då, men de måste nu bli uppmuntrade och få hjälp att utforma egna texter. Diktamen ger möjlighet att öva stavningen, eleverna kan också anteckna när läraren berättar och sedan göra en sammanfattande text av anteckningarna. För att alla ska kunna komma till sin rätt skriver läraren först upp några ”stolpord” på tavlan i kronologisk ordning, sedan berättar hon om varje ”stolpord”. Berättandet är ordentligt begränsat i början, kanske bara ett par meningar om varje stolpord. Därefter får eleverna skriva ned vad de hört. Övningen kan avslutas med att en eller ett par texter läses upp. Så småningom kan barnen få i hemläxa en till två gånger i veckan att renskriva en text efter egna anteckningar. I början är texterna mycket olika i omfattning, några barn har kanske bara skrivit ned några meningar medan andra författat flera sidor. Men det är också intressant och kan ge anledning till att tala om hur mycket texter ska innehålla. Är en lång text alltid bra? För barnen är det ansträngande att lyssna och anteckna samtidigt. Därför bör barnen omväxlande bara lyssna en kort stund och sedan anteckna, alltså inte göra båda sakerna på samma gång.

Lite längre fram kan man låta barnen göra sammanfattningar från skrivna texter. I början går man igenom texten tillsammans och stryker under nyckelord. Utifrån dessa nyckelord skriver barnen sedan en sammanfattning. Här kan det verkligen bli diskussioner om vad som är ett nyckelord. Men det hör till och är en viktig process för att barnen ska börja reflektera över sitt skrivande.

Om barnen i fjärde klass undan för undan får ta lite mer ansvar för sitt skrivande kan de framöver skriva självständiga texter i sina periodhäften utifrån sina anteckningar. Naturligtvis kan man vid enstaka tillfällen både ha diktamen och sammanfattningar av skrivna texter, men huvuddelen av texterna bör barnen författa på egen hand redan i årskurs 5. Till barn med dyslexi bör man alltid dela ut en bastext. Dyslektiker kan behöva en längre period än övriga i klassen för att klara övergången från att skriva av till att självständigt författa texter. Att ofta samtala med dessa barn och deras föräldrar om hur skrivandet utvecklas kan hjälpa är viktigt likaså att barnen känner trygghet och självförtroende och inte tappar modet att skriva egna texter.

I grammatiken fortsätter man med ordklasserna, men nu också lite mer ingående om prepositioner, adverb och pronomen. Barnen övar också uppsatsskrivning och får lära sig hur man har praktisk användning av sina kunskaper och hur man kan uttrycka sig på olika sätt i brev, mejl och korta SMS.

Årskurs 5

Barnen lär känna skillnaden mellan aktiv och passiv verbform och lär sig grunderna i satsläran. De får också öva sig att återge vad de hört och läst, inte bara fritt som tidigare, utan också i en mer direkt och kronologisk ordning. Det är viktigt att barnen lär sig skillnaden mellan att återge sin egen åsikt och att återge en annan persons åsikt, och lär sig berätta om vad de själva tänkt, hört och sett. Indirekt och direkt tal blir förtydligat. I samband med den nya medvetenheten går man också igenom den korrekta användningen av skrivtecken som till exempel skiljetecken och anföringstecken. De övningar som i årskurs 4 inletts med om hur man kan uttrycka sig i skrift utvecklas, likaså fortsätter arbetet med ordklasserna, vidare formläran med till exempel huvudverb, hjälpverb och prepositioner.

Berättelsestoffet i årskurs 5, framförallt de indiska, egyptiska och grekiska kulturepokerna, erbjuder rika tillfällen att muntligt och i skrift återberätta historien. Små uppsatser med teman från kulturperioderna ger många möjligheter att öva rättstavning, diktamen tränar lyssnandet och ljudförståelsen. Kulturperioderna tillsammans med de andra periodämnena återspeglas i modersmålet. Den ökade språkliga medvetenheten hjälper barnen att mer självständigt utforma sina texter i periodernas arbetshäften.

Om det inte blivit gjort tidigare, är det hög tid att börja med bokreferat. På ett enkelt och tydligt sätt berättar eleverna om huvudpersonerna och handlingen i en bok som de läst inför klassen, eventuellt skriver de en recension som arkiveras i klassens bokrecensionspärm.

Årskurs 6

I årskurs 6 är som sagt många elever debattlystna och vill gärna argumentera om minsta lilla sak. Därför är det viktigt att bereda plats för detta i undervisningen. Med några enkla spelregler (lyssna utan att avbryta och tala seriöst) ska alla få chans att yttra sig i vissa lägen. Klassråd med ordförande och sekreterare hör absolut hemma från och med årskurs 6, om det inte införts tidigare. I årskurs 6 passar det därför bra med en grundlig genomgång av ordet demokrati (repetition från grekiska kulturepoken, årskurs 5). Ibland kan man behöva gå igenom ett par paragrafer ur skollagen också, det kan passa bra i undervisningen i modersmål under rubriken: olika språkstilar (konsten att skriva en lagtext).

Exempel på en morgonlektion i svenska i årskurs 6:

Hälsningar, gemensam sång och recitation, 5 min.

Elevernas årsverser 5 min. lyssna

Repetition av gårdagens lektion 10 min. samtal, frågor och svar

Dagens stavningsregel skrivs upp, kort diktamen som rättas av barnen 20 min. lyssna och skriva

Dagens bokrecension 10 min. lyssna

Stavningslek med hjälp av ett kortspel – friare del 15 min. tala

Dagens grammatik, genomgång och skriva i grammatikböckerna 20 min. lyssna och skriva

Recitation 5 min. alla

Avslutande del med enskilt arbete: skriva poesi/kortare berättelse 15 min. skapa

Morgonlektionen växlar mellan lyssnande, skapande, samtalande, talande, som ett slags inandning och utandning, tal och tystnad får avlösa varandra i en kreativ stämning, enskilt arbete och arbete i grupp ger också omväxling.

Modersmålsundervisning har barnen haft i många år nu. I årskurs 6 kan det passa bra att införa de latinska orden i grammatiken, om det inte gjorts tidigare, göra tydliga scheman och verkligen ordna språket på ett åskådligt sätt. Det är inte ovanligt att barnen just i årskurs 6, på tröskeln till puberteten, tar ett stort steg i ökad språkmedvetenhet.

Mycket av stoffet i modersmål i årskurs 6 är repetition, till exempel ordklasserna. Men nya saker kommer till som utveckling av satsanalys och djupare genomgång av till exempel konjunktiv. Att skriva önskesatser och ballader kan också tilltala barnen i den här åldern.

Eleverna får prova att skriva i olika stilar: beskrivande, detaljerat, översiktligt, förklarande, humoristiskt, pessimistiskt, optimistiskt, överdrivet, elakt, kortfattat, undrande, strikt affärsmässigt och i eget talspråk. Vi fortsätter samtalen om skillnader mellan skriftspråk och talspråk, hur uttrycker man sig och vad passar att skriva i brev, mejl och sms? Finns det osynliga regler? Vad är bra/mindre bra med olika stilar? När kan man använda slang, när passar det inte? Vi lyfter upp språket i medvetandet och tar upp språkets många nyanser, hur vi kan uttrycka oss för att bli förstådda på det sätt vi önskar.

Eftersom så mycket av periodundervisningen är uppbyggt kring lärarens berättande känns det både omväxlande och välbehövligt med grupparbeten, redovisningar och olika övningar där inte läraren hela tiden står i centrum. Modersmålsundervisningen passar bra till olika former av aktiviteter. Det gäller att hitta en rytm som passar klassen under morgonlektionerna, då kan ett friare arbetssätt bli infört och ge ny kraft åt de mer teoretiska delarna av ämnet, grammatik och rättstavning.

Ibland passar det bra att samarbeta med klassens språklärare. Kanske lär sig barnen lättare ordklasserna, om man under samma period går igenom dem på olika språk?

Både prosan och lyriken har sin givna plats i modersmålsundervisningen.

En engelsk lärare, Linda Hall, har samlat en rad olika argument för att ha mer lyrik i undervisningen. Här är ett par av dem:

Ökad läsförståelse, läsa mellan raderna och dra slutsatser tränas

Lyrik utvecklar fantasin och ger näring åt själslivet

Geoff Fenwick, en annan engelsk författare har också en rad argument för lyrik:

Lyriken tar fram det sensibla, emotionella och fantasifulla i språket

Lyriken inspirerar till precision i tal och skrift

Lyriken inspirerar till experiment i tal och skrift

Bokrecensioner börjar man med redan i årskurs 4–5. I årskurs 6 skärps kraven något både i den muntliga och skriftliga presentationen. Tidigare har det mera varit av karaktären: berätta-om-en-bra-bok muntligt och inte alltid så strukturerat. Det hör till kursplanen i årskurs 6 att dra upp tydliga riktlinjer och ramar. Nu kan man i förväg gå igenom vad som ska ingå:

Sammanfattning av handlingen

Berätta mer utförligt om huvudpersonerna

Var och när handlingen utspelas, mer exakta lägesbeskrivningar

Redogörelse för om boken var lätt eller svår att läsa och förstå

Ett personligt omdöme

Recensionen bör vara en balans mellan ett objektivt och subjektivt omdöme

Vi övar oss också i retorik i modersmålsundervisningen och på att beskriva och förklara olika händelser och saker.

Läxor (årskurs 1–9)

I waldorfskolan förekommer få läroböcker, särskilt i de lägre klasserna. Eleverna skriver och illustrerar egna böcker (som oftast kallas arbetshäften eller periodhäften). I de lägre årskurserna färdigställer barnen sina arbetshäften under skoltid, i de högre årskurserna krävs framförallt hemarbete.

I huvudsak finns två åsikter hos föräldrar angående läxor under grundskoledelen, för eller emot. Inte så sällan kolliderar dessa två synsätt under föräldramöten och läraren kan bli indragen i en mer eller mindre upphetsad diskussion.

Hur ser man på läxor i waldorfskolan, finns någon generell regel? Nej, det finns ingen regel och traditionerna är väldigt olika runt om i världen. I Tyskland är skoldagen fortfarande ofta kort för de mindre barnen och läxorna kan vara omfattande. För att nyansera bilden av läxor och lämna de tämligen låsta positionerna för eller emot vill vi redogöra för hur vi ser på läxor utifrån vår erfarenhet som waldorfpedagoger, men vi gör inte anspråk på att ge en rättvis bild av alla waldorflärares synsätt.

Av de läxor som är meningsfulla kan man skönja två inriktningar:

En läxa som tar föräldrarnas tid men även värderingar i anspråk, där huvudsyftet är att i samtal med barnet ta upp till exempel en fråga som: Hur är man en god vän? En sådan läxa kan alla föräldrar hjälpa till med. Här utnyttjas förälderns kompetens och livserfarenhet.

En läxa som är ren övning och som barnet klarar av utan hjälp. Det kan innebära glosinlärning, läsa en text eller renskriva i sitt arbetshäfte från anteckningar gjorda i skolan. Förälderns uppgift är att påminna om läxan och se till att barnet får arbetsro.

Det är viktigt att föräldrarna inte behöver vara pedagoger. Det innebär att det är grönt ljus för att öva multiplikationstabeller men rött ljus för att ställa upp och räkna ut tal om det inte är ren repetition. Föräldrarna kanske inte är vana vid det sätt som barnen ställer upp divisionsalgoritmen på. Det bäddar för en konfliktsituation och osäkerhet för barnet.

Det går att jämföra läxor med sport eller musik. Om du vill bli bra på att åka skridskor, spela fotboll eller spela ett instrument måste du öva. Ibland går det lätt och är roligt att öva, ibland känns det motigt.

