Sophiaskolan

 

 

Ramlar över en artikel i Lärarnas Tidning som väckte tanke till liv jag haft länge. Här är artikeln:

Rasten ingen lek för Gustav Sundh

Vilken bra person och bra idé! Rasten är enligt min uppfattning överskattad på alla sätt och bör avskaffas om man inte kan organisera den på det här sättet. Inte minst barn med funktionsnedsättning har väldigt svårt för fri lek och blir ofta utsatta. På Solberga by har vi ingen rast i vanlig bemärkelse men går en del promenader och fikar tillsammans med barnen. Det är också märkligt att trots nya läroplaner och skolutveckling är rasten ett tema som knappt någon talar om, trots att den är väldigt central i många barns liv, inte minst för de som är utsatta för mobbing. Dessutom blir nog rasten ofta skärmtid vilket innebär möjlighet för trakasserier över sociala medier.

När jag delade artikeln på Facebook fick jag dock följande relevanta fråga:

Intressant att du säger så. Trodde den fria leken var en grundstomme i waldorfpedagogiken. Fantasins och viljan utveckling och så? Hur tänker du kring det?

Här är mitt svar i korthet:

Den fria leken hör mer hemma i den första sjuårsperioden, tex på förskolan. I den andra är temat mer att utveckla det konstnärliga. Min erfarenhet är också att eleverna blir mer avancerade i det sociala spelet vilket skapar mer konflikter. Alltså behövs det mer organisation och även regler för leken. Skillnaden mellan barnen ökar också och en del barn klarar inte den fria leken utan behöver mycket vuxenstöd.Just de barnen, ofta med en funktionsnedsättning, kommer lätt utanför och vet inte vad de ska göra eller hur man ska bete sig när vuxna inte finns med och stöttar. De råkar mer illa ut och deras utanförskap kan ofta förstärkas. En del gör dumheter mot andra barn (för att de inte kan bättre), som att kasta sten, slåss och sparkas. Fri lek i skolåldern är “de starkas” lek och inte en lek för alla barn.

Vad ska vi ha istället?

Det är klart att det kan behövs tid mellan lektionerna, låt oss då kalla det något annat är rast. Eleverna behöver ju röra på sig framför allt och vara ute. Jag skulle vilja se aktivitetsblock med pulshöjande aktiviteter, organiserad lek och spel, ungefär som i artikeln. Pedagogledda aktiviteter helt enkelt. Inga rastvakter som går runt och tittar eller fikar i en hörna av skolgården.

Kopplingen mellan motorisk aktivitet och bättre skolresultat är väl dokumenterad, bland annat inom Bunkefloprojektet (http://lararnastidning.se/idrott-ger-battre-skolresultat/) och av Solveig Tjärnstig som ju även håller kurser på Waldorflärarhögskolan.

Att avskaffa rastbegreppet som är intimt förbundet med viss typ av aktivitet vore en bra början. Ett schema med olika typer av arbetspass vore betydligt bättre. Efter 40 min svenska, 20 min rörelse, sen 40 min matte osv. Även 20 min massage eller avslappning/yoga kan behövas, särskilt mot slutet av dagen.

Jag vet att många skolor har börjat jobba på det sättet, inte minst som projekt inom skolverkets arbete för hälsofrämjande elevhälsa, men nog finns det en hel del rester av rast-tänkandet kvar, även på waldorfskolorna.

Så låt oss avskaffa rasten, för barnens skull!

Örjan


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: