Hur står det till med matematikundervisningen i waldorfskolans lägsta klasser?
Är det bara lek och rita eller blir det också tid över för att räkna?
Under mina år som lärare på flera olika waldorfskolor har jag upplevt att matematikkunskaperna har varit mycket skiftande. Ämneslärare som tar över klasser på högstadiet har klagat över elevers bristande förmåga att arbeta självständigt och hur de mest grundläggande färdigheter saknas. Jag har själv mött klasser med uppenbara brister i kunskaperna som borde ha grundlagts i de första årskurserna.
Det är sant att det i de allra lägsta årskurserna oftast saknas läroböcker. Det ställer stors krav på klassläraren att gestalta undervisningen. Det är också sant att mycket arbete de första åren är mer konstnärligt präglat. Lekar, rytmer etc övas flitigt vilket säkert hjälper många barn att komma in i räknandet. Men själva räknandet av tal i de fyra räknesätten, ett självständigt arbete med bok och penna blir det ofta lite tid till.
”Nu har vi räknat ett par tal så nu kan vi gå ut och leka!”. Ett exempel som visar att tiden för räkning minskar eller försvinner helt.
”Jag har svårt för matematik, tyckte aldrig om att räkna när jag gick i skolan”. Ett påstående från en klasslärare som visserligen kan vara sant för den enskilda läraren men inte ska behöva påverka klassen. Föräldrar jag mött genom åren i olika klasser har undrat över tiden som deras barn verkligen får räkna. En del föräldrar tar sina barn ur waldorfskolan när de märker att barnen ”inte lär sig något”. Till viss del är jag beredd att hålla med dem. När barnen inte kan använda rätt räknesätt för att räkna dagar i almanackan, när de inte kan dela upp en mängd eller säga tvåans multiplikationstabell i slutet av årskurs 2. Jo, de kan göra en dans, de kan leka en lek, de kan rita en form. Bra så – men de kan inte räkna…
Talbilderna, tio-kompisarna och de 4 räknesätten är ofta bristfälligt förankrade. Och hur ska de kunna bygga vidare i ämnet om inte grunden saknas?
Klassläraren behöver ha kunskaper i vitt skilda ämnen där matematiken tar en stor och viktig del av tiden. I de lägre klasserna är morgonlektionerna i stort sett schemalagda som varannan period svenska, varannan period matematik. Det vill säga ungefär hälften av morgonlektionerna är matematik. Här har jag samlat lite om hur jag kommit fram till att det går att göra, utan att på något sätt kompromissa med waldorfpedagogiken. Och på det här sättet lär sig eleverna de det behöver för att uppnå målen i enlighet med kursplanen.
Förskoleklassen
I förskoleklassen sker det mesta muntligt. Genom sånger, verser och rytmer bekantar sig barnen med räkningen. De räknar kottar och stenar, kastanjer och klossar. Så småningom får de rita bilder för de olika talkvalitéerna /talbilderna.
Alla talbilder utgår från cirkeln. De stannar länge vid varje tal, till exempel talet 5 – vad finns det 5 av? Äpplets kärnhus! Sinnena är inblandade i räknandet och knyter på så sätt ihop matematiken med förskolans vardagliga liv. Ämnet blir en naturlig del av förskoleklassens dagar.
Med hjälp av kottarna och stenarna kan man lägga till och dra ifrån. Multiplikation är lite svårare men går också med lite övning. Division är lätt – hur många tårtbitar blir det av äppelkakan?
Mycket av matematiken kan ske utomhus. Hur många träd står i dungen. Hur många steg är det runt sandlådan etc-
Årskurs 1
Årskurs 1 har 2 perioder räkning på höstterminen. Den första perioden sker det mesta muntligt och precis som i förskoleklassen övar man huvudräkning.
Den andra perioden kan passa bra i advent. Då lär sig barnen siffrorna och ritar alla stjärnor – alla utgår från cirkeln och ännu sker själva räknandet muntligt.
Efter jullovet presenteras räknesätten genom en saga och därefter får barnen börja skriva siffror, räkna på griffeltavlor och till slut räknepapper.
Varje räknesätt gås igenom, först addition, sedan subtraktion, multiplikation och division. Ungefär en vecka/räknesätt är lagom.
Det är här det självständiga arbetet dyker upp. En viss del av morgonlektionen räknar barnen självständigt. Alla barn har varsin ringpärm där de samlar sina räknepapper. Efter 2-3 dagar får de facit och rättar själva sina tal.
För att det ska bil arbetsro är det bra med en rejält tilltagen rörlig del i början av morgonlektionen. Det är stor skillnad om barnen fått röra sig ordentligt, hoppa, skutta, dansa och springa innan de sätter sig ned och arbetar självständigt.
Att använda sig av räknepapper har många fördelar. Den viktigaste är att barnen får koncentrera sig på själva räknandet, de behöver inte skriva av talen utan bara skriva svaret. Ungefär 20-30 minuter självständig räkning 1-2 gånger/dag är lagom på vårterminen i årskurs 1.
Under matematikperioderna förvandlas alla löpande timmar i svenska till matematik (och omvänt under perioderna i svenska). På så sätt kan eleverna fördjupa sig i ämnet och hinna med att självständigt räkna. Ämnet får breda ut sig och ”hjulet behöver inte uppfinnas” varje lektion, eleverna bara fortsätter där de slutade. Först i årskurs 3-4 kan matematik och svenska finnas på schemat varje vecka.
I engelskundervisningen, tyska, spanska, franska tar man också upp matematiken. Kanske bygger man en liten affär i klassrummet där barnen kan handla med egengjorda pengar, man åker buss/tåg och köper biljetter etc.
När räknesätten introducerats kan man även räkna med de olika räknesätten i språkundervisningen.