Den övergripande effekten av hemläxor sägs vara positiv enligt Hattie (SKL, 2011), men det finns också andra betydelsefulla variabler som påverkar sambandet mellan läxor och studieprestationer, bland annat visar sig större effekter om läxorna gäller basfärdigheter och om lärarstöd ges till yngre elever.

Om eleverna får läxor, bör de få feedback direkt att det lönar sig att göra läxan. Feedbacken behöver inte bara innebära att läxan genast blir rättad, det kan också betyda att eleven märker att det är mer givande att delta i en diskussion i klassen dagen efter om läxan gjorts.

I all högre utbildning, från gymnasiet till universitetet, förekommer hemarbete. Därför är det bra att vänja eleverna i årskurs 1–9 vid läxor, allt efter ålder och förmåga. En läxa ska alltid kunna förstås av eleverna och det är viktigt att läraren har höga förväntningar. Läraren måste ta på sig ansvaret för läxorna också när läxorna inte blir gjorda. Det är inte bra att stjälpa över ansvaret på föräldrarna. Läxorna ska vara förankrade hos läraren och eleven. Föräldrarna ska inte vara avgörande för om barnen klarar av sina läxor. I många länder, USA till exempel, är det vanligt att köpa läxhjälp, men om barnen är beroende av föräldrarnas inkomst och engagemang för att uppfylla målen i skolan, blir det olika villkor. Oavsett om föräldrarna har svenska som modersmål eller ej, har ont eller gott om tid, hög eller låg utbildning ska alla barn ha en chans att klara av skolan efter egen förmåga och med skolans hjälp.

I och med användningen av digital teknik i skolan kan en hel del olika varianter av läxor utvecklas. En matematiklärare berättade om hur han, för att vinna tid för själva räknandet under lektionerna, spelade in korta filmer om hur man löser ett tal. Eleverna fick sedan i läxa att se filmen en eller ett par gånger före lektionen (filmerna var 5–10 minuter långa). När väl lektionen ägde rum, behövdes endast en kortare genomgång av hur man gjorde uträkningen, och därefter kunde alla elever sätta igång och räkna. Åt de elever som hade svårigheter med ämnet kunde läraren ägna värdefull tid. Det här är en slags omvänd läxa och kallas även ”flipped classroom”. Genomgången, som annars brukar ske under lektionstid, klarade eleverna av hemma, medan räkningen (där det ibland uppstår problem) gjordes i skolan. Eleverna var mycket nöjda med sin matematikundervisning och läraren märkte förbättrade resultat eftersom eleverna hann räkna mer på lektionerna. På liknande sätt beskrev en lärare i engelska hur eleverna fick i läxa att se en dokumentär på engelska. Sedan ägnade man lektionen åt att diskutera dokumentären och skriva en sammanfattning. Även här fick läraren tid att ägna åt de elever som behövde hjälp.

Läxor behöver med jämna mellanrum utvärderas med eleverna så att de tillsammans med läraren kan komma överens om vad som fungerar bäst. Det får aldrig bli slentrian i att ge läxor på ett visst sätt.

 

Svenska, årskurs 1-6 i waldorfskolan

Samtalsämnen i korthet:

 Låt morgonperiodens tema genomsyra svenskämnet!

Årskurs 1

Från bilden till begreppet

Den konstnärliga undervisningen – läraren som konstnär

Sagovärlden

Versalerna

Skrivning

Läsning

Återberättande – lagom långt!

Recitation – sång – rytmiska delen

Varannan period svenska

Inga läxor

Välskrivning

Lässcanning

Berättarstund – barnens

Läsa/berätta – Läraren

Kanonisk litteratur

Undervisningens nivå – hög!

Skolans förväntningar – höga!

 

Årskurs 2

Skriva av – egen text

Små bokstäver

Läsning

Årsverser

Extra anpassningar – särskilt stöd

9’ans bokstavsövning

Gåtor

Kanonisk litteratur

Fabler, legender, natursägner är berättelsestoff

 

Årskurs 3

Skrivstil

Diktamen

Skriva av – egen text

Anteckna

Nationella prov

Tyst läsning

Årsverser

Löpande timmar i svenska

Grammatik

Kanonisk litteratur

Första ”riktiga” ämnena på perioderna: Bondens år, uryrkena, Gamla Testamentet

 

Årskurs 4

Bokreferat, vårterminen

Läxor i periodhäftet

Föredrag om tex ett djur

Tyst läsning

Högläsning

Anteckna – diktamen – färdig text – text med frågor

Arbetstid på morgonlektionen

I-pad – särskilt stöd

Välskrivning

Årsverser – ordspråk

Löpande timmar i svenska

SAOL – övningar, veckans ord

Kanonisk litteratur

Periodämnen: Människan och djuren, zoologi, Fornhistoria, nordisk mytologi, geografi

Lyssna på fåglar (också i årskurs 5 och 6)

 

Årskurs 5

Bokreferat varje termin

Anteckna – diktamen – färdig text – text med frågor

Arbetstid på morgonlektionen

Läxor i periodhäftet

Läxtimmar

Årsverser

Löpande timmar i svenska

Grekiska

Kinesiska

Grammatik och stavningsregler

Kanonisk litteratur

Periodämnen: botanik, kulturperioder (indiska till grekiska via Kina) geografi

 

Årskurs 6

Bokreferat – egenvald skönlitterär bok och och lärarvald bok (Ungdomsklassiker)

Anteckna – diktamen – färdig text – text med frågor

Arbetstid på morgonlektionen

Nationella prov, muntligt i smågrupper om 3, läsförståelse och uppsatsskrivning

Läxor i periodhäftet

Läxtimmar

Årsverser

Löpande timmar i svenska

Skriva text på dator

Dramatisera – filma

Latin

Grammatik

Kanonisk litteratur

Perioder: geovetenskap, träden, geografi, Rom, svensk historia till 1850, fysik och kemi

 

Ungdomsklassiker i klass 6, bokreferat i maj 2018 

Eleverna får sina boktitlar i januari för att ha lång tid att förbereda sina referat.

Själva bokreferatet ska vara minst 10 minuter max 15 minuter långt. Det är tillåtet att ha ett papper med stödord (ej läsa innantill). Förutom handlingen (utan att avslöja slutet) ska en mer utförlig presentation av huvudpersonerna göras samt 2 betydelsefulla händelser berättas mer detaljerat. Om någon tycker det är svårt att läsa går det utmärkt att lyssna på hörbok samtidigt som man läser. Själva läsningen är viktig att öva!

  1. En ö i havet-Annika Thor
  2. I taket lyser stjärnorna-Johanna Thydell
  3. Det susar i säven, Kenneth Grahame
  4. Bombibitt, Fritiof Nilsson Piraten
  5. Det blåser på månen, Eric Linklater
  6. Anne på Grönkulla , Lucy Maud Montgomery
  7. Harry Potter 1, JK Rowling
  8. Ulrike och kriget, Vibeke Olsson
  9. Anne Franks dagbok
  10. Åshöjdens bollklubb 1, Max Lundgren
  11. Jag är Malala
  12. Tom Saywer, Mark Twain
  13. Till jordens medelpunkt, Jules Verne
  14. Oliver Twist, Charles Dickens
  15. David Copperfield, Charles Dickens
  16. Den långa vägen hem, Cynthia Voigt
  17. Momo, eller kampen om tiden, Michael Ende
  18. Guldkompassen, Philip Pullman
  19. Eldens hemlighet, Henning Mankell
  20. Den oändliga historien, Michael Ende
  21. Jorden runt på 80 dagar, Jules Verne
  22. Huckelberry Finn, Mark Twain
  23. Robinson Cruse, Daniel Defoe
  24. Robin Hood, Howard Pyle
  25. Narnia – första boken, CS Lewis

 

 

 


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: